Comments
Description
Transcript
Document 1955968
Från vision till verklighet – och tillbaka igen En studie om hur projektet Norra Djurgårdsstaden utmanar kritiken av hållbarhetsbegreppet Emma Tarrodi Foto: Emma Tarrodi Juni 2014 Handledare: Thomas Borén Kulturgeografiska institutionen Stockholms universitet 106 91 Stockholm www.humangeo.su.se Abstract Tarrodi, Emma (2014), Från vision till verklighet – och tillbaka igen. En studie om hur projektet Norra Djurgårdsstaden utmanar kritiken av hållbarhetsbegreppet [From policy to reality – and back again. A study about how the Stockholm Royal Seaport project challenges the critique of the sustainability concept] I en tid där hållbar utveckling nått stor genomslagskraft världen över samtidigt som en allt större kritik växt fram mot hållbarhetsbegreppets potential har syftet med den här uppsatsen varit att försöka utmana den kritiken. Forskare menar att begreppet är vagt och saknar innebörd (Davidson 2010), att de tre dimensionerna av hållbarhet tenderar att resultera i ekologi och miljötekniska lösningar (Vallance m fl. 2012), samt att begreppet gett upphov till en allmän definition som är svår att ifrågasätta (Swyngedouw 2010). För att besvara studiens syfte och frågeställningar har Norra Djurgårdsstaden valts som fall och kvalitativa intervjuer har genomförts med tjänstemän på Stockholms stad, byggherrar och boende i området. Undersökningen har kunnat konstatera att projektet Norra Djurgårdsstaden både kunnat bekräfta och utmana kritiken mot hållbarhetsbegreppet. Resultaten visar att det inte finns en enhetlig definition av hållbarhet i Norra Djurgårdstaden men att en samsyn kunnat skapas genom en särskild organisation och ett integrerat arbetssätt mellan medverkande aktörer. Trots att arbetet hittills handlat mycket om ekologi och teknik har de boende inte helt glömts bort. Slutligen har uppsatsen även visat på flera utmaningar med att arbeta för hållbarhet inom ramarna för dagens samhällsstruktur vilket de intervjuade är medvetna om men saknar rådighet över. Samhällsplanering, avancerad nivå, masteruppsats för examen i samhällsplanering, 30hp Handledare: Borén, Thomas Språk: Svenska Nyckelord: hållbar utveckling, hållbar stadsutveckling, kommunal planering, Norra Djurgårdsstaden, hållbarhetskritik, implementering, Stockholms stad, miljöprofil. 1 Förord Mitt intresse för hållbar stadsutveckling väcktes särskilt för omkring två år sedan då jag praktiserade i projektet Norra Djurgårdsstaden. Förutom att de sex månadernas praktiktid gav erfarenhet och ökad kunskap om stadens miljöarbete planterades även ett frö med en idé till en Masteruppsats. Det frö som såtts under praktiken har sedan växt till sig det senaste året och resulterat i den uppsats du nu har framför dig. Arbetet har dock förutsatt hjälp och medverkan av ett flertal andra personer som jag här inledningsvis vill passa på att rikta ett stort tack till. Först vill jag tacka de personer på Stockholms stad, framför allt Nils Göransson, Staffan Lorentz och Therese Rosén, för att de visat mig hur hållbar stadsutveckling kan gå till i ett verkligt projekt och uppmuntrat mig att skriva om områdets miljöarbete. Jag vill också rikta ett stort tack till alla de som medverkat i uppsatsen och bidragit med värdefulla reflektioner om miljö och hållbarhet. Utan er hade uppsatsen aldrig kunnat genomföras! Jag vill även tacka nära och kära som funnits med mig under arbetets gång, och särskilt tack till Jakob som stöttat mig i vått och torrt. Slutligen vill jag givetvis rikta ett stort tack till min handledare Thomas Borén för inspirerande diskussioner, uppmuntran och vägledning genom hela uppsatsskrivandet. Emma Tarrodi Stockholm, maj 2014 2 Innehållsförteckning 1. Inledning ....................................................................................................................................... 5 1.1 Syfte och frågeställningar ................................................................................................................ 6 1.2 Fall och avgränsningar ..................................................................................................................... 6 1.3 Tidigare studier relaterade till ämnet ........................................................................................ 7 1.4 Disposition ............................................................................................................................................ 8 2. Från miljövård till hållbar utveckling ................................................................................. 8 2.1 Visionen om hållbar utveckling ..................................................................................................... 9 2.2 Den gröna huvudstaden ................................................................................................................... 9 2.3 Från industriförort till hållbar stadsdel i världsklass ........................................................ 10 3. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter ..................................................... 11 3.1 Hållbar utveckling – vad innebär det egentligen? ................................................................ 11 3.1.1 Hållbara städer i världsklass ................................................................................................................. 12 3.1.2 De olika dimensionerna av hållbarhet ............................................................................................... 12 3.2.3 Ett tomt begrepp utan innehåll? .......................................................................................................... 14 3.2 Att implementera visionen om hållbarhet ............................................................................. 15 3.2.1 En organisation för implementering .................................................................................................. 15 3.2.2 Från rationella experter till deliberativa planerare .................................................................... 16 3.3 Hållbarhet handlar både om natur och människor ............................................................. 18 3.3.1 Naturkapital och socialt kapital ........................................................................................................... 19 3.4 Hållbarhet på bekostnad av demokrati? ................................................................................. 19 3.5 Sammanfattning ............................................................................................................................... 20 4. Metod och material .................................................................................................................. 21 4.1 Metodologisk ansats ....................................................................................................................... 21 4.1.1 Från grundad teori till adaptiv teori .................................................................................................. 22 4.1.2 Förförståelse ................................................................................................................................................. 22 4.1.3 Fallet med en fallstudie ............................................................................................................................ 23 4.2 Datainsamling och genomförande ............................................................................................ 24 4.2.1 Kvalitativa intervjuer ................................................................................................................................ 24 4.2.2 Etiska aspekter ............................................................................................................................................ 27 4.3 Analysmetod och bearbetning av data ..................................................................................... 28 4.4 Sammanfattning ............................................................................................................................... 29 5. Norra Djurgårdsstaden som miljöprofilsområde ......................................................... 29 5.1 En hållbar stadsdel i världsklass ............................................................................................... 30 5.1.1 Det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet ................................................................. 30 5.1.3 Hållbar utveckling -‐ ett otydligt begrepp med tre dimensioner ............................................ 31 5.1.4 Hållbarhet som process snarare än slutgiltigt mål ...................................................................... 32 5.1.5 Hållbara byggnader och ett långsiktigt tänk ................................................................................... 33 5.2 Att arbeta för hållbarhet i Norra Djurgårdsstaden .............................................................. 34 5.2.1 Projektorganisation ................................................................................................................................... 34 5.2.2 Ett ökat samarbete mellan stadens förvaltningar ........................................................................ 35 5.2.3 Från kravlista till gemensam kunskapsutveckling ....................................................................... 36 5.2.4 Biodling för att engagera de boende .................................................................................................. 37 5.3 Vad som har gjorts hittills i miljöarbetet ................................................................................ 37 5.3.1 Avfallskvarnar och arbetsmetoder ..................................................................................................... 38 5.3.2 Inga spjutspetsprojekt i Norra 1 .......................................................................................................... 38 5.3.3 Från miljöprogram till hållbarhetsprogram ................................................................................... 39 5.3.4 Vision och verklighet i ett nybyggarområde ................................................................................... 40 5.3.5 Sopor en fråga om demokrati ................................................................................................................ 41 3 5.3.6 Föreningsliv på bekostnad av social gemenskap .......................................................................... 42 5.4 Att planera för framtidens hållbara samhälle ....................................................................... 43 5.4.1 Hållbarhet i en kommun med bostadsbrist? ................................................................................... 43 5.4.2 Kommunala spetsprojekt eller en allmän god nivå? ................................................................... 44 5.4.3 Ekonomisk tillväxt på bekostnad av social hållbarhet? ............................................................. 45 5.5 Sammanfattning ............................................................................................................................... 45 6. Analys och diskussion ............................................................................................................. 46 6.1 Norra Djurgårdsstaden som hållbar stadsdel ....................................................................... 47 6.1.1 En miljöstadsdel i världsklass ............................................................................................................... 47 6.1.2 Välförtjänt rykte eller tom marknadsföring? ................................................................................. 47 6.1.3 Synen på hållbar utveckling ................................................................................................................... 48 6.1.4 Hållbar utveckling -‐ en ständigt pågående process ..................................................................... 49 6.2 Att implementera hållbarhet – goda resultat nås via samarbeten ................................. 50 6.2.1 En organisation för hållbarhet .............................................................................................................. 50 6.2.2 Mindre stuprör och mer samarbete ................................................................................................... 50 6.2.3 Hållbarhet i dialog med byggherrar ................................................................................................... 51 6.2.4 Biodling för att engagera de boende .................................................................................................. 52 6.3 Vad som gjorts hittills – mer än bara avfallskvarnar .......................................................... 53 6.3.1 Tekniklösningar – men inte på bekostnad av de boende .......................................................... 53 6.3.2 Skillnaden på miljö och hållbarhet ...................................................................................................... 54 6.3.3 Bortglömda medborgare i en politisk kontext ............................................................................... 55 6.3.4 Socialt kapital – en förutsättning för hållbar stadsutveckling ................................................ 55 6.4 Hållbar utveckling i dagens samhälle? .................................................................................... 56 6.4.1 Ekonomisk tillväxt på bekostnad av hållbar utveckling? .......................................................... 56 6.4.2 Ekonomisk tillväxt och social fragmentering ................................................................................. 57 7. Avslutning ................................................................................................................................... 58 7.1 Sammanfattande slutsatser ......................................................................................................... 58 7.2 Studiens bidrag och vidare forskning ...................................................................................... 60 Referenser ....................................................................................................................................... 62 Intervjuer .................................................................................................................................................. 68 Intervjuer med boende i Norra Djurgårdsstaden ....................................................................... 68 Bilaga 1 – Intervjuguide för tjänstemän på Stockholms stad samt byggherrar ........................ 70 Bilaga 2 – Intervjuguide för boende i Norra Djurgårdsstaden ................................................... 71 4 1. Inledning Hållbar utveckling har blivit ett ledord i nutida samhällsplanering. Det ses mer eller mindre som en självklarhet att den socioekonomiska utveckling som sker i vår samtid inte får äventyra framtida generationers möjlighet till välfärd. Den mest välkända definitionen av hållbar utveckling kommer från Brundtlandsrapporten som på uppdrag av FN togs fram av Världskommissionen för miljö och utveckling (World Commission on Environment and Development) år 1987. Där definieras hållbar utveckling som ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (WCED 1987, s. 43). Den synen på utveckling har nått stor internationell spridning och acceptans. Idag står vi dock inför utmaningen att genomföra visionen om hållbar utveckling (Corell & Söderberg 2005, s. 7). Och den stora frågan blir då om Brundtlandsrapportens bevingade ord är tillräckliga. Trots att begreppet vunnit stor politisk genomslagskraft världen över så har en allt större kritik växt mot dess komplexitet och vaga formulering (Polk 2010, s. 482). Alla tycks vara eniga om att det är nödvändigt att hitta en balans mellan socioekonomisk utveckling och ett hänsynstagande till miljön, men hur visionen ska genomföras är inte lika tydligt. Flera studier har visat på misslyckade försök av att förverkliga visionen (se exempelvis Parr 2009; Owens & Cowell 2002), och frågan kritikerna ställer sig är således hur hållbar utveckling fortfarande kan stå så högt på agendan? Denna påstådda diskrepans utgör dock ett intressant område för forskning vilket också är grunden till den här studien. I flera städer görs stora satsningar för att nå en hållbar utveckling varpå det är relevant ur ett samhällsperspektiv att studera hur arbetet egentligen går. Stockholm har fått ett internationellt rykte om sig att vara en av de ledande städerna i Europa när det kommer till miljö och hållbarhet (Stockholms stad 2014a). Stockholm var den första staden som vann utmärkelsen ”The European Green Capital Award” år 2010 (Metzger & Olsson 2013, s. 1), och dessutom besöks staden av många turister varje år som vill lära sig av miljöprofilerade stadsutvecklingsprojekt som Hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden. Men ska man tro på kritikerna vittnar det kanske mer om skicklig politisk retorik än om faktiska prestationer? Det är även intressant ur ett akademiskt perspektiv att undersöka hur ett begrepp som nått stor genomslagskraft tycks vara så svårt att förverkliga. Även om det finns en del studier om hur planerare omsätter politiska visioner om hållbarhet till operationella mål i planer och program så saknas det fortfarande forskning om vilken betydelse hållbarhetsbegreppet får i det konkreta planeringsarbetet (Gunnarsson-Östling m fl. 2013, s. 51). Flera forskare som ställt sig kritiska till hållbarhetsbegreppet menar att begreppet i sig är grunden till svårigheten med att implementera det. Forskare menar att begreppet blivit urholkat och tömt på sin innebörd (Davidson 2010; Laclau 2006), att de tre dimensionerna av ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet skalats ner till att enbart handla om tekniska lösningar där stadens invånare glöms bort (Vallance m fl. 2012; Nilsson 2007;) och en tredje kritik är att begreppet gett upphov till opolitiska system där ingen vågar ifrågasätta den allmängiltiga visionen om hållbarhet (Cook & Swyngedouw 2012; Swyngedouw 2010). Det är hård kritik. Särskilt om man ser till den tro som ändå finns kring begreppets potential och de insatser som görs för att kommuner och städer runt om i landet ska arbeta med just hållbar stadsutveckling. Den här studien tar sin utgångspunkt i den kritik som riktats mot hållbarhetsbegreppet och diskuterar det arbete som görs för att Norra Djurgårdsstaden ska bli en hållbar stadsdel. Är visionen om hållbar utveckling verkligen så omöjlig att genomföra? Eller kan Norra Djurgårdsstaden verka som gott exempel på lyckat hållbarhetsarbete och därmed utmana den kritik som riktats mot begreppet? 5 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med den här uppsatsen är således att utmana den kritik som riktats mot hållbarhetsbegreppet och undersöka om visionen om hållbar utveckling verkligen är så svår att genomföra som kritikerna menar. Genom att studera projektet Norra Djurgårdsstaden ämnar studien undersöka hur visionen om hållbar utveckling tar sig uttryck i ett pågående stadsutvecklingsprojekt och hur man har arbetat där för att implementera den. De kritiska resonemangen har grupperats i tre huvudsakliga argument som kommer testas mot fallet Norra Djurgårdsstaden; (1) att hållbarhetsbegreppet är vagt och urholkat och därmed tömts på sin innebörd, (2) att de tre dimensionera av hållbarhet reducerats till ekologisk hållbarhet och miljöteknik där stadens invånare glöms bort och (3) att den allmänna definitionen av hållbarhet gett upphov till opolitiska system där ingen vågar ifrågasätta visionen. För att besvara studiens syfte har även ett par frågeställningar formulerats. De frågeställningar som varit vägledande för arbetet är: • • • • Vad innebär hållbar stadsutveckling i Norra Djurgårdsstaden och vad finns det för syn på begreppet bland de som arbetar i projektet? Vilka aktörer är viktiga för att uppnå visionen om hållbarhet i Norra Djurgårdsstaden och vilken roll har de i projektet? Vad har gjorts hittills i projektet och hur kan det relateras till de olika dimensionerna av hållbarhet? Vad finns det för utmaningar för att visionen om hållbar utveckling ska kunna realiseras i Norra Djurgårdsstaden? 1.2 Fall och avgränsningar Att studera hur visionen om hållbar utveckling tar sig uttryck i ett pågående stadsutvecklingsprojekt kan lätt resultera i en alltför omfattande studie varpå flera avgränsningar har varit nödvändiga. För det första så har arbetet fokuserats till Stockholm där Norra Djurgårdsstaden är ett intressant projekt att undersöka. Norra Djurgårdsstaden är ett av Europas största stadsutvecklingsområden med 12 000 planerade bostäder och 35 000 planerade nya arbetsplatser (Stockholms stad 2014b). De övergripande målen i projektet är att möta stadens behov av bostäder och samtidigt vara ett föredöme vad gäller hållbar stadsutveckling (Stockholms stad 2014b). Stadsutvecklingsområdet ligger i utkanten av Stockholms innerstad och tillhör Östermalms stadsdelsnämnd men gränsar också till Kungliga Nationalstadsparken via Husarviken (Claeson 2009, s. 48, 60). Området sträcker sig från Hjorthagen i norr, över hamnområdet i Frihamnen och till Loudden i söder på mark som tidigare använts för industri och gasproduktion, se figur 1 nedan. Planeringen av Norra Djurgårdsstaden inleddes i början av 2000-talet och omkring år 2030 beräknas området vara färdigbyggt (ibid). För den här studien har Norra Djurgårdsstaden varit särskilt intressant att undersöka av flera anledningar. Dels på grund av projektets omfattning då Norra Djurgårdsstadens utveckling kommer få stor betydelse även för övriga Stockholm. En annan, och den främsta orsaken till att just Norra Djurgårdsstaden är intressant att undersöka för den här studien är att projektet har valts ut som ett av Stockholms miljöprofilerade områden och har således särskilt högt satta miljö och hållbarhetsmål. År 2009 togs beslutet om att Norra Djurgårdsstaden skulle bli en miljöstadsdel i världsklass och året efter godkände kommun-fullmäktige det övergripande miljöprogrammet (Stockholms stad 2010b). Förutom de geografiska avgränsningarna och valet av Norra Djurgårdsstaden som fall har studien även avgränsats tematiskt. Studien ämnar studera hur arbetet med miljö och hållbarhet tar sig uttryck i ett pågående stadsutvecklingsprojekt, men alla aspekter av ett sådant arbete ryms dessvärre inte inom ramarna för ett examensarbete. Av den anledningen 6 har studien således fokuserats mer till hur miljöarbetet har organiserats och genomförts snarare än precis vad som har gjorts. Även om konkreta resultat tas upp så ligger tyngdpunkten på vilken roll begreppet hållbar stadsutveckling spelar i Norra Djurgårdsstaden samt vilken typ av organisation som krävs och vilka aktörer som är betydelsefulla för att miljöarbetet ska fungera. För att undvika oklarheter är det här även på sin plats att påpeka att begreppen hållbar utveckling och hållbar stadsutveckling används synonymt i denna uppsats. Även om det kan finnas en viss skillnad i betydelse så har undersökningen ägt rum i en urban kontext varpå det hållbarhetsarbete som diskuteras här naturligt handlar om den utveckling som sker i stadsmiljön omkring Norra Djurgårdsstaden. Figur 1. Karta över stadsutvecklingsområdet Norra Djurgårdsstaden (Stockholms stad 2014c). 1.3 Tidigare studier relaterade till ämnet Eftersom hållbar utveckling och mer specifikt hållbar stadsutveckling står så högt på agendan finns det också flera tidigare avhandlingar och masteruppsatser inom ämnet som på olika sätt relaterar till den här uppsatsens tematik. Även om inte en allomfattande översikt kan ges kan dock ett par studier nämnas där miljö och hållbarhetsarbete har undersökts i Stockholm. Dels finns det ett par studier med fokus på hur övergången från visionära hållbarhetsmål till praktiskt arbete sett ut på kommuner och i olika stadsutvecklingsprojekt i Stockholmsregionen (Håkansson 2005; Jensen 2006; Bylund 2006; Uski 2011), samt vilka hinder som kan finnas för att nå en hållbar stadsutveckling (Fredriksson 2012). Det finns även de studier som är inriktade på kommunikativa processer i hållbart stadsbyggande, både vilket internt arbete som krävs på en kommun eller i ett stadsbyggnadsprojekt och hur andra aktörer som medborgare bjuds in att delta (Håkansson 2005; Bratt 2012; Reardon 2010), och uppsatser som berör Stockholms ideal om förtätning för att uppnå en mer hållbar stadsutveckling (Reardon 2010; Georgsson 2013; Reardon & Borén 2014). Den uppsats som kanske ligger närmst min egen är Mitchell Reardons uppsats från 2010 där Norra Djurgårdsstaden också 7 undersökts som fall. Dock har Reardon (2010) ett tydligt fokus på medborgardialog och i vilken utsträckning medborgare bjuds in att delta i stadsutvecklingsprojektet vilket även om det berörs till viss del inte är det huvudsakliga temat för den här uppsatsen. Även om dessa tidigare studier tar upp ämnen som återfinns i den här uppsatsen, som övergången från vision till verklighet och vilken form av organisation och arbete som krävs för implementering så har dock ingen av dessa tagit sin utgångspunkt i kritiken av hållbarhetsbegreppet vilket tanken är att den här uppsatsen ska kunna bidra med. 1.4 Disposition För att underlätta läsbarheten och förtydliga uppsatsens struktur ges här en kort översikt över dispositionen. Övergripande är uppsatsen indelad i sju kapitel där det första inledande kapitlet har som syfte att presentera läsaren för ämnet samt att beskriva de val som legat till grund för studien såsom problemformulering, syfte, val av fall samt avgränsningar. Det andra kapitlet ger sedan en kort historisk tillbakablick över hur synen på hållbar utveckling har växt fram över tid, hur miljöarbetet har sett ut i Stockholm samt en kort beskrivning av Norra Djurgårdsstadens förvandling från industriförort till en miljöstadsdel i världsklass. I det tredje kapitlet presenteras sedan det teoretiska ramverk som varit vägledande i uppsatsen där hållbarhetsbegreppet diskuteras i relation till de kritiska resonemang som riktats mot begreppet. Först diskuteras hållbarhetsbegreppets påstådda vaghet i relation till befintliga teorier samt den pågående marknadsföringen av städer. Sedan följer en diskussion om svårigheterna med att genomföra visionerna samt hur de olika dimensionerna av hållbarhet beaktas vid implementering. Slutligen avslutas det teoretiska avsnittet med att behandla de kritiska resonemang som menar att visionen om hållbarhet nått en så stor genomslagskraft och allmän definition att ingen längre vågar ifrågasätta den. För att ge en bild av hur undersökningen har genomförts följer sedan ett fjärde kapitel om metod och material. Där redogörs det för den metodologiska ansatsen och de val som legat till grund för hur datainsamling och intervjuer har genomförts. Kapitlet beskriver även hur det insamlade materialet sedan har analyserats i relation till de teoretiska utgångs-punkterna. Kapitel fem är sedan vigt åt det empiriska material som undersökningen gett upphov till. För att skapa överblick har resultaten delats in i olika teman som presenteras efter varandra i avsnittet. De funna resultaten analyseras sedan mer ingående i det sjätte kapitlet och slutligen följer ett avslutande sjunde kapitel där uppsatsens slutsatser sammanfattas. 2. Från miljövård till hållbar utveckling Idag, i och med begreppet hållbar utveckling, har det blivit en självklarhet att det krävs en balans mellan socioekonomisk utveckling och ett hänsynstagande till naturen, men historiskt sett har det synsättet inte alltid har varit rådande. Länge dominerade en antropocentrisk natursyn som förutsatte att människan både kan och har rätt till att utnyttja naturen utan begränsningar för sin egen välfärds skull (Sutton 2004, s. 78). I och med industrialiseringen och de allt större och smutsigare städerna ökade dock allmänhetens insikt kring miljöfrågor där fler och fler började ifrågasätta vad naturen egentligen kunde beräknas tåla (Corell & Söderberg 2005, s. 9). För att helt förstå hållbarhetsbegreppet syftar det här avsnittet till att ge en kort historisk tillbakablick över hur synen på hållbar utveckling växt fram. Kapitlet beskriver även hur miljöarbetet har sett ut i Stockholm samt Norra Djurgårdsstadens utveckling från industriförort till hållbar stadsdel i världsklass. 8 2.1 Visionen om hållbar utveckling Under 1960- och 70-talet tog debatten kring miljö och utveckling fart på allvar, mycket tack vare flera inflytelserika böcker och rapporter som exempelvis Rachel Carsons bok ”Silent Spring”, Tyst vår (Carson 1965), och ”Limits to Growth”, Tillväxtens gränser (Meadows m fl. 1975). Debatterna resulterade i att miljöfrågorna togs på större allvar men också att allt fler inspirerades till att hitta en möjlig utveckling där både naturvård och socioekonomisk tillväxt skulle kunna ske parallellt (Corell & Söderberg 2005, s. 28). Den ökade medvetenheten om miljöproblem och vikten av nationsöverskridande arbete resulterade i ett flertal internationella konferenser på temat miljö och hållbarhet. Den första internationella miljökonferensen hölls i Stockholm 1972 och resulterade i Stockholms-deklarationen där 113 länder under mottot ”Only One Earth” enades om att ta på sig ett kollektivt ansvar för den mänskliga miljön (Corell & Söderberg 2005, s. 18, 69). Ett annat resultat av Stockholmskonferensen var bildandet av FN:s miljöprogram United Nations Environmental Programme, UNEP, som tar initiativ för och samordnar miljöfrågor inom FN (Corell & Söderberg 2005, s. 109). De internationella konferenserna visade dock även på en markant skillnad i hur de rikare industrialiserade länderna och de fattiga utvecklingsländerna såg på miljö och utveckling vilket gav upphov till flera diskussioner om rättvisa och ansvar (Corell & Söderberg 2005, s. 18). År 1983 tillsatte FN Världskommissionen för miljö och utveckling som fick i uppdrag att formulera en strategi för förändring vilket resulterade i den berömda rapporten ”Our Common Future” (Vår gemensamma framtid) 1987 (Corell & Söderberg 2005, s. 19). Nästa internationella toppmöte hölls i Rio de Janeiro år 1992 där de deltagande länderna kunde enas om flera betydelsefulla dokument som bland annat Agenda 21 (Corell & Söderberg 2005, s. 20ff). Fem år senare hölls den tredje konferensen i Johannesburg där en viktig diskussionspunkt var att följa upp hur implementeringen av Agenda 21 gått och hur hållbar utveckling kan realiseras i verkligheten (ibid.). De internationella konferenserna ger en bra dokumentation över hur synen på miljö och utveckling förändrats de senaste decennierna. Stockholmskonferensen vittnade om en ökad medvetenhet om miljön och miljöproblem och toppmötet i Rio visade på en vilja att omsätta medvetenheten i konkreta mål och handlingsplaner. Slutligen gav mötet i Johannesburg prov på de svårigheter som kan uppkomma när visioner ska implementeras (Corell & Söderberg 2005, s. 23). Och någonstans där är vi än idag. Med en kunskap och vilja om att uppnå hållbar utveckling men utan färdiga strategier för hur det ska gå till. 2.2 Den gröna huvudstaden I Sverige har kommunerna fått allt större ansvar då det gäller miljöpolitik och omställningen till ett mer hållbart samhälle (Corell & Söderberg 2005, s. 128f). Framför allt har många av miljöfrågorna landat inom sektorn för fysisk planering vilket i huvudsak är kommunernas ansvar (ibid.). I och med att en ny Plan- och bygglag introducerades 1987 har det huvudsakliga ansvaret för fysisk planering gått från att ha varit en statlig angelägenhet till att vara en kommunal fråga (Böhme 2002, s. 192). På så sätt har de svenska kommunerna idag i princip ett planmonopol då varje kommun ansvarar för land- och vattenanvändningen inom sitt geografiska område (Böhme 2002, s. 324). Utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle är således i hög utsträckning beroende av kommunernas förmåga att utarbeta fungerande strategier för hur mark- och vattenanvändningen ska hanteras inom kommunens gränser. Stockholm stad har arbetat kontinuerligt och målmedvetet med miljöfrågor sedan 1970talet (Stockholms stad 2012a). För att arbeta med miljö och hållbarhetsfrågor har kommunen utarbetat ett flertal styrdokument. I det nu gällande miljöprogrammet, Stockholms miljöprogram 2012-2015, som antogs av kommunfullmäktige 30 januari 2012 beskrivs stadens strategier för att uppnå en hållbar stadsutveckling (Stockholms stad 2012a). 