Livslångt och lustfyllt? En utvärdering av konstpedagogiskt lärande Viktoria Munck

Livslångt och lustfyllt?
En utvärdering av konstpedagogiskt lärande
Viktoria Munck
Centrum för de humanistiska ämnenas didaktik
Examensarbete 15 hp
Magisterkurs Museer, utställning och lärande, AN (UH405F) (60 hp)
Vårterminen 2013
Handledare: Anne Lidén
Examinator: Berit Ljung
English title: Lifelong and enjoyable? An evaluation of art educational learning
Summary
It is inspiring to see museum visitors evolve and develop through art exhibitions. Great potential
lay in facilitating the learning experience by art exhibitions, and the possibility of designing
exhibitions that make visitors attracted to learn. The purpose of the present work is to study the
means of creating favorable conditions for lifelong and enjoyable learning in art exhibitions.
The concept of learning has multiple definitions, and several have been used effectively in
various ways in preceding works. The underlying principle of this work is that visitors learn by
actively processing information in their own minds and through experiences. The term lifelong
learning is often associated with employability and adaptability. In this work, the view of
lifelong learning is from a museum perspective, and that it is a form of learning that involves
enjoying learning and actively seeking opportunities to learn, irrespective of the level of
education and employment status. We define enjoyable learning at art exhibitions as a state of
mind when visitors enjoy themselves because they are learning.
Art education has, since the first museums were founded, strived for becoming more available
on many levels. Art educators have pursued and attempted to construct more pleasant forms of
learning involving more dialogue and participation of visitors. Given that the field of art
education is constantly evolving, critical examination of current practices remain useful tools.
A series of questionnaires were handed out to museum visitors during four exhibitions. The
visitors were asked to define the reason for coming to the art exhibition in question and to
formulate their perceptions of their learning experience. A total of 200 questionnaire replies
were collected, examined and analyzed. The primary attraction to the art exhibitions was to have
an art experience. 72 of 200 people came just to see and experience art, and 124 people
responded that they came to see and experience art along with any of the other options. There
were only 6 people who came just to learn, and just as many said they do not like to learn and
discover new things in art exhibitions. Based on these results, we find that providing motivation
for learning appears important and an underexplored area. To create favorable conditions for
lifelong learning in art education is to get a clearer link to personal development and
employability. One can facilitate, and attract, visitors to enjoyable learning in exhibitions by
letting them know more about the museum, the staff and the thoughts that are behind the
exhibits. Partnerships can attract more and new visitors. It is important that the exhibition has an
art education that is well established which can enhance the experience of art. The pedagogy
should not interfere with the experience of art, considering that some visitors were disinterested
or even negative towards learning. Many of the respondents were satisfied but wanted more
information through interaction with staff and/or artist.
The greatest art educational challenge appears to be providing the visitors motivation for
learning by giving them what they did not know they wanted.
Key words: Art education, Museum, Exhibition, Lifelong learning, Enjoyable learning.
Sökord: Konstpedagogik, Museum, Utställning, Livslångt lärande, Lustfyllt lärande.
Innehåll
Kap. 1 Inledning
Syfte och frågeställning………………………………………………..……….…1
Begrepp…………………………..……………………………………..………....1
Kap. 2 Bakgrund; Tidigare forskning och teoretiska perspektiv………………………………… 3
Lärande…………………………………………………………………………….3
Livslångt lärande…………………………………………………………………..6
Lustfyllt lärande…….…………………...………………………………...………8
Konstpedagogik………………………………………………………………......10
Utveckling av konstpedagogik på museum……………………………………....12
Utställningsform………………………………………………………………….18
Erfarande och meningsskapande…………………………………………………22
Utvärderingar och undersökningar av besökares lärande……………………..….24
Kap. 3 Metod och material……………………………………………………………………….27
Källor och källkritik………………………………………………………………27
Enkätens mål och utformning…………………………………………………….28
Utställningsbeskrivning…………………………………………………………...31
Kap. 4 Resultat av enkätsvar……………………………………………………………………..38
Kap. 5 Analys och diskussion……………………………………………………………………44
Att locka besökare till museum och lärande………………………………….…..44
Utställningsform…………………………………………….……………………47
Att möta besökarna och att skapa mening…….………………………………….49
Kap. 6 Slutsats……………………………….…………………………………………….……..52
Litteratur…………………………………………………………………….……………………54
Tryckta källor………………………………………………….…………….……54
Internet……………………………………………………….……………….…..57
Seminarium, symposium och nätverksträffar………………….………………....59
Bilagor…………………………………………………………………….………….……….…..60
Bilaga 1 Enkät……………………………………………….…………….….…..60
Bilaga 2 Enkätsvar fråga 1-3 och 5…………………………………………..…...61
Bilaga 3 Enkätsvar fråga 4…………………………………….……………….....63
Kap. 1
Inledning
Syfte och frågeställning
I mitt yrke som musei-, konst- och numera utställningspedagog har jag arbetat med lärande i
utställningar. Det har varit i såväl utställningsproduktion och programutveckling som i visningar och
aktiviteter i utställningarna. I möten med besökarna har jag upplevt hur de växt och styrkts när de
lärt, upptäckt och skapat. Det gäller både vuxna och barn, oberoende av hur insatta de är i konst och
hur vana de är att lära i utställningar. Det får mig att tro att konstupplevelser och lärande förbättrar
människors liv och därför är nyttigt för hela samhället. Det gör att jag vill att fler människor ska få
uppleva lärande genom konstupplevelser på museum. Därför vill jag med denna uppsats fördjupa
mina studier av förutsättningar för besökarnas lärande. Hur förbättrar man möjligheterna för livslångt
och lustfyllt lärande för besökare på museum? Hur kan man motivera besökare att lära sig mer? Hur
vill de lära? Syftet med uppsatsen är också att förbättra min egen praxis så att den blir mer effektiv
och mer befogad. Dessutom hoppas jag att andra musei-, utställnings- eller konstpedagoger ska ha
nytta av mina resultat i sitt arbete.
Frågeställningen är således ”Hur skapar man goda förutsättningar för livslångt och lustfyllt lärande i
konstutställningar?” Att jag väljer konstutställningar och inte utställningar i stort beror på att det kan
vara svårare att få med pedagogiska inslag i just konstutställningar. Det finns ofta en förväntan, hos
både besökare och utställningsproducenter, att konstupplevelsen ska vara i centrum och att resten av
utställningen byggs kring det, att betraktande prioriteras framför lärande.1 Föremål som inte är
utställda konstverk kan upplevas som störande för besökarnas konstupplevelse. Med andra ord, att
pedagogiken i en traditionell konstutställning inte ska synas för då riskerar den att störa. Det
förekommer ofta, nästan obligatoriska, pedagogiska inslag som stör ”den vita kubens estetik”.2 Det
finns t ex verkskyltar, transpondrar till audioguider, kataloger att bära med sig, guider eller värdar
som visar runt och uppmuntrar till samtal. Men det skulle kunna vara fler och bättre förutsättningar
än så för besökarnas lärande. Här menar jag inte bara inne i utställningslokalen utan även utanför och
i olika kringarrangemang.
Begrepp
Det finns många yrkesbeteckningar för oss som arbetar med konst och pedagogik på museum och i
utställningar. Jag väljer att i denna uppsats kalla oss alla för ”konstpedagoger” även om det inte
stämmer överens med allas yrkestitlar. De som kommer till utställningarna kallar jag ”besökare”. Hit
räknas alla som kommer till utställningen, som inte är anställda på museet. Ibland hör jag i mitt yrke
talas om ”besökare och barn” men de som kommer till en utställning är ”besökare” oavsett hur länge
1
Se t ex Beverly Serell (2006) Judging Exhibitions. A Framework for Assessing Excellence. s. 84-89.
Se tex Kristoffer Arvidsson (2011) ”När konsten inte talar för sig själv, konstmuseer och pedagogik” ur Skiascope
4. Göteborgs konstmuseums skriftserie (red. Kristoffer Arvidsson & Jeff Werner) s. 50, 52.
Men det är möjligt att det blir allt vanligare med färgade väggar. Så är fallet där jag arbetar. I de stora
utställningshallarna har både mörkrött, mörkgrått och mer pastelliga toner färgat väggarna de senaste två åren.
2
1
de är där, hur intresserade de är eller hur gamla de är. I viss litteratur om museipedagogik
förekommer termen ”deltagare” eller ”brukare”3 men jag anser att alla som deltar i ett samtal eller
annan pedagogisk aktivitet kan ses som deltagare, även om de är konstpedagoger som arbetar på
museet. Liksom man kan vara deltagare och brukare utan att vara besökare, anser jag att man kan
vara besökare utan att vara brukare. Jag tänker främst på besökare som inte vill vara i, eller ta del av,
utställningarna.
När man tycker om att lära och aktivt söker tillfällen att lära, trots att man kan ha en utbildning och
arbete som är tillräcklig för egen försörjning, kallar jag det ”livslångt lärande”. ”Livslångt lärande”
är en term som även förekommer i olika kontexter och med olika betydelse. I museivärlden är det ett
etablerat begrepp och internationellt har man arbetat med konceptet ”Lifelong learning”. Min syn på
termen, i detta arbete, är att den handlar om att människor vill och har ett intresse av att lära hela
livet, oavsett vilken ålder de befinner sig i. Lärandet går ut på att utveckla sin person och anpassa sig
till nya och främmande situationer och områden.
Om man har trevligt när man lär, helst trevligt för att man lär, vill jag kalla detta för ”lustfyllt
lärande”. Jag kopplar inte samman termen med formellt- eller informellt lärande, eftersom jag tror att
man kan få en bra och lustfylld lärandeupplevelse även om man har förväntningar eller krav på sig
att lära. På samma sätt behöver inte informellt lärande innebära lustfyllt lärande. Även om man
tycker om att lära kan man vid något tillfälle råka ut för en otrevlig form av lärande.
Det är svårt att dra en gräns mellan process och resultat i lärande, men om jag ska skilja dem åt
betraktar jag i detta arbete ”livslångt lärande” som processen och ”lustfyllt lärande” som resultatet,
eller produkten. Jag tänker då att livslångt lärande får besökaren att vilja lära sig och söka efter
möjligheter att lära. Lustfyllt lärande är då besökaren upplever när den har lärt sig något, eller just i
stunden då besökaren känner att den lärt sig något nytt. Jag är medveten om att det kan vara tvärtom
med process och resultat i förhållande till livslångt och lustfyllt lärande, t ex att processen kan vara
det som är mest lustfyllt och att livslångt lärande handlar om just resultatet, d v s att man har lärt.
Men i mitt yrke, rent praktiskt, är det lättare för mig att förhålla mig till livslångt och lustfyllt lärande
om målet är att motivera besökare till livslångt lärande som process och ge dem en lustfylld
upplevelse av lärande, som resultat.
Ett annat operationellt begrepp som måste förklaras är ”lärande”. Med ”att lära” menar jag att någon
lär sig något, inte att någon lär ut något. Det handlar alltså om den personen som tar emot
information och gör om den till kunskap.
3
Se t ex Aure, Illeris, & Örtegren (2009) Konsten som läranderesurs: syn på lärande, pedagogiska strategier och
social inklusion på nordiska konstmuseer.
2
Kap. 2
Bakgrund; Tidigare forskning och teoretiska perspektiv
Det finns många termer och begrepp som används i det konstpedagogiska fältet. För att ge en
bakgrund till livslångt och lustfyllt lärande i konstutställningar ser jag på olika former av lärande,
konstpedagogik och hur konstpedagogiken utvecklats och utformats vid museerna, utställningsform,
erfarande och meningsskapande, samt utvärderingar och undersökningar av besökares lärande.
Löpande i texten presenteras forskningshistoria och teoretiska perspektiv. Förutom att vara en
bakgrund, kommer detta kapitel att behandlas i analysdelen och blir en del av empirin.
Lärande
Det finns många definitioner av lärande och termen används ofta i vardagsspråket. Därför är det
viktigt att veta vilken definition man använder sig av när man talar om lärande.4 Roger Säljö,
professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, tar upp fyra vanligt förekommande teoretiska
perspektiv på lärande; behaviorismen, kognitiva traditioner, pragmatismen och det sociokulturella
perspektivet. Det första, behaviorismen studerar beteende och som utgångspunkt för lärande ses
associationismen, att händelser ses i ett samband och lärs in. ”Pavlovs hundar” är ett känt exempel på
en behavioristisk studie, där Ivan Pavlov (1849-1936) visade hur hundar lärde sig att känna igen
signaler och konsekvens, som att höra en klocka betyder att bli serverad mat.
I den kognitiva traditionen ryms intelligenspsykologin, kognitivismen och Piaget. Här får
rationalismen stor plats och till skillnad mot behaviorismen ses människan som mer förnuftig och
kapabel att styra sin tillvaro. Kognitivismen ser människan som en ”informationsbehandlande
varelse”.5 Jean Piaget (1896-1980), schweizisk pedagog, filosof och utvecklingspsykolog, delade upp
barnets utveckling i stadier för att hjälpa pedagogerna att lägga lärandet på rätt nivå.
Säljös tredje exempel är pragmatismen, med John Dewey (1859-1952) som har haft stort inflytande
på skola och utbildning, inte minst med formuleringen ”learning by doing”.6 Pragmatismen menar att
kunskap är ”sådant som människor kan använda sig av och som hjälper dem att hantera de
situationer och problem de möter.”7 varför människan ses som en samhällsvarelse i en demokratisk
samhällsform. På så sätt lär man genom att få svar på frågor eller att lösa problem. Berit Ljung tar i
sin avhandling Museipedagogik och erfarande avstamp i Dewey för att ”bättre kunna förstå
museipedagogikens intentioner, utveckling, gränser och möjligheter”.8 Hon menar att lärande för
Roger Säljö (2012) kap. 5 ”Den lärande människan – teoretiska traditioner” i Lärande, Skola, Bildning, Grundbok
för lärare (red. Ulf P. Lundgren & Roger Säljö & Caroline Liberg) s. 140. 5
Säljö 2012:159.
6
Ett uttryck Dewey själv endast använde sällan, se t ex Gunnar Sundgren (2011) ”John Dewey – reformpedagog för
vår tid? (103-130) Boken om pedagogerna (red. Anna Forssell).
7
Säljö 2012:177.
8
Berit Ljung (2009) Museipedagogik och erfarande. Doktorsavhandlingar från Pedagogiska institutionen,
Stockholms Universitet. s. 10.
Det finns även fler som tar avstamp i Dewey i sin forskning, se t ex Lindberg 1989 och Burnham 2012. 4
3
Dewey handlade mer om begreppet experience än learning.9 Ljung översätter begreppet experience
till erfarande och skriver att Dewey definierade den pedagogiska processen med ett ”ständigt
reorganiserande, rekonstruerande och transformerande av erfarande”.10
Det sociokulturella perspektivet med Lev Vygotskij (1896-1934) rysk pedagog och filosof, arbetade
med frågor kring barns lärande och utveckling. Ett grundläggande begrepp var ”mediering”,
förmedling. Vygotskij talade om ”mediering” i den betydelsen att människor använder sig av
språkliga redskap för att tolka och verka i världen.11 Med andra ord, om vi inte kan sätta ord på vad
vi ser och upplever blir det svårt att minnas och förstå.
George E. Hein, professor emeritus vid Lesley University, menar att man lär sig bäst av att aktivt
konstruera kunskap i det egna medvetandet.12 Det verkar vara den rådande uppfattningen i dagens
museipedagogiska forskning, tillsammans med det sociokulturella perspektivet.13 Ulla Lind och
Kerstin Borhagen skriver i Perspektiv på Kultur för lust och lärande om pedagoger i för- och
grundskola som ofta har uppfattningen att lärande har två dimensioner, där den första handlar om
kunskaper och den andra om social utveckling. Det blir allt vanligare med ”aktivt
kunskapsinhämtande” i skolan och att den sociala delen av lärandet får ett större utrymme14, vilket
även kan märkas på museer.
Även Falk och Dierking menar att lärande på museum i grunden är en social upplevelse, eller socialt
erfarande15 men att lärande kan vara både en individuell och en gruppupplevelse.16 När man lär på
museum handlar det oftast om att man får kunskap som man bearbetar och sätter in i ett
sammanhang, som ovan, och ibland leder det till aha-upplevelser på plats men ibland kan det dröja
ett tag eller flera dagar innan man inser vad man lärt, eller att man lärt. Ironiskt nog har besökarna
ofta mer nytta av museet för att bekräfta sina kunskaper och förståelse, än för att skaffa ny kunskap
och lära sig något nytt.17 Falk och Dierking skriver om tre kontexter som påverkar lärandet på
museum18. De är the personal context som handlar om personens motivation och förväntningar på
besöket, tidigare kunskaper och intresse, the socio-cultural context där besökarna talar med andra,
besökare eller personal, vilket författarna anser vara den bästa hjälpen för att lära. Den tredje är the
physical context som jag tolkar som den fysiska miljön, närmare bestämt utställningens utformning
men även händelser och upplevelser utanför museet. Falk och Dierking betonar vikten av
möjligheterna för eget val och kontroll över lärandet.19 Kevin Hsieh refererar i sin avhandling till de
9
Ljung 2009:89.
Ljung 2009:115.
11
Säljö 2012.
12
George Hein (1998) Learning in museums.
13
www.museumlearning.org 20 april 2013.
14
Ulla Lind & Kerstin Borhagen (2000) Perspektiv på Kultur för lust och lärande. s. 10f.
15
John H. Falk & Lynn D. Dierking (2000) Learning from museums: visitor experiences and the making of meaning.
s. 38 eng. ”social experience”.
16
Falk & Dierking 2000:50.
17
Falk & Dierking 2000:84.
18
Falk & Dierking 2000.
19
Falk & Dierking 2000:69.
10
4
tre kontexterna och även han menar att lärande på museum är ett resultat av en interaktion eller ett
blandande av alla de tre kontexterna.20
Eva Insulander skriver i sin avhandling Tinget, rummet, besökaren om lärandets komplexivitet, som
kan förstås som en skapande och kreativ, samt social och meningsskapande aktivitet.21 Insulander
skriver om design för lärande och syftar då både på att människan själv formar och designar sitt
lärande och hur medier och teckensystem designas för lärande. Vidare är individens lärande situerat
eftersom det är beroende av den omgivande miljön.22 Lärande sker hela tiden, i olika men bestämda
sammanhang och i samverkan med andra.23 Lärande på museum brukar ses som informellt medan
undervisningen i skolan ses som formellt lärande, med kunskapskontroller. Att museum erbjuder
lärande under ”icke-ångestskapande former” menar Anna-Lena Lindberg har både fördelar och
nackdelar; lärandet kan ses som olönsamt eftersom det inte blir bedömt.24
Bernt Gustavsson skriver om skillnaden mellan information och kunskap och hänvisar till Ellen Key
som säger att ”bildning är vad som finns kvar när vi glömt det vi lärt”. Det innebär att bildande
kunskap är tillägnad och införlivad på ett sådant sätt att den blivit till vår kunskap. Det innebär att vi
tolkat och förstått informationen på vårt eget sätt. Att kunna använda kunskapen i praktiken är ett
mått på att vi verkligen tillägnat oss den. Motsatsen kallade Ellen Key för ”papegojkunskap”, det vi
lärt oss rabbla utan att förstå meningen med.25
Man motiveras att lära både av sin omgivning och av sin egen person. Men det är en återkommande
tanke i flera pedagogiska teorier, att det finns ett motsatsförhållande mellan den självständiga
individen eller den lydande medborgaren som gör vad som förväntas av den. Det är viktigt när man
arbetar med lärande på museum att fundera över vilken utgångspunkt man själv har i frågan. Det
påverkar vilka arbetsmetoder man väljer och hur man möter besökarna i deras lärande. Frågan om
människan lär sig beroende av sin omgivning eller beroende av sin egen person, sitt jag, handlar om
synen på människans handlande.26 ”Omgivning” kan beskrivas med ett ”yttre tryck”, t ex krav från
chef eller liknande. ”Egen person” kan beskrivas som att individen själv vill lära sig mer om något,
en vilja som inte är ett krav. Detta innebär inte formellt eller informellt lärande, som handlar om
lärandeformer. Det handlar om motivationen.
En första fråga att arbeta med museipedagogiskt är varför man ska lära sig, att hitta något som
motiverar besökarna att lära mer. Kunskap är makt och trygghet och det yttersta sättet att kontrollera
20
Kevin Hsieh (2008) Art museum teacher education and participants´ needs: A case study
evaluating VAST (Visual Arts as resources for Teaching) Program at the Philadelphia
Museum of Art. Diss in Art education. Pennsylvania State University.
21
Insulander, Eva (2010) Tinget, rummet, besökaren: om meningsskapande på museum.
Doktorsavhandlingar från Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete nr 7, Stockholms universitet.
s.13.
22
Insulander 2010:34f.
23
Sjöblom 2010:14.
24
Anna-Lena Lindberg (1989) Konstpedagogikens dilemma, Historiska rötter och moderna strategier s. 281.
25
Gustavsson 2009:101.
26
Ljung 2009. Men Berit Ljung menar att man lär både beroende av sin omgivning och beroende av sin person. 5
sitt öde.27 Utbildning och lärande kan ge människor ett rikare och aktivare liv, vilket motiverar
samhälleliga satsningar på utbildning och lärande för stora delar av befolkningen.28
Knud Illeris, professor i livslångt lärande på Learning Lab Denmark vid Danmarks Pedagogiske
Universitetet29, har grunduppfattningen om lärande att det finns både en individuell sida och en
social sida, och att de båda sidorna alltid finns med vid lärande.30 Illeris beskriver lärprocessen och
jag tänker på motivationen till att lära. Men jag kan inte låta bli att fundera över vad Illeris menar
med ”social sida”. Är det om man umgås samtidigt som man lär eller kan det vara så att man
kommunicerar i någon, vilken som helst, form? För när man läser kan man uppleva att författaren
talar och man själv lyssnar, du som läser kanske hör min röst nu? Kirsten Hyldgaard, lektor vid
Institut for Uddannelse og Pædagogik i Danmark, frågar sig om det sociala, hur människor förhåller
sig till varandra, ska förstås som subjektivistiskt eller objektivistiskt?31 Dessa två positioner kallar
hon den fenomenologiska/hermeneutiska respektive den strukturalistiska positionen. När det gäller
lärande på museer blir det tydligt att ett fenomenologiskt synsätt på lärandet lämpar sig bäst. I mötet
med besökarna måste man utgå ifrån att det finns lika många sanningar som antal individer, och att
lärandet inte följer en bestämd struktur.
Olika teorier kan användas som ursäkter eller för att rättfärdiga beteenden. Det kan vara enklare att
leva med tanken att man inte har några större chanser att påverka sin situation, varför det kan vara
lika bra att nöja sig med att inte försöka nå högre upp, att nöja sig med att inte vara nöjd. Gustavsson
menar att kunskap och demokrati är beroende av ”tillgången till kunskap och möjligheten att själv
utveckla sin kunskap”. Vidare skriver han att ett demokratiskt förhållningssätt till kunskap erkänner
olika former av kunskap, som kan vara knutna till olika verksamheter och kulturer.32 Därför ser jag
en nödvändighet i att uppmuntra lärandeformer där besökarna får stora möjligheter att påverka sitt
lärande. I min undersökning av hur man skapar goda förutsättningar för livslångt och lustfyllt
lärande i konstutställningar utgår jag ifrån att lärandet sker både beroende av sin omgivning
och beroende av sin egen person. Men jag vill undersöka hur man inom olika former av lärande och
undervisning utgår mer från det ena eller det andra. Dessutom hoppas jag genom min fallstudie få se
olika exempel hos besökarna där man kopplar sitt lärande till omgivningen eller personen. Det jag är
mest intresserad av är hur besökare motiveras att lära.
