Donaldson på Hellsingska: en komparativ fallstudie Lennart Hellsing
by user
Comments
Transcript
Donaldson på Hellsingska: en komparativ fallstudie Lennart Hellsing
Donaldson på Hellsingska: en komparativ fallstudie Julia Donaldsons engelska bilderböcker i svensk översättning av Lennart Hellsing Ulrika Borking Institutionen för svenska och flerspråkighet Tolk- och översättarinstitutet Examensarbete för magisterexamen 15 hp Översättningsvetenskap Vårterminen 2015 Handledare: Sara Van Meerbergen Examinator: Birgitta Englund Dimitrova English title: Julia Donaldson as Translated by Lennart Hellsing: a Comparative Case Study of English Picture Books in Swedish Donaldson på Hellsingska: en komparativ fallstudie Julia Donaldsons engelska bilderböcker i svensk översättning av Lennart Hellsing Ulrika Borking Abstract This master’s thesis looks at the translation of Julia Donaldson’s English picture books into Swedish by the Swedish children’s author Lennart Hellsing. The main aim of the study is to determine whether the translation of the original (source) texts involves the transference of Hellsing’s writing style into the translated (target) texts. Earlier research, carried out by Kåreland (2002), is employed in order to pinpoint Hellsing’s distinctive style as a writer. The style variables apparent in Hellsing’s own writing were thereby identified and these are applied to the analysed target texts in this case study. The theoretical framework is based on descriptive translation studies (DTS) and the use of Toury’s model (1995) for reconstructing translational norms allows the source texts (ST) and target texts (TT) to be put into a sociocultural context. By working within this framework a descriptive analysis is used to describe and compare the ST and TT and the concept of translation as a practice governed by certain translational norms at a certain moment in time and within a certain culture is applied. The findings show that Hellsing’s style as a writer can also be detected in his translations of Donaldson’s picture books. The results of this case study also indicate that the translation of these texts can be considered to be a target culture oriented practice. Keywords Translation studies, DTS, translation of picture books English-Swedish, Lennart Hellsing, Julia Donaldson, rhymes in children’s fiction, narratology, sociology of literature Sammanfattning I denna magisteruppsats undersöks Julia Donaldsons engelska bilderböcker i svensk översättning av barnboksförfattaren Lennart Hellsing. Huvudsyftet med denna studie är att avgöra om de svenska måltexterna även bär drag av Hellsings egen författarstil. För att kunna undersöka detta har Kårelands tidigare forskning (2002) om Hellsings litterära produktion använts för att ta fram stilvariabler. Dessa stilvariabler har sedan applicerats på måltexterna i denna fallstudie. Det teoretiska ramverket orienterar sig inom deskriptiv översättningsvetenskap och Tourys (1995) modell för rekonstruktion av översättningsnormer används. Detta möjliggör placerandet av källtexter (KT) och måltexter (MT) i en sociokulturell kontext. I den deskriptiva analysen jämförs KT med MT och översättning som begrepp förstås som något som omgärdas av översättningsnormer vid en viss tidpunkt och inom en viss kultur. Resultaten visar att Hellsings stil som författare återfanns i de översatta texterna och resultaten pekar även mot att översättningen av dessa texter kan ses som en acceptansinriktad praktik. Nyckelord Deskriptiv översättningsvetenskap, bilderboksöversättning engelska-svenska, Lennart Hellsing, Julia Donaldson, barnlitteratur på rim, narratologi, litteratursociologi Innehållsförteckning 1. Inledning .................................................................................................................. 1 2. Syfte och frågeställningar ......................................................................................... 2 3. Teoretisk bakgrund ................................................................................................... 4 4. Material .................................................................................................................... 6 4.1. Profil över författare och illustratör.......................................................................... 7 4.1.1. Julia Donaldson ............................................................................................. 7 4.1.2. Axel Scheffler ................................................................................................ 8 4.2. Källtexternas synopsis ........................................................................................... 9 4.2.1. The Gruffalo – Gruffalon ................................................................................. 9 4.2.2. Stick Man – Herr Pinnemans äventyr ................................................................ 9 4.2.3. Zog- Zog, den lilla draken ..............................................................................10 5. Metod ..................................................................................................................... 10 6. Analys ..................................................................................................................... 12 6.1. Preliminära normer ..............................................................................................13 6.1.1. Böckernas omslag .........................................................................................13 6.1.2. Profiler ........................................................................................................14 6.1.2.1. Författare..............................................................................................14 6.1.2.2. Illustratör..............................................................................................15 6.1.2.3. Översättare ...........................................................................................16 6.1.2.4. Förlag ...................................................................................................17 6.1.3. Sammanfattning analys av preliminära normer .................................................18 6.2. Operationella normer ...........................................................................................19 6.2.1. Analys av rimstruktur, versrader och omkväden ................................................19 6.2.1.1. The Gruffalo – Gruffalon ..........................................................................19 6.2.1.2. Stick Man – Herr Pinnemans äventyr.........................................................21 6.2.1.3. Zog- Zog, den lilla draken .......................................................................23 6.2.1.4. Sammanfattning analys av rim .................................................................24 6.2.2. Analys av berättarröst ...................................................................................25 6.2.2.1. The Gruffalo – Gruffalon ..........................................................................26 6.2.2.2. Stick Man – Herr Pinnemans äventyr.........................................................28 6.2.2.3. Zog- Zog, den lilla draken .......................................................................29 6.2.2.4. Sammanfattning analys av berättarröst .....................................................31 6.2.3. Sammanfattning analys av operationella normer ...............................................33 7. Sammanfattning resultat av analys ........................................................................ 34 8. Slutdiskussion ........................................................................................................ 35 Litteraturlista Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Figurer Figur 1. Schematisk figur över de olika instanserna i översättningsprocessen av berättande text (återskapad från O’Sullivan 2005: 108). ................................................................................ 5 Tabeller Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell 1. Exempel på fullrim, slutrim och parrim i SMkt och SMmt. ............................................ 8 2. Variabler beträffande Hellsings stildrag i den egna produktionen. ................................11 3. Omkväde A i TGkt och TGmt (uppslag 1-6). .............................................................20 4. Avvikelse från parrim på sista uppslaget i TGkt och TGmt. .........................................21 5. Omkväde A i urval i SMkt och SMmt (uppslag 2 och 15). ...........................................21 6. Rimstruktur i SMkt och SMmt (uppslag 11-12). ........................................................22 7. Omkväde A i ZOkt/mt (uppslag 2-8). ......................................................................23 8. Exempel på Hellsing stildrag enligt variabel 1 (uppslag 12). .......................................24 9. Urval av omkväde B i ZOkt och ZOmt (uppslag 3 och 15). .........................................24 10. Översikt analys av rim i de undersökta måltexterna (TGmt, SMmt och ZOmt). ............25 11. Exempel på genusbyte och dialoghantering i TGkt och TGmt (uppslag 3-4). ................26 12. Berättarröstens framtoning i TGkt kontra TGmt (uppslag 7-8)...................................27 13. Berättarrösten i förhållande till illustration i SMkt kontra SMmt (uppslag 3). ...............28 14. Förändringar i berättarröst mellan SMkt och SMmt (uppslag 2 och 8). ........................29 15. Anföring av replik i ZOkt kontra ZOmt (uppslag 9). .................................................30 16. Återskapandet av ”Princess Pearl” från ZOkt till ZOmt (uppslag 3 och 13). .................30 17. Översikt analys av berättarröst i de undersökta måltexterna (TGmt, SMmt och ZOmt). 31 1. Inledning Att skriva och översätta barnböcker har ibland ansetts som en enkel sak att göra och till och med som en förhållandevis oviktig sak att göra (Puurtinen 2006: 54). Denna studie vill snarare lyfta fram motsatsen; att översätta den komplexa barnboken ställer alldeles särskilda krav på översättaren. Översättarstil och hur den kan tänkas påverka slutprodukten utgör även det ett centralt fokus för denna undersökning. Och Lennart Hellsings individuella översättarstil undersöks alltså i en kontext där översättaren behöver förhålla sig till barnbokens särdrag. Dessa innebär bl a att den är multimodal (bild och text samspelar), det finns en dualitet i mottagaranpassningen (den riktar sig både mot barnet och den vuxne som ska läsa den) och det sistnämnda gör att den måste vara välljudande vid högläsning både som källtext (KT) och som måltext (MT). Riita Oittinen sammanfattar det på följande vis: “The text to be read aloud must roll on the aloud-reader’s tongue; the verbal text also needs to collaborate with the visual and the turning of the pages” (Oittinen 2003: 132). Sara Van Meerbergen gör i sin avhandling en multimodal översättningsanalys av bilderböcker och undersöker hur internationellt samtryck, det vill säga att böckerna trycks med samma bilder, kan påverka översättningen (Van Meerbergen 2010: 15). Cay Dollerup ger ett, förhoppningsvis ovanligt, exempel där översättaren inte ens har sett bilderna och vilket följaktligen kan leda till stor diskrepans mellan ord och bild (Dollerup 2003: 88). Vidare menar Zohar Shavit att barnböcker kan översättas väldigt fritt och att översättaren även kan manipulera texten väldigt fritt och det har att göra med den perifera positionen barnlitteraturen har inom det litterära polysystemet (Shavit 2006: 26). Polysystemteorin utvecklades på 1970-talet av Itamar Even-Zohar som en reaktion mot statiska beskrivningar av översättningar där de inte sattes in i ett system. Litteratur (och dess översättningar) är en del av ett större system av sociala, kulturella, litterära och historiska referensramar där olika typer av litteratur strider för sin position inom en litterär kanon (Even-Zohar 2004: 201). Even-Zohar reagerade även emot att en viss typ av litteratur ansågs vara av mindre värde, exempelvis nämner han barnlitteraturen som en sådan, vilket placerar denna i en perifer position (Even Zohar 1979: 292, jfr Munday 2008: 108) som ju överensstämmer med Shavits ord ovan. Beroende på var i systemet en översättning befinner sig, centralt eller perifert, beter den sig annorlunda då översättningar påverkas och styrs av den omgivande kontexten med dess rådande normer (Even-Zohar 2004: 204). I samarbetet med Gideon Toury (1995) vidareutvecklas dessa tankar och i Tourys många fallstudier försöker han urskilja trender om hur översättningar görs för att kunna dra slutsatser om översättares beteende och rekonstruera de normer som ligger bakom ett visst “översättarbeteende” (Toury 1995: 53-5, jfr Munday 2008: 111). Inom samma teori talar man också om öppna respektive slutna system. Inom det öppna systemet översätts mycket och den översatta litteraturen har en central position. Detta kan jämföras med ett slutet system där det översätts mycket lite och den översatta litteraturen har således en perifer position. I denna studie undersöks översättning av bilderböcker från engelska till svenska och därför kan det vara av intresse att initialt nämna att Sverige har ett öppet litterärt system och en stor mängd av de barnböcker som distribueras i Sverige är just översättningar. Enligt statistik från Svenska barnboksinstitutet utkom 1067 svenska och 793 översatta barn- och ungdomsböcker under 2014. I kategorin bilderböcker (0-6 år) utkom 309 svenska och 245 översatta förstaupplagor. Det finns en markant dominans av engelsk litteratur översatt till svenska och under 2014 utgjorde översättningar från engelska till svenska 62 % av hela barn- och ungdomsboksutgivningen. Under 2013 utgjorde engelskan 65 % och under 2012 var andelen 63 % (Svenska barnboksinstitutet, [www]). Ett relativt tidigt inslag i den svenska forskningen på barnboksområdet utgörs av Göte 1 Klingberg och i Children’s Fiction in the Hands of the Translators (1986) problematiserar han att översättningar tenderar att i alltför stor utsträckning anpassas till målkulturen. Maria Nikolajeva påpekar att Klingberg fokuserar på ekvivalens och överensstämmande mellan original och översättning och premierar trohet mot originalet. Detta ställs mot Oittinen som i sin Translating for Children (2000) istället premierar att översättaren fokuserar på läsarna av översättningen och här lyfts istället funktionen fram. Nikolajeva menar i samma anda att om översättningen ska ha samma funktion som originalet behöver texten anpassas efter det nya sammanhanget (Nikolajeva 2004: 23-4, Ibid 2006: 279). Värt att nämna i sammanhanget är att Klingberg bemött detta (Klingberg 2004: 11) och menar att troheten mot originalet är ett ideal men samtidigt är målet att skapa en text som barnet kan ta till sig och därför råder en balansakt mellan dessa två poler. Denna dikotomi som är central inom översättningsforskningen kan sammanfattas med Schleiermachers numera klassiska citat från 1813: Either the translator leaves the author in peace as much as possible and moves the reader toward him; or he leaves the reader in peace as much as possible and moves the author toward him (Schleiermacher 2004: 491). Tankesättet att främmandegöra eller att naturalisera översättningar har teoretiker och forskare fortsatt att intressera sig för och skapat egna termer och dikotomier för i princip samma sak. Birgit Stolt pekar mycket riktigt ut att Schleiermacher menade att översättaren måste välja ett av dessa angreppssätt och hålla sig till detta konsekvent annars riskerar texten att bli en svårbegriplig blandning av gods från både källkulturen och målkulturen och Schleiermacher själv förespråkade en helt igenom förfrämligande översättning (Stolt 2006: 68, jfr Schleiermacher 2004: 49). Som tidigare nämnts är anpassningar mot målkulturen ett mycket vanligt förfarande inom barnboksöversättning och Stolt själv menar att anpassningar måste dock göras med varsam hand och barnboksöversättning borde visa på samma respekt för originalet som inom vuxenlitteraturen (Stolt 2006: 82). Puurtinen belyser hur Toury och Shavit intar en tydlig måltextorientering och ställer detta mot Klingbergs källtextorientering och Puurtinen problematiserar det sistnämnda vidare. Hon menar att Klingberg utgår från att författaren av källtexten redan utgått från barnläsarens behov och att översättaren därför ska översätta så troget som möjligt och därmed även överföra samma typ av ”läsbarhet” till måltexten (Puurtinen 2006: 60). Denna studies syfte är dock inte att preskriptivt ställa någon översättningsmetod framför någon annan. De forskare och teorier som ligger till grund för denna undersökning kommer att presenteras närmare i avsnittet om den teoretiska bakgrunden. 2. Syfte och frågeställningar Mer precist är syftet med denna studie att undersöka tre engelska barnböcker av Julia Donaldson och deras svenska översättningar gjorda av Lennart Hellsing. Översättningar görs och skapar en MT enligt de normer som finns i målkulturen men de är också en produkt av en KT som gjorts enligt de normer som finns i källkulturen (Toury 1995: 56). Precis som Christina Gullin (2002)2 ansluter jag mig till Toury (1995) och ser en översättning som ett verk i sig och översättaren som en viktig medskapare i översättningsprocessen av skönlitteratur (Gullin 2002: 48, jfr Toury 1995: 163). I samma anda frågar sig Susan Bassnett hur hegemonin mellan att skriva och att översätta kommer sig. Översättaren ställs i skuggan av originalförfattaren och översättarens arbete, hur skickligt och kreativt det än må vara, ses 1 Detta citat är en senare engelsk översättning av det tyska originalcitatet hämtat från Venuti (2004). 2 P g a svårigheter att få tag på Gullins avhandling Översättarens röst (1998) har här en bearbetad version från 2002 använts och bedömts som likvärdig. 2 som underställt (Bassnett 2006: 173). Detta tangerar Venuti och hans The Translator’s Invisibility (1995) där han propagerar för att synliggöra översättaren genom att förespråka förfrämligande översättning (Venuti 1995: 20). Hos Venuti sträcker sig dock den förfrämligande översättningens syfte längre än till att endast synliggöra översättaren; det handlar även om att synliggöra andra kulturer än de europeiska och den engelskspråkiga hegemonins kulturer (Ibid: 20). För att återknyta till inledningen och Tiina Puurtinens ord om barnboksöversättningens relativt låga status belyser Van Meerbergen hur barnböcker ibland översätts utan att förlagen anlitar en ”riktig” översättare och detta oftast p g a ekonomiska skäl, men även måltextorientering och viljan att skapa ’svenska’ texter snarare än översättningar kan ligga bakom (Van Meerbergen 2010: 101). De undersökta texterna i denna studie har dock översatts av en översättare som dessutom är en känd barnboksförfattare. Hur översättarbeteendet ser ut i detta fall kan därför vara extra intressant att undersöka. Tillåts möjligen översättarens röst att träda fram mer om böckerna översätts av en barnboksförfattare som har en viss status? Vem som väljs ut till att översätta något, vad som väljs ut för att översättas och på vilket sätt är alla frågor som har att göra med översättningsnormer (Toury 1995: 54-5). Med översättningsnormer menas således de tankar och idéer som finns vid en viss tidpunkt och inom en viss gemenskap för hur lämpliga eller olämpliga översättningar ser ut. Begreppet översättningsnormer kommer att diskuteras närmare i den teoretiska bakgrunden. I syfte att synliggöra översättarstil och de normer som ligger bakom dessa översättningar samt att belysa översättaren som en medförfattare i skapandet av måltexterna kommer studien utgå från fyra frågeställningar: 1. Vilka utomtextuella faktorer3 finns som kan tänkas påverka översättningarna? 