9 Programmet är det åttonde i ordningen och ska fungera som ett styrdokument för stadens olika verksamheter och förvaltningar. Med utgångspunkt i de nationella miljömålen (se Miljömålsportalen 2013), har sex mål formulerats i Stockholms miljöprogram; Miljöeffektiva transporter, Giftfria varor och byggnader, Hållbara energianvändning, Hållbar användning av mark och vatten, Miljöeffektiv avfallshantering samt Sund inomhusmiljö (Stockholms stad 2012a). Dessa mål har sedan brutits ner till uppföljningsbara delmål och som bilagor finns förslag på indikatorer som kan påvisa när ett visst mål kan bedömas vara uppnått (ibid.). Andra styrande dokument i miljöarbetet är Vision 2030, där en långsiktig och samlad vision för Stockholms utveckling och för en hållbar tillväxt finns presenterad (Stockholms stad 2007). Ett annat dokument av relevans för Stockholms miljöarbete är Stockholms åtgärdsprogram för klimat och energi 2010-2020, som innehåller åtgärder och förutsättningar för att nå de mål i Stockholms miljöprogram som relaterar till klimat och energi (Stockholms stad 2012b). Färdplan för ett fossilbränslefritt Stockholm 2050 är också en av de strategier som tagits fram för att lyckas med miljöarbetet i staden (Stockholms stad 2014a). En övergripande strategi i Stockholm för att nå en mer hållbar stadsutveckling är också att förtäta staden och bygga staden inåt (Stockholms stad 2010a, s. 5). Genom att omvandla mark som tidigare använts för andra syften kan således staden tillåtas växa samtidigt som grönområden kan bevaras (Stockholms stad 2010a, s. 18). Sådana strategier för att återanvända redan exploaterad mark för nya syften, ”brownfield development”, går på så sätt väl i linje med hållbarhetsidealet och många städer använder sådana tillvägagångssätt för att arbeta för en mer hållbar utveckling (Dixon 2007, s. 2381). Som Dixon skriver så kan redan exploaterad mark i vissa fall vara förorenad och kräva en del åtgärder innan den kan användas till nya funktioner, men fördelen är att gröna ytor inte behöver exploateras i lika hög utsträckning (Dixon 2007, s. 2381). 2.3 Från industriförort till hållbar stadsdel i världsklass Strategin om att bygga staden inåt och ta tillvara på redan exploaterad mark har även varit gällande i Norra Djurgårdsstaden och projektet statuerar således exempel på ”brownfield development” (Reardon 2010, s. 28). Även om planeringen av Norra Djurgårdsstaden inleddes först i början på 2000-talet har platsen varken varit obebodd tidigare eller saknar historia. Som Mats Rehn skriver i boken ”Hjorthagen och runtomkring” har området kring Hjorthagen och Norra Djurgårdsstaden ett förflutet både som skärgårdsö, kunglig jaktmark och industriförort vilket har präglat platsens karaktär och förutsättningar (Rehn 2011, s. 8). I en intervju för den här uppsatsen berättar Mats Rehn (2014) att gasverket först låg mitt inne i centrala Stockholm, men att staden beslutade att förlägga det till Hjorthagen då det inte ansågs fungera i längden att ha produktion av el och gas så pass centralt. År 1890 fattades således beslutet om att avveckla Klaragasverket inne i centrum och att bygga ett nytt gasverk vid Värtan och år 1900 stod de båda tegelgasklockorna färdigbyggda (Rehn 2011, s. 26). Mats Rehn (2014) förklarar att industriernas förflyttning på så vis blev det första steget i områdets utveckling och att det först i ett andra steg byggdes bostäder till dem som arbetade där. Trots att det länge funnits planer på att bygga bostäder vid gasverksområdet dröjde det en bit in på 2000-talet innan planeringen av den nu pågående stadsutvecklingen av Norra Djurgårdsstaden påbörjades (ibid.). År 2003 godkände stadsbyggnadsnämnden ett övergripande program för Norra Djurgårdsstaden och 2004 kom förslag på de första detaljplanerna, Norra 1 och Västra. Efter flera överklaganden antogs detaljplanerna av kommunfullmäktige år 2008 och vann laga kraft 2010, och byggstart för den första etappen skedde våren 2011 (Rehn 2011, s. 150). Parallellt med att detaljplanerna godkändes togs även beslutet om att Norra Djurgårdsstaden ska bli ett miljöprofilerat område med höga ambitioner för miljö och hållbarhet (Rehn 2011, s. 150f). 10 Sedan framtagandet av de första detaljplanerna har arbetet i projektet främst fokuserats på att få igenom planer och program, att genomföra markreningar av den förorenade industrimarken samt att förbereda infrastruktur för byggherrarnas byggstart (Lorentz 2014, s. 5). Efter det att miljöprogrammet antogs har också omfattade resurser lagts på att utarbeta fungerande arbetsmetoder för miljöprofilen samt att se över och tolka det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet (ibid.). Eftersom de första etapperna, Norra 1 och Västra, redan kommit långt i sitt arbete då miljöprogrammet togs gäller dock inga bindande miljökrav där utan istället upprättades ett så kallat världsklassavtal för de etapperna som innebar att staden och byggherrarna kom överens om ett antal mål att sträva efter. En ambition för Norra Djurgårdsstaden är att området ska utvecklas till en miljöstadsdel med blandad bebyggelse, där både bostäder med varierande upplåtelseformer samt lokal service bidrar till ett varierat och levande stadsliv (Claeson 2009, s. 5). För närvarande är ca 4 000 lägenheter markanvisade i Hjorthagen, omkring 300 000 kvadratmeter kontor och verksamheter är markanvisade i Södra Värtahamnen och 500 studentlägenheter är markanvisade i Frihamnen. Tio byggherrar har färdigställt sina byggnader i den första etappen Norra 1 med ca 670 lägenheter, två förskolor, 70 seniorlägenheter samt drygt 500 inflyttade studentlägenheter (Lorentz 2014, s. 10). Projektet fortsätter sedan genom etappvis planering och en beräknad utbyggnadstakt på ca 500 lägenheter per år till dess att området är färdigbyggd omkring år 2030 (Lorentz 2014, s. 9f). 3. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter Varje vetenskapligt ämne har sin historia av idéer, traditioner och tidigare forskning (Healey 1997, s. 7). Det utgör en ovärderlig kunskapsbank som kan inspirera och vägleda kommande forskargenerationer. Ibland för att visa vad som redan gjorts och vad som inte fungerar, och ibland för att utgöra grund till fortsatt intressanta resonemang som kan ta forskningen framåt (ibid.). Forskning är således en kumulativ process och en viktig del i processen är att ta del av och bygga vidare på tidigare forskningsresultat. För den här studien är hållbar stadsutveckling i fokus varpå det här kapitlet ämnar ge en överblick över tidigare forskning och teoretiska resonemang som är av betydelse för ämnet. Både teorier om hur hållbarhetsbegreppet kan förstås samt tidigare forskning om hur begreppet tolkats och använts kommer således tas upp. Då syftet med uppsatsen är att utmana den kritik som riktats mot hållbarhetsbegreppet kommer de kritiska resonemangen här presenteras mer utförligt. Först diskuteras hållbarhetsbegreppets innebörd och påstådda vaghet under rubrik 3.1, först i relation till den pågående marknadsföringen av städer innan en mer ingående teoretisk diskussion om hur begreppet kan förstås följer. Sedan följer ett avsnitt, rubrik 3.2, om hur hållbarhet kan implementeras och vad som i så fall krävs för att det ska vara möjligt. Slutligen följer två rubriker som behandlat kritiken mot att hållbarhet ofta reduceras till tekniska lösningar vid implementering, 3.3, och en teoretisk diskussion kring problematiken att populistiska visioner om hållbarhet inte ger utrymme för motstridiga åsikter, 3.4. 3.1 Hållbar utveckling – vad innebär det egentligen? Som Erik Swyngeodouw skriver så ska i princip allt vara hållbart idag, det pratas om hållbara miljöer, hållbar tillväxt, hållbara städer och hållbara teknologier (Swyngedouw 2010, s. 190). Samtidigt har dock en mängd forskning växt fram kring hur begreppet egentligen bör förstås samt om och i så fall hur visionen ska kunna implementeras i verkligheten (se exempelvis: Hopwood m fl. 2005; Kates et al. 2005 och Castro 2004). Brundtlandsrapportens populära 11 definition av begreppet har beskrivits som både komplicerad och vagt formulerad, vilket både har prisats och kritiserats av forskare (Gunnarsson-Östling m fl. 2013, s. 58). En del menar att begreppets tyngd ligger just i dess öppenhet och flexibilitet vilket gör det enklare för olika människor och politiker att enas om gemensamma mål. Andra menar dock att begreppet har blivit urholkat och kan riskera att missbrukas på grund av sin vaga formulering (ibid.). I det här avsnittet ges en överblick över de teoretiska resonemangen kring hur hållbarhetsbegreppet kan förstås samt den kritik som pekar på begreppets vaghet. 3.1.1 Hållbara städer i världsklass Urbanisering och växande städer sågs länge som hotfulla källor till de allt tilltagande miljöproblemen (Metzger & Olsson 2013, s. 2). På så sätt har stadsutveckling och hållbarhet setts som en dikotomi snarare än ett begreppspar som utgör en möjlig lösning. I och med att begreppet hållbar utveckling nått global spridning så har dock diskursen om städer och miljö tagit en helt ny vändning. Även om städer fortfarande har en avgörande påverkan på miljön så börjar urbanisering och stadsutveckling snarare ses som en del av lösningen (Metzger & Olsson 2013, s. 2). Som Fredriksson (2012) skriver så finns det flera möjligheter med att fokusera på städer i hållbarhetsarbetet. Den högre befolkningstäthet som naturligt finns i städer innebär lägre energiförbrukning och högre förutsättningar för kollektivtrafik vilket underlättar omställningen till ett mer hållbart samhälle (Fredriksson 2012, s. 11). Det finns således flera anledningar till att göra insatser för hållbar utveckling i just urbana miljöer. Samtidigt används städers hållbarhetsarbete numera även ofta för den politiska marknadsföringen av städer. Som Anholt skriver så består världen idag av en enda global marknad vilket innebär att varje land, region och stad måste konkurrera om världens resurser (Anholt 2006, s. 1). Städers konkurrens består i en tävlan om att dra till sig investeringar och samhällsnyttiga resurser och kapital (Middleton 2011, s. 15). För att lyckas med det krävs starka varumärken som ger positiva konnotationer och en attraktiv bild av staden (ibid). Platsmarknadsföring handlar följaktligen om att kommunicera en plats positiva egenskaper och i den diskursen har hållbarhet blivit ett sätt att marknadsföra städer och sätta dem på den globala kartan (Dinnie 2011, s. 3ff). Som Anholt skriver kan det dock väckas negativa associationer när det pratas om städer i ekonomiska termer som varumärken och marknadsföring. Enligt hans mening leder sådana ekonomiska benämningar ofta till tankar om en utförsäljning av städer vilket inte ger en särskild positiv bild (Anholt 2006, s. 3f). Däremot menar Anholt att en stads rykte, det vill säga hur staden upplevs av dess invånare och turister, har stor betydelse för den sociala, ekonomiska och kulturella utvecklingen i staden. Av den anledningen är det enligt hans mening viktigt att ledande politiker är medvetna om vilken bild som förmedlas av staden och vad det innebär (Anholt 2006, s. 7ff). Även om man inte använder termer som varumärke så är det med andra ord betydelsefullt hur en stad upplevs av de som vistas i den. Dock är det som Anholt påpekar viktigt att förstå skillnaden mellan föreställning och verklighet och att marknadsföring i sig inte kan bidra till en bättre kvalitet i stadsmiljön (Anholt 2006, s. 12). 3.1.2 De olika dimensionerna av hållbarhet Den mest välkända och citerade definitionen av hållbar utveckling kommer som tidigare nämnt från Brundtlandskommissionens rapport från 1987 där hållbar utveckling definieras som ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (WCED 1987, s. 43). Enligt definitionen har nuvarande generationer således rätt till en god levnadsstandard, men samtidigt även ett etiskt ansvar i att inte äventyra möjligheten för kommande generationer att nå en lika god levnadsstandard (Lützkendorf & Lorenz 2005, s. 213). Som Dixon skriver så 12 brukar hållbarhetsbegreppet också delas in i tre dimensioner; ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, ”the triple bottom line”, vilket brukar illustreras på olika sätt (Dixon 2007, s. 2380f). Även om det inte här kan ges en allomfattande beskrivning av de modeller som finns så kommer ett par olika varianter att presenteras, se figur 2-5 nedan. En vanlig variant är ett venndiagram, se figur 2, där dimensionerna av hållbarhet illustreras med tre cirklar som överlappar varandra i mitten. En annan variant är att skildra det i form av en hierarkisk modell, se figur 3, där den ekologiska dimensionen ses som en grundläggande förutsättning för att den sociala och ekonomiska dimensionen ska vara möjlig (KTH 2013). De olika varianterna av hur hållbarhetsbegreppet kan skildras vittnar också om vilken betydelse de tre dimensionerna av hållbarhet ges i förhållande till varandra (Lützkendorf & Lorenz 2005, s. 213). I venndiagrammet, figur 2, ges exempelvis samtliga dimensioner lika stor vikt medan den ekologiska dimensionen av hållbarhet ses som mer betydelsefull i den hierarkiska modellen, figur 3. Ekologisk Ekonomisk Social Ekonomisk Social Figur 2. Hållbarhetsbegreppet illustrerat som ett venndiagram (egen illustration efter KTH 2013). Ekologisk Figur 3. Hållbarhetsbegreppet i form av en hierarkisk modell (egen illustration efter KTH 2013). En annan modell som använts för att skildra hållbarhetsbegreppet är också den som brukar kallas ”the Russian doll model”, se figur 4, där den ekonomiska dimensionen av hållbarhet ses som en drivkraft för utveckling men att den begränsas av sociala och ekologiska hänsynstaganden (Dixon 2007, s. 2381). Slutligen kan hållbar utveckling även illustreras som en triangel, se figur 5, där triangelns spetsar visar på motstridiga mål inom planeringen (Campbell 2012, s. 414f). Som Campbell skriver så har planerare åtminstone tre motstridiga intressen att ta hänsyn till; att verka för tillväxt i städerna, att distribuera den tillväxten rättvist och samtidigt säkerställa att det inte sker på bekostnad av naturens resurser (ibid.). Triangelns mittpunkt ska symbolisera hållbar utveckling där alla tre mål kombineras så att de berikar snarare än motverkar varandra (ibid). Campbell påpekar dock att kombinationen av de olika dimensionerna av hållbarhet är svårare att få till i praktiken och planerare står enligt hans mening inför tuffa beslut om hur man ska bevara det gröna i staden och samtidigt förespråka tillväxt och social rättvisa (Campbell 2012, s. 413). Enligt hans mening motsvarar de tre dimensionerna av hållbarhet tre olika prioriteringsfrågor och olika perspektiv på staden. Den planerare som har ekonomi i fokus ser staden som ett ekonomiskt center i ständig tävlan med andra städer där produktion, konsumtion och innovation äger rum (Campbell 2012, s. 416). För planerare som har ett ekologiskt tänk blir staden istället en enhet som gör anspråk på grönområden, förbrukar naturresurser och producerar avfall. Slutligen beskriver Campbell att en planerare med fokus på social rättvisa naturligt ser på staden som en plats för konflikter 13 kring hur resurser distribueras mellan olika sociala grupper där frågor om grannskapsområden och segregation blir viktigt (ibid). Som Campbell skriver är dock dessa tre aspekter endast ett fåtal av alla de perspektiv planerare har att ta hänsyn till. Han påpekar att den triangel som kan användas för att visualisera hållbarhetsbegreppet ger en förenklad bild men att den enkelheten också har en fördel pedagogiskt då det trots allt visar på komplexiteten mellan olika mål i planeringen (Campbell 2012, s. 416). Ekologisk Social Social Ekonomisk Ekonomisk Figur 4. ”Russian doll model” av hållbarhet (egen illustration efter Dixon 2007). Ekologisk Figur 5. Hållbar utveckling i form av en triangel (egen illustration efter Campbell 2012). I likhet med Campbell menar Fernández-Maldonado och Romein (2012), att hållbarhetsbegreppet innefattar en mängd olika dimensioner. Enligt deras mening handlar det inte bara om en ekologisk, ekonomisk och social dimension av hållbarhet, utan de adderar även en fjärde institutionell dimension i sin beskrivning (Fernández-Maldonado & Romein 2012, s. 55). Enligt författarna ska den institutionella dimensionen förstås som en sammanhållande dimension som säkerställer en balans mellan ekonomiska och sociala kvalitéer i staden. På så sätt handlar dimensionen om hur väl olika institutioner fungerar för att driva på stadens ekonomiska tillväxt och samtidigt skapa bättre liv för dess invånare (Fernández-Maldonado & Romein 2012, s. 61). Den institutionella dimensionen av hållbarhet omfattar även samhällets planeringssystem (Borén m.fl. 2012, s. 192). Eftersom de planer som tas fram relaterar både till ekologiska, sociala och ekonomiska frågor i staden utgör de viktiga dokument för att säkerställa balansen mellan de olika dimensionerna (ibid.). 3.2.3 Ett tomt begrepp utan innehåll? Som nämnts tidigare är problematiken kring hur hållbarhetsbegreppet bör förstås något som många forskare påpekat på senare år. En vanlig kritik är riktad mot begreppets vaga formulering och menar att de generella beskrivningar som ofta ges av hållbarhet saknar verkligt innehåll. I relation till det tycks det inte helt obefogat att, som Davidson, ifrågasätta hur ett så ombetvistat och svårtolkat begrepp kunnat nå så stor genomslagskraft (Davidson 2010). Davidson diskuterar hållbarhetsbegreppet genom att likna det med vad Laclau (2006) definierat som en ”empty signifier” (Davisdon 2010, s. 391). Till skillnad från ett begrepp med tydlig innehållskärna så är ”empty signifiers” uppbyggda av en mängd skilda och inbördes olika betydelser (Laclau 2006, s. 103). På så sätt saknar ”empty signifiers” en enhetlig mening vilket gör att de tenderar få en status av att kunna betyda allt för alla 14 (Davidson 2010, s. 391). Det är precis den karaktären som Davidson tillskriver hållbarhetsbegreppet. Genom att undersöka hur kommuner i Vancouver har arbetat med social hållbarhet når han slutsatserna att hållbar utveckling har blivit ett begrepp som är enkelt för planerare att enas kring men som på grund av sin oklara betydelse har visat sig desto svårare att implementera (ibid.). Många av de intervjuade planerarna i hans studie upplevde att begreppet skapat en större gemenskap och gett upphov till nya samarbeten, men samtidigt menade de flesta att de hade lite hjälp av begreppet vid utformande av policys och program (Davidson 2010, s. 398ff). Som Davidson beskriver så är en annan konsekvens av hållbarhetsbegreppets otydlighet att begreppets verkliga komponenter tycks få stå tillbaka för en mer generell vision som alla kan enas kring. På så sätt blir frågor om minskade utsläpp, ökad tillit mellan invånare och ekonomiskt hållbara system reducerat till en allmänt hållen version av begreppets innebörd (Davidson 2010, s. 392). 3.2 Att implementera visionen om hållbarhet Det finns också en mängd kritik som pekar på svårigheterna med att implementera hållbarhet. Trots att en del forskare ser potential i begreppet så finns det enligt Polk fler exempel på studier som visar på misslyckade än lyckade försök att implementera visionen om hållbar utveckling (Polk 2010, s. 482). Polk beskriver hur det finns exempel både i Storbritannien och i Sverige där man inte lyckats nå upp till förväntningarna om hållbarhet (Polk 2010, s. 483f). Framför allt handlar det om svårigheter att översätta visionen om hållbarhet till operationella mål som både är politiskt accepterade och som praktiskt går att arbeta efter (ibid.). På samma sätt visar Nilsson (2007) i en studie om hur hållbarhetsbegreppet implementerats lokalt i Sverige att det trots en stor tilltro till begreppet sällan blir lyckat vid implementeringen. Att planera för ett mer hållbart samhälle är enligt hennes mening en komplicerad process där det både gäller att hitta en bra definition av begreppet och att hitta lämpliga arbetsmetoder för att nå de mål som ställts upp (Nilsson 2007, s. 444). I takt med att samhället förändras behöver även organisationer och planeringsprocesser utvecklas för att möta visionerna (ibid.). Även Borén m.fl. (2012) pekar på problematiken med att de flesta planeringsdokumenten idag innehåller visioner om hållbarhet som är enkla att hålla med om på ett retoriskt plan men att dessa visioner ofta är så allmänt hållna att de saknar potential när det kommer till genomförande (Borén m.fl. 2012, s. 193). 3.2.1 En organisation för implementering För att politiska beslut ska kunna genomföras så behövs det alltid en organisation som kan se till att de implementeras (Rothstein 2001, s. 7). Som Rothstein skriver så krävs det en organisation som ser till att studiemedel betalas ut, att barnomsorgen fungerar som det är tänkt och att polisen har en administration som säkerställer att allt fungerar som det ska (ibid.). Alla politiska beslut behöver således en organisation för att kunna genomföras, och så även det politiska beslutet att Norra Djurgårdsstaden ska vara en miljöstadsdel i världsklass. Av den anledningen är det relevant att ge ett par organisationsteoretiska perspektiv för att ge läsaren en bild av den organisatoriska miljö och politiska kontext planerare verkar i. Enligt Forester (1989) finns det två sätt att se organisationer på. Antingen kan man se en organisation på ett instrumentellt sätt där dess medlemmar representerar olika roller och kunskapsområden som behövs för att organisationen ska kunna fullfölja sitt uppdrag. Varje roll har då en instrumentell funktion, exempelvis en arkitekt för att designa byggnader och en miljöexpert som kan bevaka miljöintressen (Forester 1989, s. 68). Det synsättet innebär ett tydligt fokus på problemlösning där varje roll i organisationen gör sitt bidrag till den gemensamma problemlösningen. Det andra alternativet är att lägga mer fokus på den sociala dimensionen som präglar en organisation. Som Forester skriver så skulle all teknik i världen 15 sakna betydelse i en organisation om dess medlemmar inte kan samarbeta (Forester 1989, s. 69f). Det sociala perspektivet är således mer inriktat på hur en organisations medlemmar skapar och upprätthåller relationer gentemot varandra då det finns ett ömsesidigt beroende av att samarbetet fungerar (ibid). I relation till Foresters (1989) resonemang blir det alltså tydligt att möjligheten för ett lyckat genomförande både är beroende av vilka som ingår i en organisation och därmed vilken kunskap som finns inom organisationen samt vilken förmåga organisationens medlemmar har att samarbeta med varandra. En annan aspekt som har stor betydelse för planerares möjlighet att implementera olika beslut är att planering alltid sker i en politisk kontext. Till skillnad från andra yrkesutövare har planerare därmed inte total makt över sitt eget yrkesområde (Fainstein & Campbell 2012, s. 9). De kan förespråka en viss utveckling men att den utvecklingen ska få genomslagskraft är ofta beroende av andra aktörer och en politisk vilja (ibid.). Som Christensen (2005) skriver är det just den politiska ledningen som är utmärkande för offentliga organisationer. En offentlig organisation, till skillnad från en privat, har nämligen alltid en politisk ledning som de som arbetar inom organisationer är ansvariga inför (Christensen 2005, s. 16). Som Forester skriver så kan planerare inte heller ignorera den makt som styr deras arbete då det skulle innebära att deras egen makt undermineras (Forester 1989, s. 27). Däremot understryker han vikten av att ha kännedom om de maktrelationer som präglar arbetet då det ger planeraren möjlighet att stötta medborgare att ta egna initiativ (ibid.). Ett annat begrepp som använts av forskare för att diskutera institutioners möjligheter och svårigheter med att implementera hållbarhet är ”institutional capacity” (Polk 2011, s. 187). Begreppet har utvecklats för att undersöka hur administrativa organisationer svarar på sociala och miljörelaterade problem genom processer av beslutsfattande, planering och implementering (ibid.). Som Healey m.fl. (2003) beskriver finns det en genomgående övertygelse i Europa om att traditionella styrformer behöver förändras. De flesta länder i västra Europa har regeringsformer och organisatoriska modeller som grundar sig i välfärdsstatens ideologi. Dessa system bygger till stor del på en uppdelning av ansvarsområden över olika sektorer vilket skapar isolerade öar där olika politiska frågor behandlas var för sig (Healey m.fl 2003, s. 60f). Av den anledningen har det således funnits behov av att hitta nya styrmedel och organisationsformer som bättre svarar mot de samhällsutmaningar vi står inför idag. Begreppet ”institutional capacity” används därmed för att undersöka hur organisationer anpassar sig efter de nya förutsättningarna i samhället. Ursprungligen utvecklades begreppet av Patsy Healey (1997) men har sedan utvecklats av Polk (2011) för att relatera till just implementering av hållbarhet. Det institutionella kapitalet är uppbyggt på tre typer av resurser; kunskap, relationer och mobilitet (Healey m.fl 2003, s. 65; Polk 2011, s. 188). Kunskapsresurser handlar om vilken expertis som finns inom institutionen, de relationella resurserna handlat om socialt kapital och vilken möjlighet det finns att skapa sociala band mellan de som verkar inom institutionen och mobilitet som resurs innebär slutligen vilken flexibilitet institutionen har och vilken möjlighet det finns för utomstående aktörer att påverka den (Polk 2011, s. 188ff). Begreppet om institutionell kapacitet liknar således till viss del de två sätt som Forester (1989) beskrev att man kan se organisationer på. Enligt hans beskrivning handlar det både om vilken kunskap som finns inom en organisation och i vilken utsträckning organisationens medlemmar kan samarbeta för att få ut det mesta av den kunskapen. I och med begreppet institutionell kapacitet adderas dock en dimension av hur pass flexibel institutionen är för förändring (Polk 2011). 3.2.2 Från rationella experter till deliberativa planerare Vad som kan göras för att implementera hållbarhet och vilka aktörer som är viktiga i det arbetet är också intressant att relatera till hur planeringsteorin och hur synen på planeraren har 16 förändrats över tid. Som Fainstein och Campbell (2012) skriver i en introduktionsbok till planeringsteori så är planering ett ämne som ligger väldigt nära andra samhällsrelaterade ämnen och på så sätt sker det ständigt kompromisser för var gränserna för planering egentligen går och vad rollen som planerare egentligen innebär (Fainsten & Campbell 2012, s. 2). En intressant aspekt som Fainstein och Campbell påpekar är att det finns en distinktion i planeringsteorin mellan de som fokuserar på resultatet av det som planerats och de som fokuserar på själva planeringsprocessen (ibid.). Det förra fokuserar på vad planerandet leder till oavsett hur det har gått till medan det senare intresserar sig mer för metoden och alltså hur planeringen gått till (Fainstein & Campbell 2012, s. 11f). Enligt Healey har planeringsteorin alltför länge varit fastlås vid en modernistisk och rationell form av planering (Healey 1997, s. 7). Den modernistiska planeringen som har sin grund i upplysningstidens tankegångar kännetecknades av en stark tro på rationalitet och vetenskaplig kunskap (Healey 1997, s. 8f). Under modernismen var resultatet i fokus, det handlade om att skapa välplanerade och funktionella städer för stadens invånare och processen för hur det skulle gå till var inte lika intressant (Healey 1997, s. 18). På senare tid har dock planeringsprocessen fått ett allt större fokus inom planeringsteorin (Healey 2003, s. 110). Healey menar att planeringsprocessen inte enbart bör ses som ett medel för att nå ett visst mål, utan att processen i sig är minst lika viktig. Det gäller både att ha en vision för vad man vill åstadkomma men också att hitta ett bra sätt, eller en bra process för att åstadkomma visionen (Healey 2003, s. 116). Denna utveckling inom planeringsteorin är också särskilt intressant i relation till arbetet med hållbar utveckling. Eftersom hållbar utveckling inbegriper både en ekologisk, en ekonomisk och en social dimension så räcker det inte med att planerare objektivt och rationellt planerar en bra stad för invånarna. För att lyckas med ett mål som hållbar utveckling räcker det inte med att skapa teorier om begreppet i sig utan även om processerna för hur man ska nå dit (Fainstein 2012, s. 168). Som Forester skriver så är framtidens hållbarhet beroende av att vi förstår och tar hänsyn till det ömsesidiga beroendet mellan en rad aktörer (Forester 2012, s. 206). Enligt hans mening räcker det inte med att åstadkomma tekniska lösningar om processen dit inte skett på ett bra sätt. För att nå en social hållbarhet ställs det högre krav på att medborgare bjuds in att delta i planeringsprocessen, inte bara att de erbjuds en färdig rationellt planerad stad att flytta in i (Forester 2012, s. 206). Planeringsteorin har således gått från ett synsätt att god planering bäst genomförs av experter till att allt mer handla om hur man kan säkerställa god planering genom medborgardialog och demokratiska planeringsprocesser (Fainstein 2012, s. 161). På senare tid har en mängd litteratur växt fram kring hur traditionella planeringsmodeller kan ersättas av mer deliberativa modeller. En av de första pionjärerna var Jane Jacobs (2011 [1961]) som redan på 60-talet ifrågasatte rådande planeringstraditioner och istället förespråkade en mer inkluderande process där den lokala kunskap som finns hos invånare i ett område tas tillvara på. Andra välkända förespråkare, för att nämna några, är Surowiecki (2004 [1967]), Davidoff (1965) och Arnstein (1969). Enligt Surowiecki läggs ofta alltför stor tillit på experters förmåga att fatta bra beslut. Istället för att blint lita till experternas kunskap förespråkar Surowiecki en planeringsprocess där fler bjuds in att delta då han menar att ett stort antal individer ofta kommer fram till bättre lösningar än vad experterna hade kunnat göra på egen hand (Surowiecki 2004, s. xv). I likhet med Surowiecki förespråkar även Davidoff (1965) en mer öppen planeringsprocess där planeraren inte endast ses som teknisk problemlösare. Han uttrycker det så att: The society of the future will be an urban one, and city planners will help to give it shape and content. The prospect for future planning is that of a practice which openly invites political and social values to be examined and debated. Acceptance of this position means rejection of prescriptions for planning which would have the planner act solely as a technician (Davidoff 1965, s. 331). 