Stockholms universitet Institutionen för mediestudier Enheten för journalistik, medier och kommunikation
by user
Comments
Transcript
Stockholms universitet Institutionen för mediestudier Enheten för journalistik, medier och kommunikation
Stockholms universitet Institutionen för mediestudier Enheten för journalistik, medier och kommunikation Examenarbete för masterexamen i journalistik, H09JMaster Vårterminen 2013 Döda bögar och andra offer Tre dagstidningars representationer av hbtq-personer i hatbrottsdiskurser under 2000-talet Författare: Emma Pilblad Handledare: Tom Moring Examinator: Anja Hirdman Abstract Denna studie syftar till att undersöka om det förekommer någon diskursiv diskriminering gentemot hbtq-personer. Detta undersöks genom att analysera hur skillnad mellan hbtq-personer och svenska, heterosexuella majoriteten konstrueras i en hatbrottskontext i tidningarna Dagens Nyheter, Västerbottens-Kuriren samt Helsingborgs Dagblad under perioden 1 januari 2003 fram till 1 januari 2012. Studien vilar på en teoretisk utgångspunkt om att identitet är socialt konstruerat samt att medierna utgör en viktig arena för dessa konstruktioner. I studien har en kvantitativ innehållsanalys kombinerats med en diskursanalys som tar avstamp i Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursteori. Diskursanalysen bygger på två delar, i ett första steg fokuserar den på problemformulering där problem, orsak och lösning kartläggs för att sedan i ett andra steg kartlägga texternas analogikedjor kring hur identiteterna offer och gärningspersoner skapas i diskursen. I den kvantitativa delen ingår 246 nyhetstexter som handlar explicit om hatbrott. Därefter valdes tre händelser, en från respektive tidning, ut för näranalys. Totalt ingår sju texter i den kvalitativa analysen. Resultaten visar att det förekommer en diskursiv diskriminering gentemot transpersoner, kvinnor och bisexuella i de tre tidningarna. Detta uttrycks genom att de nästan helt utestängs från nyhetsdiskursen om hatbrott p.g.a. de redaktionella val om vilka händelser som platsar på den journalistiska radarn. Men även de homosexuella män som framträder i tidningarnas skildringar om hatbrott diskrimineras diskursivt. Detta sker genom att gärningspersonerna har tolkningsföreträde samt genom beskrivningar som placerar offren i ett antagonistiskt förhållande till gärningspersonerna. De stereotypa inslag som används för att beskriva hbtq-personerna tyder även på att medierna reproducerar en samhällsbild om att en sexuell läggning och identitet är mer ok än andra. Nyckelord: hbtq-personer, hatbrott, nyhetsjournalistik, diskursiv skillnad och diskriminering, diskursteori 2 av 106 INNEHÅLL 1 INLEDNING ..................................................................................................................................... 5 1.1 Syfte och problemformulering .......................................................................................................... 6 1.2 Disposition ................................................................................................................................................. 7 1.3 Hbtq-‐personer i Sverige ....................................................................................................................... 7 1.3.1 Det felaktiga beteendet som blev en felaktig identitet som är ok ........................... 8 1.3.2 Hatbrottens ”verklighet” ........................................................................................................... 9 2 TIDIGARE FORSKNING OCH TEORI ...................................................................................... 11 2.1 Tidigare forskning: medier och hbtq-‐personer ........................................................................... 11 2.2 Mediernas vi och dem: identitet och skillnad .............................................................................. 14 2.2.1 Annangörande, diskriminering och särbehandling .................................................... 15 2.3 Medier och brottslighet ......................................................................................................................... 16 2.3.1 De medialiserade offren och gärningspersonerna ...................................................... 17 2.3.2 Medier och hatbrott .................................................................................................................. 18 2.4 Diskursteori ................................................................................................................................................ 20 2.5 Journalistiska praktiker och villkor ................................................................................................. 21 3 METOD .......................................................................................................................................... 25 3.1 Metodologisk utgångspunkt: diskursanalys ................................................................................ 25 3.2 Material ........................................................................................................................................................ 26 3.3 Kvantitativ innehållsanalys ................................................................................................................. 27 4 REPRESENTATIONER AV HBTQ-‐PERSONER ..................................................................... 29 4.1 Rapporteringsomfattning .................................................................................................................... 29 4.2 Tidningarnas skildringar av hatbrott ............................................................................................ 30 4.2.1 Tidningarnas intresse för olika hatbrottsmotiv ........................................................... 31 4.2.2 Brotten som fastnar på tidningarnas radar .................................................................... 34 4.2.3 Den mediala brottsplatsen ..................................................................................................... 36 4.2.4 Tidningarnas gestaltninsperspektiv .................................................................................. 37 4.3 Nyheternas textaktörer ......................................................................................................................... 39 4.4 Vems röst? ................................................................................................................................................... 43 4.5 Ordval och kategorisering ................................................................................................................... 45 5. SAMMANFATTNING ................................................................................................................. 48 6. ANALYS AV ROLLER OCH INRAMNING ............................................................................... 51 6.1 Misshandeln av RFSL-‐medlemmar i Skåne ................................................................................... 51 6.2 Mordet på en homosexuell man i Umeå ......................................................................................... 53 6.3 Misshandeln av fyra homosexuella personer i Stockholm ..................................................... 55 7. SAMMANFATTNING ................................................................................................................. 58 8. SLUTDISKUSSION ...................................................................................................................... 60 8.1 Förslag på vidare forskning ................................................................................................................ 64 KÄLL-‐ OCH LITTERATURFÖRTECKNING ............................................................................... 65 Övriga källor ...................................................................................................................................................... 68 BILAGOR ........................................................................................................................................... 69 Bilaga 1 Begreppsdefinition ....................................................................................................................... 69 Bilaga 2: Kodningsinstruktioner .............................................................................................................. 71 Bilaga 3: Kodschema ..................................................................................................................................... 77 Bilaga 4: Tabeller och figurer .................................................................................................................... 84 Bilaga 5: Artikelförteckning ....................................................................................................................... 94 Bilaga 6: ”Nazistledare nekar till hatbrott” HD 2007-‐03-‐27 ..................................................... 100 Bilaga 7: ”Fängelse för nazistiskt hatbrott” HD 2007-‐04-‐12 ..................................................... 101 3 av 106 Bilaga 8: ”Allt brast för honom” VK 2006-‐02-‐15 ............................................................................. 102 Bilaga 9: ”Bakgrund: Åtal, mord och brott mot griftefriden” VK 2006-‐02-‐15 ................... 104 Bilaga 10: ”Livstid för Umedalsmordet” VK 2006-‐04-‐01 ............................................................. 105 Bilaga 11: ”Livstidsdom för Umedalsmordet överklagas” VK 2006-‐07-‐04 .......................... 106 Bilaga 12: ”Åtta greps på Söder för hatbrott” DN 2006-‐02-‐05 ................................................. 107 Figur-‐ och tabellförteckning Figur 1. Antal nyhetstexter om hatbrott 2003-‐2011 s. 30 Figur 2. Andel hatbrottsartiklar fördelade på hatbrottstyp s. 32 Figur 3. Offer och gärningspersonens utrymme* i nyhetstexterna s. 41 Tabell 1. Antalet hatbrottstexter publicerade i DN, VK och HD 2003-‐2011 s. 33 Tabell 2. Antalet textaktörer i homo-‐ och bifobiska nyhetstexter fördelade på roller s. 40 Tabell 3. Antalet textaktörer i transfobiska nyhetstexter fördelade på roller s. 40 Tabell 4. Antalet textaktörer i homo-‐, bi-‐ och transfobiska nyhetstexter fördelade på roller s. 40 Tabell 5. Antalet kvinnliga, manliga samt personer med obestämd könstillhörighet som är offer i tidningarnas hatbrottsrapportering s. 42 Tabell 6. Antalet kvinnliga, manliga gärningspersoner i tidningarnas hatbrottsrapportering s. 42 Tabell 7. Offrens etniska ursprung i tidningarnas hatbrottsrapportering s. 42 Tabell 8. Gärningspersonernas etniska ursprung i tidningarnas Hatbrottsrapportering s. 43 Tabell 9. Antal textaktörer som uttalar sig som offer, gärningsperson, närstående eller företrädare för intresseorganisation samt advokat vid homo-‐ och bifobiska brott s. 44 4 av 106 1 INLEDNING Studier visar att hbt-personer (homo-, bi- och transpersoner)1 har sämre mental hälsa än övriga svenska befolkningen. Till exempel upplever hbt-personer en lägre nivå av psykosocial tillfredställelse och dessa personer begår självmord dubbelt så ofta som övriga svenskar. Anledningar till denna problematik är att hbt-personer i högre utsträckning utsätts för våld, trakasserier och diskriminering på grund av sin sexuella läggning (FHI 2006). Samtidigt visar andra studier att medier, tillsammans med inflytelserika personers agerande, är de viktigaste aktörerna i bildandet av attityder gentemot hbtq-personer.2 Ju synligare hbtq-personer är i medier desto mer tycks homo- och transfobin minska i samhället (Innala 2011:184; Norrhem et al 2008:197; Österman 2001:46). Medierna är troligen vår primärkälla till vår kunskap om och bild av omvärlden. (Gross 2001:406-407). Därtill utgör medier en viktig arena för skapandet av identiteter och skillnader (Gripsrud 2006:17ff; Rosenberg 2005:26). Att skapa identiteter handlar i lika stor utsträckning om att skapa tillhörighet som att markera skillnad då identitet skapas genom skillnad. När en grupp definieras, definieras också andra grupper. Samtidigt som detta är en nödvändighet för att skapa gemenskap inom den egna gruppen bidrar det till att utestänga andra från gruppen (Allan 2004:vii; Hall 1996:4ff; Weedon 2004:1). Således är medierna en viktig aktör i det offentliga samtalet där de har makten att påverka vad människor har åsikter om. Richard Dyer (2002) menar att vi behandlar människor beroende på hur vi uppfattar dem, och hur vi ser människor har delvis med hur medierna representerar dem (Dyer 2002:1). Än så länge är mediernas representation av hbtq-personer ett relativt ostuderat forskningsfält i Sverige (Brune 2007:32ff). Därmed är det också svårt att uttala sig om medierna på något sätt bidrar till den diskriminering som ligger till grund för hbtpersoners psykosociala ohälsa. Utifrån detta syftar denna uppsats till att minska den kunskapsklyfta som finns om mediernas representation av hbtq-personer i relation till heterosexuella, svenska majoriteten. Detta görs med hjälp av att studera hur skillnad konstrueras diskursivt i en hatbrottskontext. 1 Se bilaga 1 för uppsatsens centrala begrepp och dess definitioner. Q står för queer. Hädanefter kommer begreppet hbtq-personer användas då alla former, bortsett från heterosexualitet, sexuella livsstilar inte inryms i begreppet hbt-personer. Hbt-begreppet kommer användas om det är denna form som används i källan. 2 5 av 106 1.1 Syfte och problemformulering Uppsatsen undersöker hur svenska nyhetstidningar rapporterar om och konstruerar kunskap om hbtq-personer. Syftet med undersökningen är att beskriva hur Dagens Nyheter, Västerbottens-Kuriren och Helsingborgs Dagblad representerar hbtqpersoner i relation till heterosexuella svenskar, eller åtminstone de personer vars läggning förblir dold i rapporteringen. Tanken är att undersöka om dessa dagstidningar, med sina konstruerade representationer eventuellt bidrar till en strukturell, diskursiv diskriminering gentemot hbtq-personer som grupp. Den övergripande frågeställningen är: -‐ Hur representeras hbtq-personer i relation till svenska majoriteten?3 -‐ Hur bidrar dessa representationer till diskursiva skillnader, premieras svenska majoriteten jämfört med hbtq-personer? -‐ Går det att urskilja några mönster i rapporteringen om hbtq-personer som kan vara diskriminerande eller på annat sätt negativa? Skillnad mellan genus och sexuell läggning samt könsöverskridande identitet och uttryck är på ett teoretiskt plan en social konstruktion, det vill säga att du inte föds med en inneboende skillnad utan den tillskrivs dig av det omgivna samhället. Centralt i detta är att skillnad konstrueras/bestäms för att skapa identitet och grupptillhörighet. Utifrån detta perspektiv ämnar uppsatsen att försöka finna förståelse för om, och i så fall hur, olika journalistiska berättarmönster (framing) bidrar till att andrafiera hbtqpersoner i såväl text som inför mediepubliken. En kvantitativ innehållsanalys har använts för att kartlägga generella mönster. Genom närläsning av ett urval av texter kartläggs rapporteringens problemformulering och analogikedjor med fokus på identiteter för att sedan binda ihop allt i diskursteoretiska tankegångar. Undersökningsmaterialet består av hatbrottsartiklar, samtliga motiv, vilket möjliggör att se hur hbtq-personer beskrivs i relation till svenska majoriteten. Eftersom brottsjournalistik ofta innehåller motsatspoler (ond/god, dålig/bra) torde det gå att utläsa om det förekommer diskriminerande inslag gentemot hbtq-personer i förhållande till svenska, 3 Som kan antas vara heterosexuell, då normen i det svenska samhället är att vara en vit, kristen heterosexuell man med ett ansett jobb. 6 av 106 heterosexuella, majoriteten i de utvalda tidningarna. Därför tar undersökningen sin utgångspunkt i de representationer som uppträder i materialet för att sedan försöka förklara detta med hjälp av journalistiska praktiker och villkor. 1.2 Disposition Det inledande kapitlet avslutas med ett avsnitt med en historisk kontextualisering. I andra kapitlet riktas fokus mot undersökningens teoretiska utgångspunkter, tidigare forskning om mediernas representationer av hbt-personer och brottsjournalistik, samt teorier om ideala offer och gärningsmän, identitetsskapande, skillnad, annangörande, diskurser och journalistiska praktiker och villkor. Kapitel 3 behandlar uppsatsens metoder och material. Kapitel 4 redovisar studiens kvantitativa analys, vilket följs upp av en sammanfattning i kapitel 5. I kapitel 6 presenteras resultaten från närläsningen vilka sammanfattas i kapitel 7. Det avslutande kapitlet diskuterar de centrala mönster som går att utläsa från materialet utifrån syftet och frågeställningen. 1.3 Hbtq-‐personer i Sverige Hur många hbtq-personer det finns i Sverige går inte att svara på. Allt beror på hur man definierar de olika begreppen. Hbtq-personer finns i hela världen, oavsett om det är lagligt eller inte att ha samkönade parrelationer.4 Dock kommer detta avsnitt i stort att fokusera på svenska förhållanden. Den största förändringen för hbtq-personer skedde föregående århundrande men det är relevant att belysa synsättet som existerade redan under vikingatiden. Detta för att exemplifiera de synsätt på hbtqpersoner som så länge präglat det svenska samhället. Synsätten har blivit den tradition som avlat de normer och värderingar som än i dag präglar det svenska samhället. Juridiskt sett är hbt-personer i Sverige att betrakta som minoritetsgrupper. Då diskrimineringslagstiftningen samt straffskärpningsregeln i Brottsbalken 29:2:7 ändrades från och med 2003 till att omfatta även sexuell läggning blev sexualitet en minoritetsgrund. Sex år senare infördes även könsöverskridande identitet och uttryck som diskrimineringsskäl och motivgrund till att begå brott och därmed blev även transpersoner att betrakta som en minoritet i förhållande till heterosexuella personer med ett könsuttryck som inte faller utanför normen. 4 Kärleksförhållanden och rent sexuella förhållanden eller en kombination. 7 av 106 1.3.1 Det felaktiga beteendet som blev en felaktig identitet som är ok Historiskt sett har samkönade parrelationer setts som ett hot mot mänsklighetens överlevnad. Fram till 1800-talet har man inte brytt sig så mycket om samkönade relationer, så länge en man och en kvinna var gifta och hade producerat barn. Dock har samkönade relationer och könsöverskridande identiteter aldrig välkomnats med öppna armar. Redan under vikingatiden såg människor ned på den man som var passiv och villig ta emot en annan (aktiv) man. Mottagaren sågs som omanlig och betedde sig kvinnligt (Norrhem et al 2008:9-29, 42-44, 192-193). Även Bibeln, och därmed kristendomen, fördömer män som har samkönade kärleks- eller sexuella relationer, likaså män och kvinnor som klär sig i motsatts köns kläder. (Norrhem et al 2008:25; 3 Mosebok 18:22; 5 Mosebok 22:5). Under 1800-talet föddes tanken om den naturliga familjen. I det patriarkaliska samhälle som Sverige historiskt sett varit, var mannen familjens överhuvud. Han skulle försörja familjen, han skulle försvara den svaga kvinnan och han skulle reproducera människan och därmed trygga samhällets makt och ekonomi. Barn betydde fler invånare, något som har setts som ett sätt att mäta ett lands (krigs/försvars-)styrka, och genererade högre skatteintäkter (Norrhem et al 2008:1415, 192-193). Som framgår ovan hade mannen mer makt än kvinnan. Denna makt är väldigt central eftersom den påverkat synen på manliga hbtq-personer. Indirekt har detta även påverkat synen och uppfattningen om kvinnliga hbtq-personers samt dessa personers historia Under 1900-talet skedde det mycket som har förändrat livet för dagens hbtqpersoner. I slutet av 1800-talet blir homosexualitet ett myntat begrepp, därefter heterosexualitet som kom att bli det normala (Norrhem et al 2008:100, 104). Efter andra världskriget blir gender dysphoria5 en medicinsk diagnos (Norrhem et al 2008:122). Dessförinnan stämplades säkerligen många transsexuella helt felaktigt som homosexuella eftersom de till synes var biologiskt samkönade med de personer de åtrådde. 5 I Sverige är benämningen transsexualism. 8 av 106 I 80 år, mellan 1864-1944, var det kriminellt att ha samkönade sexuella relationer i Sverige.6 Före och efter avkriminaliseringen vidtogs åtgärder för att skydda ungdomar från att bli homosexuella: hög åldersgräns för homosexuella handlingar infördes samt att homosexualitet skulle bort från gator och parker (Norrhem et al 2008:106, 124128). I hundratals år har den svenska historien alltså präglats av ett synsätt att dels samkönade relationer är onormalt och dels att du ska leva upp till ditt biologiska kön annars handlar du felaktigt. Därmed förtjänar du inte att belönas med samma privilegier som de som klarar detta får, som att, åtminstone, männen inte är riktiga män utan något annat. Frågan är bara vad. Under andra hälften av 1900-talet bestämmer sig de politiska beslutsfattarna för att med hjälp av lagar och lagändringar förbättra situationen för hptq-personer. 1972 blir det medicinskt och juridiskt möjligt att byta biologiskt kön (Norrhem et al 2008:133).7 Sju år senare tar Socialstyrelsen bort sjukdomsklassifikationen av homosexuella. Under slutet av 1980-talet tillkommer den första lagstiftningen som förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. Under hela 1990-talet samt in på 2000talet tillkommer ständigt nya lagar mot diskriminering på grund av sexuell läggning. I mitten av 1990-talet får samkönade par ingå partnerskap, en lag som upphävs 2009 då samkönade i stället får gifta sig på samma villkor som heterosexuella. År 2009 kom att bli ett viktigt åt för hbtq-personer, inte enbart på grund av äktenskapslagstiftningen. Samma år försvinner transvestism som sjukdomsbegrepp, könsöverskridande identitet blir en diskrimineringsgrund och ingår i hetslagstiftningen. Från och med 2003 var sexuell läggning inskrivet i hetslagstiftningen (Rosenberg 2003:104; RFSL 2012). 1.3.2 Hatbrottens ”verklighet” I denna undersökning kommer alla typer av hatbrott studeras i syfte att få en klarare bild av hur de utvalda tidningarna rapporterar och skapar kunskap om hbtq-personer i relation till svenska majoriteten. Dock kommer följande avsnitt att handla om främst homo- och transfobiska hatbrott, eftersom dessa är mest intressant för studien. 6 Formuleringen i strafflagen var: ”Övar någon med annan person otukt, som emot naturen är, eller över någon otukt med djur; varde dömd till straffarbete i högst två år” (citerad ur Norrhem et al 2008:106). 7 Sverige är första land i världen med att införa sådan lagstiftning (RFSL 2012). 9 av 106 Mörkertalet för hatbrott är troligen stort. Dels på grund av att offren kanske inte vill anmäla och dels för att polisen kanske inte kan identifiera ett hatbrottsmotiv (Brå 2011:20). Den vanligaste formen av hatbrott är de med främlingsfientliga/rasistiska motiv. Homofobiska hatbrott är näst vanligast. De senaste sex åren har i snitt 72 procent av hatbrotten haft främlingsfientliga/rasistiska motiv jämfört med 18,5 procent med homofobiska motiv (Brå 2011:24). Våldsbrott8, olaga hot och ofredande samt ärekränkning är de vanligaste hatbrotten mot hbt-personer, där våldsbrott utgör en knapp fjärdedel av samtliga brott. Dessa är de vanligaste brottstyperna för de flesta hatbrott med undantag för antireligiösa där våldsbrott inte är vanligt förekommande men däremot hets mot folkgrupp. I likhet med samtliga hatbrott känner de flesta hbt-personer som utsätts för hatbrott inte sin(a) gärningsperson(er) (Brå 2011:26-27, 49ff; Tiby 2000:71-75). I två av tre fall av brott med homofobiska motiv är det fler än en gärningsperson som begår brottet. Enligt offren är gärningspersonen(erna) svensk(ar) (Tiby 2000:71ff). Det finns olika uppgifter om var hbt-personer utsätts för brott. Gemensamt är att det är på vardagliga platser såsom allmän plats, hemmet och internet. Homosexuella kvinnor utsätts i lika stor utsträckning i hemmet, skolan som på gayställen eller på gatan. Männen utsätts oftast på gatan och utanför gayställen (36 procent respektive 20 procent) (Brå 2011:53; Tiby 2000:64). Numer är det lika vanligt att kvinnor utsätts för homofobiska hatbrott som män, dock är det betydligt vanligare att män anmäler brott jämfört med kvinnor (Tiby 2005:45; Tiby 1999:207-209). 8 Dödligt våld, misshandel, våld mot tjänsteman, rån, fridsbrott, kvinnofridsbrott och våldtäkt ingår i benämningen (Brå 2011:26). 10 av 106 2 TIDIGARE FORSKNING OCH TEORI 2.1 Tidigare forskning: medier och hbtq-‐personer I Sverige finns det relativt lite forskning om mediernas representation av hbtqpersoner, och den mesta forskningen sträcker sig fram till mitten av 1990-talet. Desto mer forskning finns i USA. Trots viktiga skillnader mellan länderna, som att hbtqpersoner har bättre lagskydd i Sverige (Arune 2006:123) samt att de kristna värderingarna är djupare rotade i USA, är mediernas representationer av hbtqpersoner och den utveckling som skett i rapporteringen slående lika i Sverige och USA. Sedan 1950-talet har det skett en dramatisk förändring i hur medierna rapporterar om hbt-personer9 och hur de framställs. Fram till 1980-talet var det inte ovanligt att medierna använde fiendebilder när de beskrev homosexualitet och homosexuella (Henriksson & Ytterberg 1990). I Sverige var mediernas ständiga inslag: män, pojkprostitution, perversitet och att ungdomar måste skyddas från homosexualiteten. På 70-talet ändrades denna syn. I stället för att enbart måla ut homosexuella som onormala sjuklingar behandlades homosexualitet som vilket seriöst ämne som helst. Homosexuella fick för första gången själva tala ut. På 80-talet backade utvecklingen i och med spridningen av HIV. Ett vanligt inslag är begreppsförvirring – aids används när det ska vara HIV (Henriksson & Ytterberg 1990). Liknande mönster i rapporteringen finns i USA (Alwood 1996; Castañeda & Campbell 2006; Gross 2001). Samtidigt som medierna pekade ut homosexuella män som skuldbärare till aidskrisen på 1980-talet var det samtidigt en av de viktigaste faktorerna, tillsammans med att hbt-journalister ”klev ur garderoben”, till att representationen av homosexuella i medierna förändrades i mitten på 1990-talet (Alwood 1996:1415; Gross 2001:412; Henriksson & Ytterberg 1990:91). Aidskrisen gjorde det näst intill omöjligt att ignorera homosexualiteten eftersom det främst var homosexuella män som insjuknade och dog (Gross 1991:110). Under krisen i USA krävde även hbtaktivister en rättvisare bild av sjukdomen, något som fick genomslag (Alwood 1996:321). Medierapportering av hbt-personer ändrades alltså under 1990-talet, i såväl Sverige som i USA. Från att ha varit osynliga är hbt-personer relativt vanliga i medieutbudet 9 I tidigare forskning berörs inte queer i mediesammanhang. När jag refererar till tidigare forskning i detta avsnitt använder jag därför hbt-personer som begrepp. 11 av 106 (Alwood 1996; Andreasson 1996; Gibson 2006; Gross 2001). I början av 1990-talet var de svenska nyhetsmedierna nästan besatta av att nämna människors sexuella läggning, oavsett om det var relevant eller inte10 (Andreasson 1996). Precis som under aidsepedemin präglades 1990-talets medierapportering av begreppsförvirring – homooch bisexuella blev homosex (Andreasson 1996:32). Det illa valda språkbruket fick homo- och bisexuella att framstå som sexgalningar. Slutet av 1990-talet11 blir genombrottet för attitydförändringen gentemot hbtpersoner i såväl Sverige som i USA (Gibson 2006:258; Rosenberg 2003:103). I USA fick detta stor betydelse för hur homosexuella representeras i medier. Numer syns homosexuella i flera tv-serier, varav vissa handlar enbart om homosexuellas liv. Dock lever stereotypa bilder kvar, eller har ersatts av nya stereotyper. I den populära serien Queer as Folk är bögarna inte bara sexberoende utan även flitiga användare av droger och samtliga är vita. The L Word har bland annat kritiserats för att det bara är snygga feminina lesbiska kvinnor som syns. Trots att det blivit allt fler homosexuella personer i tv-rutan har de bisexuella karaktärerna inte ökat (Gibson 2006:257-274). Även om mediebevakningen och –representationen är betydligt mycket bättre misslyckas medierna fortfarande på flera punkter, bland annat genom att inte sätta fakta i kontexter som människor kan förstå (Alwood 1996:323ff). Edward Alwood (1996) slutsats är att så länge journalister använder sig av traditionella journalistiska tekniker finns risken att de producerar förvrängda sanningar som kan såra människor eftersom dessa tekniker skapar straighta nyheter (Alwood 1996:328). När medierna skriver om hbt-personer har det hittills främst handlat om män (se bland andra Andreasson 1996, Sahlman 2005). Kvinnorna syns när det handlar om hbt-personers privatliv, inte minst när det handlar om barnfrågor. Det är bland annat mediernas ordval som osynliggör kvinnor, i artiklar där det handlar om både manliga och kvinnliga homo- eller bisexuella väljer medierna att skriva bög(ar) (Andreasson 1996:88ff, 199ff). Emma Sahlman (2005) har gått igenom RFSL:s nyhetsklipp under åren 2000-2005 och finner att medierepresentationen av hbt-personer är stereotyp och exkluderande för lesbiska kvinnor: 10 På 1990-talet fanns fortfarande inga riktlinjer i de yrkesetiska reglerna för journalister gällande sexuell läggning. 