2. Hur översätts rim och berättarröst? 3. Kan översättningarna sägas vara ”Hellsingska” och i sådant fall på viket sätt? 4. Skiljer sig de olika översättningarna åt beträffande det ovan nämnda? Den hypotes som också kommer att prövas är alltså om översättningarna kan ses som “Hellsingska”, d v s att de drag som finns i Hellsings egna barnbokstexter återfinns i de texter han översatt till svenska från engelska barnböcker. Hur denna hypotes prövas och utifrån vilka variabler kommer att beskrivas närmare i metodkapitlet. Venutis (1995) kritik mot upphöjandet av översättningar som låter helt naturliga på målspråket och uppmaningen att istället göra översättningar färgade av källspråket, för att på så vis motverka osynliggörandet av översättaren, belyser Emer O’Sullivan från en annan ingång. O’Sullivan menar att översättaren på många sätt kan vara synlig även i texter som är målspråksanpassade, domesticerade och inte förfrämligande i översättningen (O’Sullivan 2005: 104). Denna synlighet märks som en närvaro i måltextens berättarröst; en närvaro som skiljer sig från källtextens berättarröst (Ibid). Det intressanta med denna skillnad är att den också indikerar översättarens syn på den tänkta läsaren av MT. Att undersöka denna skillnad, menar O’Sullivan, är extra gynnsam i studiet av barnlitteraturöversättning då den säger oss något om den barnsyn som omgärdat översättningen (Ibid: 110) och detta samsas väl med Tourys översättningsnormer som ju också säger oss något om den rådande synen på hur något bör översättas. I enlighet med Tourys modell för rekonstruktion av översättningsnormer kommer jag att undersöka de översatta texterna på två nivåer. Studien syftar till att dels undersöka de normer som styr översättningen initialt (kontextnivå) med dess ’preliminära normer’och dels de normer som styr översättningen ’operationellt’ under själva översättningsprocessen (textnivå) (Toury 1995: 53-69). Tourys modell kommer även att kompletteras med O’Sullivans kommunikativa modell för att 3 Exempel på utomtextuella faktorer kan vara riktlinjer från förlag, förhållningssätt gentemot samtryck eller andra faktorer som har att göra med de olika aktörerna i översättningsprocessen. 3 undersöka texternas berättarröst. Dessa modeller kommer att beskrivas närmare i den teoretiska bakgrunden samt i metodkapitlet. 3. Teoretisk bakgrund På 1970- och 80-talet börjar Translation Studies (TS) alltmer rikta in sig mot DTS (descriptive translation studies) och man tar avstånd från det preskriptiva, det vill säga, man går från att tala om hur saker och ting bör vara mot att beskriva hur saker och ting faktiskt ser ut (Munday 2008: 71, 107). Ett mycket betydande bidrag för att göra TS till en egen disciplin är James S. Holmes The Name and Nature of Translation Studies (1972) där han kartlägger fältet för att råda bot på alla de olika tvärvetenskapliga begrepp och teorier som florerat. Detta teoretiska ramverk tas sedan upp av Toury (1995) och det deskriptiva forskningsfältet delas upp i produkt- process- eller funktionsinriktade studier (Toury 1995: 9-10). De produktorienterade studierna fokuserar på själva texterna, de processorienterade på själva översättaren och dennes mentala process i översättandet och de funktionsinriktade på översättningarnas funktion i mottagarkulturen (Holmes 2004: 184, jfr Lindqvist 2002: 16-17). Denna undersökning orienterar sig produkt- och funktionsinriktat och en komparativ beskrivning av de tre olika översättningarna kommer att ges samt en beskrivning av de tre översättningarnas kontext, deras funktion i mottagarkulturen. Vidare kan denna studie också sägas orientera sig enligt Holmes partiella översättningsteorier mot de teorier som är texttypsbegränsade och problembegränsade (Holmes 2004: 187-88, jfr Lindqvist 2002: 19) då en speciell genre, bilderboken, och dess speciella språkliga särdrag, bl a rim, undersöks. Tourys modell för rekonstruktion av översättningsnormer används i denna undersökning då normer inte är synliga i en text utan att de först rekonstrueras. I denna studie definieras översättningsnormer i enlighet med Toury, nämligen att en översättare skolas in i rollen som översättare via rådande normer i samhället. Som tidigare nämndes i inledningen påverkar således målkulturens normer översättaren till ett visst översättarbeteende (Toury 1995: 53). Översättning ses som ett socialt betingat beteende och värt att nämna här är att normer (när de gått från att först vara en konvention) ses som helt naturliga och det normstyrda är oftast helt omedvetet (Hermans 1999: 72-3). När vedertagna uppfattningar om någonting, och i detta fall översättning, blivit en norm internaliseras detta på individnivå och översättaren själv agerar utifrån ett normstyrt beteende utan att nödvändigtvis vara medveten om detta själv (Hermans 1999: 72-3, 81). Tourys modell och hur den kommer att appliceras på denna studie beskrivs mer ingående i metodkapitlet. Då även berättarrösten kommer att undersökas är Emer O’Sullivans modell4 om narratologisk kommunikation relevant (O’Sullivan 2003: 201). Hon menar att berättarrösten i KT och berättarrösten i MT kan skilja sig åt. Detta fenomen blir särskilt synligt i barnboksöversättning och är även särskilt intressant att undersöka i denna kontext p g a det asymmetriska förhållandet som uppstår mellan den vuxne författaren/översättaren och barnläsaren (O’Sullivan 2005: 110). De två grundläggande sätten att definiera berättarrösten är personlig- (1:a person) eller opersonlig berättare (3:e person) (Nikolajeva 2004: 147). Utöver indelningen personlig kontra opersonlig berättare är även begreppet berättarmodus av värde då detta begrepp även innefattar fokalisering. Fokalisering är egentligen en annan term för synvinkelhantering (Nikolajeva 2004: 172). Detta medför att både berättarrösten (vem talar) och synvinkeln (vem ser) undersöks. Fokalisering innebär att vi uppfattar texten som om den berättades av den fokaliserade karaktären (Ibid: 158). Enligt Nikolajeva är det även vanligt med 4 Modellen presenteras mer utförligt i figur 1 på nästkommande sida. 4 förändringar beträffande karaktärernas genus i barnboksöversättning, vilket är möjligt då karaktärerna ofta är djur eller inanimata objekt, (Nikolajeva 2006: 292) och det förekommer också till synes ickeobligatoriska förändringar i tempus (Ibid: 292-3). Förändringar i karaktärernas genus och tempus anses därför intressant att undersöka. Emer O’Sullivans modell kommer att appliceras men modellen ska främst ses som ett konceptuellt verktyg för att synliggöra översättningsprocessen beträffande berättarröst. O’Sullivan kopplar alltså narratologi till översättning och i synnerhet barnboksöversättning. Översättarens röst kan synas på två nivåer: genom paratextuella inslag såsom förord eller förklaringar i fotnot eller i löpande text med tydliga förklaringar av fenomen som kan tänkas vara vanliga i källkulturen. Den andra nivån handlar om att översättarens röst gör sig hörd i berättartekniken, nämligen att berättarrösten ändras och inte är densamma i KT som i MT (O’Sullivan 2003: 201-2). I analysen av berättarrösten i denna undersökning kommer den andra nivån att undersökas: hur gör sig översättarens röst hörd i berättartekniken? O’Sullivans modell baseras på Chatmans (1978) välkända kommunikativa modell om den implicita författaren och den implicita läsaren (O’Sullivan 2003: 199) och hon har sedan utvecklat den till att även inbegripa den implicita översättaren (Ibid: 201). Termen ’implicit’ ska förstås som ’tänkt’ i detta fall och som visas i figur 1 nedan befinner sig dessa instanser inuti texten och utgörs inte av verkliga personer. Denna schematiska figur (modell) visar översättarens roll i processen med att översätta berättande text: Figur 1. Schematisk figur över de olika instanserna i översättningsprocessen av berättande text (återskapad från O’Sullivan 2005: 108). TRANSLATED NARRATIVE TEXT real à implied à narratorst à narrateest à impliedst --- impliedtt à narratortt à narrateett à impliedtt à real reader of author author the translation reader translator reader translator as real reader real translator of the source text Scheme of the translated narrative text and all its agencies (st = source text, tt = target text) Figuren ovan visar således hur översättaren först har rollen som läsare av KT (translator as real reader) och då översättaren även har insikt i källspråket och dess kontext kan översättaren även glida in i rollen som den tänkte läsaren av KT (impliedst reader). Genom översättningen skapar så översättaren (real translator of the source text) en ny implicit läsare (impliedtt reader) och denne är alltid en annan än den implicite läsaren av KT (impliedst reader). Frågan är på vilket sätt dessa implicita läsare skiljer sig åt och vad denna skillnad består av. Översättaren kan således göra sig hörd via en berättarröst som inte är densamme som berättarrösten i KT (O’Sullivan 2003: 201-2). Utöver Tourys rekonstruktionsmodell för översättningsnormer och O’Sullivans kommunikativa modell beträffande narratologi används även Lena Kårelands tidigare forskning (2002) om Lennart Hellsings författarskap. Kåreland är docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och hennes forskning ligger till grund för de stilvariabler som tagits fram för att undersöka hypotesen. Dessa presenteras närmare i metodkapitlet (se tabell 2 i kapitel 5). En förförståelse till denna undersökning är att en översättning ses som en text i sig och måltexten ses till viss del som ett självständigt verk (Toury 1995: 56). Gullin definierar en översättning i enlighet med Toury som att den: ”kan ses både som ett självständig litterärt verk och 5 som en representation av ett annat verk” (Gullin 2002: 48). Gullin menar, med många andra, att en översättning präglas av den person som översatt den och genom att komparativt jämföra KT med MT och beskriva de skillnader som uppstår relaterar Gullin detta till det hon kallar för översättarens röst (Ibid: 48). Birgitta Englund Dimitrova har analyserat semantiska skillnader mellan KT och MT i två bulgariska noveller översatta till svenska. Att studera lexikala val menar Dimitrova kan vara en metod för att få syn på en viss översättares speciella stil (Englund Dimitrova 2013: 55-57, jfr 2014: 83). För att något ska kunna ses som en översättares individuella val i översättningsprocessen behöver de variabler som undersöks vara frivilliga, icke-obligatoriska, d v s inte bero på strukturella språkskillnader mellan språkparet i fråga (Ibid 2013: 64). Den övergripande teoretiska referensramen för denna studie orienterar sig alltså inom Holmes och Tourys deskriptiva fält och undersökningen är produkt- och funktionsorienterad. Tourys modell (1995) placerar den översatta texten i mottagarkulturen på både textuell- och kontextuell nivå. Oittinen sammanfattar detta med att varje översättning har ett syfte och en funktion och detta påverkar översättningens alla nivåer. Och då en översättning är en produkt av rådande normer på både individoch samhällsnivå är varje översättning unik och inte direkt reversibel (Oittinen 2003: 129), vilket back-translations ofta visar. Detta påstående av Oittinen ska dock givetvis återkopplas till Reiss och Vermeers (1984) betydande bidrag inom de funktionalistiska teorierna, nämligen skoposteorin. Det grekiska ordet skopos (syfte) används för att belysa att alla översättningar har ett syfte, ett skopos. (Vermeer 2004: 227-28). Att kombinera en analys av de små beståndsdelarna (textnivå) med en analys av käll- och målsystem (kontext) inom Tourys paradigm anser jag vara värdefullt att applicera på denna studie som fokuserar på barnlitteratur. 4. Material Primärmaterialet till denna studie består av tre engelska barnböcker på rim av den brittiska författaren Julia Donaldson och deras respektive svenska översättningar gjorda av Lennart Hellsing. Originalen utgörs av The Gruffalo (1999), Stick Man (2008) och Zog (2010) med de respektive översättningarna Gruffalon (1999), Herr Pinnemans äventyr (2013) och Zog, den lilla draken (2010). Undersökningen riktar alltså in sig på ett särskilt urval av bilderböcker och det som avses med den något svårdefinierade termen bilderbok är böcker där bild och text samspelar. Boel Westin och Kristin Hallberg definierar det enligt följande: Med bilderböcker avser vi böcker med en eller flera bilder på varje uppslag, vanligtvis kombinerade med text. Vi vill också understryka att bilderbokens text (i flertalet fall) är skriven med tanke på en bildgestaltning, liksom bilderna är gjorda med tanke på en text. Bilderboken är en symbiotisk konstart, där texten, den verbaliserade berättelsen, samverkar med bilden, den visualiserade berättelsen (Hallberg & Westin 1985: 8). På samma sätt lyfter Maria Nikolajeva och Carole Scott, med många flera, fram bilderbokens särdrag genom att betona den kommunikation som sker på två plan: det visuella och det verbala planet (Nikolajeva & Scott, 2001: 1). Att definiera en bilderbok är inte något man gör en gång för alla; definitionen ändras naturligtvis med tiden och skilda epoker har skilda definitioner och detta röjer också vad en viss tid hade för normer för vad som betraktades lämpligt för barn (Hallberg 1998: 10, jfr Nikolajeva 2004: 13, Hellsing 1999: 47). I stora drag har dagens bilderböcker dock det gemensamt att det handlar om ord och bild i samverkan. 6 Sekundärmaterialet består som tidigare nämnts bl a av Kårelands forskning och de stilvariabler som tagits fram utifrån detta. För att jämföra något utifrån särskilda variabler är det bra om de olika utgångslägena, och i detta fall de olika böckerna, är så lika varandra som möjligt. Englund Dimitrova (2013) beskriver Tourys (1995) fyra ideala utgångslägen: de är översatta av olika översättare, de är översättningar av samma KT och därmed samma författare, de är publicerade vid ungefär samma tidpunkt och de är tillkomna eller publicerade i samma kulturella och litterära kontext (Englund Dimitrova 2013: 58). Att hitta skönlitterära översättningar på samma verk gjorda av flera översättare är relativt ovanligt. Detta urval är dock från samma författare och böckerna har många likheter. De bygger alla på rim, de består av ungefär samma sidantal, de riktar sig mot samma mottagargrupp (barn 0-6 år), de är tänkta att läsas högt och utkom relativt nära varandra i tid. Det har inte skett alltför stora och omvälvande språkliga eller samhälleliga förändringar som måste tas hänsyn till. Förutom de sex böckerna och Kårelands forskning består också det empiriska underlaget av utomtextuellt material såsom intervju med en barnboksredaktör kopplat till aktuell barnboksforskning. Utöver detta utgörs även författar- och illustratörsprofil samt översättar- och förlagsprofil ett material till denna undersökning. Översättare och förlag presenteras samtidigt med den preliminära normanalysen (se 6.1.2.3 och 6.1.2.4). 4.1. Profil över författare och illustratör Nedan karaktäriseras författaren Julia Donaldson och illustratören Axel Scheffler följt av en presentation av böckernas synopsis (se 4.2). Detta syftar till att få en grundläggande inblick i den sociokulturella kontext som omger de undersökta böckerna (både KT och MT) och detta tar alltså sin början i en presentation av författare och illustratör. 4.1.1. Julia Donaldson Julia Donaldson är född 1948 och uppvuxen i London och har skrivit ett hundratal pjäser och böcker för barn. Hon har vunnit ett flertal litterära priser och under åren 2011-2013 var hon utnämnd till Children’s Laureate i Storbritannien. Donaldsons första bok utkom 1993, A Squash and a Squeeze, och denna bok var startpunkten för samarbetet med illustratören Axel Scheffler (se 4.1.2). Sedan dess har en rik produktion av bilderböcker följt där Donaldsons verser kombineras med Schefflers bilder (Whetley 2012: 73-4). Donaldsons böcker har blivit översatta till över 40 språk och under 2014 nådde hon ett försäljningsrekord i hemlandet England som innebär att hon är den första författaren som under fem år i rad sålt böcker för mer än 10 miljoner pund (Guardian, the ([www]). De tre böcker som analyseras i denna studie är ett urval av de bilderböcker som nämns ovan och rimmen är framförallt uppbyggda med fullrim och slutrim. Ett fullrim har fullständig ljudlikhet till skillnad från assonanser (vokalrim) och allitterationer (bokstavsrim). Slutrimmen strukturerar sig i parrim, d v s enligt aabb vid ett fyrradigt versrim. Nedan följer ett exempel ur Stick Man (KT) och Herr Pinnemans äventyr (MT) (se tabell 1) för att illustrera fullrim, slutrim och rimstrukturen enligt parrim: 7 Tabell 1. Exempel på fullrim, slutrim och parrim i SMkt och SMmt5. SMkt (uppslag 1): Stick Man lives in the family tree (a) With his Stick Lady Love and their stick children three. (a) One day he wakes early and goes for a jog. (b) Stick Man, oh, Stick Man, beware of the dog! (b) SMmt (uppslag 1): Pinneman bor i familjeträdet här (a) Med tre små pinnebarn och Pinnemor så kär. (a) En dag han joggar i tidig morgonstund. (b) Akta dig Pinneman, här kommer det en hund! (b) Ett annat återkommande drag i Donaldsons böcker är omkvädet, d v s att ”versernas formuleringar upprepas med mer eller mindre exakt ordalydelse” (Elleström 1999: 32) och omkvädet är även ett vanligt förekommande element i barnboken i stort (Nikolajeva 2004: 235). Upprepande komposition i barnböcker, som kan ses som en rest från folksagan och den muntliga traditionen, är ett stöd för minnet och kan underlätta språkinlärning hos små barn (Ibid). Donaldson hämtar mycket av sin inspiration från traditionella folksagor (Wheatley 2012: 73). Den traditionella folksagan bygger på muntlig tradition och var från början inte tänkt att läsas för barn p g a sitt ofta skrämmande innehåll (Nikolajeva 2004: 22). När folksagorna först började tryckas var de tänkta som vuxenlitteratur och det var först under 1800-talet de successivt övergick till att vara barnlitteratur (Bergstrand 1985: 143). Den upprepande komposition som återfinns i Donaldsons böcker är exempel på inslag som för tankarna till den traditionella folksagan. Donaldson själv menar att hon har ett ansvar som författare att skriva på ett sätt som väcker barns läslust (Donaldson 2012: 66-7). Den främsta uppgiften för en Children’s Lauerate är enligt Donaldson: ”helping children to enter into stories and discover the pleasure of reading” (Ibid: 70-1) och detta innebär även att slå ett slag för biblioteken i Storbritanien och hjälpa barn och vuxna att hitta dit (Ibid: 67-8). Utöver att känna ett stort engagemang för att öka läsandet och läslusten hos barn finns också ambitionen att koppla samman böcker, drama och musik (Wheatley 2012: 74). Att dramatisera innehållet i en bok och låta barn spela upp det i pjäser, menar Donaldson, är en utmärkt ingång till böcker för barn vars hem inte erbjudit särskilt mycket läsning (Donaldson 2012: 68). I samarbete med producenter från andra områden (bl a musik och radio) bidrar gärna Donaldson med inspiration till hur lärare, bibliotek eller annan intresserad allmänhet kan använda bilderböckerna som ett manus för att spela upp en pjäs, läsa högt i dialog och gärna musicera fram berättelsen med hemgjorda instrument (Ibid: 68). 