...

Hedersmotiv som försvårande omständighet JURIDISKA INSTITUTIONEN

by user

on
Category: Documents
138

views

Report

Comments

Transcript

Hedersmotiv som försvårande omständighet JURIDISKA INSTITUTIONEN
JURIDISKA INSTITUTIONEN
Stockholms universitet
Hedersmotiv som försvårande
omständighet
Seles Bitar
Examensarbete med praktik i straffrätt, 30 hp
Examinator: Anna Kaldal
Stockholm, Vårterminen 2014
Abstract
This paper concerns honour related violence and oppression [cit. HRV] and its
impact on the Swedish criminal justice system. The purpose of this paper is
therefore to look at the needs of Swedish legislation in the area. More
specifically the questions addressed are, if HRV should be regulated by law
and if so, how it can or should be regulated. The problem in this area is based
on the complexity that underlies the violence. Without an understanding as to
why the violence occurs, crimes are prosecuted without a motive as an
aggravating circumstance. A new regulation of honour crimes in the Swedish
penal code would encounter this and honour crimes committed with a motive
would be treated as an aggravating circumstance.
For better understanding of such a motive to HRV, the underlying risk factors
that lead to crimes of honour are studied through the explanatory models of
culture, religion, patriarchy, and psychology. This paper shows that what
characterises all explanatory models is that each one alone can explain why
HRV takes place. This in itself is a problem since it indicates that honour
related crimes cannot be explained from only one perspective.
Through studying Swedish case law in the area, it is shown that the court take
little to no account to the motive of the crime, nonetheless to the crime as an
honour related crime. According to the Swedish Penal Code chapter 29 § 1
subparagraph 2, the court should consider the motive of a crime as an
aggravating circumstance. However, there is room for divergent views on
which penal value different offenses should be considered to have. The
legislature's intention has been that the court, in its evaluation of the penal
value, should take into account both the general understanding of the law and
also the principles developed by case law. As mentioned, the problem here is
the absence of consistent case law. Therefor the legislature’s intention in this
specific paragraph does not have the right impact on honour related crimes.
Thus the motive behind HRV should be regulated specifically in the Swedish
penal code as an aggravating circumstance in chapter 29 § 2.
1
Förord
Jag vill tillägna detta arbete till alla flickor, pojkar, kvinnor och män som fallit
offer för hedersrelaterat våld och förtryck och samtidigt fallit offer för rättens
misslyckande att beakta hedern som motiv. Förhoppningsvis blir detta arbete
en liten knuff i rätt riktning.
Jag är för evigt tacksam till min underbara familj,
mina föräldrar och två syskon, ni är mina stjärnor i livet.
Jag älskar er.
Seles Bitar
Stockholm, den 9 juni 2014
2
Förkortningar
BrB
Brottsbalk (1962:700)
BRÅ
Brottsförebyggande rådet Dir.
Kommittédirektiv FB
Föräldrabalk (1949:381) FN
Förenta Nationerna
HBV
Honour based violence HD
Högsta domstolen HovR
Hovrätt
HRV
Honour related violence JT
Juridisk Tidskrift NJA
Nytt Juridisk Arkiv Prop.
Proposition
Rskr.
Riksdagens skrivelse RB
Rättegångsbalk (1942:740) SFS
Svensk författningssamling SOU
Statens offentliga utredning TR
Tingsrätt 3
1 INLEDNING
6
1.1 INTRODUKTION
6
1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
7
1.3 AVGRÄNSNING
8
1.4 METOD OCH MATERIAL
9
1.5 DISPOSITION
11
2 HEDERN SOM EN SAMHÄLLSNORM
12
2.1 DEFINITION OCH TERMINOLOGI
12
2.2 HEDERSIDEOLOGI
15
2.3 KULTURKONFLIKTER
16
2.4 RELIGION
19
2.5 PATRIARKATET
19
2.6 PSYKOLOGI
22
3 HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK
24
3.1 HEDERSRELATERAT VÅLD I RELATION TILL MÄNS VÅLD MOT KVINNOR 24
3.2 VARFÖR BROTTEN SKER
27
4 SVENSK RÄTT
29
4.1 FÖRUNDERSÖKNING
29
4.2 MATERIELL STRAFFRÄTT
29
4.2.1 BROTT
29
4.2.1.1 OTILLÅTEN GÄRNING
30
4.2.1.2 PERSONLIGT ANSVAR
32
4.2.2 PÅFÖLJDSBESTÄMNING
33
4.2.2.1 STRAFFVÄRDE
34
4.2.2.2 HATBROTT BRB 29. KAP 2 § P. 7
37
4.2.2.3 PÅFÖLJDSVAL
38
4.3.3.4 STRAFFMÄTNING
39
4.3 RÄTTSAVGÖRANDEN
39
4.3.1 SVEA HOVRÄTT, DOM 2001-04-09, MÅL NR B 715-01
40
4.3.2 SVEA HOVRÄTT, DOM 2002-05-31, MÅL NR B 4651-02
41
4
4.3.3 GÖTA HOVRÄTT, DOM 2011-07-05, MÅL NR B 1338-11
43
4.3.4 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE, DOM 2013-05-07,
MÅL NR B 334-13
46
4.3.5 SVEA HOVRÄTT, DOM 2013-10-16, MÅL NR B 905-13
48
5 ANALYS
50
5.1 BÖR STRAFFRÄTTEN ANPASSAS EFTER HEDERSKONTEXTEN?
50
5.2 RESULTAT OCH SLUTSATS
55
5.3 HUR BÖR STRAFFRÄTTEN ANPASSAS EFTER HEDERSKONTEXTEN?
55
5.4 HEDERSBROTT SOM NYTT MOTIVBROTT I BRB 29:2
57
5.5 RESULTAT OCH SLUTSATS
57
6 SAMMANFATTANDE DISKUSSION
59
7 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
62
5
1 Inledning
1.1 Introduktion
Den stora debatten kring heder bröt främst ut på sent 1990-tal efter Pela
Atroshis och Fadime Sahindals död. Den norska socialantropologen Unni
Wikan kallar Fadime Sahindal för en av vår tids martyrer som upplyste oss om
vårt samhälles största folkhälsoproblem.1 Debatten får ett nytt liv varje gång vi
förlorar en samhällsmedborgare på grund av heder, men den avtar ganska
snabbt och är något vi tyvärr glömmer bort mellan morden. Uppmärksamheten
på problematiken har satts i ett vi och dem-perspektiv kring skuld. Frågor som
upplysts har varit vems fel det är och vem som ska utpekas som bov, är de
andras våld deras eget fel eller är det vårt fel som majoritetssamhälle att vi inte
förstår våldet? Men vad är egentligen heder? En liten fråga med alldeles för
många svar.
Problematiken är världsomfattande. Hedersrelaterat våld och förtryck utgör
brott mot de mänskliga rättigheterna. Enligt en resolution i FNs
generalförsamling år 2001 uppmanas medlemsstaterna att:
“That crimes against women committed in the name of honour
are human right issues and that States have an obligation to
exercise due diligence to prevent, investigate and punish the
perpetrators of such crimes.”2
Då medlemsstaterna är skyldiga att respektera folkrättens regler gäller detta
även den ovan refererade. Länderna är därför skyldiga att i nationell
lagstiftning omsätta dessa åtaganden. Med ett i Sverige fungerande rättssystem
som förverkligar lagarna, gäller i detta hänseende att klargöra att
hedersrelaterade handlingar förbjuds. Idag är inte detta uttryckligen reglerat i
1
Wikan, Unni, En fråga om heder, Ordfront förlag, Stockholm, 2005, s. 57 [cit. Wikan, En
fråga om heder].
2
Förenta Nationernas resolution A/RES/55/66 3:107, 1 januari 2001; Jmf Förenta Nationernas
resolution A/RES/57/179 3:102, 30 januari 2003; Förenta Nationernas resolution
A/RES/59/165, 10 februari 2005.
6
lag. Tydligast syns behovet av detta i det stora mörkertalet av sådan
brottslighet. I media uppmärksammas främst de grövsta formerna av
hedersrelaterade brott, nämligen hedersmorden.3 Det är däremot endast i ett
fåtal fall som våldet och förtrycket eskalerar till ett i straffrättslig mening
begånget mord enligt brottsbalk (1962:700) 3 kap. 1 § [cit. BrB] eller dråp
enligt BrB 3 kap. 2 §. I en nationell studie gjord av Länsstyrelsen i
Södermanlands län uppskattades ett tämligen omfattande mörkertal av
hedersrelaterat våld och förtryck och att det med all säkerhet finns ett stort dolt
behov av stöd och insatser.4
1.2 Syfte och frågeställning
Som titeln på denna uppsats demonstrerar, berör detta arbete frågan; beaktas
hedersrelaterat våld och förtryck i det straffrättsliga systemet? Syftet med
denna uppsats är därför att titta på lagstiftningsbehovet på området och
redogöra för om hedersrelaterat våld och förtryck bör regleras i lag samt hur
det i så fall bör regleras. Problemet på området bygger på den komplexitet som
ligger bakom detta våld. Utan en förståelse för våldet bedöms brotten utan ett
motiv och utan straffskärpning. En ny reglering av hedersbrott i gällande rätt
skulle motverka detta och brott som begås med ett hedersmotiv skulle
behandlas som en försvårande omständighet. Frågorna som behandlas för att
uppnå syftet är därför:
•
Bör straffrätten anpassas efter hederskontexten?
•
Hur bör straffrätten anpassas efter hederskontexten?
Anledningen till att just detta ämne valts ligger främst i att det idag är en
aktuell fråga. Visserligen har heder som sådan behandlats i stor omfattning,
dock är juridisk forskning på området idag knapphändig. Att just beröra
hedersmotivet genom förslag på lagändring har inte behandlats tidigare. Enligt
min mening är anledningen till detta inte brist på relevans, utan snarare brist på
kunskap.
3
Se Engström, Aftonbladet 2002-01-22; jmf Eriksson, Dagens Nyheter 2004-01-16.
Länsstyrelsen i Södermanlands Län, Rapport Nr 2004:4, Frigörelse på egna villkor, 2004,
[cit. Länsstyrelsen i Södermanlands Län];
4
7
1.3 Avgränsning
Som kort redovisats i introduktionen är detta ett världsomfattande problem som
sträcker sig längre än min frågeställning. Hedersproblematiken återfinns därför
inte endast inom juridiken. Emellertid är detta en framställning i straffrätt som
begränsats till att uteslutande belysa brottmål. Hederskontextens påverkan på
påföljdsbedömningen belyser det hedersrelaterade problemets omfattning i
svensk rätt. Detta synes främst i dess påverkan på gradindelningen, straffvärde,
påföljd och straffmätning. Ytterligare har arbetet avgränsats genom att
hedersbrottet främst beskrivs utifrån ett motiv med en jämförelse med
konstruktionen av hatbrottet i BrB 29 kap. 2 § 7 p., för att studera om
paralleller kan dras mellan motiven till dessa brott. Även hedersbrotten sträcker
sig längre än min framställning då även andra brottsbalksbrott än just mord
begås med ett hedersmotiv. Hedersmorden belyses dock närmare för att
framföra domstolens beaktande av hedersmotivet.
När det gäller den materiella straffrätten har endast de delar som är väsentliga
för arbetets syfte beaktats. Brottsbalkens olika delar avgränsas på så sätt att
endast väsentliga delar för hedersbrott som försvårande omständighet belyses.
Ordvalen kring heder har i arbetet främst varit hon och kvinnor. Av praktiska
skäl har jag valt att inte alltid uttryckligen nämna män (han) och homo- och
bisexuella samt transpersoner. Med hon avses dock praktiskt taget alltid även
denna grupp som utsatta av det hedersrelaterade våldet och förtrycket. I denna
framställning skall användandet av ordet familj likställas med ordet släkt.
Familjen i en hederskontext består inte endast av föräldrar och barn, utan går
längre än så. Släkten betraktas därför som en och samma familj. I den juridiska
litteraturen talas främst om gärningsman och medgärningsmän. För att
underlätta för läsaren och uppnå en balans mellan offer och tilltalad, har just
denna terminologi valts. Emellertid skall inte uteslutas att även kvinnor kan
vara gärningsmän i hedersärenden.
8
1.4 Metod och material
Att tala om en vedertagen juridisk metod inför detta arbeta skulle vara
missvisande. För att beröra en juridisk frågeställning krävs ofta flera olika
metoder, anpassade efter just det aktuella problemet. Desamma gäller även
denna framställning. 5
För att uppnå syftet har de rättsdogmatiska och empiriska metoderna använts
genom att dra paralleller mellan den straffrättsliga generella regleringen i
teorin med den straffrättsliga regleringen i praktiken. För att göra detta
undersöks hur hedersbrott idag beaktas i svensk rätt ur ett motivhänseende. För
att förstå motivet till hedersbrotten studeras bakomliggande riskfaktorer och
processer
som
leder
fram
till
hedersrelaterade
brott,
genom
att
förklaringsmodellerna kultur, religion, patriarkat, samt psykologi närmare
berörs som bakgrund. Att beröra hedersmotivet genom förslag på lagändring är
visserligen en rättspolitisk fråga, men är i just detta fall nödvändigt då det inte
finns någon särskild brottskod för hedersrelaterad brottslighet. På så sätt införs
ett förslag för att tillgodose det faktum att ett brott är hedersrelaterat. De
bakomliggande orsakerna till våldet har i framställningen presenterats genom
att använda det transcendenta komparativa perspektivet och på så sätt jämföra
rätten med hederskulturen ur ett moraliskt och psykologiskt synsätt.6
Hierarkin i den allmänt accepterade rättskälleläran rör lagstiftning, förarbete,
rättspraxis och doktrin. Då heder inte uttryckligen finns reglerad i svensk rätt
har inte rangordningen i rättskälleläran kunnat följas och annat material har
därför även använts.7 För att uppnå uppsatsens syfte och frågeställning har i
första hand lagar, förarbeten och juridisk doktrin om den grundläggande
straffrättsliga regleringen i svensk rätt använts. Detta gäller främst BrB
uppbyggnad
samt
påföljdsbedömningen.
I
andra
hand
har
olika
myndighetsarbeten och handböcker använts för att definiera heder ur ett
straffrättsligt förhållningssätt för att sedan genom icke allmänt accepterade
5
Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, Studentlitteratur, Lund, 2013, s. 17.
[cit. Korling, Zamboni].
6
Asp, Petter, Nuotio, Kimmo, Konsten att rättsvetenskapa, Iustus förslag, Uppsala, 2004, s. 47
ff. [cit. Asp, Kuotio].
7
Bernitz, Ulf, Finna rätt, Norstedts Juridik, Stockholm, 2012, s. 32 f. [cit. Bernitz].
9
rättskällor beskriva den grundläggande bakgrunden till våldet. Detta har främst
varit litteratur, artiklar och tidskrifter om hedersvåldet.8
För att kunna besvara den rättspolitiska frågan kring hur hedersmotivet bör
regleras i svensk rätt har främst domstolarnas bedömning i fem rättsfall belysts
ingående. Urskillningsmetoden som användes för att välja just dessa fem fall
var att de ur hederskontextuellt och även juridiskt hänseende var oerhört
likartade. Från relationen mellan offer och gärningsman till det faktiska brottet,
fanns så likartade variabler att hedersmotivet till brotten borde ha behandlats på
likartat sätt. Fallen belyser därför domstolarnas avsaknad av enhetlig
rättspraxis på området. Hederskontexten av ett brott berördes främst i
underinstansernas domar, och det var därför viktigt att inte endast beröra
avgöranden från överinstanserna, utan att även titta på underinstansers
avgöranden i dessa mål.
