”Det vet man ju hur de är.” unga killar med invandrarbakgrund.
by user
Comments
Transcript
”Det vet man ju hur de är.” unga killar med invandrarbakgrund.
Stockholms universitet Institutionen för socialt arbete HT 2005 ”Det vet man ju hur de är.” - en kvalitativ textanalys av Dagens Nyheters beskrivning av unga killar med invandrarbakgrund. Författare: Sanna Elmquist och Petronella Nettermalm Handledare: Karin Borgström ”Det vet man ju hur de är ” - en kvalitativ textanalys av Dagens Nyheters beskrivning av unga invandrarkillar. Sanna Elmquist Petronella Nettermalm ABSTRAKT Syftet med denna uppsats var att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund. De frågeställningar som uppsatsen tog avstamp i var följande tre: Vilka bilder förmedlar Dagens Nyheter av unga killar med invandrarbakgrund och hur kan föreställningarna som bilderna ger uttryck för beskrivas? Går det att urskilja vissa stereotyper bland föreställningarna? Om så, hur kan dessa beskrivas och förstås? Undersökningsmaterialet bestod av 32 artiklar under tidsperioden 2004-11-07 till 2005-11-07. Våra teoretiska utgångspunkter var teorin om sociala representationer och postkolonial teori/orientalism. Materialet bearbetades genom kvalitativ textanalys och diskursanalys. Resultatet visade att Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund på många olika sätt. Gemensamt för de flesta av bilderna var dock att de innehöll stereotyper, både positiva och negativa. Endast två av 32 artiklar var så vitt författarna kunde förstå fria från stereotyper och beskrev killarna som individer. Bilden som dominerade var dock den av den unga killen med invandrarbakgrund som kriminell och med problem. Killarna med invandrarbakgrund beskrevs ofta i artiklarna i samband med gängmentalitet eller som gärningsmän. En annan återkommande beskrivning var killen med invandrarbakgrund i sportsammanhang. En slutsats var att tidningen Dagens Nyheter är med och skapar samt upprätthåller de stereotypa bilder av unga killar med invandrarbakgrund som enligt tidigare forskning förmedlas av massmedia. Nyckelord: Invandrarbakgrund, Killar, Massmedia, Stereotyp, Sociala representationer, ”Vi och Dem” 2 Innehållsförteckning INLEDNING.................................................................................................................................... 6 PROBLEMFORMULERING........................................................................................................ 7 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR........................................................................................ 7 FÖRFÖRSTÅELSE .................................................................................................................... 7 CENTRALA BEGREPP................................................................................................................. 8 INVANDRARE............................................................................................................................ 8 UNGDOM .................................................................................................................................... 9 STUDIENS AVGRÄNSNINGAR .................................................................................................. 9 VAL AV TIDNING ..................................................................................................................... 9 INVANDRARKILLEN KONTRA INVANDRARTJEJEN.................................................... 9 INVANDRARKILLAR KONTRA SVENSKA KILLAR ..................................................... 10 TEXT OCH/ELLER BILD ...................................................................................................... 10 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING ......................................................................... 10 INVANDRINGEN I SVERIGE UR ETT HISTORISKT PERSPEKTIV ........................... 10 MEDIAS INTRÄDE PÅ SCENEN.......................................................................................... 12 SAMMANFATTNING ............................................................................................................. 15 TEORETISK ÖVERSIKT ........................................................................................................... 16 TEORIN OM SOCIALA REPRESENTATIONER .............................................................. 17 POSTKOLONIAL TEORI OCH ORIENTALISM............................................................... 18 STEREOTYP............................................................................................................................. 19 METOD.......................................................................................................................................... 19 VAL AV UNDERSÖKNINGSMETOD .................................................................................. 19 URVAL OCH DATAINSAMLING......................................................................................... 20 VALIDITET, RELIABILITET OCH GENERALISERBARHET ...................................... 21 ETISKA ÖVERVÄGANDEN .................................................................................................. 23 BEARBETNING OCH ANALYS............................................................................................ 23 PROBLEMKILLEN/DEN KRIMINELLE. ........................................................................... 24 SPORTKILLEN ........................................................................................................................ 25 DEN LYCKADE INVANDRARKILLEN .............................................................................. 25 INVANDRARKILLEN SOM INDIVID ................................................................................. 25 RESULTAT ................................................................................................................................... 25 PROBLEMKILLEN/DEN KRIMINELLE ............................................................................ 25 Gängmedlemmen ..................................................................................................................... 25 Invandrarkillen som extremist................................................................................................. 28 Invandrarkillen och hederskulturen ........................................................................................ 29 Invandrarkillen som gärningsman .......................................................................................... 30 Offret ....................................................................................................................................... 32 DE RESTERANDE TRE TEMAN.......................................................................................... 34 SPORTKILLEN ........................................................................................................................ 34 INVANDRARKILLEN SOM INDIVID ................................................................................. 35 DEN LYCKADE INVANDRARKILLEN .............................................................................. 36 DISKUSSION ................................................................................................................................ 37 3 AVSLUTANDE REFLEKTIONER ........................................................................................ 41 FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ........................................................................... 41 REFERENSER .............................................................................................................................. 42 4 ”Kan man indela den mänskliga verkligheten, såsom den mänskliga verkligheten faktiskt verkar vara uppdelad, i klart definierade kulturer, historiska förlopp, traditioner, samhällen, ja till och med raser och ändå överleva följderna av detta på ett mänskligt sätt? Med att överleva följderna på ett mänskligt sätt menar jag att ställa frågan om det finns något sätt att undvika den fientlighet som kommer till uttryck i uppdelningen av mänskligheten i låt oss säga ”vi” (västerlänningarna) och ”de” (orientalerna). Ty sådana uppdelningar är generaliseringar vilkas syfte i historisk tid och nutid varit att betona betydelsen av uppdelning mellan en sorts människor och en annan sorts människor, i allmänhet för att uppnå mål som inte varit särskilt hedervärda.” (Said, E.W., 1978) 5 Inledning Principer om mänskliga rättigheter och social rättvisa är grundläggande för socialt arbete (www.ifsw.org, Definition of social work, 2000). I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 kan man läsa följande: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap. Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt (FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Art 1 & 2).(www.manskligarattigheter.gov.se) Trots att det gått 57 år sedan FN antog de mänskliga rättigheterna lever vi idag i en värld som är långt ifrån jämställd, både globalt och i Sverige. Många människor har svårt att integreras i det svenska samhället och har därför mindre möjlighet att påverka sin vardag och sina liv. ”Invandrare” är en sådan grupp. Naturligtvis finns undantag som bekräftar regeln, men faktum kvarstår. Som grupp är det inte tal om att ”utan åtskillnad av något slag” vara berättigad till alla de fri- och rättigheter som räknas upp i FN:s rättighetsförklaring. Exempelvis har vad det gäller boendesegregation både den socioekonomiska och den etniska segregationen ökat i Sverige under 1990-talet. Särskilt den etniska segregationen är mycket hög. 1998 bodde mer än var femte utlandsfödd i ett ”svenskglest” område, det vill säga i ett område där mindre än 70 procent av befolkningen är född i Sverige. I Stockholm bodde 1998 cirka 40 procent av dem som är födda i en 7- länderskategori (Etiopien, Somalia, Libanon, Syrien, Turkiet, Irak eller Iran) i områden där invandrare hade ”mycket låga” eller ”extremt låga” inkomster. (Socialstyrelsen, Socialrapport 2001, s. 200). Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan infödda svenskar och invandrare är också stora. Till exempel var i genomsnitt 73 procent av infödda män och 69 procent av infödda kvinnor i åldern 25-64 år ”reguljärt sysselsatta” åren 1990-2000, medan motsvarande siffror för de utomeuropeiska männen och kvinnorna låg 30 procent lägre (Nekby, 2002, s. 6). I ovanstående exempel skiljer sig definitionen av begreppet invandrare åt, men de ger förhoppningsvis ändå en tydlig fingervisning om hur det ser ut i jämställdhetens Sverige i dag. Hur kan det komma sig att dagens upplysta samhälle ser ut på det här viset? I en värld som krymper mer och mer, där Koala Lumpur eller Bagdad bara är ett klick på datorn bort. Där vi varje dag matas med bilder från världens alla hörn och mat, kläder och inredningsdetaljer från alla kontinenter kan inhandlas på Drottninggatan. Människor från andra länder och kulturer borde vara vardagsmat för oss. Hur kan det vara möjligt att vi i ett land där en femtedel av vår befolkning (Nilsson, 1999, s.18-19) har helt eller delvis annat ursprung än svenskt, fortfarande tycks ha behov av att dela upp människor i ”vi och dem”? Integrationsproblemen kostar – både vad gäller människors välmående och rent ekonomiskt. För att kunna lösa dessa problem skulle man kunna tänka sig att vår inställning till, och våra föreställningar om invandrare måste förändras. Intressant blir då vilka faktorer och krafter som påverkar oss och som bidrar till att skapa vår bild av invandraren. Forskning inom området visar att flera aktörer bidrar till att skapa en stereotyp bild av invandrare. Massmedia är en sådan aktör (Brune, 2005, s. 150). Massmedia är förstås inte ensam om att skapa dessa 6 bilder, men mycket av den kunskap vi får om vår nära och fjärran omvärld, får vi just genom media (Ramberg & Pripp, 2002, s. 68) Man kan därför tycka att massmedia har ett stort ansvar för den bild och den kunskap som förmedlas. Men hur förvaltar de då detta ansvar? Problemformulering Hur invandrare skildras i bland annat massmedia kan man tänka sig både påverkar den bild ”svenskar” skapar av människor med ”icke-svensk” bakgrund och invandrarnas egna möjligheter att påverka sina liv och sin framtid. (Hur begreppet invandrare kommer att användas i denna uppsats redogör vi för under rubriken ”Centrala begrepp”.) De stereotypa bilderna av invandrare som i dag verkar dominera (Brune, 2004, 2005, De los Reyes, Molina & Mulinari, 2005, Ramberg & Pripp, 2002, SOU 2005:41) och kategoriseringen i ”vi och dem” verkar skapa integrationsproblem, som i förlängningen utvecklas till samhällsproblem. Unga killar och tjejer med invandrarbakgrund konfronteras precis som sina föräldrar med dessa bilder och kategoriseringar. I denna studie har vi valt att titta på bilden av unga invandrarkillar. Att media framgångsrikt varit med och skapat bilden av ”värstingar”(som idag tycks bestå av företrädelsevis unga killar med invandrarbakgrund) som en grupp med identifierbara individegenskaper och framgångsrikt upprättat bilden av både lagöverträdaren och brottslingen som ”främmande” i förhållande till svensken och det svenska samhället, (von Hofer, 1998, s. 72) är viktigt att känna till i det sociala arbetet med unga människor med invandrarbakgrund eftersom denna föreställning så småningom verkar kunna bli till sanning hos ungdomarna själva. Exempelvis har etnologerna Ingrid Ramberg och Oskar Pripp i en undersökning visat på just denna process. ”För invånarna (i Fittja, vår anm.) blir föreställningarna om dem en del av deras levda erfarenheter.” (Ramberg & Pripp, 2002, s. 58) Kunskap om hur dessa föreställningar skapas och bibehålls borde därför vara viktig för socionomer och andra yrkesgrupper som arbetar med unga killar med invandrarbakgrund. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund. De frågeställningar som uppsatsen tar avstamp i är följande tre: • • • Vilka bilder förmedlar Dagens Nyheter av unga killar med invandrarbakgrund och hur kan föreställningarna som bilderna ger uttryck för beskrivas? Går det att urskilja vissa stereotyper bland föreställningarna? Om så, hur kan dessa beskrivas och förstås? Förförståelse Författarnas uppfattning är att i Sverige i dag är jämställdhet mellan svenskar och invandrare inte en verklighet. Dagligen diskrimineras och utsätts människor här i Sverige för rasism. Hinder sätts upp som begränsar vissa människors livsvillkor och hindrar dem från att utnyttja sina inneboende resurser och detta endast på grund av att de tillhör den grupp som ofta benämns invandrare. 7 Denna uppfattning fick oss att anta att media är en av flera aktörer som är med och konstruerar bilden av invandraren som medvetet/omedvetet cementeras hos oss människor i Sverige. Denna bild påverkar oss alla och är svår att göra sig fri ifrån. Om vi rannsakar oss själva har förmodligen de flesta av oss någon gång nickat igenkännande åt förklaringar som ”kulturella skillnader” eller påståenden som ”zigenare stjäl mer än andra grupper”. Vi vet att vi har det Centrala begrepp Här redogörs för två centrala begrepp i uppsatsen, invandrare och ungdom. Detta för att dessa begrepp innehåller flera olika betydelser och används olika beroende på författare, text och sammanhang. Begreppsgenomgångens syfte är att sätta in läsaren i vad begreppen kan rymma innehållsmässigt och hur vi valt att använda dem. Invandrare ”Termen invandrare används för att beteckna antingen utrikes födda personer eller utländska medborgare, som har flyttat från ett land för att bosätta sig i ett annat, antingen permanent eller temporärt. Enligt denna definition räknas som invandrare alla personer som är folkbokförda i Sverige och som är antingen utrikes födda eller utländska medborgare. Begreppet invandrare innefattar personer som flyttat till Sverige av en rad olika skäl gäststuderande, politiska flyktingar, arbetsmigranter och familjeanknytningar”(www.sverigemotrasism.nu, a). För att betraktas som invandrare, enligt Departementsskrivelse 1999: 48, skall en person faktiskt själv ha invandrat till Sverige och av tradition räknas endast den som folkbokförts i landet. Invandrarbegreppet är alltså inte tänkt att användas på asylsökande eller andra som väntar på tillstånd att bosätta sig i Sverige (www.regeringen.se, Departementsserie 1999: 48, s. 31). När vi i vardagligt tal använder oss av begreppet invandrare kan det dock ha en mängd olika innebörder, förutom den ovan beskrivna denotativa betydelsen. Beroende på sammanhanget eller vem som pratar blir begreppet fyllt med olika innebörd. En del inberäknar endast dem som verkligen invandrat till Sverige, medan andra även pratar om barn födda i Sverige till invandrade föräldrar som invandrare. Vissa nöjer sig med att titta på utseende eller hudfärg för att göra en bedömning huruvida personen i fråga är svensk eller invandrad. Listan kan göras lång. Termen invandrare var från början avsedd att beteckna människor som är födda utomlands och som lever i Sverige med permanent uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap, samt deras barn. Detta begrepp lanserades av myndigheterna i början av 1960-talet som ersättning för det man tyckte negativt laddade begreppet ”utlänning” (www.regeringen.se, Departementsserie 2000: 43, s. 19). Det nya begreppet skulle sammanföra olika individer, skilda etniska grupper, religioner och språk under ett och samma statistiska och administrativa tak. Detta för att skilja ut ”invandrare” som en kategori som föranledde speciella åtgärder på statliga och kommunala nivåer (Brune, 2004, s. 214). Med tiden verkar det dock som om invandrarbegreppet har laddats med samma typ av negativa innebörder, stereotyper och fördomar som utlänningsbegreppet innefattade. Inom integrationspolitiken har begreppet kommit att diskuteras och ifrågasättas allt mer (www.regeringen.se, Ds 2000: 43, s. 54). Regeringen har