4.1.2. Axel Scheffler Axel Scheffler är en prisbelönt illustratör som föddes 1957 och växte upp i Hamburg, Tyskland, där han studerade konsthistoria för att sedan flytta till England 1982 och studerade då vidare på en konstskola i Bath där han också tog sin examen 1985. Som tidigare nämnts är Schefflers typiskt färgglada illustrationer med de glosögda karaktärerna starkt förknippade med Donaldsons bilderböcker och redan på tidiga 2000-talet var de bland de mest välkända inom bilderboksillustration i England men även internationellt sett (Salisbury 2004: 6). Scheffler är bosatt i London där han fortsätter att illustrera bilderböcker och han illustrerar även åt tyska, franska och engelska tidskrifter (Fransson 2001: 36). Pia Huss har intervjuat Scheffler i tidskriften Opsis Kalopsis och där beskriver hon Schefflers stil som: ”ett formspråk som jag associerar till Maurice Sendak liksom till Jan Lööf. Djup och must, omsorg om detaljerna och ett slags lockande mörker som viskar hemligheter för betraktaren att sökande gå på jakt efter i bilderna” (Huss 2004: 26). 5 Förkortningen SMkt och SMmt står för ”Stick Man källtext” och ”Stick Man måltext”. Dessa förkortningar används för att underlätta hänvisningen bl a i analysen. Förkortningarna kommer att presenteras längre fram och därefter används dessa hänvisningar för att referera till de olika böckerna (se 4.2.4). 8 Huss menar i denna artikel att böckerna av Julia Donaldson i svensk översättning av Lennart Hellsing: ”är förvisso småroliga, men det är utan tvekan illustrationerna som gör dem verkligt intressanta. Somligt skulle till och med ha klarat sig helt utan text” (Ibid). Detta är en högst subjektiv åsikt i en artikel utan vetenskaplig förankring med den visar samtidigt på den genomslagskraft Schefflers bilder har haft i dessa böcker. Scheffler sitter också med i juryn för den årliga Macmillan Prize for Children’s Picture Book Illustration (Salisbury 2004: 7) som funnits sedan mitten av 1980-talet och syftar till att stödja barnboksillustratörer i Storbritannien (Macmillan ([www]). Han ingår även i juryn för Booktrust’s Early Years Awards och är en talesman för National Bookstart Day (Telegraph, the ([www]). I ytterligare en intervju i The Telegraph berättas om arbetsprocessen mellan Scheffler och Donaldson. Här framgår det att den färdiga berättelsen skickas till Scheffler och därefter avgör illustratören i fråga om han kan tänka sig att ta sig an uppdraget eller inte. Donaldson beklagar i samma intervju att när hon är upptagen med annat är det många andra uppdragsgivare som står i kö för att ge Scheffler uppdrag (Telegraph, the ([www]). I två uppföljare till succéboken The Gruffalo har Scheffler och Donaldson tillsammans gjort pysselböcker där de båda står som författare och Scheffler har även illustrerat dessa böcker (Alfabeta om Scheffler ([www]). 4.2. Källtexternas synopsis Genom att ge en inblick i böckernas handling ges en grund för att på ett mer givande sätt kunna ta till sig av följande kapitels analys och diskussioner. Detta kapitel är inte tänkt att ge en uttömmande bild av böckernas genre eller narratologiska struktur. Fortsättningsvis kommer böckerna att benämnas enligt: SMkt (Stick Man källtext), SMmt (Stick Man måltext), TGkt (The Gruffalo källtext), TGmt (The Gruffalo måltext), ZOkt (Zog källtext) och ZOmt (Zog måltext). I de fall då det tydligt framgår vilken bok som är aktuell kan texterna även komma att benämns endast som KT och MT. 4.2.1. The Gruffalo – Gruffalon The Gruffalo handlar om hur huvudkaraktären, som är en liten mus, vandrar genom en stor skog och träffar först på en räv, en uggla och sedan en orm och slutligen ”en gruffalo”. Gemensamt för dessa djur är att de alla vill äta upp musen och försöker på olika sätt lura musen att följa med dem. Musen skrämmer iväg dem genom att berätta om den hemska gruffalon som gärna äter djur som dem. När musen till slut träffar på gruffalon själv och riskerar att bli uppäten av denna måste musen även lura gruffalon. Det gör den genom att gå tillsammans med gruffalon genom skogen och när alla djuren springer sin väg för att de är rädda för gruffalon luras musen genom att säga till gruffalon att det är musen de är rädda för. När musen dessutom säger att den gärna äter gruffalos springer även gruffalon sin väg och musen är räddad. 4.2.2. Stick Man – Herr Pinnemans äventyr Stick Man handlar om hur huvudkaraktären Herr Pinneman lämnar hemmet, och Pinnemor och de tre små pinnebarnen, för att ta sig en springtur. Han hamnar dock på villovägar och blir utsatt för en mängd olika strapatser. Det är farligt att vara en pinne då han bland annat råkar ut för att en hund vill leka med honom, en svan använda honom till sitt bo och andra vill elda med honom i den öppna spisen. Till slut lyckas Herr Pinneman dock ta sig hem igen och han återvänder till sin oroliga och väntande familj. 9 4.2.3. Zog- Zog, den lilla draken Zog handlar om en drake vid namn Zog som ofta råkar ut för olyckor av olika slag. Han går i fröken Drakes skola och försöker lära sig allt det som en fullvuxen drake ska kunna och vill gärna få en guldstjärna. Zog kämpar tappert och en dag träffar han en flicka som senare visar sig vara en prinsessa som hellre vill vara doktor än en prinsessa. Hon hjälper Zog att få sin guldstjärna genom att låta sig fångas av Zog (att fånga prinsessor är ett av kriterierna på skolan). De blir vänner men så en dag kommer riddaren Banér för att rädda prinsessan från draken. Prinsessan vill inte bli räddad och istället blir alla tre vänner. Tillsammans blir de ”flygande doktorer” och prinsessan och riddaren rider på den flygande draken Zog när de ska ut på nya äventyr som doktorer. 5. Metod Metoden består av att i en fallstudie, empiriskt undersöka de tre engelska barnböckerna och deras svenska översättningar. Fallstudien är komparativ då KT jämförs med MT samt att de tre översättningarna jämförs sinsemellan beträffande översättningsstrategier. Vidare är metoden kvalitativ och deskriptiv då svar försöks hittas till forskningsfrågor som uttrycks med hur något ser ut i en enskild fallstudie. Detta kan leda till slutsatser om hur det förhåller sig i ett enskilt fall men metoden genererar inga svar som kan leda till slutsatser om hur det ser ut generellt sett (Williams, J. & Chesterman, A. 2002: 64). Den kvalitativa forskningsmetoden betyder egentligen att något ska studeras i sin helhet, bidra till ny kunskap samt att generera hypoteser (Englund Dimitrova 1993: 367). Denna studie är kvalitativ men i undersökningen analyseras särskilda aspekter av några utvalda översättningar och syftet i detta fall är inte att observera något i dess helhet. En deskriptiv analys görs av materialet och det som appliceras från Tourys modell är de preliminära normerna6 (vad väljs ut att översättas och vilka översättare väljs ut för uppdragen?) och den initiala normen (översätts det adekvansinriktat eller acceptansinriktat?). Adekvansinriktning står för källtextorientering och acceptansinriktning för målspråksorientering. Vidare undersöks operationella normer och dessa styr vilka översättningsstrategier översättaren använder sig av på textnivå. Dessa normer delas upp i matrisnormer och språkformsnormer där det första har att göra med i vilken mån källtextens struktur på makronivå överförs (d v s textens ordning) och det senare med hur strukturer på språklig nivå, textens mikronivå, (d v s säga orden) överförs (Toury 1995: 53-69, jfr Lindqvist 2002: 37, 42-44 och Van Meerbergen 2010: 54-61). Då matrisnormer och språkformsnormer ibland kan vara svåra att särskilja kommer en förenklad form av Tourys modell att användas där analysen endast utgår från en uppdelning mellan preliminära och operationella normer. Som nämndes tidigare i inledningen och i den teoretiska bakgrunden måste normer först rekonstrueras för att bli synliga. Normerna synliggörs genom att kartlägga ett upprepande mönster eller ett beteende, på både text och kontextnivå. I jämförelse med KT kan MT studeras beträffande regelbundna drag i texten och detta säger oss något om de översättningsval översättaren gjort (text). Och genom att även ta hänsyn till det som initierat översättningen (kontext) kan således översättningsnormer studeras (jfr Toury 1995: 55, 65). Nedan beskrivs närmare hur detta kommer att appliceras i studien. För att få en uppfattning om den sociokulturella kontext som omger de undersökta böckerna kommer analysen ta sin början i de preliminära normerna. Initialt var en förlagsintervju tänkt att ingå i 6 De svenska termer som används beträffande Tourys modell har hämtats från Yvonne Lindqvists avhandling Översättning som social praktik: Toni Morrison och Harlequinserien Passion på svenska (2002: 43-44). 10 undersökningen av de preliminära normerna, vilket hade kunnat bidra med att till viss del fungera som en kontrollfunktion av de fynd som hittas i analysen. Då förlaget valde att inte ställa upp på förlagsintervju har metoden dock fått ändras lite. För att få en generell uppfattning om det aktuella förlaget hämtas information från förlagets webbplats (Alfabeta ([www]) kombinerat med en intervju med Anna Rosenqvist, en informant med lång erfarenhet som barnboksredaktör på förlaget Opal. Intervjun utgår från en fast lista med frågor7 (se Bilaga 1). På så vis ges en viss inblick i hur en översättningsprocess av bilderböcker från engelska till svenska kan initieras. Intervjun sker i form av korrespondens via e-post och fynd från denna intervju kommer att hänvisas till löpande i analysen genom att ange informantens efternamn inom hakparenteser: [ ... ]. Som stöd för analysen av preliminära normer och som substitut för förlagsintervju kommer även tidigare forskning att användas, bl a O’Sullivan (2005) och Van Meerbergen (2010). Den preliminära analysen kommer även innebära att utgivningsstatistik, analys av böckernas omslag, profilerna beträffande författare och illustratör (se 4.1) och översättare och förlag (se 6.1.2.3 och 6.1.2.4) används. Operationella normer undersöks genom en systematisk genomgång av alla uppslag och texterna analyseras i coupled pairs. Termen ’coupled pairs’ innebär att undersöka hur specifika element, segment, i texten överförs från KT till MT (Toury 1995: 89). I denna undersökning utgör de olika variablerna i analysen av rim och berättarröst coupled pairs mellan KT och MT. Analysen av de operationella normerna kommer således att bestå av en analys av rim och berättarröst, vilket utgör två framträdande drag i mitt material. Beträffande rim kommer terminologi hämtas hos Lars Elleström (1999) då aspekter av rimstruktur kommer att analyseras. För att synliggöra hur berättarrösten eventuellt ändras i översättningen kompletteras Tourys modell med O’Sullivans teoretiska verktyg beträffande den implicita översättaren (se figur 1 i den teoretiska bakgrunden). Genom hela den operationella analysen testas även hypotesen om texterna kan anses vara Hellsingska och för att undersöka detta används sex stilvariabler (se tabell 2 nedan) som tagits fram utifrån Kårelands forskning (2002): Tabell 2. Variabler beträffande Hellsings stildrag i den egna produktionen. Variabel: 1: 2: 3: 4: 5: 6: Stildrag: rik förekomst av versaler och interpunktion med utropstecken för att beteckna expressiv ljudstyrka rik förekomst av onomatopoetiska uttryck och nonsensord (vilket även kan påverka interpunktion och användandet av versaler/gemener) animism och främmandegörning är centrala grepp i berättandet rimvärde och ljudvärde framför semantik (form mer centralt än ords betydelsebärande egenskaper) drag av det groteska och karnevaliska (i termer av överdrivet ätande, det fria barnet och nedmontering av höga ideal) dialogism och intertextualitet (Hellsings texter i dialog med andra texter genom öppna eller dolda anföringar) En kort beskrivning av de olika variablerna kommer att ges här men exempel och en mer detaljerad diskussion om särdragen kommer att ske i samband med analysen av operationella normer (se 6.2). Variabel 1 och 2 berör auditiva element och Hellsings tankar om att hörseln gärna ska aktiveras vid högläsning av barnlitteratur (Kåreland 2002: 248). I variabel 3 anknyter animismer till främmandegörning (vilket inte ska förväxlas med Schleiermachers term om förfrämligande) som innebär att inom poesin är det möjligt att benämna tingen på ett nytt vis och därmed skapa ett nytt 7 Dessa frågor har till stor del utformats med hjälp av Sara Van Meerbergens avhandling Nederländska bilderböcker blir svenska: en multimodal översättningsanalys (2010: 268). 11 seende. De ryska formalisterna menade att ett grepp för poeten är att beskriva något som om det vore första gången denne såg det och därmed bryta de automatiserade tolkningarna av omgivningen (jfr Kåreland 2002: 163-4). I Hellsings värld tar detta sig uttryck i att inanimata objekt får liv och som exempel ger Kåreland saxgubbar och synålar som får mänskliga drag (Ibid: 249) eller alla de matrelaterade figurer som utgör karaktärer.8 Naturligtvis förekommer även antropomorfisering (förmänskligande) av djur i Hellsings texter men detta får ändå ses som ett traditionellt och allmänt förekommande grepp inom barnlitteraturen (Nikolajeva 2004: 23). Variabel 4 och rimvärdet tangerar även variabel 1 och 2 beträffande onomatopoetiska uttryck och nonsensord. Kåreland uttrycker det som: ”Hellsing är en ordbyggare och rimmare av rang. Det är formen mer än det stoff, de händelser och den presenterade historien som är det centrala” (Ibid: 274-5) och det semantiska får ibland stå tillbaka för det expressiva. Variabel 5 har att göra med det groteska och karnevaliska som konstnärlig metod och kan tolkas på flera sätt men kopplat till den ryske filosofen och teoretikern Mikhail Bachtin handlar det främst om en ”motrörelse i opposition mot den etablerade kulturen” (Ibid: 162). Detta kan även ses som en karneval där allting är tillåtet och de rådande reglerna i samhället ställs på ända, därav uttrycken ”grotesk” och ”karnevalisk” (jfr Nikolajeva 2004: 18). I analysen kopplas detta till något som kommer att beskrivas i termer av ’det fria barnet’ och ’nedmontering av höga ideal’. Det överdrivna ätandet berör Hellsings förkärlek till mat och både nyttigheter som grönsaker och rotfrukter men även sötsaker som polkagrisklubbor i stora lass beskrivs återkommande i den egna produktionen. Ofta slutar berättelserna med ett frossande i mat eller godsaker (Kåreland 2002: 91). Den sista och sjätte variabeln återkopplar återigen Hellsing med Bachtin då det finns drag av det dialogiska i Hellsings berättande. Oittinen belyser att enligt Bachtins dialogiska språksyn får orden sin mening i interaktionen med andra och ords betydelser hänger samman med tid och rum (Oittinen 2006: 89-90). Kåreland kopplar Bachtins dialogism till den intertextualiet som ofta förekommer i Hellsings berättelser. Förhållandet till andra texter syns genom både öppna och dolda citat och Kåreland menar att ”hans verk går ofta i dialog med äldre texter” (Kåreland 2002: 206). Dessa variabler kommer således att appliceras löpande i analysen av operationella normer på textnivå för att se om dessa stildrag återfinns i Hellsings svenska översättningar (MT) av Donaldsons engelska bilderböcker (KT). Den deskriptiva analysen på preliminär och operationell nivå kommer att sammanfattas och diskuteras i relation till varandra i denna studies avslutande delar. 6. Analys De olika delarna i Tourys modell för rekonstruktion av översättningsnormer (Toury 1995: 53-69) kommer att beröra olika delar i analysen och de olika delarna, eller normerna, kommer också ibland att gå in i varandra. Analysen utgår från de preliminära normerna följt av en analys av de operationella normerna. Efter kapitlen 6.1 (preliminära normer) och 6.2 (operationella normer) ges en sammanfattning för respektive analys (se 6.1.3) samt (6.2.3). 8 Exempel på dessa är bl a sockerbiten Dimpe Dopp, Herr Gurka och rotfrukterna Gabriel Gräslök, Selma Selleri och Peter Palsternack (Kåreland 2002: 97-8). 12 6.1. Preliminära normer Analysen av de preliminära normerna berör böckernas omslag samt profiler beträffande författare, illustratör, översättare och förlag (se 6.1.2). Efter den deskriptiva analysen av preliminära normer följer en sammanfattning (se 6.1.3) och de iakttagelser som gjorts här ställs mot de iakttagelser som kommer att göras i den operationella analysen (se 6.2). Analysen av preliminära normer tar sin början i att undersöka böckernas omslag nedan. 6.1.1. Böckernas omslag Alla tre böckerna följer KT:s utformning beträffande bilder (samtryck) och antal uppslag är också desamma i KT som i MT. En avvikelse från samtrycket ses dock i TGkt och TGmt då bokens framsida har olika bilder (se Bilaga 2 och 3). Båda omslagen visar dock huvudkaraktären ”the Gruffalo” och gemensamt är att bilderna inte återfinns inne i böckerna men de är en variant av bilderna inne i boken. Detta tillsammans med titlarna förutsäger berättelsens handling och empiriska studier visar att böckers omslag kan vara avgörande för om barnläsaren (eller de vuxna som köper böckerna) väljer en bok eller inte (Nikolajeva & Scott 2001: 242). Denna avvikelse i omslagsbild från KT beträffande TGmt är dock av sådan art att den inte kan sägas påverka hur berättelsens handling presenteras. Avvikelser från omslagsbilder mellan KT och MT kan annars vara av intresse då det kan säga något om förlagets uppfattning om det mest avgörande eller spännande inslaget i bilderboken (Ibid: 246). Då TGkt består av kartong och TGmt är en inbunden bok kan detta möjligen förklaras med olika utgåvor. Antal uppslag och textrutor är dock desamma. Böckernas titlar beträffande grafisk design visar att det finns avvikelser från KT i alla tre fall i både typsnittets färg och form. Detta kan bero på att de svenska boktitlarna i två fall är ganska mycket längre. SMmt och ZOmt går från att återskapa det rent nominala i titlarna till att även bli berättande: Herr Pinnemans äventyr (Stick Man) och Zog, den lilla draken (Zog). Analysen av böckernas omslag i denna studie stannar vid att undersöka preliminära normer och sträcker sig inte till att beskriva detta mer ingående på operationell nivå. Det ovan nämnda kan dock visa på en tendens mot en acceptansinriktad strategi beträffande den initiala normen och möjligen också en anpassning mot det ”Hellsingska”. De längre, mer berättande, titlarna kan tänkas ha ansetts mer passande för den svenska marknaden och ”Herr Pinneman” skulle möjligen kunna associeras till ”Herr Gurka”9. Gemensamt för både källtexter och måltexter är att författare och illustratör ges lika mycket utrymme rent grafiskt och här återskapar alla tre böckerna källtextens struktur. Översättaren märks ut på bokens omslag på TGmt och här står: ”Svensk text Lennart Hellsing” direkt under den svenska titeln. I SMmt och ZOmt märks istället översättaren ut i böckernas försättsblad: ”Svensk text av Lennart Hellsing” (SMmt) kontra ”Översättning Lennart Hellsing” (ZOmt) och man kan fundera över vad som ligger i skillnaden på uttrycken ’svensk text’ och ’översättning’. Van Meerbergen har sett att förlag ibland gör distinktionen mellan professionella och icke-professionella översättare där ’översättning’ kombineras med den etablerade översättaren och ’svensk text’ med den som inte är lika etablerad (Van Meerbergen 2010: 101-2). Det finns dock många avvikelser från detta och Van Meerbergen såg samtidigt att någon konsekvent användning av termerna inte verkade finnas. En del förlag har också den medvetna strategin att MT med mer acceptansinriktad karaktär benämns ’svensk text’ (Ibid: 102). Det kan även röra sig om ett rent stilistiskt val och vara olika på olika förlag [Rosenqvist]. Att Lennart Hellsing bara märks ut på omslaget på en av böckerna kan tyckas märkligt 9 Herr Gurka är tillsammans med Krakel Spektakel, Kusin Vitamin och Opsis Kalopsis alla gestalter som är intimt förknippade med Hellsings barnlitterära texter (Kåreland 2002: 66). 