11 1997 i USA i samband med att Ellen DeGeneres offentliggjorde sin lesbiskhet. 1998 i Sverige, samma år som Fucking Åmål visas på svenska biografer. 12 av 106 Fortfarande är det bögarna som syns. Gärna i fjäderboa. Och när flatorna får vara med i tidningen pratar de om att skaffa barn. Samtidigt får kränkande åsikter framföras fritt utan några som helt [sic!] motfrågor. Mediabilden av hbt-personer på 2000-talet är komplex. Allt är okej. Fast ändå inte riktigt. Alla är normala. Men vissa mer än andra (Sahlman 2005:142). Sahlmans bidrag är en artikel i antologin Kärlekens pris och är sålunda inte teoretiskt underbyggd. Trots det är hennes material intressant eftersom det ger en bild av den kunskap som medierna förmedlar om hbt-personer. Artikeln avslutas med att Martin Andreasson får uttala sig om att medierapporteringen om hbt-personer har blivit mycket bättre men ännu inte är bra eftersom medierna fortfarande avspeglar heteronormativiteten (Sahlman 2005:157). I en rapport för Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige konstaterar Ylva Brune (2007) att det inte går att urskilja några negativa stereotyper och diskriminerande inslag i mediernas rapportering om hbt-personer, dock välviljans schabloner samt att hbt-personer och hbt-frågor knappt är närvarande (Brune 2007:101). Dock är det viktigt att ha i åtanke att Brunes undersökningsmaterial är väldigt litet – 18 artiklar, varav merparten från en och samma tidning, och totalt åtta hbt-personer som får uttala sig (Brune 2007:76-78). Ovan framträder bilder av hur homo- och bisexuella har representerats. Medierepresentationen av transpersoner finns det å andra sidan nästan ingenting om. Enligt Willow Arune (2006) är mediernas bevakning av transpersoner ofta sensationsjournalistik präglad av ordmissbruk, hån och antagande. Men allt för ofta ignoreras transpersoner, även då de faller offer, något som den uppmärksammade filmen Boys don’t cry är ett tydligt exempel på (Arune 2006:122-130). Även Emma Sahlman (2005) finner att transpersoner inte är särskilt vanligt förekommande i nyhetsmaterialet. Då de gestaltas får de framstå som offer eller som ”’tokiga’ exempel i stil med ett par där båda bytt kön och är gifta med varandra, i USA eller någon annanstans långt borta” (Sahlman 2005:145). På så vis skapas ett distansförhållande mellan läsaren och transpersonen där det blir svårt, för att inte säga omöjligt, för läsaren att identifiera sig med transpersonen. Medierepresentationen av hbt-personer framträder även i ett par studier om hatbrott. För läsningens skull har jag valt att placera detta under ett särskilt avsnitt Medier och hatbrott, där det sätts in i en brottsjournalistisk kontext. 13 av 106 2.2 Mediernas vi och dem: identitet och skillnad Yvonne Jewkes (2005) konstaterar att utan de Andra, främlingar och ’inre fiender’ så skulle medierna inte kunna existera. Andrafiering är redskapet medierna tar till för att skapa den moraliska konsensus som krävs för att medierna ska kunna existera, få publik men framför allt att bibehålla en enhetlig värld (Jewkes 2005:ix). Ester Pollack (2001) är inne på samma linje när hon skriver att journalister ”har […] en central ställning i produktionen och distributionen av det moderna samhällets förståelse av det socialt avvikande och därmed normalitet” (Pollack 2001:79). Begreppet de Andra i denna studie utgår från Stuart Halls (1996) terminologi som knyter an till identitetsskapandet. Hall betonar att identitet skapas genom skillnad. Genom att peka ut de Andra kan vi förstå vilka vi inte är samtidigt som vi kan känna identifikation med dem som är som oss (Hall 1996:4ff). Identitet handlar om att känna samhörighet (Weedon 2004:1) För att känna samhörighet behöver vi se oss själva i kulturen och denna delaktighet skapas ofta genom exkludering (Allan 2004:vii). Jostein Gripsrud (2006) menar att människors konsumtion av massmedier är ett tecken på att vi är sociala varelser som behöver känna oss delaktiga (Gripsrud 2006: 14, 40). När identiteter skapas är det således genom något de inte är, ofta i motsatspar (man/kvinna, vit/svart, rik/fattig o.s.v.) (Weedon 2004:19). Chris Weedon (2004) poängterar att Andra definieras utifrån rådande normer. Denna normaliseringsprocess är koppad till makt där möjligheterna för våra identiteter förutsätts och begränsas (Weedon 2004:15; se även Ambjörnsson 2006:44-48). I skapandet av oss görs det ofta genom negativa antaganden om de Andra (Weedon 2004:157). Medier har en central roll i att bidra till identitetsskapandet (Gripsrud 2006:17ff; Rosenberg 2005:26). Genom att definiera verkligheten definierar medierna också vilka vi är, vill och kan vara samt vilka vi inte är och vill vara (Gripsrud 2006:17f; Dyer 2002:3). Med Andra bidrar medierna till att skapa identitet och skillnad mellan vi och dem. Detta görs med hjälp av representationer. I sin enklaste mening betyder representation produktionen av mening genom språk (Hall 1996:4). Gripsrud framhåller att representationer har en dubbelbetydelse vari de får sin kraft och användbarhet. Dels står representationen för den enskilde och dels för hela den grupp som den representerar (Gripsrud 2006:25f). Det som framställs genom representationen är inte en bild av verkligheten utan ytterligare en representation som 14 av 106 är knuten till de normer och värderingar som finns i samhället (Gripsrud 2006:25; Dyer 2002:2). Då medierna troligen är vår primärkälla till kunskap (Gross 2001:406f) spelar deras beskrivningar och representationer en stor roll för människors uppfattningar om olika minoritetsgrupper, inte minst med tanke på att majoriteten sällan har tillgång till alternativa källor om minoriteter (van Dijk 2000:36-37). Larry Gross (2001) framhåller att medierepresentationer synliggör maktrelationer mellan de som representeras respektive de som inte gör det. Vidare menar han att när de som näst intill är osynliga, ofta minoritetsgrupper, väl får synas är det på elitens villkor och utifrån dess intressen (Gross 2001:406). Således utgår medierepresentationer från normen i samhället, dvs. en vit medelåldersman som är kristen, heterosexuell och har ett ansett jobb (Dyer 2002:4; Gross 2001:406). Det råder liten tvekan om representationers påverkningskraft, något som lett till inskränkningar i hur människor får representeras. I Sverige är det till exempel inte tillåtet att tala om och beskriva människor negativt p.g.a. deras sexuella läggning, könsöverskridande identitet och/eller uttryck, kön, etnicitet etc. (Gripsrud 2006:27). I denna studie är det intressant att titta på hur medierna bidrar till att skapa bilder av de Andra respektive oss. De personer som begår homofobiska hatbrott är, enligt offren, svenskar (Tiby 2000:107ff). Att begå brott är ett felaktigt beteende, och tidigare forskning och mediegranskningar har visat att samkönade känslobindningar inte är lika ok som heterosexualitet (se bland andra Alwood 1996; Andreasson 1996; Sahlman 2005). Om svenskar begår brott mot de lite mindre ok hbtq-personerna, vem blir då den Andre? 2.2.1 Annangörande, diskriminering och särbehandling Diskursiv diskriminering har några viktiga förutsättningar. Dels behöver människor kategoriseras in i olika grupper, och dels så behöver vi och de placeras in i olika kategorier. Denna mentala distans som skapas mellan en själv och De andra är central vid annangörande (Boréus 2006:419-420). Kristina Boréus (2006) urskiljer fyra olika sätt att bidra till diskursiv diskriminering: 1) osynliggörning, t.ex. att vissa röster/åsikter/personer stängs ute eller genom att använda ordet ”bög” när det handlar om både homosexuella kvinnor och män, 2) negativa beskrivningar, 3) objektifiering där personer blir till föremål i stället för människor genom att de beskrivs som människor utan t.ex. känslor, behov och drömmar och slutligen 4) förslag till negativ 15 av 106 särbehandling eller att normalisera negativ särbehandling, dvs. att det källorna säger sätts i en kontext där det gynnar eller missgynnar dem (Boréus 2006:410ff). Med hjälp av annangörandet upprätthålls ett idealiserat jag. När medier skriver om brott och kriminalitet behöver publiken förstå annanheten (”otherness”) för att den nödvändiga polariseringen (ond/god osv.) ska lyckas. Det är genom annangörandet viktimisering av offer kan ske (Jewkes 2005:110). 2.3 Medier och brottslighet I tv-tablåerna avlöser kriminal- och deckarserier/filmer varandra. På en av betalkanalerna får publiken vara med att lösa brott tillsammans med journalister. Att medier och kriminalitet hänger ihop råder det väldigt liten tvekan om. Enligt den brittiska kriminologen Yvonne Jewkes (2005) går medier och brott hand i hand och båda är i behov av varandra för att existera (Jewkes 2005:3-4). Men alla typer av brott och kriminalitet fastnar inte på journalistikens radar. Trots det enorma intresset för brott faller mycket utanför medierapporteringen. Brottsjournalistik kan ses som ett sätt att upprätthålla samhällets moral och värderingar. Det är även genom detta som vissa kriminella handlingar, brottslingar och offer får sin särskilda laddning och lockelse. Genom att medier tycks välja ut nyheter om avvikelser (från det normala) och negativa händelser väljer de ut nyheter med ett underhållningsvärde som urskiljer ”de goda” (oss/vi) från ”de onda” (dem/de). Eftersom nyheter fokuserar på det som är annorlunda, avvikande och exceptionellt, där kriminella beteenden och handlingar uppfyller alla krav, säger det en hel del om samhällets normer (Jewkes 2005:16-17, 58; Lindgren & Lundström 2010:13-14, 110-111; Pollack 2001:78-79, 101). Trots tabloidiseringens intåg i den svenska dagspressen är det osäkert om medierna har fått ett ökat intresse för brottsjournalistik över tid (Pollack 2001:73). Däremot tycks intresset för våldsbrott och brott mot person ha ökat (Pollack 2001:75, 118ff). Våld innehåller alla de bitar som medierna behöver för att kunna dramatisera sin rapportering. Det är heller inte ovanligt att alla typer av medier går över (etiska) gränser i sina våldsskildringar – allt för att öka dramat (Jewkes 2005:53). Den bild av brottsligheten som kommer fram i medierna stämmer inte överens med verklighetens brottslighet (Jewkes 2005:36-37; Pollack 2001:75-76). Stöldbrott är den vanligaste anmälda brottstypen i Sverige. Knappt vart femte brott som anmäls i 16 av 106 Sverige är brott mot person12 (Brå 2012:5). Egendomsbrott är underrepresenterade i brottsjournalistik, i stället fokuserar medierna på våldsbrott och andra brott mot person (Pollack 2001:75). Simon Lindgren och Ragnar Lundström (2010) har undersökt mediebilden av brottsoffer i Sverige. De artiklar som berör om brottsoffer handlar oftast om grova fysiska brott där mord är vanligast, följt av sexualbrott och misshandel (Lindgren & Lundström 2010:26-28). Detta trots att det är relativt ovanligt att någon mördas i Sverige. Lindgren och Lundström (2010) kommer också fram till att det är kvinnor som utsätts för brott av män (Lindgren & Lundström 2010:28-29). Även Ester Pollack (2001) kommer fram till att det inte bara finns medierade brott, utan även en mediebild av gärningspersoner och offer. Våld och sexualbrott är vanligast förekommande i medierna 1995. De begås av unga rasistiska män, fotbollshuliganer, unga män med invandrarbakgrund eller av en okänd gärningsperson. Vid sexualbrott är dock förövaren äldre. Gärningspersonen är inte kvinnor, utan kvinnorna är offren som utsätts av män (Pollack 2001:259ff). Under 1990-talet kom medierna att rikta fokus mot brottsoffren (Lindgren & Lundström 2010:11; Pollack 2001:61). ”Brottsoffret stiger under 1990-talet fram som en individ, en person med en historia. Ibland är detta offer omnämnt med sitt rätta namn (…) 1995 möter läsaren oftare de av brott drabbade som huvudpersonerna i texter om brott än förövarna (Pollack 2001:264). Enligt Pollack (2001) är det mediernas sätt att beröra publiken (Pollack 2001:61). Men det kan också ses utifrån perspektivet att medierna utövar social makt. Genom berättelserna, med stereotypa karaktärer, får vi veta vem som drabbas och varför de drabbades. Genom att agera annorlunda torde du därför minimera risken att själv falla offer (Jewkes 2005:143; Lindgren & Lundström 2010:110-111). 2.3.1 De medialiserade offren och gärningspersonerna Brott skördar offer. Men i medierna finns en viss typ av offer. De är kvinnor från socialt accepterade grupper. Manliga misshandelsoffer, barn och äldre är ovanliga. Missbrukare, och människor från andra socialt marginaliserade grupper, syns inte alls. Offer från minoritetsgrupper följer samma mönster (Lindgren & Lundström 2010: 2829, 44-45). Med andra ord är det i stort sett en stereotyp bild av offer som framkommer i medier. Den bild som medierna konstruerar stämmer väl överens med Nils Christies (2001) teorier om ”idealistiska offer”. Med det menar han att det är 12 Statistik för 2011. Brott mot person är alla former av brott som riktas mot en person. 17 av 106 personer (individ eller en kategori av individer) som ”lättast får fullständig och legitim status som offer” när de utsätts för brott (Christie 2001:47). Enligt honom är det främst kvinnor som är de perfekta offren eftersom de är svaga (i förhållande till män), vilket är grundkriteriet för att vara och ses som ett offer. Utöver svagheten måste det perfekta offret ägna sig åt något anständigt på en plats där personen inte kan klandras för att vara på. Därtill måste gärningspersonen vara stor, ond och okänd för offret (Christie 2001:48). Gärningspersonen å sin sida är allt som offret inte är. De är motsatspar som kräver varandra. I konstruktionen av idealistiska offer och gärningsmän är några faktorer viktiga. För det första måste offret se sig själv som offer och det måste uppfattas som offer i en kultur där det går att kräva ansvar av en gärningsperson. Personifiering är alltså centralt. För det andra är gärningspersonen inte som oss. Ju längre avstånd från oss, desto bättre (Christie 2001:53ff, Lindgren & Lundström 2010:14). Därför blir stereotypa bilder av såväl gärningspersoner som offer ett viktigt instrument i skapande av dessa karaktärer. Medierna eftersträvar att skapa offer på ”insidan” och gärningspersoner på ”utsidan” (Lindgren & Lundström 2010:49ff, 108-109). Med det menar de att offren måste vara som vi normala svenskar och gärningspersonerna måste vara något som vi normala svenskar inte är eller kan vara. I de fall där en svensk gärningsperson varit en till synes normal svensk man har medierna gett förklaringar och beskrivningar så att gärningspersonen inte är som oss normala svenskar (Lindgren & Lundström 2010:54ff). Medierna skapar, med ord, ideala gärningsmän och offer – där det inte råder någon tvekan om att vi aldrig kan bli gärningsmän samtidigt som vi ska kunna identifiera oss med offret. Det är ingen slump att medierna använder sig av denna form av stereotypisering. De förenklade, och få, karaktärerna ökar sensationalismen och dramaturgin i rapporteringen. Detta är ett måste för att leva upp till uppdraget att roa publiken och därmed minimera risken att tappa försäljningssiffror (Jewkes 2005:36-38). För att finnas på mediemarknaden krävs en publik och därför måste medierna leverera det publiken vill ha, eller åtminstone det medierna tror att publiken vill ha. 2.3.2 Medier och hatbrott En första tanke är att hbt-journalister och -publik borde bidra till en nyanserad bild av hbt-frågor. Dock tycks det inte spela så stor roll för rapporteringen kring homofobiska hatbrott. Enligt kriminologen Eva Tiby beskriver inte medierna verkligheten när de 18 av 106 skriver om homofobiska hatbrott, utan den bild som målas upp handlar om att överdramatisera det grövsta våldet. Det är främst den grova brottsligheten som intresserar svensk press. Gaytidningen Reporter fokuserar också på den grova brottsligheten, där 75 procent av artiklarna handlar om våld med fokus på dödligt våld i såväl Sverige som utomlands. 90 procent av artiklarna, i såväl nyhetsmedierna som nischtidningen, handlar om män. Det som skiljer nyhetsmedierna och Reporter åt är att den senare är mer informativ medan nyhetspressen präglas av mer säljande information (Tiby 2000:54-56). Tibys forskning visar således att det finns en likriktning i rapporteringen oavsett vilken publik mediet riktar sig till. I medierna råder något som skulle kunna kallas omvänd verklighet när det gäller hatbrottsrapporteringen. När främlingsfientliga och rasistiskt motiverade hatbrott är vanligast i verkligheten är det betydligt mycket vanligare att medierna rapporterar om homofobiska hatbrott (Brå 2011:24; Lehikoinen 2010:56; Lindgren & Lundström 2010:69). Det är inte bara när det gäller vilken minoritetsgrupp som är hatbrottsoffer som det finns en skevhet i mediernas rapportering. Trots att kvinnor i lika stor utsträckning som män utsätts för hatbrott handlar mediernas hatbrottsartiklar nästan uteslutande om män som utsatts av andra män (Lindgren & Lundström 2010:73). De hatbrott som väljs ut att bli nyheter är oftast de grova våldsbrotten (Lindgren & Lundström 2010:68-69; Tiby 2000:54-56). Lindgren och Lundström (2010) finner att det finns stora skillnader i hur medierna rapporterar om homofoba och främlings-fientliga hatbrott. Främlingsfientliga hatbrott präglas av detaljfattig rapportering med fokus på själva brottshändelsen och gärningspersonens identitet samtidigt som offren osynliggörs. Detta står i stor kontrast mot de homo- och transfobiska hatbrotten som är präglade av ett offerperspektiv och artiklarna är längre och informationsrikare. Homooch transfobiska hatbrottsoffer framställs och tillskrivs stereotypa homo- eller transsexuella identiteter och på så vis pekas de ut som en urskiljbar och avvikande grupp. Samtidigt som avvikelsen pekas ut beskrivs de homo- och transfobiska hatbrottsoffren som moraliskt klanderfria och på så sätt blir de idealistiska offer (Lindgren & Lundström 2010:69ff). Gärningspersonerna beskrivs ofta ha kopplingar till högerextremistiska grupper vid såväl homo- och transfobiska som främlingsfientliga hatbrott (Lehikoinen 2010:56; Lindgren & Lundström 2010:75,79-81). Genom paralleller till främlingsfientlighet beskrivs gärnings-personerna tillhöra en avvikande subkultur och därigenom blir förövarens handlingar begripliga. Vid homooch transfobiska hatbrott framställs inte alltid gärnings-personerna på detta sätt 19 av 106 (Lindgren & Lundström 2010:80). Ett återkommande tema bland de homo- och transfobiska hatbrotten är psykiskt sjukdom, det vill säga att gärningspersonen skulle vara psykiskt sjuk eller instabil (Lehikoinen 2010:56). Det är heller inte ovanligt att homo- och transfobiska offer tillskrivs ansvar och skuld (Lehikoinen 2010:109; Lindgren & Lundström 2010:77, 80). Med det menas att offren har befunnit sig på platser där de borde ha förstått att de kunde falla offer samt att de har gjort sexuella närmanden gentemot gärningspersonen som försvarat sig med våld. 2.4 Diskursteori Diskursbegreppet används olika beroende på kunskapsområde och tradition (Bergström & Boréus 2009:305ff). Stommen i denna uppsats utgörs av Laclaus och Mouffes diskursteori som kombineras med Foucaults syn på kunskap och makt. Såväl Foucault som Laclau & Mouffe har sina rötter i poststrukturalismen och det finns många likheter mellan deras teorier (Jørgensen & Phillips 2000). Laclaus och Mouffes teoribildning kring diskurser är användbar av flera anledningar; dels för att den erbjuder en teoretisk insikt i den diskursiva produktionen av identiteter och grupper (Jørgensen & Phillips 2000:94) och dels för att hatbrott inrymmer flera konflikter mellan identiteter och världsbilder. Med hjälp av Foucaults teorier kring diskursiva regler och regelsystem kan normaliseringsprocessen förstås, vilken är av vikt för mediernas produktion av identiteter. Enligt Laclau och Mouffe är en diskurs en fastställd betydelse inom en bestämd domän. Med det menar de att ett tecken är stabilt (moment) inom vissa ramar samtidigt som det ständigt hotas av andra betydelsealternativ (element). Det är genom denna diskursiva kamp (antagonism i diskursteoretiska termer), samt att ett tecken skiljs från ett annat, som språk och handling får sin betydelse. Således ska en diskurs förstås som en reducering av möjligheter (Jørgensen & Phillips 2000:13, 31-34). Michel Foucault menar att diskurs är kunskapsproduktion genom språk och praktik. Genom en kedja av uttalanden skapas ett språk för att tala om och representera kunskap om ett specifikt ämne vid en specifik tidpunkt (Hall 1997:44). I en diskurs kan människor kontrolleras via olika så kallade utestängningsmekanismer där en del uttalanden och kunskaper legitimeras och får auktoritet, medan andra stängs ute: ”Alla vet att man inte får säga allt, att man inte kan tala om vad som helst när som helst och, slutligen, att inte vem som helst får tala om vad som helst” (Foucault 1993:7ff). 20 av 106 I varje diskurs är det, menar Laclau och Mouffe, givet vilka identiteter som finns att tillgå samt vem/vilka som kan anta vilken identitet. Med identiteten följer förväntningar, dvs. outtalade regler, om beteende och vad som kan sägas och inte (Jørgensen & Phillips 2000:48f). Ett subjekt kan ha en identitet/position i en diskurs och en helt annan i en annan diskurs och ibland hamnar dessa identiteter/positioner i konflikt med varandra i en given diskurs. Det är först när saker och ting sätts i ett sammanhang och tecken sätts i relation till varandra som de får mening (artikulering). Liksom allt annat som rör diskurser kan subjektpositioner i en bestämd diskurs framstå som en objektiv sanning, dvs. den enda tänkbara. Detta sker genom att subjektpositionen inte tycks befinna sig i konflikt med andra positioner vilket är ett resultat av de rådande värderingarna i ett samhälle (Jørgensen & Phillips 2000:35, 49). Gruppbildning sker inom diskursteori på samma sätt som enskilda identiteter, där gruppbildningen ska ses som en reducering av möjligheter. När grupper bildas diskursivt sker det genom att De andra (det man inte identifierar sig som) stängs ute men även att skillnader inom gruppen ignoreras. Genom denna homogena process utestängs även andra möjligheter till att bilda andra former av grupper genom att enbart vissa identitetmöjligheter framhålls (Jørgensen & Phillips 2000:51f). När grupper representeras i bl.a. medietexter13 följer en hel samhällsbild med eftersom gruppen skapas i kontrast till andra grupper. Detta innebär även att det blir givet hur människor ska delas in i olika grupper (Jørgensen & Phillips 2000:53). Genom nominering synliggörs de gemensamma förståelser om vilka som avviker såväl som tillhör de ”normala” grupperna. Då grupper som uppfattas som självklara och t.o.m. naturgivna behöver de inte omnämnas och således exnomineras de medan de som faller utanför normaliteten måste omnämnas dvs. nomineras (Ljuslinder 2002:16). Normaliseringsprocessen avslutas aldrig och är direkt kopplad till den makt som finns knuten till en given diskurs. Enligt Foucault går denna process ut på att jämföra, differentiera, hierarkisera, förenhetliga och utesluta i relation till det som av omvärlden uppfattas som det motsatta värdet; exempelvis vi/de, rätt/fel, bra/dåligt, heterosexuell/homosexuell o.s.v. (Foucault 2003:184). 2.5 Journalistiska praktiker och villkor Sedan Martin Andreasson (1996) skrev sin rapport Öppenhet och motstånd, som är ett av de större vetenskapliga bidraget om mediebilden av homosexuella i Sverige, har en 13 Begreppet omfattar såväl skriven text som bilder, ljud, ljus och muntligt tal. 21 av 106 avgörande ändring i de etiska yrkesreglerna för journalister gjorts, nämligen att sexuell läggning inte ska nämnas såvida det inte är relevant. Det var också Andreassons förslag för att få bort skeva mediebilder om homosexuella (Andreasson 1996:41). Ett antagande är att denna ändring har påverkat hur hbtq-personer representeras i medierna. Utöver de yrkesetiska reglerna finns det andra faktorer som påverkar hur mediernas representationer konstrueras. Detta avsnitt handlar om några av dessa; journalistiska praktiker och villkor. Tidigare forskning har visat att en viss typ av hatbrott, såväl som andra brott, väljs ut för att bli en nyhetsberättelse (Lindgren & Lundström 2010; Tiby 1999). Dessa val, i likhet med vilka personer och röster som får framträda i medier speglar nyhetsmediernas värderingar om vilka händelser, personer och röster som är nyhetsmässiga och som bör spridas till större delen av befolkningen. Även om nyhetsvärderingsprinciper sällan är uttalade på en redaktion styr de i allra högsta grad när en journalist väljer och prioriterar vad som ska bli en nyhet och hur den ska presenteras (Tuchman 1978:46). Yvonne Jewkes (2005) har formulerat tolv nyhetsvärderingskriterier som avgör om en brottshändelse ska fastna på den journalistiska radarn och presenteras för mediepubliken. Eftersom kriterierna är anpassade efter brottsjournalistik utgår Jewkes att händelserna redan är negativa och är nyheter (Jewkes 2005:40). Brottshändelserna måste/bör (1) uppnå ett viss mått av betydelse, (2) vara förutsägbara eller kunna placeras in i färdiga mallar, (3) gå att förenkla och minimera tolkningsmöjligheterna, (4) ha ett tydligt offer och förövare som kan beskrivas med individualism, där (5) alla ska kunna vara potentiella offer, (6) innehålla sex som i kombination med våldet skapar sensation, (7) ha kändisar eller personer med hög status, (8) ha geografisk och kulturell närhet, (9) innehålla våld, (10) gå att bildsätta, (11) gärna ha barn som är inblandade och slutligen (12) skapa möjlighet för medier och politiker att leva i symbios där de kan legitimera varandra (Jewkes 2005:40ff).14 De händelser som väljs ut att presenteras som nyheter följer alltid en viss berättarteknik, vilken påverkar vilka faktaurval som görs (Hadenius, Wadbring & Weibull 2008:314). För att fånga och behålla publikens uppmärksamhet används olika stilistiska och retoriska grepp: förenkling, tillspetsning, personifiering, stereotypisering, polarisering, intensifiering och konkretion. Därtill används gärna konflikter 14 För utförlig beskrivning se Yvonne Jewkes 2005. 22 av 106 och dramatik för att skapa nyhetsvärde och väcka publikens intresse. Stereotyper bygger på allmänna värderingar och är generaliserade bilder som med hjälp av igenkänningseffekter leder till vissa tolkningar om den representerade gruppen (Hadenius et al 2008:314f; Nord & Strömbäck 2004:20, 34f). Med andra ord använder sig journalister av samma berättelsetekniker som i traditionella sagor där klart definierade och igenkännbara motsatspar ställs mot varandra. Beroende på hur journalisten väljer (medvetet eller omedvetet) att se på en händelse kommer den att påverka hur händelsen presenteras som nyhet. ”Samma verklighet kan således beskrivas på olika sätt, som är lika sanna, men som leder tankarna i skilda riktningar” (Strömbäck 2000:216). Detta brukar kallas för framing eller gestaltningsteori. Det som är centralt inom teorin är att alla beskrivningar av verkligheten är och måste vara begränsade, dvs. att alla aspekter och fakta får och ska inte få plats. Med hänvisning till Entman beskriver Strömbäck gestaltningarnas egenskaper: de definierar problem, problemets orsak, de uttrycker värderingar eller moraliska omdömen och de ger en bild av möjliga lösningar (Strömbäck 2000:216f). Som framträder ovan konstrueras verklighetsbilder i medierna utifrån en nyhetsdiskurs. Roger Fowler (1991) menar att medierna presenterar världen, även människor, som kategorier snarare än unika individer. Genom att kategorisera fenomen, däribland människor, begripliggör och hanterar journalistiken världen. Om till exempel en viss människogrupp blir förenklad och avhumaniserad övergår gruppen eller individerna till att bli en stereotyp (Fowler 1991:92). De journalistiska praktikerna påverkas även av externa faktorer såsom kulturella, ekonomiska och politiska förhållanden. Detta förklarar varför vissa händelser blir en stor nyhet i vissa länder medan den i andra länder inte fastnar på den journalistiska radarn (Hadenius et al 2008:302). För att överleva på marknaden måste nyhetsmedierna anpassa sitt innehåll till vad publiken vill ha, eller snarare en tilltänkt publik som är mest attraktiv för annonsörer då den senare är medieföretagens främsta inkomstkälla (Pearson 2006:167; Schudson 2003:117, 168) Att en händelse får bli en nyhet är ett tecken på att någon har bestämt att just den händelsen har någon betydelse/mening för det mediets huvudgrupp (Pearson 2006:167). Utifrån de representationer av hbtq-personer som framträder i undersökningsmaterialet aktualiseras de journalistiska praktikerna och villkoren. Det gäller främst vid vilka ordval, dvs. etiketter, som medierna tillskriver personer samt att beskriva vilka nyhetsramar som används genom att undersöka vilka problem, orsaker och 23 av 106 åtgärder som definieras och lyfts fram. Gestaltningsteorin är enbart giltig om två villkor uppfylls, dels att händelser gestaltas på ett eller flera sätt och dels att just dessa gestaltningar påverkar publiken (Strömbäck 2000:218). Utifrån undersökningens omfång och frågeställning kommer enbart vikt att läggas vid det första villkoret nämligen själva gestaltningen och inte dess påverkansmöjlighet. 