konstaterat att begreppet är grovt generaliserande och tyder på en grupp med samhörighet som är skild från svenskarnas. (a.a., s. 8). Begreppet bör inte användas så att det förstärker ”vi - och dem” tänkandet och personer födda i Sverige ska inte omfattas av begreppet, understryker regeringen (a.a.). Ändå skapar enligt många forskare journalister i 8 dag oupphörligen ett ”vi” och ett ”dem” bestående av vi svenskar gentemot invandrarna (se tex. Brune, 2004, Brune, 2005, Ramberg & Pripp, 2002) Klassmotsättningar och områdesmotsättningar, våld och kriminalitet förklaras i etniska termer, enligt Ylva Brune (som refereras i Ramberg & Pripp, 2002, s. 63) Invandrarbegreppet med alla dess avledningar så som ”invandrarkvinnan”, ”invandrarmannen” eller ”invandrarkillen” fungerar idag som stereotyper, som kategorier med en relativt fast potential. Att begreppet ”invandrare” på det här sättet har laddats med innebörder och betydelser långt bortom den denotativa innebörden ”person (er) som invandrat”, menar Brune är ett resultat av bland annat nyhetsmediernas sätt att gestalta typifierade invandrare, som i sin tur får gestalta problembeskrivningar (Brune, 2005, s. 150). I denna studie kommer en vid definition av invandrare att tillämpas. De unga killarna med invandrarbakgrund som beskrivs och omskrivs kan både ha invandrat själva eller vara andra generationens invandrare, det vill säga barn till personer som invandrat (www.sverigemotrasism.nu, a). I vissa fall kanske den utländska bakgrunden finns ännu längre bak i släktleden då far eller morföräldrar invandrat till Sverige. Detta på grund av att vi uppfattar att det är så artikelförfattarna ofta definierar ”invandrarbakgrund”. I de fall begreppet invandrare eller någon av dess avledningar förekommer i materialet i sina denotativa betydelser kommer detta att framgå av texten. Ungdom Denna studies syfte är att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund. Det finns flera olika definitioner av begreppet ungdom, en del snäva och andra vidare (se till exempel Estrada & Flyghed, 2001). Ungdomen kan ses som en period mellan barndomen och vuxenlivet och begreppet kan sägas vara relationellt eftersom det kan vara beroende av i vilken situation det används. Något man med relativt stor säkerhet kan fastställa är att ungdomstiden har blivit längre. Enligt SOU utredningen, Ungdomars välfärd och värderingar, betraktas alla mellan 16 och 29 år som ungdomar (SOU 1994: 73, s II.). Man behöver inte gå tillbaka längre än till femtiotalet för att se att åldersspannet har tänjt ut sig. Det var inte länge sedan en 29-åring betraktades som medelålders (Swärd, 1998, s. 5960). I denna studie kommer SOU utredningen 1994: 73:s definition att tillämpas. Man skulle kanske kunna tänkas invända att denna definition är något vid, och att en 29-årig kille inte är en ungdom. Författarna har dock valt denna vidare definition just för att få med de unga killar som är på väg in i vuxenvärlden och ligger på gränsen till att bli unga män. Studiens avgränsningar Val av tidning Denna studie kommer att koncentrera sig på hur en av våra största morgontidningar skildrar unga killar med invandrarbakgrund. Att valet föll just på Dagens Nyheter beror på att vi uppfattar det som att DN:s uttalade intention faktiskt är att inte bidra till den stereotypa bild av invandraren som levereras till oss av massmedia. Detta grundar vi bland annat på det faktum att Dagens Nyheter i januari 2002 flyttade ut en mobil redaktion med två reportrar till förorten Skärholmen. Varje vecka berättade reportrarna med förortens perspektiv om aktuella frågor (Nord & Nygren, 2002, s.149). Att studera en tidning som trots goda intentioner eventuellt ändå bidrar till att konstruera en stereotyp bild av invandraren är som vi ser det mer 9 intressant än att studera en tidning som medvetet spelar på människors fördomar och rädslor. Dessutom är Dagens Nyheter en tidning med stor upplaga, och den läses av många. Beslutet att koncentrera denna studie till en tidning och inte jämföra flera (som det fanns tankar på i början av skrivprocessen) beror helt enkelt på denna uppsats omfång. killar kontra tjejer En hel del forskning har tidigare gjorts om hur massmedia i Sverige skildrar invandrare. Enligt forskning vi tagit del av skildras män och kvinnor eller killar och tjejer mycket olika. Medan killen med invandrarbakgrund ofta beskrivs som ett våldsbenäget, kvinnoförtryckande kontrollfreak med förkärlek till gängbildning och machostil, beskrivs tjejen med invandrarbakgrund ofta antingen som ett offer för kulturellt förtryck eller som succéhistoria när hon väl lyckats frigöra sig från detta förtryck, det vill säga blivit mer svensk (Brune, 2005, s. 175-176). Eftersom killar och tjejer verkade förekomma i olika massmediala sammanhang och skildringar kom vi överens om att välja en av grupperna. Att valet föll på just unga killar berodde dels på författarnas intresse för hur denna grupp skildras i media. Och dels på att vi tror att mycket av det framtida sociala arbetets resurser i Sverige kommer att sättas in på denna grupp. Killar med invandrarbakgrund kontra svenska killar Vår förförståelse när arbetet med denna uppsats inleddes var som tidigare beskrivits att invandrare och svenskar både har olika förutsättningar och skildras på olika sätt i media. Att jämföra hur Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund kontra svensk bakgrund hade därför varit mycket intressant. Vi upptäckte dock när uppsatsarbetet började att det var svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta de svenska killarna i insamlingsmaterialet. Detta på grund av att etnicitet helt enkelt för det mesta inte nämns i artiklarna, så till vida man inte vill framhålla att de omskrivna individerna har just annan etnicitet än svensk. Denna undersökning kommer därför att fokusera endast på hur unga killar med invandrarbakgrund skildras. Text och/eller bild I medias arbetsredskap ingår både text och bild. Bilder och fotografier kan precis som text användas för att konstruera föreställningar om ett visst fenomen och påverka opinionen. Att inbegripa bildanalys i denna studie hade varit mycket intressant, men även här fick vi begränsa oss på grund av studiens omfattning. Denna C-uppsats kommer således att fokusera endast på det som skrivs om unga killar med invandrarbakgrund. Bakgrund och tidigare forskning Syftet med det här kapitlet är dels att ge läsaren en kort, historisk överblick av hur invandringen i Sverige sett ut från mitten av 1800-talet fram till i dag. Dels har vi sammanställt forskning från mitten av 1970-talet fram till i dag som knyter an till vårt ämne. Vi har valt att lägga fram forskningen enligt ett tidsperspektiv för att läsaren ska få en inblick i hur ”invandraren” har skildrats på varierande sätt genom åren, allt sedan massmedia började konstruera bilden av honom/henne. Invandringen i Sverige ur ett historiskt perspektiv Invandringspolitikens inriktning har förändrats flera gånger sedan mitten av 1800-talet. Från 1860 till 1917 kan invandringspolitiken karaktäriseras som liberal. Vägledande var principen om det fria folkutbytet och utlänningar behövde varken pass, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd för att få bosätta sig här. Vissa undantag fanns dock för lösdrivare, tiggare, zigenare och kriminella, som kunde avvisas. Från sekelskiftet ökade kraven på skydd mot icke 10 önskvärd invandring av till exempel utländska strejkbrytare och kriminella (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 11). Från 1917 till 1945 tillämpade Sverige en mer restriktiv invandringspolitik. Mot slutet av första världskriget började polisen avvisa utlänningar som saknade pass, visering och uppehållstillstånd vid inresan. De ekonomiska svårigheterna under 1920-talet gjorde att andra europeiska länder började tillämpa invandringslagarna hårdare, och restriktionerna bibehölls även i Sverige. Passtvånget bestod och en utlänning måste söka uppehållstillstånd efter att ha vistats tre månader i landet. För att skydda den svenska arbetskraften infördes också krav på arbetsvisering, vilket innebär ett särskilt tillstånd för utlänningar att arbeta i Sverige. I 1917 års utlänningslag introducerades även rasskäl till varför invandringen borde regleras( Lundh & Ohlsson, 1999, s. 26). Enligt Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari (2005) är orsaken till det snabba fäste som rashygienismen fick under 1930-talet Sveriges koloniala mentalitet. Visserligen har inte Sverige, till skillnad mot exempelvis Tyskland eller Storbritannien, haft kolonier, men Sverige har enligt författarna ändå koloniala mentala strukturer. Förutom den faktiska ockupationen av andra territorier har kolonialismen handlat om en ideologi som rättfärdigade kolonisering genom att systematiskt konstruera de koloniserade folken som ”den andre”. Som ett led i detta rättfärdigande rangordnades mänskligheten i olika raser och människornas olika värde fastställdes först utifrån teologiska resonemang och senare på basis av vetenskapliga kriterier. Dessa idéer godtogs av de flesta, delvis eftersom den framställdes som en vetenskaplig sanning som var svår att ifrågasätta, men också för att de passade in i en väl etablerad tankestruktur. En förklaring till rashygienismens utbredning kan hänvisas till Sveriges behov av att definiera sig i förhållande till andra nationer under folkhemmets konstruktion (de los Reyes, Molina & Mulinari, 2005, s. 18-19). Folkhemsbyggandet utgick från en rashygienism som förespråkade den nationella överlägsenheten. De ideologiska grunderna som än i dag separerar ”svenskar” och ”invandrare” fanns förankrade i folkhemstanken (Molina, 2005, s. 100). Det moderna samhället krävde medborgarnas inordning i en samhällsmodell med tydliga elitistiska och exkluderande inslag. Anpassningen till folkhemsidealet gjorde det nödvändigt att definiera och ta itu med de avvikande. Arbetarna vid sekelskiftet 1800-1900, ”tattarna” ända långt in på 1940-talet och ”zigenarna” identifierades som särskilda problem, eftersom de inte ville inordna sig i folkhemmet och dess samhällsordning. Förklaringen till dessa gruppers marginalisering söktes inte i samhällets exkluderande inställning till dem utan i deras genetiska bristfällighet och rasmässiga underlägsenhet. Den rasistiska ideologin som rättfärdigade kolonialiseringen i världen med vetenskapliga argument välkomnades av många i Sverige, där den ”rena ariska rasen” var geografiskt placerad av rashygienisterna (los Reyes, Molina & Mulinari, 2005). Det är enligt de ovan nämnda författarna dessa idéströmmar som ligger bakom den kulturrasism som i dag finns i Sverige. Det politiska läget i dag har inte med legitimering av nationalstaten Sverige att göra utan snarare med att finna det specifikt svenska i den europeiska gemenskapen. I den kontexten fyller invandrade personer, särskilt de från utomeuropeiska länder, samma funktion som arbetarklassen, romerna och funktionshindrade gjorde tidigare. Sökandet efter en svensk identitet tyder på att indelningen av befolkningen i dag inte bygger på rasmässiga skillnader i biologisk mening, utan nu är det kulturen som dominerar retoriken (de los Reyes, Molina & Mulinari, 2005, s. 18-19). Mycket av den forskning om medias konstruktioner av ”invandrare” som vi har tagit del av utgår från detta 11 postkoloniala perspektiv (Bredström, 2005, Brune, 2005, Brune, 2004, Ramberg & Pripp, 2002). Från krigsslutet gick invandrarpolitiken in i en ny fas av liberalisering. Man strävade efter att återgå till principen om det fria folkutbytet, men grundläggande kontrollmedel som pass, uppehålls- och arbetstillstånd försvann inte helt. Undan för undan minskades dock de länder som omfattades av viseringskraven och för nordiska medborgare avskaffades kraven på pass, uppehålls- och arbetstillstånd i mitten av femtiotalet. För utomnordiska medborgare bestod passkyldigheten, men kraven på uppehålls- och arbetstillstånd gavs en generös praxis. Utlänningar kunde fritt resa hit som turister och söka anställning. De som lyckades bli anställda beviljades i allmänhet tillstånd att bosätta sig här tillsammans med sina familjer. År 1967 trädde en regel i kraft som innebar att utomnordiska medborgare måste ha uppehållsoch arbetstillstånd beviljade före inresa till Sverige samt att sådana tillstånd skulle ges först efter en arbetsmarknadsprövning. Detta på grund av den svaga ekonomiska utvecklingen och den svenska industrins brist på behov av arbetskraft. Sedan mitten av 1970-talet har det avsevärt försvårats för utomnordisk arbetskraft att komma till Sverige. I ett annat avseende har det dock skett en fortsatt liberalisering av den svenska invandrarpolitiken, nämligen när det gäller flyktingarna. De har oberoende av arbetsmarknadsläget fått komma hit och har inte behövt ha uppehållstillstånd och arbetstillstånd före inresan ( Lundh & Ohlsson, 1999, s. 12 ff.). I mitten av 1970-talet tilltog flyktinginvandringen från Latinamerika och mot slutet av 1980-talet ökade invandringen av flyktingar och anhöriga från Mellersta Östern och Afrika (a.a, s. 26). Man kan utifrån typen av invandring och den geografiska fördelningen dela in efterkrigstidens immigration i två faser. Från krigsslutet till början av 1970-talet dominerades arbetskraftsinvandringen och därefter har inslagen av flykting och anknytningsinvandring kommit att spela en allt större roll. Arbetskraftsinvandringen kom huvudsakligen från Norden, men under 1950-talet kom dessutom arbetskraft från Tyskland, Österrike och Italien och under 1960-talet från Jugoslavien och Grekland. Mot slutet av 1960-talet ändrades invandringspolitiken och den utomnordiska arbetskraften upphörde. Istället har från början av 1970-talet invandringen av flyktingar, huvudsakligen från tredje världen och Östeuropa ökat (a.a, s. 27). Medias inträde på scenen Det är under denna period, det vill säga någon gång under första halvan av 1970-talet, som begreppet ”invandrar -” blir etablerat i medierna (Brune, 2004, s. 213 ff). Vid mitten av 1970talet används ”invandrar-” begreppet som beteckning på de flesta fenomen som på något sätt går att relatera till personer som är födda utanför landets gränser. Men det är inte säkert att begreppet invandrare med alla dess avledningar fungerade som stereotyper i nyhetstexter vid denna tid. Snarare tycks några av texterna från den tiden ägna sig åt ett grundarbete i att definiera och utreda ”invandrarkvinnan” och ”invandrarflickan”. De verkar vara i färd med att konstruera prototyper (Brune, 2005, s. 150). ”Invandrarkvinnorna” framställs som ett kollektiv och dess mest framträdande egenskap är isolering. Empiriskt sett återfinns de drag hos ”invandrarkvinnan” som texterna lyfter fram bara hos en mycket liten del av invandrade kvinnor vid denna tid enligt Statistiska Centralbyrån 1977. Den typiska invandrarkvinnan är inte representant för de 335 000 invandrade kvinnor som 1975 lever i Sverige, understryker Brune. Hon är mer som ett koncentrat av brister; hon kan inte och hon vet inte och hon och hennes barn har psykiska problem. Ylva Brune skriver att de svenska nyhetsmediernas 12 invandrare har och har haft ett slags bruksvärde, åtminstone i den meningen att nyhetshistorier om ”dem” kan tjäna som språngbräda för en rad formuleringar kring vilka ”vi” är och vill vara. ”De” används som redskap för fostran till en nationell gemenskap – en gemenskap som ”de” samtidigt helt eller delvis försätts utanför (Brune, 2005, s. 150). Enligt Ylva Brune präglas nyhetsmediernas begynnande fixering av invandraren vid mitten av 1970-talet av en ”vetenskaplig” ansats, som automatiskt gör de studerade och beskrivna människorna till underordnade objekt. Av hur man skriver framgår att invandrade män, kvinnor och ungdomar inte ingår i den tilltänkta läsekretsen; i det ”vi” som analyserar och oroas av brister. Själva det sättet att se på invandraren som läsaren inbjuds att dela, skapar en position som inte bara är överlägsen, utan också saklig, vetenskaplig och helt enkelt normal (Brune, 2005, s. 163). Det var också ungefär under denna tid som massmedia började intressera sig för kombinationen invandrare och brott. Debatten om invandrares brottslighet i Sverige inleddes med att den vänsterradikala Pockettidningen R 1978 gav ut ett nummer om invandrare. (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s.70) Där kunde man läsa att utländska medborgare var överrepresenterade bland lagförda (med lagförd avses att en person har dömts av domstol, erhållit strafföreläggande av åklagare eller ordningsbot av polisen eller meddelats åtalsunderlåtelse) brott. Syftet med artikeln var att belysa invandrares sämre levnadsförhållanden. Det påpekades också att överrepresentationen var begränsad, att den till viss del antagligen kunde förklaras av sociodemografiska skillnader, och att svenskarna själva stod för största delen brott i landet. Artikeln fick motsatt effekt. Uppgifterna slogs upp stort i medierna. Siffror om utländska medborgares brottslighet hade årligen publicerats av Statistiska centralbyrån och även forskningsrapporter hade tidigare lyft fram detta faktum (Sveri, 1973, s. 279ff). Varför hade då denna information inte hamnat på löpsedlarna tidigare? En förklaring till mediernas tidigare ointresse var det rådande samhällsklimatet, menar von Hofer, Sarnecki och Tham (1998). Sveriges ekonomi var stark och expanderande, liberala idéer och viss tolerans mot avvikelse och normöverträdande låg i tiden. Som nämnts tidigare importerades arbetskraft under 1960-talet för att ge ytterligare skjuts framåt för Sveriges ekonomi. Eventuella problem med invandringen sköts åt sidan. De negativa attityder som trots allt förekom mot invandrare bemöttes av myndigheter och media (Wadensjö, 1973, s. 49, Sveri, 1973, s. 284). Invandrarverket gick ut i en annonskampanj i pressen och påpekade att invandrare inte begick mer brott än svenskarna (Hedebro, 1977, s. 17 ff.). Detta påstående var alltså inte korrekt enligt rättsstatistiken, men passade väl in i den offentliga debatten som under denna tid utmärktes av ett visst tabu mot frågan om invandrares brottslighet (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 71) Pockettidningen R:s nummer om invandrare blev startskottet som gjorde utlänningars brottslighet till ett legitimt ämne i den offentliga debatten, och media svängde nu till den motsatta extremen (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 71). Journalister skildrade brott bland utlänningar med tydlig överdrift och medierna började frångå sin princip att inte publicera namn och bild av misstänkta då det gällde utlänningar. Massmedia var också ledande i att framställa kopplingen mellan narkotikabrott och utlänningar (Tham, 1995, s. 113 ff.). 