Livslångt lärande
På flera olika håll används termen livslångt lärande. Ofta förklarar inte författaren vad termen
innebär, det verkar vara en självklarhet.33 Ett exempel är Ulf P. Lundgren, professor emeritus i
27
Falk & Dierking 2000:62.
Petros Gougoulakis & Lena Borgström (2006) Om kunskap, bildning och lärande – perspektiv på vuxnas lärande.
Vuxenantologin, En grundbok om vuxnas lärande (red. Lena Borgström & Peter Gougoulakis).
29
Knud Illeris är även professor emeritus vid Institut for Uddannelse og Pædagogik (DPU) i Köpenhamn.
30
Knud Illeris (2007) Lärande.
31
Kirsten Hyldgaard (2008) Vetenskapsteori: en grundbok till de pedagogiska ämnena. (övers från danska Per
Larsson) s. 25.
32
Gustavsson 2002:44. 33
Se t ex Hsieh 2008:112, 211.
28
6
pedagogik vid Uppsala universitet, som i Lärande, Skola, Bildning, Grundbok för lärare under
rubriken ”Det livslånga lärandet – att utbilda för ett kunskapssamhälle” skriver om skolan och
utbildning i en historisk kontext, från förskola till vuxenutbildning. Han går inte närmare in på
livslångt lärande än att ”Det livslånga lärandet motiverar ett lärande som måste följa det ’ständigt
föränderliga’ samhällets krav på individernas förmåga att anpassa sig och lära nytt under hela
livet.”.34 Möjligtvis menar Lundgren att livslångt lärande står för lärande för anpassning. Jag vill
gärna tolka hans mening som att det livslånga lärandet betyder motivation.
För mig handlar det inte bara om att man aldrig slutar lära.35 Min syn på livslångt lärande, ur ett
museiperspektiv, är att det är en lärandeform som innebär att man tycker om att lära och aktivt söker
tillfällen att lära, trots att man kan ha en utbildning och arbete som är tillräcklig för egen försörjning
och ger glädje. Med andra ord, att man lär för att man vill och inte för att man behöver eller måste.
Just att lärandet är livslångt tolkar jag som att viljan att lära finns hela livet. Termen livslångt lärande
handlar för mig främst om motivation att lära mer.
Men ur ett vuxenutbildningsperspektiv ser vi att UNESCO under 1970-talet presenterade livslångt
lärande som en form för att skapa ett bättre samhälle med fokus på personlig utveckling för att nå
demokratiska, humanistiska och självförverkligande mål. Dessutom kunde livslångt lärande minska
utbildningsklyftorna i samhället. Frågan drevs främst av ideella organisationer men kom senare att ta
allt större plats inom OECD och under 1980- och 1990-talen fick livslångt lärande ännu en
definition, nämligen som förstärkning av den nationella ekonomin. Tanken att minska
utbildningsklyftor byttes mot tanken på kvalificerad arbetskraft i ett allt mer globaliserat samhälle
där konkurrens ökade risken för arbetslöshet hos dem som inte odlade sin kompetens. Under de
senaste åren har livslångt lärande främst avsett möjligheter för människor att bli flexibla,
anställningsbara och framför allt självförsörjande så att samhället inte ska belastas.36 Detta innebär
en mindre lustfylld syn på livslångt lärande än den jag har, utifrån min praktik. Men jag är också ute
efter att få människor att känna sig styrkta av bildning och få bättre självkännedom, vilket Helene
Illeris menar är en vanlig uppfattning i Skandinavien.37 I Storbritannien och resten av Europa ses
termen beteckna lärande som inte sker under skoltid utan under hela livet, och inte i skolan utan
utanför skolan, d v s lärande på andra platser än skolans.38
Mitt fokus ligger således mer inom välmående och personlig utveckling, vilket också är nödvändigt i
anställningsbarhet och självförsörjning.39 När termen väl är definierad kan man som museipedagog
34
Ulf P. Lundgren (2012) ”Det livslånga lärandet – att utbilda för ett kunskapssamhälle” i Lärande, Skola, Bildning,
Grundbok för lärare (red. Ulf P. Lundgren, Roger Säljö & Caroline Liberg) s. 122. Han hänvisar till SOU 1999:39;
SOU 1999:141.
35
Falk & Dierking 2000:18. 36
Andreas Fejes, Staffan Larsson, Sam Paldanius, Staffan Roselius (2009) ”Kapitel 1, Livslångt lärande i nöd och
lust” Lärande på vuxnas vis – Vetenskap och beprövad erfarenhet (red. Madeleine Abrandt Dahlgren & Irma
Carlsson).
37
Helene Illeris (2006) “Museums and galleries as performative sites for lifelong learning: Constructions,
deconstructions and reconstructions of audience positions in museum and gallery education”. Museum and
Society Vol. 4:2. March 2006. (s. 15-26).
38
Kirsten Gibbs, Margherita Sani, Jane Thompson.(ed.) (2007) Lifelong learning in museums: a European
handbook.
39
Se Graham Black (2012) Transforming Museums in the Twenty-First Century.
7
börja fundera över hur man skapar bättre förutsättningar för livslångt lärande i utställningarna. Jag
tar avstamp i just motivationen och söker efter arbetsformer för att motivera besökare att lära hela
livet.
Lustfyllt lärande
Att en term som lustfyllt lärande uppkommit borde tyda på att det fanns ett behov av att komma bort
från en form av lärande som var, motsatsen till lustfyllt, tråkigt. Som jag skrivit tidigare; om man har
trevligt när man lär sig, helst trevligt för att man lär sig, vill jag kalla detta för ”lustfyllt lärande”. Jag
ser det lustfyllda som en nödvändig del i min praktik, men samtidigt anar jag en fara i att termen ska
uppfattas som en mindre seriös form av lärande. Ulla Lind och Kerstin Borhagen skriver om en
motstridighet i ”lustbegreppet” då det kan signalera ”leklust” och/eller ”arbetslust”. De menar att
lustperspektiven går bra att kombinera,40 vilket jag håller med om. För mig handlar lustfyllt lärande
mer om lusten att arbeta, eller snarare lusten att lära, upptäcka och ta reda på mer för att utvecklas,
och mindre om lek, även om jag gärna vill använda mig av lekfulla metoder i möten med besökare.
Lustfyllt lärande innebär för mig att det finns en lust i att aktivt lära.
Jag kopplar inte samman termen med formellt- eller informellt lärande, eftersom jag tror att man kan
få en bra och lustfylld lärandeupplevelse även om man har förväntningar eller krav på sig att lära, t
ex ses lärande i skolan som formellt. På samma sätt behöver inte informellt lärande innebära lustfyllt
lärande. Även om man tycker om att lära kan man vid något tillfälle råka ut för en otrevlig form av
lärande. John H. Falk och Lynn D. Dierking skriver i Learning from Museums, Visitor Experiences
and the making of Meaning (2000) om free-choice learning. De använder inte den annars vanliga
termen informal learning. De menar att free-choice learning är personligt motiverad och erbjuder
stor valfrihet åt den lärande att välja vad som ska läras liksom var och när den ska delta i lärande.41
Vidare menar Falk och Dierking att free-choice learning inte bara finns på museer utan även när vi
tittar på tv, läser tidningar, pratar med vänner eller surfar på nätet. Författarna menar att vi alltmer
går mot en kunskapsekonomi och blir ett lärandesamhälle.42 Här finns det stora fördelar om lärande
kan ske på mer frivillig basis och på ett mer lustfyllt sätt. Falk och Dierking menar att termen freechoice learning fångar formen av lärande som sker från dessa vardagliga självvalda situationer, och
därför är en bättre term än informal learning.
Clara Åhlvik är utställningsproducent som under tre månader, våren 2013, följer arbetet på
Wellcome Collection i London. Där var hon med om att göra en undersökning i hur man stimulerar
”besökarens lust att själv undersöka och fördjupa sig utan att det blir alltför övertydligt men heller
inte så abstrakt att det upplevs som för avancerat”. Besökare kunde under fem dagar vara med i
någon av de 65 olika fokusorienterande övningar där man fick välja ett föremål, utan verkskylt och
annan information, och undersöka det genom att röra det och sätta in det i en kontext. Övningarna
avslutades med en intervju där besökaren berättade om sin upplevelse. Åhlvik skriver att ”det resultat
som förvånade oss mest var att det verkar finnas en hunger bland vuxna besökare att själva få
40
Lind & Borhagen 2000:25.
Falk & Dierking 2000:13.
42
Falk & Dierking 2000 ”knowledge economy”, ”Learning Society”.
41
8
skapa”.43 Åhlviks arbete handlade inte om just konstutställningar, utan vetenskapsutställningar, men
jag tror att vuxnas efterfrågan av eget skapande är lika stort i konstutställningar, kanske större.
Skapande tror jag kan vara en bra ingång till lustfyllt lärande.
Just skapande för att lära ligger mig varmt om hjärtat. Sedan hösten 2008 har jag haft
”Familjelördagar” på min arbetsplats. Syftet med familjelördagarna är att locka besökare till
utställningarna, få besökarna att uppskatta sitt besök och att vilja komma tillbaka. Målet är att
besökarna ska lära sig mer om utställningen och utvecklas tillsammans. Verksamheten riktar sig till
familjer och det innebär besökare i alla åldrar. Familjelördagarna är sedan 2010 varje lördag (tidigare
första lördagen i månaden) i en av utställningarna. Det är fri entré och drop in mellan kl. 12 och 16.
Det ska vara bekvämt för besökarna; inga köer, inga tider att passa44, inga maxantal utan alla är
välkomna på sina egna premisser45. Besökarna erbjuds kortare visningar med mycket dialog och
enkelt språk. Varje familjelördag tar avstamp i ett visst tema som har en tydlig koppling till
utställningen. Skapande ingår och det är varierade aktiviteter mellan lördagarna. Familjelördagarna
ska locka till livslångt och lustfyllt lärande, samt generationsblandat lärande.
Bild 1. Generationsmöte (i utställningen Stig Lindberg Dunkers kulturhus 2007) Foto: Lena Wilhelmsson
43
http://www.ueforum.se/varlden/13-2varld3londonbrev2.php 12 maj 2013.
Inga tider att passa förutom start och slut, kl.12 och 16.
45
Se mer om hur museet bli mer familjevänligt hos t ex Richard Wood (1990) ”Museum learning: a family focus”
Journal of Education in Museums 11, 1990 s. 20-23.
44
9
Jag föredrar att använda termen ”generationsblandat lärande”46 framför ”familjelärande” eller
”family learning” eftersom ordet familj kan vara exkluderande för vissa familjekonstellationer och
besökare som kommer på egen hand, men alla tillhör någon generation. Termen ”family learning”
förekommer oftast i litteratur om familjer som lär tillsammans på museum.47 Jag vill också öppna
upp för att människor i olika åldrar lär och skapar tillsammans, vilket kan ske genom uppmuntran till
besökarna eller att någon besökare blir ombedd att hjälpa någon annan även om de inte känner
varandra. I det generationsblandade lärandet ser jag att vuxna och barn lär tillsammans och av
varandra och skapar gemensamma minnen som stärker deras relation. Jag hoppas att de känner
lustfyllt lärande även om familjelördagarna inte bara handlar om att ha roligt, det handlar ofta om
allvarliga ämnen. Men att man får tänka efter och tala ut och göra det tillsammans kan upplevas som
lustfyllt.
Konstpedagogik
Så länge det har funnits bilder har det funnits konstpedagogik, i någon form. Jag har ofta förklarat att
jag som konstpedagog fungerar som en brygga mellan konsten eller utställningen och besökarna. Då
låter det som om det skulle vara något hinder mellan de båda. Det är ingen självklarhet att besökarna
inte kan ta till sig, eller ta sig till, utställningens innehåll utan min hjälp. Men konstpedagogiskt
arbetar jag för att underlätta för besökarna att göra upptäckter och få upplevelser, lära och utvecklas
samt skapa nyfikenhet kring bilderna för att besökaren ska lockas att vilja veta mer och ta sig tid att
verkligen se. Eftersom bilder alltid omges av ett syfte och möjligheten till tolkning har det i alla tider
funnits ett behov av stöd i att läsa av dem.
Under år 2011 anordnade Göteborgs konstmuseum den 17 oktober ett seminarium om
konstpedagogik i samband med utgivningen av det fjärde numret av deras skriftserie Skiascope.48
Detta nummer handlade om just konstpedagogik. Jeff Werner, professor i konstvetenskap vid
Stockholms universitet, talade och skriver i numret att konstpedagogikens uppgift är att hjälpa
besökarna att få en konstupplevelse, och att få besökarna att värna om demokratiska värderingar och
motverkan av fördomar samt öka folkbildningen. Vidare frågar han om konstpedagogiken ska ta sig
an institutionskritik och motverka klass-, genus-, och etnicitetsskillnader.49 En annan talare var
Kristoffer Arvidsson, forskare vid Göteborgs konstmuseum. Han menar i numret att
46
Jag har sett termen ”intergenerational learning” hos Stewart Cohen (1989) ”Fostering shared learning among
children and adults: the children’s museum” Young Children 44(4) 1989 s.20-24 (extracted version in Durbin, Gail
(ed.) 1996 Developing Museum Exhibitions for Lifelong Learning.
47
Se t ex. John H. Falk, Lynn D. Dierking, & Susan Foutz, (Ed.) (2007) In principle, In Practice: Museums as
Learning Institutions.
Se http://shop.niace.org.uk/fl-in-museums.html 5 maj 2013, http://www.familiesinartmuseums.org/.
13 april 2013, www.familylearningforum.org/ 13 april 2013, www.familylearning.org/ 13 april 2013.
48
Se numret på
http://www5.goteborg.se/prod/kultur/konstmuseet/dalis2.nsf/vyFilArkiv/SKIASCOPE4.pdf/$file/SKIASCOPE4.pdf 20 april 2013. Om seminariet, se
http://www.konstochlarande.se/sites/default/files/upload/resurser/Konstpedagogik%20GKM%2017%20okt.pdf
20 april 2013.
49
Werner 2011:16.
10
konstpedagogiken främst förväntas berika besökarnas konstupplevelse genom att få dem att se och
tolka konst. Konsthistoria och andra kunskaper kan krävas, att besökarna lär en ”bakgrund”.50
Från ett annat håll, nämligen USA och The Frick Collection, New York, menar Rika Burnham att
konstpedagogens första uppgift är att uppmärksamma besökaren på konstverken, och få besökaren
att titta på det i mer än bara någon enstaka sekund.51 Det finns således olika syn på hur man ska lära
utifrån konst. Venke Aure, førsteamanuensis vid Avdelning for estetiske fag, Høgskolen i Oslo,
skriver om tre sätt att lära utifrån konst; ”et kunstorientert læringssyn” där det på förhand är bestämt
vad som ska läras, ”et opplevelseorientert læringssyn” där besökaren upplever konstverket men inte
lär sig något annat om det, och ”et relasjonsorientert læringssyn” där lärandet är beroende av
relationen mellan besökaren och verket, kontexten och museipedagogen.52 Dewey såg pedagogikens
mål i att uppmuntra till lärande53 och Insulander skriver att en utställning kan förstås som ett
”erbjudande om mening för den besökare som engagerar sig i den.”54 Uppgiften för oss
konstpedagoger är då att få besökarna att acceptera erbjudandet. Burnham efterfrågar en form av
konstpedagogik där intresset för konstverket tjänar intresset för besökaren.55 Jag tror att vi har den
redan. Marton och Booth skriver i Om lärande:
”…pedagogik innebär bland annat att ha förmågan att inta den andres perspektiv, att ha förmågan att
bedöma om prestationen är framgångsrik och att ha förmågan att anpassa sin inblandning i enighet med
en uppfattning om hur värdefullt det är i förhållandet till syftet.”56
Vad jag uppskattar mest i citatet är ”förmågan att inta den andres perspektiv” som en beskrivning av
pedagogik. Att kunna avgöra om prestationen är framgångsrik, åt båda håll, är också viktigt för
museipedagogen, liksom att kunna avgöra hur mycket vägledning besökaren behöver.
Från ett teoretiskt perspektiv frågar sig Hyldgaard, om pedagogiken är ”den teoretiska, vetenskapliga
och filosofiska reflektionen över fostran och utbildning” eller om den är en praxis, vilket även Ljung
undersökt.57 Musei- och konstpedagogik kan innefatta hela museibesöket.58 Men för mig handlar
konstpedagogiken om just konsten och utställningar med konst. Men Anna-Lena Lindberg har en
bredare syn på konstpedagogik i sin avhandling Konstpedagogikens dilemma, Historiska rötter och
moderna strategier från 1989. Hon ser att konstpedagogik handlar om konst, konstutställningar och museum samt utbildning om konst, oavsett om den sker på museum eller inte.59
50
Arvidsson 2011:26.
Burnham 2011:10.
52
Aure (2009) Kap. 7 ”Læringssyn” s. 208-225 Konsten som läranderesurs: syn på lärande, pedagogiska strategier
och social inklusion på nordiska konstmuseer.
53
Ljung 2009:139.
54
Insulander 2010:14.
55
Burnham 2011:60. 56
Ference Marton & Shirley Booth (2000) Om lärande (översättning: Patricia Wadensjö) s. 214.
57
Hyldgaard 2008:19. Ljung (2004/2008) Museipedagogik i Sverige - pedagogiska perspektiv. Institutionen för
undervisningsprocesser, kommunikation och lärande. Lärarhögskolan i Stockholm (något reviderad)
58
Arvidsson 2011:84, Nanfeldt 2011:176, Cassel 2001.
59
Lindberg 1989.
51
11
Ordet ”pedagogik” kommer från ”paidagogon” vilket var benämningen på de slavar som under
hellenistisk tid hjälpte till med undervisningen av barnen. Jeff Werner skriver att ordet alltmer tagit
över som benämning på museernas kunskapsförmedling.60
Anna-Lena Lindberg söker i sin avhandling svar på varför vi har konstpedagogik. Det finns flera
anledningar. Under 1700-talet förändrades konstnärsyrket och borgerligheten kunde liksom
kungamakt och adel köpa konst som representation. Men borgarna beställde inte utan köpte färdigt
och möjligheten att förstå konsten var inte på samma villkor som för kungamakt och adel, om den
fanns alls. Konstnärerna på konstmarknaden skapade en genikult kring sig själva och sitt
konstnärliga uppdrag, vilket fungerade på den obildade publiken. Men det behövdes hjälp med att
förstå konsten. 61 Andra anledningar till att bedriva konstpedagogik var att konstnärsyrket hade hög
profit med låga kostnader för råmaterialet och stora vinster vid försäljning av konstverken, vilket
innebar statsnytta.62 En annan anledning var att kulturen ansågs kunna hålla ”dryckenskapen” på en
lagom nivå.63 Ellen Key (1849-1926), svensk författare och pedagog, menade att ”man arbetar bättre,
mår bättre, blir vänligare och gladare, ifall man möter vackra former och färger”64 och det var hon
inte ensam om. Under 1900-talets första hälft verkar konstpedagogiken ofta betraktats som ”en
distributionsfråga” då det fanns en tanke om att ifall människor fick se god konst skulle deras
intresse väckas för ”konsten som glädjekälla och bildningsfaktor”.65 Även idag finns på många håll
tanken på välmående och utveckling i samband med kulturkonsumtion, men idag verkar det finnas
en större försiktighet i att berätta för människor vad de behöver och varför.66 Mer om
konstpedagogikens utveckling följer.
Utvecklingen av konstpedagogik på museum
Min ambition att skapa goda förutsättningar för besökarnas lärande har funnits hos museipersonal
alltsedan de första museerna etablerades. Frågan har stötts och blötts, hur vi ska få besökarna att vilja
lära mer, hur vi underlättar för lärande och vad de ska lära. Fylliga redogörelser för utvecklingen av
konstpedagogik och professionen konstpedagog finns hos Elliot Kai-Kee som är ”Education
Specialist” vid the Paul Getty Museum i Los Angeles, i texterna i Skiascope 4 av Jeff Werner,
Kristoffer Arvidsson och Philippa Nanfeldt, samt hos Anna-Lena Lindberg. Här följer vissa
historiska nedslag för att visa på riktningar och tankar i det konstpedagogiska fältet, med fokus på
lustfyllt lärande.
60
Werner 2011:18.
Lindberg 1989:48, 65f.
62
Lindberg 1989:163.
63
Lindberg 1989:165.
64
Lindberg 1989:191.
65
Lindberg 1989:260.
66
T ex ”Kultur på recept”, som utgår ifrån att kultur har goda effekter på hälsan. Se
http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Valkommen_till_Vardgivarwebben/Utveckling__projekt/sjukskrivningsprocess/
Rehabiliteringsgarantin/Kultur-pa-recept-20/ 13 april 2013. Se även Black 2012:9 om Greater Philadelphia Cultural
Alliance.
61
12
De första museerna var privata samlingar som öppnades upp för allmänheten. På så sätt inrättades
museerna i en strävan mot demokrati.67 Museerna har över åren alltmer demokratiserats och ändrats
utifrån kritiken mot ”eurocentrism” och patriarkal struktur, men mest har museerna ändrats utifrån
krav från politiska och ekonomiska villkor. Museerna måste t ex dra in entréintäkter och dra till sig
sponsorer.68 Likaså har museerna under de senaste 150 åren gått från kunskapsproduktion till
kulturkonsumtion. Kai-Kee skriver om museipedagogens arbete under början av 1900-talet, att det
var viktigt att både ge information och få besökaren att uppskatta verket. Konstpedagogen skulle
vara som en värd och visa besökarna verken men inte ge för mycket information om dem, flera
decennier senare fanns även rekommendationen att vara helt ”nollställd” inför konstverket.69
Om lustfyllt lärande, eller lärande som kan räknas som lustfyllt lärande, skriver Kai-Kee att redan i
början av 1900-talet i USA erbjöd vissa museer program för vuxna där de aktivt skulle ta del av
lärande på ett mer lustfyllt och informellt sätt. Även om det på de amerikanska museerna under
början av 1900-talet ansågs vara tvunget att utbilda besökarna för att de skulle lära sig att uppskatta
konst, fanns det en tanke på Museum of Fine Arts, MFA, i Boston att deras ”docent” inte skulle vara
som en lärare utan snarare som en vän att tala med, som leder en rätt till konstverket och får
besökaren att uppskatta det. Dessutom skulle ”the docent” utgå ifrån besökarens intressen för att
uppmuntra till uppskattning och kritiskt tänkande.70 Under 1930-talet tog många museer alltmer
avstånd från föreläsning och undervisning till fördel för mer aktiva besökare och diskussionsgrupper
för vuxna. I takt med att pedagogiken för vuxna utvecklades skedde framsteg även för barnens
pedagogik.71 Frågan om konst skulle användas i lärandesyfte eller som estetisk upplevelse, var viktig
under lång tid. 72 Dessa frågeställningar diskuterades flitigt under 1930- och 1940-talen73 och är
fortfarande aktuella idag, nästan ett sekel senare. När museerna var en ny företeelse var det
förvånansvärt länge under diskussion huruvida museerna skulle vända sig till barn eller inte.74 Men
vid slutet av 1930-talet kom museipedagogiken vid de större museerna att allt mer handla om barn.75
Att pedagogiken blev mer progressiv syns i en titel som Let The Child Draw av Van Dearing Perrine
1936, som är ett exempel på tankarna om att kreativiteten var viktigast, liksom att låta barnen få
fortsätta vara barn, att inte lägga på dem vuxna värderingar av konsten. Oftast utforskade och
analyserade barnen konsten genom att teckna. Det ansågs vara en mycket bättre metod att besökarna
fick fokusera på några fåtal verk och nå dem på djupet, istället för att få en guidad visning med
rabblande av namn, titlar och årtal i ett högt tempo.76 Detta visade Grace Fisher Ramsey 1938 i sin
67
Nanfeldt 2011:174.