13 då han i egenskap av, inte bara översättare utan även, barnboksförfattare kan tänkas höja statusen på barnboken. Det kan även ses som att texten explicit benämns som översatt endast på ett omslag och där det först på försättsbladen i de andra böckerna röjs att det är just översättningar det rör sig om (jfr Van Meerbergen 2010: 102). Detta kan möjligen ses som ett försök att inte främmandegöra texterna genom att explicit, redan på omslagen, visa att böckerna består av måltexter som bygger på källtexter. I detta fall kan det även röra sig om att texterna är i rimform vilket kräver en mer kreativ och, på sätt och vis, friare översättning. Detta resonemang håller dock inte om man ser till böckernas baksidestexter. Alla tre böcker nämner där Lennart Hellsing: […] och en underbar översättning av Lennart Hellsing” (TGmt), ” […] med svensk text av ingen mindre än Lennart Hellsing” (SMmt) och ”[…] och med svensk text av ingen mindre än Lennart Hellsing” (ZOmt). Detta visar även på den inkonsekventa användningen av ’svensk text’ och ’översättning’ som nämndes ovan. Där TGmt skriver svensk text på framsidan och översättning på baksidan skriver ZOmt översättning på försättsbladet och svensk text på baksidan; det är bara SMmt som konsekvent använder sig av ’svensk text’. Man skulle därför kunna utgå ifrån att förlaget i fråga inte lägger någon större vikt vid ordvalet och detta stämmer även med det som framkom i intervjun [Rosenqvist]. De tre böckerna har det gemensamt att baksidestexterna lyfter fram översättaren som betydelsefull och i detta fall har en särskilt skicklig översättare valts ut: ”underbar översättning av” och ”ingen mindre än”. Detta aktualiserar den preliminära normen beträffande vem som väljs ut att översätta någonting och i detta fall har en etablerad barnboksförfattare och översättare anlitats. Att översättaren lyfts fram och diskuteras på det här viset på baksidestexterna visar på hög status i målkulturen. 6.1.2. Profiler De två profiler som presenterats tidigare (se 4.1) syftade till att ge en grundläggande inblick i den sociokulturella kontext som omger de undersökta böckerna (både KT och MT). Genom att synliggöra de olika aktörerna synliggörs också omständigheterna runt själva översättningsprocessen och de preliminära normerna aktualiseras. Nedan följer en analys av de iakttagelser som gjorts beträffande detta samt en analys av översättare (se 6.1.2.3) och förlag (se 6.1.2.4). 6.1.2.1. Författare Som framgick i 4.1.1 är Julia Donaldson en välkänd aktör som barnboksförfattare i sin sociokulturella kontext. Hon är prisbelönt i sitt hemland England och hon har en omfattande produktion bakom sig. Van Meerbergen såg i sin forskning att samtryck var en viktig faktor för att utgivningen av bilderböcker inte skulle bli för kostsam. Urvalet kan alltså också säga styras av möjligheten till ett stort samtryck med många länder inblandade: ”Ju fler länder som deltar i ett samtryck, desto högre kan upplagan bli och desto lägre blir kostnaderna för samtrycket (Van Meerbergen 2010: 98). Donaldsons popularitet och att hennes böcker är så internationellt gångbara (se 4.1.1) kan alltså tolkas som två sidor av samma mynt. Ju mer känd och etablerad en författare är, och följaktligen också fler länder som vill ge ut denne, desto enklare, och billigare, blir också utgivningsprocessen. Detta aktualiserar polysystemteorin och hur litteratur får sin position i detta system (Even-Zohar 2004: 201). I samma anda belyser O’Sullivan hur s k ’internationell barnlitteratur’ som riktas mot barn över hela världen är litteratur från en liten del av världen (O’Sullivan 2005: 130). Detta tangerar den engelskspråkiga hegemonin igen (jfr Venuti 1995: 20) med sitt slutna litterära system där översatt litteratur har en perifer position (Even-Zohar 2004: 204) och det har redan nämnts vilken central position den 14 översatta, engelska litteraturen, har inom det svenska litterära systemet. Att Donaldsons bilderböcker idag är välkända även i den svenska kontexten visar den rika utgivningen mellan tidigt 2000-tal och fram till idag ([Libris ([www]) och man skulle kunna tänka sig att denna utgivning kommer att fortsätta ett tag till. Att Donaldson har översatts till över 40 språk och nått försäljningsrekord (se 4.1.1) visar på hennes etablering som barnboksförfattare. Hon skriver dock inom det barnlitterära fältet som förvisso i sig har en perifer position inom det litterära polysystemet (jfr Even-Zohar 1979: 292, Shavit 2006: 26). Att det är en redan etablerad barnboksförfattare med en viss status i målkulturen som valts ut som översättare kan dock tolkas som en indikation på hennes status inom det litterära bilderboksfältet. Att de svenska översättningarna har kommit så snart efter den engelska originalutgivningen kan också tolkas som ett tecken på hennes popularitet även i Sverige. Det finns flera beröringspunkter mellan Donaldson och Hellsing och en av dessa är den betydelse musiken har för de båda författarna. I 4.1.1 beskrevs hur Donaldson gärna kopplar samma litteratur med drama och musik och detta öppnar upp för att göra böckerna till ”allkonstverk”. På samma sätt diskuterar Kåreland Hellsings böcker i termer av s k interartiella verk där de musikaliska inslagen i hans texter och hans samarbete med musiker och konstnärer lyfts fram (Kåreland 2002: 235). Båda har dessutom folksagan som en utgångspunkt men detta utgångsläge används och utvecklas på olika sätt hos Donaldson respektive Hellsing. Hur detta kan påverka Hellsings översättningar av Donaldsons texter kommer att beskrivas närmare i den operationella normanalysen (se 6.2) och Hellsing själv kommer att presenteras närmare nedan (se 6.1.2.3). 6.1.2.2. Illustratör Axel Scheffler är en prisbelönt illustratör och att han är en viktig medskapare i produktionen av Donaldsons böcker framgick tidigare (se 4.1.2). Illustratörer och illustrationer spelar en viktig roll för bilderböcker då: ”Fantastiska bilder kan ofta rädda upp en i övrigt medelmåttig bok, det är mycket svårare att med fantastisk text rädda upp medelmåttiga bilder. I idealfallet ska förstås både text och bild vara på topp och bära fram varandra” [Rosenqvist]. Som nämndes i Schefflers profil har han även illustrerat åt tyska, franska och engelska tidningar och man kan tänka sig att hans illustrationer är gångbara på flera håll på den europeiska marknaden. Van Meerbergen belyser att urvalet av vilka bilderböcker som ska översättas ibland helt baseras på bilderna. Om bilderna inte anses passa på den tänkta marknaden eller inom förlagets profil väljs de helt enkelt inte ut att översättas (Van Meerbergen 2010: 98). Då Donaldsons böcker har översatts till fler språk än de europeiska har även Schefflers illustrationer spridit sig över de europeiska gränserna. Man kan därmed tänka sig att hans stil som beskrevs som typiskt färgglad och med djup, must och omsorg om detaljerna (se 4.1.2) ansetts gångbar internationellt sett. O’Sullivan beskriver dock hur debutboken A Squash and a Squeeze (1993) hade illustrationer av Scheffler som behövde censureras. I denna bok förekommer en get med ett juver och detta juver var tvunget att tas bort i den amerikanska utgivningen. P g a samtryck har dock geten förlorat sitt juver även i den engelska källtexten numer (O’Sullivan 2005: 86). I 4.1.2 beskrevs hur arbetsprocessen går till mellan Donaldson och Scheffler och det synliggör den jämställdhet som kan råda mellan illustratör och författare beträffande bilderboksproduktion. I 6.1.1 beskrevs även hur författare och illustratör gavs lika mycket grafiskt utrymme på böckernas omslag, och detta återskapades även på måltexternas omslag, vilket går helt i linje med den jämställda status författare och illustratör har i dagens bilderbokssammanhang. På samma sätt som Donaldson och Hellsing har beröringspunkter beträffande det musikaliska intresset har även Hellsing beröringspunkter med hur central Scheffler är i Donaldsons produktion. Kåreland belyser att Hellsing i sina barnboksrecensioner ägnat stor uppmärksamhet åt just illustrationerna och i sin egen produktion har han ägnat mycket tid och omsorg åt att hitta lämpliga illustratörer och han arbetar sedan tätt med 15 dessa i produktionsprocessen (Kåreland 2002: 254-5). Nedan följer en presentation av Hellsing som översättare kopplat till övriga aktörer i översättningsprocessen. 6.1.2.3. Översättare Lennart Hellsing är även han en välkänd aktör i sin sociokulturella kontext, vilket märktes bl a på det sätt han märktes ut på måltexternas omslag (se 6.1.1). Hellsing får dock anses mer känd som barnboksförfattare än som översättare och han har en viss status inom fältet barnlitteratur och detta stämmer överens med den kvalitetslinje som Alfabeta själva framhåller nedan (se 6.1.2.4). Att barnböcker, och i detta fall bilderböcker, för det mesta översätts acceptansinriktat har redan berörts i tidigare kapitel men i detta fall är det även intressant att undersöka översättarstrategin utifrån att det är just Hellsing som översätter. Hypotesen utgår ifrån att texterna tillåts att präglas av översättarens egen stil i ganska stor utsträckning och detta påverkat av den position just denna översättare har i sin sociokulturella kontext. Hypotesen beträffande Hellsing kan man alltså säga formas här i den preliminära normanalysen och den operationella normanalysen får utvisa om det finns belägg på textnivå för detta resonemang. Hellsing är född 1919 i Västanfors, Bergslagen, men är idag bosatt i Stockholm där han arbetar som författare och översättare. Han debuterade som barnboksförfattare år 1945 med boken Katten blåser i silverhorn. Hellsing har gått från att i början av sin karriär vara en ofta ifrågasatt barnboksförfattare som fått kritik för sitt utmanande sätt att skriva (Kåreland 2002: 7-9) till att betraktas som en ”centralgestalt i svensk barnlitteratur, som även engagerat sig i arbetet med att främja barnlitteraturens ställning” (Svenska akademien [www]) och 2014 beslutade Svenska Akademien att deras stora pris skulle tilldelas Lennart Hellsing (Ibid). Värt att nämna är att Hellsing inte bara varit ett namn inom barnlitteraturen utan även inom vuxenlitteraturen. Utöver att vara författare av både barnoch vuxenböcker har han ända sedan debuten även varit aktiv som kritiker. På 1950- och 60-talen var hans recensionsproduktion stor och kombinationen av de tre rollerna ovan gjorde att han började samla på sig ett ganska betydande socialt kapital. Han kunde förmedla sin ambition med barnlitteraturen i kretsar som sträckte sig utanför den rent barnlitterära (Kåreland 1999: 165-6, 2002: 50) och detta påverkar hans status som författare i målkulturen. Då Kåreland i sin forskning gått igenom Svenska barnboksinstitutets pressmaterial beträffande Hellsing ser hon en sorts mytbildning kring honom: ”Han framstår som en legend och ett monument på samma sätt som sina litterära skapelser” (Kåreland 2002: 10). Att han gått från att mötas av ett relativt svalt intresse och även skepsis till att bli en sorts levande legend inom barnlitterära kretsar kanske förklarar nyutgivningen 1999 av hans Tankar om barnlitteraturen som kom ut första gången 1963. I förordet till den nya upplagan skriver Hellsing att hans syfte inte var att vara normativ utan snarare lyfta diskussionen om barnlitteraturen till en högre, akademisk nivå och följdriktligen var han också initiativtagaren till Svenska barnboksinstitutet (Hellsing 1999: 11). Han har översatt över ett 60-tal barn- och ungdomsböcker från engelska till svenska med start på 1940-talet fram till idag. Och då 27 titlar utgörs av böcker han översatt av Donaldson får detta sägas utgöra en ganska stor del av hans produktion som översättare. Han har även översatt en del från danska och norska och ett fåtal titlar från franska och tyska. En stor del av hans översättargärning har getts ut på Alfabeta och den egna produktionen har till stor del getts ut på Rabén & Sjögren. Översättarkarriären kan sägas vara inledd med översättningen När vi var mycket små (1945) från A. A Milnes10 original och han har även översatt ett flertal ’nursery rhymes’ hämtade ur de traditionella Mother Goose-sagorna (Libris [www]). Traditionella engelska rim och ramsor kombinerat med nonsenslitteratur (bl a A. A Milnes) och Donaldsons böcker kan alltså sägas utgöra en betydande del 10 A. A Milnes är upphovsmannen till Winnie the Pooh och i Sverige är böckerna kända under namnet Nalle Puh. 16 av översättningarna och visar på en tendens mot att översätta olika varianter av den engelska folksagan. Detta aktualiserar även frågan om Hellsing i sina översättningar även där kan ses som en förnyare av folksagan. Att beskriva Hellsings ambition med att förnya folksagan och att modernisera sagans form är ett framträdande drag i Kårelands forskning (se bl a 1999: 168-9, 2002: 146). Hellsing kan dock sägas ha ett problematiskt förhållande till folksagan. Han har en förkärlek till ”det groteskt frodiga” som han associerade till ”Rabelais eller de burleska ryska folksagorna” (Kåreland 2002: 143) och lyfter fram Astrid Lindgren och Pippi Långstrump som ett föredöme. Lindgren lyckades nämligen behålla folksagans goda egenskaper men förflytta dem till en modern samtid (Ibid). Det han kritiserade med folksagan var att innehållet speglade en helt annan tid och en livsvisdom som inte kan göras gällande för dagens barn (jfr Nikolajeva 2004: 22) men hans inställning till folksagan rymmer även ett intresse för rim, ramsor och dess narrativa struktur (Kåreland 2002: 149). Kåreland menar vidare att, framförallt i produktionen för barn, har Hellsing använt den äldre ramsans form men utifrån denna tradition skapat nya varianter av den (Ibid: 153). Enligt Even-Zohar finns det en växelverkan mellan översatt litteratur och det litterära polysystemet och detta påverkar hur litteraturer utvecklas (Even-Zohar 2004: 200). Den centrala position översatt litteratur från engelska till svenska har inom barnboksöversättning i Sverige gör att denna kan ses som en aktiv del av systemet och således som en aktiv medskapare till polysystemets centrum och dess utveckling under en viss tid (jfr Even-Zohar 2004: 200) och Hellsings svenska översättningar av Donaldsons engelska bilderböcker kan ses som ett minisystem i detta större system. 6.1.2.4. Förlag Alfabeta bokförlag AB grundades 1979 av Dag Hernried som varit VD sedan starten. Alfabeta är ett självständigt bokförlag och fristående från de stora förlagsgrupperna. Enligt Nationalencyklopedin är Alfabetas utgivning ledande beträffande kvalitetslitteratur för barn (NE, Alfabeta [www]]. Alfabetas hemsida (Alfabeta [www]) framhåller samma information och menar att: Själva poängen med Alfabeta […] är […] att det ska vara ett förlag som har en klar kvalitetslinje. […] Och som författare, tecknare, översättare osv ska man kunna lita på att förlaget gör allt för att göra boken så bra som möjligt. Det innebär förstås att vi också ställer stora krav på vad som ska ges ut (Ibid). På första sidans menyrad kan även fliken ”Författare/illustratörer” väljas. Detta kan tolkas som att författare och illustratör presenteras på ett jämlikt sätt och detta kan även tolkas som ett överensstämmande med uppfattningen om det jämlika förhållandet mellan ord och bild i bilderboken (jfr Nikolajeva & Scott 2001, Oittinen 2003, 2006 m fl). Utöver Donaldson ger förlaget även ut ett fåtal titlar av Hellsing där två av dem är bilderböcker för vuxna. Även Scheffler finns representerad i utbudet varav nio är bilderböcker för barn och två är presentböcker och den ena presentboken har Hellsing översatt till svenska. Andra författarnamn är bl a Susanna Alakoski, Helena von Zweigbergk, Ulf Stark, Inger Edelfeldt och Johanna Thydell. De ger också ut en nyutgåva av T.S. Eliots De knepiga katternas bok (1939) med nygjorda illustrationer av Scheffler. Ulf Stark är även den översättare som gjort den senaste svenska översättningen av Donaldsons bok The Scarecrows’ Wedding (2014). På Alfabetas hemsida kan man läsa: ”Ulf Stark, som gjort den svenska översättningen och tolkningen, axlar Hellsings arv på ett utmärkt sätt och rimmen flyter smidigt “ (Alfabeta ([www]). Detta visar återigen på Hellsings status och man kan tolka det som att Hellsings stil lyfts fram som något som ska bevaras i efterkommande översättningar. Att både Donaldson, Scheffler och inte minst Hellsing har hög status i sina respektive sociokulturella kontexter har synliggjorts här i den preliminära normanalysen och det stämmer med den kvalitetslinje förlaget själva framhåller ovan. Hellsing kan också sägas ha översatt i sitt 17 huvudsakliga språkpar engelska – svenska och utifrån kolofonuppgifter (Libris [www]) ses också att översättningarna gjorts direkt från engelska till svenska. Man kan tänka sig att toleransen för indirekt översättning är låg (jfr Toury 1995: 58) och som tidigare nämnts visar Barnboksinstitutets utgivningsstatistik (Barnboksinstitutet [www]) på den dominans de engelska originalen utgör. Det vanligaste sättet för förlag att komma i kontakt med utländska bilderböcker är genom de internationella bokmässorna, på våren barnboksmässan i Bologna och på hösten bokmässan i Frankfurt [Rosenqvist]. Van Meerbergen såg i sin forskning att förlag, däribland också Alfabeta, väljer ”säkra” böcker som lätt kan anpassas till målkulturen och som passar in i den övriga utgivningen (Van Meerbergen 2010: 103). I urvalet av bilderböcker spelar illustrationerna en stor roll – bilderna ska vara gångbara i målspråkskulturen då samtryck är det förmånligaste och det mest praktiska för förlagen (Ibid, [Rosenqvist]). Detta innebär att förlag väljer bort det som anses för främmande och provokativt i den egna kulturen och O’Sullivan menar att detta i förlängningen skapar en litteratur som blir internationellt gångbar men även färglös och tråkig (O’Sullivan 2005: 101). Denna undersökning syftar inte till att avgöra den saken utan här kan man istället se att Alfabeta anlitat en översättare som förmodligen inte kan beskyllas för att slutprodukten blir färglös och tråkig. Då Alfabeta valde att inte ställa upp på förlagsintervju har dock tyvärr inte frågor kunnat ställas bl a om hur de kommit i kontakt med Donaldsons böcker och om hur Hellsing valdes ut till uppdraget, vilket ju har att göra med urvalsprocesser (jfr Toury 1995: 58). Van Meerbergen såg i sin forskning att urvalet av översättare styrdes både av acceptansinriktade strategier och av ekonomiska skäl. Hennes studie inbegrep flamländska och nederländska bilderböcker och där gjordes flera av översättningarna av måltextskribenter (inte etablerade översättare) och det skedde även indirekta översättningar (Van Meerbergen 2010: 103). Enligt kolofonuppgifter ser man här att texterna i denna studie har översatts direkt från engelska och alltså inte indirekt. I intervjun med Rosenqvist framgick också att översättare som översatt en viss författare ofta får fortsätta med resten av utgivningen [Rosenqvist] vilket också verkar stämma i detta fall då Hellsing översatt det mesta av den svenska utgivningen av Donaldsons bilderböcker. Barnboksförlag vill även gärna att översättaren ska ha erfarenhet av att översätta barn/ungdomslitteratur då det kräver en viss typ av målgruppsanpassning [Rosenqvist]. I detta fall har Alfabeta valt en etablerad barnboksförfattare som översättare. Även om Hellsing har översatt en relativt stor produktion är det inte översättning som främst förknippas med Hellsing; hans översättningar är heller inget som upptar någon stor del av den forskning av Kåreland som använts i denna studie. 