13 Uppkomsten av en debatt om en liten grupp lagöverträdare som hävdades stå för en majoritet av vålds- och egendomsbrotten och fokus på så kallade ”värstingar”, var alla delar av en förklaring av brottsligheten som lyfte fram särskilda grupper med identifierbara individegenskaper, enligt von Hofer, Sarnecki och Tham. Bilden av både lagöverträdaren och brottslingen som ”främmande” i förhållande till svensken och det svenska samhället hade framgångsrikt återupprättats (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 70-72). Från slutet av 1980-talet medförde också flyktingsituationen i landet att det politiska motståndet mot invandring ökade (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 92). Den rådande lågkonjunkturen har tillsammans med den enorma flyktingströmmen från det forna Jugoslavien skapat en mycket svår situation för flyktingmottagandet, menar författarna ovan. (Antalet asylsökande ökade mycket kraftigt från mitten av 1980-talet. 1992 nåddes en toppnotering på 84 000 asylsökande, varav närmare 70 000 kom från det före detta Jugoslavien). Extremistiska, invandrarfientliga sekter har kunnat agitera och angripa invandrare och opinionen har utvecklats i riktning mot en mer restriktiv flyktingpolitik (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 92-93). Sedan sommaren 1993 har antalet asylsökande åter stabiliserats på ungefär samma nivå som rådde före Jugoslavienkonflikten (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 94). År 2003 låg enligt migrationsverket antal asylsökande på 31 000 för att under 2004 ha sjunkit till 23 000. Andelen asylsökande som får tillstånd att stanna i första instans har sjunkit från 21 procent 2002 till 10 procent 2001. (www.migrationsverket.se, Migrationsverkets årsredovisning 2004, s. 10). Om journalisterna på 1970-talet var upptagna med att skildra invandrarkvinnan som ett kollektiv, har medierna de senaste åren fokuserat på sexualitet och förhållandet mellan könen när det gäller invandrarkillar och invandrartjejer. Patriarkalt förtryck och sexualiserat våld har dominerat (Brune, 2005, s. 165). Invandrarmannen som i nyhetstexterna vid mitten av 1970talet fanns med som en skuggfigur någonstans i bakgrunden har nu lyfts fram och problematiserats och pojkarna beskrivs i sammanhang som gängbildning, machostil, förakt för svenska tjejer och revanschistisk kriminalitet (Brune, 2005, s. 165-166). Ett otal mediehändelser där (invandrade) flickor/kvinnor blivit utsatta för grovt våld av manliga familjemedlemmar har sedan slutet av 1990-talet omskrivits i massmedia. Medierapporteringen har kretsat kring begrepp som ”den muslimska koden” eller ”mord för hederns skull” och har slagits upp stort i tidningarna. Ett exempel på detta är händelsen 1997 då en 22-årig flicka blev knivhuggen och svårt skadad av sin bror utanför en restaurang i Stockholm. Familjen kom ursprungligen från Turkiet (Brune, 2005, s. 166, Brune, 2004, s. 259 ff.) . Enligt Ylva Brune framställs invandrarmän eller muslimska män i dessa sammanhang i olika, delvis skilda, delvis kompletterande stereotyper. Antingen styrs han av sin religion (islam), som uppmanar honom till våld mot kvinnor. Eller styrs han av den ”hederskultur som finns i Medelhavsområdet” (Brune, 2005, s. 175). Båda dessa två stereotyper innebär att mannen styrs av krafter utanför honom själv och att han i desperation misshandlar kvinnor som vill frigöra sig från hans kontroll (a.a.). Den kompletterande stereotypen är att det i stället är den maktlöshet och prestigeförlust som männen upplever i Sverige som är den viktigaste orsaken till deras våldsamma kontrollbehov. När deras hustrur och döttrar lockas av nya fri- och rättigheter blir våld till slut männens enda möjlighet att hävda sig. Invandrarmannen är isolerad, determinerad och utan integritet medan hans kvinna däremot är på väg att bryta upp, 14 utbilda sig och delta i arbetslivet. Hon vill bli som ”vi”; eftersom hon enligt tidningarnas texter tjänar på det (Brune, 2005, s. 175-176). Mäns desperation inför kvinnors frigörelse används ofta som generell förklaring till manligt våld, vilken etnicitet mannen än må ha (Brune, 2005, s. 179). Men det finns ett viktigt drag i stereotypen invandrarman som skapar en stark kontrast till svenska män. En främmande kulturstyrdhet och fanatisk korantrohet eller en kulturkrock i mötet med det svenska samhället är förklaringar som blir svåra att tillämpa på inhemska män. Enligt Ylva Brune putsar massmedia på bilden av den svenska kulturen som jämställd och bidrar på så sätt till att den bibehålls. Illusionen förstärks av att svenskfödda mäns våld mot kvinnor bara i undantagsfall, och då på en abstrakt nivå, är föremål för nyhetsmediernas uppmärksamhet (Brune, 2005, s. 179-180). Ett annat exempel där invandrarmän/invandrarkillar skildrats på liknande sätt är den omskrivna ”Rissne våldtäkten” i slutet av januari 2000. En ung tjej blev sexuellt utnyttjad av en grupp unga män och händelsen blev startskottet på en intensiv debatt kring invandrarkillar/män och kvinnosyn (Bredström, 2005, s. 182, Brune, 2004, s. 293 ff.). De första dagarna, innan pojkarnas etniska tillhörighet var känd för allmänheten, hänvisades det främst till en psykologisk diskurs. Efter knappt en vecka meddelade kammaråklagaren att ”alla har invandrarbakgrund” och därefter tog argumenten till orsaken en annan riktning. Massmedia hänvisade till exempel till den etniska tillhörigheten och lade skulden på pojkarnas ”kulturella arv” eller föräldrarnas oförmåga att hjälpa den unge att integreras i samhället. Bredström (2005, s. 197) hänvisar till Irene Molina och Paulina de los Reyes som hävdar att det bara är sexuella brott och våldsbrott begångna av män med invandrarbakgrund som är kulturbestämda medan samma gärningar alltid ges en psykologisk eller social förklaring om de begås av svenska män. Bilden som här beskrivs av unga män med invandrarbakgrund menar Bredström i allra högsta grad är kulturaliserad. Kultur presenteras här som ett statiskt, essentiellt fenomen, som ett ”arv” eller ”bagage” människan bär med sig. Diskursivt upprätthålls bilden genom att experter eller ”informanter” styrker journalisternas påståenden. Det ger ökad legitimitet åt resonemangen (Bredström, 2005, s. 188). Även de områden där den stereotypa ”invandraren” bor skildras på ett sätt som matchar dess invånare. Ett exempel på detta är Fittja, ett bostadsområde i norra Botkyrka med knappt 7000 invånare. Fittja är omskrivet av media som ett marginaliserat samhälle, ett ”problemtyngt miljonprogramsområde” som få människor aktivt skulle välja att bosätta sig i (Ramberg & Pripp, 2002, s. 7). Enligt undersökningar som etnologen Oscar Pripp gjort i Fittja under de senaste två decennierna och enligt studier han gjort av de rikstäckande dagstidningarnas rapportering från området mellan åren 1998 och 2000 förekommer Fittja flitigt som ett slags symboliskt nationellt exempel när otrygghet och utsatthet i boendet behandlas. Kriminalitet kopplas till invandrare och sociala problem (Ramberg & Pripp, 2002, s. 42). Skildringarna till trots kände Fittjaborna inte igen sig i medias beskrivningar av en utbredd otrygghet och rotlöshet, varken när Pripp frågade dem i en boendeundersökning från slutet av 1980-talet eller då sociologen Hassan Hosseini-Kaladjahi frågade ett decennium senare. I Hosseini-Kaladjahis undersökning (refererad till i Ramberg & Pripp, 2002) hamnade otrygghet näst längst ner på listan över upplevda problem, när 1000 personer i Fittja tillfrågades. Där konstaterades att invånarna i Fittja såg en stor skillnad mellan vardagslivet 15 och de bilder som massmedia förmedlade till omvärlden (Ramberg & Pripp, 2002, s. 45). Pripps studier av hur miljonprogrammets förorter skildras av massmedia stämmer också väl överens med en studie av regionala mediers bild av samma områden från 2001 (Nord & Nygren, 2002, s. 149). Journalisten och författaren Lasse Sandström hittar liknande beskrivningar av hur Rosengård i Malmö skildras av massmedia. När det skrivs om invandrare är det nästan uteslutande om problem som kriminalitet, ungdomsvåld eller patriarkala hederskulturer. Det finns, enligt Sandström (2005, s. 18) många forskningsrapporter som vittnar om följderna av att ständigt och jämt beskrivas i negativa termer. Det skapar otrygghet, svårigheter med identifikationen, främlingskap, social oro och en utanförkänsla som är katastrofal för integrationen. Massmedia förstärker de fördomar och de attityder som finns i vårt samhälle, snarare än att verka som katalysatorer och verka för utveckling och förändring i samhället. En av de grupper som verkar drabbas hårdast är invandrare (a.a.) Historiskt sett har massmedias skildring av förorten förändrats, precis som bilden av invandraren. I de tidiga mediaskildringarna av miljonprogrammen förmedlades bilden av skräpiga och ”permanent ofärdiga bostadsområden” (Ericson, U. Molina I. & Ristilammi, PM., 2002, s. 15ff) Först i slutet av 1970-talet började massmedia skildra dessa bostadsområden i samband med termer som ”kriminalitet och sociala problem” (a.a.). Schablonbilderna av förorten har sedan dess effektivt präglats i medierna och blivit gemensamma referensramar i vårt kollektiva samhälleliga medvetande. Åtminstone för de som inte bor där (Nord & Nygren, 2002, s. 127). Sammanfattning Invandringspolitikens inriktning har förändrats flera gånger sedan mitten av 1800-talet. Fram till 1917 kan invandrarpolitiken karaktäriseras som liberal och därefter tillämpade Sverige en mer restriktiv invandringspolitik (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 11). Bland annat var ekonomiska svårigheter och rasskäl anledningar till varför invandringen reglerades (a. a. s. 26). Enligt Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari (2005) är orsaken till det snabba fäste som rashygienismen fick under 1930-talet Sveriges koloniala mentalitet. Visserligen har inte Sverige haft kolonier, men Sverige har enligt författarna ändå koloniala mentala strukturer. Från krigsslutet gick invandringspolitiken in i en ny fas av liberalisering för att under 1960talet bli mer restriktiv igen. Sedan mitten av 1970-talet har det avsevärt försvårats för utomnordisk arbetskraft att komma till Sverige. Man kan utifrån typen av invandring och den geografiska fördelningen dela in efterkrigstidens immigration i två faser. Från krigsslutet till början av 1970-talet dominerades arbetskraftsinvandringen och därefter har inslagen av flykting och anknytningsinvandring kommit att spela en allt större roll (a.a, s.27).Det är under denna period, det vill säga någon gång under första halvan av 1970-talet, som begreppet ”invandrar -” blir etablerat i medierna (Brune, 2004, s. 213 ff). Enligt Ylva Brune präglas nyhetsmediernas begynnande fixering av invandraren vid mitten av 1970-talet av en ”vetenskaplig” ansats, som automatiskt gör de studerade och beskrivna människorna till underordnade objekt (Brune, 2005, s. 163). Det var också ungefär under denna tid som massmedia började intressera sig för kombinationen invandrare och brott (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s.70). Detta hade inte förekommit tidigare och en förklaring till mediernas tidigare ointresse var det rådande samhällsklimatet, menar von Hofer, Sarnecki och Tham. Media svängde nu till den motsatta extremen (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 71). Från slutet av 1980-talet medförde flyktingsituationen 16 i landet med ökat antal asylsökande att det politiska motståndet mot invandring ökade (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 92) för att sommaren 1993 åter stabiliseras (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 94). År 2003 låg enligt migrationsverket antal asylsökande på 31 000 för att under 2004 ha sjunkit till 23 000. (www.migrationsverket.se, Migrationsverkets årsredovisning 2004, s. 10). De senaste åren har medierna fokuserat på sexualitet och förhållandet mellan könen när det gäller invandrarkillar och invandrartjejer. Patriarkalt förtryck och sexualiserat våld har dominerat (Brune, 2005, s. 165). Ett otal mediehändelser där (invandrade) flickor/kvinnor blivit utsatta för grovt våld av manliga familjemedlemmar har sedan slutet av 1990-talet omskrivits i massmedia. Medierapporteringen har kretsat kring begrepp som ”den muslimska koden” eller ”mord för hederns skull” och har slagits upp stort i tidningarna (Brune, 2005, s. 179). Bredström (2005, s. 197) hänvisar till Irene Molina och Paulina de los Reyes som hävdar att det bara är sexuella brott och våldsbrott begångna av män med invandrarbakgrund som är kulturbestämda medan samma gärningar alltid ges en psykologisk eller social förklaring om de begås av svenska män. Även de områden där den stereotypa ”invandraren” bor skildras på ett sätt som matchar dess invånare (Ramberg & Pripp, 2002, s. 7). Undersökningar som Oscar Pripp gjort i Fittja i Stockholm och journalisten Lasse Sandström gjort i Rosengård i Malmö visar att förorterna och invandrarna som bor där beskrivs nästan uteslutande i samband med problem som kriminalitet, ungdomsvåld eller patriarkala hederskulturer (Ramberg & Pripp, 2002, s. 42, Sandberg, 2005, s. 18). Teoretisk översikt Studiens syfte är, som tidigare nämnts, att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund. Detta görs med hjälp av två teorier, teorin om sociala representationer samt postkolonial teori och begreppet stereotyp. Ur den senare har vi främst fokuserat på ”Orientalismen”, såsom Edward Said beskriver den (Said, 1978). Vi har också använt oss av begreppet stereotyp. En stereotyp kan sägas vara en social representation (Hinton, 2003, s.174). Människan är en social varelse och hennes föreställningar och tankar om världen skapas i samvaro och kommunikation med andra människor. Denna process är ständigt pågående och skapar hos oss representationer av olika slag som vi sedan sorterar och fyller med olika symboler. Sociala representationer kan sägas vara grunden till den sociala kommunikationen mellan människor i en samhällsgrupp, eftersom individer inom samma grupp tenderar att betrakta människor, händelser eller fenomen på liknande sätt, utifrån samma representationer. Teorin om sociala representationer hjälper oss att se hur detta kan gå till. Föreställningar om världen och sociala fenomen är något som skapas i samverkan med andra människor och offentliga aktörer som till exempel massmedia. Teorin om sociala representationer svarar dock inte så vitt vi kan se på frågan om varför vi ser på människor från andra delar av världen som hot eller som mindre värda istället för att se dem som en tillgång? Vid genomgång av tidigare forskning upptäcktes att ett perspektiv som ofta används för att förklara detta är den postkoloniala teorin. Begreppet ”Vi – och Dem” samt en del andra tankar från postkolonial teori/orientalismen har visat sig fruktbara även i denna studie som ett komplement till teorin om sociala representationer. 17 Teorin om sociala representationer Upphovsmannen till denna teori är fransmannen Serge Moscovici och hans avhandling ”La psychanalyse, son image et son public” som han lade fram vid Sorbonne universitet 1961. Teorin tar sitt avstamp i att människan i interaktion med andra människor formar det som vi kallar ”common sense”, eller vardagskunskap, grundade i föreställningar om saker och skeenden i vår omvärld (Chaib & Orfali, 1996, s.15). Moscovici hämtade inspiration från Durkheim som formade liknade antaganden om det som han kallade ”kollektiva representationer” redan på slutet av 1800-talet. Durkheim tolkade dessa representationer som att det är dessa som håller ett samhälle samman. Människans kollektiva uppfattning om saker så som sjukdomar, fara eller demokrati etc. bidrar till att upprätthålla och förstärka de sociala banden i ett samhälle, hålla det samman. Moscovici, som trots att han var inspirerad av Durkheim och dennes tankegångar, formulerade en något annorlunda teori. Hans teori är mer dynamisk (Rose, m.fl., 1994, s. 152) och mer kopplad till den sociala process som representationerna formas i. Massmediala kommunikationsnätverk, så som dagstidningar eller television, medverkar vid uppkomsten av representationer genom social påverkan och manipulation. Representationerna ger upphov till system och egenhändigt skapade teorier om verkligheten som gestaltas i både ord och bilder. Ord och bilder som laddas med olika betydelser (Jodelet, 1996, s. 31). Moscovici betonar kommunikationens roll för skapandet av de sociala representationerna. Kommunikationen, menar Moscovici, spelar en grundläggande roll för hur vi människor skapar en värld som är präglad av samtycke (Jodelet, 1996, s. 42). Han undersöker kommunikationens inverkan på skapandet av de sociala representationerna. Massmedia är med och upprätthåller, sprider och underhåller vårt beteende: opinioner, attityder och stereotyper. Dessa opinioner, attityder och stereotyper är påverkade av representationerna som i sin tur är påverkade av och skapade genom kommunikationen (Jodelet, 1996, s. 43). Kommunikationen är ett språkmedium och språket i sig självt bär på representationer. Dessa representationer påverkar oss alla i det dagliga, utan att vi egentligen reflekterar över dem. “Social representations exist both in culture and in people’s minds. They could not exist without being collectively realised. They are rooted in social life.”