Arvidsson 2011:44.
69
Kai-Kee 2011:23 ”The instructor should think of herself as a host” och Kai-Kee hänvisar till Elizabeth Whitmore,
Bulletin of the Metropolitan Museum of Art 11, no. 9 (Sept 1916:200).
Se även Hermerén, Göran (2010) Georg Suttners konstpedagogik och konstsyn s. 16.
70
Kai-Kee 2011:21 ”not guidance, but companionship”.
71
Kai-Kee 2011:26.
72
Kai-Kee 2012:20ff, 25.
73
Kai-Kee:2011:28.
74
Kai-Kee 2011:26.
75 Kai-­‐Kee 2011:25ff. 76 Kai-­‐Kee 2011:27f. 68
13
skrift om pedagogiskt arbete på museum, och i takt med att pedagogiken för vuxna utvecklades
skedde framsteg även för barnens pedagogik.77
Under 1940- och 1950-talen i USA utvecklades språkbruket i museernas skolverksamhet till att allt
oftare använda orden ”game” och ”discovery” för att beskriva ett mer lustfyllt lärande. Fokus låg på
”informality” och barnen skulle våga fråga och diskutera mera.78 Under 1940- och 1950-talet
utvecklades konstvetenskapen som akademiskt ämne, vilket påverkade konstpedagogiken vid
museerna. De flesta konstpedagoger som arbetade med konstverk hade en utbildning i
konstvetenskap och förmedlade en folkligare variant av konsthistoria till besökarna. Men det tog inte
lång tid för konstpedagogerna att inse att den stora utmaningen låg i att nå besökaren och inte att
hålla rätt på konsthistorien.79
Anna-Lena Lindberg menar att konstpedagogikens dilemma är att den velar mellan
uppfostrarhållningen och den karismatiska hållningen. Den första handlar om att hjälpa besökaren
att bildas genom en överföring av kunskaper, vilket objektifierar besökaren. Den andra grundas på en
romantisk uppfattning där besökaren ska uppleva konstverket med känsla och inte förnuft.
Konstpedagogik är då överflödig för besökaren, vilket innebär en subjektifiering, och besökaren
lämnas ensam med sin privata upplevelse. Men, som Lindberg skriver, finns det i verkligheten grader
av båda hållningarna i konstpedagogiken.80 Ett exempel på en mer karismatisk konstpedagog är
Carlo Derkert, ”Moderna Museets legendariske konstvisare, för både vuxna och barn”81 . Arvidsson
skriver att det kring Derkerts tradition fanns en ”romantisk föreställning om att barns bilder har
kontakt med ett föreställt ’ursprung’”.82 Ett annat dilemma är att vi vill att fler besökare ska komma
till museerna men om det blir för många besökare i utställningarna går det inte att se verken, och det
blir svårt att ha visningar inför större grupper som inte kan diskutera lika fritt som i en mindre grupp
där alla kan kommunicera med varandra.
I mitten av 1900-talet uppläts på flera museer i USA egna utrymmen för barnverksamhet.83
Skolklasser fick utforska konst genom att använda sin kropp för att visa sin tolkning av konsten.
Studenter och unga uppmanades att verkligen se konsten och konstpedagogerna trodde att om
studenterna inte fick veta konsthistorien kunde de se bilderna lättare. Således blev konsthistorien ett
hinder för att se bilden på riktigt, men som alltid fanns det de som hävdade motsatsen.84
Under 1960-talet kom flera nya museer och antalet besökare på museerna ökade rejält.85 Kulturlivet
blomstrade. Motsättningar, som den mellan en klassisk-akademisk konstsyn och den estetiskt
radikala och den mellan finkultur och masskultur, kom upp till ytan.86 Auktoriteter kom att
77 Kai-­‐Kee 2011:26. 78
Kai-Kee 2011:31. Kai-Kee 2011:29. 80
Lindberg 1989.
81
Lindberg 1989:271.
82
Arvidsson 2011:92.
83
Arvidsson 2011:76.
84
Kai-Kee 2011:37.
85
Kai-Kee 2011:34.
86
Lindberg 1989:271.
79
14
ifrågasättas och konstkritikern Ulf Linde menade att ”betraktaren gör konstverket”, vilket var ett
uppskattat påstående eftersom varje betraktares tolkning erkändes. Linde menade att magi uppstod
när besökaren mötte verket och gjorde det meningsfullt ”genom att läsa av det mot sina egna
erfarenheter”.87 Detta klingar väl med det idag så vanligt förekommande begreppet
meningsskapande. Men redan John Dewey skrev i Art as Experience 1934 om betraktarens möte
med konsten. För Dewey var det inte konstverket i sig som var viktigast, utan mötet med konsten och
erfarandet som följde. Det var detta erfarande i mötet som Dewey ansåg vara det riktiga
konstverket.88 Så det var en inte en ny tanke, att betraktaren gör konstverket, som uppmärksammades
på 1960-talet.
Under 1970-talet blev praktiska inslag allt vanligare i pedagogiken samtidigt som
konstutställningarna blev mer intellektuella och således gled konstpedagogik och
utställningsproduktion allt längre ifrån varandra.89 Det fanns en rädsla hos ”curatorerna”
(utställningsproducenterna) att ställa ut konsten på ett alltför tillgängligt vis, de var rädda att konsten
skulle vulgariseras av ett tydligt publikt tilltal.90 Detta försvårade konstpedagogernas arbete
ytterligare. Dessutom fanns frågan ”om konsten på det hela taget är något annat än en lyxartikel”,
”dvs en fråga om konstens legitimitet”.91
Under 1990-talet började museerna studera sin publik, besökarna, allt mer för att fokusera på deras
lärande framför deras upplevelser. Besökare som inte var vana vid konst skulle bli bättre mottagna.
Postmodernismen kom att synas allt tydligare i museerna och det handlade framför allt om att skapa
mening.92 Eva Insulander skriver om den sk nya museologin, som kom under 1990-talet och
framhävde museernas demokratiska funktion och meningsskapande hos besökarna.93 I
meningsskapandet behövdes en ny inriktning hos konstpedagogen. Det krävdes att den skulle vara
lyhörd, stöttande och förhandlande. Detta var en ”Facilitator” och den ställde rätt frågor för att leda
besökaren till meningsskapande.94 Men många museipedagoger reagerade mot föreställningen att
besökarna själva skulle stå för sitt meningsskapande. Bl a Eilean Hooper-Greenhill menade att
tolkningar styrs av både människan och det samhälle människan, uttolkaren, lever i.95
Ett annat tecken på strävan mot lustfyllt lärande är att man för in allt mer dialog i museipedagogiken.
Jeff Werner skriver att ”Den minskade användningen av begreppet kunskapsförmedling pekar också
på att pedagogiken blivit mer dialogisk och mindre didaktisk” och han menar att detta är ett led i att
göra besökarna delaktiga och samtala i stället för att lära ut fixa kunskaper, som konsthistoria.96
87
Arvidsson 2011:90.
Ljung 2009:78 som hänvisar till Dewey (1934) Art as Experience.
89
Werner 2011:20 som hänvisar till Nanfeldt 2011. 90
Arvidsson 2011:76.
91
Lindberg 1989:59.
92
Kai-Kee 2011:45, se även Gary Edson & David Dean (1994) The Handbook for Museums. 93
Insulander 2010:12.
94
Kai-Kee 2011:46f.
95
Eilean Hooper-Greenhill (2007) Museums and the Interpretation of Visual Culture. s. 119.
96
Werner 2011:18.
Däremot skriver Örtegren att Moderna Museet i Stockholm föredrar termen ”förmedling” framför ”pedagogik”
eftersom de tycker att det senare mer förknippas med undervisning och det första med publikmöte. Se Örtegren (2009)
88
15
Bild 2. Publikmöte. Utställningsproducent Charlotta Jönsson berättar om utställningen Stig Lindberg.
Foto: Lena Wilhelmsson
Werner menar att den ”dialogiska formen” ofta är demokratisk, inkluderande och stimulerande men
riskerar bli ytlig om det inte finns ”fördjupade kunskaper och kontakt med forskningsfronten på
museerna”.97 I dialogen prövar och omvärderar vi våra ståndpunkter.98 Därför är konversation och
dialog viktigt för förståelse och tolkning.99 I en visning bör besökarna ges utrymme att berätta om
sina tankar och tolkningar. Om inte annat är det bra med pauser och att fler röster än
museipedagogens hörs. Men man får inte glömma att dialog handlar om mycket mer än bara röster
som ska höras. Kai-Kee nämner mer eller mindre i varje tidsavsnitt, med ett eller två decennier, att
dialogen fick ökat utrymme och jag undrar om det var en liten ökning som upplevdes som stor eller
om det var ett pendlande mellan dialog och förmedling.
Philippa Nanfeldt skriver om ”verkstadspedagogiken”; att låta besökarna vara aktiva och skapa,
istället för att uppfostra och bilda dem. Verkstadspedagogiken har funnits i Sverige sedan slutet av
1960-talet.100 Det är ett fungerande koncept. Victor D’Amico, chef för den pedagogiska
Kap. 3 ”Konstpedagogiken på Moderna Museet i Stockholm (s. 80-129) Konsten som läranderesurs, syn på lärande,
pedagogiska strategier och social inklusion på nordiska konstmuseer. s. 91, 124.
97
Werner 2011:18.
98
Sjöblom 2010:10.
99
Burnham 2011:61.
100
Nanfeldt 2011:260.
16
verksamheten på the Museum of Modern Art, MoMA, från 1937-1970 menade att om besökarna
lärde sig att skapa, skulle de respektera andras skapande.101 Anna-Lena Lindberg menar att skapandet
i utställningarna innebar en rubbning av de fasta rollerna publik/konstnär.102
Bild 3. Möjligheter till eget skapande för besökarna genom material som papper, pennor/kritor och
plastpärlor i utställningen, i kombination med plats för arbete och vila. (Utställningen Stig Lindberg
Dunkers kulturhus 2007) Foto: Lena Wilhelmsson
Eva Insulander skriver vidare om den sk nya museologin som hävdade att museer och utställningar
är kontextberoende och situerade i sin samtid. Museiforskningen såg då kritiskt på museernas
begreppsliga grund, syfte och samhälleliga grund, vilket Insulander menar gjort dagens museipraktik
mer självkritisk och öppnat upp för mer arbete med mångfald, jämlikhet och interkulturalitet.103 En
engelsk motsvarighet till beteckningen ”nya museologin” finns i ”post-critical museology”.104 Eileen
Hooper-Greenhill tänker sig ett ”post-museum” som är mer flexibelt och kreativt, mer postmodernt.
Hon menar att museerna måste närma sig besökarna genom att låta kultur, kommunikation, lärande
och identitet stå i centrum.105 Detta är områden med ständiga utvecklingsmöjligheter. Men redan har
dagens museer har allt mer börjat betrakta besökarna som ”aktiva agenter”, d v s de ses inte längre
som passiva.106
101
Kai-Kee 2011:36 ”When people know how to create, they respect other’s creativity”.
Lindberg 1989:271. 103
Insulander 2010:12.
104
Andrew Dewdney & David Dibosa & Victoria Walsh (2013) Post-critical museology: theory and practice in the
art museum.
105
Arvidsson 2011:60.
106
Arvidsson 2011:80.
102
17
Paul Sjöblom, forsknings- och utvecklingschef på Nobelmuseet menar att det idag på museerna finns
ett mer aktivt lärande och inlärning prioriteras framför utlärning. Tidigare fanns en föreställning om
en ”objektiv och färdig kunskapsmassa” som kunde förmedlas.107 Sjöblom menar att numera utgår
museipedagoger allt oftare från ”språket, rummet, artefakterna och deltagande” som tar stöd i
Vygotskijs kulturhistoriska teorier om människan som både biologisk och sociokulturell varelse.108
Om man ska spekulera om framtiden, tycks två linjer växa sig starkare. Politiker och
Arbetsförmedlingen vill få fler konstnärer att arbeta på museum och gärna pedagogiskt.109 Det verkar
finnas en syn på konstnärer som väldigt breda och de förväntas ofta ha en naturlig fallenhet för
pedagogik. Men de flesta konstnärer riktar in sig på ett specialområde och bör därför ses mer som
specialister än ”allkonstnärer”. Detta kan göra att konstpedagoger får större inflytande eftersom de
ska avgöra vilken konstnär och vilket tema det pedagogiska arbetet ska ha. Den andra linjen handlar
om hur de pedagogiska satsningarna i museivärlden minskar, pendeln slår tillbaka från att det för
några år sedan blev ett allt tydligare fokus på pedagogik och lärande. I Storbritannien märks att
konstpedagoger allt mer måste motivera sin existens och både konstpedagoger och
utställningsproducenter måste i högre utsträckning koppla sitt arbete till förbättrande hälsoeffekter.
Även i Sverige, som brukar följa Storbritanniens utveckling med några års fördröjning, har vi
”Kultur i vården”110. Men här har konstpedagogerna en möjlighet att övertyga vikten av
konstpedagogik för bättre hälsa, och därmed säkra sin existens. Samtidigt är professionen
konstpedagog hotad om allt fler konstnärer ska ta över detta arbete. Men istället för tvära kast åt
olika håll tror jag mer på en någorlunda balans mellan konstpedagoger och konstnärer111 såväl som
mellan hälsoeffekter och lärande.
Utställningsform
Redan Ellen Key menade 1906 att museibesöken blev mer givande för besökarna om det fanns
”upplysande texter vid konstverken” och om ”upplysningsvilliga personer” ersatte ”råa” vaktmästare
och om en lättsam katalog fanns.112 Hennes tankar kunde vara skrivna av någon idag, dessa tre
pedagogiska inslag borde vara självklara men är fortfarande inte en självklarhet. Det är väl närmast
självklart att god utställningsdesign lockar besökaren att använda sina sinnen och att utforska
utställningen. Med god design hittar besökaren på egen hand och behöver inte fråga om hjälp. Den
107
Sjöblom 2010:8.
Sjöblom 2010:9.
109
Ett exempel på det är en konstfestival för barn och familjer som ska pågå under höstlovet, vecka 44, år 2013, på
varje konstinstitution i Skåne. Region Skåne skjuter till pengar och dessutom finns pengar att söka för arvode till en
konstnär till varje institution, som kopplas in i festivalen. I stort sett varje konstinstitution har möjlighet att söka
pengar till detta, att ta in en konstnär som gör någon form av arbete. Det kan vara konstverk, pedagogisk verksamhet
med skapande, hålla visningar eller annat. Däremot är det inte möjligt för konstinstitutionerna att söka pengar till
konstpedagogisk förstärkning, vilket är mer efterfrågat eftersom det väntas fler besökare än vanligt i samband med
konstfestivalen.
110
http://www.kulturradet.se/sv/verksamhet/Kultur-och-halsa/Kultur-i-varden/Stockholm-Gott-exempel-2/ 13
april 2013. Se även
http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Valkommen_till_Vardgivarwebben/Utveckling__projekt/sjukskrivningsp
rocess/Rehabiliteringsgarantin/Kultur-pa-recept-20/ 13 april 2013.
111
Det finns flera konstpedagoger som också är konstnärer. Se tex Aure & Illeris & Örtengren 2009.
112
Lindberg 1989:205.
108
18
första form besökarna möts av är, om inte hemsidans, museibyggnadens. Den är ofta pampig eller
allvarlig, vilket ger de utställda föremålen högre status.113 Museets utformning kan också påverka
besökarnas sinnesstämning. Falk och Dierking skriver att förstagångsbesökarna ofta lägger sin
uppmärksamhet på att hitta i lokalerna och på sitt beteende; hur man ska vara i detta nya.114 Ett
museums entré har betydelse för besöksantalet, om man passerar ingången på väg till annat kanske
man tittar in på ett spontanbesök. Spontanbesök lär inte hända om det är svårt att ta sig in på
museet.115 Aspekter som fri entré och långa öppettider spelar också en viktig roll.116 De kan påverka
besökarens inställning till besöket redan på ett tidigt stadium. Både inställning och miljö är
avgörande för lärandet.117
Hängningen och väggfärger är också konstpedagogiska redskap. Verken kan hänga i lägre höjd för
att underlätta för de som är kortare än ”normallånga”. Man kan också genom hängningen skapa
frågeställningar, t ex med mellanrum.118 Under senare delen av 1800-talet fanns i utställningarna
väggfärger som valts ut för att kunna lyfta konstverken och ibland framhäva dess guldramar, samt
påverka besökarnas känslor.119 Men under 1900-talet blev det allt vanligare med vita väggar och det
är fortfarande det vanligaste. Fördelarna med vitt är att färgerna i bilden inte störs i lika hög
utsträckning och det blir ljusare i rummet, samt att det vita absorberar ultraviolett strålning.120
Audioguide är ett exempel på museipedagogik i annan form än en visning. Själva audioguiden består
av en mottagare som riktas mot transpondrar som sitter vid verk eller vid ingången i ett rum. När
audioguiden aktiveras spelas en inspelning upp, ofta med information om verken i närheten.
Fördelen med audioguide är att besökaren själv bestämmer hur mycket och hur länge den ska spela.
Jag har arbetat med produktion av audioguider sedan början av 2009 och tycker det är ett bra
pedagogiskt redskap till att lära mer. Oftast har det funnits en audioguide för barn och en för vuxna
till varje utställning, ibland även en på engelska. Barnaudioguiderna har i de flesta fall varit kortare
inspelningar med lättsam fakta och skämt, musik och ljudeffekter och besökarna har fått olika
uppdrag och frågeställningar att fundera över. För de vuxna har inspelningar där konstnären berättar
själv om sitt verk varit mest populärt och därför de vanligast förekommande. Men förvånansvärt
många vuxna besökare använder barnaudioguiden för att få information på ett enkelt och kortfattat
sätt. Några av dessa vuxna besökare har förklarat skämtsamt, när de ber om barnaudioguiden, att de
fortfarande känner sig unga.
113
Arvidsson 2011:40.
Falk & Dierking 2000:55.
115
Lindberg 1989:297.
116
Lindberg 1989:271.
117
Arvidsson 2011:100.
118
Arvidsson 2011:72.
119
Falk & Dierking 2000:124 och Arvidsson 2011:68.
120
Falk & Dierking 2000:125. 114
19
Bild 4. Annorlunda vita väggar. (Utställningen Dekadens på Dunkers kulturhus 2009)
Foto: Lena Wilhelmsson
Bild 5. Inte vita väggar. (Utställningen Dekadens på Dunkers kulturhus 2009) Foto: Lena Wilhelmsson
20
Bild 6. Besökare med audioguide. Foto: Lena Wilhelmsson
En problematisering är ett måste i konstpedagogiken, och den måste vara med från början, både i
visningar, texter, audioguider och hängning.121 Annars riskerar pedagogiken bli ett bihang istället för
något angeläget, smart, eller lustfyllt. Många besökare vill ha någonting med sig hem från
museibesöket122 därför är det viktigt att det finns någon broschyr eller liknande att ta med sig hem.
Jag ser helst att det är något med mer information, fördjupning som expanderar lärandemiljön.
Många museer har fristående utrymmen för t ex barnverksamhet. Ofta är dessa platser trevligt
inredda och fyllda med inspiration och glädje, samt möbler i ”barnstorlek”123. Men jag ser risken att
dessa verkstäder inte kan bli mer än ett bihang till utställningen, att de två är isolerade från varandra.
Det bästa anser jag vara ytor i utställningen med möjlighet till såväl fördjupning som umgänge och
vila. Motsatsen är utställningar som besökarna går runt och står i tills de inte orkar längre och lämnar
121
Arvidsson 2011:68, Black 2012.
Hsieh 2008:46.
123
Se t ex Helene Illeris (2009) Kap. 2 ”Kunstpædagogikken på Statens Museun for Kunst i København” (s.28-79)
Konsten som läranderesurs, syn på lärande, pedagogiska strategier och social inklusion på nordiska konstmuseer. s.
42f.
122
21
utställningen för att de är trötta, inte för att de känner sig mentalt och intellektuellt färdiga med den.
Det är något som minskar motivation till lärande.
Erfarande och meningsskapande
Berit Ljung använder sig av John Deweys begrepp experience och kallar det på svenska för
erfarande. Begreppet är dubbelt, det handlar både om vad och hur, och är både substantiv och verb.
Ljung menar att ibland när Dewey skriver om erfarande skulle det kunna kallas kultur istället, inte
minst för att han har definierat kultur ”att ständigt vidga och förfina sin förmåga att skapa och förstå
mening.124 Att förenkla betydelsen av erfarande till ”att få erfarenheter” faller inte Ljung i smaken
eftersom det inte visar på ett aktivt handlande.125 Både hon och Dewey anser att kontinuitet och
interaktion är avgörande för kvaliteten på bildande, kontinuitet i det avseendet att det i erfarande
finns något från tidigare, vilket påverkar de kommande erfarenheterna. Det förgångna, nuet och
framtiden hör ihop. Interaktion sker mellan den som erfar och omgivningen. Om interaktionen
uteblir skapas inte erfarande.
Det finns olika former av erfarande och alla är väsentliga.126 Pedagogik kan ses som ”en utveckling
inom, genom och för erfarande”127 men skillnaden mellan pedagogik och erfarande är att erfarande är
bildande endast om det skapas med interaktion och kontinuitet. Ljung menar vidare att kunskap och
kunnande inte är erfarenhet och erfarande, men kunnande är en form av erfarande.128
”Meningsskapande” är ett ord som ofta förekommer i litteratur som berör museum och lärande.
Därför finns det olika definitioner av vad mening innebär, från att förstå och göra en koppling, till att
lära sig något som är meningsfullt. Ljung skriver om meningsskapande att begreppet ibland används
”på ett mindre underbyggt sätt” och redan 1916 skrev Dewey om mening och meningsskapande, så
begreppet har funnits länge.129
Rika Burnhams syn på meningsskapande är att en verklig dialog tar form när konstpedagogen med
skicklighet och erfarenhet mottar idéer och synpunkter från besökarna och låter dem föra samtalet
framåt. När konstpedagogen berättar om konstverk måste hen även se till att besökarna får kontakt
med det och att de kan sätta det de vet om verket i relation till sig själva och hitta något i det de
upplever på museet som betyder något för dem själva. De kan lära känna sig själva bättre genom att
analysera konstverk, de kan tydligare se sig själva och bli på det klara med hur de ska gå vidare i
livet. Således är meningsskapande på museum viktigt.130 Varje konstverk har olika mening och i
varje klass eller grupp blir samtalen olika. Det är just detta som är meningsskapande, menar
124
Ljung 2009:117 Även Dewey själv menade att han kunde bytt ut experience mot culture.