24 av 106 3 METOD Syftet med studien är att undersöka om det finns diskriminerande eller negativa inslag gentemot hbtq-personer i svensk nyhetspress. Under analysarbetet har särskild vikt lagts vid Jörgen Westerståhls (1972) definition av objektivitetsbegreppet. Westerståhl menar att en objektiv nyhetsförmedling uppfyller fyra grundkrav: sanning och relevans (saklighet) samt balans och neutral presentation (opartiskhet). Sanningskravet står över de övriga i och med att de andra blir meningslösa såvida det inte finns någon sanning i händelsen (Westerståhl 1972:11ff). I undersökningen aktualiseras dessa främst vid den kvalitativa analysen där störst vikt läggs vid kriterierna relevans, balans och neutral presentation. 3.1 Metodologisk utgångspunkt: diskursanalys Uppsatsen tar sin utgångspunkt i Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes teoribildning kring diskurser för att analysera hur medierna bidrar till att konstruera kunskap om hbtq-personer kontra heterosexuella svenskar. Eftersom Laclau och Mouffe främst skrivit om diskursteori, och således inte tillhandahåller några analysverktyg, har inspiration även hämtats från Ulf Mörkenstam (1999) och Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips (2000) och Cia Lehikoinen (2010). Analysen sker i två steg. I ett första steg undersöker jag problemformuleringsarenan, dvs. hur nyhetstidningarna ringar in hatbrottsproblematiken i ett specifikt berättarmönster. Detta görs genom att analysera de problem, orsaker och lösningar som presenteras i respektive text. Enligt Mörkenstam (1999), som bland annat hänvisar till Edelman (1988), tillskriver problemkonstruktionen individer och grupper identiteter samtidigt som en analys av problem synliggör den omvärldsbild som medierna skapar (1999:57-58). Således blir problemformuleringen en viktig ingång till analysarbetets andra steg: att kartlägga och analysera de identiteter som konstrueras inom den extrema hatbrottsdiskursen.15 Detta görs med hjälp av så kallade analogikedjor. Med hjälp av analogikedjor sorteras och sammanlänkas tecken och bildar den diskurs som såväl möjliggör och omöjliggör vem man kan vara (Jørgensen & Phillips 2000:50-51). I dessa kedjor utgör ett tecken den knutpunkt (nod/mästersignifikant) genom vilket de andra tecknen dels får sin betydelse och dels cirkulerar runt (Jørgensen & Phillips 2000:50-51). 15 Se Cia Lehikoinen (2010) för diskussion kring de vardagliga respektive extrema diskurser som medierna målar upp vid hatbrottsrapportering. 25 av 106 Till skillnad från den kvantitativa innehållsanalysen är även det som inte nämns viktigt i diskursanalysen. Som nämnt under avsnittet diskursteori är det avvikelserna som lyfts fram medan de ”normala” förblir outtalade. Således är det viktigt att undersöka det som inte sägs eftersom det kan vara något som tas för givet, dvs. det diskursanalysen syftar till att undersöka (Jørgensen & Phillips 2000:32). De analysverktyg som används är: moment/element, mästersignifikant, artikulering, analogikedjor och antagonism. Diskursanalysen kombineras med en kvantitativ innehållsanalys, som syftar till att ge en övergripande bild om vilka hatbrott som får bli nyheter samt vilka gestaltningsperspektiv, textaktörer och ettiketteringar (ordval) som används. I undersökningen görs analyserna på textnivå. Teorier och tidigare forskning används för att förstå och koppla resultaten till den sociala verkligheten. Därmed blir de slutsatser som framträder helt beroende av den teoretiska bakgrund som uppsatsen vilar på. Utifrån andra teoretiska perspektiv är det kan att andra slutsatser bli möjliga. 3.2 Material I undersökningen studeras 246 nyhetsartiklar som publicerades i Dagens Nyheter (DN) (oberoende liberal morgontidning, Stockholm,), Västerbottens-Kuriren (VK) (vänsterliberal, Umeå) och Helsingborgs Dagblad (HD) (allmänborgerlig, Helsingborg) från 1 januari 2003 fram till 1 januari 2012. Nyhetstidningarna är valda utifrån kriteriet att de skulle vara inflytelserika sett till antalet läsare16 samt att det skulle vara stor geografisk spridning men också utifrån empirisk tillgänglighet. Att tidningarna representerade storstadpress och landsortspress var också viktigt då intressanta jämförelser blir möjliga. Tidningsurvalet representerar även olika ägarförhållande och mediekoncerner: DN ägs av Bonniersfären. Familjen Sommelius och familjen Ander genom Nya Wermlands-Tidningen äger hälften var i HD. VK ägs av den oberoende stiftelsen Västerbottens-Kuriren Press (NE). Valet av undersökningsperiod fastställdes utifrån det datum, 1 januari 2003, då sexuell läggning blev ett hatbrottsmotiv och fram till det datum då undersökningen påbörjades, 1 januari 2012. Sedan 1 januari 2009 är även könsöverskridande identitet och uttryck ett hatbrottsmotiv. 16 Bland tidningar i norra Sverige har Norrländska Socialdemokraten (NSD) haft störst räckvidd under undersökningsperioden men på grund undersökningens tidsram fick VK ingå i undersökningen. NSD har inget eget textarkiv och papperstidningen finns varken i Mediearkivet eller Presstext. Att läsa samtliga tidningar i sin helhet de senaste nio åren skulle ta alldeles för lång tid. 26 av 106 Undersökningsmaterialet är insamlat via databasen Mediearkivet, där samtliga tidningar i undersökningen fanns tillgängliga, utifrån sökkriteriet ”hatbrott”. För att en nyhetstext skulle inkluderas i undersökningen skulle den explicit (helt eller delvis) handla om hatbrott (samtliga motiv). I flera texter nämns ordet hatbrott men det handlar inte explicit om hatbrott. I dessa fall har dessa texter exkluderas i studien. Eftersom ett av syftena var att titta på hur journalistiska villkor och val styr konstruktionen av representationer ingår enbart nyhetstexter (notiser, nyhetsartiklar, reportage, featureartiklar, porträtt och faktarutor) i undersökningen, och inte opinionsmaterial (som ledare, debattartiklar och insändare). Till den kvalitativa analysen valdes tre händelser, en i respektive tidning, ut (se kapitel 6 för utvalda händelser och nyhetstexter). Till grund för urvalet ligger studiens problemformulering och så långt som möjligt har texter som är representativa för totalurvalet valts ut för att analysen inte ska ge en missvisande bild. För att få så pass bred analys som möjligt har jag valt att inte ta fall som liknar varandra i de olika tidningarna. Utifrån detta var det viktigt att få med ett fall som tog upp gärningspersonens psykiska tillstånd, ett fall med främlingsfientliga kopplingar samt något fall som visar att det inte enbart är nazister eller psykiskt sjuka som begår denna typ av brott. Även om det inte är vanligt att tidningarna skildrar hatbrott med kvinnliga offer ville jag ändå få med ett sådant fall i den kvalitativa analysen. Därutöver har ett viktigt urvalskriterium varit att både offer och gärningsperson/er ska finnas representerade i texterna för att möjliggöra en analys av hur skillnad skapas mellan de två identiteterna som står i motsatsförhållande till varandra i nyhetsdiskursen kring hatbrott. Detta innebär att gärningspersonen måste vara identifierad och det sker först i ett visst skede i rättsprocessen, något som kan ha betydelse för den bild som framträder i analysen. En annan faktor som påverka den bild som framträder är att offren i flera fall är döda och sålunda inte kan framträda med egen röst. 3.3 Kvantitativ innehållsanalys Diskursanalyser och/eller studier av hur medier rapporterar om minoritetsgrupper och brott kombineras ofta med en kvantitativ innehållsanalys (se t.ex. Lindgren & Lundström 2010; Pollack 2001). Ofta anses metoden vara användbar i kombination med kvalitativa textanalyser, där de kompletterar varandra. Medan de kvalitativa analyserna ger detaljerade beskrivningar av hur mening skapas ger kvantitativa 27 av 106 innehållsanalyser en överblick över textinnehållet (Bergström & Boréus 2009:45, 7778, 84; Lindgren & Lundström 114-117; Nilsson 2007:116). Syftet med kvantitativa innehållsanalyser är att dels att hitta samband, strukturer och/eller mönster som är representativa för materialet, och dels att testa olika hypoteser (Bergström & Boréus 2009:45; Nilsson 2007:111, 116, 136). I undersökningen analyseras antalet texter och texttyper, vem som får komma till tals (direkt eller indirekt anföring), vem som får uttala sig först. Kodschemat (se bilaga 3) är konstruerat utifrån uppsatsens syfte och frågeställning. En pilotstudie genomfördes, som omfattade alla hatbrottstexter som publicerades i VK under den aktuella undersökningsperioden, för att testa kodschemats variabler och värden. Efter pilotstudien uppdaterades kodschemat med fler svarsalternativ gällande hatbrottstyp, gestaltningsperspektiv, en variabel om kroppsbeskrivningar av offer samt en om begreppsförvirring lades till. All kodning är utförd av mig personligen. Insamlad data är behandlad i analysprogrammet SPSS (Statistical Package for the Social Sciences). Korstabuleringar har använts för att undersöka samband mellan variabler samt för att koppla ihop olika variabler (t.ex. offrets sexuella läggning och kön). Den kvantitativa analysen ska svara på frågor kring rapporteringarnas omfång, vilka individer och grupper som ges tillträde i mediernas skildringar, vilket gestaltningsperspektiv som finns i berättelserna, vilka som är textaktörer och vilka som får uttala sig respektive vilka som stängs ute. Därutöver avser denna del att besvara om offren beskrivs med visuella karaktärsdrag samt med vilka ordval medierna beskriver hbtq-personer och heterosexuella. Kvantitativa analyser kritiseras ibland för att missa i vilket sammanhang mening uppstår eftersom metoden går ut på att räkna det som går att utläsa från texten (manifesta innehållet) (Bergström & Boréus 2009:76-77; Nilsson 2007:113-117). Som ett försvar menar Lindgren och Lundström (2010) att kvantitativa innehållsanalyser som regel innehåller en tolkning av resultatet. Därmed menar de att få innehållsanalyser innehåller meningslöst räknande (Lindgren& Lundström 2010:115-116). Styrkan med denna typ av metod är att det finns fasta regler för hur tolkning ska göras, således blir resultatet oberoende av vem som utför undersökningen (Nilsson 2007:113-114). För att möjliggöra en intersubjektiv prövbarhet samt en god reliabilitet för denna undersökning har alla variabler och värden beskrivits utförligt (se bilaga 2 och 3 för kodschema och kodningsinstruktioner). 28 av 106 4 REPRESENTATIONER AV HBTQ-‐PERSONER I följande kapitel redovisas den övergripande bild av hbtq-personer som framträder i de undersökta tidningarnas nyhetstexter om hatbrott under perioden 2003-01-01 till 2012-01-01. Här presenteras vilka hatbrott, brottstyper och gestaltningsperspektiv som medierna fokuserar på, vem som får uttala sig och vilka textaktörer som framträder samt vilka etiketteringar som används. Tanken är att beskriva de mönster som framträder i rapporteringarna, där fokus riktas på hur skillnader mellan hbtqpersoner och heterosexuella majoriteten synliggörs i nyhetstexterna. 4.1 Rapporteringsomfattning Under undersökningsperioden publicerade nyhetstidningarna 246 nyhetstexter som handlade explicit om hatbrott. Ingen nyhetstext publicerades 1 januari 2012 och det är stor skillnad mellan hur många nyhetstexter som publicerades från 2003 t.o.m. 2011. År 2011, 2008 och 2005 publicerades flest texter, där 41 texter publicerades 2011, 38 texter 2008 och 37 texter 2005. År 2003 och 2004 publicerades minst antal texter; 9 stycken respektive 14 stycken. Nyhetsartikeln utgör den vanligaste texttypen (ungefär 55 procent) i undersökningsmaterialet. Näst vanligast är nyhetsnotisen (26 procent). Det är heller inte ovanligt att faktarutor används (17 stycken, dvs. knappt 7 procent) som komplement till en nyhetsartikel. Reportage, pufftexter och featureartiklar är mer sällsynta (8-10 texter per kategori). Två texter utgjorde annat nyhetsmaterial. Det finns markanta skillnader i hur mycket tidningar rapporterar om hatbrott i stort, vilket framgår av figur 1. Dagens Nyheter (DN) publicerade flest, över 50 procent, nyhetstexter som handlar explicit om hatbrott. Västerbottens-Kuriren (VK) publicerade minst antal nyhetstexter om hatbrott, knappt 12 procent av totalen. 29 av 106 Figur 1. Antal nyhetstexter om hatbrott 2003-2011 i respektive tidning 140 120 126 100 91 80 60 40 20 29 0 Dagens Nyheter Västerbottens-‐Kuriren Helsingborgs Dagblad När det gäller hatbrott som förstasidesstoff är det nästan omvänd situation som råder. Det är betydligt vanligare att VK placerar hatbrott på förstasidan (10 procent var förstasidespuff) än att såväl DN som Helsingborgs Dagblad (HD), knappt 3 respektive 2 procent, gör det. En trolig förklaring till resultaten kring förstasidesstoff är att ett mord med hatbrottsmotiv inträffade i VK:s spridningsområde samt att en lokalpolitiker blev utsatt för ett hatbrott. Om en brottslig handling, utöver den geografiska närheten, innehåller kombinationen sex och våld eller om det är en person med hög status är det större sannolikhet att händelsen ska lyftas upp av medierna (Jewkes 2005:40ff). DN och HD prioriterar inte hatbrott på förstasidan och det kan i HD:s fall förklaras utifrån att inga mord eller mordförsök med hatbrottsmotiv går att finna i undersökningsmaterialet. I DN:s fall stämmer inte detta eftersom ett mord och mordförsök inträffade under undersökningsperioden. Dock valde tidningen att prioritera annat på förstasidan, vilket troligen måste förstås utifrån att DN inte är en lokaltidning utan en morgontidning som har hela världen som sitt bevakningsområde, även om det kanske i första hand är svenska händelser som får störst utrymme i tidningen. 4.2 Tidningarnas skildringar av hatbrott Av de totalt 246 nyhetstexterna handlar 93 av dessa om homo- bi- och/eller transfobiska hatbrott. Av dessa berör tre transfobiska motiv, fyra en kombination av de tre olika motiven och 86 handlar om homo- och bifobiska. Från början var tanken att 30 av 106 skilja mellan homo- och bifobiska hatbrott men det blev svårt att göra det i analysen eftersom det var väldigt oklart huruvida offret var homo- eller bisexuell. Då tidningarna skriver generellt om homo- och bifobiska hatbrott skriver de att någon utsätts p.g.a. sin sexuella läggning och således inkluderas egentligen samtliga sexuella läggningar, men utifrån uppgifter i nyhetstexterna går det att utesluta att offret var heterosexuellt. Dock är det viktigt att påpeka, vilket också framgår av de beskrivningar genom ordval som de undersökta tidningarna använder för att beskriva hbtqpersoner (se bilaga 4), att tidningarna främst skriver om hatbrott som drabbar personer som de utvalda tidningarna definierar som homosexuella. Jag vill också påpeka att vid varje analysdel är jag konsekvent med frekvensangivelse (antal eller procent) och således ska läsaren ha i åtanke att det ibland rör sig om få i antal men att procentsatsen kan bli hög vid de olika motiven. För läsbarhetens skull har jag dock valt att vara konsekvent och jag har valt den frekvensangivelse som jag finner lämpligast för helheten vid varje analysdel. 4.2.1 Tidningarnas intresse för olika hatbrottsmotiv Ser vi till vilka hatbrott medierna skriver om är det precis som tidigare forskning visat homo- och bifobiska motiv som får mest utrymme i de undersökta tidningarna. Tidigare studier (Lehikoinen 2010; Lindgren & Lundström 2010) har visat att homofobiska hatbrott upptar 70 procent av mediernas hatbrottsrapportering medan övriga 30 procent i stort sett berör främlingsfientliga/rasistiska motiv. Denna stora kontrast finner jag inte i min studie, vilket delvis förklaras av att jag inkluderar artiklar där det skrivs generellt om hatbrott, dvs. där varken offer eller gärningsperson oftast inte är utpekade utan berör själva fenomenet. Något som förvånade mig var att hatbrott med religiösa motiv utgör sådan stor andel av materialet, knappt 18 procent, och är nästintill i rapporteringsnivå (räknat i antal nyhetstexter) med främlings-fientliga och rasistiska hatbrott (se figur 2). Enligt polisanmälda hatbrott utgör religiösa hatbrott elva procent av det totala anmälda hatbrotten (Brå 2011:11). 31 av 106 Figur 2. Andel hatbrottsartiklar i samtliga tidningar fördelade på hatbrottstyp 0% 1% 18% 35% 2% 2% 22% 20% Annat/framgår inte (5 st) Generellt (53 st) Främlings\ientliga/rasistiska (50 st) Homo-‐ och bifobiska (86 st) Transfobiska (3 st) Religiösa (44 st) Heterofobiska (1 st) Både homo-‐, bi-‐ och transfobiska (4 st) Värt att notera är att det framträder en lite annorlunda bild om vad för typ av hatbrott som begås beroende på vilken tidning som läses. DN är den tidning som stämmer mest överens med den bild som framgår av figur 2, vilken summerar totalurvalet. DN är också den enda av de undersökta tidningarna som skriver om hatbrott med transfobiska, heterofobiska och en kombination av homo-, bi- och transfobiska motiv. Såväl VK som HD avviker från den genomsnittliga rapporteringen, men av olika anledningar. I VK är religiösa hatbrott något det knappt skrivs om (knappt 7 procent) medan det är betydligt vanligare att skriva om hatbrott generellt, dvs. fenomenet (31 procent) och allra helst rapporteras det om homo- och bifobiska hatbrott (knappt 38 procent). HD till skillnad från övriga tidningar skriver i högre utsträckning om främlingsfientliga/rasistiska (23 procent) samt religiösa hatbrott (22 procent), men även här prioriteras homo- och bifobiska hatbrott (33 procent). När de tre undersökta tidningarna skriver om hatbrott verkar de fokusera på en typ av hatbrott för varje år. Denna hatbrottstyp får oftast större utrymme (sett till antal nyhetstexter) än övriga motiv, vilket framgår av tabell 1. 32 av 106 Tabell 1. Antalet nyhetstexter publicerade i DN, VK och HD 2003-2011 Hatbrottstyp 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Annat/framgår inte 0 0 1 1 1 0 1 1 0 Generellt 4 6 5 4 8 8 1 4 13 Främlingsfientliga 4 2 6 4 8 6 11 5 4 Homo-‐ och bifobiska 0 3 21 13 12 20 5 4 8 Transfobiska 0 0 0 0 0 0 1 0 2 Religiösa 1 3 4 4 3 3 3 9 14 Heterofobiska 0 0 0 0 0 0 1 0 0 Både homo-‐, bi-‐ och transfobiska 0 0 0 0 0 1 0 3 0 Av tabell 1 framgår även att det skett en utveckling över tid om vilka hatbrott som är aktuella att skriva om. Även om sexuell läggning blev ett hatbrottsmotiv år 2003 återfinns inte en enda artikel i de undersökta tidningarna från det året. Året därpå, 2004, skrivs det heller inte särskilt mycket om homo- och bifobiska hatbrott, totalt tre nyhetstexter. Året 2005 tycks bli genombrottsåret för när de undersökta tidningarna får upp intresset för att skriva om homo- och bifobiska hatbrott i nyhetssammanhang, och därefter tycks intresset varit högt fram t.o.m. 2008. 2005 och 2008 är de år då det skrivs allra mest om homo- och bifobiska hatbrott. Förklaringarna som jag kan finna är olika för de två skilda åren. År 2005 var temat för Stockholm Pride hatbrott och homofobi (Rubrik saknas DN 2005-08-07). Som synes verkar temat för festivalen fått genomslag i de undersökta tidningarna, med undantag för VK där rapporteringen om de homo- och bifobiska hatbrotten fick mest utrymme år 2006 då en homosexuell man mördas i Umeå. Uppgången i antal publicerade nyhetstexter om homo- och bifobiska hatbrott år 2008 beror troligtvis på två grova brott som skedde i slutet av 2007 då en homosexuell man mördades och en annan utsattes för mordförsök av en och samma gärningsperson. Dessa brott hände under juldagarna och tidningarna uppmärksammade brotten först i januari 2008. Att just homo- och bifobiska mord intresserar tidningarna är inget konstigt. Just dessa typer av händelser innehåller flera av de delar som medier behöver för att dramatisera sin rapportering (Jewkes 2005:53). Därtill bidrar denna typ av våldsbrott till att upprätta samhällets värderingar, vilket bidrar till att en händelse får större uppmärksamhet i medierna (Jewkes 2005:16-16, 58; Lindgren & Lundström 2010:13-14, 110-11; Pollack 2001:75ff). År 2009 svalnar intresset för homo- och bifobiska hatbrott. I stället får främlingsfientliga/rasistiska hatbrott större utrymme det året (sett till antal nyhetstexter). De 33 av 106 följande två åren, 2010 och 2011, är det i stället religiösa hatbrott som det publiceras flest nyhetstexter om. Den kraftiga uppgången av främlingsfientliga/rasistiska hatbrottstexter år 2009 kan enbart härledas till DN som är den enda tidning som publicerar nyhetstexter med denna motivbild detta år. Exakt vad det ökade intresset beror på har jag svårt att se i såväl materialet som utanför det. Merparten av texterna handlar dock om hatbrott som händer i andra länder än i Sverige. DN står också för uppgången av hatbrottsartiklar med religiös motivbild år 2010, då tidningen publicerade ett flertal artiklar om den nederländske politikern Geert Wilders som ställdes inför rätta efter nedlåtande uttalanden om islam och muslimer. Det fortsatta intresset för religiösa hatbrott under 2011 kan tillskrivas främst HD och därefter DN. Detta år inträffade flera uppmärksammade hatbrott riktade mot judar i Malmö och organisationen Simon Wiesenthal Center avrådde judar världen över att besöka Malmö (”Hatbrott stoppade film i Malmö” HD 2011-07-13). Trots att flertalet nyhetstexter belyser de ökande hatbrotten17 generellt, dvs. att nyhetstexten behandlar samtliga hatbrottsmotiv, väljer reportern ofta att fokusera på en motivbild (se exempelvis ”Hatbrotten har ökat dramatiskt” DN 2008-07-25, ”Flest hatbrott begås på krogen av unga män” DN 2007-06-07, ”Polisen måste bli bättre på att utreda hatbrott” VK 2008-02-29, ”Färre hatbrott anmäldes i fjol” HD 2011-07-01, ”Brott mot homosexuella ökar mest av alla hatbrott” HD 2004-06-25). Detta kan ses som ett sätt att konkretisera, något som enligt Hadenius, Wadbring och Weibull (2008) är ett av de stilistiska och retoriska grepp som journalistiken använder sig av för att få samt behålla publik (Hadenius et al 2008:314f) 4.2.2 Brotten som fastnar på tidningarnas radar Som tidigare forskning påpekat speglar inte medierna verkligheten när det kommer till brottsjournalistik (Jewkes 2005; Lindgren & Lundström 2010; Pollack 2001). Trots att brott mot person är tämligen ovanliga (Brå 2012:5) så är just våldsbrott, sexualbrott och andra brott riktade mot enskilda personer det som fångar mediernas intresse (Lindgren & Lundström 2010:26-28; Pollack 2001:75). Denna studie visar på stora och högst intressanta skillnader då medierna rapporterar om vilken typ av brottslighet som de i lagen olika definierade minoritetsgrupperna utsätts för. Utan att bryta ut de olika hatbrottsmotiven från varandra framträder en bild som inte alls 17 Här görs ingen distinktion eller diskussion huruvida det rör sig om en faktisk ökning av antalet brott, ökad anmälningsbenägenhet och/eller huruvida upprättandet av polisanmälan påverkat statistiken. 34 av 106 överensstämmer med tidigare forskning kring brottsjournalistik, nämligen att medierna inte alls fokuserar på den grövsta brottsligheten. I stället tycks de undersökta tidningarna främst skriva om hatbrottsproblematiken generellt (38,6 procent), dvs. inte peka ut specifika brott. Först på andra plats kommer brott mot liv och hälsa (29,3 procent). Därefter är medierna främst intresserade av brott mot frihet och frid samt ärekränkning (17,1 procent). Det är främst när medierna skriver om homo- och bifobiska hatbrott som de fokuserar på den grövsta brottsligheten som riktas mot person. Det är enbart vid denna motivbild som medierna skriver om mord och mordförsök. Nästan hälften (48,8 procent) av nyhetstexterna om homo- och bifobiska hatbrott rör brott mot liv och hälsa. Därefter fokuserar tidningarna generellt på hatbrottsproblematiken riktad mot homo- och bisexuella personer (25,6 procent). Det vanligaste ämnet i denna kategori är huruvida denna typ av brott ökar eller minskar. Även brott mot frihet och frid samt ärekränkning vid homo- och bifobiska hatbrott får ganska stort intresse av tidningarna (15,1 procent). De tre artiklar som berör transfobiska motiv beskriver enbart hatbrottsproblematiken generellt såsom att intervjupersonen inte vågar gå ut med namn p.g.a. rädslan att utsättas för hatbrott. De fyra artiklarna som behandlar hatbrott mot hbt-personer beskriver också hatbrottsproblematiken generellt eller tar upp flera brottstyper eller berör brott mot liv och hälsa. Religiösa hatbrott följer inte alls samma rapporteringsmönster som homo- och bifobiska hatbrott när det gäller typ av brottslighet. Här är det främst den generella problematiken (38,6 procent), brott mot frihet och frid samt ärekränkning och en kombination av flera brottstyper (20,5 procent vardera) som är intressant för medierna. Inte ens var femte nyhetstext om religiösa hatbrott behandlar brott mot liv och hälsa (18,2 procent). Vid främlingsfientliga/rasistiska hatbrott är det främst brott mot frihet och frid samt ärekränkning de undersökta tidningarna fokuserar på (32 procent). Tätt därefter kommer brott mot liv och hälsa (30 procent). Det är också vanligt att tidningarna rapporterar generellt om denna typ av brottslighet (18 procent) samt berör flera olika brottstyper (16 procent). Även om denna uppsats syftar till att ge en bild av hur hbtq-personer representeras och skildras av tre dagstidningar i Sverige är det i denna analysdel relevant att beskriva vilka brott samtliga grupper utsätts för. Enligt det undersökta materialet är 35 av 106 det först och främst hbt-personer som utsätts för den grövsta brottsligheten, och det är enbart dessa som mördas av hat gentemot gruppen. Genom berättelserna, med stereotypa karaktärer, får vi veta vem som drabbas och varför de drabbades. Att agera annorlunda torde därför minimera risken att själv falla offer (Jewkes 2005:143; Lindgren & Lundström 2010:110-111). 4.2.3 Den mediala brottsplatsen Ofta framgår det inte, eller så sker de på annan plats än de som är definierade i kodschemat, var homo- och bifobiska hatbrott sker. Vid de tre transfobiska hatbrott som materialet berör framgår det inte var brotten äger rum. Drygt vart femte (22 procent) homo- och bifobiskt hatbrott som de undersökta tidningarna skriver om sker i offrets hem. Den näst vanligaste (knappt 12 procent), utpekade, brottsplatsen är på/utanför uteställe för den specifika gruppen. I detta material rör det sig oftast om Pridefestivalen. Även här skiljer sig mediebilden från ”verkligheten” då homosexuella män främst utsätts för brott på öppen gata eller utanför ett gayställe (Brå 2011:53; Tiby 2000:64). I undersökningsmaterialet är kvinnor relativt ovanliga och i de fall de förekommer framkommer att de utsatts för brott på öppen gata eller på/utanför föreningslokal för den enskilda gruppen. Detta stämmer ganska väl med var homosexuella kvinnor faller offer för brotten i verkligen (Brå 2011:53; Tiby 2000:64). Det mest förvånande i denna del av materialet var att det är enbart män som utsätts för brott i sitt eget hem. Detta stämmer inte alls med polisanmälningarnas bild (Brå 2011:53; Tiby 2000:64). Då det rör sig om ett fåtal brott som sker i hemmet, ofta grova som mord och mordförsök, tyder på att nyhetstidningarna låter ett fåtal händelser få utgöra en stor del av den totala rapporteringen. Att främst lyfta fram brott som sker i offrets hem tyder även på att tidningarna tillskriver offren en viss skuld eftersom de bjöd hem sin förövare. Studeras de enskilda tidningarna var för sig framträder stora skillnader om var de rapporterade brotten sker. Enligt VK sker nästan 55 procent av de rapporterade homooch bifobiska hatbrotten i offrets hem, medan det i knappt 30 procent av fallen inte framgår/sker på annan plats. DN är den tidning som bäst överensstämmer med den genomsnittliga bilden där brottsplats sällan framgår, därefter är offrets hem och uteställe för den specifika gruppen de vanligaste brottsplatserna. I DN är på/utanför uteställe för den specifika gruppen betydligt vanligare som brottsplats vilket troligtvis beror på att Stockholm Pride äger rum på tidningens utgivningsort och en stor del av 36 av 106 rapporteringen om hatbrott är kopplad till Pridefestivalen. Enligt Jewkes (2005) spelar den geografiska närheten en viktig roll (Jewkes 2005:40ff). HD sticker, i likhet med VK, också ut, dock genom att det är betydligt vanligare att brottsplatsen inte framgår/brottet sker på annan plats (knappt 57 procent). Den vanligaste, utpekade, brottsplatsen är offrets hem men till skillnad från såväl de andra tidningarna som genomsnittet så är denna brottsplats betydligt ovanligare i undersökningsmaterialet (drygt 13 procent). 