(Rose, m.fl., 1994, s. 152) Moscovici lyfter även fram minnet som en viktig bit i de sociala representationerna. Utan det mänskliga minnet skulle dessa representationer vara en omöjlighet (Jodelet, 1996, s 52). Inom denna teori används två grundläggande begrepp: objektifiering och förankring (Chaib & Orfali, 1996, s.20). Dessa två är grundläggande för att förstå hur sociala representationer bildas. Genom objektifiering gör människan något som är svårt att förstå mer lättförståeligt och mer konkret. Objektifieringen hjälper oss att göra det abstrakta verkligt (Purkhardt, 1993, s. 15) Ett exempel på detta är hur vi skapar objekt genom språket. Vi omvandlar verb, adverb och adjektiv till substantiv och omvandlar dem från koncept till objekt (Purkhardt, 1993, s. 15). Dessa substantiv återger inte enbart utan skapar också föreställningar och ger dem mening (Purkhardt, 1993, s. 15). Ett exempel på detta är verbet “att vandra (in)”. Omvandlat till substantiv blir det “invandrare” vilket fylls med betydligt fler innebörder och föreställningar än det ursprungliga verbet. Förankringen innebär att människan gör något okänt mer känt genom att sortera in det i en redan känd kontext. Förankring innehåller två viktiga delar: klassificering och namngivning (Purkhardt,. 1993, s. 13). De objekt som inte har någon kategori eller något namn, även om vi 18 har en medvetenhet om dem, är inte användbara för oss. De måste klassificeras och namnges innan vi kan använda dem, och vi måste förankra dem i en redan känd kontext (Purkhardt, 1993, s. 13). Ett exempel på detta är hur människor tenderat att sortera in invandrade personer, personer som inte liknar dem själva, i kategorin “Främlingar”, för att göra det okända mer familjärt. Det som jag inte känner igen, eller vet något om, är okänt, och för att klara av detta okända formulerar jag en föreställning, “de okända, främlingen” att kategorisera in det i. Enkelt förklarat använder människan de sociala representationerna för att skapa ordning. Sociala representationer är de socialt delade övertygelserna, våra idéer och värderingar som inkluderar våra antaganden och våra kulturella ideologier. Våra sociala representationer hjälper oss att göra världen begriplig (Myers, 1999, s.11). I vår studie hjälper teorin om sociala representationer oss att urskilja de föreställningar som verkar vara socialt delade om unga killar med invandrarbakgrund. Postkolonial teori och Orientalism I ett tidigare avsnitt, ”Invandringen till Sverige ur ett historiskt perspektiv”, beskrivs Sveriges koloniala mentalitet. Författarna Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari (2005) menar att trots att Sverige inte, till skillnad mot en del andra europeiska länder, haft kolonier, har vi ändå koloniala mentala strukturer. Kolonialismen likställs med en ideologi vilken systematiskt har konstruerat de koloniserade folken som ”de Andra” Konstruktionen av de Andra i den koloniala ideologin var i många avseenden central för att legitimera att kolonialmakterna kontrollerade och dominerade kolonierna. Genom att beskriva de Andra som Europas motbild, till exempel som djur, ociviliserade eller barbarer, kunde kolonialmakterna legitimera att dessa människor och deras land exploaterades och plundrades (www.sverigemotrasism.nu, e). Enligt professor Edvard Said (Said, 1978) har människan alltid haft behov av att dela upp världen i regioner som genom verkliga eller inbillade egenskaper skiljer sig från varandra. Skiljelinjen mellan Öst och Väst har växt fram under århundraden, dels genom ett oändligt antal upptäcktsresor, och dels genom handelskontakter och krig. Sedan mitten av sjuttonhundratalet växte en systematisk kunskap om Orienten fram i Europa, man hade vid denna tid ett utbrett intresse för det främmande och ovanliga. Till detta kan adderas en avsevärd mängd litteratur av romanförfattare, poeter, översättare och resenärer. Allt detta har bidragit till att skapa Orienten och Orientalen som irrationell, fördärvad, barnslig och annorlunda vilket gör oss européer till rationella, dygdiga, mogna och normala (Said, 1978, s. 112). Said menar att tanken om Orienten skapades som ett slags omvänd spegelbild av Väst (eller Occidenten). Bilden av Orienten har konstruerats av Väst och bidragit till Europas definition eller självbild genom att vara dess motbild, motsatta personlighet, ja allt som ”vi” inte är (Said, 1978, s. 64). Enligt Said ligger Orientalismen nära det Denys Hay har kallat ”idén om Europa”. Detta är ett kollektivt begrepp som identifierar ”oss” som européer gentemot ”dem” som icke-européer. Enligt detta sätt att se på världen är den europeiska kulturen hegemonistisk, det vill säga den europeiska identiteten är överlägsen alla icke-europeiska folk och kulturer (a.a. s. 71). Utifrån detta perspektiv kan man även se på meningsskapandet kring invandring och ”invandraren” i dagens Sverige. Denna form av gränsdragning mellan "vi" och "dem" gör att 19 "svenskar" och "invandrare" framställs som oförenliga och motsatta grupper. Invandrare, och särskilt då invandrargrupper från så kallade ickevästerländska länder, antas vanemässigt ha t.ex. en annan kultur, ett annat tankesystem, andra sociala koder, andra könsroller och liknande (www.sverigemotrasism.nu, e). Eftersom massmedia är en stor aktör i detta meningsskapande har vi valt att använda oss av ”Vi och Dem” begreppet samt en del andra tankar ur Postkolonial teori/orientalismen i vår analys av textmaterialet. Stereotyp Begreppet stereotyp innebär att en grupp med människor (exempelvis invandrare) tillskrivs en uppsättning gemensamma egenskaper. En stereotyp kan sägas vara en social representation (Hinton, 2003, s.174). En stereotyp har tre viktiga komponenter. Genom att särskilja människor på urval av olika egenskaper, exempelvis genom ålder eller kön, delas människor in i olika grupper. Dessa grupper tillskrivs sedan ytterligare egenskaper, exempelvis att rödhåriga är temperamentsfulla, eller att zigenare stjäl. Dessa egenskaper är oftast individbaserade (Hinton, 2003, s.11ff). När det sedan är konstaterat att en person har en egenskap som kopplats till en viss grupp, tillskrivs den personen den stereotypa egenskapen. Stereotypen reducerar, simplifierar och överdriver personer eller grupper till en enkel, fixerad bild, exempelvis att tyskar är disciplinerade. I denna uppsats kommer stereotypen användas som arbetsinstrument, för att kunna identifiera föreställningar och bilder i det material som kommer analyseras. Metod I detta kapitel beskrivs hur artiklarna har samlats in, vilket urval som gjordes under insamlingen och vilka avvägningar som gjorts. Vidare kommer att beskrivas hur materialet har bearbetats och analyserats och begreppen validitet, reliabilitet och generaliserbarhet kommer att diskuteras. Slutligen kommer ett resonemang att föras kring de problem som uppstått under arbetets gång. Val av undersökningsmetod Vi har valt att göra en kvalitativ textanalys av tidningsartiklar i tidningen Dagens Nyheter. Vi har använt oss av Ad Hoc metod (Kvale, 1997, s. 184ff) för att skapa mening i materialet. Det innebär att vi blandat olika metoder under analysarbetet. En av dessa metoder är diskursanalysen som ställer språket i fokus vid studier av olika samhällsfenomen. Språket återger inte en enhetlig bild av verkligheten utan bidrar snarare till att forma den (Bergström & Boréus, 2005, s. 305). Denna analysmetod stämmer väl in på det som ska studeras eftersom studiens syfte är att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheters skrivna språk skildrar unga killar med invandrarbakgrund. En företrädare inom denna analysmetod är Norman Fairclough. Han har utformat en kritisk diskursanalys (CDA) som lyfter fram att diskursen inte bara konstruerar sociala identiteter, utan även bidrar till att de befintliga sociala relationerna vidmaktshålls (Bergström & Boréus, 2005, s. 321). Enligt detta synsätt bidrar diskursen även till att upprätthålla rådande maktstrukturer (a.a., s. 321). Forskaren som använder sig av diskursanalysen utgår ifrån att språket är med och formar människors tankar och föreställningar om vad som är samhälleligt acceptabelt. Vad är normalt i just detta samhälle, vilka kan tänkas tjäna på att gränser dras på just detta sätt? (Esaiason, 2003, s.235). Texten används som ett hjälpmedel att upptäcka hur förhållanden inom samhällslivet kan se ut och forskaren kan med hjälp av diskursanalysen studera fenomen i ett vidare sammanhang. Vi har inspirerats av begreppshistoria, en inriktning inom textanalys som lyfter fram språket som historiskt fenomen. Begrepp är inte tidlösa eller oföränderliga, snarare tvärtom menar Jussi Kurunmäki (2005). Han lyfter fram draget av perspektivism inom begreppshistoria och menar att vi inte kan nå ett objektivt svar på våra frågor om vi inte sätter ett perspektiv på 20 frågan. Svaret varierar utifrån vilket perspektiv som lagts på frågan (Kurunmäki, 2005, s. 183). Språket har alltid en historia med sig (a.a. s.184). Invandrarbegreppet har, som tidigare beskrivits, varit föränderligt och laddat med olika betydelser och innebörder genom historien. Exempelvis beskrevs invandrarkvinnan under 1970- talet som en isolerad, kollektiv varelse, medan invandrarmannen lös med sin frånvaro. Under det senaste decenniet har istället fokus flyttats till sexualitet, patriarkalt förtryck och sexualiserat våld (Brune, 2005, s. 165). Eftersom uppsatsens ambitioner är att se hur dagens unga killar med invandrarbakgrund skildras i media har det varit relevant att ha i åtanke att begrepp förändras över tid då materialet analyserats. Urval och datainsamling Artiklarna togs fram genom databasen Presstext där materialet finns i fulltext. Vi valde att göra enkla sökningar i åtta omgångar med åtta olika sökord. När den första sökningen genomfördes såg vi att de artiklar som vi var intresserade av sträckte sig över en lång tidsperiod. Vi fick fram artiklar från 1994 och fram till i dag. Vi avgränsade oss då till ett år och valde det senaste året för att få ett aktuellt material att arbeta med. Artiklarna som studerats publicerades i Dagens Nyheter mellan 2004-11-07 och 2005-11-07. Uppsatsens utgångspunkt har varit att söka induktivt; dvs. att hålla sökningen så öppen som möjligt. Därför valde vi att göra enkla sökningar med flera olika sökord. Materialet blev härigenom brett och vi fick med så många artiklar som möjligt. Valet gjordes att ta med alla sorters text, såväl insändare som ledare och debatt. Ingen uppdelning har gjorts vad gäller typ av artikel eller skribent. Texterna som studerats är således skrivna av både professionella journalister och engagerade läsare. Tidningens redaktör är ansvarig för det publicerade materialet och Dagens Nyheter får som vi se det därför även stå för de bilder av unga killar med invandrarbakgrund som ges till läsaren via insändare. Vi valde att utgå från SOU utredningen 1994: 73:s definition av ungdomar, det vill säga de beskrivna killarna är mellan 16 och 29 år. I de flesta fall har dock inte ålder preciserats i artikeltexten. Vi har då gjort en subjektiv bedömning som baserats på vad artikelförfattaren skrivit i sin text samt i vilket sammanhang som de omskrivna killarna befunnit sig. Vår bedömning är att killarnas ålder i artikelmaterialet i stort samstämmer med SOU 1994: 73 definition, det vill säga de är mellan 16 och 29 år. Nedan följer de olika sökningarna, med sökord och antalet artiklar som svarade mot våra kriterier. • • • • • • • • • • Invandrarkill*, 10 stycken träffar Invandrarpojk*, 2 stycken träffar Invandraryngling*, 1 träff Invandrarungdom*, 9 stycken träffar Invandrarmän*, 2 stycken träffar Andra generation*, 8 stycken träffar Invandrarbakgrund*, 15 stycken träffar Utländskbakgrund*, 12 stycken träffar Muslim*, 3 stycken träffar Kill*, 1 stycken träff 21 Vid söktillfället läste vi igenom artiklarna och gallrade direkt bort de artiklar som inte handlade om vår undersökningsgrupp, det vill säga unga invandrarkillar. Det kunde gälla artiklar som handlade om utrikesnyheter, om kvinnor/tjejer eller artiklar där det inte uttryckligen stod om killar/unga män/pojkar. De artiklar som kom upp med sökorden, 59 stycken, och som verkade handla om killar/unga män/pojkar med invandrarbakgrund togs med i undersökningsmaterialet. Sökningen på kill* gav en hel del träffar, men endast en av de framsökta artiklarna innehöll den andra komponenten i sökningen, nämligen invandrarbakgrund eller liknande formulering. Att vi valde att söka på ordet ”muslim” berodde på att vår förförståelse sa oss att unga killar med invandrarbakgrund eventuellt kunde förekomma i ett sådant sammanhang. Sökningen på invandraryngling* gav endast en artikel som var för gammal för undersökningens urval och invandrarmän* gav två artiklar som inte passade i undersökningsmaterialet. De handlade om vuxna män, det vill säga män äldre än 29 år, och därför valdes dessa artiklar bort. I artiklarna som kategoriserats under rubriken ”gärningsmannen” skrivs det dock om män. Trots detta har vi gjort bedömningen att artiklarna passar vårt urval eftersom vår förförståelse säger oss att de omskrivna gärningsmännen med utländsk bakgrund inkluderar en del av killarna i vårt åldersspann. Vi anser det inte troligt att kriminalitet plötsligt utvecklas efter 29 års ålder, utan oftast påbörjas i tonåren. Eftersom det inte finns något som heter ”gärningskillar” var det inte möjligt att urskilja de artiklar som faktiskt handlade om killar i vårt åldersspann med 100 procents säkerhet. I en av artiklarna omskrevs dock en 20-åring som gärningsman, vilket vi menar stödjer vårt resonemang. Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet Enligt Kvale (1997, s. 213) är validering en kvalitetskontroll som ska genomföras under kunskapsproduktionens samtliga stadier. En fråga som ofta får definiera validitet är: Mäter du vad du tror att du mäter?”(a.a, s. 215) I denna studie kan validiteten sägas vara frågan om de texter som författarna valt att bearbeta verkligen förmedlar bilder av unga killar med invandrarbakgrund. Som mätinstrument har vi använt oss själva, eftersom det är vår subjektiva bedömning som avgjort vilka artiklar och citat som ska användas. Det finns flera sätt att öka en undersöknings validitet. För det första förutsätter hög validitet att den valda teorin på ett hållbart sätt kan hjälpa till att besvara forskningsfrågorna (a.a, s. 214). I denna undersökning valdes teorin om sociala representationer eftersom den tar avstamp i att föreställningar om världen och sociala fenomen är något som skapas i samverkan med andra människor och offentliga aktörer som till exempel massmedia. Då studiens syfte är att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund kan denna teori vara ett användbart verktyg för att besvara våra forskningsfrågor. De frågor vi ställt oss är: Vilka bilder förmedlar Dagens Nyheter av unga killar med invandrarbakgrund och hur kan föreställningarna som bilderna ger uttryck för beskrivas? Går det att urskilja vissa stereotyper bland föreställningarna? Om så, hur kan dessa beskrivas och förstås? Eftersom teorin om sociala representationer så vitt vi kan se inte besvarar frågan om varför vi ser på människor från andra delar av världen som hot eller som mindre värda, kompletterades den med en del begrepp och tankar från postkolonial teori/orientalismen. En annan, enligt Kvale, viktig del i validitetsprocessen är utskriften och analysen (a.a, s.114). Utskriften syftar till översättningen från talspråk till skriftspråk i en intervjuundersökning men kan kanske i vårt fall vara en metafor för framsökning av artiklar och val av citat. 