Ljung 2009:119.
126
Ljung 2009:128 men samtidigt är det inte bra med ”negativt” erfarande, som inom kriminalitet etc. Det är oklart
vad som räknas som negativt och varför. Likaså finns det ingen tydlig gräns för vad som räknas som interaktion eller
inte. Jag går inte in på det mer än så i detta arbete.
127
Ljung 2009:132.
128
Ljung 2009:133. 129
Ljung 2009:66.
130
Burnham 2011:59, Arvidsson 2011:58, Sjöblom 2010:47, Falk & Dierking 2000:61.
125
22
Burnham.131 Hon anser att det är bra att genom öppna frågor få besökarna att skapa mening, men
samtidigt är det en konst att ställa rätt frågor. Om frågorna inte är rätt blir resultatet dåligt för både
besökare och museipedagog.132 Det gäller också att kunna läsa av besökarna, se vad de känner sig
bekväma med. Men det är också viktigt att ta upp allvarliga och känsliga saker, men på ett sätt så
ingen känner sig utsatt. I meningsskapandet är det viktigt att besökarna får vara med och påverka i
verksamheten och framförallt hur de lär. Nina Simon skriver om hur besökarna kan bli mer delaktiga
och ger konkreta tips på hur man som konstpedagog kan arbeta för, och ta hjälp av besökarna som en
resurs i utvecklingsarbetet.133
Hsieh skriver om VTS, Visual Thinking Strategies134 som uppmuntrar till diskussioner, engagerar
och skapar mening. Det handlar om att ställa ”looking questions” och att det vid tolkning av konst är
bra att börja med frågan ”Vad ser du?” och sist ”judgemental question” som ”involves a higher level
of thinking”. Liksom Burnham tycker Hsieh att det är viktigt att låta besökarna få ta tid att tolka.135
Wera Grahn skriver om genuskonstruktioner och menar att museipedagogen bör skilja mellan ett
genusperspektiv för utställningen och ett för besökarna.136 I mötet med besökarna ska man tänka på
hur man använder språket, om man talar likadant till alla typer av besökare, vilket kroppsspråk man
har, samt om man uppmuntrar alla besökare lika mycket att delta och påverka.137 Grahn skriver även
om härskartekniker, vilka används mer eller mindre medvetet. Därför är det viktigt att
uppmärksamma former av osynliggörande, undanhållande av information, skuldbeläggning,
objektifiering genom att inte tilltala en person direkt eller vid namn, samt splittring av en grupp.138
Det är också viktigt att besökarna tidigt får reda på vad de ska vara med om så de inte känner sig
överrumplade, eller åt andra hållet, snuvade på något. En skolklass som kommer förberedda och vet
vad de ska vara med om på museet har lättare för att lära sig saker än en klass som inte riktigt vet
vad de ska vara med om och uppleva.139 De som inte vet vad som väntar, måste lägga energi på att
hålla uppsikt över vad de gör för stunden och försöka sätta in det i ett större sammanhang. Det gäller
för besökare i alla åldrar. Dessutom är det så att ”man ser det man vet”, d v s de kunskaper man har
styr hur man upplever.140
131
Burnham 2011:12-15.
Burnham 2011:95ff, 100 se även Cassel 2001:15.
133
Simon, Nina (2010) The Participatory Museum. Museum 2.0.
134
www.vue.org/whatisvts.htlm 25 mars 2013.
135
Hsieh 2008:145-153.
136
Wera Grahn (2007) Genuskonstruktioner och museer – Handbok för genusintegrering. s. 30.
137
Grahn 2007:32.
138
Grahn 2007: 33. Här finns fler exempel på härskartekniker.
139
Falk & Dierking 2000:77.
140
Örtegren (2009) Kap. 3 ”Konstpedagogiken på Moderna Museet i Stockholm (s.80-129) Konsten som
läranderesurs, syn på lärande, pedagogiska strategier och social inklusion på nordiska konstmuseer. s. 87 med
hänvisning till Lars Nittve, tidigare chef och överintendent för Moderna Museet.
132
23
Utvärderingar och undersökningar av besökares lärande
Det är viktigt att verksamheten dokumenteras och utvärderas, dels för personalens utveckling och
dels för framtida bruk.141 Det är också viktigt att kommunicera med besökarna för att utveckla det
pedagogiska arbetet.142 Det finns flera undersökningar av besökares lärande i utställningar, som jag
återkommer till. Carlström & Carlström-Hagman menar att för att beskriva sin verksamhet bör
personalen regelbundet göra kortfattade rapporter med beskrivningar och utvärderingar där målen
framkommer tydligt.143 Det får inte vara för detaljerat och det ska vara meningsfullt för både de som
skriver dem och de som läser dem. Syftet är att kontrollera verksamhetens resultat och få underlag
för förändring och utveckling.144 Försummas den regelbundna rapporteringen finns det risk för en
felaktig bild av den pedagogiska verksamheten.145 Om det finns resurser för forskning på museet är
det viktigt att det forskas även inom pedagogik och lärande, vilket ofta glöms bort.146
Lindberg skrev i sin avhandling från 1989 ”En attityd till konstpedagogisk försöksverksamhet som
jag uppfattar som typisk brittisk är öppenheten, frånvaron av ängsligt effektivitetstänkande.”147 Men
det ser annorlunda ut idag, med tanke på GLO. Under 1990-talet ville den brittiska regeringen
åtgärda problem som dålig folkhälsa, låg utbildningsnivå, hög arbetslöshet genom att erbjuda mer
kultur. Museer och skolor skulle tillsammans förbättra framtidsutsikterna för barn och unga. The
Research Centre for Museums and Galleries, RCMG, fick i uppdrag av den ickestatliga
organisationen the Council for Museums, Libraries and Archives, MLA, att samarbeta i ett projekt
kallat The Learning Impact Research Project, LIRP.148 Målet med och för LIRP var att utveckla
större förståelse av lärande på kulturinstitutioner, vad lärandet ger, utforma en metod för att
undersöka det samt visa bevis för lärande och effekterna av det. Syftet var att enklare se hur effektiva
miljöerna är för lärande, och att skapa bättre förutsättningar för lärande. Man ville också kunna
bevisa lärande, hos Storbritanniens befolkning. Hooper-Greenhill med flera utarbetade verktygen
GLO och GSO.149 GLO, Generic Learning Outcomes beskrivs ofta som en verktygslåda med fem
punkter:
141
Ironiskt är att vid museerna, som ofta är platser där historia samlas, förvaras och vårdas, har inte historien om det
egna arbetet varit högt värderat av museipedagogerna. Det är endast ett fåtal museer som kan redogöra för sitt
pedagogiska arbete från museets grundande fram till våra dagar. Min egen arbetsplats är inget undantag, än så länge. 142
Dewdney & Dibosa & Walsh 2013.
143
Inge Carlström & Lena-Pia Carlström-Hagman (2006) Metodik för utvecklingsarbete och utvärdering.
144
Carlström & Carlström-Hagman 2006:54.
145
Bo Tonnquist (2006) Projektledning. s.166.
146
Örtegren 2009:22. Carlström & Carlström-Hagman 2011.
147
Lindberg 1989:292. 148
LIRP utgör en väsentlig del av MLA:s digitala läranderesurs Inspiring Learning for All.
http://www.inspiringlearningforall.uk.gov 13 april 2013.
149
Hooper-Greenhill 2007. Se även Jönsson, Anna & Peterson, Emma (2011) DET ANGELÄGNA MUSEET, GLO ett språk för förändring? Examensarbete (30 högskolepoäng) i museologi för masterexamen inom ABMmasterprogrammet vid Lunds universitet. s. 40.
se även http://www.nckultur.org/index.php/generic-learning-outcomes 13 april 2013.
GSO står för Generic Social Outcomes.
24
1.
2.
3.
4.
5.
Knowledge and understanding
Skills
Attitudes and value
Enjoyment, inspiration and creativity
Activity, behavior and progression150
En svensk översättning är
1.
2.
3.
4.
5.
Kunskap och förståelse
Förmågor och färdigheter
Attityder och värderingar
Glädje, inspiration och kreativitet
Aktivitet, beteende och progression151
Vi har sedan 2011 arbetat med GLO på min arbetsplats. Nordisk kulturarvspedagogik skriver att
GLO prioriterar lärprocessen och dess ”reella resultat” framför förväntade eller önskvärda resultat.
”Learning outcomes” beskriver specifika och möjligtvis isolerade lärandetillfällen, till skillnad mot
”kompetens” som beskriver utbildning och erfarenhet. Således menar Nordisk kulturarvspedagogik
att fokus ligger på hur vi lär och inte vad vi lär.152 Men min erfarenhet av att arbeta utifrån GLO är
att ”vad” blir tydligare än ”hur”. Graham Black anser att GLO:s definition av lärande är så bred att
den inte är tydlig med vad som inte kan räknas som lärande.153 Dessutom ligger fokus på effektmålen
istället för lärandeprocessen.154 Black skriver också att GLO hjälper oss på museum att visa hur
effektiva vi är och att vi lyckas med vad vi gör.155
Det finns flera exempel på utvärderingar och undersökningar av besökares lärande i utställningar,
vilket George E. Hein skriver om.156 Även Gaea Leinhardt och Karen Knutson tar upp tidigare
undersökningar. De har själva, ur ett sociokulturellt perspektiv, lyssnat av besökares samtal för att se
vad och hur de lärt.157 Det gäller grupper av besökare, minst två åt gången. Därför visar inte studien
hur ensamma eller tysta besökare lär sig. Leinhardt och Knutson utgår ifrån att det är när man
samtalar som man lär.158 Tidigare exempel på undersökningar som nämns är de av Minda Borun som
undersökte besökarnas beteende för att se på preidentified behaviors159 och Lois Silverman som
undersökte besökarnas språk och aktiviteter kopplade till samtalet för att visa på personalizer eller
150
se t ex http://www.nckultur.org/index.php/generic-learning-outcomes 13 april 2013.
Se även http://www.inspiringlearningforall.gov.uk/toolstemplates/genericlearning/index.html 13 april 2013.
151
Helene Eklund (2013) Olika världar – samma språk? Undersökning av GLO som ramverktyg i samarbete mellan
skola – museum. Examensarbete (15 högskolepoäng) magisterkurs Museer, utställning och lärande, Centrum för de
Humanistiska ämnenas didaktik, Stockholms universitet. s. 7.
152
se t ex http://www.nckultur.org/index.php/generic-learning-outcomes 13 april 2013.
153
Black 2005.
154
Black 2012:139.
155
Black 2012:142.
156
George Hein (1998) Learning in museums.
157
Leinhardt & Knutson (2004): Listening in on Museum Conversations.
158
Leinhardt & Knutson 2004:3 Det skulle kanske kunna kallas för ”learning by talking” som en jämförelse med
Deweys ”learning by doing”?
159
Leinhardt & Knutson 2004:8f, liksom Hein 1998:147 som hänvisar till Borun, Chambers & Cleghorn 1996.
25
recognizer.160 Beverly Serrell använde sig av tid, och begränsningar av tid, för att undersöka
lärande.161 Leinhardt och Knutson skriver att från början av 1970-talet fram till slutet av 1980-talet
sågs tid vara en avgörande faktor för lärande och de frågar retoriskt vad i tid som innebär lärande.162
Men lärande utan tid låter svårt medan däremot lärande utan samtal verkar mer troligt.
År 2006 kom Vaike Fors avhandling The Missing Link in Science Centres som utgår ifrån ett
sociokulturellt perspektiv i en studie av deltagande och meningsskapande i relation till aktiviteter och
utställningar. Fem tonåringar videofilmade sina besök och blev därefter intervjuade. Fors beskrev
”the missing link” som ”the space of negotiability that provides possibilities to the visitor to
contribute to and develop the meaning of these activities”.163 Cecilia Axelsson har i sin avhandling
undersökt hur en utställning kan fungera som en historieförmedlande process, hon har också
undersökt hur museer behandlar frågor som demokrati, integration och jämställdhet.164 Hon tittar på
hur skolelever använder och uppfattar de två utställningar de besöker. Hennes lärandebegrepp utgår
ifrån en demokratisk utbildningsteori och hennes resultat visar att utställningarna inte lyckas med de
demokratiska målen. Även Berit Ljung har gjort en undersökning med ungdomar, och i detta fallet
deras erfarande i utställningar, genom intervjuer och en skriftlig uppföljning.165 Eva Insulander har
ett liknade synsätt som Ljung, att erfarande medför en förändring hos personen som erfar och
Insulander visar i sin undersökning av museibesökarnas meningsskapande att utställningen
”transformeras och konstitueras av deltagarnas egna erfarenheter och berättande”.166 Hennes metod
är videodokumentation av besökarnas tal och gester i två utställningar, och besökarna fotograferar
och gör kartor. Black skriver om hur besökare kan lockas till museer, med fokus på hur museer ska
fungera för att vara tillgängliga och angelägna.167 Han ser ett krav på museerna att förändras för att
överleva. Vidare ser han på hur man från museets håll kan ta reda på mer om besökarna, för att
tilltala dem, och få dem att bli mer ”brukare” än besökare. Genom tidigare undersökningar tar han
reda på vad som lockar besökare att komma och vad de vill ha.
Bernt Gustavsson skriver om förhållandet mellan process och resultat när det gäller kunskap och
menar att problemet att avgöra vilket av de båda som är viktigast är inom pedagogiken centralt, men
det är lättast att mäta resultat.168 Hyldgaard beskriver en önskan inom den pedagogiska forskningen
om att ta fram metoder med dokumenterbar effekt.169 Det innebär att museer ibland måste arbeta
positivistiskt, för att beviljas medel, vilket ger en strukturalistisk syn på besökarna och deras lärande.
De ses inte som självständiga individer utan som delar i något större. Således är det ofta det som inte
går att mäta som vi vill veta mer om.
160
Leinhardt & Knutson 2004:8f som hänvisar till Silverman 1990, och Hein 1998:163f till Silverman 1995.
Leinhardt & Knutson 2004:8f, liksom Hein 1998:107f som hänvisar till Serrell 1995, Serrell 1997.
162
Leinhardt & Knutson 2004:8f.
163
Vaike Fors (2006) The missing link in Learning in Science Centres. Doctoral thesis. Department of Educational
Sciences. Luleå. Luleå University of Technology. s.153.
164
Cecilia Axelsson (2009) En meningsfull historia? Didaktiska perspektiv på historieförmedlande
museiutställningar om migration och kulturmöten. Avhandling. Växjö Univ.
165
Ljung 2009.
166
Insulander 2010:21.
167
Black 2012.
168
Gustavsson 2002:44f.
169
Gustavsson 2002:61f, Hyldgaard 2008:98-101.
161
26
Kap. 3
Metod och material
Genom mitt yrke finner jag det angeläget att ta reda på mer om livslångt och lustfyllt lärande på
museum och framför allt i konstutställningar. Detta kan kallas praxisorienterad forskning, vilket
kännetecknar forskning som inriktas på att åstadkomma utvecklingsprocesser inom ett visst
praxisfält. Praxisorienterad forskning kan ses som en paraplyterm för flera typer av
forskningsinriktningar med dialog och interaktion mellan teori och praktik.170 I en praxisorienterad
forskning arbetar forskaren nära de människor som finns i ”det specifika sammanhanget”, vilket
också kallas situerat lärande.171 Min metod vill jag varken definiera som kvalitativ eller kvantitativ,
och tar stöd i Rodney Åsberg som vill att det stora arbetet med att skilja på kvalitativ och kvantitativ
metod avskaffas, eftersom han menar att det inte fyller någon större funktion.172 För mig är både den
kvalitativa och den kvantitativa data som jag får fram viktig.
Efter att ha fördjupat mig i tidigare forskning och teoretiska perspektiv kring livslångt och lustfyllt
lärande på museum har jag utarbetat en enkät där jag undersöker hur besökare upplevt sitt besök i en
konstutställning, mest med tanke på lärande. Jag har även gjort en utställningsbeskrivning av de fyra
utställningar som är aktuella i enkäten. Det jag vill ta reda på genom enkäten är hur man kan skapa
goda förutsättningar för livslångt och lustfyllt lärande i konstutställningar, vilket även är syftet med
uppsatsen. Utifrån bakgrundskapitlet har jag ett material som tillsammans med enkätens 200 svar
bearbetas i analysdelen. Jag är ute efter både förhållningssätt och konkreta tips, d v s både teori och
metod. Eftersom detta arbete är praxisorienterat tar jag med erfarenheter jag fått genom min praktik
och låter dem utgöra en del av mitt material, som tillsammans med bakgrundskapitlet och svaren på
enkäterna och utställningsbeskrivningarna bearbetas i analysdelen.
Källor och källkritik
Förutom litteratur om och kring musei- och konstpedagogik, skapar jag egna källor genom en
fallstudie med enkät. Jag använder mig av sidor på Internet. Dessutom har jag i mitt yrke fått
fördjupning i de frågor denna uppsats behandlar, och jag har deltagit i seminarier, ett symposium och
konstpedagogiska nätverksträffar.
Arne Jarrick skriver, med tanke på källor, att ”En del källor finns först då forskaren skapar dem”173
och jag tänker då på mina resultat från enkäten. Jarrick får mig att inse att fördelen med den typ av
källa som jag skapar i en fallstudie är att jag bestämmer hur fallstudien ska utformas och kan variera
den på ett ”kontrollerat sätt” samt att studien kan upprepas om så behövs.174 Men det finns även en
170
Matts Mattson (2004) Att forska i praktiken. En kunskapsöversikt och en fallstudie. s.20f, 181. Illeris (2007) Lärande. Rodney Åsberg (2001) ”Det finns inga kvalitativa metoder och inga kvantitativa heller för den delen”. (s. 233-248)
Historisk Tidskrift 2005:2. Temanummer om källkritik. (Elektronisk resurs).
173
Arne Jarrick (2005) ”Källkritiken måste uppdateras för att inte reduceras till kvarleva”. (s. 219-231). Historisk
Tidskrift 2005:2. Temanummer om källkritik. (Elektronisk resurs) s. 221ff.
174
Jarrick 2005:221ff.
171 Knud
172
27
fördel med andra former av källor jag använder mig av, som tryckt text och sidor på Internet, så
kallade historiska källor eller text-källor. Det är just att de inte kan ändras, av någon.175 Men då
kommer vi till källkritikens kärna, vilka typer av källor man än har kan de användas felaktigt eller
förvrängas, mer eller mindre avsiktligt. För min del innebär det att jag behöver se över hur jag ska
utföra min fallstudie så att jag skapar de bästa förutsättningarna för bra källor. Jag har varit kritisk,
nästan skeptisk, till att göra en fallstudie utifrån en enkät som delas ut till besökare som får berätta
om sina upplevelser i utställningen. Det är inte alla besökare som vill svara på enkät. Man kan också
ifrågasätta deras inställning till att svara på enkäter. Kanske vill de bli färdiga så fort som möjligt,
vilket påverkar hur noga de läser och svarar. Hsieh skriver att det finns risk för att de som svarar på
intervjuer ändrar sig just för att de blir intervjuade, med andra ord inte är pålitliga.176 Jag tror att det
är avgörande hur jag frågar museibesökarna. Men samtidigt kan jag inte lägga alltför stor vikt vid
annat än deras svar och vad de anser just i ögonblicket de svarar.
Avslutningsvis vill jag ta upp en annan del i källkritiken som finns hos flera av författarna i samma
temanummer, nämligen att man måste vara kritisk till sina egna tolkningar och se vad som styr
tolkningarna177 Ågren skriver ”Vi har i själva verket ingen egentlig term för detta. Men varför inte
tala om det som självkritik?”.178 Det borde vara lika självklart som man granskar vad som påverkat
olika forskare att göra vissa tolkningar, som att granska sig själv. Fast det är uppenbart lättare att
granska andra än sig själv. Men inom andra ämnen finns termen reflexivitet som innebär just en
granskning av sig själv och sin bakgrund.179 Jag strävar efter att ständigt ha med mig ett reflexivt
perspektiv i mitt arbete.
Enkätens mål och utformning
I en undersökning av hur man skapar goda förutsättningar för livslångt och lustfyllt lärande i
konstutställningar, är det lämpligt att fråga besökare hur de ser på lärande och hur de vill lära, om de
vill lära. Således har jag gjort en enkät med dessa frågor. Jag har inför utformandet av enkäten
involverat mina kollegor; utställningspedagoger och utställningsproducenter, genom några få
diskussioner.
Det finns möjlighet att arbeta med både besökare som tagit del av pedagogiska hjälpmedel i
utställningen och besökare som valt att se utställningen ”på egen hand”. Jag vill veta mer om vad
som fick besökarna att först och främst komma till utställningen och hur stor del av de svarande som
menar att de kommer till en utställning för att lära. Jag vill också veta mer om process och resultat i
lärandet under utställningsbesöket. Om jag får reda på vad besökare föredrar för hjälpmedel eller
175
Jarrick s.223.
Hsieh 2008, som hänvisar till Leinhardt & Knutson 2004.
177
Roddy Nilsson (2005) ”Postmodernism, källkritik och historieskrivning” (s.233-248) Historisk Tidskrift 2005:2.
Temanummer om källkritik. s. 244-247.
178
Maria Ågren (2005) ”Synlighet, vikt, trovärdighet – och självkritik. Några synpunkter på källkritikens roll i dagens
historieforskning” (s. 249-261) Historisk Tidskrift 2005:2. Temanummer om källkritik. s. 260.
179
Se Billy Ehn & Barbro Klein (1994/1999/2007) Från erfarenhet till text, Om kulturvetenskaplig reflexivitet. s. 12
”Det går inte att beskriva andra utan att avslöja sig själv.”.
176
28
stöd i lärandet under sitt utställningsbesök är det mycket värt för både min undersökning och min
praktik.
Jag vill ha ungefär 50 enkäter per utställning och siktar in mig på ungefär 200 ifyllda enkäter totalt.
När jag fått in ifyllda enkäter skriver jag ordningsnummer på dem och bearbetar svaren för att kunna
visa hur många som tycker vad och vad de har för tankar. Enkätsvaren redovisas både för var
utställning för sig och totalt. Svaren redovisas med första bokstaven för den utställning de varit i och
nummerordning, t ex kallas den tredje enkäten jag fått in i Nick Brandt för N3.
Enkäten är utformad så att det på en enda sida finns ett antal frågor och en förklaring till varför
enkäten finns, samt avsändaren, se bilaga 1. Tanken är att hålla enkäten kort och enkel, främst för att
besökare ska känna att det inte tar allt för mycket tid och ork i anspråk. Den typografiska
utformningen är därför enkel och snabbt överskådlig.180 Logotypen för Stockholms universitet finns
högst upp i det vänstra hörnet och den syns tydligt. Den är troligtvis det första besökaren läser av på
pappret. Bredvid logotypen, fortfarande överst på sidan, finns en kort text där rubriken visar vad
enkäten handlar om. En presentation av mig och mina studier följer. Därefter ber jag besökarna att
besvara enkäten och följer Jan Trosts råd att vara artig och personlig.181 Utställningens namn står på
varje papper för att hålla isär vilka svar som kommer från vilken utställning.