4.2.4 Tidningarnas gestaltninsperspektiv Jag anser att det inte är av särskilt stor relevans att titta på en genomsnittsbild för gestaltningsperspektiv för hatbrott eftersom enskilda hatbrottskategorier påverkar totalen väldigt mycket då det rör sig om tämligen små antal ibland och således blir procentsatsen vid dessa väldigt hög. När tidningarna rapporterar generellt om hatbrott, vilket de gör i mer än var femte nyhetstext är samhällsperspektivet och ren datauppräkning främst förekommande, vilket inte stämmer med övriga kategorier och ger ett missvisande resultat av totalurvalet. Således har jag valt jämföra de homo-bioch transfobiska motiven med de andra två stora grupperna, nämligen religiösa och främlingsfientliga/rasistiska hatbrott för att resultatet inte ska bli skevt och missvisande. Såväl Ester Pollack (2001) som Simon Lindgren och Ragnar Lundström (2010) påpekar att medierna riktar allt större fokus på brottsoffren (Lindgren & Lundström 2010:11; Pollack 2001:61). Därför är det förvånande att gärningspersonsfokus är det vanligaste gestaltningsperspektivet vid homo- och bifobiska hatbrott. Drygt var fjärde nyhetstext om homo- och bifobiska hatbrott fokuserar på gärningspersonen, medan runt 16 procent av dessa texter fokuserar på offret. Händelseförloppet eller fokus på brottet är nästan lika vanligt, 14 procent, som offerperspektivet i nyhetsmaterialet som rör homo- och bifobiska hatbrott. Eftersom det förekommer mycket faktarutor i materialet så handlar knappt var fjärde nyhetstext om ett annat gestaltningsperspektiv, vilket i nästan alla fall rör sig om ren datauppräkning av statistik från exempelvis Brottsförebyggande Rådet. Gestaltningsperspektivet säger bara på vad rapporteringen riktar mest uppmärksamhet, och säger inget om denna är positiv eller negativ. Således går det i denna del av undersökningen enbart att uttala sig om vem eller vad som nyhetsrapporteringen fokuserar på. Det är däremot inte helt ointressant att titta på var 37 av 106 fokus ligger. Om mediernas främsta fokus ligger på gärningspersonerna riskerar offren att falla i skymundan och bli osynliga. Vid transfobiska hatbrott fokuserar två av de tre artiklarna på offret. Den tredje artikeln fokuserar på ”annat”. Vid både homo-bi- och transfobiska hatbrott berör hälften av de fyra artiklarna samhällsperspektiv. De övriga fokuserar på offret respektive ”annat”. Dock bör det noteras att tidningarna generellt är tämligen ointresserade av att lyfta fram offren i hatbrottssammanhang. Vid religiösa hatbrott är offerperspektivet väldigt ovanligt, knappt 7 procent, medan samhällsperspektivet samt fokusering på brottet/brottsligheten är vanligast (27,3 procent vardera), tätt följt av gärningsmannafokus (25 procent). Vid främlingsfientliga/rasistiska hatbrott är det tämligen jämt mellan de olika kategorierna av gestaltningsperspektiv. Samhällsperspektiv är dock det vanligaste perspektivet (26 procent), därefter fokus på själva brottet/brottsligheten (22 procent). Vid denna typ av hatbrott är det lika vanligt att medierna fokuserar på gärningspersonen som offret (20 procent vardera). Tittar vi på skillnader i gestaltningsperspektiv mellan de tre olika tidningarna finns det mycket stora skillnader i vad de fokuserar på. DN är den tidning som vid homooch bifobiska motiv främst fokuserar på offerperspektivet (26,7 procent). Först på delad andra plats kommer gärningsmannaperspektivet (24,4 procent) tillsammans med fokus på ”annat”. Vid homo- och bifobiska hatbrott fokuserar DN minst på samhällsperspektivet och på själva brottet/händelsen (13,3 respektive 11,1 procent). Vid främlingsfientliga hatbrott fokuserar dock DN främst på just samhällsperspektivet samt själva brottet/händelsen (31,8 respektive 22,7 procent). Offerperspektivet är lika vanligt som gärningsmannaperspektivet (18,2 procent vardera). I liten utsträckning fokuserar DN sin rapportering på ”annat” (9,1 procent) vid främlingsfientliga hatbrott. När det gäller religiösa hatbrott är offerperspektivet det minst aktuella för DN:s del. Enbart 4,5 procent av nyhetstexterna har just det perspektivet. I stället är det gärningspersonen som DN fokuserar på vid denna typ av hatbrott (40,9 procent). Även samhällsperspektivet (27,3 procent), fokus på själva händelsen/brottet (13,6 procent) och ”annat” (13,6 procent) är av större vikt för DN vid religiösa hatbrott. Ser vi till VK så framträder en annan bild än den som framkommer i DN. Vid homooch bifobiska hatbrott publicerade VK under undersökningsperioden inte en enda nyhetstext som fokuserar på offret. I stället är det fokus på främst gärningsperson och 38 av 106 ”annat” (36,4 procent vardera). Därefter ligger rapporteringsfokus på själva brottet/händelsen (18,2 procent) samt samhällsperspektivet (9,1 procent). Vid främlingsfientliga hatbrott är det inte alls lika stort fokus på gärningspersonen. Fokus ligger snarare på offret och ”annat” (28,6 procent vardera). Därefter är det lika vanligt att tidningen fokuserar på gärningsperson, samhällsperspektivet samt själva händelsen/brottet (14,3 procent vardera). Båda de nyhetstexter som VK publicerar under undersökningsperioden som berör religiösa hatbrott fokuserar på själva händelsen/brottet. I HD framträder ytterligare en annan gestaltningsbild jämfört med DN och VK. Inte heller i denna tidning är offerperspektivet vid homo- och bifobiska hatbrott särskilt intressant (6,7 procent). Samhällsperspektivet (33,3 procent) är det HD främst fokuserar på vid denna typ av hatbrott. Men även gärningsmannaperspektivet (23,3 procent), fokus på själva händelsen/brottet (16,7 procent) och ”annat” (20 procent) är intressantare än offerperspektivet. Även vid främlingsfientliga hatbrott fokuserar HD sin rapportering på gärningspersonen (23,8 procent), men det är lika vanligt att fokusera på själva brottet/händelsen som samhällsperspektivet som på gärningspersonen. 19 procent av nyhetstexterna i HD under undersökningsperioden fokuserar på offret medan 9,5 procent fokuserar på ”annat”. Vid religiösa hatbrott ligger fokus i HD främst på själva brottet/händelsen (35 procent) samt samhällsperspektivet (30 procent). 15 procent av nyhetstexterna fokuserar på ”annat” medan 10 procent vardera fokuserar på gärningsperson samt offer. 4.3 Nyheternas textaktörer Vid homo- och bifobiska hatbrott är den vanligast förekommande textaktören i det undersökta materialet offret. Även gärningsperson är en mycket vanlig textaktör. Med tanke på undersökningens belysningsområde är det kanske inte särskilt anmärkningsvärt. Dock är det intressant att gärningspersonen är den textaktör som i störst utsträckning får agera huvudroll/textaktör 1 i materialet (sett till givet utrymme i nyhetstexterna, antal citat och placering av citat). Som framgår av tabellen nedan förekommer gärningspersonen som textaktör vid 48 tillfällen. Vid knappt hälften av dessa, 22, är det som textaktör 1. Offret är den textaktör som främst får framträda som textaktör 2. 39 av 106 Tabell 2. Antalet textaktörer i homo- och bifobiska nyhetstexter fördelade på roller Textaktör Övrigt Polis Åklagare Advokat Expert Politiker Företrädare för intresseorganisation Företrädare för myndighet Offer Gärningsperson Familjemedlem/anhörig/vän till offer Familjemedlem/anhörig/vän till gärningsperson Konstnär Privatperson Summa Antal 21 23 21 5 4 14 25* 6 54 48 5 2 10 7 245 * 22 RFSL och övriga tre är andra och saknar koppling till hbtq-personer. I nyhetstexter som berör hatbrott med samtliga hbt-fobiska samt transfobiska motiv förekommer gärningsperson, närstående till denna eller advokat inte alls som textaktör. Tabell 3. Antalet textaktörer i transfobiska nyhetstexter fördelade på roller Tabell 4. Antalet textaktörer i homo-, bi- och transfobiska nyhetstexter fördelade på roller Textaktör Antal Polis 1 Expert 2 Offer 1 Familjemedlem/anhörig/vän till offer 1 Privatperson 4 Summa 9 Textaktör Antal Expert 2 Politiker 2 Företrädare för intresseorganisation 2* Offer 2 Privatperson 1 Summa 9 * Båda från RFSL. Något som förvånade mig mycket i denna del av undersökningen är att det är en så pass väsentlig skillnad i antalet textaktörer i nyhetstexter som rör homo- och bifobiska hatbrott kontra hatbrott med religiösa och främlingsfientliga/rasistiska motiv. Förvisso är det nästan dubbelt så många texter som berör homo- och bifobiska hatbrott jämfört med religiösa hatbrott (se figur 2 ovan) men det förklarar inte den dramatiska skillnaden i antalet textaktörer (245 stycken i nyhetstexter om homo- och bifobiska hatbrott jämfört med 38 stycken i nyhetstexter som behandlar religiösa motiv). Skillnaden kan inte förklaras med texttyp, det vill säga att vid homo- och bifobiska hatbrott skrivs nyhetsartiklar medan tidningarna främst skriver nyhetsnotiser samt faktarutor vid religiösa och främlingsfientliga/rasistiska hatbrott. Procentuellt är det 40 av 106 knappt någon skillnad mellan texttyperna vid homo- och bifobiska samt främlingsfientliga/rasistiska hatbrott, där nyhetsartikeln är den främsta texttypen (66 jämfört med 62 procent). Vid religiösa hatbrott skrivs det förvisso färre nyhetsartiklar (41 procent) och fler nyhetsnotiser (41 procent) men den skillnaden är inte tillräckligt stor för att förklara resultaten kring skillnaden i antalet textaktörer, anser jag. I stället tycks det vara något annat som påverkar skillnaden. Delvis kan skillnaden kanske förklaras med mediernas gestaltningsperspektiv. Vid hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska samt religiösa motiv är det vanligast att medierna fokuserar på själva brottet eller ett samhällsperspektiv. När medierna rapporterar om hatbrott riktade mot hbt-personer är gärningspersons- eller offerperspektivet de främst förekommande, med undantag för de få artiklar som generellt berör hatbrott riktade mot homo- bi och transpersoner där samhällsperspektivet är vanligast. Fokuserar medierna sin rapportering kring offer eller gärningsperson kan det falla naturligare att dessa, eller andra textaktörer, får mer utrymme än om medierna till exempel fokuserar på själva brottshandlingen där detaljerna blir viktigare än de inblandade. Intressant att notera är också att offer och gärningsperson (i relation till övriga textaktörer i nyhetstexterna) får större utrymme i nyhetstexter om homo- och bifobiska hatbrott jämfört med nyhetstexter om religiösa och främlingsfientliga/rasistiska hatbrottsartiklar. Vid främlingsfientliga/rasistiska hatbrott får offret, till skillnad från vid homo- och bifobiska samt religiösa hatbrott, i högre utsträckning agera huvudroll/textaktör 1. Vid homo- och bifobiska brott är det även vanligt att offer får vara textaktör två. Detta betyder att tidningarna ger offret en mer framträdande roll i rapporteringen om främlingsfientliga/rasistiska hatbrott. Figur 3. Offer och gärningspersonens utrymme* i nyhetstexter med homo- och bifobiska, religiösa samt främlingsfientliga/rasistiska motiv Homo- och bifobiska Religiösa Främlingsfientliga Offer 22 % 18,5 % 17 % Gärningsperson 19,5 % 10,5 % 16 % * Textaktörernas utrymme, mätt i antal, är i relation till övriga textaktörer inom den egna motivbilden. Enligt Tiby är det lika vanligt att kvinnor utsätts för homofobiska hatbrott som män (Tiby 2005:45; Tiby 1999:207-209). I de tre undersökta tidningarnas nyhetstexter om hatbrott är det dock männen som är offer för denna typ av brott. Och de faller offer för män. 41 av 106 Tabell 5. Antalet kvinnliga, manliga samt personer med obestämd könstillhörighet som är offer i tidningarnas hatbrottsrapportering Kvinnor Män Obestämd Framgår inte Summa Homofobiska 7 44 0 3 54 Transfobiska 0 0 1 0 1 Hbt-fobiska 1 1 0 0 2 Religiösa 2 5 0 0 7 Främlingsfientliga 3 10 0 0 13 Summa 13 60 1 3 77 Tabell 6. Antalet kvinnliga, manliga gärningspersoner i tidningarnas hatbrottsrapportering Homofobiska Transfobiska Hbt-fobiska Religiösa Främlingsfientliga Summa Kvinnor 1 0 0 0 5 6 Män 43 0 0 4 7 54 Framgår inte 4 0 0 0 0 4 Summa 48 0 0 4 12 64 I undersökningsmaterialet återfinns inga gärningspersoner med obestämd könstillhörighet Tiby (2000) finner vidare att gärningspersonerna vid homofobiska hatbrott är svenskar (Tiby 2000:71ff). För att skapa det perfekta motsatsförhållandet mellan gärningsperson och offer är det således även intressant att titta närmare på offret samt gärningspersonens etniska ursprung. Enligt Christie (2001) måste offer och gärningsperson ställas i ett motsatsförhållande där gärningspersonen är allt som vi inte kan och vill vara (Christie 2001:53ff). I detta motsatsförhållande skapas de Andra – ett verktyg medierna tar till för att upprätthålla samhällets existerande värderingar och normer och därigenom bibehålla den publik som krävs för att existera (Jewkes 2005:ix; Pollack 2001:79). Tabell 7. Offrens etniska ursprung i tidningarnas hatbrottsrapportering Svensk Icke-svensk Framgår inte Homofobiska 8 6 40 Summa 54 Transfobiska 0 0 1 1 Hbt-fobiska 1 0 1 2 Religiösa 0 7 0 7 Främlingsfientliga 5 8 0 13 Summa 14 21 42 77 42 av 106 Tabell 8. Gärningspersonernas etniska ursprung i tidningarnas hatbrottsrapportering Icke-svensk Framgår inte Homofobiska Svensk 16 2 30 Summa 48 Transfobiska 0 0 0 0 Hbt-fobiska 0 0 0 0 Religiösa 0 3 1 4 Främlingsfientliga 10 0 2 12 Summa 26 5 33 64 Som framgår av tabellerna ovan är det enligt mediebilden ovanligt att personer med icke-svensk bakbrund begår hatbrott, oavsett vad det är för hatbrott. Men tittar vi enbart på hatbrott som begås mot personer på grund av deras sexuella läggning eller identitet är det vanligast att gärningspersonens etniska ursprung inte framgår. Då etnisk ursprung framgår är det just svenskar som begår dessa brott i enlighet med det Tiby (2000) finner i sin undersökning. Således kan tidningarna inte använda sig av etniskt ursprung i sin konstruktion av offer/gärningsperson, vi/de, utan tidningarna måste hitta andra attribut för att markera skillnad. 4.4 Vems röst? Röster är ett viktigt inslag i nyhetstexter då de fyller viktiga funktioner. Som diskuterats i avsnitt 2.5 väljer journalisten ut vem eller vilka som får tala, ha tolkningsföreträde, framför andra. Intervjupersonerna är informationsbärare där journalisten gör en värdering av vem eller vilka som har nyhetsvärde och är trovärdiga. Utöver detta fyller röster, eller snarare de rösterna tillhör, en representationsfunktion. Att stänga ute vissa röster bidrar till diskursiv diskriminering som är ett sätt att bidra till att annangöra den/de gruppen/grupper vars röster utestängs i nyhetssammanhang (Boréus 2006:410ff). Personer där sexuell läggning och/eller identitet förblir dold får i betydligt större än någon annan framträda med egen röst i undersökningsmaterialet. Trots att läggningen och identiteten inte framgår går det att anta att dessa är heterosexuella då normen aldrig behöver nomineras/kategoriseras (Ljuslinder 2002:16). Hbtq-personer får i väldigt liten utsträckning själva komma till tals i materialet. Däremot är det betydligt vanligare att de omnämns. Vid enbart homo- och bifobiska hatbrott får knappt var femte (10 av 54) homosexuell komma till tals. Det är också vanligt vid denna typ av hatbrott att uttalade heterosexuella textaktörer inte får framträda med egen röst (16 av 43 av 106 43 får komma till tals). Det är enbart i nyhetstexter som berör hatbrott mot transpersoner eller hbt-personer som grupp som samtliga kodade textaktörer framträda med egen röst, oavsett sexuell läggning och identitet. Dessa texter är dock en väldigt få sett till totalurvalet av texter. I det studerade materialet om hatbrott riktade mot hbtq-personer så får 159 textaktörer komma till tals. De absolut främsta textaktörerna med egen röst är företrädare för intresseorganisation (27), polis (22), åklagare (19), övrigt (17) samt gärningsperson (14).18 För denna undersökning är det av stort intresse att titta närmare på i vilken utsträckning offren (hbtq-personer) och gärningspersoner (heterosexuella), närstående till offer respektive gärningspersoner samt representanter för intresseorganisationer (som RFSL) och advokater får framträda med egen röst och på så vis vilken rollinnehavare som har tolkningsföreträde. Åklagare är inte inkluderade i denna del av undersökning, dels för en åklagare inte offrets talan, utan representerar staten/samhället i rättegångar och dels för att merparten av åklagare som uttalar sig i texten är åklagare som jobbar generellt med hatbrott och uttalar sig främst om hatbrott som ett samhällsproblem och inte i enskilda fall där enskilda offer är utpekade. Således anser jag att det blir skevt att ta med denna textaktör i denna del av undersökningen. Tabell 9. Antal textaktörer som uttalar sig som offer, gärningsperson, närstående eller företrädare för intresseorganisation samt advokat vid homo- och bifobiska brott ”Offrets sida” Offer Närstående Företrädare för intresseorganisation Summa Antal 8 3 22 33 ”Gärningspersonens sida” Gärningsperson Närstående Advokat Antal 14 1 5 20 Anm. Samtliga texter är inkluderade, oavsett om det rör sig om texter med enskilda brott eller texter som handlar generellt om hatbrott såsom artiklar om/från Pridefestivalen. Således blir antalet som uttalar sig som företrädare för intresseorganisation många. Dessa kommer oftast till tals då det handlar om hatbrottsproblematiken generellt. I nyhetstexter som berör hatbrott riktade mot transpersoner samt samtliga hbtpersoner som grupp förekommer varken gärningsperson, närstående personer till denna eller advokater som textaktörer. Offer, närstående personer till offret samt företrädare för intresseorganisationer (RFSL) får i stället komma till tals. 18 Textaktörens sexuella läggning/identitet är ej i beaktande i denna del, utan ska bara visa på vilken rollinnehavare/grupp som får uttala sig i störst utsträckning i materialet. 44 av 106 Förvisso är de offren ofta, men inte alltid, mördade. Således blir det omöjligt för dessa att framträda med egen röst. Dock är det ovanligt att någon närstående till offren får tala i offrets ställe. VK har en artikel (”Allt brast för honom” VK 2006-0215) där en vän till gärningspersonen utförligt får beskriva gärningspersonen som person och hur det kunde gå som det gick. Någon motsvarande nyhetstext finns inte där närstående till offren får uttala sig om offret i samma omfattning. I stället blir offren i mångt och mycket endast omtalade i nyhetstexterna (av de 57 textaktörer förblir 46 endast omtalade), och ingen annan får ge dessa personer tolkningsföreträde såsom gärningspersonerna eller en för de närstående. Knappt 30 procent av gärningspersonerna (14 av 48) får framträda med egen röst. Trots att offren ofta är döda är det ändå ett val som journalisten/nyhetsredaktionen gjort. Merparten av hatbrott med hbt-motiv är inte mord, utan det rör sig snarare om undantaget. VK, HD och DN har dock aktivt valt att bevaka och uppmärksamma i första hand mord på hbtpersoner och således har de valt bort möjligheten att ge offren en egen röst. Därtill är det också ett aktivt val av journalisterna att låta gärningspersonerna komma till tals i den utsträckning som de gör. Poliser, åklagare och advokater hade kunnat agera som intervjupersoner i större utsträckning än vad som görs i materialet. Dock finns det ett fåtal undantag där offren får ge sin version av en händelse. Det mest framträdande är överfallet på journalisten och bögen Facundo Unia (”Åtalade för misshandel vid Prideparad nekar” DN 2004-04-20), vars rättsprocess brukar omnämnas som Priderättegången. Dock är det viktigt att poängtera att detta utgör ett klart undantag och en trolig förklaring till detta kan vara att offret just var journalist och vann sympati hos sina kollegor samt att tidpunkten för brottet inträffade samma år som diskrimineringslagstiftningen kom att omfatta sexuell läggning. Att gärningspersonerna därtill var medlemmar ur Nationaldemokratisk ungdom gjorde det dessutom förövarna till ”bättre” gärningsmän (Christie 2001:53ff, Lindgren och Lundström 2010:14). 4.5 Ordval och kategorisering Med hjälp av olika ordval representerar och kategoriserar medier olika grupper och individer. Nyhetsmedierna begripliggör världen, fenomen och människor genom att använda kategorier, därmed kan en analys av vilka ordval som används bidra till att få en förståelse för hur skillnaden mellan hbtq-personer och heterosexuella majoriteten är diskursivt konstruerad i nyhetstexterna (Fowler 1991:92). Samtidigt synliggör 45 av 106 beskrivningarna de val som journalisten gör (medvetet eller omedvetet) när denne presenterar en händelse (Strömbäck 2000:216). I denna del har jag analyserat de ordval som beskriver hbtq-personer och heterosexuella majoriteten i nyhetstexterna (citat ej inräknade) med fokus på hur ofta specifika ord används. Sammanlagt används 331 ord (inkl. alla böjningar) för att beskriva hbtq-personer i de undersökta texterna, vilket visar på en stor beskrivningsvariation (se bilaga 4). De främst förekommande beskrivningarna är ”homosexuella” (81) och ”offret” (20), även andra ord med dessa ordstammar är vanliga, som t.ex ”homosexuella män” och ”brottsoffret”. Jämförelsevis används 596 ord (ink. alla böjningar) för att beskriva heterosexuella majoriteten. Här är det i stället ”mannen” och ”35-åringen” som är de vanligaste beskrivningarna. ”Gärningsmannen” används tio gånger i de undersökta texterna. Homosexuella män (i alla former som ”man”, ”männen”, ”homosexuell man” och ”bög”) är de hbtq-personer som är mest synliga i det analyserade materialet. Således är transpersoner och bisexuella relativt osynliga, där den senare gruppen är mest osynlig. Även kvinnor är relativt osynliga i materialet, trots att de i lika stor utsträckning utsätts för homofobiska hatbrott som män (Tiby 2005:45; Tiby 1999:207-209). Fortfarande förekommer viss begreppsförvirring i nyhetstexterna där homosexuella blir ”homosex” (”Homosexuttalande fall för Högsta domstolen - Pastorn både fälld och friad ” HD 2005-05-10) och ”transsexuella” och ”transvestiter” då det i själva verket handlar om transpersoner (”Homofobisk propaganda på nätet ökar” HD 200511-09 och ”Oppositionen vill höja skatten” DN 2007-09-27). Dessa enstaka fall tyder på att det skett en stor förbättring mot då Martin Andreasson (1996) gjorde sin undersökning på 1990-talet. Undersökningsmaterialet innehåller kategorier av hbtq-personer såväl som heterosexuella majoriteten som i en första anblick inte behöver tolkas negativt. Men när ordvalen ställs mot varandra så markerar det en skillnad mellan de olika grupperna. Med kategorier som ”homosexuella barn”, ”främmande fågel”, ”folkgrupp”, ”stolta homosexuella till heterosexuella vänner”, ”gruppen homosexuella” och ”homosexuella kompisar” markerar dels ett utpekande och dels en skillnad. Liknande beskrivningar görs inte av heterosexuella. Detta kan tolkas som att heterosexualitet är självklart, dvs. norm, och därmed inte behöver nomineras 46 av 106 (Ljuslinder 2002:16). Detta blir bland annat tydligt i artikeln ”Vuxna blundar för mobbning” (DN 2008-09-06) där intervjupersonen har ”kompisar” och ”homosexuella kompisar”. I stället får fraser som ”lugn och sansad person”, ”vanliga människor”, ”som alla andra studenter” ”som alla andra” (i betydelsen människor) och ”som en del av den svenska vanligheten” beskriva heterosexuella majoriteten. Motsvarande beskrivningar av hbtq-personer finns knappt med undantag för ”den strukturerade person[en]”. Även detta pekar ut hbtq-personer som en klart utdefinierad grupp skild från heterosexuella majoriteten, och ibland från oss ”vanliga människor”. 47 av 106 5. SAMMANFATTNING Innan vi lämnar den kvantitativa delen och övergår till näranalysen av ett urval texter ska vi sammanfatta de övergripande mönster som framträder i de analyserade nyhetstexterna. Som vi kan se ovan är det just hatbrott mot hbt-personer som de tre undersökta tidningarna lyfter fram i störst utsträckning. Dock är det inte i lika omfattande utsträckning som tidigare forskning visat (jfr Lehikoinen 2010 samt Lindgren & Lundström 2010). DN är den enda av de tre undersökta tidningarna som skriver om hatbrott riktat mot transpersoner. DN är även den tidning som skriver mest om hatbrott. Mer än hälften av de analyserade texterna är hämtade från DN. Dock är det inte särskilt vanligt att DN anser att hatbrott är förstasidesstoff. Det är för övrigt inte vanligt i någon av de undersökta tidningarna, såvida det inte inträffat ett brutalt mord i en lokaltidnings spridningsområde. Sett över tid har det skett en förändring av vilka hatbrott som är mest intressant för tidningarna. Det är först år 2005, då Stockholm Pride har hatbrott som tema för festivalen, som hatbrott mot homo- och bisexuella fastnar på DN:s och HD:s radar, medan det dröjer ytterligare ett år för VK då en man mördas i Umedalen. T.o.m. 2008 är det just homo- och bifobiska hatbrott som främst intresserar tidningarna för att året därpå överge de homo- och bifobiska hatbrotten till förmån för främlingsfientliga/rasistiska hatbrott. 2010 och 2011 ser vi ännu en förskjutning. Nu är det i stället de religiösa hatbrotten som är mest intressanta. Det är inte bara så att tidningarna prioriterar homo- och bifobiska hatbrott. Sättet att rapportera om dessa skiljer sig också från de övriga hatbrottsmotiven. I stort är det hatbrottsproblematiken generellt som beskrivs i de tre tidningarna. Riktas fokus mot specifika brott kan vi se att det är brott mot liv och hälsa som prioriteras (30 procent), även om dessa typer av brott är ovanliga i verkligheten (Brå 2012:5). När det gäller homo- och bifobiska hatbrott utgörs dessa texter i nästan hälften av fallen av grova brott riktade mot person. Därtill är det också enbart vid homo- och bifobiska brott som tidningarna skriver om mord och mordförsök. Enligt Brottsförebyggande Rådet är det dock vanligt att även personer med annan etnicitet än svensk utsätts för våldsbrott (Brå 2011:26-27, 49ff). Att det är just de homo- och bifobiska hatbrotten som får mest fokus vad det gäller mest utrymme (sett till antal texter) samt på det grövsta våldet kan bero på kopplingen till sex. Även om brotten i sig inte har sexuell koppling så har offren det och ibland är det något som gärningspersonerna använder 48 av 106 för att komma åt sina offer. När våld går att kombineras med sex skapar det enligt Jewkes (2005) sensation och därmed ökar mediernas intresse för en händelse (Jewkes 2005:40ff). När tidningarna skriver om hatbrott kan vi alltså tala om medierade brott. Det innebär att dessa brott och var de sker inte stämmer överens med vilka och var ”verklighetens brott” begås (jfr Brå 2012; Lindgren & Lundström 2010 samt Pollack 2001). När vi ser på hur medierna skriver om hatbrott så är det främst hatbrottsproblematiken generellt som det är mest fokus på (knappt 40 procent). Den bild som tidningarna förmedlar om var brotten sker stämmer heller inte med verkligheten. I verkligheten då män utsätts för homo- och bifobiska hatbrott är det på öppen gata eller vid ett gayställe (Brå 2005:45; Tiby 1999:207-209) medan de enligt tidningarna utsätts för brott i sitt eget hem, och gärna mord eller mordförsök. Sett till tidningarnas gestaltningsperspektiv vid homo- och bifobiska hatbrott så skiljer det sig en hel del mellan tidningarna. DN är den enda tidning som främst har ett offerperspektiv i sin rapportering om homo- och bifobiska hatbrott, även om gärningsmannaperspektivet också är stort. Varken HD eller VK väljer i särskilt stor utsträckning ett offerperspektiv i sin homo- och bifobiska hatbrottsrapportering. I stället riktas fokus främst på gärningspersonen/erna och ”annat” i VK medan HD prioriterar ett samhällsfokus, men även i HD är gärningsmannaperspektivet vanligt. Även om uppsatsen inte haft ambitionen att kartlägga om det är ett positivt eller negativt gestaltningsperspektiv som framträder så finns risken att de homo- och bisexuella offren framställs som avvikare utifrån ett gärningsmannaperspektiv (Lehikoinen 2010:86). Det är tämligen ovanligt att heterosexuella får uttala sig i tidningarna, men det är än ovanligare att homo- och bisexuella får komma till tals. Faktum är att det är enbart vid trans- och hbt-fobiska hatbrott som samtliga omtalade textaktörer får framträda med egen röst. Tittar vi närmare på i vilken utsträckning offer respektive gärningsperson får komma till tals visar det sig att offren sällan får uttala sig, inte heller någon i deras ställe. Det är betydligt vanligare att gärningspersonen(erna) eller någon i deras ställe får framträda med egen röst. En delvis bidragande orsak till detta är att tidningarna väljer ut händelser (mord och mordförsök) som tystar offren. När medier skriver om brottslighet väljs händelser om avvikelser ut som kan skilja oss från dem (Jewkes 2005:16-17, 58; Lindgren & Lundström 2010:13-14, 110-111; Pollack 2001:78-79, 101). Detta är direkt knutet till identitetsskapande. Enligt 49 av 106 Weedon (2004) skapas identiteter ofta i motsatspar där de andra definieras utifrån rådande normer (Weedon 2004:15ff). När de undersökta tidningarna skriver om hatbrott är det ovanligt att etniskt ursprung framgår, och då det gör det är det svenskar som är gärningspersoner. För att möjliggöra att skilja oss från dem krävs således ett annat motsatsförhållande än ett etniskt, frågan är bara vad. Det ska vi titta närmare på i de nästföljande kapitlen genom att närstudera ett fåtal utvalda nyhetstexter som homo- och bifobiska hatbrott. 50 av 106 6. ANALYS AV ROLLER OCH INRAMNING Detta avsnitt syftar till att komplettera och fördjupa den kvantitativa analysen genom att studera hur hbtq-personer representeras i förhållande till heterosexuella majoriteten genom att titta på hur identiteterna gärningsperson och offer skapas i hatbrottsdiskursen. Som en del av detta analyseras också nyhetsramarna utifrån en problemorsak- och lösningsmodell. Utifrån undersökningens problemformulering samt resultat från föregående analys valdes tre händelser ut till denna analys (se avsnitt 3.2 för urvalskriterium samt 3.1 för beskrivning av analysverktygen). Nedan följer en kort presentation av de händelser, en i varje tidning, samt nyhetstexter som valts ut för analys: -‐ Misshandeln av RFSL-medlemmar i Skåne: ”Nazistledare nekar till hatbrott” (HD1) (Helsingborgs Dagblad 2007-03-27) samt ”Fängelse för nazistiskt hatbrott” (Helsingborgs Dagblad 2007-04-12). -‐ Mordet på en homosexuell man i Umeå: ”Allt brast för honom” (VK1) (Västerbottens-Kuriren 2006-02-15), ”Bakgrund: Åtal, mord och brott mot griftefriden” (VK2) (Västerbottens-Kuriren 2006-02-15), ”Livstid för Umedalsmordet” (VK3) (Västerbottens-Kuriren 2006-04-01) samt ”Livstidsdom för Umedalsmordet överklagas” (VK4) (Västerbottens-Kuriren 2006-07-04). -‐ Misshandeln av fyra homosexuella personer i Stockholm: ”Åtta greps på Söder för hatbrott”(Dagens Nyheter 2006-02-05). Innan vi går närmare in på analyserna bör det påpekas att de tre händelserna har några år på nacken samt att de ligger nära i tid till varandra. Det hade varit önskvärt att få större spridning i tid samt att någon händelse låg närmare i tid eftersom vi på senare år fått betydligt generösare lagstiftning för hbt-personer. Dock passade ingen händelse de urvalskriterier som nämns under avsnitt 3.2. Tidningars svikande intresse för hatbrott mot hbt-personer de senaste åren kan vara en bidragande orsak (se Tabell 1). 