17 Enligt Davidoff är det nödvändigt att planerare anpassar sig till rådande samhällsförändringar och antar en mer koordinerande roll bland motstridiga intressen (Davidoff 1965, s. 332). I likhet med en advokat menar Davidoff att planeraren ska kunna företräda ett förslag bland flera rådande. Vidare menar han att planeringsprocessen ska inkludera snarare än exkludera medborgarna till deltagande, och att det med deltagande inte räcker med att medborgarna blir hörda (Davidoff 1965, s. 332). Slutligen visar Arnsteins (1969) välkända stege hur det finns olika grader av medborgardialog. De lägsta stegen innebär inget deltagande alls utan representerar de tillfällen då makthavare bjuder in medborgare för att undervisa och få dem att godta beslut som redan fattats (Arnstein 1969, s. 217). Nästa steg på stegen innebär att medborgare bjuds in att ta del av planer och att säga sin åsikt, men eftersom det är makthavarna som bestämmer i slutändan innebär inte heller dessa steg verkligt medborgarinflytande. Högre upp närmar man sig dock ett verkligt partnerskap mellan flera aktörer och på de översta stegen har invånarna fått makt delegerad till sig och självbestämmande (ibid.). Illustrationen av en stege ger således en tydlig bild av den diskrepans som finns mellan maktlösa invånare och de maktutövare som beslutar över deras bostadsområden (Arnstein 1969, s. 217). 3.3 Hållbarhet handlar både om natur och människor Förutom att hållbarhetsbegreppet har kritiserats för sin vaga formulering och för svårigheterna med att implementera det finns det även flera forskare som ställt sig kritiska till hur de olika dimensionera av hållbarhet behandlas. Ett exempel på det är Vallance m fl. (2012) som menar att hållbarhetsbegreppet ofta tömts på mening när det ska implementeras i verkligheten. I deras artikel ”Almost invisible: Glimpsing the city and its residents in the urban sustainability discourse” (2012) undersöker författarna hur olika verksamma inom planeringsyrket ser på begreppet hållbar utveckling och hur visionen översatts i det praktiska arbetet. Genom ett flertal intervjuer med verksamma i Christchurch på Nya Zeeland nås slutsatsen att hållbarhetsarbetet har kommit att domineras av ekologiska frågor och miljöteknik där sociala frågor ofta får stå tillbaka. De tre dimensioner som begreppet är uppbyggt på, den ekologiska, den ekonomiska och den sociala har enligt Vallance m fl. således skalats ner till ekologiska frågor och tekniska lösningar (Vallance m fl. 2012, s. 1705). Att uppnå en hållbar stadsutveckling tycks för flertalet planerare i deras studie handla om solceller, återvinningssystem och effektiv kollektivtrafik snarare än om staden och dess invånare som är nästintill osynliga i det empiriska materialet (ibid.). På så sätt menar författarna att begreppet hållbar utveckling snarare verkar mot staden och dess invånare och att det krävs ett återtagande av den sociala dimensionen om begreppet ska kunna bidra till en hållbar utveckling (Vallance m.fl. 2012, s. 1707). I likhet med de resultat Vallance m fl. (2012) fann i sin studie kunde även Nilsson (2007) visa på hur fokus ofta ligger på en av dimensionerna då hållbarhetsbegreppet ska implementeras. Eftersom det ansågs alltför komplext att arbeta integrerat med alla tre dimensionerna samtidigt var det i hennes studie vanligt att planerarna istället ägnade sig åt en sak i taget (Nilsson 2007, s. 443). Den holistiska idén som hållbarhetsbegreppet är uppbyggt kring är uppenbarligen inte så lätt att nå i praktiken (Dixon 2007, s. 2382). Som Nilsson (2007) skriver så har detta också till stor del att göra med hur organisation och planeringsprocesser vanligen fungerar. Det enklaste är att göra som man alltid har gjort, men då hållbarhetsbegreppet är uppbyggt just på olika dimensioner så gäller det att hitta arbetssätt där samtliga dimensioner kan beaktas snarare än att det arbetas med en dimension i taget (Nilsson 2007, s. 444). Att brist på helhetssyn och systemtänk hindrar hållbar stadsutveckling är också en slutsats som nås i Fredrikssons studie. Enligt hennes mening finns det behov av 18 att väva samman stadens funktioner och därmed skapa ett organisatoriskt systemtänk som kan ersätta det vanliga ”stuprörstänket” (Fredriksson 2012, s. 5). 3.3.1 Naturkapital och socialt kapital I relation till kritiken om att ekologiska aspekter ofta dominerar över sociala då hållbarhet ska implementeras är det också intressant att se till olika typer av resurser och kapital. Som Mark Roseland påpekar i sin diskussion om hållbar utveckling finns det en åtskillnad mellan naturkapital och socialt kapital (Roseland 2000, s. 78). På samma sätt är meningen här att tydliggöra den skillnaden och understryka att båda sorters kapital är viktigt att säkerställa för att nå en hållbar utveckling. Ofta tenderar tankar om hållbarhet att handla om naturkapital och att naturens resurser inte får förbrukas för kommande generationer, men som Roseland påpekar är det är minst lika viktigt att det sociala kapitalet värnas och utvecklas (ibid.). Socialt kapital är ett begrepp med en mängd definitioner men det brukar syfta till sociala nätverk och organisationer där tillit och normer delas mellan de som ingår i nätverket (Putnam m fl. 1992; Jacobs (2011) [1961]). Som Roseland skriver så kan dock socialt kapital till skillnad från naturkapital inte förbrukas av frekvent användande (Roseland 2000, s. 81). Istället stärks det i takt med att individer möts ofta och skapar en ömsesidig tillit och förståelse. Däremot kan det sociala kapitalet uttömmas relativt snabbt om det inte utnyttjas av dess medlemmar (ibid.). Dessutom kan individer bytas ut med tiden så att nytillkomna medlemmar behöver integreras i gemenskapen. Det sociala kapitalet har också begränsningar i att det tar tid att utveckla och inte kan tvingas fram (Roseland 2000, s. 82). Det går också att skilja på socialt kapital som uppstår i slutna nätverk och det som kan uppstå genom frekventa men spontana möten mellan människor (Roseland 2000, s. 84). Det förra har sin grund i föreningsverksamhet där medlemmar i en organisation möts regelbunden på grund av ett uttalad gemensamt intresse. Som forskare har visat (se ex. Putnam 1995), tycks dock föreningskulturen vara på nedgång i samhället och det civila samhället verkar allt mer förlora sin vitalitet (Roseland 2000, s, 82ff). Samtidigt har andra studier visat på vikten av ett starkt civilt samhälle för att implementering av hållbarhet ska lyckas (ibid.). På så sätt tycks det alltså nödvändigt att behålla någon form av gemensamma aktiviteter i ett område eller åtminstone säkerställa möjligheten till spontana möten om visionerna om hållbarhet ska kunna implementeras lokalt. Enligt Roseland (2000) innebär ett hållbart samhälle att: A sustainable community is “a community that uses its resources to meet current needs while ensuring that adequate resources are available for future generations. A sustainable community seeks a better quality of life for all its residents while maintaining nature’s ability to function over time by minimizing waste, preventing pollution, promoting efficiency and developing local resources to revitalize the local economy. Decision-making in a sustainable community stems from a rich civic life and shared information among community members. A sustainable community resembles a living system in which human, natural and economic elements are interdependent and draw strength from each other” (Roseland 2000, s. 99). Det handlar således om att inte förbruka de resurser vi har idag, varken naturkapital eller socialt kapital utan att vårda de resurserna och utveckla dem för framtida generationer. Det huvudsakliga målet är att säkerställa bra boendemiljöer och en bra livskvalitet för både nuvarande och kommande generationer utan att naturen påverkas negativt. En viktig punkt är också att invånare har en gemensam kunskapsbas och att beslut fattas demokratiskt. 3.4 Hållbarhet på bekostnad av demokrati? En annan forskare som riktat skarp kritik mot hållbarhetsbegreppet är Erik Swyngedouw (2010) som tar diskussionen om hållbarhetsbegreppets misantropiska riktning ytterligare ett 19 steg. Swyngedouw menar att den allmänna och populistiska visionen om hållbar utveckling som nått stor genomslagskraft världen över i själva verket bidrar till ett postpolitiskt och odemokratiskt samhälle (Swyngedouw 2010, s. 192f). Enligt hans mening finns det inget utrymme för motstridiga politiska eller ideologiska åsikter, bara utrymme för att diskutera vilka tekniska och organisatoriska lösningar som är bäst för att nå visionen (ibid.). Swyngedouw skriver att: The fantasy of ‘sustainability’ imagines the possibility of an originally fundamentally harmonious Nature, one that is now out-of-synch but, which, if ‘properly’ managed, we can and have to return to by means of a series of technological, managerial and organisational fixes […] Disagreement is allowed, but only with respect to the choice of technologies, the mix of organisational fixes, the detail of the managerial adjust- ments and the urgency of their timing and implementation (Swyngedouw 2010, s. 192). På så sätt menar Swyngedouw (2010) att visionen om hållbarhet har utvecklats till en tro på att samhällsutvecklingen kan fortsätta i samma riktning som nu bara vi hittar rätt organisationsformer och tekniska lösningar som kan möjliggöra det (ibid.). Dessa tekniska lösningar eller ”technological fixes” ses därmed som medel för att kunna nå en utveckling där den ekonomiska tillväxten eller den neoliberala ideologin inte behöver ifrågasättas (Cook & Swyngedouw 2012, s. 1962). Det mest önskvärda tycks således vara att kunna leva som vi alltid har gjort genom att hitta rätt tekniska lösningar som ger utrymme för en sådan livsföring. Det är tekniken och inte samhället som behöver utvecklas i en mer hållbar riktning skulle man enkelt kunna säga. Denna brist på ideologiska diskussioner kring hur samhället bäst bör utvecklas är också grunden till att Swyngedouw (2010) beskriver samhället som opolitiskt. De ideologiska och politiska diskussioner som traditionellt varit knutna till politiska partier har nu har ersatts av ett samarbete mellan olika aktörer där alla lever under en sorts universell konsensus byggd det kapitalistiska systemet (Swyngedouw 2010, s, 193). På så sätt har diskussioner om hållbarhet begränsats till att handla om vad som kan göras inom ramarna för den samhällsstruktur och det kapitalistiska system vi lever inom idag, snarare än att handla om vad som behöver förändras i samhället för att vi ska kunna komma närmre visionen om hållbarhet (Cook & Swyngedouw 2012, s. 1962). Enligt författarna finns det alltså inget ifrågasättande kring om de samhällsstrukturer som gäller idag är optimala i strävan för ett mer hållbart samhälle utan alla tycks leva i en slags tro om att de förutsättningar som råder idag är det som gäller. Att föreställa sig ett annat samhälle än det kapitalistiska vore enligt Cook och Swyngedouw (2012) i stort sett omöjligt. Författarna skriver att: ‘it is easier to imagine the end of the world than it is to imagine the end of capitalism’’ (Cook & Swyngedouw 2012, s. 1973). Den huvudsakliga kritik som diskuterats här handlar alltså om att visionen om hållbarhet har utvecklats till en hegemonisk idé som varken rymmer plats för motstridiga åsikter eller varierande förslag på hur den kan uppnås. Alternativa framtidsscenarion har historiskt sett alltid benämnts med olika ideologier som kommunism, socialism och liberalism, men den konsensus som skapats kring visionen om hållbarhet tycks varken ha något namn eller pågående debatt om vilka olika sätt det finns att uppnå den på (Swyngedouw 2010, s. 195). För Swyngedouw (2010) är det just konflikter och debatter som driver på samhällsutvecklingen varpå det enligt hans mening är nödvändigt att fler röster och förslag kommer till tals kring hur vi kan uppnå en mer hållbar samhällsutveckling (ibid). 3.5 Sammanfattning I det här kapitlet har uppsatsens teoretiska ramverk presenterats där kritiken av hållbarhetsbegreppet har diskuterats mer ingående. Först inleddes kapitlet med ett avsnitt om vad hållbarhetsbegreppet egentligen innebär och hur det kan förstås i relation till befintliga teorier 20 och den kritik som riktats mot begreppets vaga formulering. Dels beskrevs det hur hållbarhet blivit en del av städers marknadsföring och dels presenterades olika modeller för hur hållbarhetsbegreppet kan förstås och illustreras. Följande avsnitt diskuterade de svårigheter som kan uppstå vid implementering av hållbarhetsbegreppet där det först gavs ett par organisationsteoretiska perspektiv på vad det krävs för organisation för att förverkliga visionerna om hållbarhet innan en diskussion om planerarens förändrade roll från rationell expert till demokratisk medlare följde. Eftersom ett av de kritiska argument som riktats mot hållbarhetsbegreppet handlar om att ekologiska frågor tenderar att dominera över övriga dimensioner av hållbarhet då det kommer till implementering följde sedan ett avsnitt om hur både naturkapital och socialt kapital är viktigt att värna om för att säkerställa en hållbar utveckling. Kapitlet avslutades sedan med en diskussion om den kritik som handlar om att hållbarhetsbegreppet nått en allmän definition som är svår att ifrågasätta. 4. Metod och material Vetenskaplig metod har för många blivit synonymt med antingen filosofiska diskussioner om epistemologi och ontologi eller rent tekniska resonemang om datainsamling och skillnaden mellan kvantitativa respektive kvalitativa tillvägagångssätt. Enligt Dannefjord är det dock viktigt att se metod som hela forskningsprocessen med de val och resonemang som ingår i den (Dannefjord 2005, s. 2). Vetenskaplig metod handlar i grund och botten om hur man ställer och svarar på frågor och hur man inhämtar kunskap (Dannefjord 2005, s. 2). Givetvis är det viktigt att välja relevanta tillvägagångssätt för att samla in det empiriska materialet men som Dannefjord menar är det forskningsproblemet som ska stå i fokus. Forskningens huvudsakliga syfte är att lösa det problem som ställts upp och vilka tekniker som sedan används för att uppfylla det syftet är av sekundär betydelse (Dannefjord 2005, s. 3). I likhet med Dannefjords resonemang menar Layder (1998) att olika metodologiska traditioner och tillvägagångssätt inte bör ses som en begränsning för forskaren. Istället bör de ses som en mängd alternativ som kan kombineras på olika sätt så att det bäst passar den aktuella studien (Layder 1998, s. 42). I det här avsnittet behandlas således de metodologiska ansatser och val som legat till grund för den här studien och i likhet med föregående resonemang har även jag sökt hitta det mest lämpliga tillvägagångssättet för att besvara studiens frågeställningar. Avsnittet inleds med den metodologiska ansatsen där den vetenskapsteoretiska grunden, förförståelse och valet av att arbeta med en fallstudie presenteras. Sedan följer en beskrivning av hur det empiriska materialet har samlats in och ett avsnitt om de etiska aspekter som har tagits i beaktande. Slutligen ges även en förklaring av hur det insamlade materialet har bearbetats och analyserats i relation till de teoretiska utgångspunkterna. 4.1 Metodologisk ansats Den frihet forskaren har att på egen hand utforma en lämplig forskningsdesign innebär en rad val om hur arbetet ska gå till. Det finns en del pusselbitar som ska läggas på plats, att formulera sin forskningsfråga, att hitta relevanta teoretiska verktyg, att besluta hur det empiriska materialet ska samlas in och att tolka det empiriska materialet i relation till de teoretiska resonemangen. Ofta beskrivs detta pusslande som ett logiskt och linjärt arbete där en bit efter en annan läggs på plats. Enligt Layder är dock forskning en ganska rörig aktivitet där forskningsprocessen är mycket mer otydlig än hur det ibland beskrivs (Layder 1998, s. 28f). Trots en viss oreda är det dock just en sådan flexibilitet som Layder förespråkar (Layder 1998, s. 31). Enligt hans mening görs forskning bäst då forskaren har ett öppet 21 förhållningssätt och låter både empiriska upptäckter och teoretiska riktlinjer leda arbetet framåt (ibid.). I den här studien har både teoretiska resonemang och empiriskt material inhämtats parallellt varpå Layders beskrivning av det till synes ostrukturerade pusslandet stämmer bra överens med hur arbetet sett ut i det här fallet. Av den anledningen är det även svårt att här ge en rättvis bild av hur studien genomförts men förhoppningen är ändå att läsaren i det här kapitlet ska få en bild av vilka tillvägagångssätt och datainsamlingstekniker som använts. 4.1.1 Från grundad teori till adaptiv teori En vanlig uppdelning när det gäller samhällsvetenskaplig metod är också den mellan teoridrivna respektive materialdrivna studier. Skillnaden ligger i om slutsatser dras via deduktion eller induktion. Vid teoridrivna studier finns en teoretisk utgångspunkt med från början och utifrån den genereras olika antaganden och hypoteser som sedan kan testas mot verkligheten (Trost 2010, s. 36f). I materialdrivna studier är det istället det empiriska materialet som styr vad som anses intressant i studien och sedan utgör grund för ny teoriutveckling (ibid.). Som Glaser och Strauss skriver i den berömda boken The discovery of grounded theory så har sociologisk forskning länge handlat om att med empiriskt material verifiera redan existerande teorier (Glaser & Strauss 1967, s. 10). Författarna ställer sig kritiska till detta tillvägagångssätt då de menar att forskningen knappast tas framåt när det bara handlar om att bekräfta det man redan vet. Istället förespråkar de ett materialdrivet tillvägagångssätt där forskaren tidigt går ut i fält och låter de empiriska upptäckterna inspirera till ny teoriutveckling (Glaser & Strauss 1967, s. 3). Genom att börja på fältet snarare än i teoretiska litteraturstudier menar de dess-utom att forskaren kan vara mer objektiv i sin roll (Glaser & Strauss 1967, s. 34). Den här uppsatsen har till stor del inspirerats av Grounded Theory och den grundläggande tanken om att forskning inte enbart handlar om att bekräfta befintliga teorier. För att inte bli för fastlåst i teoretiska resonemang genomfördes således ett par intervjuer tidigt i processen, och insamlandet av material har sedan fortsatt parallellt med litteraturstudier. Precis som Layder menar så är det dock enligt min mening svårt att genomföra en materialdriven studie fullt ut (Layder 1998, s. 51). Även om objektivitet och teoriutveckling är eftersträvansvärt så är det i princip omöjligt att genomföra forskning helt objektiv. All forskning är på ett eller annat sätt influerad av tidigare forskningsresultat och forskaren präglas alltid av sina tidigare erfarenheter. Därför är det viktigt att redogöra för forskarens tidigare erfarenheter och förförståelse vilket görs i följande rubrik nedan. Den metodologiska ansats som använts för den här uppsatsen är sålunda det som Layder (1998) kallar en adaptiv teori. Det innebär att forskaren tar hänsyn till tidigare forskning och befintliga teorier inom det aktuella ämnet men att de teoretiska ansatserna ständigt justeras i relation till insamlad data. Att teorin är anpassningsbar innebär således att den både anpassas till det empiriska material som samlas in men även att materialet som samlas in anpassas till teorin (Layder 1998, s. 38). Genom att arbeta enligt den adaptiva teorin så minskar därmed risken både för att data samlas in endast som bevis på existerande teorier och att en mängd data samlas in utan större mening och utan relation till vad som gjorts tidigare inom forskningsfältet. 4.1.2 Förförståelse När man bedriver vetenskaplig forskning är det även viktigt att vara medveten om forskarens bakgrund och förförståelse inom det aktuella ämnet. Trots forskarens objektiva inställning så präglas denne naturligt av tidigare erfarenheter och kunskaper vilket påverkar den tolkning som görs (Dalen 2007, s. 13). Av den anledningen är det viktigt att redogöra för de tidigare 22 erfarenheter som kan ha präglat den här uppsatsen, både vad gäller det valda fallet som studeras och teoretiska kunskaper. Till att börja med är det relevant att nämna att jag som författare redan vid studiens början hade relativt stor kunskap om Norra Djurgårdsstaden då jag våren och sommaren 2012 arbetat i projektet. Detta kan givetvis haft betydelse i vissa avseenden då jag redan inledningsvis hade en bild av hur miljöarbetet går till i Norra Djurgårdsstaden. En positiv aspekt är dock att jag tack vare min koppling till projektet redan från början hade tillträde till fältet och viktiga nyckelpersoner. Som Franssén beskriver så kan just det första steget, att få tillträde till fältet och att bli accepterad där ofta ställa till med problem för forskare (Franssén 2005). Denna problematik kunde alltså till stor del undvikas i det här fallet tack vare tidigare erfarenhet i projektet och ett etablerat kontaktnät med för uppsatsen relevanta personer. Vad gäller förförståelse av teoretiska kunskaper så har kritiken av hållbarhetsbegreppet fungerat som en första ingång och teoretisk språngbräda för uppsatsen. Eftersom flera forskare ställt sig kritiska till hållbarhetsbegreppet och dess potential för implementering var det intressant att undersöka ett pågående stadsutvecklingsprojekt för att se om kritiken tycks bekräftas eller om den kan utmanas av ett sådant fall. På så sätt fanns redan inledningsvis en teoretisk grund kring hållbarhet och den kritik som riktats mot begreppet vilket till viss del har väglett datainsamlingen och framtagandet av intervjuguider. Det övergripande teoretiska ramverket har dock utvecklats och anpassats parallellt med att det empiriska materialet har samlats in enligt Layders (1998) adaptiva teori. 4.1.3 Fallet med en fallstudie Bryman skriver att den vanligaste innebörden av termen fallstudie är att en viss plats eller ett visst område studeras, ofta med kvalitativa tillvägagångssätt (Bryman 2002, s. 65). För den här studien har Norra Djurgårdsstaden valts som fall mot vilket kritiken av hållbarhetsbegreppet har kunnat prövas. Att använda ett fall på så sätt är vanligt inom vetenskaplig forskning, men det finns också en hel del kritik mot det. En vanlig kritik är att kvalitativa forskningsresultat ofta är svåra att generalisera (Bryman 2002, s. 270). Eftersom fallstudier inte kan ses som stickprov från en population kan resultaten inte heller sägas gälla generellt för populationen (ibid.). Som Flyvbjerg (2006) skriver i en artikel bygger dock mycket av den skepsis som ofta riktas mot fallstudier på en rad missförstånd. Bland annat missförstånd om att generell teoretisk kunskap ofta anses mer värdefullt än specifik och praktisk kunskap, att det inte går att generalisera utifrån ett enstaka fall och att fallstudier ofta tenderar att vinklas för att bekräfta det forskaren vill visa på (Flyvbjerg 2006, s. 221). Dessa missförstånd tar dock Flyvbjerg upp ett efter ett i sin diskussion och bemöter dem med motargument. För det första menar han att det är naivt att tro på universella sanningar då man studerar mänskliga företeelser. Det sociala landskapet är uppbyggt på just konkret och praktisk kunskap och det är den kunskapen som är intressant att studera snarare än att försöka hitta allmängiltiga teorier (Flyvbjerg 2006, s. 224). När det gäller den här uppsatsen är skillnaden mellan abstrakta teorier och praktisk kunskap särskilt intressant då studien grundar sig just i den påstådda diskrepansen mellan vision och verklighet när det gäller hållbar utveckling. Det intressanta här är inte att se till en mängd olika stadsutvecklingsprojekt utan att se hur miljö och hållbarhetsarbetet går till i ett konkret och specifikt fall för att utifrån det försöka förstå något mer om hur det är att implementera hållbarhetsvisioner i ett pågående projekt. Vidare menar Flyvbjerg att det visst går att göra generaliseringar från enstaka fall. Det handlar om att anpassa metod efter studiens frågeställningar, ibland är en fallstudie mer lämpligt och ibland är ett stort slumpmässigt urval mer passande (Flyvbjerg 2006, s. 228). För den här uppsatsen hade ett stort och slumpmässigt urval av stadsutvecklingsprojekt kanske 23 förvisso gett en bra överblick över vad som görs i olika projekt, men det hade resulterat i en alltför generell studie. Genom att fokusera på ett fall, och dessutom ett fall som Norra Djurgårdsstaden där miljö och hållbarhetsarbete står högt på agendan tillåts en djupare undersökning kring hur hållbarhet förstås och implementeras i projektet. Vad gäller kritiken om att fallstudier tenderar att bli subjektivt vinklade menar Flyvbjerg att det är ett problem som all forskning ständigt brottas med oavsett metod (Flyvbjerg 2006, s. 235). Givetvis kan forskarens val av fall ha betydelse för resultaten men likväl kan val av variabler eller analysenheter i en kvantitativ studie bli lika subjektivt missledande. Så länge arbetet genomförs strukturerat och transparent så bör en fallstudie således inte bli mer subjektivt vinklad än vilken annan studie som helst. 4.2 Datainsamling och genomförande För att besvara den här studiens frågeställningar har metodtriangulering där flera olika datainsamlingsmetoder kombinerats varit givande. Dels har en litteraturstudie genomförts där olika officiella dokument knutna till projektet har studerats närmare men framför allt har det empiriska materialet samlats in via ett flertal intervjuer med för projektet relevanta personer. Att kombinera olika källor och tekniker för datainsamling är något som ofta uppmuntras i metodlitteraturen (Bryman 2002; Layder 1998), vilket även här har gett en ökad förståelse för forskningsproblemet. Det här avsnittet beskriver mer utförligt hur studien har genomförts och hur det material som använts har samlats in. Först beskrivs det mer ingående hur urvalet av intervjupersoner har gått till samt hur intervjuerna har genomförts och sedan diskuteras även de etiska aspekter som det har tagits hänsyn till under arbetets gång. 4.2.1 Kvalitativa intervjuer Det miljö och hållbarhetsarbete som bedrivs i Norra Djurgårdsstaden finns alltså beskrivit i ett flertal officiella dokument, men det mest intressanta för den här studien har varit att förstå hur de som arbetar med projektet och bor i området tänker kring miljöarbetet. För att nå den förståelsen har således ett flertal djupgående intervjuer genomförts. Kvale skriver att syftet med en kvalitativ forskningsintervju är att ”förstå ämnen från den levda vardagsvärlden ur den intervjuades eget perspektiv” (Kvale 2009, s. 39). Av den anledningen lämpar det sig bra med kvalitativa intervjuer då syftet är att få en djupare förståelse kring hur de som arbetar med Norra Djurgårdsstaden och de som bor i området ser på miljö och hållbarhet. Totalt har 19 intervjuer genomförts med sammanlagt 21 olika informanter som har betydelse för miljö och hållbarhetsarbetet i Norra Djurgårdsstaden. Nedan redovisas samtliga informanter, hur urvalet har gjorts och hur intervjuerna har gått till. 4.2.1.1 Informanter och urval Enligt Bryman är ett vanligt problem med kvalitativa studier att det ofta kan vara svårt att utläsa i rapporter och uppsatser hur urvalet av de intervjuade personerna egentligen har gått till (Bryman 2002, s. 312). Eftersom kvalitativa undersökningar till skillnad från omfattande statistiska undersökningar ofta består av ett fåtal informanter är det viktigt att det tydligt framgår varför och hur dessa informanter har valts ut (ibid.). Som Dalen skriver kan det vara lämpligt att använda flera informantgrupper då det finns ett intresse i att se hur olika personer ser på ett fenomen (Dalen 2007, s. 60). För den här studien har det varit intressant att undersöka hur de som planerar Norra Djurgårdsstaden, de som bygger områdets bostäder och de som slutligen bestämmer sig för att bosätta sig i stadsdelen tänker om miljö och hållbarhet. På så sätt har urvalsförfarandet gjorts enligt vad Gustavsson beskriver som ett experturval (Gustavsson 2010, s. 31). Ett experturval är en form 24 av icke slumpmässigt urval där informanter väljs ut av den anledningen att de vet mycket om det fenomen som studeras (ibid.). Av den anledningen har således informanterna i den här studien utgjorts av tjänstemän på Stockholm stad, byggherrar samt boende i området. Inom varje informantgrupp har dessutom en variation bland informanterna eftersträvats. Av de som intervjuats på Stockholms stad, se tabell 1, finns således olika roller i projektet och olika förvaltningar representerade; Exploateringskontoret, Stadsbyggnadskontoret, Miljöförvaltningen samt Östermalms stadsdelsförvaltning. Trafikkontoret har valts bort av någon särskild anledning utan helt enkel på grund av tidsbrist och eftersom det material som intervjuerna med övriga informanter från Stockholms stad resulterat i bedömdes vara tillräckligt. Tabell 1. Intervjuade personer på Stockholms stad INTERVJUPERSON ROLL I PROJEKTET FÖRVALTNING Staffan Lorentz Projektchef, Norra Djurgårdsstaden Exploateringskontoret Jonas Claeson Planarkitekt, biträdande sektionschef Stadsbyggnadskontoret Christina Wikberger Projektledare, ordf. fokusgrupp Klimat & grönska Miljöförvaltningen Örjan Lönngren Projektledare, ordf. fokusgrupp Energi Miljöförvaltningen Therese Rosén Samhällsplanerare, ordf. fokusgrupp Bo & arbeta Östermalms sdf. Nils Göransson Samordnare, med i fokusgrupperna Klimat & grönska, Bo & arbeta samt i Miljösamordningen Östermalms sdf. De byggherrarna som intervjuats, se tabell 2, representerar ett par av de olika byggföretag som finns i området där några byggt hyresrätter och några bostadsrätter. Eftersom det endast är den första etappen, Norra 1, se figur 6, som är färdigbyggt i nuläget har samtliga informanter utgjorts av byggherrar från den etappen, även om ett par av dem även medverkar i senare etapper. En nackdel med att intervjua byggherrar i Norra 1 är att den etappen inte är miljöprofilerad fullt ut eftersom miljöprogrammet togs efter det att planeringen där hade påbörjats. Detta kan ge en något missvisande bild om man diskuterar miljö och hållbarhet eftersom de krav byggherrarna i Norra 1 haft att förhålla sig till varken varit särskilt skarpa eller bindande. Å andra sidan har det dock setts som en fördel i den här studien att byggherrarna i Norra 1 varit med under hela processen från markanvisning till inflytt samt att det är i den etappen de boende flyttat in varpå byggherrarna och de boende har samma referenspunkt i den här studien. Tabell 2. Intervjuade byggherrar INTERVJUPERSON ROLL I PROJEKTET FÖRETAG Mats Nissling Projektchef NCC Malin Lindskog Projektledare JM Philip Wikberg Biträdande projektledare Järntorget Ulf Ericsson VD Lennart Ericsson Projekt & Byggnads AB Jan Kruhsberg VD, projektansvarig Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB Elisabet Johansson Projektledare Viktor Hanson Johanna Lindberg Marknadsansvarig JM 25 Figur 6. Karta över detaljplaneområdet Norra 1 (Stockholms stad 2014d). 