Den första frågan handlar om varför besökaren kom till utställningen. Det underlättar
konstpedagogens arbete att få reda på vad besökarna hade för förväntningar eller mål.182 Om vi vet
vad som får besökare att vilja komma till museet har vi chans att förbättra möjligheterna till att de
kommer oftare. Det bästa sättet att få reda på varför människor går på museum är just att fråga
dem.183 Det finns fyra olika svarsalternativ, som jag tror är vanliga, att välja mellan. Dessutom finns
ett sista alternativ, ”annan”, som lämnar öppet för besökaren att fylla i något alternativ som jag inte
förväntat. Redan i det första svaret kan man se om besökaren prioriterar lärande. Jag förväntar mig
att det är mer än en ruta som kommer att kryssas i på denna fråga, även om jag vet att många
besökare är vana vid att svara på enkäter och att det vanligast förekommande är att det bara är ett
svarsalternativ att välja bland.184 Genom olika kombinationer av svarsalternativ kan jag se om någon
besökare kommit till utställningen för att lära och ha trevligt, vilket är ett av mina mål i min praktik.
Jag kan också få reda på om besökaren kommit för att lära och vad de prioriterat med sitt besök.
Den andra frågan handlar om huruvida besökaren tycker om att lära och upptäcka. Om svaret blir
”nej” här har jag ett helt annat utgångsläge än om svaret blir ”ja”, eftersom ett ”nej” innebär att jag i
min praktik måste försöka motivera besökare att lära. Om flertalet svaranden fyllt i ”ja” kan jag
istället fokusera på att utveckla metoder och förutsättningar för lärande. Även om det är bra att fråga
hur ofta besökarna går på museum, för att se om de är vana vid utställningar och museum,185 väljer
jag att inte ställa denna fråga. Jag upplever ofta att människor ursäktar sig för att de sällan går på
museum och en sådan fråga skulle kunna skapa en dålig stämning. Fråga 2 kan ge mig en
180
Jan Trost (2012) Enkätboken. s. 52, 63, 79-85.
Trost 2012:114 rekommenderar att man är artig och personlig.
182
Hsieh 2008. Hein 1998.
183
Falk & Dierking 2000:71.
184
Trost 2012:77.
185
Hsieh 2008:95. 181
29
uppfattning om besökarens inställning till utställningsbesök, om de vill komma ofta eller om de är
mer tveksamma, utifrån ett lärandeperspektiv. Det kan också vara så att svaranden tycker om att gå
på utställningar och gör det ofta men utan att vilja lära sig något. Här har jag varit tvungen att
prioritera och har valt att fråga om intresse för att lära och inte efter vana vid utställningar och
lärande, även om jag vill veta båda.
Den tredje frågan handlar om resultatet av lärandet i utställningen och mer bestämt besökarens
uppfattning om huruvida den lärt sig något. Den fjärde frågan kan ses som enkätens viktigaste
eftersom det här finns möjlighet att få reda på hur pedagogiken i utställningarna, eller själva
utställningarna, bättre kan utformas för att uppmuntra till lärande. Här är min förhoppning att
besökarna ska känna efter och fundera ordentligt, även om jag är medveten om att det är en svår och
tidskrävande fråga. Det finns inga alternativ att kryssa i för jag tror att det skulle begränsa
besökarnas tankar. Istället får de tänka helt fritt och mina förhoppningar är att de kan tänka både på
utställningsform och egen motivation, Samtidigt måste jag vara beredd på att många besökare väljer
att inte svara alls.186
De sista två frågorna handlar om ålder och kön. Anledningen är att jag vill ha en uppfattning om det
är någon viss ålder som är utmärkande hos de svarande besökarna. Att jag frågar vilket år besökaren
är född, istället för att ha alternativ med åldersgrupper att kryssa i, beror mest på att det tar mindre
plats på pappret, men även för att det blir enklare för både besökare och mig.187 Jag frågar även om
besökaren är kvinna eller man för att jag vill se om det finns skillnader i uppfattningen av lärande på
museum, precis som med frågan om ålder. Det kan vara en känslig fråga, om besökaren är kvinna
eller man, eftersom alla människor inte passar in i det ena eller andra. Men det kan finnas en risk för
att kränka om man skriver något tredje alternativ med en formulering som inte heller passar
besökaren. Därför tror jag det är bäst att ha alternativen ”kvinna” och ”man” och inget mer.
Besökaren kan då välja att inte kryssa i någon av de två rutorna för att visa att hen varken är kvinna
eller man.188 Besökarna som svarar får vara anonyma och om någon väljer att skriva sitt namn eller
något annat personligt som jag inte frågat efter väljer jag att inte redovisa det.
Genom denna utformning hoppas jag att besökarna tar sig tid att svara på alla frågor. Jag vill inte
göra enkäten mer omfattande, med fler frågor, eftersom jag tror att det skulle hindra många från att
vilja svara. Därför väljer jag bort möjligheten att ställa fler frågor som jag hade velat få svar på.
Dessa frågor som jag prioriterat bort är t ex hur besökaren ser på och definierar lärande. Det är en
omfattande fråga men det hade varit bra för mig att veta när jag ser deras övriga svar. Jag hade också
velat veta om besökaren lärde i sällskap med någon annan och mer om hur det gick till, samt vad de
lärde. En annan sak som jag skulle vilja veta var om det fanns något som förhindrade lärandet.
Förhinder kan bero på anledningar hos besökaren, utställningen eller annat utanför besökare och
utställning. Det hade varit intressant att veta om besökarna planerade att komma tillbaka till
utställningen och i så fall varför.
186
Trost 2012:74.
Trost 2012:68f.
188
Trost 2012:66f. 187
30
Den 12 februari 2013 var enkäten i sin nuvarande form klar, efter att jag provat några liknande
modeller och fört några diskussioner med kollegor. Då kom den ut till vakterna i utställningen Sagor
och Minnen. Eftersom utställningen tog slut den 17 februari fanns det inte många dagar att få
enkäterna besvarade men vakterna i utställningen fick ändå alla 50 enkäter ifyllda av besökare.
Dessutom hade de kopierat upp några extra och det totala antalet ifyllda enkäter blev 52 stycken i
Sagor och Minnen. Den 14 februari 2013 kom enkäten ut till vakterna i utställningen Nick Brandt.
Trots att det redan fanns en enkät att dela ut till besökarna, satte vakterna igång direkt och frågade
vänligt besökarna om de ville fylla i min enkät. Jag dröjde kvar ett tag och observerade hur besökare
utan att tveka svarade ”ja”, tog en penna och ställde sig vid vaktens disk, funderade och fyllde i.
Den 20 februari 2013 fick jag hjälp av en praktikant att dela ut enkäter i utställningarna Delar av ett
hem och TA PLATS!. Till skillnad från Sagor och Minnen och Nick Brandt som var i stora
utställningshallar (ca 600 m2 resp. ca 800 m2) var Delar av ett hem i en mindre utställningslokal,
kallad 81 m2 eftersom den är just 81 m2. Denna lokal ligger på plan 1, vid entrén och det är ingen
entréavgift till utställningarna här, till skillnad mot Sagor och Minnen och Nick Brandt. 81 m2 är
heller inte bemannad med vakter men kulturhusets dagväktare som patrullerar runt i huset
kontrollerar utställningen regelbundet. Vid utdelningen av enkäter blev besökarna tillfrågade på
samma sätt i utställningarna med vakter. Besökarna blev aldrig övertalade, det är viktigt att de svarar
frivilligt.189 När jag delade ut enkäter i TA PLATS! upplevde jag att många besökare blev förvånade
när jag frågade om de ville fylla i en enkät om lärande i den här utställningen. ”Vilken utställning?”
kunde de fråga eftersom de hade missat att de precis interagerat med ett konstverk. Då fick de titta
runt en stund och komma tillbaka till mig när de kände sig redo. Många av besökarna förväntade sig
nog inte konst i de allmänna ytorna, eller konst som var så interaktiv.
Utställningsbeskrivning
Utställningarna på Dunkers kulturhus som undersöks genom enkäter är Sagor och Minnen (15 juni 17 februari 2013), Nick Brandt – On This Earth, A Shadow Falls (9 februari – 19 maj 2013) som jag
hädanefter kallar endast Nick Brandt, Delar av ett hem (7 december – 3 mars 2013) och TA PLATS!
(18 januari – 3 mars 2013) på Dunkers kulturhus. Eftersom jag kom tillbaka från föräldraledighet i
början av januari 2013 hade jag inte varit med i utställningsproduktionen av någon av
utställningarna, med vissa undantag i Nick Brandt, och av alla fyra var det bara i Nick Brandt som
jag arbetade pedagogiskt. Det var närmare bestämt med audioguide, guideutbildning, visningar,
familjelördagar och lovverksamhet.
Sagor och Minnen var en fotoutställning som producerades av Lena Wilhelmsson på Dunkers
kulturhus i ett samarrangemang med Hasselbladsstiftelsen i Göteborg. Fotograferna som ställde ut,
Sarah Cooper (USA 1974) och Nina Gorfer (Österrike 1979), har bearbetat sina fotografier digitalt
och Lena Wilhelmsson skrev i utställningstexten att de ”arbetar i gränslandet mellan fotografi och
äldre måleri” och att ”Resultatet blir magiskt vackert.”. Just orden ”magi” och ”sagor” hörde jag ofta
i samtal om bilderna i utställningen.
189
Trost 2012:47, 58.
31
Bild 7. Utställningen Sagor och Minnen, södra och halva delen av utställningen sett från utställningsentrén.
Foto: Lena Wilhelmsson
Bild 8. Utställningen Sagor och Minnen, sydvästra delen av utställningshallen.
Foto: Lena Wilhelmsson
32
Det magiska och sagolika förstärktes av utställningsformen. Golv och väggar var mustigt röda och
taket belystes rött. Ur väggarna sköt ”koner” ut, på vilka konstverken var fästa. Konstverken kunde
därför upplevas som svävande eller att de hängde ut en bit i rummet. Konerna de hängde på var
klädda i ett mörkrött gummiaktigt material som påminde om hud, vilket förstärktes om någon
vidrörde konen och det utspända materialet började vibrera svagt.
Pedagogiska inslag i utställningen var några få texter och verkskyltarna som stod på stöd från golvet.
Ett häfte i A5-format med bilder och texter fanns att få både i utställningen och i receptionen. Direkt
i utställningsentrén fanns en vakt som hälsade välkommen och delade ut gratis audioguider. I
audioguiden fanns kort information om utställningen och konstnärerna och fokus låg på berättelserna
kring bilderna. Det fanns många stopp för audioguiden, nästan vid varje verk, och
bakgrundsberättelsen uppmuntrade till att stanna och betrakta verket ingående. I slutet av
utställningen fanns en film som visade en intervju med konstnärerna. Här fanns också stolar att sitta
på. Möjligtvis var någon av de svarande besökarna med på en visning av utställningen, eftersom det
förekom visningar under lördagen, utställningens näst sista dag. Då hölls en allmän visning som
erbjöds alla besökare som löst entré. Dessutom kan vakterna blivit tillfrågade och svarat på frågor
och berättat självmant för besökare, vilket är ett gott pedagogiskt hjälpmedel. Andra pedagogiska
inslag under de dagar enkäten delades ut förekom inte i utställningen. Men även utanför utställningen
fanns texter, information på hemsidor, artiklar och annat.
Även Nick Brandt var en fotoutställning. Nick Brandt (Storbritannien 1966) är fotografen som med
stort engagemang fotograferar vilda djur på savannen, i porträttform. Bilderna är svartvita med
sepiaton och visar djuren som individer och är fotograferade med stor skicklighet. Det jag slogs av
första gången jag såg utställningens verk var att de var så stora och så skarpa. Många bilder har ett
stort skärpedjup vilket ökar känslan av tredimensionalitet. Nick Brandt vill uppmärksamma oss på att
savannens djur är allvarligt hotade av tjuvjakt.
De sepiatonade bilderna är inglasade och inramade med bruna ramar och hängde på mörkgrå väggar.
Utställningsrummen var därför dunkla och belysningen riktades mot verken vilket gjorde att
väggarna verkade mörkare och lät bilderna framträda ur mörkret. Golvet var belyst på ett sätt som
påminde om solstrålar genom ett lövverk. Utställningen Nick Brandt, On This Earth, A Shadow Falls
är producerad på Fotografiska i Stockholm men har omarbetats av utställningsproducent Lena
Wilhelmsson för att visas på bästa sätt på Dunkers kulturhus, som kunde erbjuda större lokaler,
högre takhöjd och mer avancerad belysning.
Pedagogiska inslag som följde med från Fotografiska var väggtexter och en audioguide där Nick
Brandt berättar om sina bilder och sitt konstnärskap. Det finns även en svensk översättning.
Fotografiska har även producerat en film där Nick Brandt intervjuas och man får se hur hans vakter
från hans organisation Big Life Foundation arbetar för att stoppa tjuvjakt. Eftersom Nick Brandt
tidigare varit musikvideoregissör fanns även musikvideor med i utställningen att se och lyssna på
med hörlurar.
33
Bild 9. Utställningen Nick Brandt – On this Earth, A Shadow Falls. Det 3:e rummet i utställningen.
Foto: Lena Wilhelmsson
Bild 10. Utställningen Nick Brandt… i 7:e rummet.
Foto: Lena Wilhelmsson
34
Till utställningen på Dunkers kulturhus producerades en barnaudioguide med information om Nick
Brandt, hans bilder, hur han arbetar och fakta om savannen och djuren som lever där. Jag stod för
manus. Förutom audioguide fanns det papper med kluriga uppgifter som skulle lösas genom att rita
och skriva. Istället för utställningskatalog eller –broschyr fanns en plansch med ett av fotografierna
på ena sidan och på andra fanns alla fotografier i litet format försedda med titlar och år. Planschen
var gratis och mycket uppskattad. Därför tog den stora upplagan slut innan utställningen gjorde det.
Delar av ett hem var en utställning med ett konstverk av Niklas Hellberg (1964). Utställningen är
producerad av konstintendent Bengt Adlers för Dunkers kulturhus. Den var enkel i sin form med ett
collage av pappersföremål i centrum och en annorlunda belysning. Utställningens belysning bestod
av en projektor som åkte i en bana runt ett konstverk som hängde ned från taket och bestod av
pappersfigurer som föreställde möbler och andra delar av ett hem, som roterade runt sin axel. Således
kastades både ljus från projektorn och skugga från konstverket, på väggarna i lokalen. Eftersom
projektorn åkte i en bana åkte även ljuset och skuggan runt i lokalen och som besökare i
utställningen blev man förr eller senare träffad av ljuset.190 På så sätt var det en utställning som
lockade till att följa rörelse men det var i övrigt tomma väggar och utställningen kändes luftig och
enkel eftersom det bara var ett konstverk och en projektor i det. En annan tolkning av utställningen
kunde vara att konstverket består av hela utställningen, att det är utställningen som är konstverket.
Bild 11. Skiss av Niklas Hellberg.
190
Se http://www.mittkulturkort.se/artikel/delar-av-ett-hem--en-mangfasetterad-upplevelse 5 april 2013.
35
Pedagogiska inslag i utställningen var en informationstext på väggen vid entrén där det också fanns
ett ställ med broschyrer i ett stort format. I broschyren fanns förklaringar till vad utställningen
handlade om. Det var en lång text och många besökare läste några rader men lade sen tillbaka häftet
eller tog det med sig, kanske läste de texten senare.
I anslutning till Delar av ett hem fanns den fjärde utställningen i fallstudien; TA PLATS!.191
Utställningen bestod av 5 konstverk som var utplacerade i kulturhusets foajé och korridorer. TA
PLATS! är producerad av Konstfrämjandet och curator är PO Hagström. Utställningen turnerar och
vill nå alla, även funktionshindrade, genom konstens möjligheter. Det är en lekfull och lockande
utställning med mycket interaktivitet. Redan utanför kulturhuset såg besökarna ett av konstverken,
”The Wonderful World of Abstraction” av Jacob Dahlgren (1970), genom kulturhusets glasrutor. Det
är ett verk som består av satinband i olika färger som hänger från ett ramverk som i sin tur hänger
från taket. Det är 5,25 m x 5,25 m och 4 m högt. Trots denna kantiga form är det ett mjukt och
böljande verk. Besökarna kan gå in i verket och få känslan av en tät skog eller majsfält, men
betydligt lättare att ta sig fram i. Besökarna var ofta tvekande i början men lockades att gå in när de
såg andra besökare gå igenom verket. På golvet fanns en slinga som löpte runt foajén, korridorer och
ett utrymme i kulturhuset som kallas Utsikten. En rullstol på en sk. ”akka”-platta var kopplad till
slingan192 . Plattan läser av slingan och följer den så den som sätter sig i rullstolen får åka på en
tangotur, d v s åka runt som i en tangodans och samtidigt lyssna på tangomusik.
Bild 12. Del av foajén i Dunkers kulturhus med delar av verken The Wonderful World Of Abstraction av Jacob
Dahlgren och Tango av Felix Gmelin.
Foto: HD/NST Stefan Ed
191
192
Se www.taplats.info 6 april 2013.
se http://www.taplats.info/page1/page14/page14.html 6 april 2013. 36
Övriga verk i utställningen är filmen The Visitors av Lisa Jeannin (1972) och Rolf Schuurmans
(Nederländerna 1972), Lisa Torells (1972) installation som handlar om vilda djur i stadsmiljö, det
tredje bestod av animeringar av konstnärsduon Performing Pictures (Geska Helena Brečević (1975)
och Robert Brečević (1971)). Konstverket heter Ungar som lyfter och på Dunkers kulturhus bestod
det av boxar med skärm och en knapp. Om man tryckte på knappen startade man filmen där barn
med ballong åkte upp i luften.
Bild 13. Konstverket Ungar som lyfter. Men på Dunkers kulturhus var verket inte i en hiss. Den stora bilden
med barn, solrosor och ballong var inte heller med, boxarna hängde direkt på en vit vägg.
Foto: John Håkansson193
193
http://www.taplats.info/page1/page9/page9.html 5 april 2013.
37
Kap. 4
Resultat av enkätsvar
Av totalt 200 st besvarade enkäter är 52 från Sagor och Minnen, 64 från Nick Brandt, 30 från Delar
av ett hem och resten, d v s 54 från TA PLATS!. Att det är olika antal besvarade enkäter från de olika
utställningarna beror på att det kom in olika många enkäter i dem. Det i sin tur beror på att vissa
utställningar var mer välbesökta än andra och främst att det var begränsat med tid eftersom
utställningsperioden tog slut. I de två första utställningarna delade väktare ut enkäter och i de två
sista delade jag och en praktikant ut enkäter. Både praktikanten och jag hade svårt att avsätta tid för
det, medan väktarna fanns i utställningarna under hela öppettiden.
Diagrammet nedan visar hur besökarna svarade på frågan av vilken eller vilka anledningar de kom
till utställningen. Det var möjligt att svara flera alternativ. Men att 124 personer valde att kryssa i att
anledningen var att se och uppleva konst visar att det otvivelaktigt är den vanligaste anledningen till
att besökarna tar sig till en konstutställning, även om det inte skiljde så mycket mellan att se och
uppleva konst och ha trevligt just i utställningen TA PLATS!
200 180 160 140 120 Delar av ett hem 100 TA PLATS! 80 Nick Brandt 60 Sagor och minnen 40 20 0 För att lära För att se och För att ha För att umgås mig något nytt uppleva konst trevligt Annan Diagram 1: Av vilken eller vilka anledningar besökarna kom till utställningen.
Nedan presenteras hur besökarna svarade i kombinationer av anledningar till att besöka
utställningen. De kombinationer som är möjliga men inte valdes av besökarna finns inte med i
tabellen.
38
Anledningar
till att besöka
utställningen
Lära
Sagor och
Minnen
Nick
Brandt
Delar av
ett hem
TA PLATS! Totalt antal
ll
ll
l
l
6
Se och uppleva
konst
lllll lllll lllll lllll lllll llll
llll
l
lllll
lllll lllll lllll
72
Ha trevligt
lllll lllll lllll lllll llll
ll lllll lll
16
Umgås
ll llll
llll
lllll lll
18
Annan
lll
lllll ll
lll
lllll lllll
23
Lära + se och
uppleva konst
lllll l lllll llll
ll
Lära + ha
trevligt
l
l
ll
l
llll
ll
ll
lll
lll
7
l
1
l
Lära + se o uppl
konst + ha trevligt
l
Lära + se o uppl
konst + umgås
ll
Lära + se o uppl
konst + annan
l
Se o uppl konst +
ha trevligt + umgås
llll l
Lära + se o uppl
konst + ha trevligt
+ umgås
l lll
Totalt
52 64
10
2
Ha trevligt +
annan
Umgås + annan
3
1
ll
Se och uppleva
konst + umgås
Ha trevligt +
umgås
l
l
Lära + umgås
Se och uppleva
konst + ha trevligt
17
1
ll
ll
l
4
l
5
1
l
lll
9
4
30
54
Tabell 1: Hur besökarna svarat om vilka anledningar de haft för att komma till utställningen, totalt.
39
200
När besökare hade fyllt i ”annan” anledning skrev en besökare i Sagor och Minnen att de kom
eftersom de gjorde ett besök i Nick Brandt.194 En annan svarande uppgav att anledningen till besöket
var del i undervisning.195 De verkar inte kommit just för själva utställningens skull. En tredje
svarande uppgav att den kommit för att lära, se och uppleva konst och annan anledning, men vad
denna var är oklart.196
”Annan” anledning bland svaren från Nick Brandt var att man älskade elefanter, vild natur och
fotografi197 eller att man själv fotograferade. 198 Någon hade sett utställningen på Fotografiska i
Stockholm och ville återuppleva den199 en annan ville återuppleva en safariresa.200 En lärare ville se
om utställningen var lämplig för hens elever201 och tre svaranden uppgav att de kom till utställningen
för att deras föräldrar ville det.202
Även i Delar av ett hem fanns en besökare som kommit efter förälders önskemål, ”Mamma tvingade
mig”, vilket får mig att undra om enkäten fylldes i frivilligt.203 En besökare uppgav att den kommit
för att den var nyfiken.204 I TA PLATS! fyllde en besökare i alternativen ”för att ha trevligt” och
”annan” och skrev ”introducera barnen för konst och kultur”.205 Hela 10 personer kom av andra
anledningar och skrev, efter att ha fyllt i ”annan”, för att gå på pianolektion206 och två personer kom
för ett toalettbesök och hela fem personer uppgav att de kom till utställningen för att de med sin
skola besökte en skolmusikal.207
Svaren på fråga 2, ”Tycker du om att lära och upptäcka nya saker i konstutställningar?” blev
följande.
194
S14.
S45.
196
S3.
197
N2, N12.
198
N8, N41.
199
N21.
200
N27.
201
N10.
202
N19, N20, N47.
203
D15.
204
D21.
205
T6.
206
T18.
207
T42, T43, T44, T46, T50.