6.1 Misshandeln av RFSL-‐medlemmar i Skåne I HD1 är det själva misshandeln som utgör problemet. Det som orsakade problemet var att offren befann sig på fel plats och uppträdde felaktigt. Således tillskrivs offren själva lösningsansvaret. Genom att inte skylta med sexuell läggning uppstår heller 51 av 106 ingen misshandel och därmed finns heller inget problem. I HD2 går åtminstone två problem att utläsa. Dels rör det sig om ett rättsövergrepp och dels främlingsfientlighet. Till det förstnämnda problemet tillskrivs opartiskt rättsväsende orsaksansvar där vidmakthållande av rättsprinciper ses som lösning på problemet. På det andra problemet orsakas problemet av en spänning mellan de olika grupperna där skärpta straff för brott mot minoritetsgrupper ses som en lösning. I HD1 är ”de homosexuella” det centrala tecknet, dvs. knutpunkten eller noden, genom vilket andra tecken får sin betydelse. Det är genom denna information som hatbrottskontexten samt gärningspersonernas främlingsfientlighet får mening. På motsvarande sätt bidrar ”de överfallnas sexuella läggning” i HD2 till att offrens samt gärningspersonernas identitet kan förstås i den givna kontexten. I de båda texterna fixeras en schabloniserad bild av offren genom att, trots att det i sammanhanget saknar relevans, poängtera att de vid överfallet tittade på schlagerfestivalen. Denna beskrivning är troligen ett medvetet val av journalisterna. Förvisso tittar en stor del av svenska befolkningen på schlagerfestivalen men det finns även, skulle jag vilja påstå, en utbredd bild av att just bögar älskar schlager. Och medier använder just dessa stereotypa beskrivningar för att det skapar igenkänningsfaktor och leder till vissa tolkningar av den representerade gruppen (Hadenius et al 2008:314f; Nord & Strömbäck 2004:20, 34f). Enligt Lehikoinen (2010) är det tveksamt om medierna pekar ut förövarna som de skyldiga samtidigt som de homosexuella offren, genom sina beskrivningar, tillskrivs ett visst ansvar. Detta sker främst genom nominering av den sexuella läggningen samt att stereotypa identiteter används vilket är ett sätt att beskriva offren som kulturellt avvikande (Lehikoinen 2010:88ff). Liknande mönster går att finna i HD:s rapportering. Intressant nog används inte ordet offer en enda gång för att beskriva offren i de båda texterna. I stället nomineras offren tidigt texterna utifrån sin sexuella läggning vilket pekar ut offren som kulturellt avvikande. Sedan råder det osäkerhet om vilka som egentligen är skyldig till misshandeln. I HD1 får vi veta att det som utlöste misshandeln var att ett av offren ropade ”håll käften” samt att ett av offren försökt avstyra en misshandel av en annan person och själv föll offer. Därtill får vi veta att gärningspersonerna kom dit i fredliga syften, att ”diskutera politik”. Genom dessa beskrivningar tillskrivs offren en viss skuld. I HD2 råder det än större osäkerhet om vem som egentligen är skyldig. Gärningspersonerna ”ska ha” viftat med knivar, slagits och kastat ölburkar samtidigt som ”det 52 av 106 var de själva som attackerades och tvingades fly”. Trots att det är en text utifrån tingsrättens dom, där rättsinstansen konstaterar misshandeln, väljer reportern att skriva ”ska ha” och därmed finns en viss tveksamhet i det beskrivna samtidigt som offren tillskrivs skuld. Ytterligare ”viftar” tingsrätten bort gärningspersonernas utsaga om varför de besökte RFSL-lokalen och domen är något som en av gärningsmännen ”självklart överklagar”. Båda dessa beskrivningar gör det relevant att ställa sig frågan om gärningspersonerna verkligen är de skyldiga. Dock kan vi se ett försök att distansera oss från gärningspersonerna genom att benämna de som nazister. Det är genom att tillskriva gärningspersonerna subkultur som deras handlingar blir begripliga (Lindgren & Lundström 2010:80). Det kan alltså konstateras att det finns en konflikt i mediebeskrivningen om vilka som är de egentliga offren respektive gärningspersonerna. RFSL-medlemmarna är enligt Christies (2001) teoribildning inga ideala offer eftersom de inte ägnade sig åt något anständigt (tittade på schlagerfestivalen vilket är något som är ett ”bögigt” beteende) på ett ställe där de kan klandras för att vara på (RFSL-lokalen). Däremot pekas RFSL-medlemmarna ut som svaga i HD1. Medlemmarna blev misshandlade trots att gärningspersonerna var fulla. Under misshandeln ”tog [ett offer] emot flera slag”, ett offer ”flydde efter knivhot och efter en kommentar om att han skulle märkas”, någon har ”blivit nedslagen bakifrån”. Detta kan vara ett sätt ge offer legitimitet som just offer (Christie 2001:48) men det kan också vara ett sätt att tillskriva de homosexuella en identitet som svaga med kvinnliga drag eftersom de är försvarslösa (jfr Norrhem et al 2008). 6.2 Mordet på en homosexuell man i Umeå I VK1 är gärningspersonens psykiska tillstånd det problem som tydligast formuleras i texten. Det var det som bidrog till att han kunde begå ”det brutala mordet”. Gång på gång påtalas hur samhällets svek i form av att universitetsstudierna inte gav något jobb vilket ledde till det spelmissbruk som gjorde honom deprimerad. Således tillskrivs ansvaret såväl psykiatrin som samhället som stort: ”Hade inte spelandet varit så hade det inte slutat så här illa [sic] […] Hade han bara får en praktikplats så tror jag att det hade hjälpt honom.” VK2 är förvisso en bakgrundstext vilket kan likställas med en faktaruta. Dock bidrar denna bakgrund till identitetsskapandet av offret respektive gärningspersonen och sålunda är den relevant för en kvalitativ analys. Här är problemet själva brottet 53 av 106 som sådant, vilket orsakades av gärningspersonens hat och våldsamma karaktär. Lösningen på problemet är att ge strängare straff för dem som begår hatbrott. I såväl VK3 som VK4 är det själva brottet, dvs. mordet som utgör själva problemet. Vad som orsakade det var de sexuella inviter som utlöst aggressioner och impulser. Därmed tillskrivs offret ansvar för det inträffade; hade han inte raggat på den man som kom att bli hans förövare hade han heller inte blivit mördad. Bortsett från VK2 är gärningspersonens psykiska tillstånd centralt för såväl inramningen av brottshändelsen som identitetsskapandet av gärningspersonen. I VK2 är det snarare offrets sexuella läggning som är det centrala för att förstå vem gärningspersonen är. Då VK2 skiljer sig så pass markant från de övriga texterna kommer denna att avhandlas för sig. Det faktum att den mördade mannens sexuella läggning uttalas kan ses som ett sätt att markera honom som kulturellt avvikande. Att homosexuella beskrivs som kulturellt avvikande blir än tydligare genom formuleringen: ”han tänkte döda fler homosexuella”. Meddelandet gärningspersonen ristade in i bordet samt innebörden av det må förvisso vara sant men frågan är om det är relevant att skriva ut det. Så pass detaljerad information som lämnas är inte nödvändig för att förstå brottets karaktär. Snarare kan informationen ses som snaskiga detaljer vilket leder till en mindre objektiv nyhetspresentation (Westerståhl 1972:11ff). Sålunda, samt uppgifter som tyder på att offret måste ha bjudit hem gärningspersonen, tillskrivs offret ett visst ansvar till det inträffade. Dock inte lika mycket ansvar som framkommer i övriga texter som vi snart ska se. Detta genom att gärningspersonen i VK2 görs till en ideal gärningsperson. Han är ond, stark och det görs inga försök till att bidra till någon igenkänningsfaktor där vi kan förstå hans hat. Han är en förövare på utsidan även om offret inte är ett offer på insidan (Lindgren & Lundström 2010: 49ff, 108-109). Inte heller i de tre övriga nyhetstexterna förhåller sig VK särskilt objektiv i sin rapportering om mordet.19 Allra tydligast blir det i VK1 där gärningspersonens vän okritiserat och uttömmande får berätta om gärningspersonen på ett väldigt personligt plan. Gärningspersonen blir en person med en historia. Denna förskjutning från den brottofferfokusering som Pollack (2001:264) menar att medierna numer präglas av ser vi även i VK3 och VK4. 19 VK har publicerat fler texter om mordet, där ordet hatbrott inte uttrycks explicit. Jag har tittat på dessa texter också, även om de inte ingår i studien och kan konstatera att VK inte har publicerat en nyhetstext där vi får möta offret i samma utsträckning som gärningspersonen. 54 av 106 Lindgren och Lundström (2010) menar att medierna skapar ideala offer och gärningspersoner genom identifikation där vi ska känna sympati med offret. Förövaren å sin sida ska placeras så långt bort från oss som möjligt (Lindgren & Lundström 2010:54ff). Varken i VK1, VK3 eller VK4 gör VK några försök att skapa dessa ideala karaktärer. Snarare bidrar VK till att ställa det egentliga offret i en antagonistisk ställning i förhållande till gärningspersonen. I VK3 (nyhet om tingsrättsdomen) men främst i VK4 (gärningspersonen överklagar till Högsta domstolen) framträder även en annan typ objektivitetsproblematik. Denna gång är det inte främst fråga om balans utan snarare neutral presentation samt relevans. Rättsväsendet har redan kommit fram till att gärningspersonen måste varit vid sina sinnens fulla bruk då han begick mordet eftersom han döms till fängelse och inte rättpsykiatrisk vård. Utifrån den aspekten får gärningspersonens psykiska hälsa obefogat stort utrymme i VK3 och VK4. Att offrets påstådda sexuella närmanden skulle utlöst dessa ”aggressioner” och ”aggressiva impulser” bidrar ytterligare till såväl obalanserad som oneutral och irrelevant presentation. Därtill bidrar inramningen till det klassiska försvaret, dvs. att gärningspersonen försöker freda sig mot opassande förslag. Således ser vi ytterligare ett exempel på där det egentliga offret ställs i en antagonistisk ställning i förhållande till gärningspersonen. Offret blir ett offer på utsidan, ett offer som vi inte kan identifiera oss med. Lindgren och Lundström (2010) talar om att medierna skapar offer vi kan identifiera oss med och gärningspersoner som är så långt ifrån oss som möjligt kan vi (Lindgren & Lundström 2010: 49ff, 108109). Sålunda måste VK:s representation av offret förstås som en andrafiering, där homosexualitet ses som kulturellt avvikande och felaktigt. 6.3 Misshandeln av fyra homosexuella personer i Stockholm I texten framträder mer än ett problem. Dels är det brottet mot de homosexuella som sådant och dels homofobi som ett generellt problem. Till det första problemet kan ungdomsbrottsligheten med bristande vuxenansvar ses som problemorsaken där ett ökat ansvar från vuxna, främst föräldrar men även sociala myndigheter skulle kunna få bukt med problematiken. Det andra problemet orsakas av att samhället brister i arbetet att komma till rätta med negativ kränkning och särbehandling p.g.a. sexuell läggning. Problemlösningen är dels ett ökat arbete mot dessa tendenser men även att homosexuella inte ska ”utmana verkligheten” utan i stället förpassas till garderoben. 55 av 106 Reporterns inramning av händelsen tillskriver offren en viss skuld till det inträffade. Hade offren inte visat att de var homosexuella hade de med stor sannolikhet heller inte blivit utsatta för misshandeln. När dessutom ungdomsbrottslighet anges som problemorsak friskrivs förövarna ett visst ansvar som i stället tillskrivs vuxenvärlden. Att offren benämns som kvinnor och män medan förövarna är flickor och pojkar trots att det i vissa fall bara skiljer något år mellan offren och gärnings-personerna bidrar till att gärningspersonerna friskrivs skuld då det befäst att de är barn/ungdomar medan offren associeras som vuxna som vi kan begära mer av än barn och ungdomar. Offren benämns vid flera tillfällen utifrån sin sexuella läggning. Att använda denna form av nominering pekar ut dem som kulturellt avvikande (Ljuslinder 2006:16). Att de två kvinnliga offren hållit varandra i handen samt HomO:s uttalande om att det är en säkerhetsrisk att visa sin [homosexuella] läggning som följs av reporterfrågan om man ska ”utmana verkligheten” tydliggör att heterosexualitet är normen som vi svenskar bör leva efter. Genom kategoriseringen får vi en förståelse för den givna kontexten samt övriga identiteter mening. Således måste de homosexuellas identitet ses som det centrala tecknet. Uppgifterna om att de kvinnliga offren hållit varandra i handen är i sammanhanget en tämligen irrelevant uppgift. Intervjudelen med HomO bidrar ytterligare till att förstärka den bristande objektiviteten då den bidrar till en obalanserad och oneutral presentation. De homosexuellas offersstatus kan även ifrågasättas utifrån Christies (2001) teoribildning om idealistiska offer. Offren beskrivs förvisso som svaga, i och med att de inte försvarar sig, men frågan kvarstår om de kan antas vara svagare än barn/ungdomar. Vidare kan offren knappast klandras för att vistas på öppen gata men de ägnade sig åt något opassande, nämligen att visa upp sin [avvikande] sexuella läggning och således vinner de inte legitimitet som ideala offer (Christie 2001:48). Detta förstärks av att gärningspersonerna inte är offrens motsats, de är inte stora, starka och inte män utan flickor och pojkar. Som framträder av DN1 råder det än en gång stor osäkerhet om vilka som är de egentliga offren; personerna som misshandlades p.g.a. sin sexuella läggning eller ungdomarna vars omgivande vuxenvärld inte tagit något ansvar för dem. När offer inte går entydigt att peka ut blir det också svårt att peka ut gärningspersonerna. Vad som kan konstateras är dock att brottsoffren tillskrivs ett ansvar för det inträffade; 56 av 106 hade de uppträtt utifrån heteronormativa värderingar och normer hade de troligen, utifrån den bild som förmedlas via nyhetstexten, heller inte blivit misshandlade. 57 av 106 7. SAMMANFATTNING Representationen av hbtq-personer i de analyserade texterna baseras helt på representationen av homosexuella personer, och i första hand män. Ty det är dessa personer som medierna skildrar när de rapporterar om homo- bi- och transfobiska hatbrott. De analyserade texterna berör samtliga brott, grova sådana, riktade mot person. Även om offren fallit offer på vitt skilda platser, och oavsett om de kan klandras för att vistas på dessa platser eller ej, samt att gärningspersonerna har helt olika bakgrund går det att skönja vissa mönster i rapporteringen: offren beskrivs som kulturellt avvikande och ställs i en antagonistisk position i förhållande till sina förövare, gärningspersonerna har tolkningsföreträde och friskrivs, i större eller mindre utsträckning, ansvar för de brott som de begått. I de analyserade texterna är det inte ovanligt att, för rapporteringen, helt irrelevanta uppgifter såsom att offren tittade på schlagerfestivalen, att de kvinnliga offren höll varandra i händerna samt att offret vid flera tillfällen skulle ha givit gärningspersonen sexuella inviter nämns. Därtill placeras gärningspersonerna i en position där läsarna, utifrån sin [rätta] sexuella läggning, dvs. heterosexualitet, kan förstå varför de handlat som de handlat (värja sig mot inviten), tillskrivs de ett handlande som var av fredligt uppsåt (diskutera politik, ett motiv som ”viftas bort” av tingsrätten) eller så friskrivs gärningspersonerna ansvar p.g.a. en misslyckad vuxenvärld. På så vis skapas en mental distans mellan oss, heterosexuella svenska och de homosexuella samtidigt som avståndet till gärningspersonerna minskar. Det blir lättare för oss att identifiera oss med gärningspersonerna än offren. Dock kan vi också se exempel på hur det finns en konflikt i gärningspersonernas identitet. Som nämnt är det lättare för oss att identifiera oss med gärningspersonerna men det skapas också en distans mellan oss normala svenskar och förövarna genom att dessa pekas ut som främlingsfientliga eller psykiskt sjuka (jmf Lehikoinen 2010:56; Lindgren & Lundström 2010:75ff). Om vi i den kvantitativa analysen kunde se spår av osynliggörande som en diskursiv diskriminering gentemot hbtq-personer i de tre undersökta tidningarnas hatbrottsskildringar kan vi i denna del av analysen urskilja ytterligare exempel på diskursiv diskriminering (Boréus 2006:410ff). Dels handlar det även här om ett osynliggörande där offrens, de homosexuellas, röster stängs ute till förmån för gärningspersonernas eller för de närstående samt försvarsadvokater. Förvisso är ett av offren mördat men det hindrar inte, som vi kan se i VK1, att ge röst åt någon som inte 58 av 106 får eller kan tala själv. Dels kan en objektifiering urskiljas där offren i stort sett enbart benämns utifrån sin sexuella läggning och där just denna läggning blir personernas hela identitet medan gärningspersonerna får betydligt större utrymme och där de till viss del vinner sympati eller förståelse av läsaren. Gärningspersonens försök att värja sig mot sexuella inviter samt dennes utsatthet för samhällets svek kan även ses som ett exempel på det förslag till att normalisera negativ särbehandling som Kristina Boréus (2006) menar är ytterligare ett sätt att diskursivt diskriminera grupper (Boréus 2006:410ff). Vidare kan konstateras att samtliga av de tre tidningarna fallerar att presentera materialet sakligt och opartiskt (Westerståhl 1972:11ff). Tidningarna brister främst i opartiskhet då rapporteringarna är obalanserade eftersom gärningspersonerna får mycket större utrymme i förhållande till offren. Men rapporteringen är även i vissa fall osaklig genom att tämligen irrelevanta uppgifter som bidrar till en stereotyp presentation av offren snarare än tillför nyhetstexterna något av vikt. I ett fall ställer reportern frågan om huruvida homosexuella ska utmana verkligheten och öppet visa sin sexuella läggning (DN1), som i detta fall måste anses vara avvikande, vilket är ett exempel på att även oneutral rapportering förekommer. 59 av 106 8. SLUTDISKUSSION Uppsatsen syftade till att studera hur hbtq-personer representeras i relation till heterosexuella svenska majoriteten samt att se hur dessa representationer bidrar till diskursiva skillnader mellan de olika grupperna. Ett vidare syfte var att se om det går att urskilja några mönster i rapporteringen som är diskriminerande eller på annat sätt negativa gentemot hbtq-personer. Eftersom undersökningsmaterialet utgörs av hatbrottsartiklar har tidningarnas identitetskonstruktioner främst fokuserat på hur offer och gärningspersoner skapas i relation till varandra. Detta har till viss del försvårat den kvalitativa analysdelen eftersom DN skiljer sig så pass markant från de andra tidningarna. DN är den tidning som skildrar brott mot transpersoner, som i störst utsträckning skildrar hatbrott som fenomen och som fokuserar på ett offerperspektiv framför ett gärningsmannaperspektiv. För att ett hatbrott ska hamna på lokaltidningarnas agenda tycks det därför finnas ett krav på att ett brott ska ha begåtts och som fortfarande är aktuellt. Sålunda var det tämligen enkelt att välja ut texter för närläsning ur lokaltidningarna eftersom motsattsförhållandet mellan gärningsperson och offer fanns medan det inte var lika vanligt i DN. En förutsättning för annangörande är att ett motsatsförhållande skapas där vi placeras så långt ifrån dem som möjligt (Boréus 2006:419f). I traditionell brottsjournalistik, som kan ses som ett sätt att hålla samman en enhetlig värld (Jewkes 2005:ix; Pollack 2001:79), skapas en mental distans till gärningspersonen där denne får representera allt vi ”normala” svenskar inte kan vara (Christie 2001:53ff; Lindgren & Lundström 2010:14, 54ff). Genom detta annangörandet upprätthålls på så vis ett idealiserat jag varigenom viktimisering av offret kan ske (Jewkes 2005:110). Genom att välja ett offerperspektiv, där offret blir mänsklig – någon att identifiera sig med, vinner offret sympati genom att läsaren berörs (Pollack 2001:61, 264). När de undersökta tidningarna skildrar hatbrott med homo-, bi- och transfobiska motiv tycks dock annat gälla. I stället för att placera gärningspersonen så långt ifrån oss som möjligt tycks tidningarna snarare föra gärningspersonen närmare oss genom att förklara dennes handling, vilket alltså strider mot traditionell brottsjournalistik. Samtidigt skapas delvis en mental distans till offret genom att beskriva denna/dessa som kulturellt avvikande. Detta görs genom att dels nominera gruppen och dels genom att, ofta, utförligt beskriva offrens felaktiga handlande, dvs. uppträda utifrån sin läggning/uttryck. Därtill tillskrivs offren också skuld och/eller ansvar genom 60 av 106 utpekandet av att offren befunnit sig på ställen där de kan klandras för att vara på, exempelvis RFSL-lokaler eller Stockholm Pride. Genom att inte skildra mäns utsatthet för hatbrott som något som sker i vardagen, vilket är den bild som framträder av polisanmälningar och tidigare forskning (Brå 2005:45; Tiby 1999:207-209), utan att dessa män utsätts för brott i sitt hem, bidrar ytterligare till att tillskriva offren skuld. Dock tycks det råda en konflikt i skapandet av offren respektive gärningspersonerna. Gärningspersonerna placeras inte enbart närmare oss utan distans skapas också genom att beskriva dem som nazister/främlingsfientliga eller psykiskt sjuka samtidigt som offren beskrivs som svaga och därmed ideala offer. Således tycks det klassiska försvaret inte vara skäl nog för att konstruera svenskar som gärningsspersoner i en homo- och bifobisk hatbrottskonstext. Gärningspersonerna behöver även tillskrivas något ytterligare, som vi inte kan identifiera oss med så att en idealiserad bild av svenskar som goda och rättfärdiga kan upprätthållas. I framför allt homo- och bifobiska sammanhang fokuserar tidningarna, med undantag för DN, på gärningspersonen. Även om denna studie inte undersöker om gestaltningsperspektivet är i positiv eller negativ bemärkelse så kan det få negativa konsekvenser för den grupp som nyhetstexterna handlar om, dvs. hbtq-personer. Offren, dvs. hbtq-personerna, riskerar att falla i skymundan när tidningarna fokuserar på gärningspersonen. Att gärningspersonen i högre utsträckning än framför allt offer får framträda som huvudperson samt får framträda med egen röst, vilket offret sällan får göra, bidrar ytterligare till ett osynliggörande av hbtq-personer där offret tystas till förmån för gärningspersonen. Mest påtagligt är dock osynliggörandet av kvinnor, transpersoner och bisexuella. Dessa är nästan helt uteslutna i rapporteringen om hatbrott i de undersökta tidningarna. Medan Martin Andreasson (1996) fann att det är mediernas ordval som osynliggjorde kvinnliga hbtq-personer och bisexuella (Andrasson 1996:88ff, 199ff) så är det i hatbrottssammanhang snarare tidningarnas val av händelser som osynliggör denna grupp, men även transpersoner. Genom att fokusera på de grövsta hatbrotten, och gärna mord eller fall där gärningspersonerna är främlingsfientliga, sållas de brott som kvinnor och transpersoner utsätts för bort. Utöver osynliggörandet förekommer andra former av diskursiv diskriminering i tidningarnas skildringar av hatbrott med hbt-fobiska motiv. Genom den inramning som sker i texterna får läsaren en förståelse till varför gärningspersonen(erna) handlat som de handlat samtidigt som offren beskrivs som kulturellt avvikande så att det blir 61 av 106 svårt för läsaren att identifiera sig med dem (offren). Detta kan förstås som ett sätt att normalisera negativ särbehandling. Inslag av objektivifiering finns också. Medan vi får komma väldigt nära inpå gärningspersonen(erna), och att de i flera fall vinner läsarens sympati och förståelse så beskrivs offren knapphändigt och deras [avvikande] sexuella läggning blir det enda de är. Gärningspersonerna blir personer med en historia och känslor och offren är enbart homosexuella. Jag väljer att skriva just homosexuella eftersom det är främst homosexuella män, gärna döda sådana, som tidningarna fokuserar på. Transpersoner beskrivs dock, i de få fall de får framträda, som personer med känslor. Som synes finns alltså tecken på det Larry Gross (2001) poängterar, nämligen att när de näst intill osynliga väl får synas så är det på elitens villkor och utifrån dennes intressen (Gross 2001:406). I hatbrottssammanhang är det sålunda precis som Sahlman (2005) konstaterar är det just bögarna som syns. Och till viss del försöker tidningarna tillskriva dessa män ett visst beteende som uppfattas som just ”bögigt” genom stereotypa beskrivningar. Uppsatsens titel syftar just på detta samtidigt som det är tveksamt om vem som är det egentliga offret i tidningarnas skildringar av hatbrott. Även om det förekommer diskriminerande inslag, och i vissa fall olämpliga ordval och negativa beskrivningar, i hatbrottsrapporteringen gentemot hbtq-personer i samtliga undersökta tidningar rör det sig dock i de flesta fall inte, som jag ser det, om fördomar och att medvetet vilja såra dessa människor. Detta blir tydligt om vi beaktar Tibys (2000) resultat om att hatbrottsrapportering är tämligen lika oavsett vem den tilltänkta publiken är (Tiby 2000:54-56). Snarare måste tidningarnas skildringar förstås utifrån de journalistiska praktiker och villkor som styr det dagliga journalistiska arbetet. Homofobiska hatbrott utgör en knapp femtedel av anmälda hatbrott medan främlingsfientliga/rasistiska hatbrott utgör över 70 procent (Brå 2011:24). Till synes är det inte denna bild som framträder i de undersökta tidningarna. Det är snarare så att tidningarna förmedlar en bild om att homofobiska hatbrott är de vanligast förekommande. Jewkes (2005) menar att det finns en rad faktorer som avgör vilka brott som medier intresserar sig extra mycket för (Jewkes 2005:40ff). I hatbrottssammanhang uppfyller homofobiska hatbrott flera av de kriterier som Jewkes (2005) kartlagt och således blir dessa händelser intressantare för tidningarna att lyfta fram som nyheter. Därtill visar tidigare forskning (Hadenius et al 2008) att händelser som väljs ut till nyheter alltid följer en viss berättarteknik. Denna teknik, men hjälp av 62 av 106 olika verktyg som stereotypisering, förenkling, tillspetsning och polarisering, används för att locka till sig och behålla publikens uppmärksamhet (Hadenius et al 2008:314ff). Till synes tycks ett mord med homofobiska motiv vara den optimala händelsen där den journalistiska verktygslådan kommer väl till pass för att konstruera en nyhet med identiteter som lever upp till en heteronormativ världsbild. Även om inramningen dels måste förstås utifrån journalistiska berättartekniker och dels ur ett sociokulturellt perspektiv där medierna är en del av det omgivande samhället (Gripsrud 2006:25; Hadenius et al 2008:302; Weedon 2004:15) betyder det inte att tidningarna fritas från sitt ansvar om att presentera sakliga och opartiska nyheter. Edward Alwood (1996) menar att traditionella journalistiska tekniker skapar förvrängda sanningar som kan såra eftersom dessa tekniker producerar straighta nyheter (Alwood 1996:328). Kanske är det så att homo-, bi- och transfobiska hatbrott inte lämpar sig för traditionella journalistiska praktiker och villkor. Kanske måste andra tekniker användas för att komma bort från en heteronormativ inramning. En fråga som i så fall står obesvarad är om dessa tekniker distanserar skildringarna från publiken så pass mycket att den tappar intresse. Enligt Yvonne Jewkes (2005) är andrafiering redskapet medierna tar till för att skapa den konsensus som krävs för att medierna ska kunna existera, få publik och bibehålla en enhetlig värld (Jewkes 2005:ix). Å andra sidan bör vi kanske ställa oss frågan om det är relevant att nämna offrens sexuella läggning och identitet. Här anser jag att tidningarna gör rätt p.g.a. brottets karaktär. Dock är det viktigt att tänka på hur händelsen presenteras och hur identiteterna skildras. I likhet med våldtäktsoffer får offer för homo- och transfobiska hatbrott tillskrivas skuld för det brott som begåtts mot dessa. Och det klassiska försvaret får heller inte framställas som en självklarhet. Genom att peka ut de Andra förstår vi vilka vi inte är och på så vis konstruerar medier identiteter (Hall 1996:4ff). Genom detta kan de undersökta tidningarnas skildringar av hbt-fobiska hatbrott även förstås som ett sätt att utöva social makt där personer med avvikande sexuell läggning (men även identitet) bör återgå till garderoben, dvs. att inte öppet visa sin avvikelse. Såväl Yvonne Jewkes (2005) som Simon Lindgren och Ragnar Lundström (2010) menar att genom mediernas berättelser, med stereotypa karaktärer, får vi veta vem som drabbas, men även varför de drabbas. Att själv uppträda annorlunda minimerar risken att själv falla offer (Jewkes 2005:143; Lindgren & Lundström 2010:110f). Då de undersökta tidningarna skildrar hatbrott är det enbart vid homo- och bifobiska hatbrott som vi får veta ganska 63 av 106 mycket om offret, även om det nästan uteslutande är kopplat direkt till offrets sexuella läggning. Sålunda är det stor skillnad på hur tidningarna konstruerar kunskaper om hatbrott samt om offren (hbtq-personer) i relation till (heterosexuella) svenska majoriteten. Genom beskrivningarna av offren får vi veta vem som är ett offer, vad som gör denna till ett offer samt hur vi själva ska uppträda för att inte falla offer. Sålunda tycks det finnas tendenser till att de undersökta tidningarna, genom sina representationer, reproducerar den maktrelation som finns mellan heterosexuella med ”rätt” könsuttryck och hbtq-personer i samhället. Och det är just dessa maktrelationer som bidrar till den diskriminering som delvis ligger till grund för vissa hbtq-personers psykosociala ohälsa (FHI 2006). 