6.1.3. Sammanfattning analys av preliminära normer Den preliminära normanalysen tog sin början i böckernas omslag (se 6.1.1) och där kunde ses att Hellsing lyftes fram som en översättare med hög status i målkulturen på det sätt han presenterades på böckernas baksidestexter. Att just Hellsing har valts ut av Alfabeta kan även ha att göra med de beröringspunkter som finns mellan de båda författarnas stil (se 4.1.1 och 6.1.2.3) och skulle i sådant fall kunna visa på ett acceptansinriktat val; dessa böcker har valts ut för att de på ett ”enkelt” sätt kan anpassas till målkulturen. Detta aktualiserar den Touryanska frågan om vad som väljs ut och vem som ska översätta (jfr Even-Zohar 2004: 199, Lindqvist 2002: 31). Det finns dock naturligtvis även olikheter mellan Donaldson och Hellsing. Bl a kan Donaldson ses som en mer traditionell skildrare av folksagans arv i sina böcker (se 4.1.1) medan Hellsing har en mer utpräglat modernistisk ambition med sina barnlitterära texter (se 6.1.2.3). Ovan gavs även en bild av Hellsings sociokulturella status i målkulturen och kopplat till polysystemteorin kan detta ses i ljuset av barnlitteraturens perifera systemposition där hypotesen är att denna litteratur översätts acceptansinriktat och med tydlig målspråksanpassning (Even-Zohar 2004: 202). Detta innebär, vilket 18 beskrevs i den teoretiska bakgrunden, att rådande översättningsnormer i målkulturen styr måltexternas utformande (Toury 1995, Hermans 1999). Utöver att undersöka om översättningarna översatts acceptans- eller adekvansinriktat utgår denna undersökning också från frågeställningen huruvida översättningarna kan anses vara ”Hellsingska” eller inte. D v s om dessa stildrag återfinns i måltexterna (vilket kommer att undersökas i den operationella analysen) behöver det även diskuteras i termer av acceptansinriktning. I intervjun med Rosenqvist framkom att det inte är särskilt vanligt att översättare informeras om särskilda riktlinjer att förhålla sig till beträffande vad som är lämpligt/olämpligt i en översättning (jfr Shavit 2006: 26) men de har förvisso redan bl a illustrationer att förhålla sig till [Rosenqvist]. I detta fall finns även en särskild metrik och en rimstruktur att förhålla sig till. Vidare menar Rosenqvist att språket måste kännas trovärdigt mottagargruppen och översättningarna läses i korrektur av förlaget i omgångar [Rosenqvist]. Efter att den operationella normanalysen gjorts (se 6.2 nedan) kan fynden där säga oss något om hur pass källtroget eller målspråksanpassat översättningarna gjorts på textnivå. Och intressant i detta fall är alltså också att se om hypotesen för denna undersökning stöds. Om texterna kan anses ”Hellsingska” kan man tänka sig att detta har accepterats i förlagens korrektursprocess och detta skulle kunna ge stöd för att i denna fallstudie har en översättare med hög status i målkulturen tillåtits att ”färga” översättningarna. Nedan följer analysen av de operationella normerna. 6.2. Operationella normer Analysen av rim och berättarröst berör de operationella normerna och dessa undersöks nedan i coupled pairs. Variablerna beträffande Hellsings stildrag undersöks också tillsammans med analysen av rim och berättarröst. En sammanfattning av analysen av rim och berättarröst (se 6.2.1.4 och 6.2.2.4) kommer att ges och sedan diskuteras dessa iakttagelser tillsammans i sammanfattningen av analysen av operationella normer (se 6.2.3). Nedan följer först analysen av rim. 6.2.1. Analys av rimstruktur, versrader och omkväden Då det går att säga något om metriken i generella drag för alla tre böcker redogörs det kort här och metriken kommer därför inte att vara en variabel i den mer ingående analysen nedan. Gemensamt för alla tre engelska källtexter är att det finns en medveten metrik men denna följs inte lika tydligt i måltexterna. Metriken i KT består med få inkonsekvenser av jambisk vers och i verserna finns en tendens mot jambisk pentameter, d v s fem jamber per versrad. En jamb är en versfot med stigande rytm och består av en obetonad stavelse som följs av en betonad (Elleström 1999: 42). MT återskapar detta till viss del i alla tre böcker men det finns fler inkonsekvenser från denna rytm än i KT. Nedan följer en redogörelse för analysen av rim med början i The Gruffalo – Gruffalon (TGkt – TGmt). 6.2.1.1. The Gruffalo – Gruffalon Både KT och MT består av 12 uppslag och TGmt följer TGkt beträffande antal versrader, parrimmens struktur och även som fullrim och slutrim. Det finns dock en avvikelse från detta på sista uppslaget. TGkt avslutas med ett tvåradigt parrim medan TGmt har ett treradigt och rimmet blir då (aaa). Detta berör även återskapandet av källtextens omkväden. Texten innehåller tre olika omkväden och nedan (se tabell 3) visas det första omkvädet (omkväde A): 19 Tabell 3. Omkväde A i TGkt och TGmt (uppslag 1-6). TGkt Omkväde A: Uppslag 1: A mouse took a stroll through the deep dark wood. A fox saw the mouse and the mouse looked good. ”Where are you going to, little brown mouse? Come and have lunch in my underground house.” […] TGmt Omkväde A: Uppslag 1: En mus tog en tur i en sjumilaskog. En räv tänkte: Godis! Dig kniper jag nog! Vart ska du gå lilla musbruna mus? Jag bjuder på lunch i mitt nedgrävda hus. […] Uppslag 3: On went the mouse through the deep dark wood. An owl saw the mouse and the mouse looked good. ”Where are you going to, little brown mouse? Come and have tea in my underground house.” […] Uppslag 3: Musen gick på i sin sjumilaskog. En uggla sa: Godis! Dig kniper jag nog. Vart ska du gå lilla snusbruna mus? Kom och drick te i mitt trädtoppshus. […] Uppslag 5: On went the mouse through the deep dark wood. A snake saw the mouse and the mouse looked good. ”Where are you going to, little brown mouse? Come for a feast in my logpile house.” […] Uppslag 5: Musen gick på i sin sjumilaskog. En orm tänkte: Godis! Dig kniper jag nog. Vart är du på väg lilla ljusbruna mus? Jag bjuder på fest i mitt vedstapelhus. […] Som syns i tabellen bildar omkväde A ett tydligt mönster genom att återkomma på vartannat uppslag i både KT och MT. Det som skiljer omkvädena åt i TGkt och TGmt är att i måltexten blir omkvädet mer varierat. Vid en första anblick ter sig omkvädet även i MT bundet vid en form men på lexikal nivå ser man att musen är både musbrun, snusbrun och ljusbrun i MT medan den i KT konsekvent benämns: little brown mouse. Samma sak gäller för andra delar i omkvädet där små variationer görs i MT medan KT har en identisk upprepning. Det finns även en inkonsekvens beträffande skiljetecken där utropstecknet på uppslag 1, andra versraden, inte upprepas på följande uppslag. En översättning av having tea till dricka te istället för ”äta middag” gör också att kronologin av lunch och sedan middag bryts (se uppslag 1 och 3 i tabellen ovan). En annan iakttagelse som kan göras i tabellen ovan är tillägget av ”Godis!”. Detta skulle kunna tolkas som ett av Hellsings stildrag enligt variabel 511. Detta visar förvisso inte på grotesken eller något överdrivet ätande men ändå en fäbless för det ”barnsligt goda” och på sätt också karnevaliskt. Tillägget av ordet godis kan inte ses som obligatoriskt utifrån skillnader mellan språkparet engelskasvenska (jfr Dimitrova 2014: 83). Rune Ingo påpekar mycket riktigt att barnböcker kan anses speciella att översätta då det expressiva ibland lämnas företräde och den semantiska betydelsen får stå tillbaka (Ingo 2007: 133). Och Elleström belyser att ”eufonin kan vara den allra starkaste sammanhållande faktorn (tillsammans med rytmen), starkare än både syntaxen och ordens semantiska aspekter” (Elleström 1999: 55). Placeringen av ordet mitt i versraden visar dock på att det inte fyller någon funktion som fullrim och slutrim och därför skulle detta ord istället kunna tolkas som översättarens egna val utifrån egna preferenser. Avvikelsen från parrimmet på sista uppslaget påverkar även graden av återskapande av omkväden i MT. Då en del av det välkända omkväde A återkommer i berättelsens slut i MT återskapas inte detta i MT (se tabell 4 nedan): 11 Se metodkapitlet, variabel 5 i tabell 2 beträffande drag av det groteska och karnevaliska (i termer av överdrivet ätande, det fria barnet och nedmontering av höga ideal). 20 Tabell 4. Avvikelse från parrim på sista uppslaget i TGkt och TGmt. TGkt (uppslag 12): All was quiet in the deep dark wood. The mouse found a nut and the nut was good. TGmt (uppslag 12): I skogen den tysta satt musen och log. En nöt mellan tassarna sina han tog - den godaste nöten i hela vår skog. Utöver att mönstret av omkväden inte upprepas i MT bryts även något som skulle kunna ses som källtextens cirkelkomposition. In the deep dark wood presenteras på första uppslaget och återkommer på det sista i TGkt. Den tydliga formen kan även till viss del ses som betydelsebärande; musen har hela tiden stått under hot att bli någons föda: a fox saw the mouse and the mouse looked good (se tabell 3) och på slutet: the mouse found a nut and the nut was good (se tabell 4). Att musen äter istället för att ätas återskapas även i TGmt men inte lika formbundet och tydligt som i TGkt. Även detta kan tolkas som ett ”Hellsingskt” drag där Donaldson tydligt låter den traditionella folksagan påverka formen vill Hellsing hellre förnya den genom att inte vara lika formbunden. Detta svarar inte mot någon av variablerna (se tabell 2) men stämmer överens med det som presenterades i författarprofilen och översättaranalysen (se 4.1.1 och 6.1.2.3). 6.2.1.2. Stick Man – Herr Pinnemans äventyr Både KT och MT bestås av 15 uppslag och måltexten följer källtextens struktur beträffande antal versrader, rimstruktur och omkväden förutom på tre uppslag. Det finns alltså något fler avvikelser mellan KT och MT i SMmt jämfört med TGmt. Berättelsen består av två olika omkväden men på lexikal nivå varieras omkvädena både i KT och MT. På liknande sätt som i TGmt upprepas inte ett känt omkväde från berättelsens början på slutet och cirkelkompositionen blir inte lika tydlig, rent grafiskt, i SMmt. Detta illustreras i tabell 5 nedan med ett urval av omkväde A (min fetstil): Tabell 5. Omkväde A i urval i SMkt och SMmt (uppslag 2 och 15). SMkt (uppslag 2): ”I’m not a stick! Why can’t you see, I’m Stick Man, I’m Stick Man, I’M STICK MAN, that’s me. And I want to go home to the family tree!” SMmt (uppslag 2): Jag är ingen pinne! Det kan ni väl förstå. Jag är ju Herr PINNEMAN, så släpp mig då. Jag vill till mitt familjeträd! Hem vill jag gå. SMkt (uppslag 15): ”I’m Stick Man, I’m Stick Man, I’M STICK MAN, that’s me! And I’m sticking right here in the family tree.” SMmt (uppslag 15): JA!!! PINNEMAN är det som tumlar ned! Ja, nu stannar jag här i familjens träd!! Som synes i tabellen ovan återges cirkelkompositionen i MT men inte med samma tydliga återkommande omkväde som i KT. På uppslag 2 ses också att antalet versrader inte överensstämmer mellan KT och MT men rimmen blir i båda fallen (aaa). Det fetstilta i den högra kolumnen i tabell 5 (uppslag 15) visar på ett rim i måltexten som bara fungerar med ett stockholmskt uttal. Detta är intressant med tanke på variabel 3 (se tabell 2 i metodkapitlet) och Hellsings stildrag som har att göra med den höga graden av rim- och ljudvärde framför semantiskt värde. Här ges ett exempel som snarare visar på motsatsen. På uppslag 7 i SMmt återfinns också slutrimmet flagg och bag vilket ju inte fungerar som ett fullrim. Nu är inte syftet med denna analys att kritisera översättningar men exemplet kan ändå vara av värde att belysa då denna studie bygger på en förförståelse av att barnboken 21 ställer stora krav på eufoni och läsbarhet för den vuxne läsaren som ska läsa högt för barnet (jfr Oittinen 1993, 2003 och Dollerup 2003 m fl). I samma vers i SMmt ses ett tillägg av tre utropstecken på första raden: JA!!! och detta kan ses som något som lägger till en auditiv effekt. Även om Donaldson använder versaler, utropstecken och kursiv stil för att aktivera hörseln (faktiskt mer i SMkt än i övriga undersökta böcker) finns det exempel i SMmt där det läggs till flera utropstecken. Tabell 6 nedan illustrerar med exempel från uppslag 11 och 12 (min fetstil): Tabell 6. Rimstruktur i SMkt och SMmt (uppslag 11-12). SMkt (uppslag 11): Then suddenly wakes. What’s that noise up above? It starts as a chuckle, then turns to a shout: ”Oh-ho-ho-ho-ho … I’m STUCK! Get me OUT!” SMmt (uppslag 11): Plötsligt så vaknar han! Vad är det uppe där? Det börjar med ett litet skratt, så kommer det ett TJUT! Åhå, jag tror jag FASTNAT! Kom och hjälp mig UT !!! [...] [...] A scratch and a scrape and a flurry of soot. A wiggle, a jiggle, and – out pokes a foot! A shove and a nudge, a hop and a jump ... Ett skrap och ett skrot och ett regn av sot, en vickning, en vrickning, fram kommer en fot. En puff och en knuff, ett skutt och en kluns SMkt (uppslag 12): SMmt (uppslag 12): And Santa falls into the room with a thump! och jultomen dråsar ned med en duns!!! Som synes är det mycket som appellerar till hörseln även i KT men i första stycket i högra kolumnen märks att MT använder sig av fler utropstecken och versaler än originalet. På uppslag 12 i samma kolumn syns även där fler utropstecken i MT än i KT. Trots att det finns en språklig skillnad mellan svenskan och engelskan beträffande toleransen mot användandet av utropstecken (Svartvik & Svartvik 2007: 491) kan detta ändå tolkas som ett stildrag då flertalet utropstecken efter varandra är typiskt för Hellsings sätt att skriva och inte typiskt för svenska språket i allmänhet. Kåreland lyfter fram exempel på ljudhärmande uttryck från Hellsings debutbok Katten blåser i silverhorn (1945): ” ”Tut tutut! Tutut tutut tutu”, ljuder t ex silverhornet, när katten […] blåser i det” och detta tutande upprepas med jämna mellanrum i berättelsen och blandas med många andra ljud och läten (Ibid: 152). Hellsings förkärlek till onomatopoetiska uttryck kan förklaras med hans tankar om att hörseln gärna ska aktiveras vid högläsning av barnlitteratur. Rytmik och auditiva effekter aktiverar barnens fantasi och lust till att härma efter ljuden och upprepa dem. Kåreland ger ytterligare exempel från samma bok ovan. En buffels rörelsemönster beskrivs enligt: ” ”Guppeliguppeli! Guppeliguppeliguppeligupp!! […] ” och ett tågs framfart beskrivs med: ” ”Swischschschschschschschschschsch!!!!!! ” (Kåreland 2002: 248). Exemplen ovan visar också på Hellsings särskilda interpunktion; då exempel på ljudhärmande uttryck visas, visas också hur han gärna använder ett flertal utropstecken efter varandra för att understryka ljudstyrkan och, återigen, aktivera hörselsinnet. Ett annat drag som hänger samman med det ljudhärmande och nonsensliknande är rimvärdet i texterna. Kåreland uttrycker det som: ”Hellsing är en ordbyggare och rimmare av rang. Det är formen mer än det stoff, de händelser och den presenterade historien som är det centrala” (Ibid: 274-5). Det fetstilta i högra kolumnen visar på nonsensord, även om skrap och skrot är verkliga ord används de här på ett sätt så att ljudfunktionen lämnas företräde till den semantiska, vilket tangerar både det nonsensartade och ljudvärdet i variabel 1 och 2. Dessa exempel kan tolkas som ytterligare tecken på 22 stildrag som har att göra med översättaren och inte med obligatoriska förändringar avhängigt språkparet (jfr Gullin 2002, Englund Dimitrova 2013, 2014). 6.2.1.3. Zog- Zog, den lilla draken Både KT och MT består av 15 uppslag och här följer måltexten källtexten genom alla uppslag beträffande parrimmens struktur, antal versrader och omkväden och således är denna översättning den som trognast följer mönstret hos KT. Berättelsen har två omkväden men ZOkt har inte en lika tydlig struktur av cirkelkomposition som TGkt och SMkt. Trots att ZOmt återskapar parrimens struktur och placeringen av omkväden visar också denna översättning på mer varierade omkväden i KT. Detta visas nedan i tabell 712 (min fetstil): Tabell 7. Omkväde A i ZOkt/mt (uppslag 2-8). ZOkt omkväde A: Uppslag 2: ”Now that you’ve been shown, you can practise on your own And you’ll all be expert fliers by the time you’re fully grown.” Uppslag 4: Now that you’ve been shown, you can practise on your own And you’ll all be champion roarers by the time you’re fully grown.” Uppslag 6: Now that you’ve been shown, you can practise on your own And you’ll all be breathing bonfires by the time you’re fully grown.” Uppslag 8: Now that you’ve been shown, you can practise on your own You’ll need to capture hundreds by the time you’re fully grown.” ZOmt omkväde A: Uppslag 2: Sen när ni vet hur man gör får ni själva flitigt öva. Flygkonster är nåt som fullvuxna drakar minsann kan behöva. Uppslag 4: Snart vet ni hur man gör, när man ryter som man bör. En fullvuxen drake ryter så att man nästan dör. Uppslag 6: Snart vet ni hur man gör, när man gör som man bör. Fullvuxna drakar sprutar drakeld i ett kör. Uppslag 8: - Sen vet ni hur man gör, när man gör som man bör. ÖVA! För fullvuxna drakar ska röva massor utav mör. Som synes i tabell 7 ovan har omkväde A en tydlig upprepning i ZOkt medan ZOmt är mer varierad. Parrimmen följer källtextens struktur men man ser också att det lexikala är mer varierat vilket också gör omkvädena mer varierade och mindre tydliga. Ordvalet, framförallt i högra kolumnens sista stycke (uppslag 8), ”röva massor utav mör” kan ses som ett stildrag då ZOmt får en annan stilnivå en ZOkt. Att Hellsings texter gärna går i dialog med andra, äldre texter, gör att ett ålderdomligt språkbruk får samsas med bilderbokens för övrigt åldersadekvata vokabulär, vilket aktualiserar variabel 6 i tabell 2 (dialogism och intertextualitet). På samma ställe syns även ett tillägg med versaler och ett utropstecken: ÖVA! vilket återigen berör variabel 1 i tabell 2 och den rika förekomsten av versaler och utropstecken i Hellsings texter. Uppslag 12 visar ytterligare ett exempel på samma stildrag (se tabell 8 nedan): 12 På grund av utrymmesmässiga skäl har inte versraderna kunnat skrivas på samma sätt som i böckerna i tabell 7 (och tabell 8 och 9 som följer nedan) men i dessa fall påverkas inte analysen av detta. 