Framställningen är uppdelad i två delar, en deskriptiv del som föregår en
analytisk del. Genom materialet har bakgrunden redovisats i den deskriptiva
delen och ger en inblick i ämnet heder och juridikens straffrättsliga
uppbyggnad. Frågeställningarna har i den analytiska delen besvarats och
kommenterats med en slutsats och ett slutligt resultat. Utgångspunkten är hela
tiden den deskriptiva delen, men det är i analysen som den juridiska
problematiken belyses.
Genom min praktikplats på Stockholms tingsrätt i samband med mitt
uppsatsskrivande, har största delen av materialet erhållits genom lån från
tingsrättens interna bibliotek. Vid praktikens slutskede lånades böckerna från
Stadsbiblioteket, Stockholms universitetsbibliotek samt biblioteket för socialt
arbete. De psykologiska artiklarna har innehafts av mig sedan jag läste
specialkursen Rättspsykologi under höstterminen 2013. Rättsfallen i arbetet har
erhållits genom en fritextsökning på Infotorg. Då begreppet heder inte finns
kodat i svensk rätt, finns det inte heller i domstolarnas söksystem. Detta har
föranlett att använda brottsoffrens respektive namn vid sökningen om de
8
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, Norstedts Juridik, Stockholm, 2007, s.
36 ff. [cit. Sandgren].
10
massmedialt uppmärksammade morden. Jag blev uppmärksammad på
resterande rättsfall genom ett seminarium lett av Astrid Schlytter för chefer och
yrkesverksamma inom Polismyndigheten och övriga rättsväsendet.9
1.5 Disposition
I kapitel ett ges en övergripande bakgrund till hedersproblematiken. Här
belyses även bakgrunden till ämnesvalet med syfte, frågeställningar och andra
överväganden som berört arbetet. De tre kommande avsnitten berör den
deskriptiva delen. I det andra avsnittet berörs heder som en samhällsnorm
genom att den definieras ur ett straffrättsligt perspektiv och genom
förklaringsmodellerna kultur, religion, patriarkat och psykologi. Den
omfattande bakgrunden ger läsaren en förståelse kring problematikens
omfattning. Det kommande avsnittet berör hedersrelaterat våld i relation till
kategorin mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Detta görs för att
ge en förståelse kring varför ämnet bör belysas i svensk rätt samt varför ett
särskiljande är av betydelse. I avsnitt fyra ges en presentation över det svenska
straffrättsliga systemet från handling till påföljd. I samma avsnitt ges en
närmare beskrivning av fem rättsfall som på något sätt berört hederskontexten
av handlagen. Detta upplyser läsaren om domstolens avsaknad av enhetlig
rättspraxis på området, ur avseendet hur hedern beaktas. Varje rättsfall avslutas
med en kommentar kring om och hur domstolarna berört hedersmotivet.
Avsnitt fem är den analytiska delen av uppsatsen. Där analyseras
frågeställningarna för att sedan diskuteras och besvaras. Avsnittet är uppdelat i
två delar för vardera frågeställning. Arbetet avslutas med ett diskussionsavsnitt.
9
Schlytter, Astrid, Hedersmord – kännetecken, seminarium om hedersrelaterat våld och
förtryck genom Origo i Stockholms län, ett resurscentrum för hedersrelaterat våld och förtryck,
2014-03-13, Polishuset, Kungsholmen.
11
2 Hedern som en samhällsnorm
2.1 Definition och terminologi
Definitionen av begreppet heder i en ordbok är bland annat anseende, aktning,
förtjänst, erkännande, ära, beröm, stolthet, vördnad och respekt. Gemensamt
för alla dessa begrepp är att de är positivt laddade.10 Vad som krävs för att
uppnå
den
respekt
som
ordet
symboliserar
varierar
beroende
på
samhällsstruktur. I samhällen med hedersnormer ger handlingar som upprättar
och återställer hedern en social ställning och rang i den egna gruppen, även om
dessa handlingar är kriminaliserade i gällande rätt. Denna framställning
behandlar just denna heder. Med hedern i behåll bevaras det goda anseendet ur
ett moraliskt perspektiv. En del forskare menar att för kvinnan i denna situation
handlar det främst om hennes pålitlighet i ett sexuellt avseende, medan andra
utpekar frågan om makt och manlig dominans genom auktoritet från fadern
eller familjens överhuvud som bakgrundsorsak till problemet. Det handlar då
om det patriarkala samhället med fokus på manlig auktoritet över kvinnan. Det
centrala i användandet av hedersvåld är då att kontrollera kvinnan och behålla
det patriarkala samhället. Det finns även andra forskare som pekar på att
problemet inte har en enda bakomliggande orsak utan att det handlar om en
kombination av olika faktorer.11
Vad som är viktigt att minnas är även att vi människor reagerar olika på en och
samma situation. Det går därför inte att påstå att alla människor med samma
kulturella bakgrund beter sig på samma sätt. Likväl gäller detta hedersrelaterat
våld och förtryck. Brott i en hederskontext går ut på utövandet av makt. I detta
fall talar man inte om makt utifrån ett demokratiskt samhällsperspektiv med
staten i fokus, utan om makt med familjen i fokus. När man lever i ett system
med en utgångspunkt att utöva sådan makt över sina medmänniskor måste man
10
SAOB; Åklagarmyndigheten, Hedersrelaterat våld, Handbok, Utvecklingscentrum,
Göteborg, 2006, s. 6, [cit. Åklagarmyndigheten]; Schlytter, Astrid, Rätten att själv få välja,
Studentlitteratur, Lund, 2004, s. 24, [cit. Schlytter].
11
Länsstyrelsen i Södermanlands Län i not 4 a.a., s. 3ff.; Åklagarmyndigheten, i not 10 a.a., s.
13ff.; Baker, Nancy, Gregware, Peter, Cassidy, Margery, Family killing fields: Honor
rationales in the murder of women, Violence against women, 5:164, Sage Publications, New
Mexico, 1999, s. 165 ff., [cit. Baker, Gregware, Cassidy].
12
agera såsom systemet vill, i annat fall kan det bli en ”bugg” i systemet som
måste åtgärdas. Valmöjligheten att inte följa systemet existerar därför sällan för
enskilda personer i dessa kulturer.12
Begreppet heder i den bemärkelse som behandlas i detta arbete används i
många olika sammanhang och har därför ingen enhetlig definition eller
bakomliggande orsak. 13 Varje myndighet, forskare och opinionsbildare har
nämligen sin egen specifika definition. Visserligen påminner dessa definitioner
om varandra men tittar man noggrant märker man att terminologin skiljer sig
åt. Trots denna oenighet är dessa aktörer eniga om en sak, nämligen att det
finns personer vars vardag styrs av begränsningar utifrån hedersrelaterade
värderingar.14 Det faktum att det saknas en gemensam och allmänt accepterad
definition av hedersrelaterat våld och förtryck kvarstår.15 Det alla definitioner
har gemensamt är att det hedersbegrepp som ligger till grund för
hedersrelaterat våld och förtryck bygger på kontroll av kvinnans sexualitet och
kyskhet. 16 Eftersom alla människor är födda av en kvinna, behöver män
kontrollera kvinnors sexualitet. Heder i denna mening är ett absolut begrepp;
något en man och familjen har eller inte har. Kvinnan i sig har ingen heder,
utan det är hennes handlingar som avgör mannens heder. Mannens handlingar
kan inte reflektera hedern. Kvinnans oskuld är mannens bevis på hennes
existens för honom. På sätt och vis är då inte hennes kropp riktigt hennes.17
12
Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 67 ff.; Grutzky, Eduardo, Jarl-Åberg, Cecilia, Kock, Stefan,
Från tvångsäktenskap till balkongmord: ingång till hederskulturen, ALMAeuropa, Stockholm,
2008, s. 18 [cit. Grutzky, Jarl-Åberg, Kock]; Schlytter, i not 10 a.a., s. 12 ff.
13
Wikan, Unni, Om heder, Bokförlaget Diablos AB, Göteborg, 2009, s. 9 [cit. Wikan, Om
heder]; Welchman, Lynn, Hossain, Sara, Honour – crimes, paradigms and violence against
women, Zed Books, London & New York, 2005, s. 4ff., [cit. Welchman, Hossain].
14
Regeringens skrivelse 2007/08:39, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,
hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, Stockholm, 2007, s 13 [cit.
Regeringens skrivelse 2007/08:39]; Brottsförebyggande rådet, rapport 2010:18, Mäns våld mot
kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, Stockholm, 2010,
s. 27 ff., [cit. Brå, rapport 2010:18].
15
Länsstyrelsen i Västmanlands Län, Förtryck och våld i hederns namn, 2006, s. 7, [cit.
Länsstyrelsen i Västmanlands Län]; Åklagarmyndigheten, i not 10 a.st.
16
Welchman, Hossain i not 13 a.a., s. Xi ff., Amnesty International, Hedersmord, s. 4, [cit.
Amnesty International].
17
Jänterä-Jardeborg, Singer, Schlytter, Familj, Religion, Rätt, Iustus förlag, Uppsala. 2010, s.
64 ff., [cit. Jänterä-Jardeborg, Singer, Schlytter]; Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 70; Kalmar
tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05, s. 27 f.
13
I Regeringens definition av hedersrelaterat våld och förtryck definieras
kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet som starkt knuten till
kollektivet.18 Visserligen bygger hederskulturen på kollektivet, dock blir detta
en för snäv definition då fysiskt och psykiskt våld och förtryck i syfte att
bevara, reparera och återupprätta familjens heder även kan ske utanför
kollektivet. Den brottsliga gärningen behöver därför inte alltid ha skett
kollektivt eller haft en kollektiv koppling, utan motivet och strävan är då
istället kollektivt. Ett fiktivt exempel på detta kan vara om en fader mördar sin
dotter på grund av att hedern blivit befläckad. Mordet sker utan att fadern
diskuterar det med kollektivet, dock begår han brottet just för att kollektivet
inte ska smutskasta hans familj. Regeringen använder även ordet anseende
istället för heder för att beskriva oskuld och kyskhet i en hederskontext.19
Ordet heder må vara positivt förankrat i våra ordböcker men har idag fått
fotfäste kring problemet i vårt samhälle. Heder har idag även blivit ett
internationellt begrepp för detta våld och förtryck genom det engelska
begreppet honour related violence [HRV]
20
eller honour based violence
[HBV]21. Att endast använda sig av ordet anseende kan rubba själva betydelsen
då återupprättelse av heder inte i alla fall nödvändigtvis är detsamma som
anseende. Åklagarmyndighetens definition av hedersrelaterat våld och
förtryck, från 2006, lyder:
”Hedersrelaterat våld är brott riktade mot någon - ofta en
släkting – som, enligt gärningsmannens och övriga släktens eller
gruppens uppfattning, riskerar att vanära eller har vanärat
gärningsmannens, släktens eller gruppens heder, i syfte att
förhindra att hedern skadas eller förloras alternativt för att
reparera eller återställa den skadade eller förlorade hedern.”22
I straffrättsligt hänseende omfattar denna definition mer. Terminologin som
används för att faktiskt precisera hedersrelaterat våld som ett brott är något
18
Regeringens skrivelse 2007/08:39, i not 14 a.a., s. 12.
Ibid.
20
Driss, Mohammed, Abbas, Tahir, Honour, Violence, Women and Islam, Routledge, London,
2010, s. 183 [cit. Mohammed, Tahir].
21
Wikan, i not 13 a.a., s. 62.
22
Åklagarmyndigheten, i not 10 a.st.
19
14
som andra myndigheter inte behövt ta hänsyn till. Vad som kan läsas ur denna
definition är att hedersbrottet omfattar att bevara, reparera och återupprätta
hedern. Vidare förstås att inte endast kvinnor, utan även män utsätts för våldet
då Åklagarmyndigheten använder sig av ordet någon istället för att faktiskt
skriva ut ordet kvinnor. Dessa män är oftast homo- och bisexuella samt
transpersoner. Hedersförtryck utövas även över de män i familjen och gruppen
som faktiskt måste straffa sina systrar och kusiner, själva tvingas till giftermål
mot sin vilja eller har flickvänner som lever under hedersrelaterat våld och
förtryck. I det sistnämnda exemplet riskerar pojkvännerna att själva utsättas för
våldet av flickvännens familj.23 Både offer och gärningsman kan vara vem som
helst samt bestå av en eller flera personer. Rikspolisstyrelsen och
Kriminalvården, i sitt pågående projekt om hedersrelaterat våld, utgår från
Åklagarmyndighetens definition.24 Då detta är en straffrättslig framställning
har Åklagarmyndighetens definition använts även här då den idag kommer
närmast till en straffrättslig definition.
2.2 Hedersideologi
Pernilla Ouis25 talar om en hedersideologi, istället för en hederskultur. Detta
ger en bättre förståelse för hur stort problemet faktiskt är. Det är även lättare att
förstå att alla som invandrar till Sverige från ett gruppbaserat samhälle inte
tänker på samma sätt. En ideologi är en åsikt kring hur världen ska se ut och
hur vi ska bete oss i den världen. Det går inte att tvinga en person med en viss
politisk uppfattning att ändra uppfattning. På samma sätt går det inte att tvinga
en person med hedersideologiska åsikter att sluta utöva kontroll över sin
23
Göta hovrätt, dom 2006-06-26, mål nr B 1339-06; Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B
1338-11, s. 9 f.
24
Kriminalvårdens projekt Nr: 2013:268, Hedersrelaterat våld, [cit. Kriminalvården,
2013:268]; Rikspolisstyrelsen, Kunskapscentrum, Hedersnormer och hedersrelaterat våld,
Stockholm 2009, s. 8 [cit. Rikspolisstyrelsen].
25
Pernilla Ouis är lektor och forskare vid Internationell Migration och Etniska Relationer vid
Malmö Högskola. Under 2006 var hon på uppdrag av Rädda Barnen Sverige, forskningsledare
för ett projekt om sexuellt våld mot tonårsflickor. Projektet Gender-Based Sexual Violence
Against Teenage Girls in the Middle East, syftade till att göra en situationsanalys kring
hedersrelaterat våld i tre länder i Mellan Östern. I rapportens slutskede ansåg Rädda Barnen att
delar av analysen inte överensstämde med Rädda Barnens värdegrund. Rädda Barnen strök de
delar från rapporten där Ouis använde sig av begreppen culture, traditions, communities och
societies. De menade att den skapade ett vi och dom-tänkande som kunde uppfattas som
generaliserande och polariserande.