22 Vi kan omöjligt veta om vi har fått med alla artiklar som är relevanta för undersökningen eller om de artiklar vi valt att ta med är representativa för Dagens Nyheters beskrivning av unga invandrarkillar. Detta är vi medvetna om och vi kan bara analysera det som vi faktiskt fått fram och utgå från det. Artiklarna är framsökta med hjälp av Presstext som har den fördelen att det är relativt enkelt att söka och få fram material. Materialet kommer dessutom i fulltext och det är enkelt att snabbläsa redan på bildskärmen, innan en första utskrift sker. Nackdelen är att forskaren inte har någon kontroll på hela sökprocessen. Det är omöjligt att veta om det material som samlats in är heltäckande för den period som vi valt att titta på, men sannolikt är det inte så. Till exempel kan vi inte veta om det i andra artiklar döljer sig unga killar med invandrarbakgrund bakom formuleringen ”ungdomar” eller bara ”killen”. I denna studie har vi dock varit intresserade av hur just killar med invandrarbakgrund skrivs ihop med olika företeelser, varför artiklarna utifrån just de sökorden som tidigare angetts valdes. Det samma gäller för det åldersspann som studien valt att titta på. Vi kan endast anta om det döljer sig en femtonåring eller kanske en 31 åring i materialet. Avväganden har gjorts utifrån sammanhang och artikelns innehåll och det är våra tolkningar som ligger tillgrund i det materialet där det inte uttryckligen står killarnas ålder. Förhoppningen är naturligtvis att vi, med hjälp av de sökord som använts, fått med de artiklar som varit relevanta för just denna uppsats och för vår forskningsfråga. Tillvägagångssättet i arbetet med uppsatsen är noga redovisat så läsaren kan följa med i undersökningen. Under arbetet med att välja ut citat hade vi en del problem. Det visade sig nämligen att det inte var oproblematiskt att hålla sig till syftet i vår undersökning, det vill säga att undersöka hur Dagens nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund. Vi föll i fällan att ta med citat som engagerade och upprörde oss, men som inte alls hade med vårt syfte eller vår frågeställning att göra. Vi hann till och med börja analysarbetet innan vi kom på rätt spår igen och kunde fortsätta bearbetningen med material som var relevant. Här hade vi hjälp av vår handledare, men också av att det faktum att vi var två författare. Vi kunde hela tiden föra en diskussion huruvida vi verkligen hade fått med de citat som gav oss en bild av unga killar med invandrarbakgrund. Kvale menar också att en av förutsättningarna för hög validitet är att tolkningarnas logik är hållbar (a.a, s. 214). Kan vi överhuvudtaget säga att texten innehåller någon dold mening eller uppstår inte meningen just i det ögonblicket som läsaren gör sin egen tolkning av texten? (Berglund & Ljuslinder, 1999, s.56) Och är då inte alla tolkningar rätt? I denna studie gör vi inte anspråk på den rätta tolkningen, om det nu skulle finnas någon. Tolkningarna har gjorts utifrån de teorier som vi valt för att analysera och tolka texterna. Avståndet mellan text och tolkare kan vara upphov till tolkningsproblem. Detta har försökt undvikas då vi strävat efter att kritiskt granska våra egna tolkningar så att de inte har fått styras av vår egen förförståelse. Vi har redogjort för våra teoretiska utgångspunkter och tydligt redovisat för hur vi gått tillväga och hur vi kopplat teorierna till texterna för att läsaren kan följa med i resonemangen. Reliabilitet, menar Kvale, handlar om forskningsresultatens konsistens (1997, s.213). För att reliabiliteten i en undersökning inte ska brista krävs att det under datainsamlingen inte uppstått slarvfel och att bearbetningen av materialet skett med noggrannhet (Esaiasson m.fl. 2003, s. 67). För att höja vår reliabilitet har vi varit noggranna under hela insamlings och bearbetningsprocessen. Eftersom materialet är litet och endast innefattar en tidning kan inte generella slutsatser dras till hur svensk massmedia i allmänhet skildrar unga killar med invandrarbakgrund. Däremot kan vi anta att de sociala representationer och stereotyper vi kunnat urskilja kan förekomma i 23 andra massmediala sammanhang då det ligger i begreppens natur att de delas av flera personer. Etiska överväganden Eftersom vi valt att genomföra en textanalys av redan skrivet material, har vi inte gjort några etiska överväganden varken i fråga om urvalet eller bearbetningen. Det ligger i sakens natur att det som publiceras i en tidning kommer att läsas, granskas och eventuellt kritiseras. Den etiska diskussionen under arbetet med denna uppsats har i stället handlat om vilket ansvar media har vad gäller etik. Det etiska övervägandet som dock skulle kunna framhållas när det gäller denna studie är diskussionen om det är rätt att skriva om något som massmedia publicerar även om det är uppenbart diskriminerande eller stereotypiserande på ett negativt sätt. Jämförelser kan göras med kvällspressen som utan att kontrollera källor hänger på det en annan tidning skriver och publicerar artiklar med mycket låg eller obefintlig sanningshalt. Detta är naturligtvis mycket kränkande för den omskrivna och etiskt förkastligt. Författarna till denna studie menar dock att det är en stor skillnad på att bara upprepa något diskriminerande eller oetiskt och att problematisera det som skrivits. Genom att problematisera och synliggöra det Dagens Nyheter skriver om unga killar med invandrarbakgrund skaffar vi oss kunskap och det är genom kunskap det är möjligt att förändra. Bearbetning och analys Bearbetningen av materialet inleddes med att alla artiklar som sökts fram enligt våra sökkriterier noga lästes igenom. Några av de framsökta artiklarna sorterades bort, eftersom inget i innehållet gav någon bild av unga killar med invandrarbakgrund, även om de omnämndes. Efter detta kvarstod 32 artiklar. Därefter gjordes en indelning i fyra huvudteman, problemkillen/den kriminelle, sportkillen, den lyckade invandrarkillen samt invandrarkillen som individ. Indelningen har inte gjorts utifrån artikelns huvudsakliga innehåll utan baserats på det som sägs om invandrarkillen. Däremot namngavs huvudtemagrupperna utifrån artiklarnas huvudsakliga innehåll för att vi lättare skulle kunna hålla isär dem. Allt som gav en bild av invandrarkillen markerades i texterna och efter det lästes artiklarna ännu en gång, och då de markerade partierna särskilt noga. När detta gjorts sorterades det största temat problemkillen/den kriminelle även in i ett antal undergrupper, till exempel gängkillen, offret och gärningsmannen. Vissa av artiklarna passade in i flera undergrupper och har då sorterats in i den grupp som vi uppfattat att tyngdpunkten ligger. Detta arbete krävde många genomläsningar och det var inte alltid ett enkelt beslut, särskilt inte i de artiklar där flera personer uttalade sig. Nästa steg var att välja ut beskrivande och förtydligande citat. Som tidigare beskrivits märkte vi under detta moment att det inte var oproblematiskt att hålla sig till syftet i vår undersökning, det vill säga att undersöka hur Dagens nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund. Vi föll i fällan att ta med citat som engagerade och upprörde oss, men som inte alls hade med vårt syfte eller vår frågeställning att göra. Vi hann till och med börja analysarbetet innan vi kom på rätt spår igen och kunde fortsätta bearbetningen med material som var relevant. Citaten kompletterades sedan med kort, beskrivande text för att läsaren skulle kunna förstå sammanhanget. Samtidigt som detta arbete pågick genomsökte vi materialet efter mönster, samband och motsägelser. I en artikel där unga killar med invandrarbakgrund beskrevs som 24 kriminella gängmedlemmar kunde vi till exempel ibland även urskilja bilden av samma killar som offer för olika omständigheter. Vi använde oss av diskursanalys för att eventuellt upptäcka hur de undersökta artiklarna i Dagens Nyheter bidrar till att upprätthålla de rådande maktstrukturer som vi uppfattar råder mellan svenskar och invandrare i samhället. Vi letade efter stereotyper, sociala representationer och bilder av killar med invandrarbakgrund som befäste Vi och Dem tänkandet i texterna, men också efter positiva sociala representationer och bilder. Vår tanke var att om de bilder vi kunde urskilja övervägande skildrade killarna som underlägsna och i samband med negativa sammanhang, så som kriminalitet eller gängmentalitet, bidrog DN till att upprätthålla maktstrukturen mellan svenskar och invandrare. Språket återger inte en enhetlig bild av verkligheten utan bidrar snarare till att forma den (Bergström & Boréus, 2005, s. 305). Vissa av citaten kunde redan här kopplas till våra teoretiska tankegångar och idéer medan andra krävde mer tankearbete. De teorier som används för att analysera materialet är som tidigare beskrivits teorin om sociala representationer och postkolonial teori/orientalism. Texten har genomsökts för att identifiera sociala representationer som kan tänkas skapa eller bibehålla stereotypa bilder av invandrarkillen. Var gränsen mellan en stereotyp och en social representation går har vi uppfattat som flytande. Vår tolkning är att den sociala representationen delas av fler människor, men Hinton (2003) menar att en stereotyp kan sägas vara en social representation. Eftersom de sociala representationerna delas av många människor har vi definierat de bilder av unga killar med invandrarbakgrund som vi väl känner igen som sociala representationer. Då dessa bilder är mycket välkända för oss har vi antagit att en stor del av befolkningen i Sverige också känner igen dem. Ett annat kriterium var att de olika bilderna av unga killar med invandrarbakgrund skulle innehålla stereotypa drag. Med stereotypa drag menar vi liksom Hinton att grupper tillskrivs egenskaper, exempelvis att rödhåriga är temperamentsfulla, eller att zigenare stjäl. Stereotypen reducerar, simplifierar och överdriver personer eller grupper till en enkel, fixerad bild. Bedömningen har varit subjektiv, eftersom den är baserad på den känsla vi fick när vi läste texten. Vissa begrepp, som till exempel objektifiering, kunde vi leta efter mer konkret. Vad gäller vår andra teori, postkolonialismen och då främst orientalismen, var processen ungefär den samma. Kriterierna för att uppfylla ”Vi och dem” var att texten gjorde åtskillnad på individer på grund av etnicitet eller kultur. Alla artiklar kan egentligen sägas göra detta eftersom samtliga är framsökta med sökord som har ”invandraranknytning”. Det finns också en maktaspekt i Vi och Dem -begreppet som innebär västerlänningars överlägsenhet gentemot orientaler (och i den här studien invandrare över huvud taget). Denna maktaspekt är inte alltid synlig, men vi har haft med den i bakhuvudet när vi läst texterna och i vissa fall tyckt oss kunna identifiera den. En del citat togs bort medan andra flyttades till nya undergrupper under denna ganska långa process av diskuterande och funderande. Medan detta arbete fortskred diskuterades även våra två teorier livligt och det var nog faktiskt först i denna fas av processen som vi verkligen började förstå dem. Och när vi väl hade förstått innebörden av de olika begreppen i teorierna blev de faktiskt till verktyg som hjälpte oss att förstå och tolka texten. Vi har också i analysdelen knutit an till tidigare forskning. 25 Problemkillen/den kriminelle. Det huvudtema som framträder allra tydligast är problem/den kriminelle killen med invandrarbakgrund. Hela 25 stycken av artiklarna kategoriserades in under detta tema. Artiklarna i denna kategori skildrar ofta killen med invandrarbakgrund som hotfull, exempelvis som gängmedlem eller gärningsman vad gäller grova brott, och som offer för diskriminering eller nedskärningar i samhället. Ett par av artiklarna kombinerar gängproblematik med att beskriva invandrarkillarna som offer för till exempel segregation. En del av artiklarna handlar också om så kallad hedersrelaterad problematik. Hederskultur är enligt Ylva Brune något som massmedia menar härstammar från länderna kring medelhavsområdet (Brune, 2005, s. 166). Hederskulturen ser på kvinnan som mannens och familjens egendom och hedersetiken är knuten till kvinnans sexuella uppförande (www.gdn.se). Killarna skildras i artiklarna antingen som offer för äldre generationers krav på hur de förväntas vara eller som kvinnoföraktande manschauvinister som skändar unga, svenska flickor. Flera av artiklarna beskriver händelsen i Ronna, där några unga pojkar med invandrarbakgrund kallade en svensk flicka hora och kastade något hårt i hennes nacke. Därefter kastade ungdomar sten mot polisen och polisstationen besköts utifrån med automatgevär. Polisen besvarade detta med övervåld (enligt invånare i Ronna). Dessa artiklar berör ofta även gängproblematik men skildrar också ungdomarna som offer för rasism och fördomar. Att gängproblematik och gärningsmän med utländsk bakgrund får relativt stor plats i det undersökta materialet kan kanske bero på denna händelse som blåstes upp stort i media. Ett par av artiklarna handlar också om extremism och islam. Sportkillen Tre av artiklarna kategoriserades in under denna rubrik. Alla handlar om fotboll. Den lyckade killen med invandrarbakgrund Två av artiklarna i materialet framställer killar med invandrarbakgrund som lyckade, det vill säga, de klarar av att prestera något (till exempel göra karriär) trots att de har invandrarbakgrund. De kanske till och med drar nytta av det. Killen med invandrarbakgrund som individ Tre artiklar beskriver ikillarna som individer, det vill säga som personer med egna och skilda egenskaper och erfarenheter. Resultat Under denna rubrik beskrivs studiens resultat, det vill säga här redovisas för hur unga killar med invandrarbakgrund framställs i artiklarna. Citaten har valts ut för att illustrera för läsaren vad vi beskriver i texten. Resultatet är redovisat under de huvudteman och undergrupper som beskrivits ovan. Efter varje redovisat tema kommer en analys och sist i kapitlet kommer en diskussion. Problemkillen/den kriminelle Gängmedlemmen Några av artiklarna under detta huvudtema beskriver killen med invandrarbakgrund som gängmedlem eller i riskzonen för att hamna i kriminalitet. Nedan följer ett utdrag ur en artikel som beskriver en statlig utredning där man låtit medborgarna själva definiera vilka typer av problem de upplever i sitt vardagliga liv. Författaren beskriver en förort med gängkriminalitet och konstant otrygghet och menar att medierna skildrar verkligheten på fel sätt. Istället för att beskriva utsattheten och fattigdomen skrivs det allt för ofta om eldsjälar och projekt av typen 26 konstgjord andning, enligt författaren för att sprida en bild av att allt är lugnt, att det finns hopp. ”Hur många gånger har jag inte hört unga killar /…/ i förorten, etniska svenskar som de med utländsk bakgrund, säga att det okej att sno, coolt att råna?” (050617) Här beskrivs killen med invandrarbakgrund som bor i förorten, och även den svenska förortskillen, som en kriminell person utan samvete. I andra artiklar som beskriver gängkillen med invandrarbakgrund skildras problemet med två olika perspektiv. Dels beskriver man honom som ett hot och blivande kriminell: • • • • Han, för det är oftast en pojke, tillhör andra generationens invandrare eller kom till Sverige när han var liten. Han saknade godkänt betyg i flera ämnen när han gick ur skolan. Han vill tjäna pengar men har svårt att finna ett jobb. Han bor i ett segregerat bostadsområde med grovt kriminella i grannskapet, begick sitt första brott i 12-årsåldern och lagfördes för första gången i 15-årsåldern. I dag är han snart 20 år och brottskarriären har fortsatt. Han begår i första hand stölder och rån men även andra brott. Ibland använder han narkotika. Han utsätts inte sällan själv för brott. (051104) I citatet ovan beskriver Efva Lindmark, analytiker vid länskriminalen i Västra Götaland, de ungdomar som är på väg att bli gängmedlemmar. Men gängkillen beskrivs också i samma artikel som ett offer för segregation och svåra förhållanden: ”Segregationen har befästs i de stadsdelar vi studerat. Många av de ungdomar som är på väg in på en kriminell arbetsmarknad lever där under svåra förhållanden. En hel del av dem kommer att utgöra nästa generation av grovt kriminella i Göteborg.” (051104) I en artikel om hur Göteborgspolisen hårdbevakar unga i farozonen för att strypa nyrekryteringen till de kriminella gängen uttalar sig kommissarie Bertil Claesson: ”…unga tonåringar som ”självmedicinerar” olika droger för att klara en tuff vardag med misslyckad skolgång, besvärliga hemförhållanden och utanförskap.” (050102) Han fortsätter: ”De kriminella gängen kan för sådana ungdomar framstå som ett lockande alternativ, Gängen rekryterar idag ungdomar, främst pojkar i storstädernas förorter. (…) Här finns både ursprungliga svenskar och invandrarungdomar, men invandrarna är klart överrepresenterade. ” (050102) Även i denna text skildras killen med invandrarbakgrund i gängsammanhang som både offer och samhällsproblem. I Dagens Nyheter beskrivs händelserna i Ronna (050912) som invandrarungdomar i upplopp mot polis och senare står det att läsa i texten: 27 ”Bråken började när ett gäng ungdomar kastade sten mot en ung flicka och skrek ”hora” efter henne.” Längre fram i artikeln beskrivs ungdomarnas (killarna, vår anm.) agerande: ”När en patrull från Södertälje polisen kom till platsen, kastade ett tjugofemtal ungdomar sten också mot polisen.” I en artikel publicerad fyra dagar senare beskrivs händelserna i Ronna som problematisk att skildra. Chefredaktör Jan Wifstrand försvarar artiklarna ovan med att det är relevant att berätta för läsarna att ungdomarna hade invandrarbakgrund. Dagens Nyheters läsarombudsman Lilian Öhrström håller förvisso med, men tycker att invandrare är ett för vitt begrepp, ett ord som skiljer mellan vi och dem. Följande citat kunde vi läsa i DN efter händelserna. ”En stor grupp invandrarungdomar gick till attack mot polisen i stadsdelen Ronna. Händelserna startade med att en ung flicka attackerades.” (050916) Efter rapporteringen om upploppet i Ronna fick DN motta en hel del kritik om hur ensidigt de skildrat händelserna. En läsare anser att fler komponenter kunnat urskiljas som ignorerats av tidningen. Bland annat: ”Kvinnofridskränkning. (Ett gäng yngre män hade kallat en flicka för hora och kastat något hårt i hennes nacke.)” (050916) Den tredje artikeln som skildrar händelserna i Ronna beskriver att det som skedde kan förklaras utifrån två sorters analyser. Den ena inordnar Ronna i en berättelse om strukturell rasism och utanförskap medan den andra ger läsaren en bild av en inåtvänd ghettogemenskap där invånarna sluter upp för att beskydda ”våldsamma invandrarungdomar som trakasserar flickor.” (050920) Var femte grundskoleelev har blivit utsatt för brott, skriver DN 051019 i en artikel om Henrik, snart femton år. Han beskriver hur han en kväll i januari blev misshandlad av ett gäng killar med invandrarbakgrund. ”Han (killen med invandrarbakgrund, vår anm.) bara kom fram, tryckte upp mig mot väggen och sa att jag skulle slåss mot deras ledare annars skulle han skjuta mig. Bakom honom stod fem sex andra killar.” (051019) Texten fortsätter att beskriva hur dåligt Henrik har mått sedan den där kvällen i januari: ”… då han blev misshandlad av ett gäng jämnåriga killar med utländsk bakgrund.” Analys Här skapas bilden, representationen, av killen med invandrarbakgrund som gängmedlem. I samma stund som ”att vara medlem i ett gäng” objektifieras till substantivet ”gängmedlem” så laddas ordet med så mycket mer än vad den ursprungliga formen säger (Purkhardt, 1993, s. 15). ”Att vara medlem i ett gäng” kan lika gärna ge associationer till något ofarligt och harmlöst, till exempel ett gäng killar som samlas för att spelar på Tipsextra tillsammans. Substantivet ”gängmedlem” däremot tycks vara fyllt av stereotyperna den hotfulle och farlige 28 invandrarkillen. Killen som väljer att stå utanför samhället, som valt att vara med i ett gäng eller som är på väg in i ett. Han framställs som kriminell och i avsaknad av empati. Killen med invandrarbakgrund och som gängmedlem kan även ses genom ett orientalistiskt perspektiv. Orientalism är enligt Said (1978) en uppsättning enande värderingar och idéer. Dessa idéer förklarar orientalernas beteende och förser dem