195
40
200 180 160 140 TA PLATS! 120 Delar av ett hem 100 Nick Brandt 80 Sagor och minnen 60 40 20 0 ja nej vet ej Diagram 2. Om besökarna tyckte om att lära och upptäcka nya saker i utställningarna.
6 personer tyckte inte om att lära eller upptäcka i konstutställningar och 21 personer visste inte om
de tyckte om det. Den tredje frågan ”Lärde du dig något i utställningen …?” (utställningens titel var
med i frågan) gav följande resultat.
200 180 160 140 TA PLATS! 120 Delar av ett hem 100 80 Nick Brandt 60 Sagor och Minnen 40 20 0 ja Nej Vet ej Diagram 3. Om besökarna ansåg att de lärt något i utställningen.
Svar på frågan ”Vad tror du skulle få dig att lära mer under ditt utställningsbesök?” var bl a mer
fakta och på fler sätt, genom olika former av hjälpmedel. Det fanns även några få besökare som
svarade på ett sätt som visade att de anser att de själva kan påverka förutsättningarna för sitt lärande.
Av 200 enkätsvar var det 65 med kommentarer som jag arbetar vidare med.
41
Flera besökare svarade att de uppskattar audioguide,208 att någon berättar,209 mer specifikt en
”levande person”.210 Olika publika diskussioner mellan konstnär, experter och publik önskas, 211
liksom mer fakta om konstnären, 212 kommentarer från konstnären213 och mer information om
utställningens syfte.214
Fördjupning på förhand genom artiklar i dagstidningen är en bra ingång till att lära sig mer under
utställningsbesöket.215 Väl i utställningen underlättar litteratur,216 korta filmer217 eller mer film.218
Önskvärt är också mer digitala hjälpmedel219 och fler praktiska moment eller installationer,220 samt
mer överraskningar, med Wow-upplevelser.221 Mer statistik kunde underlätta i Nick Brandt 222 och i
Sagor och Minnen kunde en världskarta vara till hjälp.223 Mer information, på ett roligare sätt,224 på
ett kortare sätt225 och på svenska226 efterfrågas. Tre besökare i Sagor och Minnen tyckte att mindre tal
och kortare spår i audioguiden skulle underlätta deras lärande.227 Samtidigt skrev andra besökare att
utställningarna var bra som de var228 men en besökare efterfrågar mer tydliga utställningar229 och en
annan vill ha något man kan relatera till mer.230 Att komma till en annan miljö som ger nya intryck
kan underlätta lärandet.231 Det kan även sällskap, t ex barnbarn göra,232 och om man kommer med
anledning av ett studiebesök233 och om utställningen har längre öppettider.234
De svar som jag tolkar som att svaranden anser sig själv kunna påverka sitt lärande är ”om jag frågat
mer”,235 kollar lite mer,236 läser texterna i utställningen,237 läser på mer innan238 och ger det mer tid
208
S19, S25, S48, S52, N32, N34, N55.
D14, D15, D16, D17.
210
S33.
211
N12.
212
T17, D21, D26.
213
D20, D21.
214
N8, T6, T17, T21, T22.
215
N9.
216
N13.
217
N14.
218
T32, T35.
219
D28.
220
T34, T36.
221
D29, D30.
222
N30.
223
S1.
224
T47, T48.
225
D18.
226
N60.
227
S3, S11, S14.
228
S26, S45, N2, N10, N16, N20, N21, N61.
229
T1.
230
T49.
231
S28.
232
T17.
233
T44.
234
N49.
235
T46.
236
T3.
237
D1, D6.
238 T10. 209
42
och reflekterar,239 samt återkommer till utställningen.240 En av dessa besökare skrev ”lära = iaktta +
reflektera” ”Kommer efter en tids eftertanke”241 Två svaranden skrev ”hur jag utforskar min
kreativitet” och ”Hur jag ska utforska min kreativitet mer”,242 vilket jag inte riktigt förstår. Möjligen
handlar det om eget skapande och verkstad i anslutning till utställningen.
Således är det väldigt olika vad besökarna anser kan förbättra förutsättningarna för lärande i
utställningarna. Det är inget nytt att det finns lika många sanningar som människor. Men istället för
att använda besökarnas kommentarer som statistik vill jag att de kommer till användning som tips till
oss som arbetar med utställningsproduktion och pedagogisk utveckling i någon form.
Kommentarerna påminner om att besökarna är olika individer och att det är omöjligt att på samma
sätt nå ut till alla. Vad jag kan se finns det inga tydliga kopplingar mellan svaren och besökarnas
ålder och kön. Jag hade en tanke om att det kunde finnas samband mellan ålder, kön och önskad
form av lärande, men så är inte fallet i denna undersökning.
239
T16, T23.
N24.
241
T16.
242
T40, T53 Båda är kvinnor födda 1997 resp. 1998.
240
43
Kap. 5
Analys och diskussion
Utifrån enkätens svar vet jag vad som fick de ca 200 besökare att komma till någon av
konstutställningarna.243 Jag fick också reda på hur de kände inför lärande i utställningen och vad de
prioriterade i sitt besök. Jag vet nu att det inte var så många besökare som jag trott som uppgav att de
kom för att lära. De flesta uppgav att de kom för att se och uppleva konst, på andra plats av
anledningarna var att ha trevligt, tätt följd av ”att umgås”. Först på fjärde plats kom anledningen att
lära. Men hade jag haft möjlighet att prata med besökarna om hur de ser på lärande hade jag kanske
haft en annan bild av besökarnas syn på hur man lär mer i konstutställningarna. Det finns många
definitioner av lärande och min är nog bredare än de flesta besökares.
För att åstadkomma utvecklingsprocesser inom mitt praxisfält, att utarbeta metoder och teorier för att
skapa goda förutsättningar för livslångt och lustfyllt lärande i konstutställningar kopplas enkätens
data samman med aspekter som framkom i bakgrundskapitlet och mina tidigare erfarenheter från
möten med besökare. Hade siffrorna visat på att de flesta besökare kommer för att lära hade jag
fokuserat mer på hur de vill lära. Men nu har jag istället utgångspunkten att locka till att lära. Jag ska
se närmare på hur man lockar fler besökare att komma till museet och lära, hur utställningsformen
kan underlätta för lärande, hur besökarna bäst bemöts av personalen på museet, samt hur man
underlättar för besökarna att skapa mening.
Att locka besökare till museum och lärande
Enkäten visade tydligt vad som lockade flest besökare att komma till konstutställningarna; nämligen
att få en konstupplevelse. Det var hela 72 personer av 200 som uppgav att de kom enbart för att se
och uppleva konst. 124 personer svarade att de kom för att se och uppleva konst, tillsammans med
något eller några av de andra alternativen. Det var endast 6 personer som kom enbart för att lära och
lika många uppgav att de inte tycker om att lära och upptäcka nya saker i konstutställningar. 21
personer svarade att de inte visste om de tyckte om att lära och upptäcka. Utifrån det kan man
konstatera att för att få fler besökare att komma till museum och komma för att lära behöver museet
locka främst med konstupplevelsen. Men det kräver en genomtänkt marknadsföring. Hsieh skriver
att människor ofta föredrar att gå på vetenskapsmuseum istället för konstmuseum eftersom de tror
eller tycker att konst är för svårt att förstå.244 Det är också en utmaning, att få besökarna att känna sig
bekväma i konstutställningarna. De besökare som har tvekat men övervunnit sin rädsla för att ge sig
in i något främmande, behöver tas emot på ett välkomnande sätt och de ska kunna lära sig nya saker
på ett lustfyllt sätt. Museibesöket kan beskrivas som en rit, menar Duncan, eftersom det är fyllt med
symboler och besökarna får ofta en karta eller annan vägledning i det universum som är konstruerat i
konstmuseet.245 Om man väl gjort ett försök att i ett ”nytt universum” lära vilka riter som gäller, och
lyckats, är det mer lockande att komma tillbaka. Samtidigt måste det finnas någon utmaning även för
de vana museibesökarna.
243
Med reservation för att någon besökare kan ha fyllt i enkäter i flera utställningar.
Hsieh 2008:14.
245
Carol Duncan (1995) Civilizing Rituals inside public art museums.
244
44
Hsieh skriver att om lärare blir presenterade för t ex utställningsproducenter och annan personal,
samt får följa med in bakom stängda dörrar känner de sig mer trygga på museet och kommer nog dit
med sin klass.246 Det är troligen populärt hos alla besökare att få en inblick ”bakom kulisserna”. Det
har tidigare på min arbetsplats funnits allmänna regelbundet återkommande ”husvisningar” där
besökare tillsammans med guide fått kika runt och sticka in sina huvud på kontor och dylikt. Det ger
säkert en känsla av trygghet och delaktighet hos besökarna om de får reda på mer om både
byggnaden och människorna som arbetar där, men också hur de jobbar och vilka tankar de har. Det
är också viktigt att berätta för besökarna hur ett museum fungerar och vad det har för syfte.247 Bland
några av enkätsvaren har besökare skrivit att det vore bra att få veta mer om tankar bakom
utställningen.248
Falk och Dierking menar att om man går på museum eller inte mest beror på om man har tid till det
eller inte, och inte i lika hög grad om man har pengar till det.249 Men jag tror ändå att slopade
entréavgifter hade gjort skillnad och fler spontanbesök var att vänta. Arvidsson skriver att ”Ett
vanligt hinder för ett lärorikt museibesök är felaktiga förväntningar.”. Ofta vill besökarna se alla
utställningar och konstverk på museet, vilket sällan är möjligt. Det är bättre att fokusera på en viss
del i en lagom hastighet.250 Här spelar nog både entréavgifter och tid in, besökarens tid såväl som
museets öppettid.251 Men det är ingen självklarhet att gå på museum bara för att tid och pengar finns,
det måste finnas något som lockar. Bra marknadsföring är viktigt, liksom utställningar som lockar
och angår. Framför allt ska det kännas meningsfullt att gå på museum och om vi konstpedagoger
lyckas sätta fingret på vad som är meningsfullt för besökare, vilket kan skilja stort mellan olika
individer, och kan locka med det är vi närmare möjligheten att verkligen få dem att känna att besöket
blir och är meningsfullt. Det ser jag som konstpedagogikens främsta uppgift.
Det finns olika sätt att locka besökare till att lära på museum. Man kan betona de fördelar som finns i
livslångt lärande, som personlig utveckling, kritiskt tänkande, anställningsbarhet (med tanke att
personen utvecklas, stärks och lättare kan anpassa sig efter förändringar) och bättre möjligheter att
verka som en medborgare i ett demokratiskt samhälle. Det ligger i tiden och troligtvis ännu mer i
framtiden att konstpedagoger alltmer måste motivera sin existens och arbeta mer med frågor som
handlar om hälsa och välmående, vilket också kan locka fler att komma till museer. Det hade varit
intressant att fråga besökare hur de ser på sina utställningsbesök utifrån livslångt lärande och
hälsoeffekter252 . I enkätsvaren märks inte någon förväntan hos besökarna av hälsoeffekter. Men det
kan bero på att enkäten på ett tydligt sätt handlade om lärande. Men i det lustfyllda lärandet ser jag
hälsoeffekter inbäddade, mest med tanke på välmående. För mig är skillnaden mellan lustfyllt
lärande och livslångt lärande i det avseendet inte så stor.
246
Hsieh 2008:114f.
Illeris 2009 Kap. 2 ”Kunstpædagogikken på Statens Museun for Kunst i København” Konsten som läranderesurs,
syn på lärande, pedagogiska strategier och social inklusion på nordiska konstmuseer.
248
N8 och andra har skrivit, inte lika tydligt, att de ville veta mer om konsten och tankar etc. 249
Falk & Dierking 2000:217.
250
Arvidsson 2011:58.
251
Lindberg 1989:271, Se även N49 som tror att längre öppettider skulle öka möjligheterna till lärande i
utställningarna.
252
Med hälsoeffekter tänker jag främst på välmående genom konstupplevelser samt inspiration och engagemang som
förbättrar ett mer allmänt tillstånd. Jag tänker inte på mer praktiska och kortsiktiga lösningar som toalettbesök, vilket
två besökare uppgav var anledningen till deras utställningsbesök.
247
45
Det finns olika definitioner av lärande och utifrån enkätens svar drar jag slutsatsen att många
besökare inte lockas direkt av ordet ”lärande”. Istället för att försöka omvända besökare att bli
intresserade av att lära kan man som konstpedagog locka med andra saker för att motivera lärande,
utan att använda det ordet. Besökarna ska inte behöva ha en definition av lärande för att ta del av
livslångt och lustfyllt lärande i konstutställningar. Däremot är det viktigt att konstpedagogen har en
klar definition och har funderat över sin egen uppfattning av lärande. Om konstpedagogen utgår ifrån
en syn på lärande som tar stöd i behaviorism eller kognitivism finns en risk att besökarna ses mer
som en rationell grupp med ett förväntat beteende, än ett antal olika individer. Även om det finns
fördelar med att ha funderat över besökarnas lärande ur ett behavioristiskt och kognitivt perspektiv
ser jag att det är bättre att ha en bredare syn på lärande och se lärandeprocessen som ständigt
pågående, på flera plan. Besökarna kan lära på flera olika sätt och utifrån helt olika kanaler. Jag ser
en nödvändighet i att erbjuda besökarna valfrihet i sitt lärande, att själva få utforma sitt lärande och
kunna fördjupa sig i något och välja bort något annat.
Flera av de svarande ville ha mer information om utställning och konstnär, få berättat för sig (gärna
av en ”levande person”) och få delta i publika diskussioner mellan konstnär och experter.253 Här ser
jag ett sociokulturellt perspektiv på lärande och jag tolkar det så att fler föredrag, diskussioner och
andra kringarrangemang hade lockat fler besökare. Det är redan vanligt att konstnären som ställer ut
konstverken berättar om sig själv och sina verk i audioguide och på vernissagen och i
specialvisningar. Men det kan bli mer än så, och det kan bli fler experter inblandade. Det gör även
utställningen mer levande. Samarbeten med andra institutioner innebär också experters perspektiv,
eller andra perspektiv än de som redan finns med i utställningen. Ju fler desto bättre, inte minst för
lärandets skull. Vissa museer samarbetar med helt externa partners. Exempel på mer långsiktigt
samarbete är Childrens Museum of Manhattan, CMoM,254 som samarbetar med The Creative
Kitchen255 för att lära besökarna att äta nyttigare mat och hur man på enkla och roliga sätt lagar
nyttiga rätter, detta i kombination med museets verksamhet256 Ett annat exempel är Moderna Museet
i Malmö257 som samarbetar med Malmö FF, en fotbollsförening som vill vara en ”positiv kraft i
samhället”.258 I samarbetet ryms flera projekt, t ex ”Fotboll mot rasism”.259 Den 25 februari 2013
hölls ett symposium, Lära av varandra, utbyte av pedagogiska erfarenheter mellan fotboll och konst,
där personer som på olika sätt arbetar med fotboll mötte konstpedagoger från hela Skåne, på
Moderna Museet i Malmö och på Swedbank Stadion i Malmö. Från Malmö FF berättades hur de
arbetar med målet ”att sprida och underhålla positiva värderingar, motverka våld och rasism, minska
användningen av droger och öka integrationen mellan olika grupper i samhället.”.260 De arbetar
S19, S25, S48, S52, N8, N12, N32, N34, N55, D14, D15, D16, D17, D20, D21, D26, T6, T17, T21, T22. http://www.cmom.org/ 19 april 2013.
255
http://www.thecreativekitchen.com/ 19 april 2013.
256
Den 27 juni 2012 var jag på CMoM och deltog i aktiviteter som The Creative Kitchen stod för. Jag talade med
personal på museet som vänligt tog mig till deras kontor för att berätta mer om deras pedagogiska verksamhet. De har
ett stort samhällsengagemang och jobbar på flera håll med barn och unga, såväl som skolor och föräldrar. De berättade
bl a om ett projekt med cancersjuka barn som fick konstupplevelser på sjukhuset, genom CMoM.
257
http://www.modernamuseet.se/en/malmo/ 19 april 2013.
258
http://www.mff.se/I--samhallet 19 april 2013.
Se Jan-Olov Kindvall (2013) “Avdelningen som sätter MFF mitt i samhället” (s.118-119) MFF-aren, 96:e årgången –
2012 (red. Peter Åhlander, Bertil Nilsson & Jesper Landby) Malmö FF.
259
http://www.mff.se/I--samhallet/Fotboll--mot--rasism 19 april 2013.
260
Se http://www.mff.se/I--samhallet 19 april 2013.
253
254
46
också med ”trygga barn”, d v s att barnen ska känna sig trygga och bekräftade genom god
kommunikation mellan barn, tränare/lärare och föräldrar. Det är mål som även de flesta museer har.
Redan på detta symposium möttes två världar som inte självklart hade mötts annars. Ett samarbete
mellan ett museum och en fotbollsförening bidrar med största sannolikhet till nya besökare till
museet. Även samarbeten med andra typer av föreningar och organisationer ser jag som gynnsamt
för museiverksamheter och besökartilltalet. Dessutom tror jag att det uppmuntrar till livslångt och
lustfyllt lärande.
För att locka besökare till museum för att lära ser jag också att det är viktigt med marknadsföring
som motiverar lärande i konstutställningarna och mer pedagogik som knyter an till
anställningsbarhet och personlig utveckling. Men viktigt är att pedagogiken utgår ifrån
konstupplevelsen, förstärker den och drar nytta av den.
Utställningsform
För att koppla utställningsform till livslångt och lustfyllt lärande ser jag på svaren till enkätens fråga
4; Vad tror du skulle få dig att lära mer under ditt utställningsbesök? Där har jag fått svar som
handlar om audioguide, mer fakta och fördjupning, att det i utställningen finns litteratur, film,
digitala hjälpmedel, men det finns också besökare som var nöjda med utställningarna så som de var.
Jag väljer att utifrån bakgrundskapitlet och mina egna erfarenheter, använda besökarnas svar som
tips och förslag på hur utställningsformen kan förbättras för att skapa bättre förutsättningar för
livslångt och lustfyllt lärande, utan att förhålla mig till svaren statistisk.
God utställningsdesign lockar besökaren att använda sina sinnen och att utforska utställningen. Med
god design hittar besökaren på egen hand och behöver inte fråga om hjälp. Redan Ellen Key föredrog
om ”upplysningsvilliga personer” ersatte ”råa” vaktmästare.261 Det är inte en fråga om
utställningsform om det finns en guide, volontär eller vakt i utställningen, men det spelar stor roll för
hur resten av utställningen mottas om besökarna känner sig avslappnade och fria att fråga.262
Angående Ellen Key och ”upplysande texter vid konstverken”, är det mer troligt att besökare läser
tre skyltar med 50 ord än en skylt med 150 ord.263 Bland enkätsvaren efterfrågades mer information
om verken och konstnären samt utställningen, men samtidigt kom de flesta besökarna för att få en
konstupplevelse och verkskyltar riskerar att störa konstupplevelsen. Men det kan även störa om man
vill få information om verket och inte hittar någon. Ett nytt grepp med Nick Brandt var att använda
iPads i utställningen. Besökarna får själva söka information i dessa iPads. Fördelen är att
utställningsformen blir mer estetiskt tilltalande men nackdelen är, vid höga besökarantal, att en iPad
inte kan läsas och bläddras av många samtidigt. Men även verkskyltar kan vara svårtillgängliga då
många besökare ger begränsad sikt.
261
Lindberg 1989:205.
Mer om fördelar med volontärer, se Goodlad, Sinclair & McIvor, Stephanie (1998) Museum Volunteers, Good
Practice in the Management of Volunteers.
263
Falk & Dierking 2000:121.
262
47
Väggfärger är också konstpedagogiska redskap. I två av utställningarna som enkäten delades ut i var
väggarna färgade. I Sagor och Minnen var väggarna och golvet mustigt röda. Taket var belyst med
rött ljus. I Nick Brandt var väggarna mörkt grå och upplevdes som mycket mörka eftersom
belysningen var riktad enbart på bilderna. Det var ingen av svaranden som kommenterade
väggfärgerna, men när de röda väggarna och golvet monterades i utställningshallen 2011 var färgen
både uppmärksammad och uppskattad. Jag är övertygad om att dessa färgade väggar förstärker
konstupplevelsen, även med tanke på variationen från de annars vanliga vita väggarna. En svarande
uppskattade att komma till ”en annan miljö som ger nya intryck”.264 Jag ser det som en viktig uppgift
för oss som arbetar med utställningar att ge besökarna just en annan miljö för att få nya intryck. Det
kan vara på en skala mellan omväxling till verklighetsflykt och oavsett var på skalan besökaren
befinner sig är det en öppning för ifrågasättande och upplevelse, vilket jag vill kalla lärande.
Några besökare uppgav att litteratur, filmer och annan fördjupning skulle få dem att lära mer under
utställningsbesöket. Det kräver sina ytor i utställningen. Dessa ytor ska vara inbjudande och vara en
del av utställningen, med samma formspråk, för att inte bli ett bihang till utställningen. Det kan ses
som en enkel och säker lösning att låta pedagogiska inslag samlas i ett angränsande utrymme. Då
riskerar inte pedagogiken störa konstupplevelsen och det kan även finnas i vakters och
konservatorers intresse att hålla pedagogiska inslag, barn och skapande på avstånd från t ex ömtålig
konst. Men jag ser en nödvändighet i att integrera pedagogiken i utställningen, redan från början.
Annars förlorar de båda. På liknande sätt ser jag att utställning och pedagogik förstärker varandra
och t o m är oskiljaktiga. Jag tror inte att någon utställning produceras utan tanke på att nå besökarna
och beröra dem, så pedagogiken går inte att utesluta. Men vad jag vill undvika är pedagogik som
läggs på en utställning i efterhand, utan en direkt koppling.
Besökarna som besvarat enkäten har visat mycket olika inställning till lärande i konstutställningar.
Därför anser jag att det vore bra att följa modellen från Van Abbe-museum i Nederländerna med tre
olika profiler som besökarna kan identifiera sig i så de får lagom mycket information från oss till sitt
lärande. Den första profilen var väldigt kortfattad, den tredje gav fördjupning och den andra var ett
mellanting.265 Tanken är att överallt där det finns information som hör till utställningen, finns dessa
tre varianter att välja mellan. Som besökare kan man välja den första profilen för att komma igenom
utställningen snabbare för att just fördjupa sig med den tredje profilen vid de verk man är speciellt
intresserad av. På så sätt slipper besökarna få för mycket information och de kan själva forma sitt
lärande.
När människor är i en trygg miljö har de lättare för att lära.266 Det gäller både barn och vuxna. Hsieh
menar därför att det är viktigt att besökarna får en orientering och förklaring över rum och utrymmen
264
S28.
Vid seminariet vid Göteborgs konstmuseum i samband med utgivningen av Skiascope 4 med tema
Konstpedagogik, 17 oktober 2011, talade Loes Jansen, Intendent, Förmedling vid Van Abbemuseum, Eindhoven,
Nederländerna, där hon ansvarat för flera konstpedagogiska projekt. Hon berättade om hur de på museet arbetade med
de tre olika profilerna och att det fungerade väl.
http://www.konstochlarande.se/sites/default/files/upload/resurser/Konstpedagogik%20GKM%2017%20okt.pdf
20 april 2013.
266
Se t ex Falk & Dierking 2000:18, 22, 32, 117 och Sjöblom 2010:46 och Hsieh 2008:133.