1. Skanska 6. Erik Wallin 2. NCC 7. Seniorgården 3. Familjebostäder 8. Viktor Hanson 4. Järntorget 9. Lennart Ericsson 5. SBC Bo 10. Reinhold Gustafsson Vad gäller urval av boende så har totalt åtta boende intervjuas. Sju av dem är boende i Norra Djurgårdsstaden där aktiva medlemmar i bostadsrättsföreningar valts ut, se tabell 3. Av de tio byggherrar som byggt i etappen Norra 1 har sju stycken byggt bostadsrätter med totalt elva bostadsrättsföreningar. Av dessa var det dock endast fem föreningar som vid tiden för genomförandet av den här studien hade boende med i styrelsen. Av dessa har boende från fyra olika bostadsrättsföreningar intervjuats. Den femte föreningen med boende i styrelsen har inte valts bort av någon särskild anledning, utan har inte kontaktats eftersom informanterna bedömdes vara nog ändå. Tabell 3. Intervjuade boende i området INTERVJUPERSON FIKTIVT NAMN BOSTADSRÄTTSFÖRENING FÖRETAG Mats Rehn - Boende i Hjorthagen - Boende 1 Peter Brf Norra Djurgårdsstaden JM Boende 2 Hans Brf Norra Djurgårdsstaden JM Boende 3 Ingrid Brf Norra Djurgårdsstaden JM Boende 4 Magnus Brf Husarviken NCC Boende 5 Lena Brf Husarviken NCC Boende 6 Henrik Brf Gotska Sandön SBC Bo Boende 7 Monica Brf Uggleviken Järntorget 26 Den åttonde person som intervjuats, Mats Rehn är ordförande för idrottsklubben Värtans IK och bosatt i Hjorthagen. Mats Rehn har alltså inte intervjuats i egenskap av boende i Norra Djurgårdsstaden utan för att han har god historisk kunskap om området och kan ge ett intressant perspektiv på områdets förändring och utveckling. För att få tag på informanter från de olika kategorierna av aktörer har både mitt etablerade kontaktnätverk med personer i projektet samt snöbollsmetoden varit användbart. Tack vare att jag arbetat i projektet tidigare hade jag redan från början kontaktuppgifter till ett flertal viktiga nyckelpersoner men för att få tag på fler informanter har även snöbollsmetoden använts. Snöbollsmetoden innebär att man efter en avslutad intervju frågar den som intervjuats om han eller hon känner någon annan som kunde vara lämplig att intervjua och på så sätt gör sitt urval efter hand tills man nått en lagom mängd intervjuer för studien (Trost 2010, s. 141). Hur många och vilka som skulle intervjuas inom varje grupp var alltså dock inte bestämt på förhand utan har utvecklats under arbetets gång till en teoretisk mättnad, det vill säga tills intervjuerna slutat ge upphov till ny information (Bryman 2002, s. 292), uppnåtts inom de tre grupperna. 4.2.1.2 Intervjuernas genomförande Intervjuerna har genomförts genom personliga möten med var och en av informanterna och förutom vid två tillfällen har intervjuerna genomförts enskilt med varje informant. Enligt Trost bör man sträva efter att inte intervjua flera personer samtidigt då personer som är mer framåt kan komma att dominera samtalet på bekostnad av andra (Trost 2010, s. 67). För den här studien intervjuades två personer samtidigt vid två tillfällen. Även om det alltså inte är idealt att intervjua flera informanter samtidigt så var det i dessa två fall vad de intervjuade önskade och det som fungerade bäst för dem varpå de tillfällena fick gå som undantag. Eftersom det vid båda tillfällena rörde sig om par som bodde tillsammans bör dock inte risken med att någon inte vågar göra sig hörd ha varit särskilt stor. En annan fråga är var intervjun ska genomföras. Som Trost skriver så är det viktiga att intervjun kan ske på en ostörd plats där det inte finns några åhörare och att den intervjuade känner sig bekväm och trygg i miljön (Trost 2010, s. 65). Dock är det få platser som uppfyller alla dessa krav. Den intervjuades hem kan erbjuda en trygg miljö, men det kan lätt uppstå oväntade störningsmoment, en arbetsplats kan också störas av telefonsamtal eller kollegor och på ett café finns det risk för andra åhörare. I det här fallet har de intervjuade fått välja både tidpunkt och plats att ses på vilket har resulterat i att intervjuerna genomförts på arbetsplatser, i visningslägenheter, på café samt i boendes hem. Tiden för intervjuerna har varierat mellan 40 och 80 minuter där de flesta har varit ungefär en timme långa. Samtliga intervjuer har spelats in, efter godkännande av den intervjuade, och sedan transkriberats. Intervjuerna kan även sägas vara semistrukturerade då en i förväg utarbetad intervjuguide 1 med för studien intressanta teman har använts (Bryman 2002, s. 301f). Intervjuguiden har således fungerat som en form av manus för intervjutillfällena men stor frihet har även lämnats till den intervjuade att prata fritt och lägga till reflektioner i anknytning. Varje intervju har avslutats med frågan om ifall den intervjuade har något att tillägga för att möjliggöra att tankar som inte rymts inom intervjuguidens teman också kan tas upp. 4.2.2 Etiska aspekter Det finns också en mängd etiska aspekter att ta hänsyn till vid genomförandet av en uppsats som denna. Vetenskaplig forskning har ett viktigt värde i samhället då det genererar ny 1 Se bilaga 1 och 2 27 kunskap som kan bidra till individers och samhällets utveckling. Samtidigt är det nödvändigt att alltid väga forskningens vinster med de risker som medverkande eventuellt kan utsättas för (Hermerén 2011, s. 30ff). Forskningsetik handlar om de etiska krav som bör säkerställas både vad gäller forskarens förhållningssätt, hur undersökningen genomförs och hur informanter och det empiriska materialet hanteras (Hermerén 2011, s. 16). Dels handlar god forskningssed alltså om att säkerställa en kvalitet på det arbete som genomförs. Det innebär exempelvis att studien ska ha ett tydligt syfte, att metoder redovisas och att det empiriska materialet samlas in på ett systematiskt sätt (Hermerén 2011, s. 40ff). Men vanligtvis fokuseras dock etiska reflektioner kring frågor om hur man behandlar informanter och den information de bidragit med till en undersökning. Dessa aspekter ryms inom individskyddskravet som brukar konkretiseras i fyra allmänna huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002, s. 6). Kraven innebär att de som medverkar i en forskningsstudie har rätt att få information om studiens syfte och själva bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet 2002, s. 7ff). Vidare ska det empiriska materialet och personliga uppgifter hanteras varsamt och med konfidentialitet, och får bara användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet 2002, s. 12ff), Dessa etiska krav för hur informanter och den information de bidrar med har även beaktas i den här studien. Samtliga informanter har blivit informerade om syftet med uppsatsen och därefter har var och en fått ta beslut om ifall de ville medverka i studien eller inte. De flesta tillfrågade informanter har valt att ställa upp för en intervju men ett par stycken som kontaktats har även valt att avstå från att medverka vilket givetvis har respekterats. Intervjuerna har spelats in, efter godkännande av informanterna, och sedan transkriberats. Det empiriska materialet har sedan hanterats varsamt och bara använts i forskningssyfte för att besvara uppsatsen frågeställningar. 4.3 Analysmetod och bearbetning av data Efter att intervjuerna genomförts har det empiriska materialet bearbetats och analyserats i relation till de teoretiska utgångspunkterna och studiens frågeställningar. För att underlätta bearbetningen har samtliga intervjuer först transkriberats. Som Dalen skriver är det viktigt att transkriberingen görs av forskaren själv då det är ett sätt att lära känna sitt material på (Dalen 2007, s. 65). Detta var särskilt viktigt i det är fallet eftersom studien byggt på en urvalsprocess där intervjuer successivt genomförts tills en teoretisk mättnad uppnåtts. Genom att intervjuerna transkriberats löpande under arbetets gång har således teman växt fram efter hand så att en bedömning kunnat göras när antalet intervjuer varit tillräckligt. För att bearbeta och analysera det empiriska materialet har sedan en tematisk analys genomförts. Som Boyatzis skriver så är tematisk analys ingen kvalitativ metod i sig utan en process som kan användas för att bearbeta kvalitativ data (Boyatzis 1998, s. 4). Tematisk analys är enligt hans mening ett sätt att se och förstå sitt material på och det bygger på att organisera och koda materialet efter återkommande teman och mönster (ibid.). Kodning är även centralt inom Grounded Theory då den grundläggande tanken där är att det empiriska materialet utgör utgångspunkten för ny teoriutveckling. Strauss och Corbin definierar kodning som: Coding represents the operation by which data are broken down, conceptualized, and put back together in new ways. It is the central process by which theories are built from data (Strauss & Corbin 1990, I: Dalen 2007, s. 74). Deras definition ger enligt min mening en bra beskrivning av hur processen har gått till vid analysen av den här studiens empiriska material. Det gäller att se teman och samband i sitt 28 material och att hitta sätt att organisera och strukturera materialet på. Precis som Boyatzis skriver är det också viktigt att forskaren hela tiden har ett öppet och flexibelt förhållningssätt till materialet (Boyatzis 1998, s. 8). Att kunna se sitt material handlar om att kunna identifiera återkommande mönster i materialet, men också att vara öppen nog för att tänka om och pröva andra sätt att strukturera det på. För den här studien har materialet både kodats och kodats om ett flertal gånger tills dess att teman som på ett bra sätt representerade det empiriska materialet kunde väljas ut. Hur den tematiska analysen genomförs beror också på om analysen görs genom ett deduktivt eller ett induktivt tillvägagångssätt (Boyatzis 1998, s. 29). Skillnaden är ifall de koder som utvecklas styrs av teoretiska antaganden eller empiriska upptäckter. Som beskrivits inledningsvis i det här kapitlet har den metodologiska ansatsen för den här uppsatsen varit det Layder kallar en adaptiv teori där hänsyn tas till tidigare forskning och teorier inom ämnet men att dessa utgångspunkter ständigt justeras i relation till insamlad data (Layder 1998, s. 38). Detta adaptiva förhållningssätt har tillämpats även vid bearbetning och analys av det insamlade materialet. En del av de teman som återfunnits i det empiriska materialet har således varit inspirerade av teoretiska resonemang och tidigare forskning inom ämnet medan andra teman som återfunnits inte inledningsvis knutit an till några teoretiska antaganden. Då en viktig utgångspunkt för studien varit den kritik som riktats mot hållbarhetsbegreppet har de teman som behandlar synen på hållbarhet och hur man har arbetat med hållbarhet i Norra Djurgårdsstaden varit teoridrivna. De teoretiska utgångspunkterna har styrt vilka frågor som tagits upp under intervjuerna vilket naturligt också resulterat i återkommande teman i materialet. Andra teman som exempelvis svårigheten med att planera för framtiden och vilken betydelse ett gott samarbete har för att visioner om hållbarhet ska kunna genomföras är dock teman som uppkommit efter hand genom insamlingen av det empiriska materialet. 4.4 Sammanfattning Detta fjärde kapitel har redogjort för hur forskningsprocessen och de val som ingår i den har sett ut för den här studien. Först beskrevs den metodologiska ansats som legat till grund för arbetet och den adaptiva teori, där forskaren tar hänsyn till men inte begränsas av tidigare forskning. För att tydliggöra vilka tidigare erfarenheter som kan ha präglat arbetet redogjordes det sedan för författarens förförståelse innan ett avsnitt följde som diskuterade de för- och nackdelar som finns med att arbeta med en fallstudie. Efter det att den metodologiska ansatsen presenterats följde sedan ett avsnitt som mer konkret behandlade hur undersökningen gått till och hur det empiriska materialet har samlats in. Totalt har 19 kvalitativa intervjuer genomförts med 21 personer från tre olika informantgrupper, tjänstemän på Stockholms stad, byggherrar och boende i området. Informanterna valdes genom ett experturval och intervjuerna har varit omkring en timme långa. För att säkerställa att undersökningen genomförts på ett bra sätt har de etiska forskningsprinciperna efterföljts. Slutligen beskrev kapitlet hur det empiriska materialet har tolkats och analyserats genom tematisk analys där materialet har kodats enligt återkommande teman och mönster. 5. Norra Djurgårdsstaden som miljöprofilsområde Som tidigare nämnt har Norra Djurgårdsstaden varit ett intressant fall att studera för den här uppsatsen, både för att området är ett av Europas största stadsutvecklingsprojekt men främst för de höga ambitioner som finns för miljö och hållbarhet (Stockholms stad 2014b). Stockholms stad har beslutat att området ska bli en hållbar stadsdel i världsklass och att området ska bli ett skyltfönster för hållbart stadsbyggande (ibid.). Som beskrivits tidigare är 29 det dock många kritiker på senaste tid som pekat på det svåra i att uppfylla sådana visioner. Begreppet hållbar utveckling har kritiserats för (1): sin vaga formulering och därmed urholkade betydelse, (2): för att det ofta misslyckas vid implementering då det den holistiska visionen tenderar att resultera i miljötekniska lösningar där stadens invånare glöms bort och (3): för att det lett till en utveckling där demokratiska diskussioner ersatts av en allmän definition som är svår att ifrågasätta. I relation till den kritiken har det således varit intressant att se hur arbetet för att nå en hållbar utveckling i Norra Djurgårdsstaden har sett ut och vad som har gjorts hittills i projektet. För att besvara uppsatsens frågeställningar har intervjuer genomförts med tjänstemän på Stockholm stad som arbetar med projektet, markanvisade byggherrar i området samt personer som valt att bosätta sig i Norra Djurgårdsstaden. I det här avsnittet redovisas de resultat som intervjuerna gett upphov till och för att öka läsbarheten har resultaten strukturerats enligt studiens frågeställningar, den huvudsakliga kritik som riktats mot hållbarhetsbegreppet samt efter de teman som varit återkommande i intervjuerna. Det första avsnittet, 5.1, diskuterar hållbarhetsbegreppets innebörd i Norra Djurgårdsstaden samt hur de som arbetar i projektet ser på begreppet. Följande två rubriker, 5.2 och 5.3, tar sedan upp frågan om implementering, först vilka aktörer som varit viktiga och vilken organisation som krävts för att arbeta med miljöprofilen och sedan vad som har gjorts hittills och hur det kan relateras till de olika dimensionerna av hållbarhet. Slutligen diskuterar avsnitt 5.4 vilka utmaningar som finns för att nå en hållbar utveckling i Norra Djurgårdsstaden. 5.1 En hållbar stadsdel i världsklass Stockholm stad har alltså beslutat att Norra Djurgårdsstaden ska bli en miljöprofilerad stadsdel i världsklass (Stockholms stad 2014b). Eftersom ett flertal kritiker på senaste tiden har ifrågasatt hållbarhetsbegreppets vaga formulering har det dock varit intressant att undersöka vad visionen egentligen innebär och har för betydelse i projektet Norra Djurgårdsstaden. Det här avsnittet diskuterar således hållbarhetsbegreppets innebörd i Norra Djurgårdsstaden, både hur det står skrivet i det övergripande miljöprogrammet och de visioner som finns för området samt hur de som arbetar i projektet ser på hållbar stadsutveckling. 5.1.1 Det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet Syftet med det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet för Norra Djurgårdsstaden är att det ska vara ett övergripande mål- och styrdokument i arbetet för en hållbar stadsutveckling i området (Stockholms stad 2010b, s. 10f). I programmet ges en vision och framtidsbild av hur Norra Djurgårdsstaden bör utvecklas men det innehåller även mer operationella mål och åtgärder för olika sektorer (ibid.). Miljöprogrammet utarbetades inom exploateringskontoret på Stockholms stad, men arbetet skedde i samarbete med en arbetsgrupp bestående av representanter från fyra av de andra kommunala förvaltningarna, stadsbyggnadskontoret, miljöförvaltningen, trafikkontoret och Östermalms stadsdelsförvaltning (Stockholms stad 2010b, s. 5). Som de intervjuade berättar tas det dock fram ett nytt hållbarhetsprogram under våren, 2014 eftersom man inte varit helt nöjd med det hur det tidigare programmet var skrivet. Mer om de intervjuades tankar kring miljöprogrammet och behovet av att uppdatera det återfinns senare i det här kapitlet under rubrik 5.3.3. Det övergripande målet i det nuvarande miljöprogrammet är att Norra Djurgårdstaden ska utvecklas till en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar stadsdel i världsklass (Stockholms stad 2010b, s. 11). Enligt visionen ska området bestå av en tät och funktionsblandad bebyggelse som bidrar till en levande stadsmiljö och som knyter an både till omkringliggande naturområden och stadsmiljöer (Stockholms stad 2010b, s. 12). Norra 30 Djurgårdsstaden ska även bli en klimatpositiv stadsdel där byggnader och infrastruktur är hållbara och anpassade till framtida klimatförändringar. Stadsdelen ska också vara utformad på ett sätt som gör att invånare enkelt kan leva miljövänligt och så att naturliga möten sker i den offentliga miljön (ibid.). Ett annat mål är att de lösningar och den teknik som används i Norra Djurgårdsstaden ska bidra till en god samhällsekonomi och fungera som inspirationskälla för internationellt samarbete och export av miljöteknik (Ibid.). De övergripande målen är sedan indelade i nio sektorer; Klimatanpassad och grönskande utomhusmiljö, Hållbart energisystem, Hållbart återvinningssystem, Hållbart vatten- och avloppssystem, Hållbara transporter, Miljöanpassade bostäder och lokaler, Hållbara livsstilar, Hållbara verksamheter och Utveckling och marknadsföring av miljöteknik och kompetens (Stockholms stad 2010b, s. 2). Inom dessa områden finns både visioner samt mer operationella mål. För varje utbyggnadsetapp finns också handlingsprogram med mer konkreta mål som byggherrarna i respektive etapp ska följa. Det finns även åtgärdsplaner och uppföljningsprogram för att säkerställa att de miljökrav som ställs också efterföljs (Stockholm stad 2010b, s. 10). En viktig utgångspunkt för det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet i Norra Djurgårdsstaden och för hela arbetet med miljöprofilen är att de erfarenheter och lärdomar som erhållits från arbetet med Hammarby Sjöstad tas tillvara på. Ett par av de erfarenheter som tas med från Hammarby Sjöstad är att planera långsiktigt, att utveckla området stegvis och att se till att det finns en gemensam målbild i projektet så att alla strävar åt samma håll (Stockholms stad 2010b, s. 6). Att Hammarby Sjöstad ses som en utgångspunkt för utvecklingen i Norra Djurgårdsstaden är även något som flera av de intervjuade tar upp. Jonas Claeson, planarkitekt och biträdande sektionschef på stadsbyggnadskontoret, förklarar exempelvis att mycket av det tänk och de processer som finns i projektet har sitt ursprung i Hammarby Sjöstad. Även om inte allt fungerade perfekt där menar informanterna att flera lärdomar har kunnat tas med till det pågående arbetet i Norra Djurgårdsstaden. Förutom att Norra Djurgårdsstaden ska utvecklas till en hållbar stadsdel är dessutom ett mål för projektet att området ska bidra till ny innovation och fungera som språngbräda i marknadsföringen av svensk miljöteknik (Stockholms stad 2010b, s. 11). Som Staffan Lorentz, projektchef för Norra Djurgårdsstaden, berättar är det dessutom ett av de mål de har att arbeta efter i projektet. Han säger att: … vi ska även låta dom som utvecklar stadsdelen, dom som levererar lösningar få liksom nyttja Norra Djurgårdsstaden som språngbräda för sina framtida affärer […] Sverige är ganska bra på hållbara tekniklösningar och det är ett av våra uppdrag att liksom hjälpa dom att få visa upp sig och hur duktiga Sverige är på dom här frågorna för att liksom kunna göra export av dom lösningarna (Staffan Lorentz) 5.1.3 Hållbar utveckling -‐ ett otydligt begrepp med tre dimensioner För den här studien har det även varit intressant att undersöka hur de olika aktörerna i Norra Djurgårdsstaden ser på hållbar utveckling. Även om det finns övergripande visioner och styrdokument för projektet så har de intervjuades egna reflektioner kring hur hållbarhetsbegreppet kan förstås och tolkas varit värdefullt. En fråga som ställts till de intervjuade är således hur de ser på hållbar stadsutveckling vilket visade sig vara en fråga som krävde en del eftertanke innan den besvarades. Av de personer som intervjuats på Stockholms stad säger exempelvis Nils Göransson, samordnare på Östermalms stadsdelsförvaltning, att: ”det… är en stor fråga…”, och Jonas Claeson, planarkitekt och biträdande sektionschef på stadsbyggnadskontoret, säger att: ”nej det är ingen lätt fråga, men jag har fått frågan tidigare ett par gånger, och det, jag tycker alltid att det är lika svårt…”. Staffan Lorentz, projektchef för Norra Djurgårdsstaden, förklarar att de egentligen inte har en egen definition av hållbarhet 31 i projektet utan att han därför faller tillbaka på den klassiska definitionen då han ska förklara hur han ser på begreppet. Staffan Lorentz säger att: Alltså jag faller tillbaka på det här gamla hållbarhetsbegreppet att vi inte, att inte den här generationen liksom gör av med mer resurser eller gör det sämre för nästkommande, att vi gör kloka val nu, sen ja, sen brukar man ju dela in det i socialt, ekonomiskt… ja så att man har delat upp det… ekologiskt… (Staffan Lorentz) Samtliga informanter anser det också vara viktigt att alla dimensioner av hållbarhetsbegreppet tas hänsyn till. Therese Rosén, samhällsplanerare på Östermalms stadsdelsförvaltning, säger exempelvis att: ”… nej men jag tänker väl att det är viktigt att man tar med alla delar, att man liksom tar med miljö, ekonomi och sociala frågor…”. På samma sätt menar Christina Wikberger, projektledare på miljöförvaltningen, att alla dimensioner måste beaktas om man ska kunna uppnå en hållbar stadsutveckling. Flera av informanterna menar att det hittills varit alltför stort fokus på ekologisk hållbarhet och att de andra dimensionerna har släpat efter lite. Örjan Lönngren, projektledare på miljöförvaltningen, berättar exempelvis att det ofta varit för mycket fokus på ekologi och tekniska lösningar då hållbarhet diskuteras men att det istället borde vara människan som står i centrum. Han säger att: … jag tror att det hela tiden ska vara medborgaren i centrum så man måste utgå från individen, människan, människan som ska bo, människan som ska förflytta sig, människan som ska arbeta, jag tror det är det grundläggande och det man har glömt ibland att det är faktiskt människors olika behov som ska tillgodoses, det har blivit lite för mycket tekniska lösningar många gånger (Örjan Lönngren) 5.1.4 Hållbarhet som process snarare än slutgiltigt mål De intervjuade på Stockholms stad tycks även vara överens om att hållbarhet inte kan ses som ett fast slutmål. Istället menar de att arbetet för ett mer hållbart samhälle bör förstås som en ständigt pågående process där det krävs ett aktivt arbete för en kontinuerlig förbättring. Jonas Claeson, planarkitekt och biträdande sektionschef på stadsbyggnadskontoret, beskriver det exempelvis så att: ”egentligen handlar det inte om att uppnå en viss, vad ska man säga… en status, då man är hållbar eller inte, utan framför allt är det ju då processen för att tänka och komma lite längre och vara lite smartare”. Även flera av byggherrarna menar att det inte går att se hållbar stadsutveckling som ett slutmål. Istället gäller det att hela tiden sträva efter att bygga lite bättre och vara lite smartare. Mats Nissling, projektchef på NCC, säger exempelvis att: ”jag tror att utvecklingen alltid kommer att gå framåt för att det ska bli mer hållbart, det går alltid att göra allting lite bättre”. Både Jonas Claeson och Nils Göransson menar också att hållbar stadsutveckling måste skapas aktivt och att ett ökat samarbete mellan stadens förvaltningar är ett viktigt steg i hållbarhetsarbetet. Nils Göransson, samordnare på Östermalms stadsdelsförvaltning, förklarar att det diagram som ofta brukar användas för att skildra hållbarhetsdimensionerna ger en lite missvisande bild, det är ett sätt att skildra idén menar han men att en perfekt balans mellan de olika dimensionerna sällan finns i verkligheten. Nils Göransson förklarar att: … nej men så här, jag… det är ju snarare… det är snarare en process än ett mål, och det låter lite klyschigt men det viktiga här är, alltså den här idén om du vet cirkeldiagrammet med ekonomisk hållbarhet, social hållbarhet och ekologisk hållbarhet, och så överlappar dom, och så i mitten där har du en hållbar utveckling, det är ju bara en idé, det är ett koncept för att folk ska förstå vad menar vi med hållbar utveckling, men det där överlappet, det finns inte alltid ens när du jobbar med dom här frågorna, alltså… det kan vara jättesvårt att hitta den utvecklingen utan ibland måste man prioritera vissa frågor och så vidare (Nils Göransson) 32 Det finns en mängd kunskap inom kommunen men det viktiga enligt Nils Göransson är att de olika förvaltningarna sätter sig ner tillsammans och aktivt arbetar för att komma så nära idén om hållbar utveckling som möjligt. Han fortsätter förklara: … så det handlar om att sluta tänka i stuprörstänkande för det har våra förvaltningar i Stockholms stad gjort tillräckligt länge, och det beror på att vi har olika uppdrag […] det viktigaste tycker jag för en hållbar stadsutveckling är att vi, som vi gör nu, sitter gemensamt i projektet och sätter ihop dom här olika stuprören, och får systemperspektivet på det här […] för då kommer vi så nära som möjligt den här idén, diagrammet med hållbarhetsdimensionerna (Nils Göransson) 5.1.5 Hållbara byggnader och ett långsiktigt tänk I likhet med att de intervjuade på Stockholms stad visade viss tveksamhet när de skulle besvara frågan om hur de ser på hållbar stadsutveckling var det tydligt att de byggherrar som intervjuats för studien gav prov på en viss eftertänksamhet. Då frågan ställs säger exempelvis Malin Lindskog, projektledare på JM, att: ”jaa… vad ska man säga där”, och Jan Kruhsberg, VD och projektansvarig på Reinhold Gustafsson, uttrycker det så att: ”jaa det är ju lite luddig… fråga kanske…”. För de byggherrar som intervjuats handlar hållbar stadsutveckling dock till stor del om att de hus som byggs ska vara av bra kvalitet och att de tekniska lösningar som installeras i byggnaderna ska hålla över tid. Mats Nissling, projektchef på NCC, säger exempelvis att: ” ja men hållbar stadsutveckling är ju, ja det stora man tänker på är att det ska stå lång tid och det ska, ja det ska hålla”, och Ulf Ericsson, VD på Lennart Ericsson, säger att: ”… det ska vara bra kvalitet på allting, alltså från fasadmaterial och stommar och liksom allting på själva husen samtidigt som det är bra om det kan finnas en flexibilitet”. Det gäller således att välja material och lösningar som inte bara är bra idag utan som också kan fungera lång tid framöver. Något som flera av byggherrarna är eniga om är att det kanske allra viktigaste är att ha ett långsiktigt tänk och säkerställa att det som byggs också fungerar lång tid framöver. Detta beskriver informanterna dock som en svår balansgång där de å ena sidan vill använda sig av ny teknik samtidigt som de å andra sidan inte vill chansa och installera teknik de inte har erfarenhet av eller känner sig helt trygga med att använda. Mats Nissling, projektchef på NCC, förklarar att Norra Djurgårdstaden är ett område som drar till sig mycket ny innovation och utvecklingstankar men att det är viktigt att även se till att lösningar har landat ordentligt så att man vet att det är hållbart. Som Mats Nissling förklarar är det därför viktigt att alltid ha förvaltningsskedet och de boende i åtanke. På samma sätt menar Jan Kruhsberg, VD och projektansvarig på Reinhold Gustafsson, att spetsprojekt som Hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden kan leda till att tekniska lösningar som inte är helt beprövade innan används. Han uttrycker det så att: Det man gör nu tycker jag kanske lite grann det är, i dom här spetsområdena som Hammarby Sjöstad och kanske här också i viss mån då, det är att man, man tvingar ju på system så att säga som man undrar om dom, om det i längden är dom rätta (Jan Kruhsberg) Som Ulf Ericsson, VD på Lennart Ericsson, berättar fanns det en del teknik de hade kunnat installera men som de valt att avstå ifrån då de inte helt trodde på lösningen. Ett sådant exempel var en avloppsvärmeväxlare och han säger att: ”så en sån lösning är såhär typisk, alltså visst hade man kunnat slänga in den för att få det att se bättre ut men, i liksom beräkningen, men det är inga grejer som vi vill ha för att vi vet att det inte funkar särskilt bra i drift”. Gemensamt för byggherrarna är såldes att de visar stor omtanke för de boende när det gäller vilken teknik de installerar i fastigheterna och flera påpekar att det är viktigt att hela 33 tiden ha förvaltningsskedet i åtanke och inte glömma bort dem som faktiskt ska bo i området då det är klart. Malin Lindskog, projektledare på JM, berättar att: … framför allt så måste man ju liksom när man gör det förstå att… vi kan leka hur mycket som helst vi som håller på här och bygger och planerar och sådär men det är liksom, det är ju inte vår stadsdel […] så jag kan känna ibland att man tappar lite det perspektivet för att det är ju inte vi som skapar stadsdelen, det är ju inte stan som skapar stadsdelen utan det är ju dess invånare som skapar stadsdelen, sen kan ju vi, såklart, skapa förutsättningarna men det är ju ändå dom som bor här och dom som, invånarna här som… gör stadsdelen (Malin Lindskog) 5.2 Att arbeta för hållbarhet i Norra Djurgårdsstaden Något annat som varit intressant att undersöka i den här uppsatsen är även hur arbetet har sett ut för att nå visionen om hållbarhet i Norra Djurgårdsstaden och vilka aktörer som varit betydelsefulla i det arbetet. Detta är särskilt intressant i relation till att en mängd kritik har växt fram på senaste tid som pekar på svårigheterna med att implementera hållbarhet (Polk 2010). Framför allt gäller kritiken de problem som ofta uppstår då storslagna visioner ska översättas till konkret arbete samt de svårigheter som ofta finns i att upprätta en fungerande organisation och ett fungerande arbetssätt (Polk 2010, s. 438f; Nilsson 2007, s. 444). För att nå de uppsatta målen i Norra Djurgårdsstaden har ett övergripande miljö och hållbarhetsprogram tagits fram och en särskild organisation och arbetssätt har utarbetats för hur man samverkar både internt, med byggherrar och med andra aktörer. Tanken om att goda resultat nås genom samarbete genomsyrar projektet och står uttalat både i det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet (Stockholms stad 2010b) och visionsdokumentet för området, Norra Djurgårdsstaden, Vision 2030 (Stockholms stad 2009). Som resultaten från intervjuerna visar är det stora skillnader i hur organisation och arbetssätt ser ut i Norra Djurgårdsstaden i jämförelse med andra projekt och Staffan Lorentz, projektchef för Norra Djurgårdsstaden, säger att det har krävts ett väldigt annorlunda arbetssätt för att få till frågorna om miljö och hållbarhet. Staffan Lorentz säger att: Vi har behövt utarbeta en rad olika processer kring hur vi ska få fatt på rätt krav att ställa, hur vi över huvud taget ska få fram rätt mål, hur vi ska tolka dom där målen som man satte för oss, vad vi ska jobba med för frågor och hur vi ska jobba med dom frågorna […] vilka är det som behöver vara inblandade och vem är det som behöver säga ja och nej inom våra förvaltningar och i… politiskt, hur ska vi lägga upp det här gentemot byggherrar och gentemot entreprenörer… (Staffan Lorentz) 5.2.1 Projektorganisation Det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet ligger alltså till grund för miljöarbetet i Norra Djurgårdsstaden och när det antogs följde alltså en process av att tolka målen och upprätta en organisation för att säkerställa att de frågor som tas upp i programmet också beaktas i projektet, se figur 7. För att arbeta med olika ämnesspecifika frågor inom miljö och hållbarhet skapades således ett flertal fokusgrupper; Klimatanpassning och grönskande utomhusmiljö, Hållbart energisystem, Hållbart kretslopp, Hållbara transporter, Hållbara byggnader och anläggningar samt Bo och arbeta i Norra Djurgårdsstaden (Stockholms stad 2013a). Staffan Lorentz, projektchef för Norra Djurgårdsstaden, förklarar att man säkert hade kunnat göra en annan indelning men att det var de fokusområden man landade i. Sedan togs det i projektet fram förslag på vad de olika fokusgrupperna kunde driva för frågor så att en styrgrupp kunde sålla bland ambitionerna och ge direktiv kring vilka frågor fokusgrupperna skulle arbeta med. Som Staffan Lorentz berättar har fokusgrupperna sedan bemannats och består av representanter från stadens olika förvaltningar med kompetens inom respektive ämnesområde. 