23 Tabell 8. Exempel på Hellsing stildrag enligt variabel 1 (uppslag 12). ZOkt (uppslag 12): Zog breathed fire and beat his wings. ”You can’t! She’s mine!” he roared. ”Oh, no, she’s not!” yelled Gadabout, and waved his trusty sword. ZOmt (uppslag 12): Zog sprutar eld, slår med vingen och ryter: HON ÄR MIN! Riddaren ruskar sitt ruskiga svärd och svarar: NEJ, ALDRIG DIN! Här används utropstecken i både KT och MT men ZOmt använder sig tydligare av versaler för att visa på ljudstyrka och det emotionella. Rimmässigt kan man också notera att ZOmt, utöver slutrimmet, lägger till ett rim av annan eufonisk karaktär. Allitterationen i ”Riddaren ruskar sitt ruskiga [...]” är ett tillägg som inte återskapats från ZOkt. Översättningen av ”trusty sword13” får stå tillbaka för välljudet i allitterationen vilket tangerar variabel 4 (rimvärde framför semantik). För att återgå till omkväden kan nämnas att omkväde B upprepas på sista uppslaget i måltexten enligt källtextens mönster men det finns ändå en skillnad mellan KT och MT, vilket visas med fetstil i tabell 9 nedan: Tabell 9. Urval av omkväde B i ZOkt och ZOmt (uppslag 3 och 15). ZOkt omkväde B: Uppslag 3: ”What a good idea!” said Zog. Then up and off he flew, His plaster gleaming pinkly as he zigzagged through the blue. [...] Uppslag 15: ”What a good idea!” said Zog. Then up and off he flew, The Flying Doctors waving as they zigzagged through the blue. ZOmt omkväde B: Uppslag 3: - En god idé, sa Zog, som glad flög upp igen. Hans plåster blänkte när han steg på nytt mot himmelen. [...] Uppslag 15: -En god idé, sa Zog, tag plats och nu vi styr med flygande doktorer mot nya äventyr! Omkväde B upprepas på uppslag 3-9 för att slutligen återkomma på sista uppslaget. I KT innehåller detta omkväde identiska upprepningar (se fetstil) medan MT varierar detta genom olika variationer på ”flyga upp igen” och ”mot himmelen”. På sista uppslaget i ZOmt får omkvädet ett nytt element: ”äventyr”, vilket inte förekommit i tidigare omkväden och därför får detta slut en öppnare karaktär än i ZOkt. Nedan ges en sammanfattning av analysen i TGkt/mt, SMkt/mt och ZOkt/mt. 6.2.1.4. Sammanfattning analys av rim För att kortfattat sammanfatta analysen av rim ovan (6.1.1) ges en överblick över de undersökta variablerna beträffande rim (se tabell 10 nedan): 13 ’my trusty sword’ är en lexikaliserad fras och skulle kunna översättas med ekvivalenten ’mitt goda svärd’. Då uttrycket är en rest från gamla fornsånger och kan ses som ett litterärt uttryck hade detta kunnat utgöra en referens till äldre texter (intertextualitet) men här valdes alltså rim- och ljudvärde före detta. 24 Tabell 10. Översikt analys av rim i de undersökta måltexterna (TGmt, SMmt och ZOmt). Variabler rim: rimstruktur antal versrader omkväden TGmt (12 uppslag) följer KT förutom på sista uppslaget följer KT förutom på sista uppslaget följer KT förutom på sista uppslaget samt större variation lexikalt SMmt (15 uppslag) följer KT förutom på två uppslag följer KT förutom på ett uppslag följer KT förutom på sista uppslaget ZOmt (15 uppslag) följer KT på alla uppslag följer KT på alla uppslag följer KT på alla uppslag men större variation lexikalt och framförallt på sista omkvädet Som tabellen visar följer översättningarna originalen relativt troget beträffande rimstruktur där fullrim och slutrim återskapas i parrim med få avvikelser. ZOmt återskapar strukturen i KT fullständigt beträffande detta och så gör även TGmt förutom på sista uppslaget. SMmt har dock istället två avvikelser från detta. Beträffande antal versrader avviker både TGmt och SMmt på ett uppslag men ZOmt följer konsekvent KT. Gemensamt för alla tre måltexter är att omkvädena förändras i översättningen. I TGmt och ZOmt blir dessa betydligt mer varierade lexikalt och därför inte lika upprepande och i alla tre måltexter påverkar återskapandet av omkvädena även berättelsernas slut. Det finns även en övergripande tendens att källtexternas medvetna metrik inte återskapas fullt ut i måltexterna. Även detta kan tolkas som en färgning av översättarens stil. Som tidigare nämnts är både Donaldson och Hellsing intresserade av ljudvärde och rytm men analysen ovan visar tecken på att där källtexterna är skrivna med en mer tydligt upprepande form är måltexterna mer varierade och detta har också visat sig påverka berättelsernas slut. De stilvariabler som aktualiserades i denna analys var variabel 1, 2, 4, 5 och 6; med andra ord kunde stildrag hittas som kunde kopplas till alla variabler förutom den som berör animism och främmandegörning. De stildrag som hittades mest frekvent hade med det auditiva att göra; versaler och interpunktion med utropstecken för att visa på expressiv ljudstyrka och även nonsensord förekom. Rimvärde framför semantik och drag av det groteska och karnevaliska hittades även samt intertextualitet. Vidare kunde ses att Hellsing med sin mer varierade, och inte lika formbundna, stil även här kunde ses som en förnyare av folksagan och detta kopplades till författar- och översättarprofilerna i analysen av de preliminära normerna. Resultatet av analysen kommer att diskuteras närmare i sammanfattningen av detta kapitel (se 6.2.3). 6.2.2. Analys av berättarröst Som tidigare nämnts är berättarrösten givande att analysera i barnboksöversättning av flera skäl. Gullin (2002) visade hur förändringar i berättarmodus mellan KT och MT kan visa sig i det språkliga uttrycket: ”Genom att översättaren ”färgar” texten, lägger till eller utelämnar ord, eller kanske ändrar ett tempus, kan till synes små skillnader på textnivå påverka helheten i en berättelse” (Gullin 2002: 56). Gullin studerade förvisso inte barnlitteratur i ovan nämnda studie men dessa förändringar säger oss något om översättarens röst och i analysen nedan kommer eventuella förändringar också säga oss något om översättarens barnsyn. Beträffande berättarmodus kommer KT och MT analyseras för att undersöka om något förändrats i översättningen rörande opersonlig kontra personlig berättare och fokalisering. Texterna kommer även undersökas beträffande hur källtexternas tempus och karaktärernas genus återskapas i måltexterna. De tre variabler som kommer att undersökas anngående berättarröst är således berättarmodus, tempus och genus. Genom hela analysen testas även hypotesen om texterna kan anses 25 vara Hellsingska utifrån de sex stilvariablerna (se tabell 2) som presenterades i metodkapitlet. Nedan följer en redogörelse för analysen av berättarröst med början i The Gruffalo – Gruffalon (TGkt – TGmt). 6.2.2.1. The Gruffalo – Gruffalon I denna text finns det ett exempel där en karaktär, till synes omotiverat, får ett annat genus i MT, vilket visas i tabell 11 nedan (min fetstil): Tabell 11. Exempel på genusbyte och dialoghantering i TGkt och TGmt (uppslag 3-4). TGkt (uppslag 3): [...] ”A gruffalo? What’s a gruffalo?” ”A gruffalo! Why didn’t you know? TGkt (uppslag 4): TGmt (uppslag 3): [...] En Gruffalo?! Vad är nu det månntro? Ett hiskeligt djur är en Gruffalo! TGmt (uppslag 4): [...] ”Owl ice cream? Toowhit toowhoo! Goodbye, little mouse,” and away Owl flew. ”Silly old Owl! Doesn’t he know, There’s no such thing as a gruffalo?” [...] Uggleglass?! Huitt! Huhu! Adjö lilla mus, då flyger jag nu. En sån dumuggla! Kan hon inte förstå att Gruffalon är nåt som jag hittat på. Silly old Owl blir till en dummuggla med kvinnligt kön och på samma uppslag ser man också att and away Owl flew (preteritum) blir till då flyger jag nu (presens). De två karaktärerna som berättarrösten kort fokaliserar här markeras i TGkt med citattecken och kursiv (ugglan) samt icke-kursiv (musen) medan dessa markörer helt saknas i TGmt. Där KT på ett regelbundet sätt märker ut där den allvetande berättarrösten övergår till att fokalisera någon av karaktärerna blir detta mer otydligt i MT. TGkt använder kursiv stil med citationstecken och sägesatser men TGmt använder sig inte av någon av dessa markörer. På samma sätt som i den tidigare analysen av rim (se 6.2.1) blir också ljudnivån så att säga högre med fler utropstecken. Genusbytet från maskulint till feminint sker endast beträffande ugglekaraktären men att de olika karaktärernas röster skiljs åt i KT genom grafiska markörer och att detta inte återskapas i MT sker genomgående. Sammanlagt finns det förändringar i verbens tempus på tre uppslag och det handlar om skillnader mellan presens och imperfekt. Förändringen på uppslag 4 syns i tabellen ovan och där sker en förändring från källtextens imperfekt till måltextens presens medan de andra två uppslagen har en förändring från presens (KT) till imperfekt (MT). Engelskans tempus överensstämmer med svenskans i de flesta fall men det finns fall där engelskans imperfekt motsvaras av svenskans presens och tvärtom (Svartvik & Sager 1996: 93-108). I dessa fall kan det inte sägas att endast grammatiska regler har styrt valet att ändra i verbhanteringen utan ändringarna kan tolkas som icke-obligatoriska utifrån lingvistisk synpunkt. På samma sätt som rimanalysen visade att omkvädena överlag är mer varierade varieras källtextens: ”Silly old Fox/Silly old Owl/Silly old Snake” med: ”en sån dum gammal räv/en sån dumuggla/en sån dumsnok” och TGmt öppnar upp för en ordlek medan TGkt tydligare följer ett upprepande mönster. I O’Sullivans termer ser man här att den implicite översättarens14 tycke och smak har färgat texten och ’översättarens röst’ gör sig hörd (jfr Gullin 6.2.2) genom en mindre bunden text som är mer löst sammanhållen till förmån för en lek med ord. Därmed kan man också tolka det som att bilden av den implicite läsaren, och vad som tilltalar denne, skiljer sig åt i KT och MT. Det finns även 14 Se figur 1 i den teoretiska bakgrunden. 26 andra exempel där berättarrösten i MT har en annan framtoning än berättarrösten i KT. Frasen på uppslag 3 i tabell 11 ovan visar tillägget ”ett hiskeligt djur är en Gruffalo” och tillägget av ’hiskelig’ återkommer på ytterligare tre uppslag i detta sammanhang. I tabell 12 nedan visas ytterligare exempel på berättarrösten i TGmt kontra TGkt (min fetstil): Tabell 12. Berättarröstens framtoning i TGkt kontra TGmt (uppslag 7-8). TGkt (uppslag 7): But who is the creature with terrible claws And terrible teeth in his terrible jaws? He has knobbly knees and turned-out toes And a poisonous wart at the end of his nose. His eyes are orange, his tongue is black; He has purple prickles all over his back. TGmt (uppslag 7): Vad är det för djur med klor av stål och hiskeliga tänder i käftens hål! Med knöliga knän och knotiga tår och giftgadd på näsan där fram han går. Med brinnande ögon och tunga så stygg och giftlila taggar över sin rygg?! ”Oh help! Oh no! It’s a gruffalo!” TGkt (uppslag 8): ”Good?” said the mouse. ”Don’t call me good! I’m the scariest creature in this wood. Just walk behind me and soon you’ll see, Everyone is afraid of me.” O hjälp! Vad ska man tro! Där står ju faktiskt en Gruffalo! TGmt (uppslag 8): God! sa musen. Du kallar mig GOD! Jag sprider ju fasa och skräck och blod! Gå du bakom mig så fattar du nog att alla flyr mig i denna skog! Berättarrösten i MT blir mer expressiv: ”brinnande ögon och tunga så stygg” och ”fasa, skräck och blod” och poisonous wart och purple prickles blir till en giftgadd och giftlila taggar i TGmt. Detta kan tolkas som att den implicite översättaren i MT har en annan implicit läsare i tanken som skiljer sig från den i KT och detta visar på en barnsyn där barnet kan hantera skrämmande inslag av den här typen. I rimanalysen (se 6.2.1.1) sågs tillägget av ”Godis” (se tabell 3) och detta medför att djuren får en egen röst och kommer till tals; i TGkt är de mer stumma och anonyma då de är mer bundna till den upprepande strukturen. I TGmt skildras djuren mer utifrån (barn)fantasin och att de tänker som oss människor (barn): Godis! I tabellen ovan ses återigen hur musens dialog anförs med citattecken i KT och detta sker inte i MT (andra stycket på uppslag 7). Indefinita pronomen ’man’ i MT syftar på en obestämd referent och det bidrar till att det blir oklart vems rösten är; formellt är ju ’man’ singularis men det kan även syfta tillbaka pluralt till en grupp människor. Den generiska betydelsen av ’man’ kan dock, då den kan syfta på ”vem som helst”, även inkludera den (implicita) läsaren och då inkluderas läsaren mer personligt i MT. På sista uppslaget får däremot musen en röst som den inte har i TGkt (se tabell 3 i 6.2.1.1) och med ett talstreck anförs: ”- den godaste nöten i hela vår skog.” och återigen får djuret en röst och kommer till tals mer i TGmt där det i TGkt istället upprepas ett mer anonymt omkväde. En annan återkommande skillnad mellan KT och MT är den höga frekvensen av omvänd ordföljd i MT (återfanns på sju uppslag) vilket inte finns i KT och därmed inte återskapats därifrån. Uttryck som: ”giftgadd på näsan där fram han går” (uppslag 4), ”och tunga så stygg” (uppslag 6) och ”Och räven såg Gruffalon – rädd blev den då” (uppslag 11) och detta aktualiserar variabel 6 angående intertextualitet.15 Exempel på detta i Hellsings texter är bl a allusioner till svensk lyrisk tradition, äldre kända barnvisor, psalmer och Bibeln (Kåreland 2002: 207). Framförallt tonen i Bananbok (1975), menar Kåreland, ligger nära Bibelns diktion och ger exemplet: döm inte frukten efter fruktens skal (Ibid: 212). Den omvända ordföljden som har kommit till i MT skapar en annan ton än den som finns i KT. Där berättarrösten i TGkt mer bundet håller sig till den upprepande berättarstrukturen, öppnar berättarrösten i TGmt upp för en intertextuell lek med äldre lyrik. Exempel på intertextualitet märks också i TGmt där översättningen av källtextens: deep dark wood blir Sjumilaskogen (se tabell 3 i 6.2.1.1 för exempel). Detta kan tolkas som att A. A Milnes Winnie the Pooh alluderas då den svenska 15 Se tabell 2 i metodkapitlet ”Hellsings texter i dialog med andra texter”. 27 översättningen av ’Hundred Acre Wood’ är just ’Sjumilaskog’. Som nämndes i den preliminära normanalysen (se 6.1.2.3) har ju också Hellsing själv översatt A. A Milnes litteratur. 6.2.2.2. Stick Man – Herr Pinnemans äventyr Även SMmt uppvisar en hög grad av omvänd ordföljd vilket sker på åtta olika uppslag och här följer några exempel: ”En dag han joggar i tidig morgonstund” (uppslag 1), ”Hem vill jag gå” (uppslag 2,4 och 5) och ”Pinneman, Pinneman för snön akta dig!” (uppslag 8) och även här kan detta tolkas som ett Hellsingskt stildrag enligt variabel 6 (intertextualitet) då denna omvända ordföljd liknar den ton som finns i äldre litteratur, bl a i svenska psalmer. På uppslag 3 i SMkt upprepar berättarrösten vad som står på en skylt i illustrationen på uppslaget medan måltexten inte är lika explicit med att detta står på en skylt (se tabell 12 nedan, min fetstil): Tabell 13. Berättarrösten i förhållande till illustration i SMkt kontra SMmt (uppslag 3). SMkt (uppslag 3): SMmt (uppslag 3): A notice says: HUNDAR SKA HÅLLAS I BAND! DOGS MUST BE KEPT ON THE LEAD. Så får det bli! At last the game’s over, and Stick Man is freed. Leken är äntligen slut och Pinneman äntligen fri [...] [...] ”A stick!” cries the girl En pinne, sa flickan, with a smile on her face. en fin pinne ju! ”The right kind of Pooh-stick Den kan vi tävla med for winning the race! som Nalle Puh. ”Has everyone got one? Get ready to throw.” It’s 1, 2, 3 – into the river they go! Alla tar en pinne 1, 2, 3! Vi slänger dem i ån och sen får vi se. Vems flyter fortast? undrade de. På samma sätt som det i TGmt blir mindre tydligt vem/vad berättarrösten tillfälligt fokaliserar blir det även det i SMmt. I SMkt anförs dialog med citattecken och sägesatser men markeringar med citattecken återges inte i någon grad i SMmt, däremot finns det sägesatser i högre grad i SMmt än i TGmt. Genomgående finns det dock en tendens att inte tydligt anföra vem repliken tillhör och därmed inte återskapa strukturen från SMkt i SMmt beträffande detta. Dialogerna blir mer flytande med dessa täckta anföringar och även här kan det tolkas som att berättarrösten i KT kontra den i MT röjer att översättaren har en annan implicit läsare i åtanke än författaren av KT. Det finns en tendens mot att måltexterna i och med detta har en högre abstraktionsgrad då det finns teorier som säger att ju yngre läsaren är desto lämpligare är det med tydlig dialog som berättarsätt (Nikolajeva 2004: 224-5). I tabellen ovan (se tabell 12) ses också hur flickan säger istället för att ropa i måltexten samt att sägesatsen står i imperfekt istället för presens. En annan avvikelse i tempus återfinns på uppslag 4 där SMkt har presens i progressiv form och SMmt byter till infinitiv. Ingen av ändringarna är obligatoriska samtidigt kan inte dessa små skillnader i tempus på textnivån sägas påverka helhetsintrycket av textens berättelsestruktur. Det finns heller inga ändringar beträffande karaktärernas genus. I samma tabell ovan kan ses att expliciteringen av Nalle Puh görs istället för att bara översätta Pooh-stick med Puh-pinne (som ju finns etablerat i de svenska översättningarna av Winnie the Pooh). På nästkommande uppslag i SMmt nämns dock Puh-pinne men först efter att ha presenterats som något som har med Nalle Puh att göra. Här kan man tänka sig att begreppet är mer känt i den engelska kontexten och här har en målspråksanpassning gjorts. Å andra sidan har heller inte denna litterära referens som är så djupt rotat i den engelska barnlitteraturens kanon helt utelämnats. Att så tydligt återskapa, t o m förstärka, detta i översättningen gränsar även till främmandegörande översättning i 28 Klingbergsk anda (jfr Schleiermacher 1813, Venuti 1995). Det kan nämnas här att precis som Hellsing har ett komplicerat förhållande till folksagan har han även det till den engelska nonsenslitteraturen och han har vid ett flertal tillfällen uttalat sig om att han känt sig tveksam till populariseringen av Nalle Puh. Samtidigt har han ju själv bidragit till att göra denna författare tillgänglig för svenska barn via översättning (Kåreland 1999: 192-3). Detta tillägg av ”Nalle Puh” kan även ses som en intertextuell referens som blir tydligare i översättningen och aktualiserar därmed även stilvariabel 6 beträffande dialogism och intertextualitet. I tabell 14 nedan (min fetstil) ses hur berättarrösten tillfälligt blir personlig i dialogen (uppslag 2) i SMkt medan SMmt på samma sätt som i TGmt istället använder sig av indefinit pronomen (’man’). På uppslag 8 i samma tabell nedan ses ett gränsfall mellan att den opersonliga berättarrösten (SMkt) blir personlig (SMmt) då det återigen blir mer flytande beträffande vem som säger vad i översättningen – vems är exempelvis rösten som säger: ”Nej, vad bra!”? Tabell 14. Förändringar i berättarröst mellan SMkt och SMmt (uppslag 2 och 8). SMkt (uppslag 2): ”A stick!” barks the dog. [...] ”I’ll fetch it and drop it, and fetch it – and then ”I’ll drop it and fetch it and drop it again.” SMkt (uppslag 8): Here comes a boy in a warm woolly scarf. ”An arm for my snowman!” he says with a laugh. SMmt (uppslag 2): En pinne, gläfser hunden! [...] Man tar den och släpper den, tar den och sen man släpper den och tar den och släpper den igen. SMmt (uppslag 8): Här kommer en pojke: Nej, vad bra! En arm åt min snögubbe, den ska jag ta! Den engelska och svenska kontexten är relativt nära varandra kulturellt sett och O’Sullivan beskriver hur översättning mellan kulturer som är ”foreign but culturally close” (O’Sullivan 2005: 82) ändå innebär att det händer något i översättningen. O’Sullivan nämner Pippi Långstrump som exempel där denna svenska nya era inom barnlitteraturen, framförallt på den amerikanska marknaden, måste tonas ner. Lindgrens självständiga och ofta uppstudsiga karaktär ansågs för hotfull (Ibid: 83). I exemplet ovan (tabell 14) visas förvisso inte något exempel där översättningen har fungerat som ett kulturellt filter men visar ändå på att små ändringar i berättarrösten ändå kan skapa en förändring som påverkar helhetsintrycket av berättelsen (jfr Gullin 2002: 56). 