med en mentalitet, en genealogi, en atmosfär och viktigast av allt - gör det möjligt för européerna att uppfatta orientalerna som ett fenomen med bestämda egenskaper (Said, 1978, s. 115). I citatet i början där den blivande kriminelle unga killens (med invandrarbakgrund) egenskaper punktas upp ges exempel på detta. Det första citatet under rubriken gängmedlem ger en bild av förorten där killarna med invandrarbakgrund, och även svenskar bor, som ett tillhåll för kriminella. Enligt orientalismen beskrivs Orienten som avvikande och underlägsen (Said, 1978, s. 112) och på samma sätt skildras förorten som ett ställe där det är otryggt att leva, tyngt av kriminalitet. Denna tendens, att skildra förorten som ett inhumant samhälle där det är otryggt att leva finns beskriven i tidigare forskning (se bl.a. Ramberg & Pripp, 2002, Ericson, U. Molina I, Ristilammi, P-M., 2002). Det är intressant att se hur den sociala representationen av förorten tycks vara så starkt förknippad med den av invandraren. Trots att etniska svenskar faktiskt också nämns i artikeln uppfattade vi när vi läste texten att det är invandrarkillar författaren syftar till. I rapporten Fittja, världen och vardagen har Oscar Pripp och Ingrid Ramberg påvisat det vi erfor i artikeln ovan. De menar att sätten att uppfatta förorten och invandrarna i Fittja är sammanflätade. ”För Fittjaborna verkar det vara uppenbart att beskrivningarna av bostadsområdet är synonyma med föreställningarna om invandrarkategorin.” (Ramberg & Pripp, 2002, s. 47) I rapporten har man också funnit att Fittja tillhör de områden där kriminalitet kopplas till invandrares etniska ursprung och kulturer. Författarna menar att bilden av Fittja och dess befolkning ingår i en föreställningsvärld som sträcker sig långt utanför områdets geografiska gränser (a.a., s. 49). Med detta i åtanke är det kanske inte konstigt att man som läsare tenderar att se sambandet mellan ”de med utländsk bakgrund” och kriminalitet starkast. Samtliga artiklar ovan som beskriver killar med invandrarbakgrund i samband med gängmentalitet kan faktiskt ses utifrån ett orientalistiskt perspektiv. Detta eftersom han definieras som “den andre” genom att han beskrivs just som ”invandrarkille” eller som någon “med utländsk bakgrund”. Detta gör honom till vår (vi västerlänningars) motsats (Said, 1978, s. 64). Killen med invandrarbakgrund som offer för segregation och utanförskap ser vi tydligt i citatet som Efva Lindmark ger uttryck för. Segregationen har befäst sig och de unga killar som lever i dessa segregerade områden är förlorade till de kriminella gäng som härjar där. Här ser vi en annan bild av killar med invandrarbakgrund som gängmedlem, nämligen den sociala representationen av honom som offer. Det är inte ovanligt att sociala representationer om ett fenomen/begrepp skiljer sig åt beroende på vilken förförståelse man har. I denna artikel tycker vi oss också kunna se att en och samma person kan ge uttryck för två olika sociala representationer om samma fenomen. Den hotfulle gängmedlemmen är på samma gång ett offer för segregation och utanförskap. 29 Killen med invandrarbakgrund som extremist Två av artiklarna under huvudtemat kriminalitet/problem skildrar killar som sökt sig till grupper med muslimska, extremistiska idéer. Båda två knyter också an till terrorism. I den första artikeln ges utanförskap och frustration som förklaring till extremism. ”De misstänkta självmordsbombarna i London tillhörde en välintegrerad men religiös radikal medelklass, precis som Madridbombarna. I Sverige finns liknande miljöer där extremistiska idéer frodas bland unga, vilsna män.” (050714) Här får vi veta att unga, vilsna män riskerar att bli självmordsbombare. I den andra artikeln uttalar sig läraren Gunilla Hallberg på Tensta gymnasium: ”För många skulle det inte vara en främmande tanke att göra ungefär som de i London, säger hon. Det har blivit ett jätteproblem, de här ungdomarna är så hatiska och indoktrinerade.” (050714) Hon berättar vidare: ”Flera gånger har det hänt att elever lämnat lektionerna för att de inte vill resonera kring sin religion. En gång lade Gunilla Hallberg sin hand på en killes axel, varpå han drog sig undan och bad henne att inte röra vid honom eftersom hon var kvinna.” (050714) Analys Detta sätt att skildra killen med invandrarbakgrund och hans religion som extrem, hotfull och i samband med terrorism som artiklarna gör är inget nytt, enligt Said (1978). När världen står inför stora frågeställningar och krav, som tillexempel rättvisa och ekonomisk likställdhet, används ofta den här populära karikatyren av Orienten. Arabexperterna inom USA:s utrikesdepartement brukar till exempel varna för att araberna planerar att erövra världen (Said, 1978, s. 199). De här uppfattningarna finns i överflöd i pressen och återges i socialt delade föreställningar (a. a.). Här kan vi också urskilja en tydlig gränsdragning mellan "vi" och "dem" som gör att "svenskar" och "invandrare" framställs som oförenliga och motsatta grupper. Invandrare, och särskilt då invandrargrupper från så kallade ickevästerländska länder, antas vanemässigt ha t.ex. en annan kultur, ett annat tankesystem, andra sociala koder, andra könsroller och liknande (www.sverigemotrasism.nu, e). Citatet där Gunilla Hallberg på Tensta gymnasium uttalar sig om en elevs motvilja till kroppskontakt eftersom hon är kvinna förstärker sådana föreställningar om den muslimska synen på könsroller. Enligt Jodelet (1996) medverkar bland annat massmediala kommunikationsverk till att skapa sociala representationer, genom social påverkan och manipulation. Representationerna ger upphov till spontana ”teorier”, tankar (Jodelet, 1996, s. 31). Bilden av killen med invandrarbakgrund som extrem muslim kan sägas vara en sådan tanke. Killen med invandrarbakgrund som muslim förs in i gruppen extrem och tilldelas egenskaper som fundamentalistisk och överordnad kvinnan. När denna bild upprepas tillräckligt många gånger formas stereotypen av den religiösa killen med invandrarbakgrund. Följden blir, som vi tolkar det, att muslimerna inte är troende på samma sätt som de kristna. De kan inte att bara anamma de religiösa värderingarna, som kristna kan, utan att vara troende muslim är synonymt med att 30 vara fundamentalist. De självmordsbombare som sprängde sig i London så väl som i Madrid, beskrivs som att de kommer från en välintegrerad men religiös radikal medelklass. Killen med invandrarbakgrund och hederskulturen Några av artiklarna ger en bild av killen med invandrarbakgrund kopplad till så kallad hederskultur. I en artikel publicerad 050129 beskrivs gruppen Sharaf hjältar i Norsborg söder om Stockholm. Initiativtagaren Ahre Hamednaca uttalar sig om hedersrelaterat förtryck mot både unga flickor och pojkar. Han tror inte problemet upphör förrän man har tagit tag i orsaken till det - killarna och männen. Men Ahre menar också att även killarna är offer för den äldre generationens värderingar. ”De riskerar också att bli bortgifta och fungerar många gånger som föräldrarnas förlängda arm när de drivs till att vakta sina systrar.” Ytterligare en artikel beskriver Sharaf Hjältar och det jobb de utför, här i samarbete med Fryshuset i Stockholm. Upprinningen är ett antal överfallsvåldtäkter där minst fem av de efterspanade gärningsmännen, enligt polisen, har utländsk bakgrund. Samtliga är under 30 år. ”… det finns en attityd bland män från dessa så kallade hederskulturer som inte är förenlig med modern syn på jämställdhet och mänskliga rättigheter.”(051104) 15 september 2005 uttalar sig massmedieforskaren Ylva Brune i Dagens Nyheter. Hon kritiserar den bild som journalisterna ger av killar med invandrarbakgrund. Gert Svensson har skrivit tre artiklar som blir hårt kritiserad av Brune. Hon menar att han går rasisternas ärenden samt att han generaliserar och sprider fördomar. Gert Svensson skriver bland annat: ”…att somliga unga män från Mellanösterns så kallade hederskulturer bar på ett sådant förakt, och vi tänkte oss att detta kunde leda till att svenska tjejer skändades. ” Analys Detta sätt att skildra killen med invandrarbakgrund i samband med hederskultur kan ses genom teorin om sociala representationer. Denise Jodelet skriver att bristen på information och vetenskapens rådvillhet gynnar uppkomsten av sociala representationer, som sprids mellan människor och genom massmedia. (Jodelet, 1996, s. 30) Bilden av den unga killen med invandrarbakgrund som lever under hederskulturens förtecken har flitigt spridits i media (se tex Brune, 2005, Bredström, 2005). Men artiklarna i Dagens Nyheter informerar oss inte om vilken kultur som skulle vara hedersbetonad eller vilka killar som tillhör denna kultur. I SOU utredningen 2005:41 står det att den diskriminering som finns i dagens Sverige bygger på att det finns en svenskhet (de los Reyes & Kamali, 2005, s.13), grundad på gemensamma värderingar, språk, homogen kultur och identitet. Denna svenskhet kan bara ses om den jämförs med det ”osvenska”, det andra. Den nationella gemenskapen förutsätter ”de andras” existens för att kunna konstituera sig som sådan.(a.a.) Här kan vi se en klar ”vi och dem”. Killarna från hederskulturer kontra vi i den svenska kulturen, beskrivs som helt åtskilda väsen. Här kan vi också åter igen se hur invandraren framställs som någon med helt annan syn på könsroller än vad vi svenskar har. Han skildras även som någon som lever i det förgångna, det vill säga motsatsen till den moderna världen. Vi får veta att ”det finns en attityd bland män från dessa så kallade hederskulturer som inte är förenlig med modern syn på jämställdhet och mänskliga rättigheter.” Oscar Pripp och Inger Ramberg (2002, s. 66) har analyserat Stockholmsförorten Fittja utifrån ett orientalistiskt perspektiv och menar att Fittja, liksom 31 Orienten, framstår som en ”evig åldring”, tyngd av traditioner, avstannad i sin utveckling och utan förmåga till förnyelse. I citatet ovan framstår de unga invandrarkillarna/männen i de så kallade hederskulturerna på liknande sätt. De uppfattas som att de är oförenliga med oss som bor här på grund av sin outvecklade syn på jämställdhet och vårt moderna sätt att leva. Även Ahre Hamednacas uttalande om bröder som drivs till att vakta sina systrar ger bilden av annorlundaskap och en förlegad syn på könsrollerna. Här kan vi också se en tydlig gränsdragning mellan "vi" och "dem" som gör att "svenskar" och "invandrare" framställs som oförenliga och motsatta grupper. Invandrare, och särskilt då invandrargrupper från så kallade ickevästerländska länder, antas vanemässigt ha t.ex. en annan kultur, ett annat tankesystem, andra sociala koder, andra könsroller och liknande (www.sverigemotrasism.nu, e). Killen med invandrarbakgrund som gärningsman Två av artiklarna i materialet beskriver mannen/killen med invandrarbakgrund som överrepresenterad vid grov brottslighet. Den första tar upp en rapport från Brottsoffermyndigheten som visar att gärningsmän med utländsk bakgrund är överrepresenterade vid grov brottslighet i Sverige. ”…gärningsmän med utländsk bakgrund är överrepresenterade vid grov brottslighet i Sverige…” (050423) Men Ann-Christine Hjelm, doktor i juridik, som sammanställt rapporten har också kommit fram till: ”Den svåra livssituationen bland gärningsmännen är också slående. Ann-Christine Hjelm räknar upp missbruk, kriminella subkulturer, ekonomiska svårigheter, psykisk sjukdom och ekonomiska trångmål…./…/,,,Kan överrepresentationen bland vissa invandrargrupper helt hänföras till socioekonomisk utsatthet….?” (050423) Ann-Christine Hjelm har också funnit att: ”…tre kategorier som gång på gång återkommer bland de dömda: svenskar, finnar samt personer från Mellanöstern, Turkiet och Nordafrika (araber).” (050423) En möjlig delförklaring till den höga överrepresentationen kan enligt texten vara en medveten eller omedveten diskriminering tidigare i rättskedjan. Här beskriver texten andra förklaringar till invandrares överrepresentation än kulturella. Under vinjetten ”DN granskar sexbrotten: Invandrarkvinnor ofta offer.”, skriver Stefan Lisinski om granskningen av sexualbrotten från 2003 som DN gjort. I dessa mål är invandrarna klart överrepresenterade, både som gärningsman och offer. År 2003 utgjorde de utländska medborgarna 5,3 procent av befolkningen. I 36 av fallen, närmare 35 procent, framkommer att de åtalade antingen är utländska medborgare eller har kommit till Sverige nyligen. ”En stor del andel av våldtäktsoffren är invandrarkvinnor…oftast är det deras män som åtalas.” Vi får vidare veta: ”Sådana fall är ofta de mest brutala, där kvinnan både våldtagits och misshandlats svårt.” 32 Här beskrivs mannen/invandrarkillen med invandrarbakgrund som brutal och hänsynslös. Längre ner i artikeln får Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, komma tilltals och han varnar för att dra för långtgående slutsatser. Han tror att anmälningsbenägenheten är betydligt högre när gärningsmannen är socialt missanpassad. ”Våldtäkter inom socialt välanpassade familjer anmäls inte lika ofta, tror han. Invandrare i Sverige lever ofta i social mer utstötta miljöer, vilket gör att de blir överrepresenterade.” Här ges även bilden av invandraren som offer. Analys Killen med invandrarbakgrund som gärningsman är en stereotyp som flitigt florerat i svenska medier ( se bla Brune, 2005). Sociala representationer behöver inte alltid ge uttryck åt direkt upplevda fenomen (Chaib & Orfali, 1996, s.16). I vår vardagsverklighet påverkas vi ibland av extraordinära eller dramatiska förebud som sätter vår föreställningsförmåga i rörelse utan att vi egentligen haft några direkta upplevelser av det inträffade (att alla gärningsmän är av utländsk härkomst, vår anm.). Chaib och Orfali tar som exempel att människan inte alls behöver ha direkta erfaren heter av vare sig handikapp eller andra folkslag eller kulturer för att ha en åsikt om dem (a.a.) Här kan vi dra paralleller till hur Dagens Nyheter beskriver killen med invandrarbakgrund som gärningsman. Beskrivningen av killen med invandrarbakgrund som överrepresenterad vid grov brottslighet kan tolkas som en uppdelning av svenskar och invandrare i “vi och dem” enligt Orientalismen. Eftersom Orienten är vår motbild och vår motsatta personlighet bidrar den till definitionen av oss själva (Said, 1978, s. 64). Genom att låta killen med invandrarbakgrund ta rollen som brottsling framstår vi svenskar då som hans motsats, alltså laglydig och hederlig. Ett faktum som Ann-Christine Hjelm tar upp i den första artikeln är att den största gruppen gärningsmän i Sverige faktiskt är svenskar. Detta riskerar att försvinna i texten. Vi uppfattade båda två när vi läste texten för första gången (vid skilda tillfällen) att gärningsmännen främst kom från Mellanöstern. Vi fann det obehagligt och insåg att vi precis läst texten som de flesta antagligen gör, i enlighet med de representationer som vi lever under. Dessa säger oss att det är invandrare som begår de flesta brott här i Sverige. I citatet kan vi läsa: ”…tre kategorier som gång på gång återkommer bland de dömda: svenskar, finnar samt personer från Mellanöstern, Turkiet och Nordafrika (araber).” En möjlig tolkning är också att ord med stor bokstav sticker ut mer när vi läser en text snabbt. Tittar vi på citatet ser vi att svenskar och finnar beskrivs som folkslag och därmed börjar de på liten bokstav medan turkar och nordafrikaner beskrivs som personer från Mellanöstern, Turkiet och Nordafrika. Offret En annan underkategori som vi urskiljt i huvudtemat problemkillen/den kriminelle är killen med invandrarbakgrund som offer. I en artikel publicerad 051005 beskrivs ett evenemang som Riksutställningar arrangerar, kallat ”Fördomsbiblioteket”. Besökarna får låna en människa från en grupp som man har förutfattade meningar om och testa sina fördomar. När Malmö stadsbibliotek anordnade en ”människoutlåning” var kön till Shekiba Ali Safer, muslim från Iran, längst. Frågor som besökarna ställde var bland annat varför unga muslimska pojkar ofta förekommer när det är bråk på stan. ”De bråkiga invandrarpojkarna kommer förmodligen från lågutbildade och fattiga familjer och var nog bråkiga också i sina tidigare hemländer, menade Shekiba Ali Safer.” 33 Även bilden av killen med invandrarbakgrund som offer för det svenska samhället kan urskiljas. I en artikel 051103 beskrivs ökningen av personer med arbetshandikapp. Enligt forskaren Mikael Holmqvist finns det bland anställda med arbetshandikapp fler och fler med så kallat dolt handikapp. Enligt Mikael Holmqvist finns det en oproportionerligstor andel invandrare i denna grupp. Han berättar: ”…en ung man med invandrarbakgrund, som suttit inne för brott och saknade gymnasium, men som nu ville ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Han klassades av arbetsförmedlingen som arbetshandikappad.” En annan av artiklarna i materialet beskriver killen med invandrarbakgrund som offer för nedskärningar och svek av vuxenvärlden. Gränby (i Uppsala) har uppmärksammats flitigt i medierna det senaste året: ”Ungdomsbråk, vandalisering, anlagda bränder – och ett brutalt mord i somras. En 19-åring sitter i fängelse efter att ha skjutit ihjäl en 21-årig man utanför dennes port mitt i bostadsområdet.” Och lite längre ner kan man läsa: ”Vid det lilla torget i Gränby vittnar både en nedbränd restaurang och en brunnen bil om problemen i området. Här bor 5 300 invånare, närmare 40 procent har utländsk bakgrund och arbetslösheten hör till den högsta i Uppsala. Många upplever Gränby som otryggt och få vuxna rör sig ute på kvällarna. Ett gäng ungdomar i gymnasieåldern, med en svans av småkillar, hänger utanför skolan mitt i området.” Nedskärningar av Uppsalas socialtjänst, skola, fritidsgård samt polisens omorganisation anges som förklaring till våldets upptrappning. Göran Harnesk, Gunnar Sandelin och Eva Waltre vädjar på Dagens Nyheters debattsida den 19 maj 2005 om hjälp att finna vägar till tonårspojkarnas gömda smärta. De skriver att de på senare tid har fått alltmer indikationer på att invandrarpojkarna mår allt sämre. ”…hur dåligt pojkar med invandrarbakgrund kan må när de befinner sig i korselden mellan två kulturer som ser på danandet till manlighet på helt olika sätt.”