15
kvinnas sexualitet och kyskhet, då det är hela grundtanken bakom ideologin.26
Ouis talar även om bieffekter till hedersideologin som innefattar kontroll över
homo- och bisexuella samt transpersoners sexuella läggning. Som nämnts ovan
omfattar bieffekterna även kontroll över att männen i familjen och gruppen
faktiskt kontrollerar sina systrar och kusiner. Med andra ord är bieffekterna
stora.27
Begreppet hedersideologi markerar därför att inte alla människor med samma
kulturella bakgrund nödvändigtvis tänker likadant. Utan det är en ideologi som
vissa har. Det är därför missvisande att använda sig av ordet kultur, då det
omfattar alla människor från den kulturen.
Visserligen omfattar begreppet hedersideologi det tankesätt dessa människor
har, dock har begreppet hederskultur fått fotfäste i vårt samhälle, precis som
begreppet heder. Att då istället uttrycka att en del grupper och familjer från
den kulturen lever efter en hederskontext är lättare att förstå än att tala om
begreppet hedersideologi på rak arm. Begreppet hederskultur har därför
använts i detta arbete, dock syftas det endast till en del grupper som lever efter
en hederskontext. På så vis blir hederskulturen, i den meningen, en synonym
till begreppet hedersideologi.
2.3 Kulturkonflikter
Sociologiska förklaringar till hederskulturen och orsaken till brottslighet hos
kulturella minoriteter ligger bortom den enskilda individen som begått brottet.
Kulturkonfliktteorin rör just konflikter mellan olika kulturer som en starkt
bidragande orsak till brott. Utgångspunkten ligger i att immigranter från olika
världsdelar hamnar i samma land och tvingas leva i ett annat samhälle. Dessa
grupper av människor har olika normer och värderingar som de tar med sig
från sina ursprungsländer och lever därför egentligen under andra
26
Jänterä-Jardeborg, Singer, Schlytter, i not 17 a.st.
Save the Children Sweden, Gender-Based Sexual Violence Against Teenage Girls in the
Middle East, Libanon, 2007, s. 20 ff, [cit. Save the Children].
27
16
omständigheter, vilka påverkar deras kulturella koder.28 Ett brott uppkommer
då genom att en person med en annan kulturell kod bryter mot det nya
samhällets kulturella kod. Brott begås just på grund av att den immigrerade
gruppens kulturella kod tillämpas på en annan grupps kulturella kod.
Hedersrelaterat våld och förtryck i syfte att skydda sin familjs heder på det sätt
som nämnt ovan, bryter därför mot det nya samhällets kulturella kod. Om
dessa handlingar är kodifierade i lagen kan en sådan normkonflikt mellan
kulturella koder leda till att individen blir åtalad för brott.29
Exempel
på
kulturell
kod
hederskulturen
en
i
är
kyskhetsnormen.
Med
detta
kvinnans
menas
sexuella
återhållsamhet innan
hon ingår äktenskap.
För att kunna förstå varför något så privat som en individs sexuella relationer
kan
vara
en
viktig
fråga
i
en
familj
måste
den
gruppbaserade
samhällsordningen förklaras. 30 I moderna västerländska samhällen och då
även Sverige, lever vi i ett individbaserat samhälle.31 Med det menas att både
individen och samhället har större utrymme än vad själva familjen har. Här är
varje individs identitet unik. Hedersbegreppet i ett individbaserat samhälle är
något personligt och positivt förankrat. I ett gruppbaserat och kollektivistiskt
samhälle intar individen en helt annan roll. Här har familjen en avgörande
betydelse medan samhället och främst individen innehar sekundära roller. I
gruppen bygger individen på vad man ärvt från sina föräldrar och resten av
28
Wikan, i not 1 a.a., s. 92; Länsstyrelsen Östergötland, Om våld i hederns namn, Linköping,
2010, s. 11, [cit. Länsstyrelsen Östergötland]; Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B
2126-12, s. 26
29
Rupa, Reddy, Gender, Culture and the Law: Approaches to ’Honour Crimes’ in the UK,
Springer Sience and Business Media, London, 2008, s. 309 ff., [cit. Rupa]; Sedem, Mina,
Rädsla för förlust av liv och heder, Stockholms Universitet, Stockholm, 2012 s. 32 ff., [cit.
Sedem]; Sarnecki, Jerzy, Introduktion till kriminologi, Studentlitteratur AB, Lund, 2009, s. 213
ff., [cit. Sarnecki]; Granhag, Per Anders, Christianson, Sven Å, Handbok i rättspsykologi,
Liber AB, Stockholm, 2008, s. 67ff., 475, [cit. Granhag, Christianson]; Lunds tingsrätt, dom
2013-01-29, mål nr B 2126-12, s. 26 f.
17
släkten. På så sätt baseras den egna identiteten på förhållandet till platsen och
släkten. Individen ses således som underordnad gruppen. Då det är gruppens
heder som befläckas och inte individens, måste gruppen ta det yttersta ansvaret
för att bevara hedern i släkten. Detta är även anledningen till att värderingarna i
dessa samhällen skiljer sig åt.
Både individualistiska och kollektiva samhällen genomsyras av olika normer.
Individen beter sig som andra gör och följer då även normen utan att vara
medveten om det, vilket även gäller här i Sverige. Med andra ord finns dessa
normativa inflytanden över oss alla utan att vi reflekterar kring dem då ett
snedsteg inte skulle leda till konsekvenser som hedersvåld eller mord såsom
vid åsidosättandet av en hedersnorm. Om detta sätts i relation till
kyskhetsnormen, följs den fortfarande i det gruppbaserade samhället då
individen inte vågar gå emot normen där, medan det individbaserade samhället
gått ifrån detta.32
Det begås många typer av brott som inte endast kan förklaras som
konsekvenserna av en krock mellan olika kulturella koder. Forskning visar
även att vid ett kulturbyte hamnar de immigrerade föräldrarna i ett tillstånd där
de inte vet hur de ska uppfostra sina barn.33 Det har här att göra med den
situation immigranterna befinner sig i, i det nya landet, i relation till de kulturer
de kommer ifrån. Sarnecki kallar denna situation för sekundär kulturkonflikt.
Detta innebär att föräldrarna reagerar negativt till det västerländska
levnadssättet
och
utvecklar
kulturnormer
som
står
i
konflikt
till
majoritetsbefolkningens kulturnormer. 34 Å andra sidan fann Sedem att en
sådan situation visserligen kan bidra till att trappa upp kulturella faktorer och
våld men att det inte kan utgöra den enda orsaken till våldet.35
30
Diagram ur Åklagarmyndigheten, i not 10 a.a., s. 14 ff.
Länsstyrelsen i Södermanlands Län, i not 4 a.a., s. 3f.; Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 63 ff.
32
Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 92 f.; Rupa, i not 29 a.st.; Sedem, i not 29 a.a., s. 17 ff.; Leung,
Angela. & Cohen, Dov, Within- and between culture variation: Individual differences and the
cultural Logics of honor, face and dignity cultures, Journal of Personality and Social
Psychology, 2011, passim, [cit. Leung, Cohen]
33
Grutzky, Jarl-Åberg, Kock, i not 12 a.a., s. 23 ff.
34
Sarnecki, i not 29 a.st.
35
Sedem, i not 29 a.a., s. 34 f.
31
18
2.4 Religion
Hedersrelaterat våld och förtryck sker i bland annat muslimska länder i
Mellanöstern. Emellertid är den allmänt felaktiga förståelsen att hedersrelaterat
våld och förtryck endast förekommer mot muslimska kvinnor och endast begås
av muslimska män. Hedersrelaterat våld och förtryck stöds inte uttryckligen i
Koranen. Inte heller är heder och hedersvåldet ett specifikt fenomen för islam.
Våldet sträcker sig längre än de muslimska samhällena samt begås även av
icke-muslimer. 36
Kenneth Ritzén menar att orsakerna bakom hedern och förtryckets existens inte
är kopplat till religion eller kultur. Han menar att det däremot bottnar i en
kombination av flera strukturella och individuella orsaker. Exempelvis menar
Ritzén att det i alla religioner finns en debatt om hur man ska se på sexualitet.
Detta är därför inte något karakteristisk för islam, som ofta förknippas med
hedersrelaterat våld och förtryck. Författaren menar att genom att söka
förklaring i religion och kultur kring en familjs handlande påverkar situationen
negativt. Denna generalisering kring familjer med annan etniskt bakgrund än
svensk, bidrar istället till att familjerna inte lyckas acceptera det nya samhället.
Förakt och rädsla kring en religion minskar istället förståelsen för människors
olika kulturella identiteter. Om hedersrelaterat våld och förtryck istället ses
som ett socialt problem blir likheterna till annat familjevåld större. På så vis
minskar motsättningarna kring frågor om heder och kön. Våldet i dessa
familjer måste därför förklaras utifrån andra förklaringsmodeller än endast
religion för att få bättre förståelse. 37
2.5 Patriarkatet
Att döda sitt eget kött och blod är för de flesta människor något helt
obegripligt, oavsett vilken kultur det är fråga om. I just detta sammanhang ses
det som en hederlig handling i syfte att få tillbaka det goda anseendet efter att
någon i familjen har befläckat hedern. Att en enda människas handling kan
36
Mohammed, Tahir, i not 20 a.a., s. 3 ff.; Jmf Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 201305-07, mål nr B 334-13.
37
Hansson, Merike, Perspektiv på manlighet och heder, Gothia förlag, Stockholm, 2010, s.
112 ff., [cit. Hansson].
19
befläcka en hel familjs goda anseende beror på att dessa grupper utgår från
starkt patriarkala värderingar.38
”Jag mördade inte henne, utan hjälpte henne att begå självmord
och att utföra dödsstraffet som hon dömde sig själv till. Jag
gjorde det för att med hennes blod tvätta familjens heder som
blivit befläckad på grund av henne och som svar på viljan i
samhället som inte skulle förskona mig om jag inte gjorde det…
Samhället lärde oss från barndomen att blod är den enda
lösningen för att tvätta hedern.” 39
Citatet handlar om en kvinna som blivit utsatt för sexuella övergrepp och
därför ansågs ha förkastat familjens heder. Brodern till flickan tog hennes liv.
Vid sexuella övergrepp mot en kvinna är det i första hand kvinnan som är
ansvarig. Lyckas hon inte försvara sig anses hon ha provocerat fram
handlingen och därför befläckat familjens heder.40 Broderns utsaga förstås som
att han tvingats till sitt handlande, både av den egna familjen men även av
samhället. En sådan patriarkal familj har en könsmaktfördelning som måste
förklaras närmare. Fadern i familjen befinner sig alltid på toppen och är
familjens överhuvud samt företrädare, därefter kommer resterande män i
släkten. Familjen innefattar därmed en hel släkt och inte endast föräldrar och
barn. Det synes därför tydligt att männen har en mer framträdande roll än
kvinnorna. Längst ner i hierarkin finner man flickorna, vilket även avspeglas i
deras uppfostran, där deras bröder ges fler rättigheter och större frihet än dem.
Manlig dominans råder därför i dessa släkter, vilket även är uttryckt i samhället
med en ojämlik fördelning av juridiska och samhälleliga resurser. I slutändan
vinner
dessa
förhållningssätt
politisk
makt
och
ger
acceptans
för
kvinnoförtryck och vidmakthållande av hedersnormer.41
38
Belfrage, Henrik, Patriark – Bedömning av risk för patriarkat våld med heder som motiv,
Forsknings- och kompetenscentrum vid Rättspsykiatriska regionkliniken, Sundsvall, 2005 [cit.
Belfrage].
39
Egen översättning: Feldner, Yotam, ”Honor” Murders - why perps get off easy, Middle east
quarterly, 2000, passim. [cit. Feldner].
40
Mahmoudi, Said, Om hedersmord, Juridisk Tidskrift, 2002-03, s. 244 [cit. Mahmoudi].
41
Länsstyrelsen i Västmanlands Län, i not 15 a.a. s. 7 f.; Sedem, i not 29 a.a. s. 18 ff.;
Hasan, Manar, The politics of honor: patriarchy, the state and the murder of women in the
name of family honor, Journal of Israeli History: Politics, Society, Culture, Tel Aviv, 2010, s. 3
20
Det stora ansvaret vilar därför på dessa patriarkala samhällen och inte på den
enstaka patriarkala familjen. Om ett handlingssätt rättfärdigas och även
förväntas av samhället, kommer inte den trenden att brytas. Hedern är
visserligen värdet av en person i hans egna ögon, men även i samhällets ögon.
Hedern måste repareras genom att betalas av andra. En person som tar sin
heder i anspråk men inte betalar, har i själva verket ingen heder. Person måste
därför reparera den befläckade hedern genom sina döttrar och systrar. Denna
reparation är vad vi idag kallar för hedersrelaterat våld och förtryck. Detta är
särskilt viktigt i patriarkala samhällen som ofta har ursprung i, i stort sett,
laglösa samhällen. Med en svag stat som är oförmögen att skydda individer
eller straffa de skyldiga blir individen tvungen att ta lagen i egna händer och ge
tillbaka när deras heder sätts på spel. Viljan att just ge tillbaka på detta sätt är
svårt att förstå i västvärlden. Det dem vanligtvis inte vet är att både positivt och
negativt samspel går hand i hand i hederskulturen. Samspelet förstås i detta
sammanhang som viljan att ge tillbaka både det bra som det dåliga. I slutändan
baseras det patriarkala samhället på att bygga upp sitt rykte genom samspelet.
Viljan att på kort sikt vara irrationell genom att reparera hedern, kan vara
fördelaktigt och i slutändan rationellt på lång sikt genom upprättelse av
hedern.42
Det patriarkala våldet utövas nästan alltid av en man som har en relation till en
kvinna. Den som utför det hedersrelaterade våldet och förtrycket behöver dock
inte ha en relation till offret. Gärningsmannen kan vara en man eller kvinna
samt en man eller kvinna som offer då även män och homo- och bisexuella
samt transpersoner faller offer för hedersförtryck. Visserligen fördömer det
demokratiska samhället i stort våldet, men majoriteten av personer kring
gärningsmannen stöttar handlingen.43
ff.,[cit. Hasan]; Ijzerman, Hans, Cohen, Dov, Grounding cultural syndromes: Body
comportment and values in honor and dignity cultures. European Journal of Social
Psychology, Illinois, 2010, passim, [cit. Ijzerman].
42
Rupa, i not 29 a.a., s. 310; Leung, Cohen, i not 32 a.st.
43
Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 19.
21
2.6 Psykologi
I den psykologiska förklaringsmodellen till hederskulturen finns olika teorier
som förklarar bakomliggande riskfaktorer och processer som leder fram till
hedersrelaterade konflikter. En av dessa är den så kallade Parent-Offspring
Conflict i Parental Investment-teorin. Konflikten mellan föräldrar och barn
handlar, oavsett kultur, om föräldrarnas kontrollbehov av avkomman för att
föra vidare sitt genetiska arv. I just hederskulturen kan detta handla om
föräldrarnas vilja att välja sin dotters sexuella partner. När dottern går emot
föräldrarnas vilja skapas det konflikter som i en sådan kultur kan leda till
förtryck, våld och, i extrema fall, även mord eller dråp.44 Detta kontrollbehov
finns med oss rent biologiskt, att vilja föra vidare generna på bästa möjliga sätt.
Även i västvärlden vill föräldrar gärna vara involverade i sitt barns val av
partner. Däremot har kulturen här blivit mer individualiserad och självständig,
vilket har gjort att västvärlden börjat frångå detta. Genom att bli myndig blir
individen rent juridiskt mer självständig och kan bestämma över sig själv.