6.2.2.3. Zog- Zog, den lilla draken I denna text finns inga förekomster av byte från den opersonliga berättarrösten i ZOkt, inget byte beträffande karaktärernas genus och endast ett byte i tempus: källtextens imperfekt ändras till presens (uppslag 15). ZOkt och ZOmt kan alltså sägas ligga närmast varandra beträffande detta jämfört med TGkt/mt och SMkt/mt. När ZOkt märker ut dialog med citattecken märker ZOmt ut dialog med talstreck i större utsträckning än i TGmt och SMmt; måltexten är dock mer varierad och inkonsekvent beträffande detta men rösterna särskiljs tydligare i ZOmt jämfört med de övriga två undersökta böckerna. Precis som i TGmt och SMmt faller sägesatserna ofta bort och det innebär att det som i ZOkt tydligt anförs som att det är en av karaktärerna som säger eller tycker något blir detta otydligare i ZOmt och den allvetande berättarrösten blandas med karaktärens. Nedan följer ett exempel som illustrerar detta (se tabell 15): 29 Tabell 15. Anföring av replik i ZOkt kontra ZOmt (uppslag 9). ZOkt (uppslag 9): Zog went off to practise. He tried and tried and tried, But the simply couldnt manage. ”I’m not good at this,” he cried. ZOmt (uppslag 9): Zog började öva att röva. Gång på gång han satsade hårt. Men röveriet lyckades inte att röva är farligt och svårt. Som synes ovan kommer draken Zog inte till tals lika tydligt utan det är berättarrösten som för talan i MT. Denna berättarröst talar dessutom om att röva är farligt och svårt och tillägget av inrimmet öva att röva kan även påpekas här (trots att det tillhör rimstruktur) då detta även påverkar berättarröstens framtoning. Ett framträdande drag i ZOmt är just hur karaktärerna ändras i sin framtoning p g a ändringar i berättarrösten. För att illustrera detta ges exempel på hur Princess Pearl (prinsessan Sofi) återges i översättningen. Nedan (se tabell 16) illustreras prinsessan Sofi med exempel från ZOkt/mt (min fetstil): Tabell 16. Återskapandet av ”Princess Pearl” från ZOkt till ZOmt (uppslag 3 och 13)16. ZOkt (uppslag 3): Just then, a little girl came by. ”Oh, please don’t cry,” she said..”Perhaps you’d like a nice sticky plaster for your head?” ZOkt (uppslag 13): Then Princess Pearl stepped forward crying, ”STOP, you silly chumps! The world’s already far too full of cuts and burns and bumps.Don’t rescue me! I won’t go back to being a princess. And prancing round the palace in a silly frilly dress ”I want to be a doctor, and travel here and there, Listening to people’s chests and giving them my care.” ZOmt (uppslag 3): En liten flicka kom just förbi. – Gråt inte, sa hon, nej ett plåster ska jag sätta på. Det ska nog bota dig. ZOmt (uppslag 13): Fram sprang prinsessan och ropade: STOPP NU och HALT! Är inte vår värld alltför full av strid överallt? - Befria mig inte! Prinsessa vill jag då inte alls vara! Gå runt i palatser [sic] i pråligt rysch-pysch och nignixa bara. Jag vill bli flygande doktor och resa hit och dit och lyssna på folks hjärtan och tvätta sår med sprit På uppslag 3 ovan kan en skillnad i artighetsnivå, eller försiktighet, anas. Förvisso kan man hävda att det finns en obligatorisk skillnad mellan svenskan och engelskan där engelskan generellt sett är mer artig och försiktig i sin stilnivå. Användningen av perhaps kan dock anses som både artigt och försiktigt även på engelska (Svartvik & Svartvik 2007: 360) och kombinerat med a nice sticky plaster blir framtoningen av prinsessan mer vårdande än motsvarigheten i måltextens: nej ett plåster ska jag sätta på. På uppslag 13 ses också en nyansskillnad mellan giving them my care och tvätta sår med sprit och på samma sätt kan det ganska harmlösa STOP, you silly chumps!17 ställas mot det mer kraftfulla STOPP NU och HALT! Återigen aktualiseras även stilvariabel 1 (versaler för ljudstyrka) då översättningen höjer källtextens ljudnivå och på samma uppslag ses också ordet nignixa som kan tolkas som ett tillägg av ett Hellsingskt nonsensord ord vilket berör stilvariabel 2. Återgivningen av prinsessan som mer kraftfull i sin röst stämmer också överens med att hon faktiskt heter något så vardagligt som Sofi i ZOmt då ”prinsessan Pärla” faktiskt hade erbjudit en allitteration och på sätt och vis också ett rimvärde. Detta kan också visa på en tendens mot variabel 5 och ”det fria barnet och nedmontering av höga ideal” där prinsessan blir mindre ”prinsessaktig” i Hellsings översättning. Som exempel på Hellsings skämtande med överheten ger Kåreland den välkända ramsan: ”Vad ska vi göra?” där det bl a hoppas hage på kungens mage och äts våfflor i kungens tofflor, vilket detroniseras kungen genom att 16 Även i denna tabell och nästkommande återges inte versraderna på samma sätt som i böckerna p g a utrymmesskäl men det påverkar inte analysen eller tabellinnehållets funktion i detta fall. 17 chump: vard. knäppskalle, dumbom. 30 ”det är vardagligt triviala verksamheter som utförs på den kungliga kroppen” och högt blandas med lågt (Kåreland 2002: 165). Att blanda folksagan (prinsessor och drakar) med det mer vardagliga (en pippi-aktig figur som heter Sofi) stämmer även överens med Hellsing som förnyare av folksagan vilket nämnts tidigare (se 6.1.2.3). Som ytterligare exempel på hur berättarrösten återger karaktärerna med en annan framtoning ses i hur Madame Dragon (fröken Drake) återskapas. På uppslag 4 ska drakarna lära sig att ryta och Madam Dragon säger: ” ”More!” said Madam Dragon. ”Louder, I implore! [...] ” och fröken Drake säger istället: ” - Ta i ordentligt! Bättre upp! Sätt skräck i mänskligheten! [...] ” och tillägget av ”skräck” i ZOmt ökar expressiviteten. Återigen aktualiseras den implicite läsaren av MT som någon som kan hantera en högre grad av hot. Att drakarna ställs mot ”mänskligheten” kan också anses ”Hellsingskt” då djuren får mer liv och blir mindre anonyma. Det visar även på drag av det groteska och karnevaliska då den etablerade kulturen här kan ses som mänskligheten och drakarna står alltså i opposition till denna18. Enligt Bachtin var medeltiden och dess karnevaler groteskens blomstringstid och ”den låga” folkliga komiken ställdes mot ”det höga” och finkulturella. Karnevalen gav den underställda medeltidsmänniskan möjlighet att driva med överheten (Kåreland 2002: 162-3). Här kan alltså djurkaraktärerna symbolisera barnet och mänskligheten de vuxna (den etablerade kulturen) och att låta barnet ta makten kan även känneteckna något väldigt ”Hellsingskt”. Det fria barnet kan beskrivas med hjälp av två av de mest kända karaktärerna i Hellsings berättelser: Krakel Spektakel och Kusin Vitamin. De båda är oberoende och självständiga, de är förtjusta i godis och det finns ingen vuxen där att stoppa dem från att frossa i godis. Gränsen mellan vuxen och barn suddas ut och Krakel visar på stor förhandlingsförmåga då han köper en kiosk och dessutom prutar ned priset rejält (Ibid: 68-9). Det finns även en välkänd passage där de båda hänger och svänger i en gardin; det gränslösa lekandet och det luststyrda hos barnet betonas och det finns inga krav och regler från vuxenvärlden att förhålla sig till. Här menar Kåreland att det finns en tydlig parallell till Pippi Långstrump som i samma anda är självständig och fri och utan behov av vuxna (Ibid: 67). 6.2.2.4. Sammanfattning analys av berättarröst För att kortfattat sammanfatta analysen av berättarröst ovan (6.2.2) ges en överblick över de undersökta variablerna beträffande berättarröst (se tabell 17 nedan): Tabell 17. Översikt analys av berättarröst i de undersökta måltexterna (TGmt, SMmt och ZOmt). Variabler berättarröst: Berättarmodus (opersonlig – personlig) tempus karaktärernas genus TGmt (12 uppslag) SMmt (15 uppslag) ZOmt (15 uppslag) två förekomster av byte mellan opersonlig – personlig berättarröst tre förekomster av tempusbyte en förekomst av genusbyte en förekomst av byte mellan opersonlig – personlig berättarröst två förekomster av tempusbyte inga förekomster av genusbyte inga förekomster av byte mellan opersonlig – personlig berättarröst en förekomst av tempusbyte inga förekomster av genusbyte Som syns i tabellen sker det några få byten mellan opersonlig och personlig berättarröst, mellan olika tempus och endast en förekomst av byte av genus. Enligt tabellen ovan skulle man kunna tolka detta som att ZOmt ligger närmast sin KT beträffande att återskapa strukturen av dessa tre variabler. I berättarmodus ingår ju även fokalisering utöver opersonlig och personlig berättarröst men att redogöra för detta i tabellform är svårt då det finns en övergripande tendens som inte låter sig inlemmas under 18 Se metodkapitlet angående variabel 5. 31 antal förekomster. För att sammanfatta denna analys av hur berättarrösten har översatts anser jag det mer givande att uttrycka mig i termer av Hellsings stilvariabler och hur dialogen har återskapats och märkts ut i MT. De tre variablerna ovan har dock fungerat som en lämplig utgångspunkt för analysen av berättarröst19. Att måltexterna i så stor grad visade på att berättarrösten blir mer flytande och därmed också mer krävande beträffande att utröna vem som säger vad visar på en diskrepans i synen på den implicita läsaren av KT och av MT. Det blir inte lika tydligt vad som är den allvetande berättarröstens tankar och vad som är de stundtals fokaliserade karaktärernas tankar. Detta står lite i kontrast till Hellsings ambition att skriva litteratur som möter barnet på deras nivå och utgår från deras behov (se 6.1.2.3 och jfr Hellsing 1999: 54). Samtidigt har Hellsing varit tydlig med att gränsen mellan barn- och vuxenlitteratur är och bör vara ganska flytande (Hellsing 1999: 25-7) och även är så i hans egen produktion (Kåreland 2002: 34-5) och de vuxnas förutfattade meningar om barns kognitiva nivå bör heller inte alltid vara sanningar enligt Hellsing (Kåreland 2002: 31, jfr Hallberg 1998: 11). Det är dock inte helt självklart att koppla ihop denna skillnad mellan KT och MT beträffande berättarröst till någon stilvariabel men med O’Sullivans modell20 som ett raster synliggörs förändringar i berättarrösten (jfr O’Sullivan 2005: 109). Och i detta fall kan man tolka det som att det finns en skillnad i barnsyn mellan Donaldson och Hellsing. Där Donaldson tydligt märker ut dialog (lägre abstraktionsnivå) är Hellsing mindre tydlig (högre abstraktionsnivå) och detta skulle kunna tolkas som att Hellsings implicita läsare förutses kunna hantera detta. Bilderbokens duala tilltal och att den förväntas läsas högt av en vuxen för ett barn skulle dock kunna kopplas till det auditiva hos Hellsing (se 6.2.1.2)21 och då kanske möjligen tanken är att vuxenläsaren istället ska använda sig av sin röst för att tydliggöra vem som säger vad. I denna studie har denna fråga dock inte behandlats i sådan utsträckning att några slutsatser beträffande detta ska kunna dras här. Hellsingska stildrag hittades dock i alla tre böcker; i TGmt och SMmt främst beträffande stilvariabel 6 och intertextualitet. I ZOmt uppmärksammades även variabel 1 (versaler för ljudstyrka), variabel 2 (nonsensord) och variabel 5 (det fria barnet och nedmontering av höga ideal). Hellsings ideal beträffande litteratur för barn är ju som bekant en litteratur som placerar barnets behov i centrum. Behoven kan bl a vara att få leva ut hämningar och aggressioner och kontexten bör vara i en miljö som barnen kan relatera till; nämligen vardagsmiljöer och det samtida (Kåreland 2002: 31). De exempel som gavs beträffande hur berättarrösten i MT ”förstärker” karaktärernas framtoning stämmer även överens med beskrivningen av Hellsings beröringspunkter med Astrid Lindgren i den preliminära normanalysen (se 6.1.2.3). Relevant för denna undersökning är också att nämna den svenska barnbokens utveckling efter andra världskriget. Betydande författarnamn under den här tiden är bl a Astrid Lindgren, Tove Jansson och inte minst Lennart Hellsing. Bilderboken sätter nu barnet i centrum och en helt ny färg- och formvärld, som utgick från barnets begreppsvärld, tar sin form i bilderboken (Westin 1998: 246). Det kunde bl a röra sig om illustrationer som medvetet härmade barns sätt att teckna eller vardagliga miljöer som lätt kändes igen av barnet (Ibid: 246-7). För att återknyta till O’Sullivan kan alltså sägas att Hellsing med sin barnsyn påverkar hur berättarrösten ska återges i MT. Detta tangerar även Van Meerbergens forskning (2010) där hon såg att bilderböckerna med sina illustrationer fick en ny innebörd när de kombinerades med målspråkets nya ord. Sammanfattningsvis kan sägas att berättarrösten ändrades i översättningen men beträffande de tre variablerna berättarmodus, tempus och genus skedde små ändringar som inte påverkade helhetsintrycket i någon större utsträckning. Däremot skedde förändringar som kan kopplas till 19 Detta har ansetts som en rimlig utgångspunkt baserat på tidigare forskning (jfr Nikolajeva 2006: 292-3). 20 Se figur 1 i den teoretiska bakgrunden. 21 Se även variabel 1 och 2 i metodkapitlet (tabell 2). 32 O’Sullivans modell22 beträffande den implicita läsaren av KT och MT (bl a omvänd ordföljd och hur dialoger anförs) och detta kan också kopplas till översättarens barnsyn och överensstämmer med de stilvariabler som applicerats. Nedan kommer hela den operationella normanalysen sammanfattas och analysen av rimstruktur (se 6.2.1) kommer att diskuteras tillsammans med analysen av berättarröst (se 6.2.2) som gjorts ovan. 6.2.3. Sammanfattning analys av operationella normer I både analysen av rim och berättarröst hittades ett flertal stildrag som kunde kopplas till de variabler som tagits fram enligt Kårelands tidigare forskning (2002). Därmed kan sägas att hypotesen om att texterna kan anses vara ”Hellsingska” stärktes. Utöver koppling till variabler hittades även vissa belägg för att Hellsing i sina översättningar kan ses lite som en förnyare av folksagan då han var mindre formbunden än Donaldson och mer varierad på lexikal nivå. Hellsing som förnyare av den traditionella barnlitteraturen kan förvisso även kopplas till intertextualitet. Kåreland ger ett exempel på en allusion till Hans och Greta: ”Den rundlagde munken i versen ”Dinkeli dunkeli doja” har som bekant sitt hem i en pepparkakskoja” (Kåreland 2002: 118) och här moderniseras det traditionella pepparkakshuset. Ett annat grepp är att blanda folksagans form och narrativa struktur (bl a omkvädet) med ett modernt innehåll (Ibid: 146) och på samma sätt sker ett stilbrott när hans för övrigt nonsensartade stil kontrasteras med verser som har inslag av något som liknar den ton som finns i äldre svenska psalmer. I denna analys sågs att omkvädena i måltexterna hade mindre upprepningar och därmed kan detta tolkas som att de moderniserats. Den höga graden av omvänd ordföljd som var ett tillägg i måltexterna och inte förekom i källtexterna visar dock på en kontrast mellan det traditionella och det moderna, då den omvända ordföljden leder tankarna till mer sakrala och högtidliga texter. Analysen av rim- och berättarröst glider ibland in i varandra och gränsen mellan vad som ska tillhöra vad kan ibland tyckas godtycklig. Båda dessa instanser har dock ansetts viktiga som utgångspunkter för den operationella normanalysen. Rim utgör ett tydligt karaktärsdrag i texterna och berättarrösten har, i enlighet med O’Sullivan (2005), undersökts för att tydliggöra skillnader i barnsyn hos författare kontra översättare. Rim och berättarröst, med sina inbördes variabler, har då också kunnat användas som en utgångspunkt för att kunna undersöka hypotesen om texterna som ”Hellsingska”. Av de sex stilvariablerna återfanns fynd som kunde kopplas till fem variabler. Den enda variabeln som inte återfanns var variabel 3 som har att göra med animism och främmandegörning. KT innebär ju dock redan djur och pinnar (Stick Man) som antropomorfiseras och detta har återskapats i MT. Iakttagelser har även gjorts beträffande att karaktärerna blir mer levande och mindre stumma i MT jämfört med KT där karaktärerna oftare upprepar ett formbundet omkväde. Beträffande berättarröst sågs således i denna undersökning att den skiljde sig mellan KT och MT på flera punkter. Ett framträdande drag var hur dialogernas anföringar inte återskapades i måltexterna och därmed blev det också otydligare vem berättarrösten tillfälligt fokaliserade. Det fanns också tendenser mot att berättarrösten i MT blev mer kraftfull och expressiv och, framförallt i ZOmt, återgavs karaktärer med en annan, mer ”Hellsingsk”, framtoning. Detta kopplades bl a till ”det fria barnet och nedmontering av höga ideal”23 men även till att, i O’Sullivans termer, här fanns en implicit läsare med högre tolerans för mer skrämmande och kraftfulla inslag jämfört med den implicita läsaren av KT. En övergripande tendens som sågs var att berättarrösten blir mer expressiv med tillägg av ord såsom ”skräck” och ”blod” och även om detta inte direkt kan kopplas till någon stilvariabel kan det ändå kopplas till det ”Hellsingska” rent generellt. Kåreland lyfter fram ett versexempel från rams- och 22 Se figur 1 i den teoretiska bakgrunden. 23 Se variabel 5 i tabell 2 i metodkapitlet. 33 visboken Gås med krås (1981) om rödbetan som dragits upp från trädgårdslandet och hamnat på matbordet: [...] Långt från sitt land och sin fosterjord Rödbetan blöder på mänskobord. (Kåreland 2002: 98). Exemplet ovan visar på ett rådande stilideal där exempelvis ”blod” inte anses som ett alltför skrämmande inslag i barnlitteratur. I denna komparativa fallstudie har tolkningen gjorts att där Donaldson står för en mer traditionell berättarkultur som följer ett upprepande mönster med lägre tolerans för skrämmande inslag, står Hellsing för en mer moderniserad berättarkultur där realism blir ett mer framträdande drag i måltexterna. Dessa fynd ses i denna undersökning i ljuset av att särskilda översättningsnormer har styrt ett visst översättarbeteende på individ- och textnivå men det ska även ses i ett vidare perspektiv än bara utifrån översättaren (jfr Toury 1995: 53-69). Nedan ges en sammanfattning där både den operationella- och preliminära normanalysen ingår och där diskuteras även resultaten utifrån adekvans- och acceptansinriktning. 