265
48
så de lättare hittar och vet vad de ska ta sig igenom.267 Men det var ingen av de svarande som
efterfrågade karta över utställningen och Falk och Dierking skriver att även om besökarna får en
karta hjälper det sällan eftersom ca 85 % av förstagångsbesökarna inte tittar på kartan utan går så
som de ”hittar själva”.268 Jag tycker inte att det ska ses som ett misslyckande från museets sida att
inte få förstagångsbesökarna att gå den runda som museipersonalen planerat. Besökarna kan själva
välja hur de vill ta till sig vad som erbjuds på museet, det är så de skapar mening. Dessutom tycker
jag att kartor och översikter är viktiga och ska fortsätta finnas för alla (oss) som vill följa dem. Det är
ett bra pedagogiskt verktyg som även underlättar repetition efter besöket. Dessutom kan det finnas
kartor med platser som förekommer i utställningsberättelsen, utmärkta. En svarande efterfrågade en
sådan karta i Sagor och Minnen.269
Falk och Dierking föreslår att hela museet bör användas för lärande, utställningsteman kan fortsätta i
restaurangen, toaletterna, garderoben, parkeringen, butiken, så besökarnas lärande fortsätter efter att
de lämnat utställningen.270 En av enkätens svaranden efterfrågade fördjupning på förhand.271 Det
handlade om reportage eller artikel i morgontidningen, men på samma sätt kan mer information runt
om i museet, om utställningen, fungera väl för att förbereda besökaren på utställningen och då ökar
chanserna för lärande.
Att möta besökarna och att skapa mening
Det finns lika många sanningar och önskemål som antal individer. Men det betyder inte att det är
omöjligt att hitta pedagogiska grepp som tilltalar många. Bland enkätsvaren fanns förslag på bl a mer
berättande, mer fakta och information på ett roligare sätt, samt överraskningar. Här ser jag att
besökarna kan få ut mer av sitt besök om de möter en konstpedagog. Ofta har besökarna olika nivåer
av kunskaper och erfarenheter, vilket kan ses som en svårighet. Med ett upplägg som innebär
reflektioner genom öppna frågor kan alla upptäcka och lära sig något nytt. Det är också viktigt att
arbeta med målgrupper och vara tydlig med vem man riktar sina program till, så de når fram på rätt
sätt. Människor lär sig lättare när de gör något som känns meningsfullt och när de själva kan styra
över sitt lärande, samt när deras utmaningar överensstämmer med deras färdigheter.272 Det är också
viktigt att besökarna tidigt får reda på vad de ska vara med om, vilket bidrar till en trygg lärmiljö.
Vissa sociokulturella teoretiker använder sig av nyckelbegreppet ”utvecklingszon” vilket står för
”’avståndet’ mellan vad en individ kan prestera ensam och utan stöd å ena sidan” och ”under en
vuxens ledning eller i samarbete med mer kapabla kamrater å den andra” och här ses inte bara
kompetens utan även potential.273 Här kan konstpedagogen fundera över besökares utvecklingszoner
och hur stor zonen kan bli utifrån konstpedagogens hjälp.
267
Hsieh 2008:123f.
Falk & Dierking 2000:117.
269
S3.
270
Falk & Dierking 2000:203.
271
N9.
272
Falk, Dierking & Foutz 2007.
273
Säljö 2000:120. 268
49
I enkätsvaren märks uppskattning av audioguiden. Men några besökare i Sagor och Minnen tyckte att
den borde varit kortare, men det var fler besökare som tyckte den var bra.274 I audioguiden finns
tekniska möjligheter till ett kort och introducerande ljudspår och därefter kan besökaren välja en
längre fördjupning. Det är något som kan utvecklas ytterligare. Jag skulle gärna se att besökarna
kunde ladda ner audioguiden som i sin telefon, vilket skulle innebära att de kan lyssna på den både i
utställningen men även efter sitt besök, hemma eller på resande fot. Det skulle vara ännu ett exempel
på expanderad lärandemiljö. Några av enkätens svaranden skrev att de behövde tid på sig för att
reflektera, över sitt lärande.275 Då kan det vara bra att ha något som hjälper dem att minnas och tänka
vidare. Detta kan även vara en broschyr eller liknande att ta med sig hem.
Hsieh och Burnham skriver om hur vi konstpedagoger bör möta besökarna. Hsieh skriver om VTS,
Visual Thinking Strategies276 som uppmuntrar till diskussioner, engagerar och skapar mening genom
att konstpedagogen ställer rätt frågor. Burnham skriver om vikten av att hela gruppen hör och ser
konstpedagogen, och får ögonkontakt. Ett fokuserat seende på verken är också lämpligt för de flesta
åldrar. 277 Hon tycker också att vi konstpedagoger ska se till att konstverken får liv, eller att vi ska
hålla dem levande.278 Hon tycker det är viktigt med tysta stunder i visningar så besökarna verkligen
får möjlighet att se verken279 Hon tolkar de tysta stunderna som betraktande eller beundran av
verken, men det kan också vara en stund då besökarna inte vet vad de ska säga och bara väntar ut
tiden, att något ska hända. Vissa besökare är tysta, men det är bäst att låta dem vara det, så länge de
känner att de får bekräftelse. Burnham anser att det är viktigt att besökare vågar tala i
utställningarna,280 ofta blir besökarna tysta när de stiger in i utställningen. Det kan vara miljön inne i
utställningen, precis som vissa kyrkorum som framkallar tystnad. Det kan också bero på att man inte
har något att säga eller inte vill säga något som riskerar att uppfattas fel. Det ska finnas tolerans för
både och. Grahn skriver om härskartekniker och vi måste alla tänka oss för så att vi inte faller in i
mönster som förminskar någon.281 Hur mycket dialog som ska rymmas i en dialogbaserad visning
varierar nog mellan konstpedagoger. Själv har jag märkt att det är svårt att föra en dialog om det är
många besökare samtidigt som deltar i en visning. De kan vara rädda för att tala inför en stor grupp
och de känner kanske inte de andra besökarna. Då minskar jag dialogen, i det här fallet möjligheten
för besökarna att säga sin åsikt, för att visningen inte ska sänkas av pinsam tystnad eller bli
långdragen. Dialog kan bli väldigt fel om det bara är en part som vill samtala. Dialog innebär inte per
automatik ett lustfyllt lärande.
När det gäller konstverk kan man som museipedagog behöva förse besökarna med information så att
de får insyn i historien bakom verket och konstnären, och att de kan sätta det de vet om verket i
relation till sig själva och hitta något i det de upplever på museet som betyder något för dem själva.
De kan lära känna sig själva bättre genom att analysera konstverk, de kan tydligare se sig själva och
274
S4, S11, S14 önskade kortare audioguide. S19, S25, S48, S52 berömde audioguiden. Även andra svaranden skrev
att de var nöjda, troligtvis gäller detta också för audioguiden.
275
T16, T23.
276
www.vue.org/whatisvts.htlm 25 mars 2013.
277
Burnham 2011:17.
278
Burnham 2011:8.
279
Burnham 2011:63.
280
Burnham 2011:79.
281
Grahn 2007: 33. Här finns fler exempel på härskartekniker.
50
bli på det klara med hur de ska gå vidare i livet, vilken riktning de ska välja.282 Vi konstpedagoger
kan underlätta för besökarna att skapa och odla intresset för konst och motverka ”kulturens svarta
hål” d v s ”bristen på intresse för och kunskap om bruket av konsten och dess betingelser”.283
För att utveckla sin verksamhet är det viktigt att den dokumenteras, utvärderas och planeras med
tidigare erfarenheter i åtanke. Det finns flera redskap för det och ett av dem är GLO, Generic
Learning Outcomes. Fördelen med GLO ser jag i att det är ett redskap som samlar personalen i ett
gemensamt tänkande och det blir tydligt för alla i projektet vilka mål som prioriteras. Det förenklar
det pedagogiska arbetet både vad gäller process och resultat. Jag håller med Black om att GLO är ett
bra redskap för att visa hur bra vi lyckas med vårt arbete, men det är nog genomgående för
utvärderingar att man kan styra frågor och urval av besökare för att få kommentarer som visar de
resultat man vill ha. I arbetet med ”familjelördagar” på min arbetsplats sker utvärderingar efter varje
lördag. De två som arbetar under lördagen fyller i förväg i en dokumentation med tema, aktiviteter,
material, antal besökare och sist, när familjelördagen är slut, fyller de i under rubrikerna ”positivt”,
”negativt” och ”reflektioner”. Det är en bra och väl fungerande form av utvärdering. Den tar inte för
lång tid att göra eller att läsas av andra och besökarnas reaktioner finns med. Det blir på så sätt
tydligt för alla att familjelördagarna ständigt ska utvecklas.
Black anser att GLO:s definition av lärande är så bred att det inte är tydligt vad som inte kan räknas
som lärande.284 Jag förstår honom samtidigt som jag själv har en bredare definition av lärande. Jag
ser att lärande kan ske på flera olika sätt och generera olika sorters kunskap, t ex genom utveckling
och upplevelser. Men jag förstår problematiken och tänker på kluvenheten i att museer presenterar
sig som arenor för lärande och ser sig som ett bättre och viktigare alternativ än t ex köpcentra eller
nöjesparker, när vissa former av lärande fungerar lika bra eller bättre i just köpcentra och
nöjesparker. Om man jämför museum med köpcentra och nöjesparker kan det finnas lika hög grad av
professionalitet och ”goda syften” som personlig utveckling, lättsamt lärande, välmående, och
gemenskap. Men museer ser sig ofta som ickekommersiella, vilket gör att jag ännu en gång pekar på
nödvändigheten i att museibesök ska vara avgiftsfria. Då blir konstpedagogiken mer trovärdig.
282
Burnham 2011:59. Arvidsson 2011:58. Sjöblom 2010:47. Falk & Dierking 2000:61.
Lindberg 1989:17.
284
Black 2005.
283
51
Kap. 6
Slutsats
I början av detta uppsatsarbete hade jag lärande och utveckling i fokus. Jag ville genom
praxisorienterad forskning skapa bättre förutsättningar för livslångt och lustfyllt lärande i
konstutställningar. Men efter att ha fått svar på enkäterna, som visar att det som uppenbart lockar
flest besökare att komma till konstutställningen är att få se konst och få en konstupplevelse, vill jag
arbeta mer med att motivera besökare att komma till utställningarna för att lära. Jag har förstått att
många besökare kommer för att ha trevligt och umgås, inte lika många kommer för att just lära. En
del besökare vill inte lära. Men jag tror fortfarande att konstupplevelser och lärande förbättrar
människors liv och jag vill fortfarande att fler människor ska få uppleva lärande genom
konstupplevelser. Liksom tidigare vill jag fortsätta att utveckla pedagogik som är angelägen och
genomtänkt. Men nu vill jag utgå ifrån konstupplevelsen och arbeta mer med tolkningar och
analyser. Jag vill göra pedagogiska inslag som är estetiskt tilltalande och har en noga genomtänkt
design.
I uppsatsarbetet har jag lärt mycket och fått mycket inspiration till att utveckla pedagogiken i min
praktik. Under uppsatsarbetet har jag stött på flera frågor som jag hoppas kunna arbeta vidare med.
Även om jag har fått flera ingångar till hur man kan skapa goda förutsättningar för livslångt och
lustfyllt lärande i konstutställningar, är det något jag vill fortsätta att utveckla och ser inte att man
kan bli ”färdig”. För att ständigt utveckla förutsättningarna för livslångt och lustfyllt lärande i
konstutställningar kommer jag att regelbundet dokumentera och utvärdera verksamheten.
Jag vill göra fler undersökningar av hur besökarna uppfattar lärande i konstutställningar, och jobba
mer med motivation att lära. 34 personer uppgav i enkätsvar att de inte lärde sig något nytt under sitt
besök. Det kan bero på flera olika anledningar, både hos besökaren och från utställningens sida. Jag
skulle vilja fråga besökare, i intervjuform, hur de ser på lärande och vad som skulle få dem att lära
mer och vilken form av lärande de föredrar.
Lärandet är komplext och multimodalt. Det finns många studier i lärande vid museer men Falk
efterfrågar mer långsiktiga studier, vad som händer om 10 eller 15 år.285 Det skulle jag också vilja se.
Framför allt skulle jag vilja ta reda på mer om hur det generationsblandade lärandet fungerar,
långsiktigt. Det är också ett led i att utveckla ett bredare tilltal i utställningspedagogiken. Jag har
erfarenheter av att jobba pedagogiskt med barn och familjer i utställningarna, men jag skulle vilja
veta mer om hur man bättre tilltalar vuxna besökare att delta i öppna pedagogiska verksamheter för
alla åldrar. Jag skulle vilja prova VTS (Visual Thinking Strategies) vid olika konstformer och med
olika målgrupper.
En annan sak jag skulle vilja lära mig mer om är teknisk pedagogik och då tänker jag på tekniska
pedagogiska hjälpmedel i konstutställningar. Digitala hjälpmedel efterfrågades i ett enkätsvar och det
är något som jag också tror på. Digitala hjälpmedel innebär ofta interagerande och olika, av
besökarna självvalda, möjligheter till lärande. Dessutom brukar det innebära en mer lättillgänglig
285
Falk, 2007 bl a s. 14.
52
och lustfylld form av lärande. Ofta kan digitala hjälpmedel av besökare förknippas mer med lek och
upptäckande än lärande. Därför finns det stora fördelar här. Liksom i utställningspedagogiken i stort
vill jag utveckla spännande och smarta pedagogiska hjälpmedel som lockar till att lära mer.
Dessutom måste de vara estetiskt tilltalande för att inte störa konstupplevelsen i utställningarna, och
just vad som är estetiskt tilltalande är en fråga i sig.
Utifrån bakgrundskapitlet och enkätsvaren ser jag att för att skapa goda förutsättningar för livslångt
och lustfyllt lärande i konstutställningar är en god start att utgå ifrån konstupplevelser för att koppla
lärandet till personlig utveckling och anställningsbarhet (två begrepp som rymmer mycket och därför
kan behandlas från flera ingångar), samt hälsoeffekter och välmående, vilket lär bli mer vanligt
förekommande de närmast kommande åren. Med hjälp av god och spännande marknadsföring kan
fler besökare lockas att lära i utställningarna. Genom att slopa entréavgifter och göra museet till en
helt ickekommersiell institution ser jag att konstpedagogiken blir mer trovärdig.
Pedagogiken måste vara väl inarbetad i utställningen så att den kan användas på bästa sätt. Att ge
information och utmaningar i tre olika nivåer (en som är enkel, en som är något mer avancerad men
ändå på en ”grundnivå” för vuxna, och en som är betydligt mer avancerad och utförlig än de två
första) möjliggör en egen design av lärande för besökarna. Det är viktigt att de själva kan styra över
sitt lärande, i vilken omfattning och i vilket innehåll de vill engagera sig i.
Det är tydligt utifrån enkätsvaren att besökarna gärna ser mer personal i utställningen för
publikmöten, främst ska personalen berätta mer om utställningen och konsten samt svara på frågor.
Att konstnärerna själva berättar är också något som uppskattas och efterfrågas, liksom mer
kringarrangemang med öppna diskussioner eller föredrag. Just närvaro av konstnär kommer nog att
bli vanligare på våra museer i Sverige, inte minst då konstnärer får ett allt större tryck på sig att vara
pedagogiska och museerna troligtvis i större utsträckning kommer att anställa konstnärer som
pedagogiska resurser. Fler samarbeten med interna eller externa partners kan också locka fler
besökare att lära i utställningarna. På det hela ser jag att mer liv och rörelse, spännande möten och
nytänkande pedagogik gör lärandet lustfyllt.
Samtidigt finns det mycket i de nuvarande utställningarna som fungerar bra för att göra lärandet
livslångt och lustfyllt. Det finns audioguider som många av besökarna uppskattar. Många besökare
var nöjda med helheten och jag tror att de uppskattade utställningarna och konsten.
Att många besökare inte svarade på frågan om vad som skulle få dem att lära mer under sitt
utställningsbesök, kan man tolka som att de är nöjda med lärandemiljön som den redan är. Det kan
också vara så att besökarna inte kan komma på något annat som skulle få dem att lära mer. Det kan
bero både på att de inte är intresserade av att lära mer men också på att de har svårt att sätta sig in i
vad som påverkar lärandet och hur de själva lär mer.
Jag ser min största utmaning i att få besökare att vilja lära sig mera, genom att ge dem vad de inte
visste att de ville ha. Det innebär oväntad, nytänkande och utmanande pedagogik, som inte inkräktar
på konstupplevelsen utan istället förstärker den.
53
Litteratur
Tryckta källor
Abrandt Dahlgren, Madeleine & Carlsson, Irma (red.) (2009) Lärande på vuxnas vis – Vetenskap och
beprövad erfarenhet. Lund, Studentlitteratur.
Arvidsson, Kristoffer (2011) ”När konsten inte talar för sig själv, konstmuseer och pedagogik”
ur Skiascope 4. Göteborgs konstmuseums skriftserie (red. Arvidsson, Kristoffer & Werner, Jeff.)
Aure, Venke & Illeris, Helene & Örtengren, Hans (2009) Konsten som läranderesurs: syn på
lärande, pedagogiska strategier och social inklusion på nordiska konstmuseer. Skärhamn: Nordiska
akvarellmuseet.
Axelsson Cecilia (2009) En meningsfull historia? Didaktiska perspektiv på historieförmedlande
museiutställningar om migration och kulturmöten. Avhandling. Växjö Univ. Press.
Black, Graham (2012) Transforming Museums in the Twenty-First Century. London & New York,
Routledge.
Black, Graham (2005) The Engaging museum. Developing Museums for Visitor Involvement.
London, Routledge.
Burnham, Rika (2011) Teaching in the Art Museum, Interpretation as Experience. (Rika Burnham
and Elliott Kai-Kee) Los Angeles, The J. Paul Getty Museum.
Carlström, Inge & Carlström-Hagman, Lena-Pia (2006) Metodik för utvecklingsarbete och
utvärdering. Lund, Studentlitteratur.
Cassel, Monica (2001) Konsten att visa en utställning. Lund, Studentlitteratur.
Cohen, Stewart (1989) ”Fostering shared learning among children and adults: the children’s
museum” Young Children 44(4) 1989 s.20-24 (extracted version in Durbin, Gail (ed.) (1996)
Developing Museum Exhibitions for Lifelong Learning. London, Museums & Galleries Commission.
Dewdney, Andrew & Dibosa, David & Walsh, Victoria (2013) Post-critical museology: theory and
practice in the art museum. London & New York: Routledge.
Duncan, Carol (1995) Civilizing Rituals inside public art museums. London, Routledge.
Edson, Gary & Dean, David (1994) The Handbook for Museums. London, Routledge.
Ehn, Billy & Klein, Barbro (1994/1999/2007) Från erfarenhet till text, Om kulturvetenskaplig
reflexivitet. Stockholm, Carlssons bokförlag.
Eklund, Helene (2013) Olika världar – samma språk? Undersökning av GLO som ramverktyg i
samarbete mellan skola – museum. Examensarbete (15 högskolepoäng) magisterkurs Museer,
utställning och lärande, Centrum för de Humanistiska ämnenas didaktik, Stockholms universitet.
Falk, John H. – Dierking, Lynn D. & Foutz, Susan (Ed.) (2007) In principle, In Practice: Museums
as Learning Institutions. Lanham, Alta Mira Press.
54
Falk, John H & Dierking, Lynn D (2000) Learning from museums: visitor experiences and the
making of meaning. Walnut Creek, Californien, AltaMira Press.
Fors, Vaike (2006) The missing link in Learning in Science Centres. Doctoral thesis. Department of
Educational Sciences. Luleå. Luleå University of Technology. (Elektronisk resurs).
Forsell, Anna (red.) (2011) Boken om pedagogerna. Stockholm, Liber.
Gibbs, Kirsten & Sani, Margherita & Thompson, Jane (ed.) (2007) Lifelong learning in museums: a
European handbook. Ferrara, Edisai.
Grahn, Wera (2007) Genuskonstruktioner och museer – Handbok för genusintegrering.
Upplandsmuseet.
Goodlad, Sinclair & McIvor, Stephanie (1998) Museum Volunteers, Good Practice in the
Management of Volunteers. London, Routledge.
Gougoulakis, Petros & Borgström, Lena (2006) ”Om kunskap, bildning och lärande – perspektiv på
vuxnas lärande”. Vuxenantologin, En grundbok om vuxnas lärande (red. Borgström, Lena &
Gougoulakis, Peter) Stockholm, Atlas.
Gustavsson, Bernt (2002) Vad är kunskap? En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap.
Stockholm, Myndigheten för skolutveckling. (Elektronisk resurs).
Gustavsson, Bernt (2009) Utbildningens förändrade villkor: nya perspektiv på kunskap, bildning och
demokrati. Stockholm, Liber.
Hein, George (1998) Learning in museums. London, Routledge.
Hermerén, Göran (2010) Georg Suttners konstpedagogik och konstsyn. Möklinta, Gidlunds förlag.
Hooper- Greenhill, Eilean (2007) Museums and Education. Purpose, Pedagogy, Performance.
London, Routledge.
Hsieh, Kevin (2008) Art museum teacher education and participants´needs: A case study evaluating
VAST (Visual Arts as resources for Teaching) Program at the Philadelphia Museum of Art. Diss in
Art education. Pennsylvania State University.
Hyldgaard, Kirsten. (2008) Vetenskapsteori: en grundbok till de pedagogiska ämnena. (övers. från
danska Per Larsson) Stockholm, Liber.
Illeris, Helene (2006) “Museums and galleries as performative sites for lifelong learning:
Constructions, deconstructions and reconstructions of audience positions in museum and gallery
education”. Museum and Society Vol. 4:2. March 2006. (s. 15-26) (Elektronisk resurs).
Illeris, Helene (2009) Kap. 2 ”Kunstpædagogikken på Statens Museun for Kunst i København” (s.
28-79) Konsten som läranderesurs, syn på lärande, pedagogiska strategier och social inklusion på
nordiska konstmuseer. Skärhamn, Nordiska akvarellmuseet.
Illeris, Knud (2007) Lärande. Lund, Studentlitteratur.
55
Insulander, Eva (2010) Tinget, rummet, besökaren: om meningsskapande på museum.
Doktorsavhandlingar från Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete nr 7, Stockholms
universitet.
Jarrick, Arne (2005) ”Källkritiken måste uppdateras för att inte reduceras till kvarleva”. (s. 219-231).
Historisk Tidskrift 2005:2. Temanummer om källkritik. (Elektronisk resurs).
Jönsson, Anna & Peterson, Emma (2011) DET ANGELÄGNA MUSEET, GLO - ett språk för
förändring? Examensarbete (30 högskolepoäng) i museologi för masterexamen inom ABMmasterprogrammet vid Lunds universitet.
Kai-Kee, Elliott (2011) Teaching in the Art Museum, Interpretation as Experience. (Rika Burnham
and Elliott Kai-Kee) Los Angeles, The J. Paul Getty Museum.
Kindvall, Jan-Olov (2013) “Avdelningen som sätter MFF mitt i samhället” (s.118-119) MFF-aren,
96:e årgången – 2012 (red. Åhlander, Peter & Nilsson, Bertil & Landby, Jesper) Malmö FF.