Denna teori leder dock till konflikt mellan förälder och barn, vilket bottnar i ett
kontrollbehov i människans natur.45
Starkast syns konflikten just mellan immigrerade föräldrar, med bakgrund i ett
samhälle med hedersnormer, och deras döttrar. I det nya samhället är det
vanligt att kontrollbehovet eskalerar och föräldrarna blir mer konservativa än
vad de var innan de immigrerade till västvärlden. Detta är en följd av flytten till
ett nytt land med ett nytt synsätt på samhället utan att integreras i det. Medan
samhället i ursprungslandet försöker att utveckla en mer jämställd kultur, blir
de gamla normerna mer påtagliga och intressanta för den emigrerade familjen.
Hedersmordet på Fadime Sahindal berodde inte endast på det faktum att hon
hade en pojkvän, utan sista droppen för familjen var när Fadime offentligt gick
ut och talade om sin situation. I familjens mått var detta en förlorad kontroll
över sin dotter. Kontrollen är just det avgörande för att hedersrelaterat våld och
förtryck eskalerar. Med förlorad kontroll fick omgivningen insyn i familjens
44
Trivers, Robert, Parental investment and sexuall selection. Chicago, 1972, s.136 ff., [cit.
Trivers, Parental investment].
45
Trivers, Robert. Parent-offspring conflict. American Zoologist, Cambridge, Massachusetts,
1974, s. 249 ff., [cit. Trivers, Parent-offspring conflict]; E contrario föräldrabalk (1949:381) 9
kap. 1 § [FB].
22
problem och hedern befläckades. Förtrycket må ha funnits där för att förebygga
just förlorad kontroll under hela uppväxten men när väl kontrollen är förlorad
är våldet det enda medlet för upprättelse av hedern.46
Många av dessa fäder gör allt för att införliva de egna normerna. De har
uppfattningen att andra landsmän skulle se ner på dem om normen inte skulle
följas. De psykologiska aspekterna över hur gärningsmannen fungerar och
agerar i en hederskontext är därför skammen av att vanära familjens heder.
Behovet av upprättelse inför kollektivet fungerar så att familjen går till det
extrema. På sätt och vis blir familjen också gärningspersoner. Den person som
faktiskt utför gärningen är endast ett medel för verkställandet. Det är skammen
som styr detta behov om upprättelse. Skam är motsatsen till heder och kärlek.
Det som i sin tur styr skammen är rädslan inför att förlora det goda anseendet
och vanära familjen.47 Flickornas rädsla kommer ifrån att inte få behålla sin
frihet, rädsla för att råka illa ut, rädsla för att förlora sin familj och så
småningom även sin identitet. Det finns alltså en genomgående rädsla för alla
inblandade parter. Föräldrarna och männen i familjen är rädda för att förlora
kontrollen över sina döttrar och systrar och därmed rädda inför kollektivets
åsikter och ryktesspridning om familjen. En del av kommunikationen sker
nämligen genom denna ryktesspridning från kvinnorna i dessa grupper. Det är
genom deras skvaller om andra kvinnor från andra familjer, men även den
egna, som befläckar hedern. Fokusen här läggs på en annan kvinna än de
själva, vilket alltid är till deras fördel.48
46
Wikan, i not 1 a.a., s. 84f.
Welchman, Hossain, i not 13 a.a., s. 263 ff.
48
Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 19.
47
23
3 Hedersrelaterat våld och förtryck
3.1 Hedersrelaterat våld i relation till mäns våld mot
kvinnor
Våldsbrott som förekommer inom familj och relationer sker huvudsakligen av
män där brottsoffren oftast är kvinnor eller flickor. Även om mäns våld mot
kvinnor existerar i alla kulturer, finns det stora kulturella skillnader i
förekomsten av våld i hemmet. Omständigheterna som utlöser episoder av våld
över kulturer och lämpliga åtgärder mot dessa händelser varierar även mellan
grupper.49
Ovan nämndes att det råder oenighet kring en enhetlig definition och orsak till
hedersrelaterat våld och förtryck.
50
Det råder även oenighet kring
hedersrelaterat våld och förtryck som en separat kategori av våld och förtryck,
eller som inräknat i kategorin mäns våld mot kvinnor i nära relationer. De
aktörer som förespråkar det senare alternativet menar att allt våld som utövas
av män mot kvinnor grundar sig i patriarkatet.51 De menar även att det faktum
att hedersrelaterat våld grundar sig i kontrollen av sina kvinnors sexualitet, inte
är unikt utan ingår i de flesta fall av mäns våld mot kvinnor. Dessa
förespråkare menar att en egen kategorisering av hedersrelaterat våld och
förtryck skulle kunna utpeka vissa grupper i samhället. I sin tur känner dessa
grupper inte igen sig i denna kategori, vilket kan få den effekten att flickorna
drar sig från att söka hjälp då de inte anser sig tillhöra just den kategorin.52
Det går dock inte att blunda för de uppenbara skillnader som råder mellan
hedersrelaterat våld och förtryck och våld i nära relationer. En viktig men
väsentlig skillnad mellan dessa kategorier är att hedersrelaterad brottslighet är
49
Belfrage, i not 38 a.st.; Regeringens skrivelse 2007/08:39, i not 14 a.a., s. 9 f.
Wikan i not 1 a.a., s. 21 f.
51
Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 20.
52
Brottsförebyggande rådet, rapport 2012:1, Polisens utredning av hedersrelaterat våld,
Stockholm, 2012, s. 7 f., [cit. Brå, rapport 2012:1]; Nationellt centrum för kvinnofrid,
Hedersrelaterat våld och förtryck, Uppsala, 2010, s. 25, [Nationellt centrum för kvinnofrid];
Amnesty International, i not 16 a.a., s. 4.; Regeringens skrivelse 2007/08:39, i not 14 a.a., s. 12
f.
50
24
baserat på kollektivet, brottet är sanktionerat och planerat. Medan brott i nära
relationer är individbaserat, brottet är fördömt och oplanerat. Brott i nära
relationer ur ett svenskt sammanhang är utformade genom att våldet utförs i ett
individbaserat samhälle som grund. Vanligtvis är gärningsmannen ensam i
utförandet. Närstående till både offer och gärningsman fördömer våldet och
finner sällan lojalitet till gärningsmannen. Utförandet av brottet i nära
relationer är ofta, men inte alltid, impulsivt och oplanerat. Hedersrelaterad
brottslighet begås visserligen oftast av en ensam gärningsman, men det ligger
en hel släkt av medverkande gärningsmän bakom brotten. Flera äldre i gruppen
som är högt uppsatta i hierarkin är ofta de medverkande som anstiftat brottet.
Även resterande familjemedlemmar är nästan alltid engagerade eller medvetna
om brottet. Därför finner familjen och även omgivningen i anslutning till
familjen genom kollektivet, lojalitet med gärningsmännen. Det är vanligt med
en planering bakom brotten som ofta pågår under en längre period och med
flera personer involverade. 53
Ännu en viktig generell skillnad mellan
kategorierna är ånger. Visserligen skiljer detta sig väldigt mycket från person
till person men rent generellt känner gärningsmannen som utfört ett brott i en
nära relation ofta ånger till sitt handlande. Detta är sällan fallet vid ett
hedersrelaterat brott. Här känner gärningsmännen stolthet då de återfått hedern
till sig och sin familj. Det de får i gengäld är respekt från gruppen.54
Det finns en stor likhet mellan dessa kategorier av brott, nämligen utövandet av
makten och kontrollen över kvinnor. Den gemensamma faktorn är dock just
våld mot kvinnor. I straffrättslig mening är självaste brottsrubriceringarna av
övergreppen och våldsbrotten som utförs, därför desamma för dessa
kategorier.55 Som nämnt ovan utsätts inte endast kvinnor för hedersrelaterat
våld och förtryck utan även män. Det är därför missvisande att endast tala om
hedersrelaterat våld och förtryck som mäns våld mot kvinnor.56
53
Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12, s. 27.
Wikan, i not 1 a.a., s. 179; Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 20 ff.; Åklagarmyndigheten, i
not 10 a.a., s. 12.; Rupa, i not 29 a.a., s. 307 ff.
55
Berglund, Kerstin, Straffrätt och Kön, Iustus förlag, Uppsala, 2007, s. 101 ff., [cit.
Berglund]; Burman, Monica, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor, Iustus förlag, Uppsala,
2007, s. 40 ff., [cit. Burman]; Amnesty International, Mäns våld mot kvinnor i nära relation,
Stockholm, 2011, s. 5 ff., [cit. Amnesty, Mäns våld mot kvinnor i nära relation].
56
Rupa, i not 29 a.a., s. 307 ff.
54
25
Orsaken till att det är så viktigt att faktiskt göra denna distinktion mellan
hedersrelaterat våld och förtryck och våld i nära relationer beror just på att det
är skillnaden som påvisar ett behov av reglering i straffrättslig mening. En
reglering genom att i gällande rätt skilja på dessa kategorier av brott skulle
lättare
kunna
avslöja
gärningsmannen
samt
andra
inblandande
medgärningsmän då motiven till brotten skiljer sig. I sin tur kan brottsoffret få
hjälp på bästa möjliga sätt då motivet till brottet inte är gömt.
57
Kriminalinspektören Bo Lagerkvist58 menar dock att utan en sådan uppdelning
mellan brotten, skulle det leda till fler icke fällande domar. Lagerkvist menar
att man ser detta fenomen i just friande domar från Sverige på 1980- och 1990talet, innan hedersrelaterat våld och förtryck var uppmärksammat i Sverige.59
Stor restriktivitet och kunskap måste medfölja för att kunna skilja på dessa
kategorier av brott i straffrättslig mening. I annat fall kan det i rättslig mening
lätt leda till att den svenska konstruktionen av mäns våld mot kvinnor i nära
relation kopplas till ett sjukligt beteende, medan män med utländsk härkomst
som begår brott mot kvinnor i nära relation kopplas till kultur. En sådan
konstruktion skulle vara missvisande då detta inte alltid är fallet. Ett
sexualbrott är exempelvis inte per automatik ett hedersrelaterat brott bara av
den anledningen att förövaren är en man med utländsk härkomst. Det sexuella
våldet och syftet till handlingen måste därför definieras. Syftet till den sexuella
handlingen i en hederskontext är inte att återupprätta hedern. Brottet kan dock
vara en del av själva hedersnormen. En våldtäkt i ett sådant fall skulle alltså
inte nödvändigtvis vara ett hedersbrott. Visserligen, som nämnt ovan, går
hedersrelaterat våld och förtryck hand i hand med det patriarkala våldet, men
dessa två måste alltid skiljas vid. Våld i nära relation utfört av personer med
57
Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 20.
Bo Lagerkvist från Polismyndigheten Sörmland, har lång erfarenhet av att utreda grova brott
och med särskild kännedom om hedersrelaterad brottslighet. Han har tidigare arbetet på
Länskriminalpolisen, Polismyndigheten i Södermanlands Län och varit med i projektet vid
Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum som 2006 författat handboken Hedersrelaterat
våld.
59
Åklagarmyndigheten, i not 10 a.a., s. 12.
58
26
invandrarbakgrund behöver därför inte alltid nödvändigtvis vara ett
hedersbrott, trots att brottet har element av patriarkalt våld mot kvinnor.60
3.2 Varför brotten sker
Astrid Schlytter menar att det hedersrelaterade våldet i en del fall förmedlar ett
budskap. Detta kan exempelvis ske genom att offret tillfogas ett stort antal
knivhugg eller genom att kroppen skändas på annat sätt. Budskapet är att offret
var en värdelös person eller i vissa fall att hon är ett djur.61 Hedersrelaterade
brott som genomförs på en offentlig plats eller där gärningsmannen anmäler sig
själv och är kvar på gärningsplatsen tills polisen kommer, har en stor betydelse.
Budskapet bakom att offentliggöra brotten är ett uttryck då handlingen handlar
om att återställa inte bara en persons heder, utan hela familjens heder.62
Den utlösande faktorn för att flickor och unga kvinnor utsätts för
hedersrelaterat våld och förtryck är just deras levnadssätt. Sådana faktorer kan
vara att kvinnor trotsar hårda, kontrollerade regler om vart de får vistas, när de
ska komma hem, vilka de får umgås med, att inte få delta i skol- och
fritidsaktiviteter, att de inte får ha någon kontakt med pojkar och män, hur de
ska klä sig, att de inte får bära smink och dylikt. Dessa flickor och kvinnor ska
hålla sig inom vissa ramar och på så sätt lära sig att leva på ett, enligt familjen,
hederligt sätt som inte vanhedrar familjen. Flickorna kontrolleras därför även
under skoltid. På fritiden är begräsningarna omfattande och består främst av
sysslor, ta hand om sina syskon samt isolering och bestraffning. Ytterligare
faktorer som ses vanhedra familjen och som i sin tur kan leda till våld och
förtryck är att flickor har pojkvänner som inte godkänts av familjen, vägran till
giftermål, förlorad oskuld innan äktenskap samt att flickorna lämnar hemmet
utan medgivande. För gifta kvinnor kan även viljan att skilja sig eller att
60
Amnesty International, i not 16 a.a., s. 6 f.; Jemteborn, Annika, Å stå på sig, på egna ben,
Rapport i socialt arbete 116-2005, Stockholm, 2005, s. 11 ff., [Jemteborn].
61
Svea hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 906-13, s. 14, 20; Kalmar tingsrätt, dom 2006-0314, mål nr B 4146-05, s. 9; Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11, s. 23.
62
Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 84 f.
27
faktiskt ha skiljt sig och därmed motsätta sig familjens kontroll, vara en sådan
faktor.63
63
Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 25 ff.; Åklagarmyndigheten, i not 10 a.a., s. 16 ff.;
Schlytter, Astrid, Linell, Hanna, Hedersrelaterade traditioner i en svensk kontext, FoU
Nordväst, Forskningsrapport 2008:2, Stockholm, 2008, s. 44 ff., [cit. Schlytter, Lindell].
28
4 Svensk rätt
4.1 Förundersökning
Den ackusatoriska straffprocessen styr idag förfarandet i Sverige, genom
kontradiktionsprincipen. Detta innebär att inför domstolen har åklagaren en
ledande roll med den tilltalade som motstående part. Enligt rättegångsbalken
(1942:740) 23 kap. 1 § [cit. RB] ska förundersökning inledas så snart det finns
anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats. 64
Utredningsansvaret i brottmål gäller åklagarens ansvar för bevisningens
omfattning. På så vis kan bevisvärderingen i domstolen utföras på goda
grunder.65
4.2 Materiell straffrätt
Denna del består av en övergripande genomgång över det svenska
straffrättsliga
systemet.
Då
det
saknas
en
särskild
brottskod
för
hedersrelaterade brott är det viktigt att ta upp den materiella straffrätten som
bakgrund till hur domstolen dömer en gärning som ett brott och kommer fram
till en viss påföljd. Syftet med denna del av arbetet är att ta reda på hur brott
som begås med ett hedersmotiv beaktas inom ramen för det straffrättsliga
systemet och främst i relation till BrB 29 kap. 2 § 7 p. Störst uppmärksamhet
har därför lagts på just de aktuella påföljdsbestämmelserna i BrB 29 och 30 kap
men även medverkanbestämmelserna då hedersrelaterad brottslighet som
nämnt ovan ofta utförs av mer än en gärningsman.