7. Sammanfattning resultat av analys I den preliminära normanalysen placerades Julia Donaldsons engelska bilderböcker översatta till svenska av Lennart Hellsing in i en sociokulturell kontext. I denna analys framkom också fynd beträffande Hellsings status i målkulturen. Tolkningen att Hellsing kan ses som en översättare med hög status bottnar i en analys av böckernas omslag (se 6.1.1), genom att göra en översättarprofil (se 6.1.2.3) och genom att undersöka den bild Alfabeta ger av denna utgivning och av Hellsing (se 6.1.2.4). Här formades också hypotesen om att Hellsing som välkänd aktör i sin sociokulturella kontext tillåts färga översättningarna med sin egen ’stil’ och denna hypotes prövades sedan i den operationella analysen på textnivå. Den operationella analysen visade att hypotesen stärktes då de stilvariabler som tagits fram genom Kårelands tidigare forskning (2002) applicerades och återfanns. Utöver detta kan även resultaten tolkas som att det finns en tendens mot acceptansinriktade översättningsstrategier både beträffande preliminära- och operationella normer. På textnivå hittades fynd i analysen, både beträffande rim- och berättarröst, som visade på att källtexterna frångicks en del. Metriken återskapades inte lika bundet, omkvädena var även de mer varierade och Hellsings speciella stil kunde ses som ”en röst” genom texterna. På kontextnivå sågs att dessa böcker möjligen kunde ha valts ut för att de på ett relativt enkelt skulle kunna ”göras om” på detta sätt för att anpassas för den svenska marknaden. Att den engelska barnlitteraturen i ett initialt skede utgör en hegemoni för vad som väljs ut att översättas till svenska visar på en central position inom det litterära systemet och översättning i ljuset av detta skulle därför kunna tolkas som en acceptansinriktad praktik i sig självt. Å andra sidan finns det även fynd i den operationella normanalysen som tyder på adekvansinriktade översättningsstrategier där vers- och rimstruktur i förhållandevis hög grad återskapas. Att ta med kulturbundna element såsom ”Nalle Puh” och ”flygande doktorer” visar också på en viss källtrogenhet. P g a samtryck behålls även källtextens layout beträffande antal uppslag, textrutor och meningslängden kan inte överskridas i alltför stor utsträckning. I den preliminära normanalysen sågs också att Hellsing tydligt märktes ut som översättare av texten och detta tyder på en öppenhet med att texten initierats av en källtext. Som märks är det inte helt enkelt att fastställa huruvida översättningsstrategin orienterar sig adekvans- eller acceptansinriktat. Gränsen mellan adekvans och acceptans ska dock mer ses som en glidande skala då den inte är absolut (Toury 1995: 57). En helt adekvansinriktad strategi låter sig 34 heller inte göras i en översättningsprocess då varje form av översättning innebär en viss form av acceptansinriktning bara genom att något översätts från ett språk till ett annat (jfr Hermans 1999:76). Van Meerbergen påpekar också mycket riktigt att de båda strategierna kan förekomma på olika nivåer i måltexten (Van Meerbergen 2010: 55). Flera fynd gjordes dock som indikerar att måltexterna i relativt hög grad försvenskades genom att de blev ”Hellsingska”. Ett av denna studies huvudsyften var att undersöka i vilken grad Hellsing tilläts att göra texterna ”till sina” och belägg hittades för att han i relativt hög grad tilläts att göra detta, vilket också kopplades till hans höga status i målkulturen. Då detta även kan tolkas som en viss form av målspråksanpassning görs bedömningen att det finns tendenser som pekar på att översättning i detta fall kan ses som en acceptansinriktad praktik. I denna undersökning ställs detta även mot Venutis (1995) resonemang och frågan väcks huruvida detta ska ses som ett synliggörande av översättaren, och därmed också främmandegörande översättning, eller inte. Venutis tankar kan i hög grad ledas tillbaka mot Schleiermacher (1813) och ”det främmande” handlar då främst om att låta originalförfattarens röst ljuda genom MT. I denna studie har dock fokus mer legat på hur översättarens röst och speciella stil tillåts ljuda genom MT och att Hellsings stildrag går igen har tolkats som en tendens mot acceptansinriktning, då ju detta innebär att översättarens röst till viss del överröstar originalförfattaren. Att detta sker och att översättningarna får ett positivt bemötande i detta nya litterära system (det pekar den rika svenska utgivningen på) kan tolkas som att Hellsings stil känns igen som etablerad och som ”lämplig” för barnlitteratur och detta visar också på de översättningsnormer som omgärdat dessa översättningar vid en viss tidpunkt och i en viss kultur (jfr Toury 1995: 53). 8. Slutdiskussion Som bekant översätts inget i ett vakuum och en översatt text är aldrig en isolerad enhet frikopplad från den omliggande sociokulturella kontexten. I denna undersökning har en komparativ fallstudie gjorts inom DTS och under Tourys paradigm samt med en koppling till Even-Zohars polysystemteori, även om studien inte är uttalat systemteoretisk. Denna studie är kvalitativt inriktad och med en begränsad omfattning och resultaten från den deskriptiva analysen pekar på vad som iakttagits i just denna fallstudie. Dessa undersökta texter ska förvisso ses som ett mikrosystem i ett större litterärt system som i sin tur ingår i det större polysystemet. I enlighet med Toury har källtexter och måltexter placerats in i en sociokulturell kontext och sedan analyserats utifrån en preliminär- och en operationell normanalys. Hypotesen som formades har att göra med de normer som styr ett visst översättarbeteende och i detta fall kunde tolkningen göras att Hellsings status tillåter att han ”färgar” texterna med sin egen stil och hypotesen stärktes. Att alla översättningar i olika grad präglas av den som översätter dem kan nog de flesta hålla med och är inte särskilt iögonfallande. I detta fall har dock denna översättarstil kunnat kopplas till ett visst författarskap med en utpräglad stil och med en omgärdande ”sociolitterär” kontext. De avhandlingar som inspirerat denna undersökning har på olika sätt närmat sig begreppet skönlitterär översättning. Gullin (2002) intresserade sig för ”översättarens röst” och fann att i den skönlitterära översättning hon undersökte förekom språkliga skillnader mellan KT och MT som påverkade innehållet. I översättningarna förekom en mer konkretiserad stil på bekostnad av originalförfattarens abstrakta och poetiska stil. Översättarstilen kunde Gullin koppla till översättarens ambition med att texten skulle förstås av läsaren (Gullin 2002: 92). Lindqvist (2002) har även hon intresserat sig för vuxenlitteratur och skönlitterär översättning och fann i sin forskning att översättning inte står för samma sak inom högprestige- respektive lågprestigelitteratur. Hennes hypotes bekräftades 35 beträffande att högprestigeöversättarna arbetade adekvansinriktat medan lågprestigeöversättarna arbetade acceptansinriktat (Lindqvist 2002: 105, 142). Van Meerbergen (2010), som undersökt bilderboksöversättning, fann i sin avhandling att både preliminära- och operationella normer till viss del styrdes av acceptansinriktning. I sin sociosemiotiska- och multimodala analys såg hon att ord och bild samspelade på ett nytt sätt i översättningarna och därmed uttryckte andra sociala betydelser (Van Meerbergen 2010: 218-220). I denna undersökning har betydelsen av översättning setts i ljuset av översättarens stil och tangerar därför Gullin och hennes studier av ”översättarens röst” (jfr även Englund Dimitrova 2013, 2014). Hellsings stil har sedan kopplats till denne översättare som en av aktörerna i en översättningsprocess i en sociokulturell kontext och i ett litterärt system. De undersökta översättningarna förekommer i ett öppet litterärt system där mycket översätts från engelska till svenska och inom den perifera systemposition som barnlitteraturen har. Donaldsons rika produktion av barnböcker har även en stor spridning i Sverige och i denna fallstudie har kunnat ses att de barn som möter Gruffalon, Herr Pinneman och Zog, den lilla draken, gör inte bara det på svenska utan även på ”Hellsingska”. O’Sullivan belyser hur klassiker transformeras på olika sätt i översättningen till olika språk. Bl a beskrivs hur Pinocchio i källtexttrogna översättningar inte nått stora framgångar förrän översättningar mer liknat adaptioner mot målkulturen. Med andra ord så finns det olika typer av Pinnocchio avhängigt i vilket lands utgivning han förekommer. O’Sullivan menar också att de olika översättningarna av klassiker utformade enligt olika lingvistiska och kulturella förhållanden utgör intressanta diakrona studier (O’Sullivan 2005: 142-146). Likt många klassiska berättelser för barn har de från början varit tänkta för vuxna och sedan adapterats för att passa barn. Shavit beskriver hur denna vandring in i det barnlitterära systemet liknar det sätt annan litteratur tar sig in i andra perifera system; exempelvis det icke-kanoniserade vuxenlitterära systemet. Som tidigare nämnts belyser även Shavit hur barnlitteratur ofta översätts fritt och översättaren kan manipulera texten i hög grad. Det finns dock normer som styr även här (jfr Even-Zohar 2004: 204, Toury 1995: 53-55). Manipulationerna kan bara ske om de lever upp till de rådande normer som finns i samhället för hur litteratur för barn ska vara, d v s vad som vid en viss tidpunkt och i en viss kultur anses moraliskt lämpligt och korrelerar med barns kognitiva förmåga (Shavit 2006: 26-27). I denna undersökning har setts att ”det Hellsingska arvet” gärna kan föras vidare i dessa översatta texter, vilket bl a nämnts på Alfabetas hemsida (se 6.1.2.4), då denna ’stil’ är djupt rotad i vår inhemska barnlitterära kanon. Som O’Sullivan nämnde ovan är det intressant ur ett litteratursociologiskt, diakront, perspektiv att se hur översättningar tas emot och utvecklas i olika litterära system. Kan man tänka sig att det förekommit en ”Hellsingsk epok” i den svenska översättningen av Donaldsons engelska bilderböcker? Denna fallstudie har undersökt ett begränsat urval texter och vidare studier skulle behövas för att på ett mer adekvat sätt kunna besvara den frågan. Då Hellsing närmar sig en minst sagt aktningsvärd ålder av 96 år och det finns indikationer som pekar på att Ulf Stark förmodligen kommer att ta över som översättare (se 6.1.2.4) öppnar detta upp för vidare frågor. Vad händer när en ny översättare tar vid efter att en översättare med en sådan utpräglad stil översatt en viss författare i över ett decennium? Denna synkront inriktade studie aktualiserar som sagt vidare litteratursociologiska frågor om hur översatt litteratur tar sig in i ett litterärt system och om hur olika litteraturer utvecklas och förändras. Att översättning av barnlitteratur inte är en vare sig enkel eller oviktig sak att göra och att översättaren är en viktig medskapare i översättningsprocessen har förhoppningsvis denna studie dock kunnat bidra med att visa. 36 Litteratur Primärlitteratur Original Donaldson, J. (1999). The Gruffalo. London: Macmillan Children’s Books. Donaldson, J. (2008). Stick Man. London: Alison Green Books. Donaldson, J. (2010). Zog. London: Alison Green Books. Översättningar Donaldson, J. (1999). Gruffalon. Övers. Lennart Hellsing. Stockholm: Alfabeta bokförlag AB. Donaldson, J. (2013). Herr Pinnemans äventyr. Övers. Lennart Hellsing. Stockholm: Alfabeta bokförlag AB. Donaldson, J. (2010). Zog, den lilla draken. Övers. Lennart Hellsing. Stockholm: Alfabeta bokförlag AB. Sekundärlitteratur Alfabeta bokförlag <http://www.alfabeta.se/om-alfabeta.html> Besökt 2015-03-21 Alfabeta om Scheffler http://www.alfabeta.se/forfattare/axel-scheffler Besökt 2015-04-11 Bassnett, S. (2006). Writing and Translating. I: Bassnett, S. och Bush, P. (red.) The Translator as Writer. London/New York: Continuum, 173-195. Bergstrand, U. (1985). Det var en gång – om mötet mellan sagan och bilderboken. I: Hallberg, K. & Westin, B. (red.). I bilderbokens värld. 1880-1980. Stockholm: Liber förlag, 143-163. Svenska barnboksinstitutet, < http://www.sbi.kb.se/sv/Utgivning-och- statistik/Bokprovning/Statistik/Statistik-1993-2009/ > Hämtad 2015-03-13 Dollerup, C. (2003). Translation for Reading Aloud. Meta Translators’ Journal 48 (1-2), 81-103. Donaldson, J. (2012). The Children’s Laureate. Bookbird: A Journal of International Children’s Literature. 50 (3), 66-71. Elleström, L. (1999). Lyrikanalys. En introduktion. Lund: Studentlitteratur. Englund Dimitrova, B. (1993). Metoder i empirisk forskning om översättning och tolkning. Studier i modern språkvetenskap 10, 33-44. Englund Dimitrova, B. (2013). Lexikala val som ett drag i översättarstil. En studie av två bulgariska noveller i svensk översättning. Studia Interdisciplinaria, Linguistica et Litteraria (SILL) 4, Göteborg: Göteborg University, 55-74. Englund Dimitrova, B. (2014). Till punkt och pricka? Översättarstil, normer och interpunktion vid översättning från bulgariska till svenska. Slovo. Journal of Slavic Languages, Literatures and Cultures. 55, 2014, 77-99. Even-Zohar, I. (1979). Polysystem Theory. Poetics Today [Special Issue: Literature, Interpretation, Communication]. 1 (1-2), 287-310. Even-Zohar, I. (2004). The Position of Translated Literature within the Literary Polysystem. I: Venuti, L. (red.) The Translation Studies Reader. New York: Routledge, 227-238. Fransson, B. (2001). Djur har inga näsor. Opsis Kalopsis (3), 36. Guardian, the http://www.theguardian.com/books/2014/nov/14/julia-donaldson-record-book-sales-10million-five-years-in-row Besökt 2015-04-02 Guardian, the http://www.theguardian.com/books/2014/jul/06/julia-donaldson-childrens-laureatebritains-bestselling-author-the-gruffalo Besökt 2015-04-03 Gullin, C. (2002). Översättarens röst. [Ny, omarb. utg.] Lund: Studentlitteratur. Hallberg, K. & Westin, B. (1985). I bilderbokens värld. 1880-1980. Stockholm: Liber förlag. Hallberg, K. (1998). Reflektioner kring den barnlitterära texten. I: Hallberg, K. (red.). Läs mig - sluka mig!:en bok om barnböcker. Stockholm: Natur och kultur, 9-15. Hermans, T. (1999). Translation in Systems: Descriptive and System-oriented Approaches Explained. Manchester: S:t Jerome Hellsing, L. (1999). Tankar om barnlitteraturen. Stockholm. Rabén & Sjögren Holmes, J. (2004) The Name and Nature of Translation Studies. I: Venuti, L. (red.) The Translation Studies Reader. New York: Routledge, 180-191. Huss, P. (2004). Om Alex Scheffler. Opsis Kalopsis (4), 26. Ingo, R. (2007). Konsten att översätta. Översättandets praktik och didaktik. Lund: Studentlitteratur. Klingberg, G. (1986). Children’s Fiction in the Hands of the Translators. Lund: CWK Gleerup. Klingberg, G. (2004). Trohet och otrohet. En kommentar om barnboksöversättningsteori. Barnboken. 27 (2), 10-13. Kåreland, L. (1999). Modernismen i barnkammaren. Barnlitteraturens 40-tal. Stockholm: Rabén & Sjögren. Kåreland, L. (2002). En sång för att leva bättre. Om Lennart Hellsings författarskap. Falun: Rabén & Sjögren Bokförlag. Lathey, G. (2006). Introduction. I: Lathey, G. (red.) The Translation of Children’s Literature. A Reader. Clevedon/Buffalo/Toronto: Multilingual Matters Ltd, 1-12. Libris, <http://libris.kb.se/hitlist?d=libris&q=lennart+hellsing&f=simp&spell=true&his t=true&p=1> Besökt 2015-04-13 Lindqvist, Y. (2002). Översättning som social praktik. Toni Morrison och Harlequinserien Passion på svenska. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Macmillian, bokförlag <http://www.panmacmillan.com/macmillanprize > Besökt 2015- 04-03 Munday, J. (2008). Introducing Translation Studies. Theories and Applications. London: Routledge. NE, Alfabeta. <http://www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/alfabeta- bokförlagab> Besökt 2015-03-21 Nikolajeva, M. & Scott, C. (2001). How picturebooks work. New York: Garland. Nikolajeva, M. (2004). Barnbokens byggklossar. [2:a upplagan.] Lund: Studentlitteratur. Nikolajeva, M. (2004). Till otrohetens försvar. Om att svika texten till förmån för barnläsaren. Barnboken. 27 (1), 23-32. Nikolajeva, M. (2006). What Do We Translate When We Translate Children’s Literature? I: Beckett, S. och Nikolajeva, M. (red.) Beyond Babar. The European Tradition in Children’s Literature. Lanham, Oxford: The Children’s Literature Association, 277-297. Oittinen, R. (1993). I Am Me - I Am Other. On the Dialogics of Translating for Children. Tampere: University of Tampere. Oittinen, R. (2003). Where the Wild Things Are. Translating Picture Books. Meta Translators’ Journal 48 (1-2), 128-141. Oittinen, R. (2006). The Verbal and the Visual: On the Carnivalism and Dialogics of Translating for Children. I: I: Lathey, G. (red.) The Translation of Children’s Literature. A Reader. Clevedon/Buffalo/Toronto: Multilingual Matters Ltd, 84-97. O’Sullivan, E. (2003). Narratology meets Translation Studies, or, The Voice of the Translator in Children’s Literature. Meta Translators’ Journal 48 (1-2), 197- 207. O’Sullivan, E. (2005). Comparative Children’s Literature. Abingdon: Routledge. Puurtinen, T. (2006). Translating Children’s Literature. Theoretical Approaches and Empirical Studies. I: Lathey, G. (red.) The Translation of Children’s Literature. A Reader. Clevedon/Buffalo/Toronto: Multilingual Matters Ltd, 54-64. Salisbury, M. (2004). Alex Scheffler interviewed by Martin Salisbury. Books for Keeps: the Children’s Book Magazine. (149), 6-7. Schleimermacher, F. (2004). On the Different Methods of Translating. I: Venuti, L. (red.) The Translation Studies Reader. New York: Routledge, 43-63. Shavit, Z. (2006). Translation of Children’s Literature. I: Lathey, G. (red.) The Translation of Children’s Literature. A Reader. Clevedon/Buffalo/Toronto: Multilingual Matters Ltd, 25-40. Stolt, B. (2006). How Emil Becomes Michel: On the Translation of Children’s Books. I: : Lathey, G. (red.) The Translation of Children’s Literature. A Reader. Clevedon/Buffalo/Toronto: Multilingual Matters Ltd, 67-83. Svartvik, J. & Sager, O. (1996). Engelsk universitets grammatik. Stockholm: Liber. Svartvik, J. & Svartvik, R. (2007). Handbok i engelska: från A till Ö. Stockholm: Norstedts akademiska förlag. Svenska akademien, <http://www.svenskaakademien.se/information/pressinformation/2014/svenska- akademiensstora-pris> Besökt 2015-02-20 Telegraph, the <http://www.telegraph.co.uk/culture/3667483/The-world-of-AxelScheffler.html> Besökt 2015-04-03 Telegraph, the <http://www.telegraph.co.uk/culture/books/bookreviews/9808841/A-Page-in-the-LifeJulia-Donaldson-and-Axel-Scheffler.html>Besökt 2015-04-03 Toury, G. (1995). Descriptive Translation Studies and Beyond. [elektronisk resurs] Amsterdam: John Benjamins Publishing Company. Van Meerbergen, S. (2010). Nederländska bilderböcker blir svenska. En multimodal översättningsanalys. Stockholm: Stockholms universitet. Venuti, L. (1995). The Translator’s Invisibility. A History of Translation. London: Routledge. Vermer, H-J. (2004) Skopos and Commission in Translation Action. I: Venuti, L. (red.) The Translation Studies Reader. New York: Routledge, 227-238. Westin, B. (1998). Superbarn, vardagsbarn och vilda bebisar. Svenska bilderböcker 1945-1980. I: Hallberg, K. (red.). Läs mig - sluka mig!: en bok om barnböcker. Stockholm: Natur och kultur, 246-276. Wheatley, M. (2012). What a performance: The Lively Work of Julia Donaldson. Bookbird: A Journal of International Children’s Literature. 50 (3), 72-74. Williams, J. och Chesterman, A. (2002). The Map. A Beginner’s Guide to Doing Research in Translation Studies. London/New York: Routledge. Bilaga 1. Intervju med informant Intervju via e-postkorrespondans mellan 2015-04-22 och 2015-04-24 med Anna Rosenqvist (f d barnboksredaktör på förlaget Opal). Frågelista: o Hur brukar förlag som ger ut barnlitteratur komma i kontakt med engelska bilderböcker? o Hur viktigt är samtryck? Hur brukar generellt sett förlags inställning till samtryck vara? o Hur brukar översättare väljas ut till uppdrag? o Finns det någon skillnad mellan benämningen ”översättning” kontra ”svensk text”? o Brukar benämningen ovan vara ett medvetet val från förlagen? o Vilken roll spelar illustratörer och illustrationer? o Hur vanligt är det att översättare informeras om särskilda riktlinjer, t ex att något anses olämpligt eller att föredra i översättningen? o Hur brukar bilderböcker generellt sett väljas ut för översättning? o Vilken roll spelar försäljningssiffror i andra länder för att en KT ska väljas ut för översättning? Bilaga 2. Bildbilaga The Gruffalo (KT) Copyright © 1999: Axel Scheffler Bilaga 3. Bildbilaga Gruffalon (MT) Copyright © 1999: Axel Scheffler Stockholms universitet SE-106 91 Stockholm Telefon: 08 – 16 20 00 www.su.se