34 Figur 7. Miljöprofilsorganisation i Norra Djurgårdsstaden (Rosén m fl. 2014, s. 9). Som de intervjuade berättar så finns det även ett flertal olika arbetsgrupper som är knutna till miljöprofilsorganisationen. Dels finns det en miljösamordningsgrupp som håller ihop arbetet och fungerar som länk mellan de olika förvaltningarna och fokusgrupperna. Nils Göransson, samordnare på Östermalms stadsdelsförvaltning, berättar att det är där mycket av de större systemfrågorna och strategierna behandlas. Sen finns det även andra typer av grupper och möten knuta till miljöprofilen. Som Therese Rosén, samhällsplanerare på Östermalms stadsdelsförvaltning, förklarar så är det en del olika sammanhang man ska ingå i. Som ordförande för fokusgruppen Bo och arbeta i Norra Djurgårdsstaden berättar hon att de dels har möten med den egna fokusgruppen men att det också regelbundet hålls möten där ordförandena för respektive fokusgrupp träffas och diskuterar olika problemställningar gemensamt. Therese Rosén berättar att det också finns en miljöprofilsgrupp där fler aktörer och nyckelpersoner kan diskutera projektets miljöåtaganden i ett större forum. Dels har alltså arbetet med miljöprofilen delegerats till olika fokusgrupper med specifik kunskap inom ämnesområdena, men som flera av de intervjuade påpekar så har det även varit viktigt att det finns en samordnande grupp över dessa som har en större helhetssyn samt att de olika fokusgrupperna har möjlighet att mötas i olika sammanhang. 5.2.2 Ett ökat samarbete mellan stadens förvaltningar Även de andra intervjuade på Stockholm stad instämmer i att det har varit stor skillnad i att arbeta med Norra Djurgårdsstaden i jämförelse med andra projekt. Framför allt handlar det om att man har ett tätare samarbete mellan förvaltningarna och att en del förvaltningar som annars involveras sent i processen har en roll mycket tidigare i Norra Djurgårdsstaden. Som Jonas Claeson, planarkitekt och biträdande sektionschef på stadsbyggnadskontoret berättar så brukar man ofta skilja på de planerande förvaltningarna som stadsbyggnadskontoret och exploateringskontoret och de förvaltningar som sedan ska ta hand om det som har planerats som exempelvis miljöförvaltningen och stadsdelsförvaltningen. I Norra Djurgårdsstaden är dock de flesta förvaltningar med redan i planeringsskedet vilket de intervjuade ser stora fördelar med. Christina Wikberger, projektledare på miljöförvaltningen, berättar att: 35 … det är jättesvårt för oss att komma in så tidigt i andra projekt, för att vår liksom roll rent formellt, som vi måste göra det är att, som miljöförvaltning då, det är ju att svara på detaljplanerna som kommer på remiss […] här kommer vi ju in mycket tidigare, så det behöver inte har varit en planbeställning gjord ännu, och där ser väl vi att det vore ännu bättre om vi kom in ännu tidigare, för då skulle man kunna lösa många frågor så att det inte behöver gå så långt, så att vi säger, ja påpekar olika miljö och hälsofrågor som, i ett ganska sent skede då som kan vara svåra att ordna (Christina Wikberger) Även Örjan Lönngren, projektledare på miljöförvaltningen, förklarar att samarbetet mellan förvaltningarna tagits längre i Norra Djurgårdsstaden just på grund av miljöprofilen. Enligt hans mening har det varit mycket stuprörstänk och skygglappar tidigare där varje förvaltning har arbetat var för sig med sina frågor men att ett sådant arbetssätt inte har fungerat i Norra Djurgårdsstaden. Både Christina Wikberger och Örjan Lönngren tror dessutom att ett sådant arbetssätt där förvaltningarna samarbetar i högre utsträckning är något som håller på att förändras generellt i hela Stockholms stad. Just nu byggs det mer bostäder än någonsin och av den anledningen tror Christina Wikberger att det kommer ställas allt högre krav på ett mer samordnat arbetssätt inom kommunen där fler frågor kan beaktas i ett tidigt skede. 5.2.3 Från kravlista till gemensam kunskapsutveckling Något annat som är utmärkande för Norra Djurgårdsstadens organisation är hur samarbetet med byggherrar och andra aktörer ser ut. Eftersom visionen om att Norra Djurgårdsstaden ska bli en hållbar stadsdel ursprungligen är stadens vision är det också staden som formulerar de mål och miljökrav som ställs i projektet (Stockholms stad 2010b, s. 37). Som Örjan Lönngren, projektledare på miljöförvaltningen, förklarar så är det fokusgruppernas uppgift att för varje utbyggnadsetapp formulera konkreta miljökrav inom respektive fokusområde och skriva in dem i handlingsprogram som byggherrarna ska följa. När byggherren sedan bestämmer sig för att bygga i området och får markanvisning skrivs ett exploateringsavtal där man också åtar sig att följa de krav som står i avtalet. Enligt Elisabet Johansson, projektledare på Viktor Hanson, är staden på så sätt en viktig aktör för att de driver miljö och hållbarhetsfrågorna i projektet. Samtidigt är det dock också nödvändigt, som både hon och flera av de andra intervjuade påpekar, att kravställandet inte bara sker genom en envägskommunikation utan i dialog. Detta för att säkerställa att alla är eniga kring kraven men också för att se till att kraven blir realistiskt ställda. Som Jonas Claeson, planarkitekt och biträdande sektionschef på stadsbyggnadskontoret, berättar var det problem i Hammarby Sjöstad med att många byggherrar struntade i kraven eftersom de ansågs alltför svåra att uppnå. För att undvika det i Norra Djurgårdsstaden har man haft flera workshops där byggherrarna varit inbjudna att diskutera kraven tillsammans med staden och ge feedback på vad som fungerar och inte fungerar. Även de byggherrar som intervjuats menar att de är viktigt att ha en dialog och att det inte går att ställa vilka krav som helst om de ska kunna realiseras. Mats Nissling, projektchef för NCC, säger exempelvis att dialog och samverkan är avgörande för att man ska lyckas med miljösatsningarna. Han säger att: … jo men jag tror att det måste vara en dialog i alla fall så att man inte är strikt, så att det inte bara blir monolog och säga att nu ska ni göra så här, för då blir det inget bra utan jag tror att ska man bygga en miljöstadsdel och skapa det i världsklass så måste man hjälpas åt, sen är det klart att någon måste diktera villkoren… (Mats Nissling) Ett initiativ för att skapa gemensamt lärande kring de miljökrav som ställs är även de kompetensseminarier som exploateringskontoret anordnar. Syftet med kompetensprogrammet är att utbilda både stadens projektledare och byggherrarna med deras arkitekter och konsulter inom de olika ämnesområden som miljöprogrammet omfattar (Stockholms stad 2014e). Det 36 första kompetensprogrammet hölls under 2011 för etappen Norra 2 och hade teman som energi, gröna tak, kretslopp och livsstil (ibid.). De flesta av de byggherrar som intervjuats för den här studien och som endast varit verksamma i de tidiga etapperna har dock inte fått möjlighet att delta i kompetensprogrammet, men Mats Nissling, projektchef på NCC, som ansvarar för projekt i både Norra 1 och Norra 2 lyfter fram programmet som ett lyckat sätt att samverka med kommunen på. En annan aktivitet som anordnas av staden för att underlätta för byggherrarna är Forum för hållbara lösningar på Norra Djurgårdsstaden Innovation. Forumen arrangeras varannan månad och är ett tillfälle för byggherrar att komma i kontakt med leverantörer av olika miljölösningar och därmed se vad som finns på marknaden (Stockholms stad 2013b). 5.2.4 Biodling för att engagera de boende En viktig aktör för att hållbarhetsarbetet ska lyckas i Norra Djurgårdsstaden är även de som i slutändan väljer att bosätta sig i området, och av den anledningen har också ett flertal initiativ tagits för att engagera de boende i miljöarbetet. Therese Rosén, samhällsplanerare på Östermalms stadsdelsförvaltning, som också är ordförande i fokusgruppen Bo och arbeta i Norra Djurgårdsstaden berättar om flera saker de har gjort i sin fokusgrupp för att skapa en god relation till de boende. Från stadsdelens sida har de exempelvis startat upp en webbsida för att sprida nyheter och berätta vad de gör, de har arrangerat en seminarieserie i två omgångar och varit med och anordnat dagar med öppet hus i Norra Djurgårdsstaden. Therese Rosén berättar också om tre konkreta projekt som fokusgruppen har arbetat med för att engagera de boende i området. Hon säger att: Och vi har ju gjort några särskilda projekt också som, vi riggade ju en urban odling här i somras, och vi har haft medborgardialog kring den här natur- och kulturstigen som jag berättade om, och sen har vi ju även etablerat en bikupa och har en liten grupp boende som får sköta den där, så det är ju tre projekt som syftar till att man liksom ska engagera sig i sin närmiljö och lära sig något om miljö och hållbarhetsfrågor… (Therese Rosén) Nils Göransson, samordnare på Östermalms stadsdelsförvaltning, som också arbetar med fokusgruppen Bo och arbeta i Norra Djurgårdsstaden berättar att de dessutom försökt utveckla ett boendenätverk i området. Detta arbete har inspirerats av Hammarby Sjöstad där ett sådant nätverk, HS2020, redan finns. Som Nils Göransson berättar har boende på egen hand samorganiserat sig i Hammarby Sjöstad för att driva olika frågor som berör deras bostadsområde. Organisationen har blivit en aktör att räkna med berättar han då Stockholm stad har kontakt med dem för att diskutera olika frågor. Tanken är således att försöka skapa ett liknande nätverk i Norra Djurgårdsstaden förklarar Nils Göransson. Han säger att: Och då vill vi att det ska bli samma sak här, så nu har jag dragit igång att vi ska, i vår ska vi ses och försöka bygga upp NDS2030 som dom får driva, med stöd från oss, men inte att vi drar i dom hela tiden utan såhär, dom boende, om dom lyckas få till en sån här organisation så ska dom kunna bestämma sig demokratiskt för vilka frågor vi vill jobba med, vad vi är intresserade av (Nils Göransson) 5.3 Vad som har gjorts hittills i miljöarbetet För att uppfylla studiens syfte och finna svar på huruvida den kritik som riktats mot hållbarhetsbegreppet kan utmanas eller inte har det även varit intressant att undersöka vad som har gjorts hittills i Norra Djurgårdsstadens miljö och hållbarhetsarbete. Som beskrivits tidigare menar flera kritiker att den holistiska visionen om hållbarhet ofta skalas ner till enbart ekologiska frågor och tekniska lösningar när det kommer till implementering (Vallance m fl. 37 2012). Den övergripande visionen för Norra Djurgårdsstaden är, som tidigare nämnt, att området ska utvecklas till en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar stadsdel i världsklass (Stockholms stad 2010b, s. 11). Av den anledningen har det alltså varit intressant att undersöka hur miljöarbetet sett ut hittills i Norra Djurgårdsstaden och hur det kan relateras till de olika dimensionerna av hållbarhet, vilket presenteras i det här avsnittet. 5.3.1 Avfallskvarnar och arbetsmetoder En fråga som ställts till de intervjuade är således vad som gjorts hittills i projektet och hur det visar sig att Norra Djurgårdsstaden är ett miljöprofilerat område. Eftersom frågan är ganska öppet ställd är det dock lite olika vad de intervjuade tar upp. För byggherrarna är det främst konkreta saker kopplade till fastigheterna som diskuteras. Philip Wikberg, biträdande projektledare på Järntorget, berättar exempelvis att det varit en del miljöåtaganden som lett till särskilda lösningar man kan visa på i området. Han säger att: Det har ju varit vissa åtaganden så från, som vi har åtagit oss att göra, bland annat så har ju alla bostäder avfallskvarnar för att återvinna biogas […] och sen är det ju sopsugsanläggning i hela området… och så fjärrvärme är ju det som vi använder som energikälla […] sen har man väl försökt att få ner energiförbrukningen av husen genom att ha bättre fönster och så […] och sen har vi väl använt, vi har extra energieffektiva vitvaror… (Philip Wikberg) Även Malin Lindskog, projektledare på JM, berättar att det finns en del konkreta saker att peka på när det gäller vad som gjorts i området. Förutom att husen är färdigbyggda så har de exempelvis använt sedumtak, installerat avfallskvarnar i lägenheterna och förberett för laddstolpar i garagen. Malin Lindskog berättar också att de har försökt att tänka på hur cykelrum har placerats så att de boende ska ha enkelt att komma åt cykeln och därmed uppmuntras till att cykla mer istället för att använda bilen. Andra konkreta saker som byggherrarna nämner är individuell mätning av varm- och kallvattenförbrukning i lägenheterna och att gröna elavtal har tecknats för fastigheterna. För de intervjuade på Stockholms stad är det en del konkreta saker kopplade till fokusgruppernas arbete som nämns som svar på frågan om vad som gjorts hittills i projektet. Christina Wikberger, projektledare på miljöförvaltningen, berättar exempelvis om den grönstruktur som börjar bli påtaglig i området och Therese Rosén och Nils Göransson berättar om de initiativ som tagits i deras fokusgrupp för att engagera de boende i området. Som flera av de intervjuade på Stockholms stad påpekar har dock mycket tid lagts ned på att utarbeta fungerande arbetsmetoder varpå en stor del av det som gjorts hittills i projektet kanske inte syns konkret i området. Som Nils Göransson, samordnare på Östermalms stadsdelsförvaltning, påpekar är en viktig skillnad när man diskuterar vad som gjorts hittills i projektet om man ser till det som redan är färdigbyggt och står klart i området eller om man ser till vad det har planerats för. 5.3.2 Inga spjutspetsprojekt i Norra 1 Eftersom det som står färdigbyggt nu i området inte haft miljökrav på sig på samma sätt menar Staffan Lorentz, projektchef för Norra Djurgårdsstaden, också att det kan bli lite missvisande om man bara utvärderar miljöarbetet efter de husen. Som Staffan Lorentz förklarar finns en del konkreta saker att peka på som gjorts i området, men att mycket också handlat om att utarbeta en fungerande organisation och ett sätt att arbeta på. Han säger att: … vi har ju byggt nästan tusen lägenheter snart skulle jag tro som har gjort precis allt vad dom har kunnat i Norra 1 och Västra för att nå hög, nå bättre energimässigt än vad dom hade gjort om vi inte hade ställt några krav alls, och jobbat med grönytefrågor och boendedialog och såna 38 frågor som har gett resultat […] men sen har vi ju, i mångt och mycket har vi ju utvecklat processer för att få in frågor i projektet […] vi har ju behövt uppfinna en del liksom instrument för oss själva under tiden, sen har ju, sen finns det ju teknik, tekniklösningar kopplat till det som är igång (Staffan Lorentz) Att Norra 1 inte berörs fullt ut av miljöprofilen är något som även de intervjuade byggherrarna påpekar. Elisabet Johansson, projektledare på Viktor Hanson, som är engagerad både i Norra 1 och Norra 2 säger exempelvis att hon tror att miljöprofilen kommer bli mer påtaglig i senare etapper. Av den anledningen har byggherrarna inte heller upplevt några större skillnader hittills med att bygga i Norra Djurgårdsstaden i jämförelse med i andra delar av staden. Större byggföretag som NCC och JM har redan olika former av tekniska plattformar och koncept för lågenergihus de arbetar efter vilket gjorde att åtagandena i miljöprogrammet varken kändes främmande eller omöjliga att uppnå. Inte heller för de byggherrar som bygger hyresrätter tycks miljöprofilen innebära några direkta förändringar. Snarare menar de att det är lite av en förutsättning att bygga bra och hållbara hus då man bygger för egen förvaltning. Ulf Ericsson, VD på Lennart Ericsson, förklarar att miljöåtagandena inte inneburit några stora skillnader eftersom de generellt sett eftersträvar en hög nivå i sina projekt. Han säger att: Så visst, kraven har ju gjort så att vi har varit tvungna att kolla igenom det en extra gång med olika konsulter och så vidare, och även valt bort vissa entreprenörer som inte har visat sig kunna uppfylla liksom dom kraven man har och sådär, men sen är det ju, det är inga spjutspetsprojekt våra hus heller […] så det har inte varit några jätteförändringar, sen har vi ju alltid, vi har väl i och för sig en ganska hög nivå normalt ändå... (Ulf Ericsson) 5.3.3 Från miljöprogram till hållbarhetsprogram Något som de intervjuade på Stockholms stad tycks vara överens om är även att det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet som varit gällande för Norra Djurgårdsstaden inte varit helt lyckat. Det fanns höga ambitioner med programmet menar de, men att det inte blev så bra skrivet varpå målen varit svåra att arbeta efter. Av den anledningen har mycket arbete även lagts på att revidera programmet de senaste två åren, och ett nytt hållbarhetsprogram kommer att antas under våren 2014. Örjan Lönngren, projektledare på miljöförvaltningen, berättar att de i sin fokusgrupp haft problem med att arbeta efter programmet och att det dessutom varit för mycket fokus på de ekologiska aspekterna av hållbarhet. Han säger att: … det är väldigt mycket i miljöprogrammet som står flera gånger, det är ibland väldigt generellt och ibland går det in i väldigt precisa detaljer så det är liksom, det är lite spretigt det där miljöprogrammet, och då försöker vi att skriva om det så att det ska bli mera struktur i det, mera sammanhållet, och dessutom saknas det ju väldigt mycket den sociala och ekonomiska hållbarhetsaspekten i det där, det är egentligen mer ett ekologiskt miljöprogram (Örjan Lönngren) Att det varit alltför mycket fokus på ekologisk hållbarhet i det tidigare miljöprogrammet är även de andra intervjuade på Stockholms stad överens om. Jonas Cleason, planarkitekt och biträdande sektionschef på stadsbyggnadskontoret, berättar att Sverige och Stockholm generellt sett är bra på ekologiska frågor varpå det länge varit ett fokus på just den dimensionen. Staffan Lorentz, projektchef för Norra Djurgårdsstaden, förklarar att de numera pratar om ett hållbarhetsprogram för Norra Djurgårdsstaden, tidigare kallades det miljö och hållbarhetsprogram vilket han menar blev lite tårta på tårta och dessutom mer begränsat till den ekologiska dimensionen. 39 Något annat som de intervjuade lyfter fram som en fördel med det nya hållbarhetsprogrammet är att det skapats en större samsyn i projektet kring hur man ser på hållbar stadsutveckling. Eftersom arbetet med att ta fram det nya programmet pågått i omkring två år så har man träffats i flera sammanhang och fått större förståelse för varandras frågor. Som Staffan Lorentz säger så finns det lite olika syn i projektet på hållbarhetsfrågorna och hur långt man ska gå men att man genom samverkan och diskussion kan hitta en bra sätt att balansera olika frågor på. På samma sätt menar Christina Wikberger, projektledare på miljöförvaltningen, att det givetvis finns experter som arbetar för sina respektive hjärtefrågor men hon tror att det i projektet som helhet blir en bra balans tack vare samordningen i organisationen. Christina Wikbeger säger att: … man får ha respekt för att det finns många experter här som brinner för sin grej liksom, men jag tror att miljösamordnarna och projektet som helhet har väldigt bra koll på hållbarhetsperspektivet, och det har ju varit en så lång process med att jobba med det här, både med miljöprogrammet som finns nu och med omarbetningen, det har ju hållt på i över ett år och alla har varit involverade i det, så det, jag tror att den processen när alla är så involverade då får man ju också en större förståelse för hur allting hänger ihop (Christina Wikberger) 5.3.4 Vision och verklighet i ett nybyggarområde För de boende som intervjuats för den här uppsatsen är det också framför allt tekniska lösningarna i deras lägenheter som nämns först då de får frågan om hur det märks att Norra Djurgårdsstaden är ett miljöprofilerat område. Dock tycker de inte att det är så stor skillnad från en vanlig lägenhet. Som en av de boende, Peter berättar så finns det en del ny teknik i lägenheterna men att mycket av miljöprofilen återstår att se i området. På samma sätt menar Hans att miljöprofilen inte är särskilt påtaglig än i Norra Djurgårdsstaden och att flera saker som står uttalat i miljöprogrammet ännu inte har infriats. Hans säger att: ”men det är ju inte så tydligt det här miljöprofilen mer än i parollerna”. Flera av de boende har också visat stor besvikelse över att det saknas service i området och att kollektivtrafiken inte fungerar optimalt. Som en av de boende beskriver så känns det som att de bor i ett nybyggarområde där varken planeringen eller servicen hinner med i samma takt som boende flyttar in. Att kollektivtrafiken inte fungerar upplever de boende också som särskilt irriterande då det dessutom finns färre parkeringsplatser i området. Monica säger exempelvis att: ”det borde ju vara väldigt bra och tätgående kollektivtrafik då tycker jag, om man inte ska ha någon bil”. Flera av de boende menar också att det är onödigt av staden att lova saker de inte kan hålla. Det har både varit tal om att förlänga vissa busslinjer till området och planer på en spårvagn till Norra Djurgårdsstaden har också diskuterats. Nu verkar varken det ena eller andra vara aktuellt längre vilket gör att de boende känner sig lite svikna. Trots bristfälligheten vad gäller kollektivtrafik i området så visar dock de boende viss förståelse för att det kan vara komplicerat att få till såna frågor då det är flera aktörer som SL som är inblandade. Peter säger exempelvis att: ”det där med kommunikationerna, det har jag större förståelse för att det är en timing-fråga för staden och SL, landstinget att liksom få tillstånd”. På samma sätt säger Hans att det till stor del handlar om det politiska systemet där busstrafiken upphandlas i perioder vilket gör hela situationen komplicerad. Han säger att: … men det här med bussar och transporter och sånt där är det ju, där är det snarare det politiska systemet som har delat upp det på kommun och landsting […] det är ju ett väldigt stelt system, man upphandlar busstrafiken i perioder och sen har landstinget inte så mycket att säga till om däremellan, och kommunen kanske har ett speciellt intresse att ordna trafik för oss men då kommer de ju inte runt, det är landstinget som bestämmer, och SL, och då hamnar vi i samma kö som alla andra orter, förorter och områden i Stockholm […] jag tror att exploateringskontoret köpte lite extra bussturer på 55an och det är ju lite konstig handelssituation då att kommunen ska köpa av SL på nåt sätt (Hans) 40 Något som de boende dock lyfter som en positiv aspekt av Norra Djurgårdsstadens miljöprofil är de initiativ som har tagits av Östermalms stadsdelsförvaltning med odlingslotter och biodling. Dessa aktiviteter har i intervjuerna beskrivs som oväntade inslag som blivit mycket uppskattade. Som en av de boende, Lena förklarar har både bikuporna och odlingsmöjligheten blivit väldigt populära och att det kommer behöva ske en lottning för att avgöra vilka som ska få möjlighet att odla detta år. På samma sätt berättar en annan boende, Ingrid, att odlingslådorna verkligen kommit som en positiv överraskning som också bidragit till en ökat social sammanhållning. Hon förklarar att: … dom här odlingslådorna, det var väldigt trevligt, det var en positiv grej som ja, som kom som en överraskning, annars känns det som att man hade vissa förväntningar när man flyttade in, och dom har i allmänhet inte infriats, man har blivit rätt så besviken på mycket, men dom där odlingslådorna, aj aj aj, ja toppen verkligen […] nej men just den här sociala, det här sociala kittet behövs ju, verkligen, och det känns som det är väldigt lite av det, så det kändes positivt (Ingrid) 5.3.5 Sopor en fråga om demokrati En annan fråga som har visat sig vara högst aktuell för flera av de intervjuade boende är det sopsugssystem som byggs i området och hur det ska drivas. Även om flera av informanterna beskriver sopsugssystemet som en bra lösning generellt så har det uppstått livliga diskussioner kring hur systemet ska hanteras och vem som bör ha huvudmannaskap för det. I vanliga fall är det kommunens ansvar att se till att de invånare som bor i kommunen kan bli av med sitt hushållsavfall och övrigt avfall (Stockholms stad 2014f). I Norra Djurgårdsstaden, i och med det sopsugssystem som byggs i området, så har kommunfullmäktige dock beslutat att det är de boende i området som genom samfällighetsföreningar ska ansvara för sopsugssystemet. Detta är något som flera av informanterna för den här studien har opponerat sig emot och frågan har också uppmärksammats i media där både föreningar från Hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden har visat sitt motstånd. Philip Wikberger, biträdande projektledare på Järntorget, berättar att han tycker att sopsugen egentligen är en bra lösning för att minska transporter i området men att det blir lite komplicerat när det ska läggas på de boendes ansvar. På samma sätt menar Malin Lindskog, projektledare på JM, att de blir svårt för en bostadsrättsförening att sköta ett så pass stort och komplicerat system. Hon säger att: ”en bostadsförening är ändå inte, det är inte proffs liksom, det är amatörer som sitter i föreningarnas styrelse och till slut så blir det liksom lite för svårt”. Särskilt för de boende som intervjuats för den här studien är frågan om sopsugssystemet både angelägen och något de oroar sig över. Magnus förklarar att: Här vill dom att bostadsrättsföreningarna och hyres, alltså fastighetsägarna för hyreslägenheterna, att vi ska vara helt ansvariga för det sopsugssystemet, och det är med kompressorer och ventiler och vågar och, men det är ju […] det borde ju vara kommunens ansvar, ska vi som lekmän ta på oss ett sånt här teknikansvar […] så det är väl egentligen det som är mest på tapeten och som är ett orosmoment här, och hur ska vi kunna budgetera kostnader för det där, det är ju helt omöjligt va (Magnus) Dels är de boende alltså oroade över hur de som lekmän ska kunna förvalta ett så pass stort och komplicerat system, men de är också besvikna över hur beslutet tagits över deras huvuden där de inte haft någon makt att påverka. Som Hans berättar så var både tjänstemännen på kommunen och byggherrarna först överens om att det skulle bli staden som skulle ansvara för sopsugsanläggningen men att kommunfullmäktige trots det tog beslutet om att det skulle bli de boendes angelägenhet. På så sätt visar de boende viss förståelse för att varken byggherrar eller stadens tjänstemän heller haft möjlighet att påverka det politiska beslutet. Dock är de 41 missnöjda över hur kommunen har hanterat frågan och inte gett de boende tillräckligt med information. Peter säger att: … och jag tycker det är bedrövligt hur staden har hanterat informationsfrågan mot oss, att politikerna tar ett beslut det är en sak va […] vi hade ju en massa frågor och sånt som, alltså det här är ju komplext, och då tänker jag inte direkt på tekniken, kan man ju på något sätt begripa att det sop, soporna sugs via kanaler till ett ställe va, men alltså avtalen och juridiken och ekonomin i det här (Peter) Ett par av de boende diskuterar dessutom vad som mer kan läggas på deras ansvar i framtiden om utvecklingen fortsätter på samma sätt. Som Peter förklarar är det intressant at fundera över var gränsen för det offentligas åtagande kontra fastighetsägarnas åtagande egentligen går och Monica funderar över hur det kommer bli med snöröjning och med gatorna, om det också kommer att läggas på de boendes ansvar. 