4.2.1 Brott
En nödvändig förutsättning för att brott ska vara förövat är att det krävs stöd av
lag. Det föreligger därför inget brott om gärningen inte är beskriven som
brottslig i lag. Denna princip är fastslagen i BrB 1 kap. 1 § som
64
SOU 1926:32, s. 63 f.
Diesen, Christian, Utevarohandläggning och bevisprövning i brottmål, Juristförlaget AB,
Stockholm, 2003, s. 267 ff.; Diesen, Christian, Bevisprövning i brottmål, Juristförlaget JF AB,
Stockholm, 1994, s. 65 ff.
65
29
legalitetsprincipen66. Det faktum att en gärning är belagd med straff är dock
inte en tillräcklig förutsättning för att ett brott begåtts. När gärningen utförts
måste en rad rekvisit uppfyllas för just det brottsbegreppet, för att anses vara
ett begånget brott. Dessa rekvisit, så kallade brottsrekvisit67, har i doktrin olika
termer. I detta arbete kommer att talas om rekvisiten otillåten gärning och
personligt ansvar som brottsrekvisit. Om bägge rekvisit är uppfyllda, är då ett
brott begånget.68
4.2.1.1 Otillåten gärning
För att en otillåten gärning ska anses ha inträffat krävs först att handlingen eller
underlåtenheten
uppfyller
kraven
i
en
brottsbeskrivning,
så
kallad
brottsbeskrivningsenlighet. I rekvisiten i en självständig brottsbeskrivning
följer ett krav på medvetenhet. Det kan bestå av en viss avsikt eller ett visst
uppsåt, så kallade subjektiva överskott69 eller överskjutande uppsåtsrekvisit70.
I en del självständiga brottsbeskrivningar krävs inte mer än att ett visst resultat
förverkligas. I ett sådant fall har inte gärningsmannen haft kontroll över
resultatet av sitt handlande. Har dock gärningsmannen i sitt kontrollerande
handlande tagit sådana risker som inte kan anses tolereras samt att riskerna
leder
till
att
resultatet
i
brottsbeskrivningen
förverkligas,
har
då
gärningsmannen begått brottet med gärningsculpa. Det som krävs är därför ett
otillåtet risktagande som även leder till att ett resultat förverkligas71.72
66
Prop. 1993/94:130, s. 14; Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole &
Wennberg, Suzanne, Brottsbalken. En kommentar. Del I (1-12 kap.), Norstedts Juridik,
Stockholm, 2013, 1 kap, [cit Holmqvist, Del I].
67
Även termerna gärningsrekvisit och ansvarsrekvisit har introducerats av Carl Erik Herlitz. Se
Herlitz, Carl, Erik, Delaktighet i brott i ljuset av NJA 1992 s 474 - en förvirrad del av
straffrätten?, Juridisk Tidskrift, 1996-97, s. 281 [cit. Herlitz].
68
Asp, Ulväng, Jareborg, Kriminalrättens grunder, Iustus förlag, Uppsala, 2013, s. 58 f., [cit.
Asp, Ulväng, Jareborg]; Jareborg, Nils, Allmän Kriminalrätt, Iustus förlag, Uppsala, 2001, s.
33 f., [cit. Jareborg]; Dahlström, Strand, Westerlund, Brott och Påföljd, Bruun Juridik AB,
Stockholm, 2014, s. 10 f., [cit. Dahlström, Strand, Westerlund]; Asp, Petter, Straffansvar vid
brottsprovokation, Norstedts Juridik, Stockholm, 2001, s. 38 ff. [cit. Asp].
69
Leijonhufvud, Wennberg, Straffansvar, Norstedts Juridik, Stockholm, 2009, s. 32 f., [cit.
Leijonhufvud].
70
Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 60; Jareborg, i not 68 a.a., s. 34.
71
Även kallat Adekvat kausalitet
72
Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 134 ff.; Jareborg, i not 68 a.a., s. 211 ff.
30
Det finns dock även osjälvständiga brottsformer som utgör en del av gärningen
genom medverkan och underlåtenhet samt delaktighet i den fullbordade
gärningen. Flera individer kan även genom medgärningsmannaskap uppfylla
brottsrekvisiten
i
en
brottsbeskrivning.
I
dessa
fall
behöver
inte
gärningsmännen självständigt begå en brottslig gärning som uppfyller
brottsrekvisiten
i
en
brottsbeskrivning.
medverkanbestämmelserna
I
uppräknade.
BrB
23
kap.
Exempelvis
finns
innebär
medverkanbestämmelsen i BrB 23 kap. 4 § att inte endast den person som
faktiskt utfört gärningen kan dömas för ett brott. De som främjat gärningen
med råd eller dåd kan även dömas för medverkan till brott. I föregående kapitel
talades om medgärningsmän som anstiftare av hedersrelaterade brott. Till detta
döms en person som inte är att anse som gärningsman men har förmått annan
till utförandet av gärningen. I annat fall döms medverkanden för medhjälp då
han inte förmått gärningsmannen att begå brottet men ändå främjat
gärningen.73
Utöver
brottsbeskrivningsenlighet
krävs
frånvaro
av
rättfärdigande
omständigheter för att en otillåten gärning ska anses ha inträffat. Anses det
föreligga rättfärdigande omständigheter skulle den brottsbeskrivningsenliga
gärningen
vara
tillåten.
I
BrB
24
kap.
finns
de
viktigaste
ansvarsfrihetsgrunderna som består av rättfärdigande omständigheterna samt
ursäktande omständigheter som behandlas nedan.
Det föreligger även
ansvarsfrihetsgrunder i andra delar av rättsordningen som exempelvis
Polislagen (1984:387) 10 och 29 §§, dessa är dock inte aktuella för denna
framställning.74
Hur gärningsmannen bedömt situationen är i detta läge utan betydelse, utan det
är upp till rätten att avgöra om en ansvarsfrihetsgrund som rättfärdigar
handlingen förelegat. Om domstolen kommer fram till att detta är fallet kan
73
Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 69 ff; Jareborg, i not 68 a.a., s. 34 ff, s. 402;
Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 35 ff.; Leijonhufvud i not 69 a.a., s. 124 ff.;
Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole & Wennberg, Suzanne,
Brottsbalken. En kommentar. Del II (13-24 kap.), 7 u, Norstedts Juridik, Stockholm, 2013, 23
kap, [cit Holmqvist, Del II].
74
Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 208 ff; Jareborg, i not 68 a.a., s. 254 ff.; Holmqvist,
Del II, i not 73 a.st, 24 kap.
31
inte heller andra medgärningsmän genom medverkan till en osjälvständig
brottsform, fällas till ansvar för brott. Med andra ord finns det inte något brott
att medverka till.75
4.2.1.2 Personligt ansvar
Utöver en otillåten gärning krävs ett personligt ansvar för att brott ska vara
förövat. För straffansvar krävs därför ett skuldkrav, det så kallade allmänna
skuldkravet. Skuldformerna är antingen uppsåt 76 (dolus) eller oaktsamhet
(culpa). I detta läge krävs att uppsåtet eller oaktsamheten täcker den ovan
nämnda otillåtna gärningen77. Detta kallas för täckningsprincipen. Därmed ska
gärningsmannens uppfattning om sitt handlande och de efterföljande
omständigheterna
falla
under
respektive
straffbud
för
att
uppnå
brottsbeskrivningsenlighet. Uppsåtet eller oaktsamheten ska även täcka det
faktum att det föreligger frånvaro av rättfärdigande omständigheter.78
Ovan behandlades ansvarsfrihetsgrunderna i BrB 24 kap. som består av
rättfärdigande omständigheter. Det föreligger som nämnt även ursäktande
omständigheter i BrB 24 kap. Utöver frånvaro av uppsåt eller oaktsamhet finns
dessa undantagsregler som kan ursäkta en gärning. Det krävs därför slutligen
ursäktande omständigheter för att gärningsmannen ska gå ansvarsfri.79
Att en gärning följs av en ursäktande omständighet innebär att gärningsmannen
går fri från ansvar trots att brott är begånget. I detta fall kan därför
medgärningsmän genom medverkan till en osjälvständig brottsform, fällas till
ansvar. Med andra ord finns det i detta läge ett brott att faktiskt ha medverkat
till.80
75
Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 55 f.
Se BrB 1 kap. 2 § st. 1.
77
Överskjutande uppsåtsrekvisit är undantaget från huvudregeln. Uppsåtet har då ingen
motsvarighet i verkligheten. Se t.ex. Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 361 ff; Jareborg, i
not 68 a.a., s. 336 ff.
78
Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 323 ff; Jareborg, i not 68 a.a., s. 334 ff.; Dahlström,
Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 23 f.; Asp, i not 68 a.a., s. 43 f.
79
Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 369 ff.; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a.,
s. 56 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 24 kap.
80
Jareborg, i not 68 a.a., s. 359; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 56.
76
32
4.2.2 Påföljdsbestämning
När rätten kommit fram till att bägge rekvisit för otillåten gärning samt
personligt ansvar är uppfyllda och brott därmed är förövat, är det andra ledet
att bestämma påföljd för brottet, så kallad straffbarhet. De centrala reglerna för
påföljdsbestämningen finns främst i BrB 29 kap. om straffmätning och
påföljdseftergift och BrB 30 kap. om påföljdsval. Dessa kapitel kommer att
behandlas närmare nedan. Även reglerna i BrB 31 och 32 kap. om
överlämnande till särskild vård samt BrB 34 kap. om sammanträffande av brott
och förändring av påföljd är viktiga. I denna framställning kommer dessa kap.
dock inte närmare behandlas.81
Det finns olika skäl till varför den som idag begår brott bestraffas. Enligt
preventionsteorierna är straffets uppgift att förhindra att fler brott begås. Detta
kan ske genom att en lag kan ha allmänpreventiv verkan eller
individualpreventiv verkan. Med allmänprevention menas att straffet syftar till
att avhålla andra från att begå samma brott. Straffhotet för den lagen samt att
faktiskt utdöma dessa straff, ska avhålla allmänheten från att begå dessa brott.
Straffhotet kan genom strafflagstiftning även ha en moralbildande samt
normbildande verkan och funktion i samhället. Lagstiftningen visar då att
brottet, genom den handlingen, inte är socialt accepterat. Individualprevention
syftar däremot till att avhålla den redan dömda gärningsmannen från att begå
nya brott. Detta sker genom att behandla patienten, avskräcka samt
oskadliggöra genom exempelvis ett fängelsestraff.82
Påföljderna för brott enligt svensk rätt är stadgade i BrB 1 kap. 3 §. De
uppräknade straffen i paragrafen är böter eller fängelse. Andra påföljder än
straff är villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård i
vissa fall. Enligt BrB kap. 1 § 4 får domstolen tillämpa dessa påföljder trots att
de inte är nämnda i bestämmelsen för det särskilda brottet. Första delen av
81
Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 460; Borgeke, Martin, Att bestämma påföljd
för brott, Norstedts Juridik, Stockholm, 2012, s. 26, [cit. Borgeke].
82
Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 460 f.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 26 ff.;
Jareborg, Zila, Straffrättens påföljdslära, Norstedts Juridik, Stockholm, 2010, s. 99 ff., [cit.
Jareborg, Zila]; Prop. 1987/88:120, avsnitt 2.2; Prop. 1997/98:96, avsnitt 4; Prop. 2009/10:147,
avsnitt 4.2.
33
påföljdsbestämningen är att bestämma straffskalan för brottet. Utgångspunkten
är de påföljder som nämns i respektive straffbestämmelse.83
4.2.2.1 Straffvärde
Enligt ordalydelsen i BrB 29 kap. 1 § st. 1 ska rätten inom ramen för respektive
straffskala för det utförda brottet bestämma brottets straffvärde eller om flera
brott
begåtts,
den
samlade
brottslighetens
straffvärde
enligt
asperationsprincipen84. Straffvärdet fastställs med utgångspunkt i BrB 29 kap.
1-3 §§ och utgör grunden för straffmätning och påföljdsval.85 Det abstrakta
straffvärdet framgår då av brottstypens gällande straffskala. Det konkreta
straffvärdet är svårhetsgraden på den begångna brottsliga gärningen i det
enskilda fallet, detta ska dock skiljas från brottets svårighet vid val av
gradindelningen av brottet.
För att bedöma det konkreta straffvärdet ska
domstolen enligt BrB 29 kap. 1 § 2 st. beakta fyra uttömmande86 objektiva och
subjektiva omständigheter. De objektiva omständigheterna som ska beaktas är
den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit samt om gärningen
inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till
person. Till skillnad från första punkten ska den senare särskilt beaktas. Dessa
objektiva omständigheter utgör basen för bedömningen och ska täckas av de
subjektiva omständigheterna; vad den tilltalade insåg eller borde ha insett samt
de avsikter eller motiv som den tilltalade hade. Omständigheter som inte täcks
av gärningsmannens uppsåt eller oaktsamhet ska därför inte beaktas vid
straffvärdebedömningen, så kallade täckningsprincipen.87
83
Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 463 f.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 30
kap. 1 §; Borgeke, i not 81 a.a., s. 36 ff.
84
Principen tillämpas vid bestämmande av den samlade brottslighetens straffvärde då
gärningsmannen döms för flera brott samtidigt. Utgångspunkten för straffvärdet ligger i det
allvarligaste brottet. Därefter läggs en del av de övriga brottens straffvärde till och bildar den
samlade brottslighetens straffvärde.
85
Prop. 1987/88:120, s. 77f.; En rapport från Åklagarmyndigheten, Domstolarnas
påföljdspraxis vid vissa våldsbrott, Stockholm och Göteborg, 2007, s. 64 f., [cit.
Åklagarmyndigheten, 2007]; Borgeke, Månsson, Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med
mera, Jure förlag AB, Stockholm, 2013, s. 27, [cit. Sterzel].
86
Prop. 2009/10, s. 13 och 40.
87
Prop. 2009/10:147, avsnitt 11, s. 40 ff. ; Borgeke, i not 81 a.a., s. 120 ff.; Jareborg, Zila, i not
82 a.a., s. 103 ff.; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 489 ff.; Åklagarmyndigheten,
2007, i not 85 a.a., s. 64 f.; Sterzel, i not 85 a.a., s. 28 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29
kap. 1 §.
34
Vad som är av avgörande betydelse för denna framställning är varför motiv är
straffskärpande. Motiv som ett juridiskt begrepp utgör utgångspunkten för
gärningsmannens subjektiva handlande och har därför en större betydelse för
straffvärdebedömningen. Exempelvis bedömde HD i NJA 2001 s. 464 att
motivet bakom smuggling av vapen fick antas ske i avsikt att vapnet skulle
användas vid brottslig verksamhet. Trots att det inte kunde antas att den som
fört in vapnet avsett att själv använda det, ansåg domstolen att
omständigheterna bakom motivet var försvårande vi beaktande av straffvärdet.
Bakgrunden till gärningsmannens handlande är därför av väsentlig betydelse.
En övervägd handling har normalt högre straffvärde än en impulshandling.