(DN 050519) Här framträder bilden av pojkarna med invandrarbakgrund som offer, klämda mellan två olika kulturer. I följande artikel ges läsarna möjlighet att ta del av några ungdomars syn på sina liv. Kevin berättar att han föddes som överklass, men fick fly till Sverige när hans far dog. Här skildras Kevin och de andra ungdomarna som offer för det svenska samhällets orättvisor. Rädda Barnens årsrapport visar att barnfattigdomen minskar i Sverige, men de fattiga blir allt fattigare och de rika allt rikare. (DN 050624) Kevin och hans kamrater bor i Tensta, där drygt en tredjedel av alla barn bor i fattiga hushåll. ”Kevin ska arbeta på restaurang i stan hela sommaren – svart. - Jag ska också försöka jobba svart på restaurang, säger Sarah. ( Kevins kamrat, vår anm.) Med att diska.(…) Men när jag pratade med soc om att jobba, sa de att ”om jag var du, skulle jag inte göra det”, för då 34 minskas bidraget lika mycket som man tjänar. – Det är precis vad de sa till mig, säger Kevin.” Artikel avslutas med Kevins egna ord om hur han kommer ha det i framtiden. ”- Vill du veta hur jag önskar att det ska bli eller hur det kommer att bli?(…) Jag önska att jag skulle bo i USA och ha ett företag inom diskotek eller restaurang branschen, eller en bar. Och så skulle jag hålla på med jakt och vara gift och ha ett barn. Men jag kommer vara kvar i Sverige och ha kämpat skiten ur mig och ha köpt en lite affär, en Pressbyrå eller något. Jag kommer ha en liten lägenhet och spara för att få en större. Jag tror att jag är gift, men jag har inga barn för det är jag inte tillräckligt rik för.” Sociologen Nils Hammarén i Göteborg arbetar med en doktorsavhandling om hur unga killar i storstädernas mångkulturella förorter ser på sig själva, kvinnorna, på könsidentiteten och på sexualiteten. (DN 051025). Många av killarna känner sig mer eller mindre utanför i samhälle antingen för att de ekonomiskt sett tillhör underklassen, eller också därför att de tillhör den grupp av svenskar som får finna sig i att kallas invandrare. I artikeln ”Machon blir mjukis när tjejen kommer nära” får han uttala sig som expert på området. Han menar att killarna växlar mellan olika varianter av manlighet. I vissa lägen är de könskonservativa machokillar, och i andra modernt jämställda. ”Flexibiliteten är deras styrka, ambivalensen deras börda.” Hammarén uttalar sig senare i artikeln om killarnas syn på sexualitet och jämställdhet. ”De bär med sig den sexualmoral som dominerar i familjens hemland. De är också starkt medvetna om det officiella Sveriges krav på jämställdhet mellan könen. ” Analys Killen med invandrarbakgrund som offer kan också han ses som en social representation (Jodelet, 1996). Det finns exempel på hur massmedia skildrar honom (och även kvinnan/tjejen med invandrarbakgrund) som offer för olika omständigheter (se ex. Brune 2005). I artiklarna ovan kan vi se att DN bidrar till och upprätthåller denna bild. Kevins egna ord om hur han önskar sig att livet ska bli, men den starka vetskapen om att det inte kommer inträffa, anser vi vara en sådan bild. Vi förväntas lida med Kevin och inte önskar honom annat än ett företag inom diskotekbranschen och en fru. Offerrollen i texten grundas på det underförstådda, han har inget val. Nils Hammarén s intresse för killar med invandrarbakgrunds sexualitet kan däremot tolkas som ett uttryck för Orientalism. Orientalism är den sammanfattande termen som Said använder sig av för att beskriva västerlandet sätt att närma sig Orienten. Enligt detta sätt att se det kan Nils Hammarén stå för västerlandet och killarna för orienten, det annorlunda. Orientalismen är den disciplin genom vilken man systematiskt närmar sig orienten som studiematerial, som ämne för upptäckter och praktik (Said, 1978, s. 154). Att låta Nils Hammarén uttala sig kan också ses som ett uttryck för det som Anna Bredström beskriver (Bredström, 2005, s. 188). Hon menar att journalister ofta låter experter styrka sina uttalanden för att ge ökad legitimitet åt dessa uttalanden. I det avslutande citatet kan vi åter igen urskilja bilden av killen med invandrarbakgrund som annorlunda och med en förlegad syn på könsrollerna. Här kan vi igen se en tydlig 35 gränsdragning mellan "vi" och "dem" som gör att "svenskar" och "invandrare" framställs som oförenliga och motsatta grupper. Invandrare, och särskilt då invandrargrupper från så kallade ickevästerländska länder, antas vanemässigt ha t.ex. en annan kultur, ett annat tankesystem, andra sociala koder, andra könsroller och liknande (www.sverigemotrasism.nu, e). Det är intressant att se hur de människor som lever i killarnas hemland framställs som om de delar en och samma sexualmoral. Det är tydligt att den sexualmoral som dominerar i hemlandet är ojämlik, till skillnad mot Sveriges där jämställdhet mellan könen till och med är ett officiellt krav . Resterande tre teman Sportkillen Några av artiklarna handlar om sportkillen, oftast fotbollskillen. I en artikel (050710) uttalar sig Lasse Magnusson, numera pensionär, men tidigare tränare för Vasalund om varför inga av hans gamla adepter gått till Superettan eller Allsvenskan. ”Det är så mycket som ska stämma.”(…)” Många gånger, utan att generalisera, har också invandrarkillarna bråttom att slå igenom, de blir lite stressade när det inte händer något.” En av papporna i laget, Adnan Ayhan, har sin förklaring till att killar med invandrarbakgrund inte slår sig fram i storklubbarna. ”Invandrarkillen måste vara 10-20 procent bättre. Om det står och väger har invandrarkillen ingen chans.” En av artiklarna (050224) handlar om Adam, som är 17 år och ett hett namn i Spanien. Han har fått ett kontraktsförslag från Atlético Madrid, en fotbollsklubb i Spanien, och han jämförs med Zlatan Ibrahimovic och Henok Goitom, svenska, heta, fotbollspelare. Babar Rehnman, som även upptäckt Henok Goitom, säger: ”Adam har allt, (…) den kraft och energi som invandrar killar behöver för att lyckas.” I Sundbyberg spelades i augusti 2005 de somaliska Europamästerskapen i fotboll. En av eldsjälarna bakom projektet, Dahi Ahmed Jeitu, menar att ungdomarna (killarna, vår anm.) måste satsas på. Genom turneringen har ungdomarna kommit i kontakt med andra generationens somalier från andra länder som kan fungera som förebilder. ( 050805) Analys Här identifierar vi bilden av killen med invandrarbakgrund som trots att han är, eller kanske med hjälp av, att han är invandrare lyckas inom sporten. Denna stereotyp är fylld av föreställningar om invandraren som predisponerad för att lyckas. Killen med invandrarbakgrund i sportsammanhang beskrivs ovan med den kraft och energi som det krävs för att slå igenom. Han måste dessutom var bättre än sina svenska lagkamrater. Här tolkar vi det som att man stereotypiserar och ger killen med invandrarbakgrund i sportsammanhang individegenskaper som att han har bråttom att slå igenom (mer bråttom än sina svenska lagkamrater?) eller att han blir stressad när det inte händer något. Detta överensstämmer med Hintons beskrivning av hur stereotyper skapas. (Hinton, 2003, s.11ff) Här beskrivs också killen med invandrarbakgrund som ”svensk”. Svenska fotbollspelare är heta ute i Europa och vi tolkar det som om att killen med invandrarbakgrund kategoriseras som svensk/inbegrips i ”Vi” när Sverige har nytta av honom. På samma sätt blev Ludmila 36 Enqvist en gång i tiden svensk medborgare på rekordtid just för att hon var duktig inom sin sport och skulle tävla för Sverige. Kanske kan man också tolka den här bilden av den unga killen med invandrarbakgrund som ett sätt att förankra något okänt. Förankringen innebär att människan gör något okänt mer känt genom att sortera in det i en redan känd kontext (Purkhardt,. 1993, s. 13). De objekt som inte har någon kategori eller något namn, även om vi har en medvetenhet om dem, är inte användbara för oss. De måste klassificeras och namnges innan vi kan använda dem, och vi måste förankra dem i en redan känd kontext (Purkhardt, 1993, s. 13). Genom att skildra killen med invandrarbakgrund som sportkille blir han välkänd och trygg för oss och som framgår här ovan också ”svensk”, vilket väl måste vara det mest välkända av allt för oss? Killen med invandrarbakgrund som individ Den första november 2005 publicerade Dagens Nyheter en artikel kallad ”Vi skriver om våra känslor, de innersta, från hjärtat.” Artikeln handlar om en skrivargrupp bestående av tretton unga killar, nästan alla med invandrarbakgrund. De har skrivit en bok, ”Pojkbok”, där de har berättat om sina liv. Pojkarna beskriver det som att när de började skriva var de osäkra och blyga, och en del ofta arga. Men nu när de går i nian märker de att de blivit förebilder. Pojkarna har fått lära sig att uttrycka sig i skrift. ”Vi skriver om våra känslor, de innersta, från hjärtat, säger Mohanad.” I en artikelserie har Dagens Nyheter skrivit om fördomar. I ”Ibland måste man ha fördomar” (050929) diskuterar två unga gymnasiekillar olika former av fördomar och stereotyper. ”När man talar om invandrare är det samma sak... (att några stämmer in på schablonen, vår anm.)(…) …invandrarkille är kriminell betyder det inte att alla är det. De har kompisar med annan etnisk bakgrund än de själva. Och de är ”världens bästa”. Analys Ovanstående beskrivningar tolkar vi som att individen bakom stereotypen ”invandrarkillen” kommer fram. Killen med känslor eller han som är världens bästa kompis. När killen med invandrarbakgrund skildras på ovanstående sätt är det svårt att kategorisera in honom under en stereotyp eftersom han här ges individuella egenskaper. Det ligger i stereotypens natur att det som beskrivs har kollektiva egenskaper. Det samma gäller sociala representationer (Chaib & Orfali, 1996). Den lyckade invandrarkillen I Dagens Nyheter 050213 intervjuas stå-upp komikern Shan Atci. Han beskriver sig själv som… ”… en representant för det nya Sverige. ” Shan Atci ger en bild av killarna med invandrarbakgrund i förorten som kriminella eller fast i drogträsket, men menar att han själv efter en ung släktings död av en överdos heroin fått sig en tankeställare och valt en annan väg. ”Många av mina kompisar sitter inne eller är fast i drogträsket.” På frågan om varför det är så märkvärdigt att komma från förorten, svarar han: 37 ”- Det är inte märkvärdigare, men det är hårdare.” Zanyar Adami, chefredaktör på förortstidningen Gringo, uttalar sig om händelsen i Ronna i DN 050915. Han menar att polisen måste kliva ur sina bilar och möta ”oss blattar.” Analys Den lyckade killen med invandrarbakgrund, stå-upp komiker och chefredaktör på en tidning. Dessa kan ses som exempel på en social representation som enligt vårt sätt att se det är positiv. Båda artiklarna skildrar invandrarkillen som har fördel av sitt invandrarskap. Shan Atci beskriver sig som en representant för det nya (mångkulturella, vår anm.) Sverige. Han har själv tagit sig ur den hårda förorten men uttalar sig om den som en hård och kriminell värld och bidrar med detta till en stereotyp bild av den samma (se bla Ericson, Molina & Ristilammi, 2002, Ramberg & Pripp,2002). Zanyar Adami definierar sig själv som blatte, som vi uppfattar som en stereotyp fylld av negativa föreställningar, samtidigt som han är chefredaktör. Föreställningen om killen med invandrarbakgrund som blatte, han som inte ens kan svenska ordentligt, kan han bli chefredaktör? Ja, det kan han. Den bild som ges av både Shan Atci och Zanyar Adami skulle kunna sägas är bilden av två killar med invandrarbakgrund som överkommunicerar sin hemmahörighet. Denna tendens kunde ses bland ungdomar med invandrarbakgrund i Fittja under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet då det pågick en diskussion om så kallade värstingar i det offentliga samtalet. Intervjuade unga från Fittja verkade förhålla sig till hur det talades och skrevs om värstingar genom att framställa sig själva som sådana (eller dess motsatser). Var man inte själv en värsting hade man i alla fall en sådan i klassen eller kände någon. Mediabilderna påverkade hur ungdomarna identifierades av och identifierade sig gentemot omvärlden. Media har en aktiv roll i människors identitetsskapande processer (Ramberg & Pripp, 2002, s. 50) vilket vi tycker oss kunna urskilja i de två artiklarna ovan. Diskussion Studiens syfte har varit att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund. De frågeställningar som uppsatsen tog avstamp i var: vilka bilder förmedlar Dagens Nyheter av unga killar med invandrarbakgrund och hur kan föreställningar som bilderna ger uttryck för beskrivas? Går det att urskilja vissa stereotyper bland föreställningarna? Om så, hur kan dessa beskrivas och förstås? Vår första känsla efter att ha bearbetat materialet var att det fanns förvånansvärt många olika bilder av den unge killen med invandrarbakgrund i Dagens Nyheter. Även om det var speciellt en bild som framträdde starkast, så blev vi förvånade över den mångfacetterande bild som faktiskt framstod. Men vi såg också att han skildras med klara stereotypiska drag. Den sociala representationen ”killen med invandrarbakgrund” är full av fördomar och innehåller både positivt och negativt laddade ord. I materialet ges, som tidigare nämnts, en mängd olika bilder av unga killar med invandrarbakgrund. Endast två av artiklarna beskriver som vi tolkar det unga killar med invandrarbakgrund som individer, alltså utan stereotypa drag. Vi kan förstås inte veta om några killar med invandrarbakgrund gömmer sig i andra artiklar där artikelförfattarna inte nämner de omskrivnas etnicitet. Förhoppningsvis är det så, men detta är av naturliga skäl svårt att undersöka. Men i det material som vi av praktiska skäl kunnat analysera verkar det helt klart viktigt för artikelförfattarna att sätta in dessa killar i ett eget fack, ”de andra”. I de 38 flesta av artiklarna har det så vitt vi kunnat se inte funnits något rimligt skäl till att nämna etnicitet, men detta görs ändå vilket känns beklämmande. Den dominerande bilden i det undersökta materialet är dock killen med invandrarbakgrund som kriminell och med problem. Detta de stämmer väl överens med den tidigare forskning som vi tagit del av inför undersökningen (se till exempel Brune, 2005 och Bredström, 2005). Bilderna av den kriminelle och problematiserade killen med invandrarbakgrund är ofta laddad med stereotyper och fördomar i det material vi tagit del av, även i de artiklar där vi tolkar det som om författaren uppenbarligen har haft goda intentioner. 25 av artiklarna kategoriserades in under denna huvudrubrik. Inom denna grupp kunde vi definiera ett antal olika bilder. Killen med invandrarbakgrund som gängmedlem, muslimsk extremist, i hederskulturssammanhang, gärningsman och offer. Tre artiklar kategoriserades in under temat sportkillen, två under killen med invandrarbakgrund som individ och resterande två ger en bild av den lyckade killen med invandrarbakgrund. Killen med invandrarbakgrund och som gängmedlem beskrivs i de flesta artiklarna utifrån två perspektiv. Dels beskrivs han som kriminell, farlig och hotfull men också som ett offer för omständigheterna. Vi blev förvånade över att artiklarna för det mesta försökt ge en förklaring till killarnas beteende som inte var kulturellt betingad. Ofta beskrivs de som offer för socioekonomiska omständigheter eller svikna av vuxenvärlden. Tidigare forskning som vi tagit del av menar ofta (se tex Brune, 2005) att massmedia ger kulturella förklaringar till invandrares asociala och kriminella beteende. Denna förklaring kunde vi oftare urskilja i de artiklar där killarna förknippades med hedersproblematik eller extremism. I de artiklar där unga killar med invandrarbakgrund beskrivs som offer såg vi hur föreställningen om killarna som klämda mellan två kulturer eller som offer för det svenska samhället framträder. De är fångade mellan föräldrarnas kultur och den kultur som råder i Sverige. De är offer för segregation och fattigdom. De har svårt att se hur utanförskapet ska brytas och hur ska de kunna komma upp sig i livet, som Kevins egna ord så tydligt beskriver: ”- Vill du veta hur jag önskar att det ska bli eller hur det kommer att bli?” Den lyckade killen med invandrarbakgrund förekom i två av artiklarna. Inom forskningen finns en del skrivet om den lyckade tjejen med invandrarbakgrund som frigjort sig från sina dominerande, kvinnoförtryckande manliga släktingar och blivit som ”vi”. ”Hans kvinna däremot är på väg att bryta upp, utbilda sig och delta i arbetslivet. Hon vill bli som ”vi”; eftersom hon enligt tidningarnas texter tjänar på det” (Brune, 2005, s. 175-176). Vi har däremot inte hittat någon liknande forskning om unga killar eller män, men han finns helt klart representerad i materialet. Både i den här gruppen men även till viss del i gruppen där killar med invandrarbakgrund i sportsammanhang kategoriserats in. Men till skillnad från kvinnorna verkar det inte för killarna handla om frigörelse från sitt ursprung för att lyckas. Tvärtom verkar det framställas som om killarna spelar på och drar nytta av sin bakgrund och sin etnicitet. Killen med invandrarbakgrund och skildrad som gärningsman är vanligt förekommande i materialet. Under arbetet med denna uppsats har det samtidigt i massmedia även pågått en debatt om sannolikheten är större för personer med invandrarbakgrund att dömas för brott än vad den är för etniska svenskar. Diskussionen har tagit fart efter att BRÅ har publicerat en rapport som påvisar just detta, så ämnet känns brännande aktuellt. Problemet med diskriminering inom rättsväsendet, medveten eller omedveten, tas även upp i vårt material och 39 har fått oss att fundera på varför det ser ut som det gör. Det är kanske inte omöjligt att orsaken till invandrares överrepresentation i brott (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 84) kan förklaras som ett ersättningsfenomen. Enligt von Hofer m. fl. började svenskarnas