8.1 Förslag på vidare forskning Denna studie har enbart fokuserat på nyhetstexter där hbtq-personer förekommer i ett visst sammanhang, nämligen hatbrott. Vidare kan det vara intressant att studera i vilka andra sammanhang där hbtq-personer får framträda. Då de etiska yrkesreglerna poängterar att sexuell läggning inte ska nämnas såvida det inte är relevant kan det vara intressant att studera i vilka ämnen/sammanhang där journalister/medier finner sexuell läggning, men även identitet, relevant samt hur detta ramas in. Även en analys av nyhets- och opinionstexter kring Pridefestivalen vore också ytterst intressant. Denna uppsats har inte fokuserat på Pridefestivalen, men en stor del av undersökningsmaterialet har ändå utgjorts av nyhetstexter som berör just Pridefestivalen. Något som gick att utläsa i materialet var att i en del av texterna fanns en tendens hos journalisterna att ringa in Pridefestivalen i en ”fjollig” diskurs, där framför allt hbtq-männen pekades ut som mindre manliga än till exempel Jan Guillou (”Guillou fick godkänt av Pride-publiken” DN 2006-08-03). Finns det något särskilt nyhetsvärde eller allmänintresse av att göra denna inramning? Jag har funderat länge kring denna fråga och inte kommit fram till något bra svar. Däremot visar det på ett tecken på diskursiv diskriminering där hbtq-männen skiljs åt från andra män. En undersökning av hur journalister och opinionsskribenter skriver om Pridefestivalen skulle vara intressant för att det se om det är en inramning som är vanligt förekommande samt om det är någon skillnad mellan opinions- och nyhetstexterna. 64 av 106 KÄLL-‐ OCH LITTERATURFÖRTECKNING 3 Mosebok 18:22, Gamla testamentet, 2000 5 Mosebok 22:5, Gamla testamentet, 2000 Allan, Stuart (2004) ”Series editor’s foreword” i Chris Weedon Identity and Culture. Narratives of Difference and Belonging. Maidenhead: Open University Press Alwood, Edward (1996) Straight news: gays, lesbians, and the news media. New York: Columbia University Press Ambjörnsson, Fanny (2006) Vad är queer?. Stockholm: Natur och Kultur Andreasson, Martin (1996) Öppenhet och motstånd. Om homosexualitet i massmedia 1990-1994. Stockholm: Folkhälsoinstitutet Arune, Willow (2006) ”Transgender Images in the Media” i Laura Castañeda & Campbell (red.) News and Sexuality: Media Portraits of Diversity. Thousand Oaks, California: Sage Publications Bergström, Göran & Kristina Boreús (2009) ”Diskursanalys” i Göran Bergström & Kristina Boréus (red). Lund: Studentlitteratur Boréus, Kristina (2006) ”Discursive Discrimination. A Typology” i European Journal of Social Theory 9 (3), s. 405–424 Borgström, Eva (2011) ”Förord: Den moderna homofobin” i Eva Borgström (red.) Den moderna homofobin. Älvsjö: Charlie by kabusa Brune, Ylva (2007) Svenska nyhetsmedier och mänskliga rättigheter i Sverige. En översikt. Rapport nr 1. Stockholm: Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige Brå (2011) Hatbrott 2010 – Statistik över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv. Rapport 2011:8. Brottsförebyggande rådet Brå (2012) Anmälda brott. Preliminär statistik för 2011. Stockholm: Brottsförebyggande rådet Candy, Andy (2011) ”I väntan på queertopia” i Eva Borgström (red.) Den moderna homofobin. Älvsjö: Charlie by kabusa Castañeda, Laura & Shannon Campbell (2006) News and Sexuality: Media Portraits of Diversity. Thousand Oaks, California: Sage Publications Christie, Nils (2001) ”Det idealiska offret” i Malin Åkerström & Ingrid Sahlin (red.) Det motspänstiga offret. Lund: Studentlitteratur 65 av 106 van Dijk, Teun Adrianus (2000) ”New(s) Racism: A Discourse Analytical Approach” i Simon Cottle (red) Ethnic Minorities and the Media. Changing Cultural Boundaries. Buckingham: Open University Press 2010 Dyer, Richard (2002) The matter of images: essays on representation. London: Routledge FHI (2006) Hälsa på lika villkor? Hälsa och livsvillkor bland HBT-personer. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut. Foucault, Michel (1993) Diskursens ordning. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion Foucault, Michel (2003) Övervakning och straff (1975 4:e upplagan). Lund: Arkiv Fowler, Roger (1991) Language in the News. Discourse and Ideology in the Press. London: Routledge 2007 Gibson, Rhonda (2006) ”From Zero to 24-7: Images of Sexual Minorities on Television” i Laura Castañeda & Campbell (red.) News and Sexuality: Media Portraits of Diversity. Thousand Oaks, California: Sage Publications Gripsrud, Jostein (2006) Mediekultur, mediesamhälle. Göteborg: Daidalos Gross, Larry (2001) ”Out of the Mainstream: Sexual Minorities and the Mass Media” i Meenakshi Gigi Durham & Douglas M. Kellner (red.) Media and Cultural Studies: keyworks. Oxford: Blackwell Publichers Inc. Hadenius, Stig, Ingela Wadbring & Lennart Weibull (2008) Massmedier. Press, radio och tv i den digitala tidsåldern. Stockholm: Ekerlid Hall, Stuart (1996) ”Introduction: Who Needs ’Identity’?” i Stuart Hall & Paul du Gay (red.) Questions of Cultural Identity. London: Sage 2010 Hall, Stuart (1997) ”The Work of Representation” i Stuart Hall (red) Representation: Cultural Representations and Signifying Practices. London: Sage 2010 Henriksson, Benny & Hans Ytterberg (1990) Fiendebilder. Vinklingen av homosexualitet i massmedierna Stockholm: Institutet för sociala studier Innala, Sune (2011) ”Homofobins strukturer och konsekvenser” i Eva Borgström (red) Den moderna homofobin. Älvsjö: Charlie by kabusa Jewkes, Yvonne (2005) Media and Crime. London: Sage Publications Jørgensen, Marianne Winther & Loise Phillips (2000) Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur 66 av 106 Lehikoinen, Cia (2010) Hatar, hatar inte: en analys av begreppet hatbrott i journalistiska nyhetstexter. Umeå: Institutionen för kultur- och medievetenskaper, rapportserien Medier och kommunikation 2010:1 Lindgren, Simon & Ragnar Lundström (2010) Ideala offer och andra. Konstruktioner av brottsutsatta i medier. Malmö: Gleerups Ljuslinder, Karin (2002) På nära håll är ingen normal. Handikappsdiskurser i Sveriges Television 1956-2000. Umeå: Institutionen för kommunikation och medier Umeå universitet Mörkenstam, Ulf (1999) Om ”Lapparnes privilegier”. Föreställningar om samiskhet i svensk samepolitik 1883−1997. Stockholm: Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet Nilsson, Åsa (2007) “Kvantitativ innehållsannalys”. I Mats Ekström & Larsåke Larsson (red.) Metoder i kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur Nord, Lars & Jesper Strömbäck (red.) (2004) Medierna och demokratin. Lund: Studentlitteratur Norrhem, Svante, Jens Rydström & Hanna Winkvist (2008) Undantagsmänniskor – en svensk HBT-historia. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag Pearson, Kim (2006) ”Small Murders: Rethinking News Coverage of Hate Crimes Against LBT People” i Laura Castañeda & Campbell (red.) News and Sexuality: Media Portraits of Diversity. Thousand Oaks, California: Sage Publications Pollack, Ester (2001) En studie i medier och brott. Stockholm: Institutionen för journalistik, medier och kommunikation Stockholms universitet Rosenberg, Tiina (2003) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas Rosenberg, Tiina (2005) ”Inledning” i Judith Butler Könet brinner!. Stockholm: Natur och Kultur Sahlman, Emma (2005) ”Hallå hela pressen! – hur hbt-världen beskrivs i media 20002005” i Manu Seppänen Sterky (red.) Kärlekens pris – en antologi om homofobi och heteronormativitet. Stockholm: Atlas Schudson, Michael (2003) The Sociology of News. New York: Norton SFS 1962:700. Brottsbalken 29 kap §2 sjunde stycket Strömbäck, Jesper (2000) Makt och medier. Samspelet mellan medborgarna, medierna och de politiska makthavarna. Lund: Studentlitteratur Tiby, Eva (1999) Hatbrott? – Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott. Stockholm: Kriminologiska institutionen Stockholms universitet 67 av 106 Tiby, Eva (2000) De utsatta – brott mot homosexuella kvinnor och män. Stockholm: Folkhälsoinstitutet 2000:3 Tiby, Eva (2005) ”Vem vinner och vem försvinner? – från händelse till hatbrott” i Manu Seppänen Sterky (red.) Kärlekens pris – en antologi om homofobi och heteronormativitet. Stockholm: Atlas Tuchman, Gaye (1978) Making News. A Study in the Construction of Reality. New York: The Free Press Weedon, Chris (2004) Identity and Culture . Narratives of Difference and Belonging. Great Britain: Open University Press Westerståhl, Jörgen (1972) Objektiv nyhetsförmedling. Stockholm: Läromedelsförlagen Österman, Torsten (2001) Föreställningar/vanföreställningar. Allmänhetens attityder till homosexualitet. Folkhälsoinstitutets rapportserie, nr 2001:36 (sammanställd av Lars Carpelan) Övriga källor Forum för levande historia (2012) Forum för levande historia. Intolerans, homofobi, frågor och svar om homofobi, vad är transfobi? Tillgänglig http://www.levandehistoria.se/node/310 2012-01-27 NCK (2012) Nationellt Centrum för Kvinnofrid. Kunskapsbanken, ämnesguide, våld i samkönade relationer, homofobi och heteronormativitet. Tillgänglig http://www.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Vald_i_samkon ade_relationer/Homofobi_och_heteronormativitet/ 2012-01-27 NE, Nationalencyklopedin. Uppslagsord: ”Dagens Nyheter”, ”Helsingborgs Dagblad”, ”Nya Wermlands-Tidningen” samt ”Västerbottens-Kuriren” tillgänglig www.ne.se 2012-02-02 RFSL (2012) Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. Fakta, Hbt-historia. Tillgänglig http://www.rfsl.se/?p=413 2012-01-26 RFSL (2013) Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. Fakta, Begreppslista. Tillgänglig http://www.rfsl.se/?p=410 2013-04-08 68 av 106 BILAGOR Bilaga 1 Begreppsdefinition I uppsatsen används ett antal begrepp som rör hbtq-personer. Såvida det inte står annat används följande definitioner av begreppen: Hbtq – är ett samlingsbegrepp för personer som identifierar sig själva som homosexuella, bisexuella, transpersoner och/eller queerpersoner (RFSL 2013). Homosexuell – en person, man eller kvinna, som på ett/flera sätt har samkönade kärleks-/sexuella upplevelser. Ingen åtskillnad görs mellan kvinnliga och manliga samkönade relationer (RFSL 2013).20 Bisexuell – en person, man eller kvinna, som på ett/flera sätt har samkönade eller olikkönade relationer (kärleks och/eller sexuella) (RFSL 2013). Transperson – syftar inte till en sexuell läggning, utan till könsöverskridande identitet eller uttryck. Transpersoner kan vara homo-, bi-, a- eller heterosexuella, eller ha någon annan sexuell läggning. Transpersoner är ett paraplybegrepp som inrymmer fyra huvudkategorier av människor med könsöverskridande identitet eller uttryck. Det är dels personer som föds med en könsidentitet (genus) som inte överensstämmer med det biologiska könet. Dels är det transvestiter som på hel- eller deltid känner ett starkt behov att klä sig i det som av samhället benämns som det biologiskt motsatta könets kläder. Intersexuella är personer som föds utan klart definierbara könsdelar, utan kan vid födseln ha både manliga och kvinnliga könsdelar. Den fjärde kategorin är androgyner, det vill säga personer som har ett utseende eller utstrålning som betraktaren ofta upplever ligger mellan manligt och kvinnligt (Norrhem et al 2008:130-131). Queer – är inte en urskiljningsbar identitet utan snarare en benämning på alla människor som ställer sig utanför heterosexualiteten. Det kan vara allt ifrån alla personer nämnda ovan, till en rad andra, även heterosexuella personer som inte agerar utifrån den normgivande heterosexualiteten (Ambjörnsson 2006:26-27). Queer är även en vetenskaplig teori. Heterosexuell – en person som på ett eller flera sätt har olikkönade relationer (kärleks- eller sexuella) (RFSL 2013). 20 En del tycker att homosexuell enbart syftar till manlig homosexualitet och förespråkar att bokstaven l (L), för lesbiska kvinnor, läggs till i beskrivningen (Borgström 2011:14). 69 av 106 Homofobi är i sin enklaste betydelse rädsla för homosexuella. Dock har ordet fått en annan och mer omfattande betydelse. I stället för rädsla handlar homofobi snarare om fördomar, aggressivitet och förtryck (se bland andra Borgström 2011:12-13; NCK 2012). Transfobi påminner väldigt mycket om homofobi. Transfobi tar sig samma uttryck som homofobi men känslorna och agerandet riktas mot personer med könsöverskridande identitet och uttryck, oavsett deras sexuella läggning. Det är viktigt att skilja på homo- och transfobi eftersom transpersoner riskerar att osynliggöras annars samt att homo- och bisexuella är några av dem som förtrycker transpersoner (Forum för levande historia 2012; Candy 2011:92-93). Heteronormativitet är ett centralt begrepp vid homo- och transfobiska hatbrott. Homo- och transfobi handlar om att negativt särbehandla hbtq-personer medan heteronormativitet handlar om det system som positivt särbehandlar hbtq-personer. Hbtq-personer som inte lever upp till de heteronormativa villkor, det vill säga att man agerar såsom kvinnor och män får göra samt att du enbart åtrår det motsatta könet, som finns i samhället riskerar att behandlas illa av homo- och transfobiska personer. Det kan handla om allt ifrån osynliggörande till nedvärdering, hat och grovt våld (Borgström 2011:12-13). Hatbrott är inte i sig ett brott som regleras i brottsbalken, utan är en straffskärpningsregel i Brottsbalken (SFS 1962:700) som tillämpas för många typer av brott där motivet var att kränka personen, eller dennes grupptillhörighet, på grund av hudfärg, ras, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse samt sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck. Att utsätta någon för ett hatbrott är att kränka i dubbel bemärkelse. Dels utsätts det enskilda offret och dels den grupp som offret identifierar sig med (Brå 2011:10-15). Det är dock ovanligt att denna straffskärpningsregel tillämpas (Tiby 2006:9ff). Lagstiftarna, åklagare och Säpo har olika uppfattningar om vem som kan utsättas för ett hatbrott. Enligt Säpo kan vem som helst utsättas för ett hatbrott, då rör det sig om t.ex. homofobiskt hatbrott (offret utsattes p.g.a. Gärningspersonens uppfattning om offret). Men det är enbart de hatbrott där offret är hbt-person som leder till åtal, där straffskärpningsregeln kan tillämpas. Då rör det sig om brott mot en hbt-person (Tiby 2006:9). Säpos definition är med andra ord mycket vidare och mer omfattande än åklagarnas. I denna uppsats kommer båda definitioner av hatbrott att behandlas. 70 av 106 Bilaga 2: Kodningsinstruktioner 1 Kvantitativ innehållsanalys: Definitioner av variabler (V) och definition 1.1 Om materialet Enbart nyhetstexter som explicit eller implicit handlar om hatbrott ska inkluderas i undersökningen. Det betyder att texter där reporter inte använder sig av ordet hatbrott ska uteslutas. Även texter där ordet hatbrott nämns men som inte handlar om just hatbrott ska uteslutas. Exempel på artiklar som nämner hatbrott men som handlar om annat är: ”Festival vill riva heteronormen” (VK 2009-07-27) som handlar uttryckligen om Pridefestivalens tema hetero, artiklar som handlar om högerextrema grupper där hatbrott nämns ingår inte såvida det inte handlar, helt eller delvis, om just hatbrott. Nämns det enbart att dessa grupper ofta begår hatbrott utan att i övrigt handla om dessa typer av brott ska artikeln inte ingå i undersökningen. ”Över tusen högerextremister tågade” (HD 2005-12-11) och ”Extremhögern i Västerbotten kartläggs av Säpo” (VK 2008-03-27) är exempel på sådana artiklar. I vissa fall förekommer det artiklar om något som explicit handlar om annat men där hatbrott är en stor del av berättelsen, dessa artiklar ska ingå. ”Mordbild upprör anhöriga” och ”Konstnären tänker ta bort bilden” (VK 2009-02-09) är exempel på sådana artiklar. Även om syftet är att kartlägga hur medierna representerar och konstruerar kunskap om hbtq-personer ska alla nyhetstexter om hatbrott inkluderas, för att på så vis kunna spåra eventuella likheter eller skillnader i rapporteringen om hatbrott. Artikeln ”Två trasiga individer slog följe från krogen – det slutade med mord” (VK 2011-10-22) är egentligen inget hatbrott men gärningspersonen förklarar sin handling utifrån tron att han skulle blivit kränkt av en bög. Artikeln fokuserar på att det skulle vara ett homofobisk hatbrott och därför ska den ingå i studien. Dock ska inte det kvinnliga offret beskrivas som en hbtq-person där det uttryckligen framgår att det inte rör sig om en homosexuell man. I undersökningen ingår nyhetstexter som publicerades i Dagens Nyheter, Västerbottens-Kuriren och Helsingborgs Dagblad under perioden 2003-01-01 till 2012-01-01. Undersökningsmaterialet är nyhetstexter, dvs. nyhetsartiklar, nyhetsnotiser, reportage, featureartiklar, faktarutor och puffar på förstasidan. Opinionsmaterial (t.ex. ledare, debattartiklar, insändare), krönikor, kåserier, kolumner, rättelser, recensioner, frågespalter, dikter, prosa och essäer inkluderas inte i undersökningsmaterialet. Undersökningsmaterialet inkluderar inrikes- och utrikesnyheter, sport, nöje, kultur och ekonomi. 1.2 Kodschema V 1: ID-nummer Varje analysenhet (dvs. texterna/artiklarna) ges ett unikt nummer som baseras på den ordning de kodas i. V 2: Tidning Variabeln används för att identifiera vilken tidning respektive text är publicerad i. Dagens Nyheter, Västerbottens-Kuriren och Helsingborgs Dagblad finns som värden. 71 av 106 V 3 och V 4: År och Månad/Dag Variabeln År visar vilket år en text är publicerad. 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011 och 2012 finns som värden. Variabeln Månad/Dag visar vilket datum texten publicerades. Värdet anges med fyra siffror, t.ex. 0912 (12 september). V 5: Texttyp Variabeln anger vilken sorts redaktionellt material som texten utgör. Följande variabelvärden finns: 1 Nyhetsartikel – redaktionell text som fokuserar på nyheter. 2 Nyhetsnotis – kortare redaktionell text som fokuserar på nyheter. Innehåller till, skillnad från nyhetsartikeln, ingen ingress. 3 Reportage – är ofta nyhetsorienterade texter som karaktäriseras av en ”på platskänsla” genom att reportern beskriver en verklighet med hjälp av sina sinnen, t.ex. hur miljön ser ut, vad det luktar på platsen osv. 4 Featureartikel – är till exempel personporträtt, resereportage osv. Till skillnad från nyhetartikeln, nyhetsnotisen och reportaget ligger inte fokus på nyheter även om det har nyhetskaraktär. 5 Faktaruta - en kort text som är markerad med en vinjett (t.ex. ”bakgrund”, ”fakta”, ”detta har hänt”). Faktarutor har inte fokus på nyheter utan de ger förklaringar, bakgrunder, personuppgifter och siffror/statistik. 6 Puff på förstasidan – en kortare text på tidningens förstasida som ger en sammanfattning av en artikel inne i tidningen. Dessa texter används för att locka läsaren att läsa artikeln i själva tidningen. 0 Annat – används då en text inte kan inte stämmer överens med någon av ovanstående. V 6: Rubrik Här registreras textens rubrik med öppet svar. V 7: Typ av hatbrott Här registreras vilken typ av hatbrott texten behandlar. Annat, generellt, främlingsfientliga/rasistiska motiv, homo- och bifobiska motiv, transfobiska motiv, religiösa motiv, heterofobiska motiv samt både homo-, bi- och transfobiska motiv finns som värden. Generellt betyder att texten inte belyser något specifikt hatbrott utan tar upp fenomenet hatbrott. Annat betyder att texten behandlar andra former av hatbrott än främlingsfientliga/rasistiska, homofobiska och transfobiska. Övriga hatbrott utgör tillsammans sådan liten del (under tio procent) av totalen och därför registreras de tillsammans. Utländska hatbrott med hatbrottsmotiv som inte finns i Sverige registreras som annat. V 8: Brottstyp Här registreras det vilken typ av brott (som finns i brottsbalken) texten behandlar. Som värden ingår: 1 Brott mot liv och hälsa: mord, dråp, misshandel, vållande till annans död. 2 Brott mot frihet och frid, samt ärekränkning: kidnappning, trafficking, människohandel, frihetsberövande, fridskränkning, kvinnofridskränkning, intrång, ofredande, hot, stämpling, ärekränkning, förtal, hets mot folkgrupp. 72 av 106 3 Sexualbrott: sexuella övergrepp och tvång samt utnyttjande, pedofili, våldtäkt, sexuella trakasserier, kvinnomisshandel. 4 Stöld, rån, tillgreppsbrott samt skadegörelse: stöld, snatteri, rån, inbrott, skadegörelse och vandalisering. 5 Förskingring, trolöshet och förfalskning: förskingring, trolöshet, förfalskning och bedrägeri. 6 Generellt: här kodas alla nyhetstexter som inte handlar om specifika brottstyper. Här registreras även alla hatbrott där det är oklart om vilken brottstyp det rör sig om. 7 Flera olika brottstyper: när det i nyhetstexterna handlar om flera brottstyper, men ändå inte handlar generellt om brottstyper. Exempelvis då någon utsatts för skadegörelse och hets mot folkgrupp. Vid misshandel och våldtäkt ska dock Sexualbrott kodas. V 9: Brottsplats Här registreras var brottet begicks enligt texten. Elva olika kategorier finns att registrera. Värde 1-3 är kopplat till privata platser medan 4-9 är mer eller mindre offentliga platser dit nästan vem som helst har tillträde på ett eller annat sätt. Värde 10 registreras om brottet/brotten utspelar sig på flera platser. 0 anges om inget av alternativen överensstämmer eller om det inte framgår var brottet begicks. Endast ett svarsalternativ är möjligt. 1 Offrets hem – om brottet begicks i offrets hemmiljö. 2 Förövarens hem – om brottet begicks i gärningspersonens/-personernas hemmiljö. 3 Annan privat miljö – om brottet begicks i annan persons privata miljö. Det kan vara hos en granne (som inte är gärningsperson), kompis till offer eller gärningsperson osv. 4 I/Utanför förenings- eller samlingslokal – med föreningslokal åsyftas en plats där föreningsmedlemmar träffas, umgås eller har möten som är direkt knutet till offrens identitet. Det kan t.ex. vara en RFSL-lokal eller en moské. Med föreningslokal menas inte allmänna föreningslokaler där människor har tillträde oavsett deras identitet, t.ex. bostadsrättsföreningar, idrottsklubbar osv. 5 På/utanför uteställe för specifika gruppen – denna kategori syftar på nattklubbar, discon och liknande som riktar sig till vissa grupper. Det kan vara en gayklubb osv. 6 I skola/På arbetsplats – om brottet begås på arbetsplats eller skolområde där offret går i skola eller jobbar registrerat detta värde. 7 På annan offentlig plats – det kan t.ex. vara sjukhus, lokaler för offentlig förvaltning, biografer, restauranger. Helt enkelt dit vilken person som helst har tillträde men som samtidigt är en lokal. Här registreras inte brott som utspelas på sjukhus om offret samtidigt jobbar på sjukhuset – utan då kodas värde 6. 8 På öppen gata – här kodas brott som inträffar på gator, parker och andra öppna ytor utomhus. Brott som begås i människors trädgårdar registreras inte här utan de får värde 1, 2 eller 3. 9 På internet/telefon eller annan digital plats - hatbrott som inte utspelas på en ickegeografisk plats utan på internet, via sms, telefonsamtal, tv, radio eller på annan digital väg. 10 Flera olika platser registreras om det rör sig om flera olika platser det brott begåtts. 0 Framgår inte/annan plats- om platsen inte framgår av texten eller om platsen inte stämmer in på någon av de andra kategorierna. 73 av 106 V 10, och V 11: Beskrivningar (ordval) hbtq-personer och svenska (heterosexuella/vars sexualitet förblir dold) majoriteten Dessa kategorier har öppna svarsalternativ, det vill säga att det inte finns några i förväg bestämda svarsalternativ. Här registreras samtliga ord som används i texterna för att beskriva hbtq-personer och svenskar (heterosexuella/vars sexualitet förblir dold). För att en/ett beskrivning/ordval ska registreras ska det inte råda några tvivel om den/det syftar på hbtq-personer respektive svenska (heterosexuella). Vid eventuella oklarheter registreras inte beskrivningen/valet. Om ett ord uttryckligen syftar flera av grupperna/individerna: hbtq-personer och svenska (heterosexuelle/vars sexualitet förblir dold) registreras det på de grupper det berör. Organisationsnamn (exempelvis RFSL) eller andra politiska eller ekonomiska enheter(”myndigheten”, ”partiet”) samt personliga pronomen (”jag”, ”hon”, ”de”) och personnamn ingår inte. Syftar ett ord på en individ eller grupp människor registreras det, som ”centerpartisten” medan ”Centerpartiet” inte kodas. Syftet med denna variabel är att se vilka kategorier/etiketter som journalisten tillskriver personer/grupper. Därför ska den exakta ordalydelsen registreras. Personliga textaktörer Nedan följer en rad textaktörer, med textaktör åsyftas en människa/person som framträder och i vissa fall talar i texten. Således kan inte en textaktör vara en grupp människor, ett parti, en organisation eller någon annan social enhet. Varje textaktör har sex variabler som beskriver denna person. V 12 – V 17 beskriver textaktör 1, dvs. huvudpersonen. En huvudperson är ofta den som texten främst handlar om och den som stödjer/driver textens vinkling. Huvudpersonen är den som är mest framträdande i texten i form av utrymme, placering, antal och utförligast citat. Textaktör 2, 3, 4 och 5 (med tillhörande variabler) är textaktörer som inte är huvudpersoner. Djur och fiktiva personer ingår inte i kategorin. V 12, 18, 24, 30, 36: Kön ,textaktör Variabeln har fyra värden; framgår inte, kvinna, man eller obestämd. Det ska vara tydligt vad personen har för kön (genom namn eller personliga pronomen), annars kodas framgår inte. Obestämd kodas för personer med en/ett könsöverskridande identitet/uttryck. V 13, 19, 25, 31, 37: Sexuell läggning/könsöverskridande identitet eller uttryck, textaktör Sex olika värden är möjliga: framgår inte/annan, homosexuell, bisexuell, transperson, queerperson eller heterosexuell. Som variabeln antyder syftar den till att kartlägga textaktörens sexuella läggning. Utifrån de ordval som beskriver textaktören eller i det sammanhang som den framkommer (exempelvis i homosexuella kontexter) kodas det värde som passar in på textaktören. V 14, 20, 26, 32, 38: Etnisk bakgrund, textaktör Här registreras textaktörens etniska bakgrund. Tre värden är möjliga: framgår inte, svensk eller icke-svensk. Eftersom syftet är ett att titta på hur hbtq-personer representeras i relation till svenska majoriteten är således enbart svensk respektive icke-svensk intressant för studien. Då samtliga hatbrott ska studeras, där främlingsfientlighet och rasism ingår som motiv, är det intressant att se hur svenskar beskrivs i förhållande till andra etniciteter och sedan jämföra resultaten med svenskar i relation till hbtq-personer. 74 av 106 V 15, 21, 27, 33, 39: Egen röst, textaktör Variabeln mäter om textaktören får uttala sig i texten eller inte. Utifrån detta finns två möjliga variabler: egen röst (direkt/indirekt anföring) eller endast omtalad. Med direkt anföring avses att personen citeras med talminus/streck eller citationstecken. Indirekt anföring betyder att textaktören refereras (exempelvis ”konstaterar”, ”menar”, ”säger”, ”enligt”). Variabeln mäter inte hur mycket eller hur ofta en textaktör får uttala sig utan att den uttalar sig. Egen röst innebär ett uttalande direkt från textaktören, och inte via skrivna källor. V 16, 22, 28, 34, 40: Textaktör, framträder i egenskap av 15 antal olika värden är möjliga. Det ska klart och tydligt framgå, genom ordval eller sammanhang, att textaktören har en specifik roll för att den ska kodas. Framgår det inte ska den kodas Övrigt. Det är den roll som textaktören har i den angivna texten som ska kodas, inte de eventuella roller som den kan tänkas ha i vekligheten (exempel: RFSL:s ordförande kan utöver att vara företrädare för en intresseorganisation även vara privatperson och ett offer). Kategori 1-8 representerar officiella källor, dvs. källor med auktoritet. Kategori 9-14 representerar civila källor 1 Polis är en textaktör som företräder polismyndigheten. 2 Åklagare företräder samhället vid rättegångar och åtalar gärningspersonen för de gärningar det gjort mot ett offer. 3 Advokat företräder/försvarar gärningspersonen i rättsliga sammanhang. 4 Förundersökningsledare är den person som leder en brottsutredning. I och med att det kan vara en polis eller åklagare har denna en egen kategori och denna roll kodas då det uttryckligen står förundersökningsledare. 5 Expert är en sakkunnigperson, som läkare eller professor, som får uttala sig på basis av sin expertkunskap. 6 Politiker är en person som framträder i egenskap av sin politiska roll, exempelvis riksdagsledamot, partiledare osv. 7 Företrädare för intresseorganisation är någon som uttalar sig för intresseorganisationens (”RFSL”) i form av t.ex. ordförande, styrelseledamot eller presstalesperson. 