Därför kan två identiska handlingar bedömas helt olika med hänsyn till det
motiv som legat bakom dem. Likgiltighet inför rättsligt skyddade värden utgör
i allmänhet en försvårande omständighet. På samma sätt kan vissa skäl bakom
ett brott utgöra en förmildrande omständighet och sänka straffvärdet.88
Vid
bedömningen
av
de
uppräknade
objektiva
och
subjektiva
omständigheterna som utgör det konkreta straffvärdet, ska domstolen först
särskilt beakta brottsinterna försvårande och förmildrande omständigheter.
Omständigheterna har att göra med brottets svårighet vid val av
gradindelningen och därmed brottsrubricering. Detta gör sig tydligast vid
placeringen av brottet i en straffskala. För att en domstol ska välja den högre
delen av en straffskala måste de anföra de skäl som särskilt gäller i respektive
grad för att det aktuella fallet ska behandlas allvarligare. Exempelvis är
regleringen av misshandel i BrB 3 kap. 5 och 6 §§ indelad i fyra grader med
fyra olika straffskalor. Graden av uppsåt och oaktsamhet kan ge högre
straffvärde och är därför även de, brottsinterna. Exempelvis ger grov
oaktsamhet högre straffvärde än vad icke grov oaktsamhet ger.89
De icke uttömmande konkreta brottsexterna försvårande och förmildrande
omständigheterna räknas upp i BrB 29 kap. 2 respektive 3 §§. Avgörande
betydelse för bedömning av straffvärdet är hur svårhetsgraden för den aktuella
88
NJA 2001 s. 464; NJA 1989 s. 31; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 1 §; Bet
2009/10:JuU32, s.9; Riksdagens skrivelse 2009/10:727.
89
Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 110 f; Borgeke, i not 81 a.a., s. 137 f., 140 ff., 154.
35
brottsliga gärningen bedöms i relation till andra gärningar av samma brottstyp.
De uppräknade omständigheterna i de aktuella bestämmelserna kan även ha
avgörande betydelse för brottets svårighet vid val av gradindelning.
Exempelvis kan en försvårande omständighet som hänsynslöshet vid brott,
bedöma brottet som grövre och ge en högre svårhetsgrad. Viktigt är dock att
undvika att samma omständighet som är till den tilltalades nackdel eller fördel,
inte får räknas två gånger; vid både gradindelning av brott och vid
straffvärdebedömningen.90
Trots att uppräkningen av de åtta försvårande omständigheter i BrB 29 kap. 2 §
inte är uttömmande, avser dessa de viktigaste omständigheter som kan leda till
högre straffvärde. Tanken är därför att dessa särskilt ska beaktas vid
straffvärdebedömningen.91 Bestämmelsen har följande lydelse;
Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid
sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas
1.
om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än det
faktiskt fått,
2.
om den tilltalade visat stor hänsynslöshet,
3.
om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller
svårigheter att värja sig,
4.
om den tilltalade utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett
särskilt förtroende,
5.
om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom
tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstånd eller
beroende ställning,
6.
om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad
form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering,
7.
om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en
90
Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 111 ff.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 154 f.; Åklagarmyndigheten,
2007, i not 85 a.a., s. 65 f.; Sterzel, i not 85 a.a., s. 54; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap.
2 §.
91
Sterzel, i not 85 a.a., s. 53.
36
annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan
liknande omständighet, eller
8.
om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i
dess förhållande till en närstående person.
Genom lagändringen som trädde i kraft 1 juli 2010
92
ska inte längre
rättstillämpningen av de aktuella punkterna tillämpas av restriktivitet. Nu ges
de försvårande omständigheterna (och förmildrande) större inflytande över
straffvärdebedömningen. Lagstiftaren har med denna lagändring avsett att just
tillmäta svårare brott ett högre straffvärde i relation till lindrigare brott.93
4.2.2.2 Hatbrott BrB 29 kap. 2 § 7 p.
Det som är avgörande för att ett brott ska ses som ett hatbrott är
gärningspersonens motiv till handlingen, oavsett brottstyp. Gärningen varierar
därför mellan olika brottsbalksbrott. Motiven till dessa kan då i straffskärpande
riktning påverka straffvärdebedömningen. Enligt Brottsförebyggande Rådets
rapport94, har dessa brott främlingsfientliga och rasistiska inslag. Motivet till
brottet ska oavsett vilka grupper som utsätts, utgå ifrån hudfärg, nationalitet
och etnisk bakgrund, religion, sexuell läggning eller könsöverskridande
identitet eller uttryck. Redan i BrB 29 kap. 1 § 2 st. påverkar gärningsmannens
avsikter eller motiv straffvärdet. Lagstiftaren har emellertid velat tydliggöra att
rasistiska
och
sexuella
motiv
särskilt
bör
uppmärksammas
vid
straffvärdebedömningen. Redan i förundersökningsstadiet ska motivet till
gärningsmannens handling uppmärksammas. Bestämmelsen skyddar i första
hand samma grupp som straffbestämmelsen hets mot folkgrupp i BrB 16 kap. 8
§. Skillnaden är dock att hatbrottet sträcker sig längre än hets mot folkgrupp.
Bestämmelsen riktar sig inte endast mot minoritetsgrupper, utan tillämpas även
vid brott mot en etniskt svensk person. Därför kan den aktuella punkten
aktualiseras och brottet bedömas med högre straffvärde, även när andra än
minoritetsgrupper angrips. Hatbrottet avser även kränkning av andra liknande
92
Prop. 2009/10:147, s. 26 ff.
Sterzel, i not 85 a.a., s. 53; Borgeke, i not 81 a.a., s. 155; Prop. 2009/10:147, s. 13.
94
Brottsförebyggande rådet, rapport 2012:7, Hatbrott 2011, [cit. Brå, 2012:7].
93
37
omständigheter, än de särskilt uppräknade i punkten. För att bestämmelsen ska
aktualiseras behöver inte de uppräknade motiven vara de enda eller
huvudsakliga skälen till att brott begåtts. Inte heller krävs att den person som
kränkningen riktas mot har ställning som målsägande. Vad som förutsätts är
dock att avsikten eller motivet till den åtalade gärningen varit den kränkning
som bestämmelsen avser.95
4.2.2.3 Påföljdsval
Med ett fastställt straffvärde kan påföljden bestämmas. Bestämmelserna om
påföljdsvalet återfinns i BrB 30 kap. Visserligen kommer reglerna om
straffmätning, kronologiskt före påföljdsbestämmelserna i BrB. Ingen egentlig
straffmätning sker dock innan rätten funnit att påföljden bör stanna vid böter
eller fängelse samt sluten ungdomsvård eller ungdomstjänst (enligt BrB 32
kap.). I kapitlets första paragraf fastställs principen att fängelse är den
strängaste påföljden för brott. Om böter inte är tillräckligt ingripande ska
därför villkorlig dom och skyddstillsyn alltid ha företräde som påföljd framför
fängelse, enligt den så kallade humanitetsprincipen.96
Huvudregeln är enligt BrB 30 kap. 2 § att ingen får dömas till flera påföljder
för ett och samma brott om inte annat är föreskrivet. Samma regler följer för
flerbrottslighet enligt BrB 30 kap. 3 §. 97 Grundläggande reglering om
påföljdsvalet återfinns i BrB 30 kap. 4 § samt BrB 30 kap. 5 § för unga
lagöverträdare. Där framgår att rätten genom billighetsskälen i BrB 29 kap. 5 §
ska beakta sådana omständigheter som talar för lindrigare påföljd än fängelse.
Utgångspunkten för rätten är att genom humanitetsprincipen utgå ifrån den
lindrigaste tänkbara påföljden, för att sedan bedöma om det finns skäl att döma
ut en strängare påföljd. 98
95
Brå, 2012:7, i not 94 a.a., s. 10 ff.; Prop. 2001/02:59, s. 55 ff.; Prop. 2009/10:147, s. 23;
Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 2 § 7 p.
96
Borgeke, i not 81 a.a., s. 229 ff.; Sterzel, i not 85 a.a., s. 140 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73
a.st, 30 kap.
97
Sterzel, i not 85 a.a., s. 143 ff.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 236 ff.; Jareborg, Zila, i not 82 a.a.,
s. 134 f.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 30 kap. 2- 3 §§.
98
Sterzel, i not 85 a.a., s. 146 ff.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 244 ff.; Jareborg, Zila, i not 82 a.a.,
s. 138 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 30 kap. 4 §; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68
a.a., s. 502 ff.
38
4.2.2.4 Straffmätning
När påföljdsvalet är fastställt ska straffmätning ske. Rätten ska då, i skärpande
eller mildrande riktning, utöver brottets straffvärde ta hänsyn till återfall i
brottslighet enligt BrB 29 kap. 4 §, personliga förhållanden enligt BrB 29 kap.
5 § samt ungdom enligt BrB 29 kap. 7 §.99
I motsats till de ovan nämnda straffskärpande reglerna ska rätten enligt BrB 29
kap. 5 § beakta mildrande omständigheter som är hänförliga till
gärningsmannens person och omständigheter som inträffat efter brottet. De
uppräknade omständigheterna i paragrafens första stycke är de så kallade
billighetsskälen som rätten ska beakta, medan andra stycket hänför sig till
omständigheter som rätten får beakta om särskilda skäl föreligger. Den
bedömning som rätten ska göra är att bestämma ett kortare straff eller en
mildare påföljd än som annars skulle följa. Resultatet av vad som annars skulle
följa utan ett sådant billighetsskäl är straffmätningsvärdet. Vad som även ingår
i detta värde är den reduktion av straffet som följer av BrB 29 kap. 7 § om
ungdomsrabatt. Denna aktiveras i de fall då gärningsmannen begått brott före
21 års ålder.100 Som ovan nämnt ska rätten även vid påföljdsvalet i BrB 30 kap.
4 § beakta sådana omständigheter som avses i den aktuella paragrafen.
4.3 Rättsavgöranden
Denna del består av fem rättsfall från 2000-talet med någon anknytning till
hedersrelaterat våld och förtryck. Jag har valt att inte endast redovisa de
medialt kända hedersmorden, utan även mindre uppmärksammade mål men av
lika allvarlig karaktär. För att upplysa läsaren om vilka rättsfall som avser de
medialt uppmärksammade, har namnen på offren inte avkodats på just de
refererade fallen. Bakgrunden till kapitlet är just att redovisa domstolens
resonemang kring hedersrelaterat våld och förtryck i relation till den ovan
genomgångna materiella straffrätten. Jag har främst uppmärksammat om rätten
nämner motivet heder och i så fall om det påverkar gradindelning, straffvärde,
påföljdsval eller straffmätning. Omständigheter i rättsfallen utan betydelse för
99
Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 121 ff.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 174 ff.;
Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 5,7 §§; Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 129 ff.;
Borgeke, i not 81 a.a., s. 189 ff.; Prop. 1987/88:120, s. 90 ff.
100
39
denna bedömning har därför inte uppmärksammats. Jag har avsiktligt valt att
redovisa de underrättsempiriska rättsfallen ledande till överrätternas domar för
att upplysa hur domstolarna skiljer sig i sina resonemang i domskälen i mål
med hedersrelaterade brott. På så vis kan en någorlunda representativ
uppfattning redovisas för hur domstolen ser på brott med hedersrelaterade
inslag. Det bör dock observeras att avsnittet inte på något sätt är en
uttömmande redovisning av rättsfall på området, utan en fingervisning i hur
domstolarna resonerat i enstaka, men likväl viktiga fall.
4.3.1 Svea hovrätt, dom 2001-04-09, mål nr B 715-01
Pela Atroshi [Pela] kom som 15 åring till Sverige från Irak med sin familj. Pela
och hennes systrar levde under stränga regler uppsatta av pappan AA. Pela
försökte bryta sig loss från sin familj genom att rymma, men valde att
återvända och gick frivilligt med på att giftas bort i Irak sommaren 1999. Den
24 juni 1999 i Irak berövades hon livet. I Irak dömdes Pelas pappa AA och
farbror RA till villkorlig dom i fängelse i fem månader.101 Domstolen bedömde
hedersmotivet som en förmildrande omständighet, genom att i domen säga;
”Eftersom motivet till mordet var hedersamt och syftet var att
tvätta bort den skam som drabbat familjen… beslutar domstolen
att inhibera verkställigheten av ovan nämnda fängelsestraff.”102
I Stockholms tingsrätt103 dömdes två av Pelas farbröder, RA och DA för mord
med påföljden fängelse på livstid. Visserligen tog åklagaren upp de stränga
förhållanden som Pela och hennes systrar levde under, men inte någon gång
tog han upp motivet bakom gärningen som hedersrelaterat våld. 104 Genom
systerns utsaga nämns för första gången hedern i domen genom att beskriva
orsaken till mordet som;
101
Wikan, i not 1 a.a., s. 46 ff.
Wikan, i not 1 a.a., s. 49; Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00, på s. 9;
Domstolen för kriminalbrott i Dahouk Irak, 9 oktober 1999. Genom lagändring i lagen om
hedersmord, den 13 augusti 2002 i Erbil i norra Irak, anses inte längre heder vara en
förmildrande omständighet vid mord.
103
Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00.
104
Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00, på s. 6 ff.
102
40
”Farfadern, pappan och farbröderna tyckte inte om hur Pela
levde och trodde att hon hade förstört familjens heder… att hon
hade en pojkvän var katastrof.” 105
Bägge tilltalade förnekade gärningen och menade att det inte var fråga om ett
hedersmord. De förnekade även sina uttalanden i den kurdiska rättegången, där
de uttryckt att Pela förtjänade att dö då hon förstörde familjens rykte och heder
bland kurder, att hennes beteende inte kunde accepteras, att familjen räddats
undan splittring, att hedern räddats och att resterande familjemedlemmar kunde
gå med upphöjt huvud inför hela samhället.106
TR nämner inte någon gång i domskälen motivet bakom gärningen. De tar vid
påföljdsfrågan endast hänsyn till det utdragna händelseförloppet som måste ha
utsatt Pela för svårt lidande och stor dödsångest samt att offrets syster och
moder var närvarande vid gärningstillfället. Av den anledningen bestämdes
påföljden till fängelse på livstid.107
Svea hovrätt108 fastställde TR dom i ansvars- och påföljdsfrågan och dömde
farbröderna för mord på Pela till fängelse på livstid.
Mordet på Pela var ett av de först uppmärksammade hedersmorden i svensk
rättshistoria. Mordet uppmärksammades även av New York Times109 som det
första hedersmordet i europeisk domstol. Trots systerns utsaga och den stora
uppmärksamheten som fallet fick i massmedia som ett hedersmord,
uppmärksammade inte rätten någon gång hederskontexten bakom mordet.
4.3.2 Svea hovrätt, dom 2002-05-31, mål nr B 4651-02
Fadime Sahindal [Fadime] blev känd när hon gick ut i massmedia och talade
om sin situation efter att hennes pappa RS och hennes bror MS dömts för olaga
hot, misshandel och övergrepp i rättssak mot henne. Den 21 januari 2002
105
Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00, på s. 17.
Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00, s. 18 ff.
107
Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00, s. 48.
108
Svea hovrätt, dom 2001-04-09, mål nr B 715-01.
109
Wikan, i not 1 a.a., s. 46.