5.3.6 Föreningsliv på bekostnad av social gemenskap Eftersom de boende som intervjuats för den här studien är engagerade i sina bostadsrättsföreningar har det även varit intressant att fråga hur arbetet där har sett ut och vad de har arbetat med hittills i sina föreningar. De intervjuade berättar att det till en början har varit mycket praktiska saker i relation till bostaden som de har fått ordna med i föreningarna. En av de boende, Monica säger att: ” så det är lite pyssel med att sköta om en fastighet sådär” och en annan boende, Henrik, förklarar att: … alla hus som byggs har ju nya bostadsrättsföreningar och det tar ju tid att bygga upp en förening, alltså det är ju väldigt mycket avtalsfrågor och praktiska grejer att ta tag i, ordningsregler och det är, ja det är jättelånga listor på grejer du måste ta tag i av praktiskt karaktär som gör väl att man har lite… ja så det tar säkert lite tid att få ordning på dom bitarna (Henrik) Av den anledningen menar de boende att det inte anordnats så mycket sociala aktiviteter i området än. Flera anser att det skulle behövas mer gemensamhetsaktiviteter men att föreningarna inte riktigt hunnit med att anordna sådana aktiviteter. Som nämnts tidigare så ses de initiativ som tagit av Östermalms stadsdelsförvaltning med odlingslotter och biodling som positiva inslag för det sociala livet i området men än så länge har det inte ordnats några aktiviteter på egen hand. Eftersom det flyttar in nya boende hela tiden har det också varit svårt att lära känna varandra över gårdarna berättar de boende och att anordna städdagar eller gemensamma gårdsfester. Lena förklarar att: … det är så pass nytt ännu också, ja menar vi var ju bland dom första, som flyttade in här, och sen så har det ju fyllts på efterhand […] det har ju inte varit nåra träffar heller, liksom sådär trädgårdsarbete till exempel, det har inte varit nångång ännu, städdagar och ja, eller om man gör nån festlighet på gården eller sådär det har inte, sånt där har inte kommit igång (Lena) Som Mats Rehn berättar är Hjorthagen annars känt för att ha haft ett rikt föreningsliv genom åren. Från början var Hjorthagen ett arbetarsamhälle med omkring 76 % kroppsarbetande invånare år 1910 (Rehn 2011, s. 90). På den tiden var föreningsverksamheten och arbetarrörelse viktiga forum för invånarna där de kunde mötas och upprätthålla en social gemenskap i området (ibid). Som Mats Rehn (2014) förklarar är dock föreningslivet lite utsatt idag med minskat deltagande i både partier och föreningar. Enligt hans mening är det dock viktigt att invånare vill engagera sig lokalt om man ska kunna uppnå en hållbar stadsutveckling. Mats Rehn säger att: 42 … ja Hjorthagen har ju på ett sätt ändå varit en ganska hållbar stadsdel, det kan man ju säga, det har ju varit en liten avsides ö då i Stockholm men, och vi har väl haft vårt eget inre liv här med ett väldigt stark föreningsverksamhet har det ju funnits här genom åren […] allt föreningsliv är ju lite utsatt idag va, det är inte så lätt att få folk att lämna sina hem och sina telefoner och datorer och liksom engagera sig lokalt, det har ju varit svårt va, man kan ju se på politiska partier av alla färger och idrottsföreningar och andra typer av föreningar […] en sån här kuf som jag då, vara ordförande i en liten idrottsklubb i ja 45 år och längre det är inte så himla vanligt […] och det är klart att ska man verkligen göra då Djurgårdsstaden till en hållbar stadsdel så krävs det också lite insatser från dom som bor där, för det är inte så lätt för tjänstemän och sådär att på ritbordet planera ett samhälle för man måste ju få i liksom samarbete med dom som bor där om det ska bli bra (Mats Rehn) 5.4 Att planera för framtidens hållbara samhälle Att planera långsiktigt och för ett mer hållbart samhälle har också visat sig innebära en del utmaningar. Dels finns det frågor som planerare och byggherrar inte har rådighet över och dels så sker det ständigt förändringar i samhället som man behöver anpassa sig till. Detta har varit intressant att undersöka i relation till den tredje kritiken som diskuterats i den här uppsatsen. Som Swyngedouw (2010) menar har hållbarhetsbegreppet lett till en hegemonisk syn på utveckling som inte rymmer motstridiga åsikter om hur samhället bäst bör utvecklas. I det här avsnittet presenteras de resultat som anknyter till de rådande ramar som finns i dagens samhälle och vad det kan medföra för utmaningar när det gäller att planera för ett mer hållbart samhälle. 5.4.1 Hållbarhet i en kommun med bostadsbrist? En fråga som flera av de intervjuade har tagit upp är svårigheten med att säkerställa en hållbar stadsutveckling när det råder brist på bostäder i kommunen. Som Staffan Lorentz, projektchef för Norra Djurgårdsstaden, beskriver så är en utmaning att nå det övergripande bostadsmålet i projektet och att ta fram byggrätter för alla de som vill flytta till Stockholm samtidigt som dessa ska vara av så hög miljöstandard som möjligt. En annan aspekt är att bostadsbristen kan bidra till att de värden som finns i Norra Djurgårdsstadens miljöambitioner inte når de boende fullt ut. Jan Kruhsberg, VD och projektansvarig på Reinhold Gustafsson, menar att det är först när problemet med bostadsbristen är löst som folk kan se till andra kvalitéer då de letar nytt boende. I likhet med det berättar Johanna Lindberg, marknadsansvarig på JM, att det för de boende ofta handlar om mer konkreta saker när de ska köpa bostad som vilken typ av bostad det är man behöver och vad den får kosta. Även om man vill värna om miljön så är det ofta andra saker som styr menar hon. Hon säger att: ... ja för hur mycket du än skulle, vill bidra till en bättre miljö så är det ju din plånbok och vad din bostad får kosta per månad som liksom är, oftast är den viktigaste frågan, och vad du behöver för typ av bostad såklart, och var den ligger, men inte vad du såhär altruistiskt kan bidra med här i världen (Johanna Lindberg) På samma sätt menar Elisabet Johansson, projektledare på Viktor Hanson, att det inte är säkert att de som är villiga att betala mycket för sin bostad i Norra Djurgårdsstaden också är de som är mest intresserade av miljö och hållbarhetsfrågor. Hon tror att det attraktiva läget är det avgörande i köpbeslutet även om många boende säkert är intresserade av miljöprofilen. Som resultatet från intervjuerna har visat så är det för de boende som valt att flytta till Norra Djurgårdsstaden också främst själva bostaden och områdets läge som har varit avgörande när de valt att flytta dit. Även om flera av de intervjuade tycker att det är bra att området har höga ambitioner vad gäller miljö och hållbarhet så är det alltså inte något som varit avgörande när 43 de valt att flytta dit. När jag frågar informanterna om de tror att miljöprofilen haft stor påverkan för dem som valt att flytta till Norra Djurgårdsstaden säger exempelvis Lena att: ”nej inte är det därför bara, nej nej nej nej, det bara liksom kommer med på nåt vis”, och Magnus uttrycker det så att: ”det är ju ingen gröna vågen som har flyttat hit”. Istället har samtliga informanter uppgett områdets läge, med närhet till både natur och centrum, som den huvudsakliga anledningen till att de valt att flytta till Norra Djurgårdsstaden. En del har bott mer centralt tidigare men sökt sig lite närmare naturen medan andra varit bosatta längre utanför stan och därmed sökt sig lite närmare centrum. En gemensam nämnare är dock att alla upplever Norra Djurgårdsstaden som en stadsdel med unikt läge just på grund av både närheten till natur och närheten till city. Monica säger att: ”vi tyckte det här var en bra kombination då, det är nära att gå ut och promenera, jättefina strövområden och sen så är det nära till stan”, och på samma sätt berättar Henrik att läget mellan natur och centrum varit det avgörande. Han säger att: Det är ju cykelavstånd till, in till stan, ja det går ju till och med att promenera in till city, det tar en halvtimma så att, det gör ju att det fortfarande är centralt och, men det känns ju inte som man bor i Stockholms innerstad här, det är ju väldigt lantligt så fort man bara går över på andra sidan här så är det ju nationalstadsparken, man hör till och med korna på sommaren (Henrik) 5.4.2 Kommunala spetsprojekt eller en allmän god nivå? En annan fråga som har kommit upp under ett flertal intervjuer är även frågan om huruvida kommunen ska ha möjlighet att ställa särkrav i samband med exploateringsavtalen eller inte. Som det ser ut nu har kommunen som markägare stor frihet i att specificera vilka särskilda krav som ska gälla för de byggherrar som får markanvisning inom kommunens gränser. Detta har dock diskuterats mycket det senaste året. Flera menar att de kommunala särkraven förhalar planeringsprocessen och försvårar för byggherrar att använda samma lösningar och projekt i flera kommuner. Som Jan Kruhsberg, VD och projektansvarig på Reinhold Gustafsson, säger så har de flesta kommunerna i Sverige nu sina egna krav vilket både blir mer komplicerat och fördyrar för byggföretagens arbete. På samma sätt menar Mats Nissling, projektchef på NCC, att det är bra generellt med höga ambitioner vad gäller miljö och hållbarhet men att det också måste relateras till vad det finns en marknad för så att det inte blir alltför dyra projekt utan rimliga nivåer. Han säger att: … miljö ligger ju i tiden så att det, det är ju bra, sen kan det vara så att det blir en, en för hård, för hårda krav som gör att produktionskostnaden ökar men då måste man ju se nån bra lösning i förhållande till marknaden och vad marknaden efterfrågar, så att det inte bara är spjutspetsar hela tiden utan att man kan hitta en lösning som är optimal och inte maximal (Mats Nissling) Ett par av de intervjuade på Stockholms stad ser dock en svårighet i att verka för hållbar stadsutveckling om deras möjlighet att agera kravställare tas bort. Det är utifrån de premisser som hela miljöarbetet i Norra Djurgårdsstaden har utarbetats. Staffan Lorentz, projektchef för Norra Djurgårdsstaden, säger att: … sen tycker jag det är, den här särkravsutredningen är ju intressant att vi, man tycker att staden, markägaren inte ska få ställa krav på dom, det som byggs på, inom vår mark liksom och då slår man ju undan benen för oss som kravställare […] då blir det snarare så att då ska man på nationell nivå säga, ja det här är bra nog, och då tror vi att det blir ganska utslätat på hållbarhetsfrågorna och vi har inte möjlighet att liksom testa saker och driva utvecklingen framåt, och pusha nån för att hitta nya lösningar eller för att komma med bra idéer (Staffan Lorentz) 44 Om den pågående utredningen resulterar i att kommunerna fråntas rätten att ställa särkrav blir det således helt andra förutsättningar för de som arbetar i projekt som Norra Djurgårdsstaden. Staffan Lorentz menar dock att det givetvis går att arbeta efter sådana premisser också men att det helt klart skulle bli stor skillnad. På samma sätt menar Örjan Lönngren, projektledare på miljöförvaltningen, att han har en viss förståelse för de resonemang som riktats mot särkraven men att det finns en risk i att utvecklingen för ett mer hållbart samhälle skulle gå för långsamt om det skulle bli en och samma nivå som ska gälla för hela landet. 5.4.3 Ekonomisk tillväxt på bekostnad av social hållbarhet? Slutligen är det flera av de intervjuade som har tagit upp problematiken med att säkerställa social hållbarhet när bostäderna i Norra Djurgårdsstaden blir så pass dyra. Som flera påpekar kan priserna i området ha en segregerande effekt då endast en viss typ av människor har råd att flytta dit. Staffan Lorentz, projektchef för Norra Djurgårdsstaden, säger att: … ofta dyker det upp att det är, att det är väldigt kostsamt att bo här, att det liksom, det är ju ändå en del av Östermalm… är det bara en viss typ av människor som kan, efterfråga att bo här, och det, det är ju faktiskt sant, det är ju som, det är en marknadsekonomi […] när det funkar som det gör att det är liksom budgivning då blir det liksom faktiskt lite exkluderande oavsett hur vi agerar […] så därför behöver ju vi ju som stad vara extra på vår vakt om vi vill kunna säga oss jobba med en social hållbarhet… (Staffan Lorentz) På samma sätt menar Ulf Ericsson, VD på Lennart Ericsson, att det är svårt att prata om social hållbarhet fullt ut så länge priserna på bostäder är höga. Även om han ser det som positivt att det både finns hyresrätter och bostadsrätter i området menar han att de höga priserna leder till en viss likriktning då inte alla har råd att bosätta sig i området. Ulf Ericsson säger att: … till exempel social hållbarhet det är ju, trots att det är en uppdelning av hyresrätter och bostadsrätter så är det ju, det är ju väldigt höga hyror, en typ av människor kan man säga som bor i området… det är ju liksom väldigt likriktat på det sättet… och det kommer man väl inte ifrån, antar jag, med liksom gällande system… (Ulf Ericsson) Även Jonas Claeson, planarkitekt och biträdande sektionschef på stadsbyggnadskontoret, berättar att det ofta diskuterats att inte vem som helst kommer att ha råd att flytta till Norra Djurgårdsstaden på grund av de höga priserna. Enligt hans mening krävs det är annorlunda tänkt kring ekonomi om man helt ska kunna nå social hållbarhet där ekonomi inte bör ses som mål i sig utan som ett medel för att uppnå de andra dimensionerna av hållbarhet som att säkerställa en bra livskvalité för stadens invånare. Jonas Claeson säger att: … om man ska komma åt dom sociala frågorna inom hållbarhet så behöver man tänka ganska mycket annorlunda när det gäller ekonomi för projektet och för staden, och en sån fråga som ständigt debatteras och som vi försöker hantera är ju segregationsfrågor där vi märker att, att med den modell som staden tar betalt för marken så bidrar det till stor del till ökad segregation, och sen så är det klart att det finns ett, att det är ett marknadsvärde som styr hur bostadsmarknaden ser ut och Norra Djurgårdsstaden är ett extremt attraktivt läge vilket också då avspeglar sig i bostadspriserna men det gör ju också att det är delar av samhället som aldrig kommer ha råd att flytta till Norra Djurgårdsstaden, och den frågan är lite såhär oändlig labyrint att försöka hantera, vi har inte svar på frågan själva, även om vi är medvetna om det (Jonas Claeson) 5.5 Sammanfattning Det här kapitlet har ägnats åt redovisa det empiriska material som de genomförda intervjuerna gett upphov till. Kapitlet har strukturerats enligt studiens frågeställningar, den huvudsakliga 45 kritik som riktats mot hållbarhetsbegreppet samt efter de teman som varit återkommande i intervjuerna. Resultatet visar att det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet fungerar som styrdokument där visionerna för projektet står uttalade, att erfarenheterna från Hammarby Sjöstad ses som en viktig utgångspunkt och att marknadsföring av svensk miljöteknik är ett övergripande mål i projektet. När det gäller hur de som arbetar i projektet ser på hållbar utveckling visar resultatet att det inte finns en egen definition av hållbarhet i Norra Djurgårdsstaden. Samtliga anser det dock vara viktigt att alla dimensionerna av hållbarhet beaktas i projektet och för byggherrarna är det viktigt att säkerställa att det som byggs i området håller lång tid framöver. Enligt informanterna bör hållbarhet dessutom ses som en process snarare än ett slutgiltigt mål. I kapitlet har resultaten även visat att det krävts ett annorlunda arbetssätt och en särskild organisation för att kunna hantera miljöfrågorna i projektet. Det finns en tanke om att goda resultat nås genom samarbeten och som beskrivits i kapitlet har miljöprofilen i Norra Djurgårdsstaden både inneburit ett ökat samarbete mellan stadens förvaltningar och med byggherrarna. Inom kommunen medverkar samtliga förvaltningar tidigare i processen och för att säkerställa att krav blir realistiskt ställda har workshops och andra forum arrangerats för byggherrarna. För att engagera de boende i området har Östermalms stadsdelsförvaltning tagit ett flertal initiativ genom lokala aktiviteter som biodling och urban odling. När det gäller vad som gjorts hittills i projektet visar resultatet att det både finns en del konkreta saker att peka på, som avfallskvarnar och sopsugssystem, men att mycket arbete också har lagts på att ta fram fungerande arbetsprocesser och att omarbeta miljöprogrammet. Eftersom den första etappen inte helt omfattas av miljöprofilen har resultatet även visat att det inte finns så vassa resultat att peka på än. Resultaten har också visat att de boende inte är helt nöjda med hur kollektivtrafik och service fungerar i området även om de visar viss förståelse för att det handlar om timing. Kapitlet har dessutom beskrivit att sopsugssystemet är en fråga som är aktuell i området då det finns skilda meningar kring vem som ska vara ansvarig och driva systemet. De boende visar missnöje både över att de åläggs ett stort ansvar och för att de inte anser sig ha fått tillräcklig information i ärendet. Resultatet har även visat att bostadsrättsföreningarna har fullt upp med att komma i ordning i området och därmed inte haft tid över till att arrangera sociala aktiviteter och upprätta en social gemenskap. Slutligen har resultatet även visat på att de intervjuade ser flera utmaningar med att planera för framtidens hållbara samhälle. Dels är det svårt att producera bostäder snabbt och samtidigt ha höga miljöambitioner och dels så finns det en problematik i att priserna på bostäder i området blir så pass höga varpå inte alla kommer ha råd att bo i Norra Djurgårdsstaden. 6. Analys och diskussion I föregående kapitel har de resultat som uppsatsens empiriska undersökning gett upphov till redovisats för att ge en bild av vad begreppet hållbar utveckling innebär i Norra Djurgårdsstaden och hur man har arbetat för att nå den visionen i projektet. Detta kapitel ämnar diskutera resultaten mer utförligt i relation till de teoretiska utgångspunkter som varit vägledande för arbetet. Eftersom studiens syfte är att söka utmana den kritik som riktats mot hållbarhetsbegreppet kommer de kritiska resonemangen diskuteras mer ingående i relation till uppsatsens resultat. Först inleds kapitlet med ett avsnitt där hållbarhetsbegreppets innebörd diskuteras, rubrik 6.1, sedan följer en överläggning kring hur hållbarhet kan implementeras och vilka aktörer som är viktiga i det arbetet, rubrik 6.2. Tredje avsnittet, 6.3, diskuterar sedan hur de olika dimensionera av hållbarhet har beaktats i Norra Djurgårdsstaden och slutligen 46 följer ett avsnitt, 6.4, om de utmaningar som kan finnas med att nå en hållbar utveckling inom ramarna för dagens samhällsstruktur. 6.1 Norra Djurgårdsstaden som hållbar stadsdel Som diskuterats i den här studien har hållbar stadsutveckling blivit det senaste nyckelordet inom samhällsplanering och vad som är intressant är att få verkar vara eniga om vad begreppet egentligen betyder och hur det bör förstås. Som resultatet har visat kan det sägas finnas både en politisk dimension av vad hållbarhet innebär i Norra Djurgårdsstaden och en mer praktisk och operationell betydelse för de som arbetar i projektet. Det här avsnittet ämnar diskutera hållbarhetsbegreppets betydelse i Norra Djurgårdsstaden utifrån de perspektiven samt att relatera resultaten från intervjuerna till den kritik som pekat på hållbarhetsbegreppets vaga formulering och urholkade betydelse. 6.1.1 En miljöstadsdel i världsklass Som resultatet har visat är det övergripande målet för Norra Djurgårdsstaden att området ska utvecklas till en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar stadsdel i världsklass (Stockholms stad 2010b, s, 11). Att Norra Djurgårdsstaden ska vara ett miljöprofilerat område i världsklass går också i linje med Stockholms profil i övrigt som ledande huvudstad i miljö och klimatarbetet. Som beskrivits tidigare har Stockholm fått ett rykte om att ha höga miljöambitioner tack vare långvarigt och strukturerat arbete samt internationella utmärkelser. I relation till det är det intressant att de mål som står uttryckta i det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet för Norra Djurgårdsstaden inte enbart handlar om att säkerställa en hållbar utveckling för det egna projektet utan även om att stadsdelen ska fungera som skyltfönster för hållbart stadsbyggande och bidra till marknadsföringen av svensk miljöteknik (Stockholms stad 2014b). På så sätt är det tydligt hur Norra Djurgårdstaden och det miljö och hållbarhetsarbete som görs där används för att ytterligare befästa Stockholms rykte som grön huvudstad. Som Anholt skriver består världen bara av en global marknad idag varpå städers konkurrens om resurser har blivit allt påtagligare (Anholt 2006, s. 1). Städers konkurrens handlar om att framhäva och kommunicera platsens positiva egenskaper (Middleton 2011, s. 15). Vad gäller Norra Djurgårdsstaden är det således tydligt att den politiska visionen om hållbarhet till stor del handlar om att marknadsföra området och hela Stockholm som ledande inom miljöteknik och hållbart byggande. Det är också intressant att Norra Djurgårdsstaden ständigt ses i relation till Hammarby Sjöstad och att det som görs nu ska bli bättre i relation till det projektet. På så sätt blir det både en slags konkurrens mellan städer och länder, men också internt i en stad att ständigt utvecklas och bli ännu bättre. Det är också tydligt att de intervjuade ser hållbarhetsarbetet som en ständigt pågående lärprocess där erfarenheterna från Hammarby Sjöstad har varit betydelsefulla. 6.1.2 Välförtjänt rykte eller tom marknadsföring? Som Anholt skriver har en stads rykte också stor betydelse för stadens ekonomiska, sociala och kulturella utveckling varpå det är viktigt att politiker är medvetna om vilken bild som förmedlas och vad det innebär (Anholt 2006, s. 7ff). Detta är också intressant i relation till att Meztger och Olsson (2013) ifrågasätter om Stockholm verkligen förtjänar det goda rykte staden har vad gäller miljö och hållbarhetsarbete. Enligt deras mening ligger Stockholm i framkant i vissa avseenden, som med att hålla nere energiförbrukningen i ett kallt klimat, men i andra avseenden menar författarna dock att andra europeiska städer ligger långt före (Metzger & Olsson 2013, s. 3ff). På så sätt menar de att den association som skapats mellan begreppet hållbarhet och Stockholm inte fullt ut beror på stadens egna insatser (ibid.). Snarare 47 menar de att vissa tillfälligheter, som att den internationella miljökonferensen 1972 hölls i just Stockholm och att staden vid sin ansökan om OS hade planer på en grön olympiaby i Hammarby Sjöstad, bidragit till en bild av staden som inte stämmer fullt ut (ibid). Om Stockholm nu inte förtjänar sitt rykte som ledande inom miljö och hållbarhet är det dock intressant att fundera kring hur det ryktet i så fall har kunnat bibehållas. Anholt skriver visserligen att en stads rykte kan ha större betydelse än hur det är i verkligheten (Anholt 2006, s. 7ff). Kanske kan det alltså vara så att Stockholm lyckats leva på ett rykte som inte helt stämmer i verkligheten. Frågan är bara hur länge staden i så fall kan göra det och vad det i så fall innebär för dem som bor där. Enligt Anholt kan marknadsföring i sig inte bidra till en bättre kvalitet i stadsmiljön (Anholt 2006, s. 12). På så sätt borde det krävas verkliga insatser och inte bara tomma visioner för att Stockholm ska utvecklas till en mer hållbar stad. Av den anledningen har det varit intressant att närmare undersöka Norra Djurgårdsstaden som fall för att se hur insatserna där kan bidra till en hållbar stadsutveckling. Något borde ju göras rätt eftersom politikerna fortsätter bygga stadens varumärke kring miljö och hållbarhet. 6.1.3 Synen på hållbar utveckling Som resultatet visat så finns det alltså en politisk aspekt av vad hållbar stadsutveckling innebär i Norra Djurgårdsstaden som till stor del ligger i linje med att marknadsföra Stockholm som ledande huvudstad för miljö och hållbarhetsfrågor. För den här uppsatsen har det dock även varit intressant att se till hur de som arbetar i projektet ser på begreppet, inte minst då flera forskare kritiserat hållbarhetsbegreppet på grund av dess vaga formulering och otydliga innebörd. En fråga som ställts till de intervjuade var således hur de ser på hållbar stadsutveckling vilket visade sig vara en fråga som krävde viss eftertanke innan den besvarades. Flera av de intervjuade uppvisade en del svårigheter när de skulle förklara begreppet och kommenterade på olika sätt att det är en svår fråga eller att begreppet inte är helt enkelt att förklara. Denna tveksamhet kring hur begreppet kan definieras är intressant i relation till att många forskare ställt sig kritiska till hållbarhetsbegreppets vaga formulering. Enligt Davidson (2010) kan hållbarhetsbegreppet liknas vid vad Laclau kallar en ”empty signifier” vilket syftar till begrepp som saknar en tydlig innehållskärna och tenderar att kunna betyda allt för alla (Davidson 2010, s. 391). Vid en första anblick kan det tyckas stämma överens med hur de intervjuade tvekande inleder sina svar på vad hållbar stadsutveckling innebär. Trots att det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet ska vara vägledande i projektet så finns det alltså skilda meningar kring hur hållbarhetsbegreppet bör förstås. Å andra sidan finns det också många likheter i hur de intervjuade förklarar hållbarhetsbegreppet vilket ändå visar på någon slags gemensam förståelse i projektet. Istället för att tolka informanternas tveksamhet kring hur begreppet kan förklaras som att hållbarhetsarbetet saknar betydelse och en tydlig kärna (Laclau 2006) så har det snarare i det här fallet förståtts som att begreppet i sig är komplicerat att sätta ord på men att det trots det finns en gemensam vision för vad man vill åstadkomma i projektet. Informanterna är överens om att det krävs ett hänsynstagande till samtliga dimensioner av hållbarhetsbegreppet, att hållbar utveckling bör ses som en process snarare än ett slutgiltigt mål och att det integrerade arbetet mellan stadens förvaltningar är avgörande för att hållbarhetsarbetet ska lyckas. Trots att det inte finns en egen definition av hållbar utveckling i projektet så kan resultatet alltså ge indikationer på flera gemensamma nämnare i hur begreppet förstås. På samma sätt gav de byggherrar som intervjuats för uppsatsen en del varierande förklaringar av hållbarhetsbegreppet, men trots det finns det ändå flera gemensamma nämnare i hur begreppet förstås. Framför allt tycks hållbarhet för dem handla om att byggnaderna ska vara av bra kvalitet och därmed hålla lång tid framöver. En intressant sak som resultatet visar 48 på är även den balansgång som de intervjuade byggherrarna ser mellan att å ena sidan verka för innovativa och nya lösningar men att dessutom säkerställa att den teknik som installeras ska hålla över tid. Detta är även intressant i relation till teorierna om platsmarknadsföring och vikten av att bygga upp ett starkt varumärke för en plats (Dinnie 2011, s. 3ff). Givetvis vill de byggherrar som bygger i Norra Djurgårdsstaden använda innovativa lösningar och ligga i framkant när det gäller hållbart byggande, men samtidigt gäller det att hela tiden tro på de lösningar som installeras och att säkerställa att de även håller över tid. 6.1.4 Hållbar utveckling -‐ en ständigt pågående process Som resultatet visar finns det också ett fokus på hållbarhet som process snarare än slutgiltigt mål. Enligt de intervjuade på Stockholms stad bör hållbarhet inte förstås som en viss status att uppnå utan snarare en process där man ständigt kan arbeta för att bli lite bättre och lite smartare när det gäller hållbart stadsbyggande. Detta har också varit intressant att relatera till de olika typer av diagram som brukar användas för att illustrera hållbarhet. En vanlig variant är den där tre cirklar används för att representera de tre dimensionerna av hållbarhet och att mittpunkten där cirklarna överlappar ska symbolisera hållbar utveckling (KTH 2013). Enligt Nils Göransson, samordnare på Östermalms stadsdelsförvaltning, är sådana diagram dock väldigt förenklade och av den anledningen också något missvisande. Även om det kan finnas en poäng med att skildra det på ett enkelt sätt påpekar han att det i verkligheten är mer komplicerat att uppnå än vad diagrammen kanske ger intryck av. På samma sätt menar Campbell (2012) att de olika varianterna av diagram och illustrationer som brukar användas för att förklara hållbarhetsbegreppet endast visar på ett fåtal av alla de aspekter som egentligen ryms inom begreppet (Campbell 2012, s. 414f). Som Campbell beskriver så finns det en mängd motstridiga intressen som planerare behöver ta hänsyn till. Det gäller både att verka för ekonomisk tillväxt i staden och samtidigt se till att den tillväxten distribueras rättvist till stadens invånare och att det dessutom kan ske utan att det påverkar naturens resurser negativt (ibid). På samma sätt beskriver Nils Göransson hur arbetet för en mer hållbar stadsutveckling innehåller en mängd kompromisser och prioriteringar. Det finns ingen perfekt mittpunkt där det är hållbart utan enligt hans mening krävs det att stadens förvaltningar arbetar tillsammans och aktivt strävar efter att komma så nära idén om hållbarhet som möjligt. Eftersom det integrerade arbetet mellan stadens förvaltningar tycks vara av stor betydelse är det enligt min mening också intressant att se till den fjärde dimensionen av hållbarhet, det som Fernández-Maldonado och Romein (2012) benämner som den institutionella dimensionen av hållbarhet. Den institutionella dimensionen ska enligt deras mening förstås som en sammanhållande dimension som handlar om hur väl institutioner fungerar för att både driva en ekonomisk tillväxt och samtidigt säkerställa ett bra liv för stadens invånare (Fernández-Maldonado & Romein 2012, s. 61). På så sätt skulle man kunna prata om en institutionell dimension av hållbarhet i Norra Djurgårdsstaden där det till stor del handlar om ett ökat samarbete mellan stadens förvaltningar för att uppnå visionen om hållbar stadsutveckling. Ser man hållbarhet som en process så skulle det första steget kunna utgöras av att säkerställa en organisation och institution som kan arbeta med de frågorna. Den fjärde dimensionen av hållbarhet kan på så vis ses som den allra viktigaste, eller i alla fall en förutsättning för att de övriga tre ska kunna implementeras. Precis som Borén m fl. skriver så innefattar den institutionella dimensionen av hållbarhet även samhällets planeringssystem (Borén m fl. 2012, s. 192). Mycket av de frågorna som rör socioekonomisk utveckling och naturbevarande hamnar inom ramarna för fysisk planering varpå det är viktigt att de organisationer och institutioner som har hand om de frågorna också kan hantera dem. Som resultatet visat är just organisation och arbetsmetoder också något som det har jobbat mycket med hittills i projektet vilket diskuteras mer ingående längre fram i detta kapitel. 49 6.2 Att implementera hållbarhet – goda resultat nås via samarbeten En annan stor fråga i diskursen om hållbarhet är hur en sådan vision kan implementeras i verkligheten. Flera kritiker har pekat på misslyckade försök där visioner om hållbarhet inte lyckats förverkligas när det väl kommer till implementering (Polk 2010). Inte nog med att visionära mål ska översättas i konkret arbete utan sedan behövs det dessutom organisation och arbetsmetoder för att kunna arbeta efter de uppsatta målen. Av den anledningen har det även varit intressant att se till hur arbetet för hållbar stadsutveckling har sett ut i Norra Djurgårdsstaden, hur organisationen har byggts upp, vilka aktörer som ansetts viktiga i hållbarhetsarbetet och vilken roll de haft i projektet. 6.2.1 En organisation för hållbarhet Som Rothstein skriver så krävs det alltid en organisation för att politiska beslut ska kunna implementeras (Rothstein 2001, s. 7). Eftersom det inte inledningsvis fanns en organisation som kunde hantera miljöfrågorna i Norra Djurgårdsstaden fick således en sådan tas fram. Som resultatet visar har det inneburit en hel del arbete med att ta fram fungerande arbetssätt och strategier för att hantera projektets miljöambitioner. Dels har ett övergripande miljö och hållbarhetsprogram antagits som är vägledande för hur arbetet ska gå till i projektet men det har också utvecklats en särskild organisation för att arbeta med miljö och hållbarhetsfrågorna. Som beskrivits i resultatet har sex olika fokusgrupper skapats för att arbeta med olika ämnesspecifika frågor men som de intervjuade påpekat har det varit viktigt med de andra arbetsgrupper och forum där projektets medarbetare möts och kan diskutera frågor gemensamt. Flera av de intervjuade har även pekat på vikten av en miljösamordningsgrupp som har överblick i projektet. På så sätt är det intressant att relatera den organisation som skapats i Norra Djurgårdsstaden till de teoretiska utgångspunkter som berör organisationsteori. Enligt Forester (1989) finns det två olika sätt att se på organisationer, antingen på ett instrumentellt sätt där varje medlem representerar en särskild kunskap och funktion som behövs för att organisationen ska kunna fullfölja sitt uppdrag, eller på ett socialt sätt där medlemmarnas förmåga att samarbeta står i centrum (Forester 1989, s. 68ff). Vad gäller arbetet för miljö och hållbarhet i Norra Djurgårdsstaden är det tydligt att båda aspekterna har haft stor betydelse. Dels har det varit viktigt att utnyttja den kompetens som finns internt genom att bemanna fokusgrupperna med medlemmar som svarar mot de roller som krävs i miljöarbetet. De olika förvaltningarna på kommunen representerar naturligt en expertis inom ett flertal områden som är viktiga i hållbarhetsarbetet. Samtidigt visar resultaten från intervjuerna att den sociala aspekten av organisationen också har haft en avgörande betydelse i Norra Djurgårdsstaden. De olika forum där fokusgrupperna träffas har varit viktiga för att öka den gemensamma förståelsen i projektet och för att underlätta samarbete. Det räcker således inte med kunniga tjänstemän för att visionen om hållbarhet ska kunna implementeras i Norra Djurgårdsstaden utan ett särskilt arbetssätt där det möjliggjorts ett ökat samarbete internt på kommunen har också varit nödvändigt. 