8 Företrädare för myndighet representerar/framträder på uppdrag av en myndighet på statlig, kommunal eller regional nivå. 9 Offer är en person som framträder i egenskap av sin offerroll. 10 Gärningsperson är en person som får uttala sig i egenskap av förövare gentemot offret. 11 Familjemedlem/anhörig/vän till offer är en person som i form av sin relation till offret får framträda. 12 Familjemedlem/anhörig/vän till gärningsperson är en person som i form av sin relation till gärningspersonen får framträda. 13 Konstnär är en person som är aktiv på den kulturella arenan. Det kan vara musikartist, skådespelare, författare, målande konstnärer och som framträder i egenskap av sitt kulturella skapande. 14 Privatperson är en person som får uttala sig i egenskap av sig själv, exempelvis en granne. 0 Övrigt är en person som inte stämmer in på någon av ovanstående personer. 75 av 106 V 17, 23, 29, 35, 41: Kändisskap, textaktör Här kodas ifall textaktören är en känd person eller inte. Möjliga kategorier är således ja eller nej. Med känd person avses om personen är känd för sitt kulturella skapande, välkänd politiker (såväl lokalt som nationellt). V 42 Förekomst av visuella karaktärsdrag av offer Om det förekommer några former av visuella karaktärsdrag av offret ska det registreras här. Två alternativ är möjliga: ja eller nej. Med visuella karaktärsdrag menas dels stil och utseende och dels kroppsliga beskrivningar. Ett exempel är låg naken i sängen. V 43 Gestaltningsperspektiv Här kodas vilket perspektiv som framträder i texten. Det skulle kunna hävdas att detta är att göra en subjektiv bedömning, något som ska undvikas i kvantitativa analyser. I likhet med textaktörer går det att analysera vilket perspektiv respektive text har genom att studera på vem eller vad en text handlar om – i form av utrymme, placering och antal och utförligast citat. Fem alternativ är möjliga: 1 Offerperspektiv – texter som fokuserar på offret och ger denna aktör mest utrymme ska kodas som offerperspektiv. 2 Förövarperspektiv - texter som fokuserar på gärningspersonen och ger denna aktör mest utrymme ska kodas som förövarperspektiv. 3 Samhällsperspektiv – texter som varken fokuserar på offer eller gärningsperson, utan i stället behandlar hatbrott som ett samhällsproblem, eller beskriver hatbrott i generella termer. 4 Fokus på brottshandlingen – texter där själva brottshandlingen är i centrum. Här ges inga samhällsaspekter och rapporteringen ger inte tyngdpunkt åt varken offer eller gärningsperson. 0 Annat – texter som inte överensstämmer med någon av ovanstående. Till exempel generell hatbrottsfakta i faktarutor. V 44 Begreppsförvirring Här registreras ord och fraser som används felaktigt i texten eller som används för att negativt beskriva hbtq-personer, exempelvis ”homosexuttalande” och ”transvestiter” då det rör sig om transpersoner. 76 av 106 Bilaga 3: Kodschema Kodschema 1 ID-nummer 2 Tidning 1 Dagens Nyheter 2 Västerbottens-Kuriren 3 Helsingborgs Dagblad 3 År 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 4 Månad/Dag Fyra siffror 0101, 0305, 0921 etc. 5 Texttyp 1 Nyhetsartikel 2 Nyhetsnotis 3 Reportage 4 Featureartikel 5 Faktaruta 6 Pufftext 0 Annat 6 Rubrik Öppet svar 7 Typ av hatbrott 0 Annat 1 Generellt 2 Främlingsfientliga/rasistiska motiv 3 Homo- och bifobiska motiv 4 Transfobiska motiv 5 Religiösa motiv 6 Heterofobiska motiv 7 Både homo-, bi- och transfobiska motiv 77 av 106 8 Brottstyp 1 Brott mot liv och hälsa 2 Brott mot frihet och frid, samt ärekränkning 3 Sexualbrott 4 Stöld, rån, tillgreppsbrott samt skadegörelse 5 Förskingring, trolöshet och förfalskning 6 Generellt 7 Flera olika brottstyper 0 Framgår inte/annat 9 Brottsplats 1 Offrets hem 2 Förövarens hem 3 Annan privat miljö 4 I/Utanför föreningslokal 5 På/Utanför uteställe för specifika gruppen 6 I skola/På arbetsplats 7 På annan offentlig plats 8 På öppen gata 9 På internet/telefon eller annan digital plats 10 Kombination av flera 0 Framgår inte/annan plats 10 Beskrivningar (ordval) av hbtq-personer Öppet svar 11 Beskrivningar (ordval) av den svenska (heterosexuella/vars sexualitet förblir dold) majoriteten Öppet svar 12 Kön, textaktör 1 (huvudperson) 0 Framgår inte 1 Kvinna 2 Man 3 Obestämd 13 Sexuell läggning/könsöverskridande identitet eller uttryck, textaktör 1 (huvudperson) 0 Framgår inte/annan 1 Homosexuell 2 Bisexuell 3 Transperson 4 Queerperson 5 Hbtq 6 Heterosexuell 78 av 106 14 Etnisk bakgrund, textaktör 1 (huvudperson) 0 Framgår inte 1 svensk 2 Icke-svensk 15 Röst, textaktör 1 (huvudperson) 1 Egen röst (direkt/indirekt anföring) 2 Endast omtalad 16 Textaktör 1 (huvudperson), framträder i egenskap av: 1 Polis 2 Åklagare 3 Advokat 4 Förundersökningsledare 5 Expert 6 Politiker 7 Företrädare för intresseorganisation 8 Företrädare för myndighet 9 Offer 10 Gärningsperson 11 Familjemedlem/anhörig/vän till offer 12 Familjemedlem/anhörig/vän till gärningsperson 13 Konstnär 14 Privatperson 0 Övrigt 17 Kändisskap, textaktör 1 (huvudperson) 1 Ja 2 Nej 18 Kön, textaktör 2 (biroll) 0 Framgår inte 1 Kvinna 2 Man 3 Obestämd 19 Sexuell läggning/könsöverskridande identitet eller uttryck, textaktör 2 (biroll) 0 Framgår inte/annan 1 Homosexuell 2 Bisexuell 3 Transperson 4 Queerperson 5 Hbtq 6 Heterosexuell 20 Etnisk bakgrund, textaktör 2 (biroll) 0 Framgår inte 1 svensk 2 Icke-svensk 79 av 106 21 Röst, textaktör 2 (biroll) 1 Egen röst (direkt/indirekt anföring) 2 Endast omtalad 22 Textaktör 2 (biroll), framträder i egenskap av: 1 Polis 2 Åklagare 3 Advokat 4 Förundersökningsledare 5 Expert 6 Politiker 7 Företrädare för intresseorganisation 8 Företrädare för myndighet 9 Offer 10 Gärningsperson 11 Familjemedlem/anhörig/vän till offer 12 Familjemedlem/anhörig/vän till gärningsperson 13 Konstnär 14 Privatperson 0 Övrigt 23 Kändisskap, textaktör 2 (biroll) 1 Ja 2 Nej 24 Kön, textaktör 3 (biroll) 0 Framgår inte 1 Kvinna 2 Man 3 Obestämd 25 Sexuell läggning/könsöverskridande identitet eller uttryck, textaktör 3 (biroll) 0 Framgår inte/annan 1 Homosexuell 2 Bisexuell 3 Transperson 4 Queerperson 5 Hbtq 6 Heterosexuell 26 Etnisk bakgrund, textaktör 3 (biroll) 0 Framgår inte 1 svensk 2 Icke-svensk 27 Röst, textaktör 3 (biroll) 1 Egen röst (direkt/indirekt anföring) 2 Endast omtalad 80 av 106 28 Textaktör 3 (biroll), framträder i egenskap av: 1 Polis 2 Åklagare 3 Advokat 4 Förundersökningsledare 5 Expert 6 Politiker 7 Företrädare för intresseorganisation 8 Företrädare för myndighet 9 Offer 10 Gärningsperson 11 Familjemedlem/anhörig/vän till offer 12 Familjemedlem/anhörig/vän till gärningsperson 13 Konstnär 14 Privatperson 0 Övrigt 29 Kändisskap, textaktör 3 (biroll) 1 Ja 2 Nej 30 Kön, textaktör 4 (biroll) 0 Framgår inte 1 Kvinna 2 Man 3 Obestämd 31 Sexuell läggning/könsöverskridande identitet eller uttryck, textaktör 4 (biroll) 0 Framgår inte/annan 1 Homosexuell 2 Bisexuell 3 Transperson 4 Queerperson 5 Hbtq 6 Heterosexuell 32 Etnisk bakgrund, textaktör 4 (biroll) 0 Framgår inte 1 svensk 2 Icke-svensk 33 Röst, textaktör 4 (biroll) 1 Egen röst (direkt/indirekt anföring) 2 Endast omtalad 81 av 106 34 Textaktör 4 (biroll), framträder i egenskap av: 1 Polis 2 Åklagare 3 Advokat 4 Förundersökningsledare 5 Expert 6 Politiker 7 Företrädare för intresseorganisation 8 Företrädare för myndighet 9 Offer 10 Gärningsperson 11 Familjemedlem/anhörig/vän till offer 12 Familjemedlem/anhörig/vän till gärningsperson 13 Konstnär 14 Privatperson 0 Övrigt 35 Kändisskap, textaktör 4 (biroll) 1 Ja 2 Nej 36 Kön, textaktör 5 (biroll) 0 Framgår inte 1 Kvinna 2 Man 3 Obestämd 37 Sexuell läggning/könsöverskridande identitet eller uttryck, textaktör 5 (biroll) 0 Framgår inte/annan 1 Homosexuell 2 Bisexuell 3 Transperson 4 Queerperson 5 Hbtq 6 Heterosexuell 38 Etnisk bakgrund, textaktör 5 (biroll) 0 Framgår inte 1 svensk 2 Icke-svensk 39 Röst, textaktör 5 (biroll) 1 Egen röst (direkt/indirekt anföring) 2 Endast omtalad 82 av 106 40 Textaktör 5 (biroll), framträder i egenskap av: 1 Polis 2 Åklagare 3 Advokat 4 Förundersökningsledare 5 Expert 6 Politiker 7 Företrädare för intresseorganisation 8 Företrädare för myndighet 9 Offer 10 Gärningsperson 11 Familjemedlem/anhörig/vän till offer 12 Familjemedlem/anhörig/vän till gärningsperson 13 Konstnär 14 Privatperson 0 Övrigt 41 Kändisskap, textaktör 5 (biroll) 1 Ja 2 Nej 42 Förekomst av visuell beskrivning av offer 1 Ja 2 Nej 43 Gestaltningsperspektiv 1 Offerperspektiv 2 Gärningsmannaperspektiv 3 Samhällsperspektiv 4 Fokus på brottshandlingen 0 Annat 44 Begreppsförvirring Öppet svar 83 av 106 Bilaga 4: Tabeller och figurer Tabell A: Nyhetstidningarnas beskrivningar av heterosexuella majoriteten – kategorier/ordval (frekvensen av förekomst av ordvalen) Man/mannen/mannens 35-åringen/35-åringens/35-åring Personens/person/personer 29-åringen/29-åringens Män/männen Riksåklagaren/RÅ (syftar på ämbetet inte på myndigheten)/riksåklagare Åklagarens/åklagaren/åklagare Kvinna/kvinnan Polis/poliser/polisen/poliserna Gärningsmannen/gärningsman 35-årig man/35-årige mannen/35årige man Pingstpastor/pingstpastorn/pingstpast orns Människor/människors Kvinnor/kvinnorna Överåklagare Offret/offer Gärningsmännen/gärningsmän Pojkar/pojkarna Läraren/lärare/lärarna Pastor/pastorn Högerextremisternas/högerextremist er/högerextremisterna Ungdomar/ungdomarna/ungdom/ung domars 27-åringen Vännen/vän Familj/familjen Barnen/barn/barnens Konstnären/konstnärer Elever/eleverna/eleven Förövarna Föräldrarna/föräldrar/förälder Advokat/advokater Länspolismästare/länspolismästaren Invånare Vittnen Civila/civilpersoner Unga män Kommissarie Utredare på BRÅ Justitieminister/justitieministern Läkare Talare/talarens Någon/någons Minoriteter/minoritet De dömda/dömda 30-åringen/30-åringens 41 29 22 20 20 19 17 16 16 13 13 13 11 11 10 9 9 9 9 9 9 8 8 7 7 6 6 6 6 6 6 6 5 5 5 5 5 5 5 5 5 4 4 4 4 Vänner Syster/systern/systrarna Grannen/grannar/grannarna Kammaråklagare Justitieråden/justitieråd/justitierådet Säpo-chefen/Säkerhetspolisens (Säpo) chef/Säpochef/Säpo-chef Politikerna/politiker Psykiatern/psykiater Journalister/journalisten Författare/författaren Prästen/prästens Skinnskallar/skinnskallarna Judar Svenskar Folk Unga/ungas Kolleger/kollegan/kollega Personalen/personal/personalens Andra (i betydelsen personer) Besökare Misstänktes/misstänkt Mordmisstänkt Mördaren Knivman/knivmannen Klient 28-åringen Flickor Kamrat/kamraten Lillebror Anhöriga Ansvarig för hatbrott i riksåklagarorganisationen/ansvarar för hatbrott i den nya åklagarorganisationen Försvararen/försvarare/försvaret Polischefen/polischef Terapeut Utredaren Skådespelarna/skådespelaren Nazister/nazist/nazisternas Homofober/homofob Bedragarna Gänget Muslimer Många (i betydelsen personer/människor) Ungdomsgäng/gäng ungdomar Äldre kollegans/äldre kollegan Nya studenter 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 2 2 2 2 84 av 106 Skolelever Skolkamraten/skolkamrater Kamratstödjaren Djurrättsaktivisternas/djurrättsaktivis ter Rapportförfattaren/rapportens författare ”tveksamma”/de tveksamma Gästerna/gäster Vuxen/vuxna Deltagare Volontärer Misstänkt förövare/misstänkte förövaren Misstänkte Malmöskytten Förövare/förövaren Åtalade Våldsman 18-åring 23-åringar/23-åringarna 29-årige mannen 30-årige man Tjejer/tjejerna Killar Den andre (i betydelsen mannen) Vita, rika, strejta män Mamma Chefsåklagare Försvarsadvokaten Domarna/domare Analytiker på Säkerhetspolisen Rikspolischefen Stockholms länspolismästare/länspolismästare i Stockholm Stationsbefäl vid Södermalmspolisen Kommissarie vid Citypolisens hatbrottsjour Dåvarande statsminister Ministern/ministrar Riksdagsledamoten Oppositionsborgarrådet Forskaren Professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet/professor i medicinsk psykologi Kriminologen Socialarbetare Invigningstalare Nazistledare/nazistledaren Nationaldemokrater Gruppen Grupper/grupp Invandrare Egyptier/egyptiern 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 Medarbetare på riksåklagarens kansli Tragiska individer Allmänhetens Goa gubbarnas Skåningar Majoriteten Majoritet av kommuninvånarna Majoriteten (i betydelsen kollegor) Norbergbor Unga människor Annan person Söt, snäll, gullig och oerhört charmig kille Lugn och sansad person Vanliga människor Som alla andra studenter Som alla andra (i betydelsen människor) Som en del av den svenska vanligheten Många okända personer Övriga (i betydelsen personer) Alla (i betydelsen personer) Flera (i betydelsen personer) Båda (i betydelsen personerna) Yngre (i betydelsen personer) Äldre (i betydelsen personer) Äldre personer Fattiga personer Jämnåriga Enskilda (i betydelsen personer) Enskild individ Nya vittnen Utflugna barn Tillfrågade ungdomar Tonåringar Välkända Ecce Homo-fotografen SVT-profilen De berörda Arbetar i receptionen Anmälningsmottagare Skånska kollegor Arbetskamrater Anställd Medarbetare Skolpersonal Gymnasister i Tyresö Högstadie- och gymnasieelever Klasskamrat Arbetslös Sjukskriven Utbildad och begåvad person Djurrättskämpar Aktivisterna Ordförande för Svenska Muslimer 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 85 av 106 för Fred och Rättvisa i Malmö Föreståndare för Centrum mot rasism Researcher för människorättsorganisationen Human rights watch Vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer Medförfattare till rapporten Projektledare för undersökningen Den våldsamme Majoriteten (i betydelsen: av justitieråden) Liten minoritet Vissa minoriteter Ansvarig för aktionen Kritikerna Bedömare Bedömare i Mexiko Motståndare Motpol Flera andra Centrets utsända (en) förbipasserande Svennebanan Annan vuxen Civilanställda Laserman Demonstranterna Motdemonstranter Grupp anti-demonstranter Åskådare Publiken Utställare Ordningsvakter Hemvårdaren Byggjobbare Smed Boende på Lehusens gränd Korvkioskägaren Arrangörerna Informationsdirektör Gruppledaren Opponent Människor med få eller inga vänner och bekanta Initiativtagarna Sympatisörer Tidigare motpart Dödsoffren Andra offer Anonymt offer Kvinnliga gärningsmän Gärningspersonen Gärningspersonerna 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 De verkliga gärningsmännen Främlingsfientliga gärningsmän Skäligen misstänkta gärningsmän Misstänkta gärningsmän Misstänkte gärningsmannen Anhållne mannen Huvudmisstänkte Hatbrottsmisstänkt Tidigare ostraffade mördaren Dotterns mördare Anna Lindhs mördare Misstänkta Den nu dömde Angriparna De anmälda De åtta gripna Häktad (i betydelsen person) Häktade pojkarna Åtalade männen Yxman Fångar De inblandade Parterna Målsägarna Fjortonåringarna 18-årige mannen 19-åring från Sundsvall 21-åring från Sundsvall Den 23-årige 25-åring från Sundsvall 25-årig göteborgare 29-årige umebo 32-årig man 32-åringen Välkänd 35-åring Man i 30-årsåldern Man i 35-årsåldern Flicka Tjejen Alla misshandlade kvinnor Ensamstående (som i betydelsen: kvinnor) Svenska kvinnor Kvinnlig pensionär Tant Tanten som skriker så i godisbutiken Bonddotter Pojke Ung kostymklädd man Machoman Män i yngre medelåldern Heterosexuell man Afrikanska män Berusad man Okända män 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 86 av 106 Grupp svartklädda män Männen i mörkret Killgäng Heterosexuella par Unga heterosexuella Hetero (i betydelsen personer) Sällskapet Några kamrater Äldre kamrater Kamrater Kompisen Kompisar Flertal vänner Heterosexuella vänner Väninna 28-årige vän 28-åige kamrat 29-åringens vän Familjer Kärnfamilj Stolta föräldrar till homosexuella barn Pappan Tvillingbror Yngre brodern Storebror Skärrade bror Bröder 40-åringens systrar Mordoffrets systrar Mordoffrets anhöriga Närstående Närmast sörjande Biträdande överåklagare Biträdande överåklagare i Stockholm Huvudansvarig vid RÅ Huvudansvarig vid RÅ för bekämpningen av så kallade hatbrott Vice riksåklagare Åklagare i Östersund 30-åringens försvarare Jurister Jurist på försvarets högkvarter Hovrättsjuristerna Notarie i Huddinge tingsrätt Justitieråden i HD Rikets högsta domare Domare i kammarrätten i Stockholm Högsta domstolens ordförande Ordförande under förhandlingen i HD Kanslichef vid Högsta domstolen Nämndemännen HD:s handläggare Ny Säpochef 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Ny chef för Säkerhetspolisen och ansvarig för säkerheten och bekämningen (sic) av de inre hoten Chefsanalytiker på Säkerhetspolisen Kriminalinspektör vid Säpo Pressekreterare på Säpo Handläggaren på rikspolisstyrelsen Kriminalchefen Länspolismästarens presstalesman Länspolischefernas Chef för hatbrottsgruppen vid Stockholmspolisen Chef för hatbrottsgruppen Chef för Citypolisens hatbrottsgrupp Hatbrottsgruppens poliser Stationsbefälet Samordnare för hatbrottsfrågor inom Skånepolisen Chef för länskriminalpolisen i Skåne Kommissarie vid länskriminalen Kommissarie och chef för hatbrottsjouren Kriminalinspektör hos polisen Polisinspektören Civilpolis Polismannen Kvinnlig polisaspirant Talesman vid polisen Statistikansvarig vid polisen i nordvästra Skåne Anställda vid polisen i Stockholm Polisens anställda Polisledningen Processledare på BRÅ Enhetschef på BRÅ Kanslichef på Homo HomO (ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning) Ordförande i polisstyrelsen i Stockholm och integrationsborgarråd Kd-ledaren Statsminister Jämställdhetsminister Demokratiminister Kultur- och idrottsminister Landets ministrar Beslutsfattare Justitieutskottets ordförande Förste vice ordförande i riksdagens justitieutskott Riksdagsmannen Kristdemokratiske riksdagsmannen Kommunstyrelsens ordförande Finansborgarrådet 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 87 av 106 Distriktsordförande för SD i Värmland Lokal politiker Ärliga politiker Tongivande politiker Ledande konservativa politiker Norske justitieministern Danska hälsoministern President Polens nya president Borgmästare Borgmästare i Warszawa Toppnamn inom PiS Partiets strateg Partiets kandidat till premiärministerposten Säkerhetsansvarig Docent Docent i juridik Forskare och överläkare vid mottagningen för könsbytesutredningar vid Karolinska universitetssjukhuset Barnmorskor Lärare på Polishögskolan i Solna Barnskötare Skolledning Leg psykoterapeut Professor i rättsvetenskap vid Handelshögskolan i Göteborg Professor i psykologi och forskningschef på Kriminalvården Professor i psykiatri vid Göteborgs universitet och Karolinska institutet Skolkuratorer Föreståndare för Polishögskolans pedagogiska center Rektor från Polishögskolan i Solna Polisförbundets vice ordförande Ansvarig för polisstudenternas hatbrottsutbildning Ansvarar för hatbrottskursen på Polishögskolan Byråchef Chef Programledare Kända tevepersonligheten Intervjuare Sensationsmakare Presstalesman Avdelningschef Sekreteraren Ämbetsmännen Lojal ämbetsman Folk med ledande befattning i 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Sverige Regeringen ”specielle observatör” (sic) Trustors vice vd Deckarförfattaren Författarkollegas Fotbollshjälten Hjälte Lagkamrat Invigningstalaren och före detta fotbollsproffset Läsaren Skådespelaren och författaren Regissören Dancehallstjärnan Jamaikanska artister Festivalgeneral på Uppsala Reggaefestival Troende kristen Kristen Pingströrelsens nyutnämnde samfundsledare Styrelseledamoten i pingstkyrkan i Borgholm Kyrkobesökare Höger- och vänsterextrema grupper Högerextrema grupper Nazistiska och rasistiska grupper Extremister Grupp högerextremister Unga högerextremister Skinnskallar i 20-30 årsåldern Nynazister Nazistynglingen i kängor Skånske nazistledaren Mindre grupp nationaldemokrater Medlemmar i Nationaldemokraterna Ordförande i partiets (Nationaldemokraterna förf. anm.) ungdomsförbund och kandidat till EU-parlamentet Ordförande i Nationaldemokratisk Ungdom Ledare i Skåne för Nationalsocialistisk front (NSF) Grupp norrländska högerextremister Rasisten Homofientliga grupper Invandrarfientliga grupper Satanister Nu omvände Kriminella Tjuvar Missbrukare Tidigare dömd 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 88 av 106 Knarkare Alkoholister i parken Pedofiler Vissa grupper Grupper av människor Gruppen ”intoleranta” Kontrollgrupp Misstänkta terroristerna Terrorister och brottslingar inom landet 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Romernas Samernas Utlänningar Stadens judar Världens judar Djävla blatte Polackernas Malmös starke man Starke man 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Tabell B: Nyhetstidningarnas beskrivningar av hbtq-‐personer – kategorier/ordval (frekvensen av förekomst av ordvalen) Homosexuella/homosexuellas Offret/offrets/offer Person/personer/personen Män/männen Mannen/mannens/man Homosexuell Kvinnan/kvinna Homosexuell man 44-åring/44-åringen/44-åringens Homosexuella män Homo-, bioch transsexeulla (sic!)/homo- bi och transsexuella/homo-, bi- och transsexuella personer Deltagare Minoriteter/liten minoritet/minoritet Människor/människors Hbt-personer/hbt-personers/hbtpersonernas Arrangörerna/arrangörer Transpersoner 40-åringen/40-åringens Lesbiska kvinnor Offren Brottsoffer Unga hbtq-personer Bisexuella Öppet homosexuell Många (i betydelsen: personer) Besökarnas/besökare/besökarna Invånare Unga hbt-personer/unga homo-, bieller transpersoner 43-årig man/43-årige man Lik/liket Medlemmar i Riksförbundet för sexuellt likaberättigade (RFSL)/medlemmar i RFSL/RFSLmedlemmarna Hbt 81 37 27 20 17 14 13 11 11 10 8 8 8 7 7 7 6 6 5 5 5 5 5 5 5 5 4 4 4 4 4 4 Publikens/publik/publiken Grupp/grupper Folk Kvinnor/kvinnorna Mordoffret/mordoffrets Transsexuella Ungdomar/ungdomarna Hbtq-personer Andra homosexuella Homosexuella personer Jävla bögjävlar/djävla bögjävel Bögar 44-årig man 40-årig man/40-årige mannen Förbundsordförande i Riksförbundet för sexuellt likaberättigade (RFSL)/förbundsordförande i RFSL Volontär/volontärer Någons/någon Hbtq Målsägande/målsägarna Anarkisters/anarkister/anarkisterna Festivalledningen/festivalledning Flickvän 34-årig kvinna Våldsoffrets/våldsoffer De överfallnas/överfallna Transperson Transsexuella personer/transsexuella personerna Transsexuell Hbt-ungdomar/hbt-ungdomarnas Bisexuell De homosexuella Polens homosexuella Enskilda Homo- och bisexuella Samkönade par Bror ”BÖG 1” 4 4 4 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 89 av 106 Bög 43-åringen/43-åringens Mannen på Södermalm 44-årig homosexuell man Mördade mannens/mördade mannen Ordförande för RFSL i Umeå/RFSL:s ordförande i Umeå Ordförande Medlemmar Gay Festivalens volontärer Riksdagsledamoten/riksdagsledamot Fler (personer) Många fler (i betydelsen personer) Hbt-person Queer Få (i betydelsen personer) Utsatta minoriteter Gruppen homosexuella Sexuella abnormiteter/sexuell abnormitet Danska homoaktivister Pridearrangörerna Pridegeneralen/Pridegeneral Datalogen Landets första kvinnliga docent i kriminologi/Sveriges första kvinnliga docent i kriminologi 23-åringar/23-åringarna Bedragarna (Trodde att) kvinnan var en man Kvinna i 20-årsåldern Kvinna i 40-årsåldern Flator Transsexuell kvinna Unga homo- och bisexuella kvinnorna Änglaliknande kvinnor Svenska kvinnor (i artikel om danska hbtq-personer) Offret i Solna Nya offer Andra offer Enstaka offer Anonymt offer De misshandlade Människor med få eller inga vänner och bekanta Annan person Annan (i betydelsen person) Grupp av personer Tredje kön Transar Transvestiter Personer med en könsöverskridande 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 identitet Unga män Unga homo- och bisexuella Stolta homosexuella till heterosexuella vänner Öppet homosexuella idrottare Ung homosexuell man Homosexuella kompisar Homosexuellas lobbygrupper Homosexuell person Religiösa homosexuella Homosexuella läkare Sångerskan Pingstvän De berörda Homo- eller bisexuell person Homosexuella pars Nära vän Vän Äldre homosexuell man Misshandlade mannen Älskande män Homosexuella män i Danmark Homosexuella i Iran Homosexuell kvinnlig kollegas Kollegan Hatbrottsutbildare Polisinspektör Polis (de) attackerade männen 26-årig man 26-åringen 27-årige 28-årige frilansjournalisten 43-årig homosexuell man 43-åringe homosexuella mannen i Solna 43-åring i Solna 45-åringen 55-årig homosexuell man 44-årig homosexuell man på Södermalm i Stockholm den knivskurne 44-åringen den knivhuggne 44-åringen 44-årige lägenhetsinnehavaren 40-årig homosexuell man Man i 40-årsåldern 37-årig homosexuell man 30-årig värmlänning Majoriteten (i betydelsen: av offren) Den mördade Förbundsordförande i Umeå Prideordförande i Värmland RFSL:s ungdomsordförande i Värmland 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 90 av 106 Vice ordförande i RFSL Förbundsordförande Prideordföranden Ny prideordförande Ordförande i Sveriges förenade gaystudenter Ordförande i Föreningen för stöd av HBT-brottsoffer Ordförande för svenska RFSL (i artikel om danska hbtq-personer) De utsatta Deltagarna Festivaldeltagarna Västerbottningar Glammiga transor Lättklädda läderbögar Läderkillarna Festivalens egen personal Funktionär Brottsoffersamordnare på RFSL RFSL:s brottsofferstödjare RFSL:s anställda RFSL-anställd Anställd av RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) Alla (i betydelsen: personer) Riksdagsmannen Riksdagsledamot för centerpartiet Riksdagsledamot (fp) och deltagare i karnevalståget Flera andra (i betydelsen personer) Andra (i betydelsen personer) Tusentals (i betydelsen personer) Ovanligt många (i betydelsen: personer) Många unga (i betydelsen: personer) Många hbt-personer Homo Bi Trans Queera Pride-publiken Parterna Mörkhyad Främmande fågel Utsatt grupp Folkgrupp Samhällsgrupper Grupper av människor Grupp inom hbt-rörelsen Gruppernas (homosexuella, bisexuella samt transpersoner) Blottande människor Homoaktivisternas Gayaktivister 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Festivalbesökarna Pridebesökare Yngre besökare Ugandiske hbt-aktivisten Ugandas främsta kämpar Drivande krafterna Svenskar (i artikel om danska hbtqpersoner) Skåningar (i artikel om danska hbtqpersoner) Ordförande för Copenhagen Pride 2005 Adoptivföräldrar Norbergs arrangörer Pridefestivalens ordförande Ordförande för Pride Ordförande i styrelsen för Stockholm Pride Ordförande i föreningen Stockholm Pride Stockholm Prides ordförande Festivalgeneral Nya generalen Ny general för Pridefestivalen Medieproducenten Mjukvaruingenjör Anmälaren Patienten Vegetarian Legitimerad psykoterapeut och verksam på RFSL Kriminologen Sveriges första kvinnliga docent i kriminologi vid Stockholms universitet Sveriges genom tiderna första kvinnliga docent i kriminologi (Sveriges första kvinnliga) professor på området Docent Årets lärare Första svenska forskare Barn Homosexuella barn Motdemonstranter Tafsande man Niondeklassaren Pressansvarig för Stockholm Pride Presschefen Presstalesman hos RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) Dåvarande pressassistenten Arbetade ideellt som pressassistent och funktionär 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 91 av 106 Pressansvarig och funktionär Kassör i Stockholm Pride Utställare Paret Medarbetare Före detta längdskidåkare och general för Pridefestivalen Åhörare Den strukturerade person Utbildad sociolog Handläggare på Migrationsverkets mottagningsenhet 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Politisk person Vittnen Teve-profilen Politiker Inte är någon riktig polack Klubb-entreprenör Tjuvar De anmälda (sic!) (reportern syftar på anmälarna) RFSL-anhängare Åskådare 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Tabell C. Antalet textaktörer i främlingsfientliga/rasistiska nyhetstexter fördelade på roller Textaktör Övrigt Polis Åklagare Advokat Expert Politiker Företrädare för intresseorganisation Företrädare för myndighet Offer Gärningsperson Konstnär Privatperson Summa Antal 7 7 13 6 4 1 3 5 13 12 2 2 75 Tabell D. Antalet textaktörer i religiösa nyhetstexter fördelade på roller Textaktör Övrigt Polis Åklagare Förundersökningsledare Expert Politiker Företrädare för intresseorganisation Företrädare för myndighet Offer Gärningsperson Privatperson Summa Antal 3 3 3 1 1 5 8 1 7 4 2 38 92 av 106 Figur A. Antalet textaktörer med egen röst vid homo-‐ och bifobiska hatbrott 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 90 26 10 16 1 0 1 Figur B. Antalet textaktörer med egen röst vid transfobiska hatbrott 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 8 0 0 1 0 0 0 93 av 106 Figur C. Antalet textaktörer med egen röst vid homo-‐, bi-‐ och transfobiska hatbrott 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 4 3 1 1 0 0 0 Bilaga 5: Artikelförteckning 1. ”Fler hatbrott mot samer”. VK (2011-12-06). 2. ”Två trasiga individer slog följe från krogen - det slutade med mord”. VK (2011-10-22). 3. ”Definition hatbrott”. VK (2011-07-20). 4. ”Få anmälda hatbrott i Västerbotten”. VK (2011-07-20). 5. ”Toppolitiker utsatt för hatbrott”. VK (2010-06-24). 6. ”Angrepp mot toppolitiker - hakkors ristades in på bilen”. VK (2010-06-24). 7. ”Hatbrotten i länet ökar”. VK (2009-06-30). 8. ”Konstnären tänker ta bort bilden”. VK (2009-02-09). 9. ”Mordbild upprör anhöriga”. VK (2009-02-09). 10. ”20-åring anhållen för moskébrand”. VK (2008-08-23). 11. ”Chock efter moskébrand”. VK (2008-08-16). 12. ”Förbjud rasistiska grupper”. VK (2008-08-11). 13. ”Hatbrotten ökar i länet”. VK (2008-07-26). 14. ”25 procents ökning av hatbrotten”. VK (2008-07-26). 15. ”FAKTA yngre begår hatbrott”. VK (2008-07-23). 16. ”Livstid för mord på homosexuell”. VK (2008-07-23). 17. ”Hatbrotten minskar i länet”. VK (2008-07-02). 18. ”Hatbrott ett vardagsproblem”. VK (2008-07-02). 19. ”I länet finns 40 aktiva högerextremister”. VK (2008-03-25). 