Leinhardt, Gaea & Knutson, Karen (2004) Listening in on Museum Conversations. Walnut Creek,
Calif, Altamira Press.
Ljung, Berit (2004/2008) Museipedagogik i Sverige - pedagogiska perspektiv. Institutionen för
undervisningsprocesser, kommunikation och lärande. Lärarhögskolan i Stockholm.
Ljung, Berit (2009) Museipedagogik och erfarande. Doktorsavhandlingar från Pedagogiska
institutionen, Stockholms Universitet.
Lind, Ulla & Borhagen, Kerstin (2000) Perspektiv på Kultur för lust och lärande. Skolverket,
rapport. Projektet Kultur för Lust och Lärande Dnr 2001:59.
Lindberg, Anna-Lena (1989) Konstpedagogikens dilemma, Historiska rötter och moderna strategier.
Lund University press.
Lundgren, Ulf P. (2012) ”Det livslånga lärandet – att utbilda för ett kunskapssamhälle” s. 101-138 i
Lärande, Skola, Bildning, Grundbok för lärare (Lundgren, Ulf P. & Säljö, Roger & Liberg, Caroline
red.) Stockholm, Natur & Kultur.
Mattson, Matts (2004). Att forska i praktiken. En kunskapsöversikt och en fallstudie. Uppsala,
Kunskapsförlaget i Uppsala.
Marton, Ference & Booth Shirley (2000) Om lärande (översättning: Patricia Wadensjö) Lund,
Studentlitteratur.
Nanfeldt, Philippa (2011) Vad, hur och för vem? Konstpedagogikens historia på Göteborgs
konstmuseum Skiascope 4. Göteborgs konstmuseums skriftserie (red. Arvidsson, Kristoffer &
Werner, Jeff.).
Nilsson, Roddy (2005) ”Postmodernism, källkritik och historieskrivning” (s. 233-248) Historisk
Tidskrift 2005:2. Temanummer om källkritik. (Elektronisk resurs).
56
Serell, Beverly (2006) Judging Exhibitions. A Framework for Assessing Excellence. Walnut Creek:
Left Cost Press.
Simon, Nina (2010) The Participatory Museum. Museum 2.0. Santa Cruz CA.
(Elektronisk resurs: www.participatorymuseum.org).
Sjöblom, Paul (2010) Museerna i utbildningssektorn: reflektioner kring skolelevers lärande i kulturoch vetenskapshistorisk museimiljö - exemplet Nobelmuseet. Nobel Museum Occasional Papers; 10.
Sundgren, Gunnar (2011) ”John Dewey – reformpedagog för vår tid? (103-130) Boken om
pedagogerna (Anna Forssell red.) Stockholm, Liber.
Säljö, Roger (2000) Lärande i praktiken, Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm, Norstedts.
Säljö, Roger (2012) kap. 5 ”Den lärande människan – teoretiska traditioner” s.139-198 i Lärande,
Skola, Bildning, Grundbok för lärare (Lundgren, Ulf P. & Säljö, Roger & Liberg, Caroline red.)
Stockholm, Natur & Kultur.
Tonnquist, Bo (2012) Projektledning. Stockholm, Sanoma utbildning.
Trost, Jan (2012) Enkätboken. Lund, Studentlitteratur.
Werner, Jeff (2011) ”Inledning” s.13-24 Skiascope 4 Göteborgs konstmuseums skriftserie (red.
Arvidsson, Kristoffer & Werner, Jeff.).
Wood, Richard (1990) ”Museum learning: a family focus” Journal of Education in Museums 11,
1990 s. 20-23.
Ågren, Maria (2005) ”Synlighet, vikt, trovärdighet – och självkritik. Några synpunkter på
källkritikens roll i dagens historieforskning” (s. 249-261) Historisk Tidskrift 2005:2. Temanummer
om källkritik. (Elektronisk resurs).
Åsberg, Rodney (2001) ”Det finns inga kvalitativa metoder och inga kvantitativa heller för den
delen” Pedagogisk forskning i Sverige. Årg 6, nr 4. s. 270-292. (22 s.) (Elektronisk resurs
Httpp/www.ped.gu.se/biorn/journal/pedfo/pdf-filer/aasberg.pdf.).
Örtegren, Hans (2009) Kap. 3 ”Konstpedagogiken på Moderna Museet i Stockholm” (s. 80-129)
Konsten som läranderesurs, syn på lärande, pedagogiska strategier och social inklusion på nordiska
konstmuseer. Skärhamn, Nordiska akvarellmuseet.
Internet
The Creative Kitchen
http://www.thecreativekitchen.com/ 19 april 2013.
Kultur på recept
http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Valkommen_till_Vardgivarwebben/Utveckling__projekt/sjuksk
rivningsprocess/Rehabiliteringsgarantin/Kultur-pa-recept-20/ 13 april 2013.
57
Kulturrådet – Kultur och hälsa
http://www.kulturradet.se/sv/verksamhet/Kultur-och-halsa/Kultur-i-varden/Stockholm-Gottexempel-2/ 13 april 2013.
LIRP (utgör en väsentlig del av MLA:s digitala läranderesurs Inspiring Learning for All)
http://www.inspiringlearningforall.uk.gov 13 april 2013.
Malmö FF, i samhället
http://www.mff.se/I--samhallet 19 april 2013.
http://www.mff.se/I--samhallet/Fotboll--mot--rasism 19 april 2013.
Skiascope 4, seminarium
http://www.konstochlarande.se/sites/default/files/upload/resurser/Konstpedagogik%20GKM%2017
%20okt.pdf 20 april 2013.
Skiascope 4, texten
http://www5.goteborg.se/prod/kultur/konstmuseet/dalis2.nsf/vyFilArkiv/SKIASCOPE4.pdf/$file/SK
IASCOPE4.pdf 20 april 2013. UEForum, Utställningsestetiskt forum:
http://ueforum.se 12 maj 2013.
The USA Museum Learning Collaborative
www.museumlearning.org 20 april 2013.
VTS, Visual Thinking Strategies
www.vue.org/whatisvts.htlm 25 mars 2013.
Family learning
http://shop.niace.org.uk/fl-in-museums.html 5 maj 2013.
http://www.familiesinartmuseums.org/ 13 april 2013.
http://www.familylearningforum.org/ 13 april 2013.
www.familylearning.org/ 13 april 2013.
GLO
Inspiring Learning. Museums, Libraries and Archives Council, om GLO
http://www.inspiringlearningforall.gov.uk/toolstemplates/genericlearning/index.html 13 april 2013.
Nordiskt Centrum för Kulturarvspedagogik, om GLO
http://www.nckultur.org/index.php/generic-learning-outcomes 13 april 2013.
58
Museer
Children’s Museum of Manhattan
http://www.cmom.org/ 19 april 2013.
Dunkers kulturhus
www.dunkerskulturhus.se 19 april 2013.
Moderna Museet Malmö
www.modernamuseet.se/en/malmo/ 19 april 2013.
Utställningar som analyseras i uppsatsen
Delar av ett hem
http://www.mittkulturkort.se/artikel/delar-av-ett-hem--en-mangfasetterad-upplevelse 5 april 2013.
TA PLATS!
www.taplats.info 6 april 2013.
http://www.taplats.info/page1/page14/page14.html 6 april 2013.
http://www.taplats.info/page1/page9/page9.html 5 april 2013.
Seminarium, symposium och nätverksträffar
den 17 oktober 2011 anordnade Göteborgs konstmuseum ett seminarium om konstpedagogik i
samband med utgivningen av det fjärde numret av deras skriftserie Skiascope.
den 25 februari 2013 anordnade Moderna Museet i Malmö ett symposium, Lära av varandra, utbyte
av pedagogiska erfarenheter mellan fotboll och konst, där personer som på olika sätt arbetar med
fotboll (t ex från Malmö FF) mötte konstpedagoger från hela Skåne.
I mitt yrke deltar jag regelbundet i konstpedagogiska nätverksträffar med konstpedagoger från hela
Skåne. Vi diskuterar konstpedagogik och anordnar fortbildningar.
59
Bilaga 1
Enkät
Livslångt och lustfyllt lärande i konstutställningar Hej, jag heter Viktoria Munck och skriver magisteruppsats
på kursen Museum, utställningar och lärande på Stockholms
universitet. Jag undersöker hur man skapar goda förutsättningar
för livslångt och lustfyllt lärande i konstutställningar. Därför ber jag
dig som besökt utställningen ”Nick Brandt – On This Earth, A
Shadow Falls” att svara på denna enkät. Tack för din hjälp!
1. Av vilken eller vilka anledningar besökte du den här utställningen?
☐ för att lära mig något nytt
☐ för att se och uppleva konst
☐ för att ha trevligt
☐ för att umgås
☐ annan (skriv gärna vilken på baksidan)
__________________________________________________________________________
2. Tycker du om att lära och upptäcka nya saker i konstutställningar?
☐ ja
☐ nej
☐ vet ej
Kommentar:
__________________________________________________________________________
3. Lärde du dig något i utställningen ”Nick Brandt – On This Earth, A Shadow Falls”?
☐ ja
☐ nej
☐ vet ej
Kommentar:
__________________________________________________________________________
4. Vad tror du skulle få dig att lära mer under ditt utställningsbesök? (skriv gärna mer på
baksidan!)
__________________________________________________________________________
5. De sista frågorna handlar om dig. Vilket år föddes du?________ Är du…
☐ kvinna
☐ man
Tack igen för din medverkan!
60
Bilaga 2
Enkätsvar fråga 1-3 och 5
Enkätsvar Sagor och minnen, totalt antal svaranden: 52st.
1. Av vilken eller vilka anledningar besökte du utställningen ”Sagor och minnen”?
☐ för att lära mig något nytt lllll lllll llll 14
☐ för att se och uppleva konst lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll l 41
☐ för att ha trevligt lllll lllll ll 12
☐ för att umgås lllll lllll 10
☐ annan (skriv gärna vilken på baksidan) llll 4
__________________________________________________________________________
2. Tycker du om att lära och upptäcka nya saker i konstutställningar?
☐ ja lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lll 48
☐ nej l 1
☐ vet ej lll 3
__________________________________________________________________________
3. Lärde du dig något i utställningen ”Sagor och minnen”?
☐ ja lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll ll 47
☐ nej lll 3
☐ vet ej ll 2
__________________________________________________________________________
4. Vad tror du skulle få dig att lära mer under ditt utställningsbesök? (skriv gärna mer på
baksidan!)_________________________________________________________________
5. De sista frågorna handlar om dig. Vilket år föddes du?________ Är du…
☐ kvinna lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lll 38
☐ man lllll lllll llll 14
Nick Brandt , totalt 64 svar
1. Av vilken eller vilka anledningar besökte du den här utställningen?
☐ för att lära mig något nytt lllll lllll lllll llll 19
☐ för att se och uppleva konst lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll ll 42
☐ för att ha trevligt lllll lllll lllll l 16
☐ för att umgås lllll lllll lllll ll 17
☐ annan (skriv gärna vilken på baksidan) lllll ll 7
____________________________________________________
2. Tycker du om att lära och upptäcka nya saker i konstutställningar?
☐ ja lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll 60
☐ nej l 1
☐ vet ej lll 3
Kommentar:________________________________________________________________
3. Lärde du dig något i utställningen ”Nick Brandt – On This Earth, A Shadow Falls”?
☐ ja lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lll 63
☐ nej
☐ vet ej l 1
Kommentar:______________________
4. Vad tror du skulle få dig att lära mer under ditt utställningsbesök? (skriv gärna mer på baksidan!)
______________________________________________________________________
5. De sista frågorna handlar om dig. Vilket år föddes du?________ Är du…
☐ kvinna lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll 40
☐ man lllll lllll lllll lllll llll 24
61
Enkätsvar ”Delar av ett hem” totalt antal svaranden 30 st
1. Av vilken eller vilka anledningar besökte du den här utställningen?
☐ för att lära mig något nytt lllll 5
☐ för att se och uppleva konst lllll lllll lllll lllll 20
☐ för att ha trevligt lllll l 6
☐ för att umgås lllll 5
☐ annan (skriv gärna vilken på baksidan) lll 3
_________________________________________________________________________
2. Tycker du om att lära och upptäcka nya saker i konstutställningar?
☐ ja lllll lllll lllll lllll lllll 25
☐ nej lll 3
☐ vet ej ll 2
Kommentar:________________________________________________________________
3. Lärde du dig något i utställningen ”Delar av ett hem”?
☐ ja lllll lllll 10
☐ nej lllll lllll ll 12
☐ vet ej lllll lll 8
Kommentar:________________________________________________________________
4. Vad tror du skulle få dig att lära mer under ditt utställningsbesök? (skriv gärna mer på baksidan!)
________________________________________________________________________
5. De sista frågorna handlar om dig. Vilket år föddes du?________ Är du…
☐ kvinna lllll lllll lllll lllll 20
☐ man lllll llll 9
En person kryssade inte i kvinna eller man
Enkätsvar ”TA PLATS!” totalt antal svaranden 54
1. Av vilken eller vilka anledningar besökte du den här utställningen?
☐ för att lära mig något nytt llll 4
☐ för att se och uppleva konst lllll lllll lllll lllll l 21
☐ för att ha trevligt lllll lllll lllll lllll 20
☐ för att umgås lllll lllll lllll 15
☐ annan (skriv gärna vilken på baksidan) lllll lllll l 11
__________________________________________________________________________
2. Tycker du om att lära och upptäcka nya saker i konstutställningar?
☐ ja lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll 40
☐ nej l 1
☐ vet ej lllll lllll lll 13
Kommentar:________________________________________________________________
3. Lärde du dig något i utställningen ”TA PLATS!”?
☐ ja lllll lllll ll 12
☐ nej lllll lllll lllll llll 19
☐ vet ej lllll lllll lllll lllll lll 23
Kommentar________________________________________________________________
4. Vad tror du skulle få dig att lära mer under ditt utställningsbesök? (skriv gärna mer på baksidan!)
______________________________________________________________________
5. De sista frågorna handlar om dig. Vilket år föddes du?________ Är du…
☐ kvinna lllll lllll lllll lllll lllll lllll lllll lll 38
☐ man lllll lllll lllll ll 17
En person kryssade i både man och kvinna.
62
Bilaga 3
Enkätsvar fråga 4
”Förslag” på vad som skulle få besökaren att lära mer i utställningen, kön och ålder
Sagor och minnen
1 - k 58
2 - k 1936
3 Jag skulle velat se en världskarta där platserna var utlagda. Då hade det blivit ännu bättre. Jag har aldrig varit
på Dunkers eftersom jag bara varit i Helsingborg på måndagar. Det har då varit stängt. Bra info när jag köpte
biljetten. Vacker utställning. K 1948
4 Mindre tal k 50
5 - k 1975
6 - k 1959
7 - k 1955
8 - k 1971
9 - m 1979
10 - k 1958
11 kortare ljudspår m 1986
12 - m 56
13 - k 74
14 tyckte att det var för mycket ord o diffusa texter i lurarna, blev uttråkad o valde att istället bara se bilderna.
Kortare ljudinspelningar kombinerade med text att lära om man vill, vore bättre. Kände lite irritation k 1968
15 - k 1929
16 - k 1937
17 - k 1938
18 - k 1942
19 god ”audio-lösning” k 1958
20 – m 1941
21 - k 1948
22 - k 1982
23 - k 58
24 - k 1995
25 funkar bra med audioguider m 1970
26 jättefin utställning! K 63
27 - k 1967
28 - m 1929 på baksidan: Intressant att komma och vandra i en annan miljö som ger nya intryck
29 - k 1993
30 - k 1992
31 - m 1990
32 det vet jag inte riktigt k 1992
33 Om det fanns guide (levande) som både berättar intressant och svarar på frågor. M 1944
34 Att tillåtas använda bilder i collage på nytt sätt utan att för den skull vara sämre fotograf. K 56
35 - k 1956
36 - k 1936
37 - k 41
38 - k 1942
39 - m 1939
40 - m 1944
41 - m 1982
42 - k 1955
43 - k 1938
44 - m 96
45 det är bra J k 61
46 - m 25
47 - k 33
63
48 Vet ej, men tycker det är fantastiskt bra att kunna lyssna på info, intentioner mm via audioguiden. Ger alltid
nåt extra! K 1963
49 - k 1996
50 - k 1995
51 - k 51
52 mycket bra med audioguide m 49
Nick Brandt
1 - m 60
2 Detta var superbra! Hann inte lyssna i lurarna men ska göra det vid nästa besök & ta min tid för varje
fotografi k 1994
3 - m 1990
4 - k 93
5 - k 1945 (skrev på fråga 2 ”Nyfikenhet är stimulerande”)
6 - m 1982
7 - k 1935
8 Få inspiration samt allmän fakta om utställningens syfte k 1994
9 Det är kanske inte ett svar på frågan, men större reportage i tidningar o. m. tillgång, insyn redan där i
bildmaterial. Fördjupning på förhand. Så man inte behöver prenumerera på National Geographics. K 63
10 Förfärligt tydligt vad människan är beredd att göra för pengars skull. Bra sätt att uppmärksamma. K 59
11 – m 1993
12 Se ovan. Fler utställningar kan kompletteras med olika publika diskussioner mellan konstnärer – experter av
olika slag och publik m 1943 (Skrev på fråga 2 ”Nick Brandts arbete kunde kompl med symposium om
djurens situation i Afrika
13 Litteratur på plats m 56
14 korta filmer k 1948
15 - k 1963
16 Jag tyckte blandningen av fakta och konst var lagom! Konstupplevelsen i sig hade nog inte varit lika bra om
man ”tryckt in” mer fakta, jag hade nog upplevt det lite påträngande. Däremot uppsöker jag gärna mer fakta
själv efteråt. K 1988
17 - m 1985
18 - k 81
19 jag vet inte k 1999
20 vet inte Det va bra k 1999
21 Är helt ok som det är! J k 1968
22 - k 1971
23 - m 66
24 Att gå igen när jag låtit detta sjunka in k 92
25 - m 87
26 Vet inte. Det är redan mycket att ta in och processa. K 1982
27 - k 1948
28 vet inte k 2000
29 - k 1948
30 möjligen mer statistik k 1942
31 - k 51
32 Det var bra med hörlurar k 1996
33 - k 1999
34 Jag tyckte jag lärde mig bra av att lyssna på berättarna k 1996
35 - m 2004
36 - m 1944
37 - m 1969
38 - m 1947
39 - k 2002
40 jag har hört om dessa fantastiska bilder ville gärna se med egna ögon. Att dom sen är i svart/vitt gör dom
ännu bättre k 1946
64
41 - m 64
42 - m 1971
43 - m 1945
44 – k 1996
45 - k 64
46 - m 1944
47 - m 1997
48 - k 56
49 Bredare öppethållande – gärna några kvällar till 20:00/22:00 = möjlighet att gå hit oftare! K 57
50 - m 1938
51 - k 39
52 - m 1938
53 - k 1980
54 – m 1962
55 Audioguiden nästa gång. Nu umgicks vi! K 71
56 - k 61
57 - m 1957
58 vet ej - 59 - k 2005
60 För mig väldigt bra att jag kunde välja svensk info att lyssna på k 1958
61 Det var bra som det var k 1990
62 - k 63
63 - m 49
64 - k 1964
TA PLATS!
1 Lite mer tydliga utställningar som t ex fanns på Vikingsberg förr m 33
2 - k 41
3 kolla lite mer m 71
4 - k 84
5 - m 1976
6 mer beskrivande förklaringar om tanke och syfte k 72
7 - m 2004
8 - k 1965
9 - k 2006
10 att läsa på mer innan är alltid bra m 73
11 – k 1950
12 - m 1949
13 - m –
14 utställningen, banden speciellt, är rolig för barn = + Ett verk var trasigt. Videoinstallationerna var rätt
ointressanta k 68
15 Varför måste man alltid LÄRA!!! Trevligt att bara ha trevligt. Varför är installationerna så knepiga och
fåniga. K 1942
16 lära = iaktta + reflektera Kommer efter en tids eftertanke. Kan inte nämnas omedelbart. K 1952
17 veta mer om konstnär och tankar bakom verket. Ha med barnbarnen – de hade säkert haft kul k47
18 vet ej k 2005
19 - k 68
20 Kan ej komma på ett konstruktivt svar! Tack k 1938
21 Bra med en förklaring till konstverken, skulle öka förståelsen. M 1946
22 mer förklarande vad syftet är med konstverken. Vad vill dom säga? M 1945
23 mer tid J k 75
24 - k 1946
25 - k 1998
26 - k 2001
27 - k 2003
65
28 - k 1947
29 - k 70
30 Vet ej, testar det mesta k 1943
31 - k 82 (eller 02)
32 film m 1995
33 - m 1995
34 fler praktiska moment/installationer m 1995
35 en väldigt intressant film m 1995
36 det kunde varit något praktiskt moment att göra. M 1995 (svarade på fråga 2 ”Är inte här så ofta och kollar
konst”)
37 – km 1931
38 - m 97
39 - m 1996
40 hur jag utforskar min kreativitet k 1997
41 - k 2012 (?)
42 - k 1997
43 - k 97
44 Skulle inte gå på utställning utan vi tränar musikal här men hade vi varit här på studiebesök hade vi lärt oss
mer. K 97
45 Gick ej till Dunkers för att gå på utställningen så kan inte reflektera k 97
46 Om jag frågat vad det handlade om. K 97
47 Om informationen hade varit roligare och inspirerande. K 98
48 om informationen hade varit roligare k 1998
49 Något som man kan mer relatera till k 1997
50 - k 1997
51 – k 97
52 - k 96
53 Hur jag ska utforska min kreativitet mer k 1998
54 - k 97
Delar av ett hem
1 Läs broschyr k 49
2 vet ej k 1988
3 hur dom har byggt det k 00
4 hur dom har byggt det k 00
5 – k 1930
6 Borde ha läst Faktabladet innan m 1952
7 – k 84
8– -9 – k 1968
10 – k 29
11 – k 68
12 att det även i det som ter sig kaotiskt o osammanhängande –sett med den vanliga blicken – finns ro och
skönhet i en annan dimension k 46
13 skuggspelet betonas för mycket. Minst lika givande att titta på ”konstruktionen” direkt i olika
belysningsfaser m 72
14 om någon berättade om den m 2000
15 om någon hade pratat om den m 1996
16 om ngn berättat om den k 1973
17 Guidning – svårt förstå andemeningen annars k 1942
18 Gärna en intressantare konstupplevelse där förklaringen av verket inte är längre och mer komplicerad än
verket k 68
19 – k 50
20 att bli guidad av konstnären k 52
66
21 1 några kommentarer från konstnären 2 lite mer info om konstnären 3 kanske även kring vilka ämnen han
brukar arbeta k 58
22 – m 1999
23 - k 63
24 – m 64
25 gärna/saknar lite info k 73
26 lite information om vem det var som gjort det k 2000
27 – k 2002
28 mer digitala hjälpmedel m 1995
29 Göra det i lite större skala, hade blivit mer wow-upplevelse i såfall m 1995
30 Att man blir överraskad. Uppleva saker som man inte förväntat sig m 1958
67
Stockholms universitet
106 91 Stockholm
Telefon: 08-16 20 00
www.su.se