106
41
berövade RS sin dotter Fadime livet genom att avlossa tre skott mot hennes
huvud.
I Uppsala tingsrätt110 dömdes RS för mord på livstids fängelse. Åklagaren
yrkade ansvar för mord och nämnde väldigt kort i stämningsansökan att det
förelåg ett motiv bakom pappans handlande att beröva sin dotter livet. Dock
nämns inte uttryckligen begreppet heder eller dylikt.111 Första gången heder
nämns i domen är genom den tilltalades utsaga om att han hade sin heder och
sina släktingar att tänka på efter att Fadime lämnat ut sin familj till massmedia
och hela världsopinionen. RS påpekade uttryckligen att detta inte var en fråga
om ett hedersmord. Han uttryckte dock; att skjuta henne var den enda
lösningen, det fanns ingen annan utväg. Fadime var problemet och nu hade alla
problem lösts. 112
Domstolen tog i brottsrubriceringen hänsyn till det faktum att RS under en tid
lekt med tanken att döda Fadime samt uttryckligen uttalat att det var den enda
lösningen. På grund av dessa omständigheter menade TR att gärningen var
uppsåtlig och planerad.
Det förelåg inte heller några förmildrande
omständigheter. Gärningen bedömdes därför som mord. Vid påföljdsval och
straffmätning tog rätten hänsyn till det faktum att gärningen utfördes av en
närstående, tillvägagångsättet kunde liknas en avrättning och skedde framför
ögonen på offrets familj. TR dömde därför RS till livstids fängelse.113
Svea hovrätt114 fann att det var ställt utom allt rimligt tvivel att det var RS som
hade berövat Fadime livet. Domstolen instämde med TR bedömning även i
fråga om brottsrubricering och påföljd och dömde RS för mord till fängelse på
livstid. HovR fastställde således TR dom i alla delar.115
I detta mål tar åklagaren över huvud taget inte upp hedersrelationen till
brottet, utan det är genom
den
110
tilltalades,
faderns,
Uppsala tingsrätt, dom 2002-04-03, mål nr B 237-02.
Uppsala tingsrätt, dom 2002-04-03, mål nr B 237-02, domsbilaga 1.
112
Uppsala tingsrätt, dom 2002-04-03, mål nr B 237-02, på s. 6 ff.
113
Uppsala tingsrätt, dom 2002-04-03, mål nr B 237-02, på s. 15 f.
114
Svea hovrätt, dom 2002-05-31, mål nr B 4651-02.
115
Svea hovrätt, dom 2002-05-31, mål nr B 4651-02, på s. 7 ff.
111
42
utsaga
som
hedersproblematiken uppmärksammas. Detta fall passar perfekt in i den fiktiva
hedersrutan. Fadern uttrycker att ingen far vill skjuta sin egen dotter men att
detta var den enda lösningen till att ”lösa problemet”. Problemet är just den
heder som han för sin resterande familjs skull, behövde återupprätta och på så
sätt ”lösa problemet”. TR tar inte någon gång i domen upp relationen till
hedern som ett motiv, trots att även detta fall var uppmärksammat av
massmedia som just ett hedersmord. HovR följer i princip TR dom rakt av utan
några som helst ändringar och har därför inte heller uppmärksammat hedern
som motiv.
4.3.3 Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11
Den 16 november 2005 mördades Abbas genom att få het olja hälld över sig,
bli tilldelad ett stort antal knivhugg och hugg med andra vassa föremål samt
slag med tillhyggen mot huvudet och kroppen. Dottern ZA hade utan familjens
tillstånd lämnat hemmet tillsammans med Abbas.
I Kalmar tingsrätt116 erkände ZAs 17 åriga bror, MA, att han vållat Abbas död
och dömdes för mord till sluten ungdomsvård i 4 år och utvisning ur landet.
Även MAs och ZAs föräldrar, LA och RA åtalades för mord eller i andra hand
anstiftan till mord. Åtalet mot föräldrarna ogillades dock av TR mot bakgrund i
MAs erkännande och bristande bevisning. Målsäganden i målet FK, mor till
Abbas, tog genom målsägandebiträdet117 uttryckligen upp frågan om heder i
målet genom att beskriva gärningen som ett hedersmord i skadeståndstalan. FK
upplyste även i sitt vittnesförhör att Abbas enda fel var att han hade blivit
förälskad i fel flicka. Mordet på Abbas handlade endast om heder; enligt ZAs
familj hade Abbas våldtagit deras heder. Även åklagaren i detta mål följde
denna linje och biträdde målsägandebiträdets hypotes om att det berörde sig
om ett hedersmord.118
116
Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05.
Advokat Elisabeth Massi Fritz är specialiserad på hedersbrott och har agerat som
målsägandebiträde i många av de välkända svenska brottmålen med anknytning till
hedersrelaterat våld och förtryck.
118
Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05, s. 8 ff., bilaga 2.
117
43
TR bedömning i detta fall skiljer sig åt från ovan nämnda fall i det hänseendet
att rätten uttryckligen bedömde i frågan om detta rörde sig om ett hedersmord.
TR bemötte hypotesen om ett hedersmotiv genom att tala om bevis i motsatt
riktning. Främst lade TR stor vikt vid en grannes vittnesutsaga kring vad han
hört vid gärningstillfället. Av den anledningen fann TR att, även om MA inte
ensam kunnat vara ansvarig för de skador Abbas tillfogats, talade detta emot att
de tilltalade tillsammans och i samförstånd hade berövat honom livet. Rätten
fann inte heller det styrkt att föräldrarna haft motiv till brottet och drog därför
slutsatsen att det inte kunde röra sig om ett hedersmord. TR bortsåg även från
åklagarens andrahandsyrkande om att föräldrarna hade anstiftat brottet, genom
att dra den parallellen till att det inte fanns ett hedersrelaterat motiv. Hänsyn
togs därför inte till hedersmotivet i påföljdsfrågan.119
TR drar i detta mål en parallell mellan föräldrarnas medverkan och
hedersmotivet. På grund av den bristande bevisningen mot att föräldrarna, i
vart fall, medverkat till brottet gör TR den bedömningen att det inte kunnat
röra sig om ett hedersrelaterat brott.
Göta hovrätt120 fastställde TR dom i alla delar och dömde MA för mord till
sluten ungdomsvård i 4 år och utvisning ur landet och ogillade talan mot
föräldrarna. Till skillnad från TR gjorde HovR den bedömningen att Abbas
dödast till följd av sin otillåtna relation med ZA och att detta varit fråga om ett
hedersrelaterat brott. Rätten fann dock även här att föräldrarna inte utom
rimligt tvivel medverkat till brottet, trots att flera omständigheter talade för att
MA inte hade utfört gärningen ensam. Inte heller HovR beaktade i
påföljdsfrågan hedersmotivet och det faktum att det faktiskt varit fråga om ett
hedersrelaterat brott. 121
119
Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05, s. 35 ff.; Två nämndemän var
skiljaktiga och ansåg att det var styrkt att Raoof och Leyla hade deltagit som medgärningsmän
i mordet.
120
Göta hovrätt, dom 2006-06-26, mål nr B 1339-06.
121
Göta hovrätt, dom 2006-06-26, mål nr B 1339-06, s. 30 ff.; Bägge nämndemän i hovrätten
var skiljaktiga och ansåg att det var styrkt att Raoof och Leyla hade deltagit som
medgärningsmän i mordet.
44
En viktig punkt som HovR tog upp, förutom att de kom fram till att det rörde
sig om ett hedersmord, var förhållandet att föräldrarna kan ha uppfostrat sina
barn i en familj där hedersrelaterat våld förekommit, innebar inte redan på
den grunden att de främjat ett hedersrelaterat brott som begåtts av något av
barnen. Rätten beaktade hedersmotivet med stor försiktighet, vilket går hand i
hand med att våld utfört av personer med invandrarbakgrund inte alltid
nödvändigtvis behöver vara ett hedersbrott.
Efter beviljad resning i HD och beslut om inhibition av utvisning 122 ,
återförvisades målet till ny behandling i HovR. I sin resningsansökan till HD
hävdade MA att föräldrarna var gärningsmän i målet och att han själv inte varit
delaktig i mordet. HD fann att MAs nya berättelse stämde avsevärt bättre med
vad man har anledning att förvänta sig vid ett hedersmord, då ett
hedersrelaterat brott ofta involverar fler medlemmar av en familj. Rätten
menade att föräldrarna sannolikt skulle ha dömts för mord, hade den nya
bevisningen förelegat vid rättegången.123
Vid omprövning av målet i Göta hovrätt124 ändrades TR dom på så sätt att MA
dömdes för medhjälp till mord till sluten ungdomsvård i ett år och fyra
månader och utvisningsyrkandet ogillades. HovR ändrade även TR dom på så
sätt att föräldrarna RA och LA dömdes för mord till fängelse i 10 år och
utvisning ur landet. HovR tog även denna gång upp frågan om hedersrelaterat
mord. Utöver vad åklagaren och målsäganden hade gjort gällande, belyste
rätten även MAs utsaga kring sin familjs kulturella bakgrund. Rätten fann
därför att detta rörde sig om ett hedersrelaterat brott och att motivet till Abbas
död kunde hänföras till familjen Ataeis kulturella bakgrund. Rätten tog dock i
påföljdsfrågan inte på något sätt hänsyn till hedersmotivet.125
Omprövningen i HovR visar en utveckling i domstolarnas praxis kring
hedersrelaterad brottslighet. Med expertutlåtanden om heder och hänsyn till
122
Högsta domstolen, beslut 2011-05-06, mål nr Ö 5120-09 och Ö 867-10.
Högsta domstolen, beslut 2011-05-06, mål nr Ö 5120-09 och Ö 867-10, p. 4, 17, 22-23, 26;
Ett Justitieråd var skiljaktigt i högsta domstolen och föreslog att domstolen avslår
resningsansökningarna.
124
Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11.
125
Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11, s. 22 f, 27 f.
123
45
kulturell bakgrund visar domstolen att de faktiskt är medvetna om existensen
av heder som motiv till brott. Vad som däremot kvarstår i denna utveckling är
det faktum att rätten inte tog hänsyn till motivet bakom gärningen, trots att de
tydligt hade kunskap om det.
4.3.4 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 201305- 07, mål nr B 334-13
MA, en kvinna med kurdisk bakgrund från Irak växte upp i Sverige
tillsammans med sin familj. När hon var 11 år gammal flyttade hon med sin far
och två bröder till Irak där hon blev bortgift med en äldre man. Fem år senare
återvände MA till Sverige. Drygt ett år senare återvände även hennes bror MB
till Sverige och mördade sin syster, då var han nästan 17 år gammal.
I Lunds tingsrätt126 dömdes MB för mord med påföljden fängelse i åtta år
genom att uppsåtligen ha berövat MA livet genom att sticka, hugga och skära
henne 107 gånger med ett eller flera vassa föremål. Åklagaren tog i TR, inte
någon gång upp motivet med den brottsliga gärningen. Inte heller framställde
åklagaren brottet som ett hedersbrott. Först genom att MAs halvsyster biträdde
åtalet i egenskap av målsägandebiträde127, kom hedersmotivet upp i rätten. Hon
yrkade ansvar för MB genom tillägg till åklagarens gärningsbeskrivning enligt
följande;
”Motivet till gärningen har varit att återupprätta heder.
Gärningen har ingått i ett led i att förebygga att MA drar skam
över familjen/släkten, beröva MA möjlighet att fritt utforma sitt
liv och göra självständiga val. Gärningen har föregåtts av
särskild planering. MB har genom sitt agerande visat stor
hänsynslöshet.”128
Även i halvsysterns utveckling av sin talan anförde målsägandebiträdet att
orsaken till att MB dödade sin syster var att familjens heder hade blivit
126
Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12.
Advokat Elisabeth Massi Fritz i not 117 a.st.
128
Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12, s. 4.
127
46
befläckad genom att MA fått ett dåligt rykte bland sina landsmän. Försvaret
invände mot att MB haft ett motiv för att utföra brottet mot MA. De anförde att
ifall detta hade varit ett så kallat hedersrelaterat brott hade det snarare varit så
att det fanns en uppsjö av människor runt om syskonen som haft motiv till
gärningen i högre grad än vad MB haft.129
TR tog i påföljdsfrågan upp att MBs motiv varit att ta livet av sin syster och
återupprätta familjens heder som en konsekvens av hur MA valt att leva sitt liv.
I straffvärdebedömningen förelåg därför inga förmildrande omständigheter. TR
bedömde dock att mordet på MA ansågs vara bland de allvarligaste fallen av
mord och höjde straffvärdet till fängelse på livstid för en vuxen. På grund av
MBs unga ålder vid gärningstillfället bedömde TR att straffreduktion skulle
tillskrivas. TR bestämde straffet till fängelse om åtta år och inte sluten
ungdomsvård då strafftiden för sluten ungdomsvård som högst kan uppgå till 4
år.130
Hovrätten över Skåne och Blekinge131 dömde MB för mord men ändrade TR
domslut på så sätt att påföljden bestämdes till sluten ungdomsvård på fyra år. I
domskälen uppgav HovR att motivet till gärningen varit att återupprätta
familjens heder som en reaktion på MAs sätt att leva. I påföljdsbedömningen
tog HovR upp det faktum att det förelåg försvårande omständigheter som brist
på provokation, att offret upplevt dödsångest och brottet skedde mot en
närstående i hennes hem. Det hedersrelaterade motivet och det extrema våldet
var enligt HovR mening så synnerligen försvårande omständigheter att
straffvärdet för en vuxen skulle motsvara fängelse på livstid. I straffmätningen
och valet av påföljd bedömde HovR, genom MBs ungdom, att reduktionen av
straffmätningsvärdet blev en tredjedel av 18 års fängelse. Genom en villkorlig
frigivning på fyra år valdes påföljden sluten ungdomsvård istället för fängelse.
132
129
Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12, på s. 10 ff.
Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12, s. 44 ff.
131
Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13.
132
Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13, på s. 4 ff.; En
nämndeman var skiljaktig och menade att utgångspunkten för ungdomsreduktionen, genom de
synnerligen försvårande omständigheterna, borde ha varit 21 års fängelse och inte 18 års
fängelse. Med ett straffmätningsvärde om fängelse på sju år skulle det faktiska
130
47
Till skillnad från föregående fall beaktade både TR och HovR i detta fall
motivet heder som en försvårande respektive synnerligen försvårande
omständighet i straffvärdebedömningen. Detta visar på en stor utveckling i
jämförelse med domstolens bedömning i de ovan refererade fallen. En fråga
som dock uppstår är om denna utveckling endast berodde på det faktum att
målsägandebiträdet
uttryckligen
gjorde
tillägg
till
åklagarens
gärningsbeskrivning.
4.3.5 Svea hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 905-13
AA, en kvinna med afghansk bakgrund, kom till Sverige år 2001. År 2010
återvände hon till Afghanistan för att bli bortgift till AB. Paret flyttade till
Sverige och levde tillsammans. I augusti 2012 berövade AB uppsåtligen AA
livet, genom att skära henne i halsen ett stort antal gånger.
AB dömdes i Södertörns tingsrätt133 för mord, misshandel, olaga hot och grov
våldtäkt till fängelse på livstid och utvisning ur landet. Åklagaren framställde
uttryckligen i sitt yrkande att motivet till mordet varit att återupprätta hedern.