6.2.2 Mindre stuprör och mer samarbete Som resultatet har visat har de intervjuade på Stockholms stad påpekat vikten av ett mer integrerat arbete mellan stadens olika förvaltningar. Trots att de sitter i samma byggnad har det enligt flera av de intervjuade varit mycket stuprörstänk hittills där varje förvaltning har arbetat med sina respektive frågor. I den traditionella arbetsdelningen mellan förvaltningarna är dessutom miljöförvaltningen och stadsdelsförvaltningen vana att komma in väldigt sent i processen vilket innebär att flera av de frågor som de bevakar inte hinner tas i så stort beaktande som kanske vore önskvärt. Denna beskrivning av hur det traditionellt sett finns en 50 arbetsdelning mellan de olika förvaltningarna är också intressant att relatera till resonemanget om att bristen på helhetssyn och systemtänkt ofta utgör hinder för hållbarhetsarbete (Fredriksson 2012, s. 5). Som Nilsson beskriver är det ofta enklast att arbeta som man alltid har gjort varpå det finns en risk med att arbetet med de olika dimensionera av hållbarhet delas upp på olika förvaltningar så att den nödvändiga helhetssynen uteblir (Nilsson 2007, s. 443f). I Norra Djurgårdsstaden är det intressant att de intervjuade menar att det varit mycket uppdelat arbete inom kommunen tidigare men att det tillvägagångssättet inte har fungerat i Norra Djurgårdsstaden på grund av områdets miljöprofilering. För att få till frågorna om miljö och hållbarhet i projektet så har det istället krävts ett större deltagande från alla förvaltningar redan tidigt i projektet. Att arbetssättet har förändrats på grund av miljöprofilen i Norra Djurgårdsstaden och de nya utmaningar det innebär att planera för hållbarhet är också intressant att relatera till Polks diskussion om begreppet ”institutional capacity” (Polk 2011, s. 187). Begreppet handlar just om hur pass anpassningsbar en organisation eller institution är för samhällsförändringar och hur den svarar på sociala och miljörelaterade problem (ibid.). Det institutionella kapitalet innefattar tre olika typer av resurser; kunskap, relationer och mobilitet (Healey m.fl. 2003, s. 65). Ser man till Stockholm stad och den organisation som skapats för Norra Djurgårdsstaden kan man således säga att det finns en hög grad av kunskap och expertis och att den resursen, tack vare att goda relationer och samverkan skapats genom organisationens struktur, kunnat spridas i projektet. I och med att både kunskap och relationer har säkerställts i projektet tycks dessutom organisationens mobilitet ha ökat då arbetssättet verkar kunna sprida sig och anpassas till andra projekt framöver. Det är intressant som Christina Wikberger, projektledare på miljöförvaltningen, menar att den organisationsutveckling som nu sker tack vare miljöprofilen i Norra Djurgårdsstaden även kan sprida sig till andra projekt. På så sätt har samhällsutvecklingen uppenbarligen ställt andra krav på kommunens arbetssätt och bidragit till en organisationsförändring som kan bli gällande i fler projekt framöver. 6.2.3 Hållbarhet i dialog med byggherrar För att nå visionerna om hållbarhet i Norra Djurgårdsstaden har det även visat sig vara viktigt att ha en god relation till byggherrar och andra aktörer i projektet. Eftersom Stockholm stad är markägare och de som driver miljöarbetet är det framför allt staden som tar fram de miljökrav som ska gälla i området. Som resultatet visar har det dock varit viktigt enligt de intervjuade att kraven inte enbart dikteras av staden utan att de formuleras i dialog med byggherrarna. Flera av de intervjuade refererar till Hammarby Sjöstad och att det varit problem där eftersom kraven blev orealistiskt ställda och därmed inte följdes av byggherrarna. Av den anledningen menar både de byggherrar och personer på Stockholms stad som intervjuats för den här studien att det är viktigt att kraven i Norra Djurgårdsstaden formuleras gemensamt så att de också blir realistiskt ställda och genomförbara. Detta är intressant att relatera till Fainstein och Campbells (2012) beskrivning av hur planeringsteorin och synen på planeraren förändrats över tid. Enligt deras mening har planeringsteorin länge varit resultatinriktad där planeraren setts som förmögen att på egen hand rationellt och objektivt planera för staden och dess invånare. På senare tid har dock själva planeringsprocessen intresserat allt fler där det ses som minst lika viktigt hur planeringen har gått till (Fainstein & Campbell 2012, s. 11f). Det räcker således inte med att ha resultat att visa upp om processen dit inte fungerat på ett bra sätt (Healey 2003, s. 116). Som Forester skriver är det också särskilt viktigt när det gäller visioner om hållbarhet att det tas hänsyn till det ömsesidiga beroendet mellan inblandade aktörer och att dessa aktörer bjuds in att delta i processen (Forester 2012, s. 206). I Norra Djurgårdsstaden har det alltså varit tydligt att det finns ett ömsesidigt beroende mellan staden och de byggherrar som verkar i 51 området. Staden är en viktig aktör i att formulera krav och driva på miljöarbetet men framgången i det arbetet är beroende av att de byggherrar som ska genomföra kraven också är med på banan. På så sätt har processen för att involvera byggherrar varit viktigt i Norra Djurgårdsstaden och det har arrangerats ett flertal workshops, seminarier och forum för att stadens tjänstemän och byggherrarna i området ska kunna mötas på ett mer naturligt sett. Eftersom de första etapperna redan hunnit långt när miljöprogrammet antogs är det dock först i senare etapper som det ökade samarbetet med byggherrar blir särskilt påtagligt. 6.2.4 Biodling för att engagera de boende En annan viktig aktör i Norra Djurgårdsstaden är givetvis de som valt att bosätta sig i området. Som beskrivits i resultatet har Östermalms stadsdelsförvaltning, genom fokusgruppen Bo och arbeta i Norra Djurgårdsstaden, tagit ett flertal initiativ för att engagera de boende i miljö och hållbarhetsarbetet. Förutom att en webbsida har startats upp och att fokusgruppen har arrangerat en seminarieserie för de boende har de också arbetat med flera projekt som urban odling och biodling där de boende uppmuntrats att engagera sig i sitt närområde. På så sätt är det inte bara konkreta resultat som står i fokus utan mycket tid har också lagt på att utarbeta arbetsprocesser för hur hållbarhetsarbetet ska kunna utföras på ett bra sätt. Som Forester skriver räcker det inte med tekniska lösningar om vi ska kunna uppnå en mer hållbar samhällsutveckling (Forester 2012, s. 206). Istället menar han att framtidens hållbarhet är beroende av att det tas större hänsyn till en rad olika aktörer och att medborgare i högre utsträckning bjuds in att delta i planeringsprocessen (ibid). Detta kräver också att planerare anpassar sig till rådande samhällsförändringar och hittar metoder för ett ökat medborgarinflytande (Davidoff 1965, s. 332). I Norra Djurgårdsstaden kan man se att flera initiativ till medborgardialog har tagits via fokusgruppen Bo och arbeta i Norra Djurgårdsstadens insatser. Detta grundar sig i de mål om social hållbarhet som finns med i det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet och som i huvudsak blivit Östermalms stadsdelsförvaltnings ansvar att bevaka i projektet. I programmet står det att: Social hållbarhet uppnås genom ett brett medborgardeltagande och engagemang bland boende och föreningar och genom ett stort utbud av aktiviteter inom området såsom idrott, kultur, rekreation och handel. Den offentliga miljön utformas med utgångspunkt i trygghet, tillgänglighet för alla och sociala möten mellan människor (Stockholms stad 2010b, s. 12). Som Arnstein (1969) visar med den sin stege för medborgardialog kan medborgare dock bjudas in i olika hög utsträckning. Ofta kan planeringsprocesser innehålla forum där ett områdes invånare får information om en planerad utveckling och har chans att säga sina åsikter om planerna. Dock menar Arnstein att det är stor skillnad på att bara få information om ett planerat projekt och att faktiskt ha chans att påverka det (Arnstein 1969, s 217). På samma sätt kan de initiativ som tagits i Norra Djurgårdsstaden placeras olika högt på Arnsteins stege. Ett nyhetsbrev innebär visserligen att de boende blir informerade om vad som händer i deras närområde vilket är oerhört viktigt för att de ska vara medvetna om vad som pågår omkring dem, men det innebär inte någon större delaktighet. Däremot är initiativet med ett boendenätverk mer likt de högre nivåerna på Arnsteins (1969) stege. Som Nils Göransson, samordnare på Östermalms stadsdelsförvaltning, förklarat så finns det en tanke om att starta upp ett boendenätverk i Norra Djurgårdsstaden där invånarna på egen hand ska få stöd att driva sina frågor. Eftersom de boende i ett sådant nätverk själva får besluta vilka frågor de vill driva blir det således mer likt det som Arnstein beskriver som de högsta stegen, delegerad makt och självbestämmande (Arnstein 1969, s. 217). Eftersom dessa initiativ ännu är i ett tidigt skede går det dock inte att tala om hur pass mycket ökad påverkan det inneburit för de boende än, men det är i alla fall intressant att se att sådana projekt för verkligt medborgar 52 inflytande är på gång. I takt med att de boende flyttar in och etablerar sig i området så kan deras roll också bli allt viktigare. Som flera forskare visat på innan så är det viktigt att ta tillvara på den lokala kunskap som finns i ett område (Jacobs 2011 [1961]; Surowiecki (2004 [1967]). Ett vanligt misstag enligt Surowiecki är att viktiga beslut kring hur ett område ska utvecklas läggs i händerna på planerare då de anses vara experter på hur bra planering utförs (Surowiecki 2004, s. xv). När Norra Djurgårdsstaden nu fylls på med boende som lär känna de lokala villkoren och förutsättningarna är det dock intressant att fundera kring vilka som egentligen bör ses som experter i området och vilka röster som därmed bör höras i fortsättningen då det tas beslut om områdets fortsatta utveckling. Boendenätverket är ett första steg för att aktivera de boende till att driva sina frågor och det blir således intressant framöver att se om de kan utvecklas till en viktig aktör i det fortsatta arbetet för en mer hållbar utveckling i Norra Djurgårdsstaden. Dock är det intressant att flera av de boende trots att de uppskattar initiativen varit tveksamma till hur mycket tid de har till att engagera sig i sådana frågor. Boendenätverket är ännu i ett tidigt skede och dessutom har de boende fortfarande fullt upp med att flytta in ordentligt och att starta upp sina bostadsrättsföreningar. När saker kommer på plats och om boendenätverket visat sig vara ett forum för verklig påverkan kan det dock troligen finnas ett stort intresse hos de boende. 6.3 Vad som gjorts hittills – mer än bara avfallskvarnar En annan fråga som varit intressant att undersöka i den här studien är vad som har gjorts hittills i Norra Djurgårdsstaden och hur det kan relateras till de olika dimensionerna av hållbarhet. Som resultatet visar kan frågan om vad som gjorts hittills i projektet och hur det märks i området att Norra Djurgårdsstaden ska vara en miljöprofilerad stadsdel besvaras lite olika beroende hur man ser på det. Dels finns det ett flertal hus som är färdigbyggda men det har också skett en mängd bakomliggande arbete som varit nödvändigt men som kanske inte syns utåt på samma sätt. 6.3.1 Tekniklösningar – men inte på bekostnad av de boende Som resultatet visar är det för de byggherrar som intervjuats främst konkreta saker kopplade till fastigheterna som tas upp när de får frågan om vad som gjorts hittills i projektet. Det handlar bland annat om att lägenheterna har försetts med avfallskvarnar, sedumtak och att det byggts en sopsugsanläggning i området. Denna uppräkning av tekniska lösningar är intressant att relatera till kritiken om att hållbarhetsbegreppet trots sin holistiska ambition med att innefatta olika dimensioner ofta kommit att handla om gröna tekniklösningar. Enligt Vallance m fl. domineras ofta arbetet för hållbar stadsutveckling av tekniska lösningar som solceller och avfallssystem där invånarna tenderar att glömmas bort (Vallance m fl. 2012, s. 1704f). Deras studie kunde visa att många planerare ser på staden och dess utveckling ur ett fysiskt perspektiv snarare än att se staden som en plats för socialt samspel. Med det synsättet ansåg planerarna även att problem som uppstår bäst bemöts med tekniska lösningar (Vallance m fl. 2012, s. 1701). Trots att flera byggherrar nämnt tekniska lösningar i första hand när det gäller vad som gjorts hittills i Norra Djurgårdsstaden så har det dock visats tidigare att både byggherrarna och tjänstemännen på Stockholms stad har de boende i fokus på olika sätt. Byggherrarna understryker vikten av att alltid ha förvaltningsskedet och de boende i åtanke och de intervjuade på Stockholms stad menar att människan och den sociala delen av hållbarhet är viktiga aspekter som ofta glöms bort. Att invånarna skulle bli osynliga i förhållande till de avancerade tekniska lösningar som finns i området kan med andra ord inte sägas stämma i 53 Norra Djurgårdsstaden. Däremot finns det en viss tendens i att de tekniska lösningarna ofta nämns först. På så sätt skulle man givetvis kunna tolka det som att tekniken anses viktigast då det är det som ofta först kommer på tal. Eftersom samtliga informanter dock har understrukits vikten av att ha de boende i åtanke så har dock inte den tolkningen gjorts i det här fallet. Snarare tycks det handla om att de tekniska lösningarna, då de är mer konkreta i sin karaktär, är enklare att prata om och ”bocka av först” vid ett uppräknande av vad som gjorts i projektet. Vallance m.fl. skriver att teknik ofta representerar lösningar som både är konkreta och mätbara (Vallance m.fl. 2012, s. 1704), vilket alltså kan vara en anledning till att de insatserna nämns först. När diskussionen går mer in på djupet kring vad hållbarhet egentligen innebär har dock samtliga informanter visat stor hänsyn till de som faktiskt kommer att bo i området. Som beskrivits i resultatet är de första etapperna inte berörda av miljöprofilen fullt ut eftersom det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet först togs efter det att arbetet i de etapperna påbörjats. Av den anledningen är det alltså svårt att visa på vassa resultat redan nu i området. Det finns en del nya tekniklösningar som man kan peka på men det blir framför allt i senare etapper som effekten av Norra Djurgårdsstadens miljöprofilering kommer bli mer påtaglig. Ett intressant resultat är att informanterna varit väldigt noga med att påpeka detta. Det kan tolkas som att även de upplever en viss diskrepans mellan vad som uttrycks i de politiska visionerna för området och vad som faktiskt syns i området idag. Som diskuterats tidigare menar Anholt (2006, s. 7ff) att en stad kan nå långt med ett gott rykte och starkt varumärke men att det också krävs verkliga insatser för att uppnå visionen om en hållbar stadsutveckling. De politiska visionerna tycks vara lite snabbare med att proklamera områdets hållbarhet än vad de som arbetar i projektet hinner med att åstadkomma. Dock verkar de flesta informanter vara eniga om att effekterna av miljöprofilen är på gång i senare etapper och att det då kommer finnas flera positiva exempel av miljöarbetet att visa upp. 6.3.2 Skillnaden på miljö och hållbarhet Som resultatet visar har det förutom de rent konkreta sakerna som gjorts i projektet hittills även lagts ner mycket arbete på att hitta fungerande processer för att arbeta med miljö och hållbarhetsfrågorna. För de intervjuade på Stockholms stad har ett viktigt steg i det arbetet varit att revidera det övergripande miljö och hållbarhetsprogrammet. Även om de intervjuade menar att det finns bra ambitioner i programmet förklarar de att det varit svårt att arbeta efter det och att det dessutom varit alltför stort fokus på ekologisk hållbarhet i programmet i förhållande till de övriga dimensionerna. Det är också intressant att flera av informanterna understryker vikten av att hela tiden ha människan i fokus samtidigt som de också anser att det inte alltid har varit så. Som informanterna berättat har man länge haft ett fokus på miljöfrågor och ekologisk hållbarhet men att samtliga dimensioner av hållbarhetsbegreppet nu beaktas i högre utsträckning. I relation till den institutionella dimensionen av hållbarhet är det intressant att då fråga sig om en organisation för ett mer integrerat arbetssätt saknats tidigare. Som Nilsson (2007) beskriver är det vanligt att en traditionell arbetsuppdelning leder till att hållbarhetsbegreppets dimensioner delas upp då det ska arbetas konkret med det. Eftersom Sverige har en tradition av att arbeta med miljöfrågor går det således att tolka det så att de frågorna mer naturligt fick plats i organisationen medan det har krävts mer kreativitet för att få befintliga institutioner att rymma de övriga dimensionerna. Som diskuterats tidigare har det alltså inte räckt med att kompetensen för att arbeta med de olika dimensionerna av hållbarhet har funnits på kommunen utan man har även behövt etablera en organisation där dessa kompetenser möts i olika forum och berikar varandra. Enligt Forester är det viktigt att det en organisation fungerar instrumentellt och socialt (Forester 1989, s. 69f), vilket också visat sig stämma i Norra Djurgårdstaden. Det finns mängd experter i projektet som arbetar för sina hjärtefrågor men som de intervjuade har påpekat så har det varit nödvändigt med en 54 samordnande grupp som har helhetssyn på miljöarbetet och kan säkerställa att alla dimensioner av hållbarhet beaktas och får lika mycket utrymme. 6.3.3 Bortglömda medborgare i en politisk kontext Som resultatet visar finns det alltså en stor vilja från både byggherrar och kommunens tjänstemän att säkerställa en bra miljö för de boende. Detta har dock inte visat sig fungera helt optimalt i Norra Djurgårdsstaden. Som resultatet visar finns det en besvikelse hos de boende när det gäller kollektivtrafik och service och enligt deras mening har de visioner som målats upp för Norra Djurgårdsstaden inte visat sig stämma i verkligheten. På så sätt är det intressant att det å ena sidan finns en gemensam syn i projektet kring att de boende är viktiga och att det är av stor vikt att säkerställa en god boendemiljö för dem direkt när de flyttar in. Å andra sidan verkar detta dock inte har lyckats helt och hållet om man lyssnar till hur de boende upplever området i dagsläget. Detta är intressant att diskutera i förhållande till det faktum att planering alltid sker i en politisk kontext och att planerare därmed inte har full makt över sitt eget yrkesområde (Fainstein & Campbell 2012, s. 9). Planerare kan givetvis förespråka en viss utveckling men om det ska kunna realiseras krävs det även samtycke med ett flertal andra aktörer och den politiska viljan (ibid). I Norra Djurgårdsstaden är det således tydligt att antalet olika inblandade aktörer lett till en situation där tidplaner dragit ut på tiden och där planerare och byggherrar fått ge med sig för andra och mer maktfulla viljor. På så sätt blir det lite som att de boende glöms bort ändå, trots att de hela tiden finns med i åtanke hos planerare och byggherrar. Att kollektivtrafiken är komplicerat att få till rent timing-mässigt är dock de boende själva medvetna om och accepterar till viss del. På grund av den politiska uppdelningen mellan landsting och kommun har staden inte makt att bestämma över kollektivtrafiken, vilket de boende alltså har förståelse för. Å andra sidan menar de dock att det är onödigt av staden att lova saker som sedan inte visar sig bli så. En annan fråga där varken boende, byggherrar eller kommunens tjänstemän haft makt att besluta om är när det gäller sopsugssystemet i området och vem som ska vara ansvarig för att förvalta och driva det systemet. Trots att det vanligtvis är kommunens angelägenhet att hantera sopor så har kommunfullmäktige beslutat att Norra Djurgårdsstadens sopsugssystem ska ägas och drivas gemensamt av de boende i området. Som resultatet visar är detta något som de boende både känner sig oförmögna till och dessutom svikna över hur beslutet har tagits över deras huvuden. Som Forester skriver så kan planerare inte ignorera den makt och de politiska beslut som styr deras arbete (Forester 1989, s. 27). Däremot menar han att planerare bör känna till befintliga maktrelationer och stötta medborgare att ta egna initiativ (ibid). I Norra Djurgårdsstaden har varken byggherrar eller kommunens tjänstemän kunnat påverka det politiska beslutet om att ansvaret för sopsugssystemet i området ska läggas på de boende, vilket de boende också är medvetna om. Vad tjänstemännen på Stockholm stad hade kunnat göra är dock att ge bättre information till de boende och därmed stöttat dem till egna initiativ att argumentera emot i frågan. Nu har bostadsrättsföreningarna på egen hand tagit initiativ och tagit upp frågan i media, men som resultatet visar hade de gärna sett att de fått mer information och stöd i frågan från kommunen. 6.3.4 Socialt kapital – en förutsättning för hållbar stadsutveckling En annan intressant aspekt om man ser till de olika dimensionerna av hållbarhet är hur Roseland (2000) menar att både naturkapital och socialt kapital är viktigt för att säkerställa en hållbar utveckling. Hållbar utveckling brukar beskrivas som en utveckling där nuvarande generationer inte förbrukar mer resurser än vad kommande generationer är i behov av, och enligt Roseland ska resurser då förstås som både naturresurser och socialt kapital (Roseland 2000, s. 78). Enligt hans mening räcker det inte med att bevara naturens resurser för att uppnå 55 en hållbar utveckling utan även det sociala kapital som byggs upp måste hanteras varsamt. Socialt kapital brukar beskrivas som sociala organisationer och nätverk där tillit och normer delas mellan de som ingår i nätverket (Jacobs 2011 [1961]). Som Roseland skriver så har flera forskare hävdat att det sociala kapitalet är avgörande i arbetet för ett mer hållbart samhälle och att det krävs ett starkt civilt samhälle för att visioner om hållbarhet ska kunna implementeras lokalt (Roseland 2000, s. 82ff). Detta är intressant att relatera till Norra Djurgårdsstaden och det civila samhälle som håller på att växa fram där. Som Mats Rehn berättar har Hjorthagen haft ett starkt föreningsliv genom åren, men att föreningslivet är mer utsatt i dagens samhälle. De boende som intervjuats i Norra Djurgårdsstaden har visserligen valt att engagera sig i sina bostadsrättsföreningar men de har också talat om hur tiden inte alltid räcker till. Som de boende påpekat har det också varit svårt att arrangera gemensamma aktiviteter när det ständigt flyttar in nya boende och dessutom är det mycket annat som har tagit tid att få ordning på, inte minst frågan om sopsugssystemet. På så sätt har en social gemenskap inte helt vuxit fram i området ännu och det kan sägas vara lite paradoxalt att sopsugssystemet som byggts i området för att bidra till en mer hållbar stadsdel kanske på ett annat sätt motverkar just en hållbar utveckling då den kraft och energi de boende lagt på frågan kunnat användas till att skapa social gemenskap och tillit i området. Enligt Roseland går det också att skilja på socialt kapital som uppstår i slutna nätverk och socialt kapital som kan uppstå genom spontana men regelbundna möten mellan människor (Roseland 2000, s. 84). Eftersom varje bostadsrättsförening främst har sin egen fastighet i fokus är det nog framför allt de spontana mötena som borde uppmuntras i Norra Djurgårdsstaden om ett starkt civilt samhälle ska kunna utvecklas. Östermalms stadsdelsförvaltnings insatser med urban odling och biodling är ett steg i den riktningen och när de boende får mer tid över till annat i sina föreningar kanske även gårdsfester och städdagar kan bidra till sådana möten i grannskapet. Så snart servicen kommer igång kan spontana möten mellan boende i anslutning till vardagliga aktiviteter även uppstå mer naturligt i området. 6.4 Hållbar utveckling i dagens samhälle? Slutligen har hållbarhetsbegreppet även kritiserats för sin allmänna och populistiska definition som sägs leda till ett postpolitiskt och odemokratiskt samhälle (Swyngedouw 2010). Enligt Swyngedouw har nämligen visionen om hållbarhet utvecklats till en tro på att samhällsutvecklingen kan fortsätta som nu bara vi hittar rätt tekniska och organisatoriska lösningar som kan möjliggöra det (Swungedouw 2010, s. 192). De intervjuade i Norra Djurgårdsstaden visar visserligen stor tilltro till den organisation och de innovativa tekniska lösningar som har tagit fram i projektet, vilket skulle kunna tolkas i enlighet med Swyngedouws resonemang om ”technological, managerial and organisational fixes” (Swyngedouw 2010, s. 192). Dock har det varit intressant att informanterna även nämnt flera svårigheter med att säkerställa en hållbar utveckling inom ramarna för den samhällsstruktur vi har idag, vilket alltså inte stämmer helt med Swyngedouws (2010) kritik. Dessa svårigheter med att säkerställa en hållbar utveckling i dagens samhälle diskuteras med ingående i det här avsnittet. 6.4.1 Ekonomisk tillväxt på bekostnad av hållbar utveckling? Som resultatet visat har informanterna pekat på flera utmaningar med att uppnå en hållbar stadsutveckling. Framför allt menar de att det är svårt att arbeta för hållbarhet när det råder brist på bostäder i kommunen och att det finns en problematik med att säkerställa en social hållbarhet när priserna på bostäder blir så dyra i Norra Djurgårdsstaden. Eftersom Stockholm växer är ett av de övergripande målen i projektet att bygga bostäder, och av den anledningen 56 krävs det en ständig avvägning mellan att snabbt producera bostäder för dem som vill flytta till Stockholm eller att ta längre tid på sig för att säkerställa att de bostäder som byggs uppnår en bra miljömässig kvalitet. Till denna aspekt hör även diskussionen om särkravsutredning och huruvida kommuner ska ha rätt att ställa egna krav på byggherrar eller inte. Som resultatet visar menar flera byggherrar att ett jämnare regelverk nationellt skulle underlätta för en mer effektiv bostadsproduktion medan de på kommunen anser att de specifika kraven är en förutsättning för att kunna driva på miljö och hållbarhetsfrågor som i Norra Djurgårdsstaden. I relation till det är det således intressant att fråga sig hur lång tid hållbarhetsarbetet får ta och om en bra nivå generellt borde anses mer eftersträvansvärt än ett fåtal uppmärksammade spjutspetsprojekt. Flera av de intervjuade har beskrivit hållbarhetsarbetet som en ständigt pågående process där det alltid finns utrymme för att vara lite smartare och lite bättre. Det viktiga borde således vara att den utvecklingen har utrymme att drivas vidare. Oavsett om systemet med kommunala särkrav ändras eller inte så måste samtliga inblandande förhålla sig till de regler som gäller och göra det bästa utav det. Det är alltså tydligt att varken byggherrar eller planerare har full makt över den kontext de verkar i, utan att det alltid finns en politisk vilja att förhålla sig till (Fainstein & Campbell 2012, s. 9). På så sätt kan resultatet tolkas som att både planerare och byggherrar är medvetna om vilken struktur som skulle innebära bäst förutsättningar för dem men att de trots allt måste förhålla sig till gällande regler. 6.4.2 Ekonomisk tillväxt och social fragmentering En annan aspekt som flera av de intervjuade diskuterat är de dyra bostadspriserna i Norra Djurgårdsstaden. Trots att det byggs både hyresrätter och bostadsrätter blir det höga månadskostnader för de som väljer att bosätta sig i området vilket leder till att inte alla har möjlighet att flytta dit. Problematiken med att säga sig arbeta för social hållbarhet när priset på bostäder är så pass dyrt och därmed skapar en segregerande effekt är ett dilemma som flera av informanterna på eget initiativ tagit upp under intervjuerna. Flera vill med andra ord påpeka utmaningen som finns där men ingen av de intervjuade tycker sig dock ha någon bra lösning på problemet. I relation till kritiken om en allmängiltig och hegemonisk vision om hållbarhet kan det således sägas att de intervjuade är medvetna om den kontext de verkar i och vilka begränsningar det innebär för att nå en hållbar stadsutveckling men att de inte har rådighet över att förändra den strukturen. Så länge vi lever i en marknadsekonomi där bostäder säljs till högstbjudande är det enligt några av de intervjuade svårt att komma ifrån de höga bostadspriserna. På ett sätt kan Cook & Swyngedouws (2010) kritik därmed underbyggas till viss del. Författarna menar att hållbarhetsarbetet begränsats till att handla om vad som kan göras inom nu gällande samhällsstruktur istället för att fråga vilket samhälle som vore optimalt för att nå dit vi vill och hur man i så fall kan verka för ett sådant samhälle (Cook & Swyngedouw 2012, s. 1962). Å andra sidan är det dock flera av de intervjuade som har påpekat att det krävs ett annat ekonomiskt tänk för att få till den sociala hållbarheten. På så sätt finns det ändå ett ifrågasättande hos de intervjuade även om ingen kan beskriva precis hur ett optimalt samhälle skulle se ut för att uppnå visionen om hållbarhet. På så sätt är det enligt min mening lite naivt att tro på sådana drastiska samhällsförändringar som Swyngedouw (2010) förespråkar. Som Cook och Swyngedouw skriver är det enklare att föreställa sig jordens undergång än att föreställa sig ett annat samhällssystem än det kapitalistiska (Cook & Swyngedouw 2012, s. 1973). Av den anledningen vore det konstigt om planerare och byggherrar inte försökte hitta fungerande arbetssätt för en hållbar utveckling inom ramarna för dagens samhälle. I Norra Djurgårdsstaden tycks både byggherrar och tjänstemän på Stockholms stad arbeta så gott de kan inom givna ramar även om de också reflekterar över alternativa metoder. Även om en annan samhällsstruktur och ett annat system för hur marken 57 säljs inom kommunen kanske vore mer optimal för att nå en hållbar utveckling så är det de förutsättningar som gäller idag som planerare och byggherrar måste förhålla sig till. Ideologiska diskussioner om hur samhället bör utvecklas är trots allt en fråga om politik och som Forester skriver kan planerare inte ignorerar den politiska vilja de verkar under (Forester 1989, s. 27). Därmed inte sagt att diskussioner och opinionsbildning inte är nödvändigt. Då det inte finns ett enkelt svar på hur hållbar utveckling kan uppnås är det viktigt att diskussioner med olika argument ständigt förs. Dock är det mycket begärt att mena att planerare skulle vara både samhällsrevolutionärer och ansvariga för att implementera hållbar stadsutveckling. De kan endast utgå från de förutsättningar som finns idag och med de medel de har verka för en så bra utveckling som möjligt. 