20. ”Polisen måste bli bättre på att utreda hatbrott”. VK (2008-02-29). 21. ”Våldsman häktan för knivöverfall”. VK (2008-01-07). 22. ”Hatbrott eller inte”. VK (2006-09-29). 23. ”Livstidsdom för Umedalsmordet överklagas”. VK (2006-07-04). 24. ”Livstid för Umedalsmordet”. VK (2006-04-01). 94 av 106 25. ”BAKGRUND åtal mord och brott mot griftefriden”. VK (2006-02-15). 26. ”Allt brast för honom”. VK (2006-02-15). 27. ”Djurrättskämpar har lämnat Umeå”. VK (2005-11-30). 28. ”Läget Linda Jonsson”. VK (2005-08-04). 29. RUBRIK SAKNAS. VK (2004-07-28). 30. ”Fler brott mot judar i Malmö”. HD (2011-11-12). 31. ”Ny sajt för unga hbtq-personer”. HD (2011-09-18). 32. ”Polis: Homosexuella en cancersvulst”. HD (2011-09-02). 33. ”Gatumusikant anmäler trakasserier”. HD (2011-08-27). 34. ”Rasistiska hemsidor blir allt vanligare”. HD (2011-08-23). 35. ”Fakta Hatbrott”. HD (2011-08-23). 36. ”Religiösa konflikter ökar”. HD (2011-08-11). 37. ”Kränkningarna fler på Pridefestivalen”. HD (2011-08-06). 38. ”Ny sajt till stöd för brottsoffer”. HD (2011-08-04). 39. ”Färre hatbrott mot judar i Malmö”. HD (2011-07-18). 40. ”Hatbrott stoppade film i Malmö”. HD (2011-07-13). 41. ”Färre hatbrott anmäldes i fjol”. HD (2011-07-01). 42. ”Fakta Hatbrott”. HD (2011-07-01). 43. ”Projekt om hatbrott”. HD (2011-06-28). 44. ”Reepalu kräver tag mot hatbrott”. HD (2011-03-22). 45. ”Judiska anklagelser mot Reepalu”. HD (2011-03-19). 46. ”Larm om hatbrott i bostadsområden”. HD (2011-01-31). 47. ”Biskopen förnekade Förintelsen”. HD (2010-11-22). 48. ”Hatbrotten mot judar ökar i Skåne”. HD (2009-11-25). 49. ”Alla tar det på fullt allvar”. HD (2008-10-10). 50. ”Familjen utsatt för hatbrott”. HD (2008-10-10). 51. ”Hatbrott”. HD (2008-01-13). 52. ”Mordmisstänkt granskas i flera fall”. HD (2008-01-13). 53. ”Knivman även mordmisstänkt”. HD (2008-01-12). 54. ”Våldsman häktad för knivöverfall”. HD (2008-01-07). 55. ”35-åring begär häktad för hatbrott”. HD (2008-01-06). 56. ”Ryska nazister filmar avrättning”. HD (2007-08-16). 57. ”Floskler i hatbrottsfolder”. HD (2007-08-03). 58. ”Applåder för Hysén på Pride”. HD (2007-08-02). 59. ”Kvinna anmäld för hets mot folkgrupp”. HD (2007-07-12). 60. ”Hatbrott”. HD (2007-06-30). 61. ”Vardagsrasismen växer”. HD (2007-06-30). 62. ”Ryssar dömda för mord på kongoles”. HD (2007-06-20). 63. ”Hets mot folkgrupp”. HD (2007-06-14). 64. ”Politiker dömd för hets i motion”. HD (2007-06-14). 65. ”Hatbrottsjour ska ge fler åtal”. HD (2007-06-07). 66. ”Svårt att bevisa krogdiskriminering”. HD (2007-05-28). 67. ”Hatbrott mot homosexuella”. HD (2007-04-12). 68. ”Fängelse för nazistiskt hatbrott”. HD (2007-04-12). 69. ”Nazistledare nekar till hatbrott”. HD (2007-03-27). 70. ”Änne fler hatmejl efter AD-beslutet”. HD (2007-03-10). 95 av 106 71. ”Markant ökning av hets mot folkgrupp”. HD (2007-02-26). 72. ”Dramatisk ökning av antalet hatbrott”. HD (2007-02-03). 73. ”Muslimer i Europa upplever ökad diskriminering”. HD (2007-01-19). 74. ”Inget straff för hakkors ihop med davidsstjärna”. HD (2006-12-14). 75. ”Morden på kvinnor alla talar tyst om”. HD (2006-11-29). 76. ”Färre nazister och färre hatbrott”. HD (2006-10-19). 77. ”Hatbrottsmotiv ger strängare straff”. HD (2006-10-19). 78. ”Åklagare yrkar på fängelse för Sjödin”. HD (2006-09-29). 79. ”Åklagaren kräver fängelse för Sjödin”. HD (2006-09-29). 80. ”Skärpta straff för hatbrott i Norge”. HD (2006-09-06). 81. ”Tre Pridebesökare misshandlade”. HD (2006-08-05). 82. ”Kvinna dödad vid hatbrott mot Israel”. HD (2006-07-30). 83. ”Fakta Många anmälningar med få domar”. HD (2006-07-27). 84. ”Få hatbrottsanmälningar leder till åtal”. HD (2006-07-27). 85. ”Extremister fälls för homohets i flygblad”. HD (2006-07-07). 86. ”Kärlek mot normer i Keillers”. HD (2006-05-10). 87. ”Unga släpptes efter misstänkt hatbrott”. HD (2006-02-05). 88. ”Flera knivhöggs i rysk synagoga”. HD (2006-01-12). 89. ”Fyra frias från hets mot folkgrupp”. HD (2005-12-15). 90. ”Islamofobi saknas i hatbrottsrapportering”. HD (2005-12-03). 91. ”Hatbrott mot homosexuella ökar”. HD (2005-11-30). 92. ”Green frikänd av Högsta domstolen”. HD (2005-11-30). 93. ”Hatbrotten ökar i Storbritannien”. HD (2005-11-12). 94. ”Homofobisk propaganda på nätet ökar”. HD (2005-11-09). 95. ”Rätten prövar hetsbrev från polis”. HD (2005-09-27). 96. ”Främlingsfientligheten växer i Ryssland”. HD (2005-08-18). 97. ”Danska homoaktivister vill ha svenska lagar”. HD (2005-08-06). 98. ”Danska pridefestivalen siktar på politiskt inflytande”. HD (2005-08-06). 99. ”Homoaktivister ser över sundet”. HD (2005-08-06). 100. ”Munter Pride-invigning trots tungt tema”. HD (2005-08-04). 101. ”RÅ vill skärpa straffen för hatbrott”. HD (2005-07-25). 102. ”Sverige kritiseras av Amnesty”. HD (2005-05-26). 103. ”Fortsatta förhör runt skottlossning”. HD (2005-05-24). 104. ”Skottlossning ett hatbrott”. HD (2005-05-24). 105. ”Diskriminering av muslimer ökar”. HD (2005-05-13). 106. ”Homosexuttalande fall för Högsta domstolen - Pastorn både fälld och friad”. HD (2005-05-10). 107. RUBRIK SAKNAS – bakgrund. HD (2005-05-10). 108. ”Miljöpartiet vill ge invandrare lån”. HD (2005-03-16). 109. ”Invandrare diskrimineras i rätten”. HD (2005-03-15). 110. ”Alhem vill dra Green till högsta instans”. HD (2005-03-15). 111. ”Fler hatbrott i Europa”. HD (2004-11-19). 112. ”Ungas syn på minoriteter kartlagd”. HD (2004-10-28). 113. ”Kampanjen som säger nej till rasism”. HD (2004-08-26). 114. ”Fler kvinnor begår hatbrott”. HD (2004-07-24). 115. ”Brott mot homosexuella ökar mest av alla hatbrott”. HD (2004-06-25). 96 av 106 116. 117. 118. 119. 120. 121. 122. 123. 124. 125. 126. 127. 128. 129. 130. 131. 132. 133. 134. 135. 136. 137. 138. 139. 140. 141. 142. 143. 144. 145. 146. 147. 148. 149. 150. 151. 152. 153. 154. 155. 156. 157. 158. 159. ”Fler brottsanmälningar till Säpo”. HD (2004-02-10). ”Misstänkt hatbrott leder sällan till åtal”. HD (2003-12-08). ”Främlingsfientliga brott minskar”. HD (2003-05-23). ”Ny prövning av flygavhysning”. HD (2003-02-02). ”Polisen kan inte överblicka nazistbrotten”. HD (2003-01-23). ”Riksdagsledamot talar för nazister i Stockholm”. DN (2011-12-01). ”Överlevaren som slutade tiga”. DN (2011-11-09). ”Det hat som synsi människornas ögonskrämmer mest” (sic!). DN (2011-11-07). ”Vi behöver lära känna vårt hat för att kunna släppa det”. DN (2011-10-26). ”Ältandet göder vårt hat”. DN (2011-10-26). ”ANC:s Malema fälld för hatbrott”. DN (2011-09-13). ”Anmälda hatbrott”. DN (2011-08-23). ”Få anmäler hatbrott på Pride”. DN (2011-08-10). ”Pridegeneralen: Stockholm Pride är en av de säkraste pridefestivalerna”. DN (2011-07-28). ”Polisen: Att folk inte anmäler de här brotten är ett jätteproblem”. DN (2011-07-28). ”Många törs inte anmäla”. DN (2011-07-28). ”Bara en fjärdedel av alla hatbrott anmäls”. DN (2011-07-28). ”Färre hatbrott mot judar i Malmö”. DN (2011-07-18). ”Färre hatbrott anmäldes i fjol”. DN (2011-07-01). ”Wilders friad för hatbrott”. DN (2011-06-24). ”Ett tredje kön skapar stark debatt”. DN (2011-05-27). RUBRIK SAKNAS. DN (2011-05-27). ”Fortsatt storm kring Reepalu”. DN (2011-03-19). ”Polisen utbildas i hatbrott”. DN (2011-02-10). ”Prästens tal präglades av homohat”. DN (2011-01-29). ”Getingbo avslöja judehat”. DN (2010-11-11). RUBRIK SAKNAS. DN (2010-11-11). ”Svårt behandla dömda för hatbrott”. DN (2010-11-10). ”18-åring åtalad för misshandel av Federley”. DN (2010-10-27). ”Åklagare vill fria Wilders”. DN (2010-10-16). ”Wilders film visades i rättssalen”. DN (2010-10-07). ”Jämförde Koranen med Mein Kampf”. DN (2010-10-05). ”Dramatisk rättegång mot islamkritiker”. DN (2010-10-05). ”Wilders inför rätta för hatbrott”. DN (2010-10-04). RUBRIK SAKNAS. DN (2010-09-17). ”Tillåtet att skända religiösa symboler”. DN (2010-09-09). ”Inget grus i Pridemaskineriet”. DN (2010-07-26). ”Våld i hemmet vanligt för unga hbt-personer”. DN (2010-07-26). ”En festival för kärlek - som förföljs av hat”. DN (2010-07-25). ”Fakta”. DN (2010-07-25). ”Fler civila attackeras i knarkkrig”. DN (2010-07-20). ”Hatbrotten kvar på samma nivå”. DN (2010-07-02). ”Fel av Sverige att avvisa egyptier”. DN (2010-05-09). ”Toppmöte ska ge hjälp åt utsatta romer”. DN (2010-04-09). 97 av 106 160. 161. 162. 163. 164. 165. 166. 167. 168. 169. 170. 171. 172. 173. 174. 175. 176. 177. 178. 179. 180. 181. 182. 183. 184. 185. 186. 187. 188. 189. 190. 191. 192. 193. 194. 195. 196. 197. 198. 199. 200. 201. ”JK friar Reepalu för uttalande”. DN (2010-03-06). ”Stränga straff för ryska rasister”. DN (2010-02-26). ”19”. DN (2010-02-03). ”Sårande ord ska kosta mer”. DN (2010-01-18). ”Född i fel kropp - fler vill ändra kön”. DN (2009-12-12). ”Tjuvar nästlade sig in hos homosexuella”. DN (2009-12-12). ”Svenska brister tas upp i FN i Genève”. DN (2009-11-09). ”Hotad manlighet kan väcka hat”. DN (2009-10-23). ”Än vågar inte romerna andas ut”. DN (2009-09-05). ”Många upprörda över anarkisternas paroll”. DN (2009-08-05). ”Romerna får skulden i utsatt Ungern”. DN (2009-07-28). ”Polisen förstärker under Pride”. DN (2009-07-27). ”Högerextremister till offensiv i USA”. DN (2009-06-12). ”Svensk bortförd och rånad i Polen”. DN (2009-06-08). ”Mordbrand och kravaller i Aten”. DN (2009-05-24). ”Hatbrott ökar i Ryssland”. DN (2009-05-08). ”Stort mörkertal”. DN (2009-05-08). ”Fälld för hatbrott mot landslagsman”. DN (2009-04-25). ”Finanskrisen göder rasismen i Ryssland”. DN (2009-03-25). ”Hot och våld mot gästarbetare i öst”. DN (2009-02-11). ”Borgarråd kräver att mordbrand klaras upp”. DN (2009-02-10). ”Självklarhet att delta i manifestationen”. DN (2009-01-27). ”Rasistisk misshandel i Södermanland”. DN (2009-01-19). ”Inget genombrott i mordutredning”. DN (2008-12-27). ”Hbt-ungdomar ska få mer stöd”. DN (2008-12-12). ”Vuxna blundar för mobbning”. DN (2008-09-06). ”Man anhållen för moskébrand”. DN (2008-08-23). ”Arrangörerna nöjda med Pridefestivalen”. DN (2008-08-04). ”Pojkar häktade för överfall i Tantolunden”. DN (2008-08-03). ”Pojkar anhållna för knivöverfall”. DN (2008-08-01). ”Misshandel klassas som hatbrott”. DN (2008-07-31). ”Polisen tror på lugn festival trots söndagens knivattack”. DN (2008-07-29). ”Hatbrotten har ökat dramatiskt”. DN (2008-07-25). ”Omstritt garde går vakt mot Mexiko”. DN (2008-07-17). ”Anmälningar om hatbrott ökar”. DN (2008-07-02). ”Häktad hörs om ytterligare mord”. DN (2008-03-08). ”Bajsattacker mot studentlokaler”. DN (2008-03-06). ”Mordmisstänkt förhörs om Skånemord”. DN (2008-01-13). ”Hatbrottsmisstänkt anhållen för mord”. DN (2008-01-12). ”Man häktad för överfall på homosexuell”. DN (2008-01-07). ”Man gripen för attack mot homosexuell”. DN (2008-01-05). ”Man jagas för knivdåd - Polisen misstänker homohat bakom mordförsöket”. DN (2008-01-04). 202. ”Federley misshandlad utanför kiosk”. DN (2007-12-11). 203. ”6 500 poliser ska lära om hatbrott”. DN (2007-12-06). 204. ”Bilderna polisen inte ville se”. DN (2007-11-19). 98 av 106 205. 206. 207. 208. 209. 210. 211. 212. 213. 214. 215. 216. 217. 218. 219. 220. 221. 222. 223. 224. 225. 226. 227. 228. 229. 230. 231. 232. 233. 234. 235. 236. 237. 238. 239. 240. 241. 242. 243. 244. 245. 246. ”Oppositionen vill höja skatten”. DN (2007-09-27). ”Flera JK-anmälningar om rondellhund”. DN (2007-09-08). ”Homofobin finns inom idrotten”. DN (2007-07-29). ”Yxman åtalas för mordförsök”. DN (2007-07-14). ”Fem häktade för mordförsök”. DN (2007-07-02). ”Rädslan är subjektiv”. DN (2007-06-15). ”Flest hatbrott begås på krogen av unga män”. DN (2007-06-07). ”RFSL-anställd slagen med yxa i huvudet”. DN (2007-05-29). ”Krogvakter för order om att diskriminera”. DN (2007-05-28). ”Kraftiga reaktioner efter nedlagd hatbrottskurs på Polishögskolan”. DN (2007-05-23). ”Polishögskolan tar bort hatbrottskurs”. DN (2007-05-22). ”Han besegrade sitt hat”. DN (2006-10-24). ”Guillou fick godkänt av Pride-publiken”. DN (2006-08-03). ”Få hatbrott till åtal”. DN (2006-07-27). ”Rättvisa är en fråga om makt”. DN (2006-07-05). ”Hon vill låta toleransen gro i sen egen takt”. DN (2006-03-19). ”Åtta greps på Söder för hatbrott”. DN (2006-02-05). ”Green frias för homopredikan”. DN (2005-11-30). ”Polens homosexuella i motvind”. DN (2005-10-22). ”RFSL manar till bojkott av homofob”. DN (2005-08-10). RUBRIK SAKNAS. DN (2005-08-07). ”RFSL tvingas stänga brottsofferjour”. DN (2005-07-22). ”Symbolen ska visa att alla är välkomna”. DN (2005-07-19). ”Polisen mörkade rapport om hatbrott”. DN (2005-07-19). ”HD drar gräns mellan yttrandefrihet och hets mot folkgrupp”. DN (2005-05-10). ”Mest homohat i Göteborg”. DN (2005-05-08). ”Polisen smygfilmar dörrvakter”. DN (2005-04-17). ”Övrigt:”. DN (2005-04-05). ”Polisen kartlägger hatbrott”. DN (2005-03-01). ”Alhem vill föra målet mot Åke Green till HD”. DN (2005-02-15). ”Festen har redan börjat”. DN (2004-07-27). ”Mp vill motverka islamofobi”. DN (2004-06-10). ”Fyra högerextremister fick fängelse - De dömda förnekar brott vid Pridefestivalen och ser domen som ett rättsövergrepp”. DN (2004-05-08). ”Antisemitismen ökar i Europa”. DN (2004-04-29). ”Åtalade för misshandel vid Prideparad nekar”. DN (2004-04-20). ”Säpo utreder fler anmälda hatbrott”. DN (2004-02-10). ”Sverige fortsätter att vara undantaget”. DN (2004-02-01). ”Bara ett åtal för diskriminering”. DN (2003-12-07). ”Mord i Sverige”. DN (2003-09-13). ”Främlingsfientliga brott minskade”. DN (2003-05-23). ”Sverige kan bli ett delat land”. DN (2003-04-15). ”Bristen på tålamod dödar oskyldiga”. DN (2003-04-06). 99 av 106 Nyhetsklipp - Stockholms Universitet Uttag 2012-01-17 Källa: Retriever BiblioteketBIBSAM Bilaga 6: ”Nazistledare nekar till hatbrott” HD 2007-‐03-‐27 Nazistledare nekar till hatbrott Helsingborgs Dagblad. Publicerat i print tisdag 2007-03-27. Erika Svantesson. Sektion: ANyhetsuppslaget -. Sida: 6. Malmö. Han ville diskutera politik, hävdade nazistledaren Simon Lindberg inför Kristianstads tingsrätt. Men åtalet lyder medhjälp till misshandel och enligt å-klagaren ville Lindberg och hans 28-årige kamrat kränka och slå de homosexuella. De båda åtalade männen kom till RFSL-lokalen i Kristianstad på kvällen den 20 maj förra året. --Det är ett gäng upphetsade och överförfriskade killar som ska in och djävlas med dem de tror är homosexuella. Så det är ett typiskt hatbrott, säger kammaråklagare Christofer Ramkvist. Under förmiddagen förhördes fem män som den kvällen i maj befann sig i RFSL-lokalen. De fem satt och tittade på omröstningen av schlagerfestivalen på en storbildsskärm. -- Jag satt med ryggen mot baren. Det blev oväsen och jag vände mig om och sade: håll käften!, berättar Peter Norgren, en av de fem, om upptakten till bråket. Han flydde efter knivhot och efter en kommentar om att han skulle märkas. Strax före eller efter hade en annan man i lokalen blivit nedslagen bakifrån där han satt i baren. Han tog emot flera slag, tills en av RFSL-medlemmarna till priset av att själv få en smäll, lyckades få bort den våldsamme. En tredje man fick flera oöppnade ölburkar kastade på sig. I foajén, nyss ditkommen, fick den femte målsäganden ett knytnävsslag över näsan och hotades med kniv. Han har i förhören pekat ut 28-åringen som gärningsman. Även Simon Lindberg har pekats ut av en målsägande och erkänner också att han var i lokalen. © Helsingborgs Dagblad eller artikelförfattaren. Sida 2 av 3 100 av 106 Bilaga 7: ”Fängelse för nazistiskt hatbrott” HD 2007-‐04-‐12 Fängelse för nazistiskt hatbrott Helsingborgs Dagblad. Publicerat i print torsdag 2007-04-12. Peter Palmkvist| | | | | | | | Kristianstad. Den skånske nazistledaren Simon Lindberg och hans kamrat får fängelse för överfallet förra året på medlemmar i RFSL i Kristianstad. Enligt domen var motivet de överfallnas sexuella läggning. Inslag av hatbrott ska enligt lagen ses som försvårande omständighet när straffet bestäms. Lindberg döms till fyra månaders fängelse för skadegörelse samt medhjälp till misshandel och olaga hot. Vännen fälls för hot och misshandel. Straffvärdet i sig bedöms här till fyra månaders fängelse, men plussas på till ett halvår just på grund av motivet. -- Domen är bra, en tydlig markering från samhällets sida. Kristianstads tingsrätt har förstått motivet och tillämpat regeln om straffskärpning, säger Sören Andersson, ordförande i Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL). Men enligt Simon Lindberg är det i stället en politisk dom som han självklart överklagar. -- Nämndemännen har påverkats av vem jag är och inte dömt professionellt. Det finns inga bevis och då har vi en rättsprincip som säger att man hellre ska fria än fälla, säger han. Den 23-årige Lindberg är ledare i Skåne för Nationalsocialistisk front (NSF). På kvällen den 20 maj 2006 drack han och hans 28-årige vän öl med några kamrater i en park i Kristianstad. Senare drog sällskapet iväg mot RFSL:s föreningslokaler. Där satt ett antal medlemmar och såg schlager-EM på tv. Lindberg och 28-åringen gick in, bråk uppstod och fem RFSL-anhängare skadades. Lindbergs kamrat, identifierad bland annat genom en tatuering på halsen, ska ha utdelat knytnävsslag och kastat fulla ölburkar. Lindberg själv ska ha viftat med kniv och båda männen ska ha skrikit hotelser som jävla bögjävlar, ni ska inte få leva. Lindberg och 28-åringen uppger tvärtom att det var de själva som attackerades och tvingades fly. Kamraten säger att han var dyngfull och därför inte minns så klart. Lindberg hävdar att han var inbjuden till RFSL för att diskutera politik. Men det viftar tingsrätten bort som uppenbart osant. De fem attackerade männen får de skadeståndsbelopp de yrkat -- mellan 11 000 och drygt 17 000 kronor var. Även här skriver domstolen att det är ett allvarligt övergrepp att kränkas för sin sexuella läggning.TT © Helsingborgs Dagblad eller artikelförfattaren. 101 av 106 Bilaga 8: ”Allt brast för honom” VK 2006-‐02-‐15 "Allt brast för honom" mordet võnberõttesle Västerbottens-Kuriren. Publicerat i print onsdag 2006-02-15. Sida: 6. När den 29-årige mannen inte fick något jobb efter sin universitetsutbildning kände han sig övergiven. Som om han inte hade någon plats i samhället. Alla hans uppdämda aggressioner måste ha släppt. Allt brast för honom, säger 29-åringens vän när han försöker förklara varför kompisen kunde begå det brutala ...mordet. 29-åringens vän berättar När den 29-årige mannen inte fick något jobb efter sin universitetsutbildning kände han sig övergiven. Som om han inte hade någon plats i samhället. Alla hans uppdämda aggressioner måste ha släppt. Allt brast för honom, säger 29-åringens vän när han försöker förklara varför kompisen kunde begå det brutala mordet. Vännen var den som 29-åringen först berättade vad han gjort för och det var han som fick mördaren att ange sig själv till polisen. Men först i söndags fick vännen veta att hans kompis inte bara mördat den 40-årige mannen utan även skändat liket. Han berättade det själv för mig när jag besökte honom. De lärde känna varandra i slutet av 1990-talet då de började läsa samma utbildning på universitetet i Umeå. Hamnade aldrig i bråk Vännen upplevde först 29-åringen som en lugn och sansad person. Han utmärkte sig inte på något sätt. Han hamnade aldrig i bråk. Mordet beskrivs som ett hatbrott på grund av att 29-åringen, i den mördade mannens lägenhet, ristat in ett meddelande som hänvisade till mannens homosexualitet. Men 29-åringen har aldrig tidigare gett uttryck för några negativa åsikter om homosexuella. Nej, han var väldigt öppen och tyckte att folk fick ha vilken läggning de ville. Under studenttiden hade 29-åringen ett stort umgänge. Han var som alla andra studenter. Festade och gick på krogen. Han mådde bra och fungerade socialt. 29-åringens främsta intresse under studieåren var att träna på gym. Inget jobb efter examen Utbildningen gick bra även om han blev lite studietrött. Våren 2003 tog 29-åringen sin examen. När han började utbildningen såg den framtida arbetsmarknaden lysande ut. Men våren 2003 hade det vänt och 29-åringen fick inte något jobb. Problemen började när han blev arbetslös, berättar hans vän. Han kände en rejäl förtvivlan. Han mål hade varit att få ett bra jobb. När han inte fick det kände han sig övergiven och sviken. 29-åringen isolerade sig. Han slutade träna och gick upp i vikt. Han stämplade och det senaste året har han varit sjukskriven. Först var han väldigt intresserad av att spela schack på internet. Det kostade inte så mycket men för ett och ett halvt eller två år sedan blev det nätpoker. Det raserade hans ekonomi. Från början spelade 29-åringen bort det han hade kvar efter att ha betalat sina fasta utgifter som hyran. Men under hösten spelade han för mer än vad han hade råd till. Han levde över sina tillgångar och tog lån för att täcka utgifterna. Han hade väldig ångest för det här och gradvis förlorade han självkontrollen. Skar sig 102 av 106 Mannens psykiska hälsa försämrades. Han funderade allt oftare på att ta sitt liv och försökte även skära sig i armen. Men han sa att han var för feg för att skära djupare. 29-åringen hade rätt bra kontakt med sin familj men vågade inte berätta om sitt spelberoende. Han skämdes. För drygt ett år sedan fick 29-åringen psykologisk hjälp. Hans vän tror dock inte att han var helt öppen med sina problem i de kontakter han hade med psyket. Att han inte berättade om hela vidden av sitt spelberoende. Ingen plats i samhället Hade inte spelandet varit så hade det inte slutat så här illa, säger vännen. 29-åringen kände sig inte bara sviken av samhället. Han kände det också som om han inte hade någon plats i samhället. Han var en utbildad och begåvad person men studierna ledde inte någon vart. Hade han bara fått en praktikplats så tror jag att det hade hjälpt honom. MONICA G ENGSTRÖM © Västerbottens-Kuriren eller artikelförfattaren. 103 av 106 Bilaga 9: ”Bakgrund: Åtal, mord och brott mot griftefriden” VK 2006-‐02-‐15 BAKGRUND åtal mord och brott mot griftefriden Mordet Bakgrund Västerbottens-Kuriren. Publicerat i print onsdag 2006-02-15. Sida: 6. Det är det grövsta mordet i Umeå någonsin. Med kraftigt våld och ett stort antal slag med olika tillhyggen slog den 29-årige mannen ihjäl en 40-årig homosexuell man. Efter mordet skändade 29-åringen hans lik. Med en kniv ristade han in meddelandet "BÖG 1" i 40-åringens köksbord. 29-åringens agerande, och hans uttalanden om att han kanske lämnade meddelandet för att han tänkte döda fler homosexuella, innebär att brottet betraktas som ett hatbrott vilket kan leda till ett strängare straff. © Västerbottens-Kuriren eller artikelförfattaren. 104 av 106 Bilaga 10: ”Livstid för Umedalsmordet” VK 2006-‐04-‐01 Livstid för Umedalsmordet 1/4 Livstids fõngelse Västerbottens-Kuriren. Publicerat i print lördag 2006-04-01. Sida: 12. Livstids fängelse för mord och brott mot griftefriden.Så löd Umeå tingsrätts dom mot den 29-årige umebo som natten mot 14 januari dödade en 40-årig man och skändade hans lik. Domen kom bara några timmar efter fredagens slutpläderingar. Till synes oberörd och ointresserad, med nedåtriktad blick, lyssnade den nu dömde på åklagaren Annika Öster och försvarsadvokaten Petter Hetta. Planerat hatbrott Åklagaren menade i sin plädering att det handlat om en noga planerat brott, ett hatbrott, och att det därför skulle betraktas som mord. Hon talade om ett avsiktligt, upprepat dödande våld, där den nu dömde agerat med stor hänsynslöshet och råhet. Inte minst med tanke på offrets handikapp i form av dövhet. Åklagaren menade att några förmildrande omständigheter inte fanns. Försvarsadvokaten Petter Hetta ansåg i sin slutplädering att brotten inte varit planerade. Det motiverade han bland annat med att mördaren före dådet hotat att ta sitt eget liv och därför skrivit ett avskedsbrev. Öl och lugnande Försvararen påtalade också att hans klient inte visste vad han gjorde. Att han ätit lugnande mediciner i kombination med att han druckit en sexpack öl utlöste aggressionerna. Han hävdade vidare att det faktum att 29-åringen provocerats sexuellt av offret, dels på en toalett vid Vasaplan och dels i offrets lägenhet kan ha utlöst aggressionerna och skulle betraktas som förmildrande omständigheter. När de två männen träffades på Vasaplan fick 29-åringen enligt egen uppgift löfte av 40-åringen om mer sprit om han följde med honom hem till dennes lägenhet på Umedalen. Någon sprit fanns inte och 29-åringen fick ett raseriutbrott och slog 40-åringen med knytnävar och köksredskap en misshandel som fortsatte även sedan 40-åringen blivit medvetslös. När offret dött av omfattande skallskador stympade 29-åringen liket, för vilket han av tingsrätten döms för brott mot griftefrid. Förutom fängelse på livstid döms 29-åringen att betala skadestånd på sammanlagt drygt 160 000 kronor till offrets systrar samt 17 000 kronor till dödsboet. BENNY STIEGLER BERTIL WALLIN © Västerbottens-Kuriren eller artikelförfattaren. 105 av 106 Bilaga 11: ”Livstidsdom för Umedalsmordet överklagas” VK 2006-‐07-‐04 Livstidsdom för Umedalsmordet överklagas umedals-÷verklagan Västerbottens-Kuriren. Publicerat i print tisdag 2006-07-04. Sida: 6. skyldig Den 30-årige man som dömdes till livstids fängelse för mordet på en 40-årig man på Umedalen i januari i år överklagar nu till Högsta Domstolen. Mannen vill att åtalet för mord ska ogillas och att han istället ska fällas för dråp och brott mot griftefriden. Anledningen är att 30-åringen vid två tillfällen ska ha blivit sexuellt kränkt av 40-åringen och att detta utlöste de aggressiva impulser som ledde till mordet. Mannen menar också att hans tillstånd, som vid tidpunkten för mordet var påverkat av lugnande mediciner och på gränsen till psykisk störning, ska ha gjort det svårt för honom att kontrollera sitt handlande. Det var i april som 30-åringen dömdes till livstids fängelse för mord och brott mot griftefriden. Åklagaren hävdade i slutpläderingen att det handlat om ett noga planerathatbrott och att det därför var att betrakta som mord, medan 30-åringens försvarare menade att hans klient varit påverkad av lugnande mediciner och alkohol vilket utlöst aggresionerna. Tingrättens dom överklagades och 30-åringen yrkade på att han i stället skulle dömas för dråp och brott mot griftefriden till ett tidsbestämt straff. Han ville också att skadestånden till 40-åringens systrar skulle avslås. I slutet av maj fastställde hovrätten livstidsdomen. Två av nämndemännen var dock av annan åsikt och ansåg att 30-åringens psykiska hälsa talade för att påföljden i stället skulle bli tio års fängelse. SARA MEIDELL © Västerbottens-Kuriren eller artikelförfattaren. 106 av 106 67689Bilaga 12: ”Åtta greps på Söder för hatbrott” DN 2006-‐02-‐05 SÖNDAG 5 FEBRUARI 2006 Klart för egna daghem Sundbyberg förtätas Två greps i bussbråk 74-å 19 familjer i Nacka har hittills godkänts av kommunen att driva familjedaghem för sina egna barn. Skatteverket har protesterat, men Nacka kommun tänker börja avlöna föräldrar som stannar hemma med barnen. Det som krävs är F-skattsedel och att de inte är registrerade hos kronofogdemyndigDN heten eller i straffregistret. Polisen i Norrtälje grep vid 15-tiden på lördagseftermiddagen två tonåringar misstänkta för våld och hot mot tjänstemän. De två ingick i en större bråkig grupp som åkte buss från Eckeröfärjan i Grisslehamn mot Stockholm. I Älmsta stannades bussen och chauffören misshandlades. De gripna hotade DN också polisen. En 74-å skadad på lörd påkörd övergå Nygata Södert Den fick all i Söder Sundbybergs kommunfullmäktige har godkänt ett ramavtal med sex byggherrar som ska förtäta de tre stadsdelarna Ör, Hallonbergen och Rissne. Sammanlagt handlar det om byggrätter för 2 000 nya lägenheter. Utöver detta finns det enligt kommunens översiktsplan plats för ytterligare 800 bostäder i DN områdena. Åtta greps på Söder för hatbrott Fyra homosexuella personer mellan 20 och 25 år misshandlades grovt av ett ungdomsgäng nära Slussen i Stockholm vid midnatt natten till lördagen. Polisen misstänker hatbrott. – Jag kan inte helt säkert säga att det var så, men det är vad jag tror, säger stationsbefälet Lena Baakki vid Södermalmspolisen. Helt oprovocerat angrep ett gäng ungdomar de fyra när de gick på Gula gången i närheten av Katarinavägen. Troligen har gänget på åtta flickor och pojkar mellan 15 och 18 år följt efter de homosexuella från tunnelbanan där de retat sig på att de båda kvinnorna suttit och hållit varandra i handen. En av de misstänkta har i förhör dessutom sagt att han inte tycker om homosexuella. De fyra fick ta emot slag och sparkar både mot kroppen, huvudet och mot ansiktet och blev rejält blåslagna om än inte allvarligt skadade. Det finns flera vittnen till överfallet. Sp Si Alla de åtta gripna släpptes efter förhör. De är misstänkta för grov misshandel eller för misshandel. Polisen vill inte säga i vilken mån de erkänt eller förnekat brottet. Föräldrar kallades till polisen för att vara med vid förhören. Också sociala myndigheter kopplades in. HomO (ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning) Hans Ytterberg säger: – De flesta homosexuella är fullt medvetna om att de utsätter sig för en påtaglig risk för olika brott om de öppet visar sin läggning. Homofobi och våldsam homofobi är en levande verklighet. Det krävs ett uthålligt och aktivt arbete för att bekämpa detta. Kom SID Dam Svart/ TRÖ Lång Svart/ HEL Lång Svart/ Helpo Vi h tröjo Nu i grafitg 800 Ska man utmana verkligheten, tycker du? Butik Döbe Vaksa Posto 018-6 – Jag vill inte tala om för folk hur de ska bete sig. Det är en avvägning man får göra varje dag och det är upp till var och en att bestämma själv. LISBETH BRATTBERG [email protected] 08-738 10 46 107 av 106