brottslighet att stagnera samtidigt som utlänningarna dyker upp i lagföringsstatistiken. Författarna menar att invandrarna ofta träder in på den lägsta nivån i det svenska samhället för att inte sällan stanna där. Detta borde innebära att de infödda svenskar som tidigare befann sig längst ner lyfts upp. Gruppen längst ner på samhällsstegen kan tänkas uppleva starkare spänningar och frustration och blir därför mer brottsbenägna (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 87). De här tankarna stämmer väl in på de diskussioner vi själva fört under arbetets gång om killar med invandrarbakgrunds sociala status i samband med socioekonomisk utsatthet och rådande maktstrukturer i samhället. Vad som däremot förvånade oss var att även den positiva bilden av killen med invandrarbakgrund var laddad med stereotyper och fördomar. Exempelvis skriver författaren till artikeln om 17-årige, fotbollsspelande, talangen Adam på följande sätt: ”Adam har också den kraft och energi som invandrarkillar behöver för att lyckas.” (DN 050224) I detta sammanhang är killen med invandrarbakgrund också helt plötsligt ”svensk”. Man basunerar stolt ut att ”svenska fotbollspelare är heta ute i Europa”. Det verkar så som vi tidigare nämnt som om killen med invandrarbakgrund blir accepterad som ”svensk” när ”vi” har nytta av honom. Men i vilka andra sammanhang blir egentligen killen med invandrarbakgrund svensk? Och vad är en svensk? Denna fråga är nu inte helt lätt att besvara och faller lyckligtvis utanför denna uppsats ramar. Men med tanke på artikeltexten är det ändå intressant att fundera på var gränsdragningen mellan invandrare och svensk går och detta har onekligen sysselsatt våra tankar under uppsatsarbetets gång. Problemet beskrivs i en artikel om ståuppkomikern Shan Atci: ”Det är knepigt med identiteten. Han blir inte kallad svensk. Andra generationens invandrare är ett absurt begrepp som han tar avstånd ifrån. När han åker till Turkiet är han inte heller hemma. Du är ju kurd, säger de.” (DN 050213) Begreppet ”svensk” eller ”svensk bakgrund” är ungefär lika enkelt att definiera en gång för alla som begreppet ”invandrare”. Slår man upp substantivet ”svensk” i Norstedts Svensk ordbok från 1999 får man ta del av följande uttömmande definition: ”Svensk -person från Sverige” Vem som räknas som svensk råder det delade meningar om. Men med utgångspunkt i den litteratur vi har tagit del av verkar det finnas två definitioner, den ena med utgångspunkt från begreppet medborgarskap, den andra med utgångspunkt från begreppet etnicitet. Ur ett juridiskt perspektiv är en svensk en person med svenskt medborgarskap. ”Medborgarskap är ett rättsligt bindande förhållande som uppstår mellan en stat och en individ (medborgare) antingen automatiskt vid födelsen eller efter en anmälan eller en ansökan. Det mest påtagliga beviset på medborgarskapet är det svenska passet och att man som svensk medborgare har en ovillkorlig rätt att vistas i Sverige” (www.migrationsverket.se, a). 40 Ur ett etniskt perspektiv är en svensk en person som är svensk till etniciteten. Vad svensk etnicitet innebär är svårt, för att inte säga omöjligt att definiera. Precis som med begreppet ”invandrare” blir förmodligen definitionen helt olika beroende på vem man frågar. Utan att ha några forskningsbelägg eller referenser att luta oss mot kan vi kanske ändå våga oss på en vag definition på hur de flesta invånare i Sverige skulle definiera begreppet svensk. Som vi uppfattar det verkar det vara en blandning mellan ovan beskrivna definitioner. En ”svensk” är alltså (eller skulle kunna vara) en person med svenskt medborgarskap, men som också har svensk, etnisk tillhörighet. Detta verkar till exempel innebära att för att räknas som svensk ska man dela svenska värderingar och följa svensk lag (vilket naturligtvis får en att fundera på vad som händer om man som ”svensk” bryter mot lagen, ska man förlora sitt medborgarskap då?). Vidare verkar svenskheten höra starkt samman med kultur, det vill säga till exempel seder och bruk samt att behärska det svenska språket. Även utseende verkar ha betydelse. Det är lättare för en person med blont hår och blå ögon att tas för svensk än en person med mörka drag. Sammanfattningsvis kan man kanske säga att det verkar som om alla dessa kriterier endast är viktiga att uppfylla för ”svenskar” med utländsk bakgrund. Men detta gäller dock inte alla invandrare. Att amerikaner i Sverige firar Thanksgiving, kan fortsätta prata amerikanska med alla och tycka att det är ok med dödstraff verkar vara ok. Det är ingen som skulle hävda att de måste integrera sig i det svenska samhället eller att deras värderingar inte stämmer överens med de svenska, humanistiska. Ingen skulle väl heller ifrågasätta vår svenskhet om vi till exempel väljer att inte fira jul? Eller om våra män gav uttryck för att kvinnor inte ska förvärvsarbeta utan vara hemma och ta hand om man och barn? Om däremot en person med utländsk bakgrund har en annan trosuppfattning och ger uttryck för denna syn på kvinnan och dessutom har ett ”utländskt utseende” är risken stor att han bedöms som invandrare. Trots att han är född i Sverige och kanske även hans föräldrar och farföräldrar var det. Vi tolkar det som att för att räknas som ”svensk” måste de så att säga ”svensk-svenska” invånarna se dig som det. Och vi ”svensk-svenska” invånare verkar bedöma huruvida en individ ska ses som svensk eller inte helt efter eget intresse. Invandrarkillarna i artiklarna verkar som sagt helt enkelt bli svenska när vi har nytta av dem. Detta blir särskilt tydligt inom sporten, också i ett vidare sammanhang. Ingen skulle väl påstå att Zlatan eller Henke Larsson (som är adopterad, pratar svenska flytande men har ett ”utländskt” utseende) inte är svenskar? I ovan nämnda artikel om fotbollsspelande Adam kan man läsa följande: ”Först kom Zlatan Ibrahimovic. Sedan Henok Goitom. Nu står Adam Hsissen på tur. Svenska fotbollsspelare är heta ute i Europa”. (DN 050224) Här skulle man kanske också våga sig på att dra en parallell till Sveriges invandrarpolitik. Under efterkrigstiden, speciellt före mitten av 1970-talet, har det funnits en stark samvariation mellan invandringen till Sverige och de ekonomiska konjunkturerna. Enligt Lundh och Ohlsson finns det anledning att tro att denna samvariation kommer att bestå även i framtiden. Detta delvis beroende på att arbetskraftsinvandringen normalt påverkas av den svenska arbetsmarknadssituationen, men delvis också beroende på att den svenska asylpraxisen tycks vara mer generös under högkonjunkturer än under lågkonjunkturer, vilket i sin tur kan förklaras av att arbetsmarknadsläget och läget för statens finanser via politiker och massmedia indirekt påverkar tillståndsgivningen (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 169). 41 Historiskt sett har perioder med kraftig tillväxt inneburit en liberal invandrarpolitik. Perioder med låg ekonomisk tillväxt däremot har varit förhållandevis restriktiva. Invandrarpolitiken måste alltså ses som en integrerad del i de mer allmänna ideologiska strömningarna (a.a, s. 14). Hur kan man tänka kring det här? Vi lever i dag i ett mer och mer individualiserat samhälle som tar allt mindre ansvar för de mest utsatta grupperna. Den solidaritet som fanns på 1960och 1970- talet handlade förmodligen om värderingar, men som vi tolkar den litteratur vi tagit del av, också mycket om ekonomiska förutsättningar och behov av utländsk arbetskraftsimport. Krasst sett är det nog så att Sverige har välkomnat människor från andra länder när vi har haft behovet av dem. Här handlar det alltså inte om någon filantropi, utan om ren egoism om det egna landet. I den Statliga offentliga utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering som gjordes 2005 skriver Masoud Kamali att Sverige inte är något undantag från den strukturella/institutionella diskriminering som finns i Europa. Den är lika utbredd här som i många andra europeiska länder men detta är ett faktum som nonchaleras och förnekas av makthavande grupper såsom forskare och journalister. Diskrimineringen är en integrerad del av våra vardagliga sociala relationer och dominerande maktstrukturer (Kamali i SOU 2005:41, s. 30). Som vi har förstått det har massmedia, bland många andra aktörer, en stor del i skapandet av den bild av ”invandraren” och ”invandrarkillen” som vi ”svenskar” tar till oss. Detta gäller naturligtvis även Dagens Nyheter. DN och övrig massmedia är alltså delaktiga i att påverka opinionen, vilken i sin tur borde påverka politiska beslut och alltså i förlängningen vilken invandrarpolitik som förs i Sverige. Ett exempel på detta är det som beskrivs i von Hofers bok ”Kriminalitet i Europa”(von Hofer, 1998) där författaren beskriver massmedia och myndigheters gemensamma nedtystande av opinionens negativa attityder av invandrare på 1970-talet. Vår tolkning av detta är att massmedia till viss del går myndigheternas ärenden, vilket vi upplever som ganska skrämmande. Vart tog den fria, oberoende pressen vägen? Finns det något sådant över huvud taget? Det är inte heller otänkbart att det även förhåller sig tvärtom, det vill säga att massmedia till viss del styr politiken. Något som vi dessvärre inte känner oss lugnare av. Frågor och funderingar som väckts hos oss är till exempel om massmedia, genom den bild man oftast levererar av ”invandraren” till allmänheten underlättar och legitimerar den invandrarpolitik som i dag förs i Sverige och hur ska vi i sådana fall kunna göra något åt det? Är det rimligt att människor i dag, år 2005, bedöms och begränsas efter hudfärg, etnicitet eller bostadsort? Naturligtvis inte. Att föra en öppen diskussion och debatt kring dessa frågor anser vi är oerhört viktigt. Okunskap är en farlig fiende. Paralleller mellan 1930-talets rashygienism och dagens kulturrasism är lätta att dra. Precis som då presenteras i dag kulturella skillnader och värderingar som sanningar och självklarheter som är lätta att ta till sig utan att vi ifrågasätter dem. Genom kunskap, diskussion och kritisk granskning av bland annat vad medierna skriver tror vi att man kan påverka så att tanken om alla människors lika värde kanske en dag blir verklighet. Avslutande reflektioner Att skriva den här uppsatsen har varit oerhört spännande och lärorikt. Vi har tagit del av tidigare forskning, samt förkovrat oss i teorier och metoder. Vad som dock har varit allra mest lärorikt, och som faktiskt är ganska skrämmande, är upptäckten av hur lätt det är för medierna 42 att mata oss fulla med de bilder av verkligheten som de vill förmedla - medvetet eller omedvetet. De flesta av dessa artiklar skulle vi förmodligen inte ha höjt på ögonbrynen över innan arbetet med denna uppsats påbörjades. Det är just det som är skrämmande. Processen med att skapa stereotypa och fördomsfulla bilder av vissa grupper i samhället pågår hela tiden - utan att vi ens märker det. Förslag på fortsatt forskning Något som skulle vara mycket intressant att undersöka är hur bilden av den unge invandrarkillen påverkar honom själv. En tänkbar fortsättning på detta arbete skulle därför kunna bli att göra en kvalitativ undersökning där unga killar med invandrarbakgrund intervjuas. Ett annat alternativ, som kanske mer ligger inom journaliststudenternas område, är att undersöka hur journalisterna ser på sin roll i skapandet av dessa bilder. 43 REFERENSER Litteratur Bergström, G & Boréus, K. (2000). Textens mening och makt. Studentlitteratur: Lund Bergström, U. & Sarnecki, J. (1996) Invandrarungdomar på särskilda ungdomshem i Stockholms län. I: B.-Å. Armelius m. fl., Vård av ungdomar med sociala problem - en forskningsöversikt. Statens institutionsstyrelse & Liber Utbildning: Stockholm Bredström, A. (2005) Maskulinitet och kamp om nationella arenor – reflektioner kring bilden av ”invandrarkillar” i svensk media. Stockholm: Bokförlaget Atlas, I : De los Reyes, P., Molina, I. & Mulinari, D. (Red.). (2005). Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige. Bokförlaget Atlas: Stockholm Brune, Y. (red)(1998) Mörk magi i vita medier: Svensk nyhetsjournalistik om invandrare, flyktingar och rasism. Carlsson: Stockholm Brune, Y. (2004) Nyheter från gränsen: Tre studier i journalistik om invandrare: Flyktingar och rasistiskt våld. Akademisk avhandling; Göteborgs Universitet, JMG Brune, Y. (2005) ”Invandrare” i mediearkivets typgalleri. Bokförlaget Atlas: Stockholm. I De los Reyes, P., Molina, I. & Mulinari, D. (Red.). (2005). Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige. Bokförlaget Atlas: Stockholm. Chaib, M & Orfali, B. (1996) Sociala representationer: om vardagsvetandets sociala fundament. Daidalos: Göteborg. De los Reyes, P., Molina, I. & Mulinari, D. (Red.). (2005). Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige. Bokförlaget Atlas: Stockholm. Denvall, V & Jacobson, T. (Red.). (2000). Vardagsbegrepp i socialt arbete. Norstedts Juridik: Stockholm. Ericsson, U., Molina, I., Ristilammi, P-M. (2002) Plats Järvafältet. Riksantikvarieämbetet & Integrationsverket: Trelleborg. I: Ericsson, U., Molina, I., Ristilammi, P-M., (2002) Miljonprogram och media. Föreställningar om människor och förorter. Riksantikvarieämbetet & Integrationsverket: Trelleborg. Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H. & Wägnerud, L. (2004). Metodpraktikan. Norstedts Juridik.: Stockholm. Estrada, F & Flyghed, J (red)(2001) Den svenska ungdomsbrottsligheten. Lund: Studentlitteratur. Hedebro, G. (1977). Att informera om avvikande grupper. En genomgång av några olika samhällsområden. Brottsförebyggande rådet. Rapport 1977: 2. Liber: Stockholm. Hinton, P. (2003) Stereotyper, kognition och kultur. Studentlitteratur: Lund. 44 Jodelet, D. (1996) Sociala representationer: ett forskningsområde under utveckling. Daidalos: Göteborg. I: Chaib, M & Orfali, B. (1996) Sociala representationer: om vardagsvetandets sociala fundament. Daidalos: Göteborg. Kamali, M & De les Reyes, P. (2005) Bortom vi och dem. Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. SOU 2005: 41 Regeringskansliet :Stockholm. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur: Lund. Kurunmäki, J. (2000) Begreppshistoria. Studentlitteratur: Lund. I: Bergström, G & Boréus, K. (2000). Textens mening och makt. Studentlitteratur: Lund Lundh, C & Ohlsson, R. (1999). Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring.: SNS Förlag: Stockholm. Molina, I. (2005) Ett teoretiskt perspektiv i analysen av diskriminering i Sverige SOU 2005:41 Regeringskansliet: Stockholm. I: Kamali, M & De les Reyes, P. (2005) Bortom vi och dem. Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. SOU 2005: 41 Regeringskansliet: Stockholm. Myers, D (1999) Social psychology. The McGraw-hill Companies Inc.: USA Nekby, L. (2002) How long does it take to integrate? Employment convergence of immigrants and natives in Sweden. FIEF: Stockholm. Nilsson, Å. (1999) Invandrare-500 000 eller 1, 7 miljoner. Välfärdsbullentinen. Nr. 4 Nord, L & Nygren, G. (2002). Medieskugga. Bokförlaget Atlas: Stockholm. Purkhardt, C. (1993) Transforming social representations: a social psychology of common sense and science. Routledge. London Ramberg, I & Pripp, O. (Red.). (2002). Fittja, världen och vardagen. Mångkulturellt centrum: Stockholm Rose, D., Efraim, D., Gervais mfl (1994) Questioning consensus in Social representations Theory. Said, E. W. (1978). Orientalism. Ordfront: Stockholm. Sandström, L. (2005). Rosengård i mediaskugga: om medier som medel och hinder för integration. Sellin & Partner: Stiftelsen Institutet för mediestudier: Stockholm. SOU 1994: 73 Svensk Ordbok (1999) Norstedts förlag: Stockholm Sveri, B. (1973) Utlänningars brottslighet. En kriminalstatistisk jämförelse mellan svenska och utländska medborgare. Svensk Juristtidning, Årg. 58. 45 Swärd, H. (2000) Ungdomsproblem. Stockholm: Nordstedts Juridik I: Denvall, V & Jacobson, T. (Red.). (2000). Vardagsbegrepp i socialt arbete. Nordstedts Juridik: Stockholm. Tham, H. (1995). Drug Control as a National Project: The case of Sweden. The journal of Drug Issues, Årg. 25. Von Hofer, H., Sarnecki, J, & Tham, H. (1998) Invandrarna och Brottsligheten. Studentlitteratur: Lund I: Von Hofer, H. (Red.). (1998). Brottsligheten i Europa. Studentlitteratur: Lund. Wadensjö, E. (1973) Immigration and samhällsekonomi. Studentlitteratur: Lund. Andra källor: Centrum mot rasism (2005a). Invandrare. (www.sverigemotrasism.nu/templates/svNormal___2542.asp) (Läst 2005-08-01) Centrum mot rasism (2005d). Fördomar. (www.sverigemotrasism.nu/templates/svNormal___2554.asp) (Läst 2005-08-01) Centrum mot rasism (2005e). Vi och dem. (www.sverigemotrasism.nu/templates/svNormal___2541.asp) (Läst 2005-08-01) Gender Development Network (2005). Handbok mot diskriminering, förtryck, hot och våld i hederns namn. (www.gdn.se/Handbok.pdf) (Läst 2006-01-18) Regeringen (2000). Departementsserie 2000: 43. Begreppet invandrare. Användning i myndigheters verksamhet. (www.regeringen.se/content/1/c4/18/78/6e54e14b.pdf) (Läst 2005-11-11) Regeringen (1999). Departementsskrivelse 1999: 48. Begreppet invandrare. Användningen i lagar och förordningar. www.regeringen.se/content/1/c4/19/17/faef560e.pdf (Läst 2005-10-14) Regeringen (1997/98). Proposition nr. 1997/98:16. Sverige, framtiden och mångfalden. Från invandrarpolitik till integrationspolitik. (www.regeringen.se/content/1/c4/22/71/bbd15e5a.pdf) (Läst 2005-11-02) International Federation of Social Work (2000). Definition of social work.. (www.ifsw.org/Publications/4.6e.pub.html) (Läst 2005-05-02) www.integrationsverket.se 2005-10-14 46 www.scb.se Migrationsverket (2005). Svensk medborgare. (www.migrationsverket.se) (Läst 2005-10-30) Migrationsverket(2004). Migrationsverkets årsredovisning 2004. (www.migrationsverket.se) (Läst 2005-09-22) Socialstyrelsen (2001). Social rapport 2001. (www.sos.se/FULLTEXT/111/2001-111-3/pdf.htm) (Läst 2005-11-11) Förenta Nationernas förklaring om de mänskliga rättigheterna http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/page/?module_instance=7 (Läst 2005-11-17) 47