7. Avslutning Som diskuterats i den här uppsatsen går det knappast att vara emot hållbar utveckling. Allt sedan begreppet definierades i Brundtlandsrapporten 1987 så har diskussionen om hållbarhet tagit fart på allvar och idag ses det som en självklarhet att det krävs en balans mellan socioekonomisk utveckling och naturbevarande. Samtidigt har dock en mängd kritik växt fram den senaste tiden kring hur hållbarhetsbegreppet egentligen bör förstås och hur det ska kunna implementeras. Kritiken som har diskuterats i uppsatsen består i huvudsak av argument om att begreppet är vagt formulerat och därmed saknar verklig innebörd, att de tre dimensioner som ursprungligen gett begreppet sin styrka ofta kommit att skalas ner till ekologiska frågor och miljöteknik då det kommer till implementering samt att visionen i sig gett upphov till en odemokratisk samhällsutveckling där det inte finns plats för motstridiga åsikter kring vad hållbarhet innebär. Syftet med den här uppsatsen har varit att utmana den kritiken. Genom att se till Norra Djurgårdsstaden och det miljö och hållbarhetsarbete som görs i det projektet har tanken således varit att undersöka huruvida de kritiska resonemangen tycks stämma i Norra Djurgårdsstaden eller inte. Då uppsatsen vid det här laget börjar gå mot sitt slut är det i det här kapitlet dags att sammanfatta uppsatsens viktigaste slutsatser. Här ges därmed en presentation av studiens slutsatser samt en kort avslutande reflektion kring vad uppsatsen kan sägas bidra med i ett större perspektiv samt hur forskningen kan tas vidare i kommande studier. 7.1 Sammanfattande slutsatser Syftet med den här uppsatsen har alltså varit att se om den kritik som riktats mot hållbarhetsbegreppet har kunnat utmanas med fallet Norra Djurgårdsstaden eller inte, och efter genomförda intervjuer med tjänstemän på Stockholms stad, byggherrar och boende i området har det kunnat konstateras att kritiken visserligen har bekräftats i vissa avseenden men att den också har kunnat utmanas på ett antal punkter. De frågeställningar som varit vägledande för arbetet är vad hållbar stadsutveckling innebär i Norra Djurgårdsstaden, vilka aktörer som varit viktiga för att uppnå det och vilken roll de har i projektet, vad som gjorts hittills i projektet och hur det kan relateras till de olika dimensioner av hållbarhetsbegreppet samt vad det finns för utmaningar för att visionen om hållbar stadsutveckling ska kunna realiseras i Norra Djurgårdsstaden. Det här avsnittet ämnar besvara uppsatsens syfte och frågeställningar samt att presentera de slutsatser som kunnat dras. • Först kan det sägas att kritiken mot att hållbarhetsbegreppet är vagt och otydligt formulerat har visat sig stämma även i Norra Djurgårdstaden där de intervjuade visat svårigheter med att förklara dess innebörd. Det har konstaterats att det inte finns en 58 enhetlig syn på hållbar stadsutveckling i Norra Djurgårdsstaden utan att begreppet förstås lite olika beroende på hur man ser på det och vem som tillfrågas. Dels finns det en politisk definition med en uttalad vision om att Norra Djurgårdsstaden ska utvecklas till en hållbar stadsdel i världsklass och fungera som skyltfönster för hållbart stadsbyggande. Ur den aspekten är hållbarhet således en del i den pågående marknadsföringen av städer där hållbarhetsarbetet i Norra Djurgårdsstaden används för att stärka Stockholms varumärke som ledande huvudstad i klimatarbetet. Dock har det kunnat konstateras att det än så länge finns en viss diskrepans mellan vad de politiska visionerna utlovar och vad som kan ses i verkligheten. Då de första etapperna inte helt omfattats av miljöprofilen finns det ännu inga vassa resultat att visa upp i området. Enligt informanterna kommer det däremot bli mer påtagligt i kommande etapper varpå Stockholms gröna rykte trots allt har en chans att leva vidare. Ser man istället till vad hållbarhetsbegreppet betyder för de som arbetar i projektet har resultaten dock visat en något annan innebörd. En sak som varit tydlig är att hållbarhetsbegreppet är oklart och inte helt enkelt att förklara. Istället för att tolka det som att begreppet därmed saknar mening har det dock kunnat visas här att det finns en gemensam syn i projektet kring vad begreppet innebär. För byggherrarna handlar det till stor del om att säkerställa en god kvalitet så att det som byggs i området också är hållbart över tid, och de intervjuade på Stockholms stad menar att samtliga dimensioner är viktiga att beakta. Som det empiriska materialet har visat så finns det också en enhetlighet kring att hållbar stadsutveckling bör ses som en process snarare än ett slutgiltigt mål. Det går inte att definiera ett slutläge där det är hållbart utan man kan bara säga vad som är mer och mindre hållbart och ständigt sträva mot det senare. Ett viktigt steg på vägen dit har varit det integrerade samarbetet mellan stadens förvaltningar. Till skillnad från de förenklade diagram som ofta används för att skildra hållbarhetsbegreppet menar de att det ständigt krävs kompromisser och ett aktivt arbete för att nå så nära hållbarhet som möjligt. • Den här uppsatsen har också visat att det varit en del svårigheter med att implementera visionen om hållbarhet i Norra Djurgårdstaden då det krävt omfattande organisatoriska förändringar. Den genomgående tanken som kan urskiljas är att goda resultat nås genom samarbete. Vilka som engageras i processen har betydelse för vad projektet resulterar i och i det här fallet har ett ökat samarbete mellan stadens förvaltningar samt en ökad samverkan med byggherrarna i området varit avgörande för att miljöarbetet ska kunna fungera. Det finns en mängd experter med kunskap inom olika ämnesområden men för att dessa kunskaper ska komma till nytta i projektet har det även varit nödvändigt att organisationen har fungerat socialt och att samarbete har säkerställts via ett antal interdisciplinära arbetsgrupper. Förutom att säkerställa ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet så har således den institutionella dimensionen av hållbarhet varit avgörande i Norra Djurgårdsstaden. Det kan också konstateras att det krävts en flexibilitet och möjlighet till anpassning i projektet för att möta utmaningarna med att uppnå hållbar stadsutveckling. Även om kunskapen funnits länge i projektet har det krävts ett ökat samarbete och en särskild organisation för att kunna hantera miljöfrågorna. För att visionen om hållbarhet ska lyckas har studien även visat vikten av att engagera de boende där Östermalms stadsdelsförvaltnings initiativ med både informativa och mer deltagande aktiviteter för de boende varit viktigt. I takt med att de boende flyttar in och etablerar sig i området utvecklas även deras roll som lokala experter och en aktör att ta hänsyn till i den fortsatta planeringen. 59 • När man ser till vad som har gjorts hittills i projektet har det blivit tydligt att det både handlar om konkreta saker som byggts och konstruerats men också mer osynligt organisatoriskt arbete som legat bakom. För byggherrarna har det varit naturligt att prata om den teknik som byggts in i fastigheterna, vilket till viss del stämmer överens med hur kritiker pekat på att hållbarhetsbegreppet ofta skalas ner till ekologiska frågor och miljöteknik. Trots att tekniska lösningar diskuterats under intervjuerna har dock den här uppsatsen kunnat klargöra att både tjänstemännen på Stockholms stad och byggherrarna också visat stor omtanke för dem som slutligen ska bosätta sig i området. Trots att det länge varit ett fokus på den ekologiska dimensionen av hållbarhet i projektet så kan det inte sägas att de boende helt har glömts bort. Snarare har uppsatsen kunnat visa att frågor om ekologi mer naturligt passat in i befintliga organisationsstrukturer och därmed varit enklare att ta itu med först men att det finns en stor strävan mot att integrera den sociala dimensionen av hållbarhet i högre utsträckning. Trots att de boende finns med i åtanke när planerare och byggherrar utvecklar Norra Djurgårdsstaden så har uppsatsen dock även visat att det finns flera saker som inte fungerar optimalt i dagsläget vad gäller kollektivtrafik och service. Det finns en tanke om att hållbar utveckling nås genom god planering men mycket av det som utlovats har inte kunnat infrias än på grund av bristande timing i planeringen och bristande makt och rådighet hos planerare och byggherrar. Av den anledningen har de boende i viss mån ändå blivit bortglömda i den politiska kontexten och den sociala hållbarheten ligger fortfarande efter trots att flera initiativ tagits av Östermalms stadsdelsförvaltning. Förutom att den sociala dimensionen av hållbarhet ligger efter har också problematiken med dyra bostäder och risk för segregation visat på att det krävs ett annat ekonomiskt tänk för att lyckas med visionen om en hållbar stadsdel. • Slutligen kan även den tredje kritiken mot hållbarhetsbegreppet som diskuterats i den här uppsatsen utmanas till viss del. Även om det hos de intervjuade finns en tilltro till organisatoriska och tekniska lösningar så har flera begränsningar för att uppnå en hållbar stadsutveckling i Norra Djurgårdsstaden kommit upp för diskussion. Det ekonomiska system som gäller för hur kommunen tar betalt för mark resulterar i höga bostadspriser och en risk för segregation i området. Detta är något som tjänstemännen är väl medvetna om men saknar rådighet för att påverka. En slutsats som kunnat dras i uppsatsen är även att planerare och byggherrar visserligen är begränsade av rådande samhällsstrukturer men att de är medvetna om dessa begränsningar och tar upp dem för diskussion. Det kan således sägas att de planerare och byggherrar som intervjuats för den här studien arbetar så gott de kan inom givna ramar även om de vet att dessa ramar innebär en del begränsningar i att fullt ut nå en mer hållbar stadsutveckling. Det finns inga tydliga förslag på vad alternativet skulle vara men trots det finns det utrymme för diskussion och inte bara samstämmighet kring den populistiska visionen. 7.2 Studiens bidrag och vidare forskning Slutligen kan det sägas att den här studien har resulterat i flera slutsatser som är intressanta för hur arbetet för att nå en mer hållbar stadsutveckling kan förstås, både inom en akademisk kontext samt ur ett samhällsperspektiv. Även om de slutsatser som nåtts är knutna till Norra Djurgårdsstaden och därmed inte kan sägas gälla generellt (Bryman 2002, s. 270), har dock tanken varit att studera ett fall mer djupgående och ge ökad insikt kring hur arbetet för att nå hållbar stadsutveckling kan se ut i ett pågående stadsutvecklingsprojekt. Som Flyvbjerg (2006, s. 228) skriver kan en djupgående fallstudie ibland vara mer lämpligt, och i det här 60 fallet har det varit mer relevant att på djupet förstå hur de som arbetar med hållbar stadsutveckling i Norra Djurgårdsstaden ser på begreppet och dess potential. Den här uppsatsen har således gett ett exempel på hur kritiken mot hållbarhetsbegreppet kan utmanas till viss del och det vore intressant att i vidare forskning undersöka om det kan finnas fler sådana exempel. Som beskrivits tidigare i den här uppsatsen finns det en mängd exempel på projekt där arbetet för att implementera visionen om hållbarhet har misslyckats (Polk 2010). Däremot saknas det fortfarande studier som visar på motsatsen. Enligt Swyngedouw (2010) är konflikter och debatter nödvändigt för att driva på samhällsutvecklingen. På samma sätt menar Dannefjord (2005) att forskning bör ses som en kumulativ process där nya upptäckter kan ses som inslag i en pågående debatt. Av den anledningen är det enligt min mening viktigt att både goda och mindre goda exempel på implementering av hållbarhetsvisioner i verkliga projekt lyfts fram. Den här uppsatsen har visat att ett par steg tillbaka mot den ursprungliga visionen om hållbar utveckling har tagits i Norra Djurgårdsstaden. Vad vidare forskning kan visa är således om vi därmed är på väg att vända tillbaka mot visionen om hållbar utveckling eller om den här studien endast utgör undantag från den annars hårda kritiken. 61 Referenser Anholt, Simon (2006). Competitive Identity [Elektronisk resurs]: The New Brand Management for Nations, Cities and Regions. Basingstoke, Hampshire: Palgrave Macmillan. Arnstein, Sherry. (1969). A Ladder Of Citizen Participation. Journal Of The American Planning Association, 35(4), 216-224. Borén, Thomas., Eriksson, Julia., & Young, Craig. (2012). Hotell och urban hållbarhet. Lokalisering och fragmentering i Stockholm. I: Tonell, Lennart (red.) (2012). Hållbar utveckling: samhällsplanering, lokala villkor och globala beroenden. Stockholm: Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Boyatzis, Richard E. (1998). Transforming qualitative information: thematic analysis and code development. California: SAGE Productions. Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi. Bratt, Theodor (2012). Diskutera mera?: Om kommunikativa processer i hållbara stadsbyggnadsprojekt. Masteruppsats, Kungliga Tekniska Högskolan, Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad. Bylund, Jonas (2006). Planning, Projects, Practice : A Human Geography of the Stockholm Local Investment Programme in Hammarby Sjöstad. Doktorsavhandling, Stockholms universitet, Kulturgeografiska institutionen. Böhme, Kai (2002). Nordic Echoes of European Spatial Planning : Discursive Integration in Practice : a scientific essay in management sciences . Diss. Nijmegen : Univ., 2002. Campbell, Scott (2012). Green cities, growing cities, just cities? Urban planning and the contradictions of Sustainable Development. I: Campbell, Scott & Fainstein, Susan S. (red.) (2012). Readings in planning theory . 3. ed. Oxford: Wiley-Blackwell. Carson, Rachel (1965). Silent spring. . Harmondsworth: Penguin in association with H.Hamilton. Castro, C. (2004). Sustainable development: mainstream and critical perspectives, Organization & Environment, 17(2), 195-225. Christensen, Tom (2005). Organisationsteori för offentlig sektor. 1. uppl. Malmö: Liber. Claeson, Jonas (2009). Fördjupat Program för Hjorthagen. Stockholm: Stadsbyggnadskontoret. Cook, Ian & Swyngedouw, Erik (2012). Cities, cohesion and the environment: Towards a future Research agenda. Urban studies 49(9), 1959 -1979. Corell, Elisabeth & Söderberg, Henriette (2005). Från miljöpolitik till hållbar utveckling: en introduktion. 1. uppl. Malmö: Liber. 62 Dalen, Monica (2008). Intervju som metod . 1. uppl. Malmö: Gleerups utbildning. Dannefjord, Per (2005). Metod och problem – en inledning till sociologisk analys. I: Olofsson, Gunnar (red). Samhällsvetenskapens hantverk. Lund: Arkiv. Davidoff, Paul 1965. Advocacy and pluralism in planning. Journal of the American Institute of Planners 31(4), 331 -338. Davidson, Mark (2010). Sustainability as ideological praxis: The acting out of planning's master-signifier. City 14(4), 390-405. Dinnie, Keith (2011). City branding [Elektronisk resurs]: theory and cases . Basingstoke: Palgrave Macmillan. Dixon, Timothy (2007). The property development industry and sustainable urban brownfield regeneration in England: An analysis of case studies in Thames gateway and Greater Manchester. Urban Studies. 44(12), 2379-2400. Fainstein, Susan (2012). Planning theory and the city. I: Campbell, Scott & Fainstein, Susan S. (red.) (2012). Readings in planning theory . 3. ed. Oxford: Wiley-Blackwell. Fainstein, Susan & Campbell, Scott (2012). Introduction. The structures and debated of planning theory. I: Campbell, Scott & Fainstein, Susan S. (red.) (2012). Readings in planning theory . 3. ed. Oxford: Wiley-Blackwell. Fernández-Maldonado & Romein (2012). The sustainability of knowledge-related policies in technology-based cities in the Netherlands I: M van Geenhuizen och P Nijkamp (red) Creative Knowledge Cities : Myths, Visions and Realities [Elektronisk resurs], (2012). Cheltenham: Edward Elgar Publishing. Flyvbjerg, Bent (2006). Five Misunderstandings About Case-Study Research. Qualitative Inquiry 12(2), 219-245. Forester, John (1989). Planning in the face of power . Berkeley: University of California Press. Forester, John (2012). Challenges of Deliberation and Participation. I: Campbell, Scott & Fainstein, Susan S. (red.) (2012). Readings in planning theory . 3. ed. Oxford: WileyBlackwell. Franssén, Agneta (2005). På fältet. I: Olofsson, Gunnar (red). Samhällsvetenskapens hantverk. Lund: Arkiv. Fredriksson, Charlotte (2012). System och strukturer som hindrar hållbar stadsutveckling. En kunskapsöversikt, Bilaga till Delegationen för hållbara städer: Femton hinder för hållbar stadsutveckling, Delegationen för hållbara städer, Statens Offentliga Utredningar M2011:01/2012/66, bilagan publicerad som Trita-SoM 2012/11, KTH Royal Institute of Technology, Stockholm. 63 Georgsson, Anthon (2013). Stockholms förtätningsideal i strävan mot hållbar stadsutveckling: En studie om sambanden mellan den täta staden och Stockholms parker och offentliga grönområden. Masteruppsats, Stockholms universitet, Kulturgeografiska institutionen. Glaser, Barney G. & Strauss, Anselm L. (1967). The discovery of grounded theory: strategies for qualitative research . New York: Aldine de Gruyter. Gunnarsson-Östling, Ulrika, Edvardsson Björnberg, Karin och Finnveden, Göran (2013). Using the concept of sustainability. Interpretations in academia, policy and planning. I Metzger, Jonathan & Rader Olsson, Amy (red.) (2013). Sustainable Stockholm: exploring urban sustainability in Europe's greenest city . New York: Routledge. Gustavsson, Bengt (red.) (2004). Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen . 3., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur. Healey, Patsy (1997). Collaborative planning: shaping places in fragmented societies . Basingstoke: Palgrave Macmillan. Healey, Patsy (2003). Collaborative Planning in Perspective . Planning Theory 2(2), 101 123. Healey, P., de Magalhaes, C., Madanipour, A., & Pendlebury, J. (2003). Place identity and local politics: analysing initiatives in deliberative governance. I: Hajer, M., & Wagenaar, H. (red.) (2003). Deliberative policy analysis [Elektronisk resurs] : understanding governance in the network society . Cambridge: Cambridge University Press. Hermerén, Göran (2011). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. Hopwood, B., Mellor, M., & O´Brien, G. (2005). Sustainable development: mapping different approaches, Sustainable Development, 13, 38-52. Håkansson, Maria (2005). Kompetens för hållbar utveckling. Professionella roller i kommunal planering. Doktorsavhandling, Kungliga Tekniska Högskolan, Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad. Jacobs, Jane 2011 [1961]. The Death and Life of Great American Cities. New York: Modern Library. Jensen, Emilia (2006). Hållbar stadsutveckling. En utopisk vision eller realistisk framtid? Duppsats, Södertörns högskola, Institutionen för livsvetenskaper. Kates, R., Parris, T., & Leiseriwitz, A. (2005). What is sustainable development? Goals, indicators, values and pracitice, Envoronment 47(3), 9-21. KTH 2013. Vad är hållbar utveckling? [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.kth.se/om/miljo-hallbar-utveckling/utbildning-miljo-hallbarutveckling/verktygslada/sustainable-development. [läst: 2014-05-02]. 64 Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun . 2. uppl. Lund: Studentlitteratur. Laclau, Ernesto (2006). Ideology and post-Marxism. Journal of Political Ideologies 11(2), 103-114. Layder, Derek (1998). Sociological practice: linking theory and social research. London: SAGE. Lorentz, Staffan (2014). Lägesrapport – Norra Djurgårdsstaden. Stockholm: Stockholms stads exploateringskontor. Lützkendorf, Thomas & Lorenz, David (2005) Sustainable property investment: valuing sustainable buildings through property performance assessment, Building Research & Information, 33(3), 212-234. Meadows, Donella H. (red.) (1975[1974]). The Limits to Growth: a report for the Club of Rome's project on the predicament of mankind . 2. ed., 9 pr. New York: New American library. Metzger, Jonathan & Rader Olsson, Amy (2013). Introduction. The greenest city? I Metzger, Jonathan & Rader Olsson, Amy (red.) (2013). Sustainable Stockholm: exploring urban sustainability in Europe's greenest city . New York: Routledge. Middleton, Alan (2011). City Branding and Inward Investment. I: Dinnie, Keith (red.) (2011) City branding [Elektronisk resurs]: theory and cases. (Dinnie red.) Basingstoke: Palgrave Macmillan. Miljömålsportalen (2013). Sveriges miljömål. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.miljomal.se/sv/Miljomalen/. [läst: 2014-02-15]. Nilsson, Kristina (2007). Managing complex spatial planning processes. Planning Theory & Practice, 8(4), 431–447. Owens, Susan E. & Cowell, Richard (2011). Land and limits: interpreting sustainability in the planning process . 2. ed. London: Routledge. Parr, Adrian. (2009). Hijacking sustainability [Elektronisk resurs]. Cambridge, Mass.: MIT Press. Polk, Merritt (2010). Sustainability in Practice: The Interpretation of Sustainable Development in a Regional Planning Arena for Dialouge and Learning in Western Sweden. Planning Theory & Practice 11(4), 481-497. Polk, Meritt (2011). Institutional capacity-building in urban planning and policy-making for sustainable development: success or failure? Planning Practice & Research 62(2), 185206. Putnam, Robert (1995). Bowling alone: America’s declining social capital. Journal of Democracy 6 (1), 65–78. 65 Putnam, Robert D., Leonardi, Robert & Nanetti, Raffaella Y. (1992). Making democracy work: civic traditions in modern Italy . Princeton, N.J.: Princeton University Press. Reardon, Mitchell (2010). An Opportunity for Renewal: The Participatory Process and Social and Income Diversity in Brownfield Developments. Masteruppsats, Stockholms universitet, Kulturgeografiska institutionen. Reardon, Mitchell & Borén, Thomas (2014). An opportunity för sustainable renewal: Particiation for social and income diversity in brownfield developments? The Stockholm Royal Seaport case. [opublicerat manuskript]. Rehn, Mats (2011). Hjorthagen och runtomkring. Stockholm: Stockholms stads exploateringskontor. Roseland, Mark (2000). Sustainable community development: integrating environmental, economic, and social objectives. Progress in planning 54(2), 73 -132. Rosén, Therese., Göransson, Nils & Styrenius, Karin (2014). Att gemensamt skapa en stadsdel. Lägesrapport om Östermalms stadsdelsförvaltnings arbete med programmet för miljö och hållbar stadsutveckling i Norra Djurgårdsstaden 2010-2013. Stockholm: Östermalms stadsdelsförvaltning. Rothstein, Bo (2001). Politik som organisation: förvaltningspolitikens grundproblem. 3. uppl. Stockholm: SNS förl. Stockholms stad (2007). Vision 2030. Framtidsguiden. Stockholm: Stadsledningskontoret. [läst: 2014-02-20]. Stockholms stad (2009). Norra Djurgårdsstaden. Vision 2030. Stockholm: Stockholms stad. [läst: 2014-02-20]. Stockholms stad (2010a). Promenadstaden. Översiktsplan för Stockholm. Stockholm: Stadsbyggnadskontoret. Stockholms stad (2010b). Övergripande program för miljö och hållbar stadsutveckling i Norra Djurgårdsstaden. Stockholm: Exploateringskontoret. Stockholms stad (2012a). Stockholms miljöprogram 2012-2015. Stockholm: Stockholm stad. [läst: 2014-03-08]. Stockholms stad (2012b). Stockholms åtgärdsplan för klimat och energi 2012-2015 med utblick till 2030 [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.stockholm.se/OmStockholm/Stadens-klimatarbete/Atgarder-som-lett-tillbetydande-minskningar-av-utslappen/Stockholms-atgardsplan-for-klimat-och-energi/. [läst: 2014-03-08]. Stockholms stad (2013a). Hur Norra Djurgårdsstaden arbetar. [Elektronisk] Tillgänglig: http://bygg.stockholm.se/Alla-projekt/norra-djurgardsstaden/Miljostadsdel/Processen/. [läst: 2014-04-20]. 66 Stockholms stad (2013b). Innovation. [Elektronisk] Tillgänglig: http://bygg.stockholm.se/Alla-projekt/norra-djurgardsstaden/Miljostadsdel/innovation/. [läst: 2014-04-20]. Stockholms stad (2014a). Stadens klimat- och miljöarbete. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.stockholm.se/OmStockholm/Stadens-klimatarbete/. [läst: 2014-03-08]. Stockholms stad (2014b). Norra Djurgårdsstaden. [Elektronisk] Tillgänglig: http://bygg.stockholm.se/norradjurgardsstaden. [läst: 2014-02-10]. Stockholms stad (2014c). Delområden/Flytta hit. [Elektronisk] Tillgänglig: http://bygg.stockholm.se/Alla-projekt/norra-djurgardsstaden/Flytta-hit/. [läst: 2014-0214] Stockholms stad (2014d). Byggherrar. [Elektronisk] Tillgänglig: http://bygg.stockholm.se/Alla-projekt/norra-djurgardsstaden/Flyttahit/Hjorthagen/Detaljplan-Norra-1/Byggherrar/. [läst: 2014-03-08] Stockholms stad (2014e). Handlings och kompetensprogram. [Elektronisk] Tillgänglig: http://bygg.stockholm.se/Alla-projekt/norra-djurgardsstaden/Miljostadsdel/Handlings-och-kompetensprogram1/. [läst: 2014-04-20]. Stockholms stad (2014f). Avfall och återvinning. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.stockholm.se/ByggBo/Avfall-och-atervinning/ [läst: 2014-05-02]. Surowiecki, James 2004 [1967). The wisdom of crowds [Elektronisk resurs] why the many are smarter than the few and how collective wisdom shapes business, economies, societies, and nations . 1st ed. New York: Doubleday. Sutton, Philip W. (2004). Nature, environment, and society . Houndmills, Basingstoke, Hampshire: Palgrave Macmillan. Swyngedouw, Erik (2010). Impossible Sustainability and the Post-political Condition. I: Palermo, Pier Carlo. & Ponzini, Davide (red.). Making Strategies in Spatial Planning. [Elektronisk resurs] Knowledge and Values . Dordrecht: Springer Netherlands. Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer. 4., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur. Uski, Viktoria (2011). "Hållbara städer" - teori, politik och praktik. Masteruppsats, Kungliga Tekniska Högskolan, Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad. Vallance, S., Perkins, H. C., Bowring, J., Dixon, J. E. (2012). Almost Invisible: Glimpsing the City and Its Residents in the Urban Sustainability Discourse. Urban Studies 49(8), 1695 -1710. Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet. World Commission on Environment and Development (1987). Our common future. Oxford: Oxford Univ. Press. 67 Intervjuer Claeson, Jonas. (den 25 februari 2014). Planarkitekt, biträdande sektionschef, stadsbyggnadskontoret, Stockholms stad. (Intervjuare Emma Tarrodi). Ericsson, Ulf. (den 28 mars 2014). VD, Lennart Ericsson Projekt & Byggnads AB, (Intervjuare Emma Tarrodi). Göransson, Nils. (den 3 februari 2014). Samordnare, Östermalms stadsdelsförvaltning, Stockholms stad. (Intervjuare Emma Tarrodi). Johansson, Elisabet. (den 14 april 2014). Projektledare, Byggnadsfirman Viktor Hanson. (Intervjuare Emma Tarrodi). Kruhsberg, Jan. (den 27 mars 2014). VD, projektansvarig, Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB. (Intervjuare Emma Tarrodi). Lindberg, Johanna. (den 4 mars). Marknadsföringsansvarig, JM. (Intervjuare Emma Tarrodi). Lindskog, Malin. (den 18 mars 2014). Projektledare, JM. (Intervjuare Emma Tarrodi). Lorentz, Staffan. (den 5 mars 2014). Projektchef för Norra Djurgårdsstaden, exploateringskontoret, Stockholms stad. (Intervjuare Emma Tarrodi). Lönngren, Örjan. (den 15 april 2014). Projektledare, miljöförvaltningen, Stockholms stad. (Intervjuare Emma Tarrodi). Nissling, Mats. (den 14 mars 2014). Projektchef, NCC Boende. (Intervjuare Emma Tarrodi). Rehn, Mats. (den 19 mars 2014). Ordförande Värtans IK. Boende Hjorthagen (Intervjuare Emma Tarrodi). Rosén, Therese. (den 29 januari 2014). Samhällsplanerare, Östermalms stadsdelsförvaltning, Stockholms stad. (Intervjuare Emma Tarrodi). Wikberg, Philip. (den 14 mars 2014). Biträdande projektledare, Järntorget. (Intervjuare Emma Tarrodi). Wikberger, Christina. (den 9 april 2014). Projektledare, miljöförvaltningen (Intervjuare Emma Tarrodi). Intervjuer med boende i Norra Djurgårdsstaden Boende 1, ”Peter”. (den 6 mars 2014). Brf Norra Djurgårdsstaden. (Intervjuare Emma Tarrodi). Boende 2, ”Hans”. (den 11 mars 2014). Brf Norra Djurgårdsstaden. (Intervjuare Emma Tarrodi). 68 Boende 3, ”Ingrid”. (den 11 mars 2014). Brf Norra Djurgårdsstaden. (Intervjuare Emma Tarrodi). Boende 4, ”Magnus”. (den 11 mars 2014). Brf Husarviken. (Intervjuare Emma Tarrodi). Boende 5, ”Lena”. (den 11 mars 2014). Brf Husarviken. (Intervjuare Emma Tarrodi). Boende 6, ”Henrik”. (den 8 april 2014). Brf Gotska Sandön. (Intervjuare Emma Tarrodi). Boende 7, ”Monica”. (den 8 april 2014). Brf Uggleviken. (Intervjuare Emma Tarrodi). 69 Bilaga 1 – Intervjuguide för tjänstemän på Stockholms stad samt byggherrar Personbakgrund Hur länge har du arbetat med Norra Djurgårdsstaden? Hur skulle du beskriva din roll i projektet? Är det annorlunda att arbeta med Norra Djurgårdsstaden jämfört med andra stadsbyggnadsprojekt? Vad är i så fall specifikt med Norra Djurgårdsstaden? Miljö och hållbarhet Vad innebär det egentligen att Norra Djurgårdsstaden är ett miljöprofilerat område? Hur har miljöprofilen påverkat organisation och arbetssätt i projektet? Vad har gjorts hittills? Vilka aktörer har varit viktiga i miljöarbetet? Hur har det gått? Vad finns det för dokument som styr miljöarbetets inriktning? Finns det andra saker som styr arbetet? Hur har miljömål översatts i konkret arbete? Hållbar stadsutveckling Hur ser du på begreppet hållbar stadsutveckling? Varifrån kommer det synsättet? Vad görs för att Norra Djurgårdsstaden ska bli en hållbar stadsdel? Hur ser du på de olika dimensionerna av hållbarhetsbegreppet? Hur gör man för att länka samman de olika dimensionerna av begreppet i det konkreta arbetet? Vilka aktörer är viktiga i hållbarhetsarbetet? Hur ser de på hållbarhet? Hur engageras de i miljö och hållbarhetsarbetet? Avslut Är det någonting som du tycker att jag har glömt att fråga om? Finns det någon/några andra personer som du tycker att jag också borde prata med? 70 Bilaga 2 – Intervjuguide för boende i Norra Djurgårdsstaden Personbakgrund När flyttade du till Norra Djurgårdsstaden? Var bodde du innan? Vad var den huvudsakliga orsaken till att du flyttade hit? Fanns det saker som talade för respektive mot att flytta till området? Hur kommer det sig att du valt att engagera dig i bostadsrättsföreningen? Miljö och hållbarhet Hur ser du på att Norra Djurgårdsstaden är en miljöprofilerad stadsdel? Hur visar sig det konkret i området? Vad innebär det för dig som boende? Är det annorlunda att bo i Norra Djurgårdsstaden jämfört med i en annan del av Stockholm? Hållbar stadsutveckling Hur ser du på begreppet hållbar stadsutveckling? Vad görs för att Norra Djurgårdsstaden ska bli en hållbar stadsdel? Hur ser du på de olika dimensionerna av hållbarhetsbegreppet? Vilka aktörer är viktiga i hållbarhetsarbetet? Hur ser de på hållbarhet? Hur engageras de i miljö och hållbarhetsarbetet? Avslut Är det någonting som du tycker att jag har glömt att fråga om? Finns det någon/några andra personer som du tycker att jag borde prata med? 71