Vidare framställde åklagaren att gärningen hade ingått som ett led i att
förebygga att AA drog skam över familjen, att beröva henne möjligheten att
fritt utforma sitt liv och göra självständiga val.134
Den tilltalade erkände i detta fall gärningarna mord och misshandel men
förnekade grov våldtäkt och olaga hot.135 Som försvårande omständigheter i
straffvärdebedömningen tog TR uttryckligen upp att ABs syfte med mordet
uppenbarligen var att återupprätta sin egen och sin familjs heder då han
misstänkte att hans hustru varit otrogen. Några förmildrande omständigheter
ansågs inte föreligga. Domstolen fann att straffvärdet för enbart mordet
frihetsberövandet överstiga fyra år, vilket är ett särskilt skäl mot att döma till sluten
ungdomsvård. Påföljden borde därför bestämts till fängelse på sju år.
133
Södertörns tingsrätt, dom 2013-01-03, mål nr B 11113-12.
134
Södertörns tingsrätt, dom 2013-01-03, mål nr B 11113-12, på s. 5 f.
135
Södertörns tingsrätt, dom 2013-01-03, mål nr B 11113-12, på s. 8.
48
motsvarade livstids fängelse. Då TR inte ifrågasatte ifall AB hade fyllt 21 år
vid gärningen bestämdes påföljden till livstids fängelse.136
Svea hovrätt gjorde samma bedömning som TR i frågorna skuld, rubricering
och utvisning men ändrade TR dom på så sätt att påföljden bestämdes till
fängelse i 13 år. I fråga om straffvärdet för den samlade brottsligheten gjorde
HovR samma bedömning som underrätten, att den uppgick till livstids
fängelse. Då det inte var uteslutet att AB var under 21 år vid gärningstillfället
bestämde HovR straffvärdet till motsvarande fängelse 18 år för en vuxen
person. Påföljden, efter ungdomsrabatten, bestämdes till 13 års fängelse. 137
Utvecklingen i detta fall visar tydligt på att domstolen blivit mer medveten om
problemet då hedersmotivet uppmärksammas mer. Till skillnad från
föregående mål är det nu åklagaren som i detta fall uppmärksammar
hedersmotivet
kring
mordet.
I
bägge
domstolar
bedömdes
i
straffvärdebedömningen hedersmotivet som en försvårande omständighet. Vad
gäller resterande brottslighet utöver mordet, nämnde domstolen varken motivet
till brotten eller beskrev våldet som hedersrelaterat.
136
137
Södertörns tingsrätt, dom 2013-01-03, mål nr B 11113-12, på s. 43 ff.
Svea hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 905-13, s. 4 ff.
49
5 Analys
5.1 Bör straffrätten anpassas efter hederskontexten?
Syftet med denna uppsats har varit att titta på lagstiftningsbehovet på området
och redogöra för om hedersrelaterat våld och förtryck bör regleras i lag samt
hur det i så fall bör regleras. En viktig fråga som måste ställas innan en
lagreglering av hedersrelaterad brottslighet kan ske är, varför kriminalisera? Då
heder inte finns kodat i svensk rätt finns ingen fiktiv hedersruta i lagstiftningen
och inte heller i kriminalvården. Ska man föra in en sådan hederskontextuell
”ruta” i lagen måste det vara vedertaget att det är ett samhällsproblem med
skild karaktär från mäns våld mot kvinnor. Utifrån kapitel 2 och 3 kan
slutsatsen dras att detta visserligen är en egen kategori av våld, men att den är
en gren ur kategorin mäns våld mot kvinnor. De olika mekanismer som ligger
bakom våldet både skiljer brotten åt men även förenar. Utifrån ett
människorättsperspektiv krävs dock inte att gå så långt och ställa dessa typer
av våld mot varandra. Som redan i inledningen beskrivits är detta en
internationell fråga och ett internationellt samhällsproblem.138
Rent formellt har inte detta fastslagits som ett samhällsproblem i Sverige. För
att detta ska ske måste rätten förstå vad detta problem består av. För att kunna
göra detta måste rätten kunna skilja på hedersrelaterat våld och annat våld i
nära relationer.139 Utifrån ett juridiskt perspektiv krävs dock att man går så
långt att man faktiskt ställer dessa typer av våld mot varandra. Idag skiljer inte
rättsväsendet på detta. Den riktiga förklaringen till varför detta är fallet är just
att det saknas en särskild brottskod i lag som definierar heder. Det finns därför
inget konkret stöd i gällande rätt för att beakta heder. Med denna bakgrund är
det lättare att förstå varför domstolarna i de ovan refererade fallen varit
restriktiva till att ta hänsyn till hederskontexten för brottet i domskälen. Trots
restriktivt beaktande av heder som motiv, ses i ovan refererade rättsfall att
heder i någon mån ändå faktiskt beaktas i domstolarna (i en visserligen liten
utsträckning). Detta tyder på en angelägenhet av att koda hedern i gällande
138
139
Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 7; Se avsnitt 2.1.
Se avsnitt 3.
50
rätt.140 Problemet utan en kodning ligger i att det hedersrelaterade våldet och
förtrycket, i vid utsträckning behandlas som vilket annat familje- och
relationsvåld som helst. Domstolen missar då hederskontexten, men framförallt
hedersmotivet. Samtidigt får inte de enstaka fall där domstolen faktiskt beaktar
hedern som motiv, glömmas bort. Domstolens beaktande av hedern eller inte
handlar i slutändan om en fråga om tur (eller otur) för respektive part, i hur
erfaren den dömande domaren är i hedersproblematiken. Det är här man finner
den juridiska problematiken utan en rättsreglering av heder som motiv;
rättsosäkerhet som föranleder avsaknad av enhetlig rättspraxis på området.
Att begå ett hedersbrott innebär att gärningen begås med ett specifikt motiv. I
BrB 29 kap. 1 § 2 st. framgår av det konkreta straffvärdet, de subjektiva
omständigheterna; vad den tilltalade insåg eller borde ha insett samt de avsikter
eller motiv som den tilltalade hade. Motivet bakom ett brott har därför redan
genom den aktuella bestämmelsen en straffvärdehöjande verkan. 141 Utifrån
denna paragraf borde motivet ha behandlats i de ovan redovisade rättsfallen.
Domstolen tog dock endast i de två sistnämnda fallen hänsyn till hedersmotivet
i
påföljdsbedömningen.
Motivet
fick
i
dessa
fall
betydelse
för
straffvärdebedömningen som en försvårande omständighet.142 Visserligen tog
rätten i Göta hovrätts dom, mål nr B 1338-11 upp det faktum att det förelåg ett
hedersmotiv bakom gärningen, men gick inte närmare in på denna fråga vid
påföljdsbedömningen. Förklaringen bakom domstolens restriktivitet att
använda sig av motivet som en försvårande subjektiv omständighet av det
konkreta straffvärdet, beror just på den aktuella paragrafens generella och
allmänt hållna karaktär. Enligt lagkommentaren till BrB 29 kap. 1 § 2 st. ska
lika svåra brott ges lika stränga straff och att svårare brott ska straffas strängare
än lindrigare brott. Det finns emellertid ett uppenbart utrymme för skiftande
uppfattningar om vilket straffvärde olika brott bör anses ha. Lagstiftarens
avsikt har därför varit att domstolarna i sin bedömning av straffvärdet ska utgå
från den allmänna värdering som lagstiftningen ger uttryck för, men även
anpassa sig till de principer som utvecklat sig genom rättspraxis. Problemet
140
Se avsnitt 4.3.
Se avsnitt 4.2.2.1.
142
Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13; Svea hovrätt, dom
2013-10-16, mål nr B 905-13.
141
51
föranleder som uttryckts ovan, i avsaknad av enhetlig rättspraxis på området.
Lagstiftarens avsikt med BrB 29 kap. 1 § 2 st. får då inte rätt inverkan på just
hedersrelaterad brottslighet.143
Vidare synes detta i åklagarens restriktivitet i att redogöra för ett brott som
hedersrelaterat.144 Om vi återigen tar mäns våld mot kvinnor i nära relationer
som exempel, är det inte bara lätt för domstolen att synkronisera brottet, utan
det är även vedertaget att det kan vara kvinnofridskränkning. Redan i
förundersökningsstadiet undersöks brottet utifrån den aspekten.145 Visserligen
belyser målsägandebiträdet hedersmotivet i en del av fallen, emellertid
anpassas inte förundersökningen i ett sådant fall efter hederskontexten.146 Bo
Lagerqvist menar att åklagarens restriktivitet att i gärningsbeskrivningen
beskriva brottet utifrån motivet heder, bygger på att hederskulturen associeras
med Mellanöstern. De fall där brottsoffer och gärningsman inte har en sådan
kulturell bakgrund faller utanför denna bedömning.147 På grund av politisk
splittring utan en gemensam definition kring heder, blir det mer rättssäkert om
åklagaren idag inte rubricerar brottet som hedersrelaterat. En hedersrelaterad
brottskod krävs därför även i detta hänseende för att redan i förundersökningen
kunna beakta hedersmotivet. På så vis kan åklagaren följa samma linje vid
brott
som
visar
gärningsmannens
hederskontextuella
kulturella
drag
bakgrund.
och
En
inte
endast
titta
förundersökning
på
med
hederskontextuella drag skulle även föranleda att åtalet inte stannar vid
personen som rent faktiskt utfört gärningen, utan även åtalar andra
medgärningsmän och medverkande.148
För att ytterligare belysa problematiken med avsaknaden av en brottskod för
hedersrelaterat våld och förtryck ska livstidsstraffet på Fadimes pappa närmare
143
Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 1 §.
Se avsnitt 4.3.
145
BrB 4 kap. 4 a § 2 st.; Burman, i not 55 a.a., s. 90 ff.; Berglund, i not 55 a.a., s. 308 ff; se
avsnitt 4.2.
146
Jmf Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11 och Hovrätten över Skåne och
Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13.
147
Bo Lagerqvist i not 58 a.st., Föreläsning vid polishögskolan i Stockholm, 2014-03-28.
148
Se avsnitt 2.1. och 4.1.
144
52
belysas. 149 När RS, pappa till Fadime, yrkade att hans livstidsstraff omvandlas
till ett tidsbestämt fängelsestraff, yttrade sig Rättsmedicinalverket som sådan:
”Rättsmedicinalverket har bedömt att risken för att RS återfaller i brottslighet
är låg i graderingen låg/medelhög/hög. Verket betraktar förekomsten av
vedertagna riskfaktorer relaterade till icke-hedersrelaterad våldsbrottslighet
som närmast obefintlig och risken för återfall i traditionell våldsbrottslighet
bedöms därför som låg. Vad däremot gäller återfall i just hedersrelaterat våld
framhålls att frågan är komplicerad och behäftad med flera problem, bl.a. att
denna typ av brott inte är individdrivna utan snarare kontextuellt betingade.
Bedömningen innefattar således riskfaktorer som ligger helt utanför det
område som en traditionell riskbedömning kan uttala sig om. Sammantaget
bedömer verket det inte som möjligt att bestämma risken för återfall i
hedersrelaterat våld.”150
Riksmedicinalverket kunde inte utreda RS risk för återfall i brottslighet då hans
motiv till brottet skiljde sig från ”vanliga brott”. Det som HovR sammantaget
kom fram till var att mot bakgrunden av att Rättsmedicinalverket fann att
underlaget för riskbedömningen var svårbedömt, gick det inte att dra några
slutsatser för återfallsrisken i allvarlig brottslighet. Göta hovrätt gick slutligen
på denna linje och lämnade yrkandet utan bifall. Frågan som uppstår är då, var
är rättssäkerheten? Om man läser mellan raderna förstås det som att domstolen
sopar problemet under mattan. Att man låter en människa, hur grovt dennes
brottsliga gärning än må ha varit, tillbringa resten av sitt liv i ett fängelse
endast av den anledningen att vi inte lyckas komma längre i utvecklingen och
faktiskt förstå problemet, är oerhört svårbegripligt i ett demokratiskt samhälle
som Sverige. Inte vid något lagreglerat brott är detta fallet.
Wikan151 förklarar detta som en konflikt mellan hedern och lagen. Främst
149
Se avsnitt 4.3.2.
Göta hovrätt, beslut 2013-03-28, mål nr Ö 3604-12, på s. 3; Örebro tingsrätt, beslut 201211-30, mål nr B 2297-12. Jmf Göta hovrätt, beslut 2011-11-09, mål nr Ö 1845-11; Örebro
tingsrätt, beslut, 2011-06-07, mål nr B 5844-10.
151
Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 72.
150
53
synes denna konflikt drivas i rättegången mot just Fadimes pappa. 152
Majoriteten av medlemmar ur Fadimes familj vägrade vittna och ansåg att
handlingen var rättfärdigad. De menade att pappan inte hade något val och att
han var tvungen att döda.153 I en sådan situation är det en större förlust att inte
begå brottet, än att faktiskt begå brottet och sitta av ett fängelsestraff. I familjen
och gruppen blir gärningsmannen en hjälte. Våldet har alltså en normativ
verkan. För att förstå det hedersrelaterade våldet och förtrycket är detta en
mycket viktig utgångspunkt. När debatten kring kriminalisering av barnaga
dök upp var många emot en sådan kriminalisering. Åsikterna ändrades dock
successivt i samband med 1979 års reform. 154 Visserligen sker barnaga
fortfarande än idag, dock har attityden till aga ändrats och betraktas idag som
misshandel. Normen är idag att inte slå sina barn. Eduardo Grutzky tror att
desamma kommer att ske om en lagändring träder i kraft och lagför
hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt förarbeten och doktrin tycks många
straffrättare ställa sig negativt till att straffrätten ska ha en sådan normativ
verkan genom allmänprevention 155. I just detta fall menar Grutzky på att
mycket tyder på att det är just det som behövs. På så vis påverkar straffrätten
myndigheters
handlande
i
en
hederskontext.
Skillnaden
mellan
hedersproblematiken och barnaga ligger främst i att barnaga var en
generationsfråga. Det är dock viktigt att förstå att hedersproblematiken, som en
ideologi, däremot är här för att stanna.156 Min uppfattning är att våld med så
pass normativ verkan som hedersvåldet, endast kan motverkas genom en
normativ straffbestämmelse. En individualpreventiv straffbestämmelse i en
hederskontext skulle inte få någon egentlig effekt då brotten inte utgör ett led i
fortsatt brottslighet. Gärningsmännen är ofta förstagångsförbrytare och brotten
sker främst som en engångsöverträdelse av lag. Det krävs därför att avhålla
andra från att begå samma brott och genom lagstiftningen visa att brotten inte
är socialt accepterade, vilket är vad en ny reglering av hedern skulle ha för
inverkan.
152
Se avsnitt 4.3.2.
Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 21.
154
Föräldrars rätt att aga sina barn avskaffades 1966 med en lagändring i föräldrabalken från
1979; FB 6 kap. 1 §; Leviner, Pernilla, Förbudet mot barnaga i Sverige ur ett jämförande
perspektiv – effekter och utmaningar, Juridisk Tidskrift 2013-14 nr 3, s. 578, [cit. Leviner].
155
Prop. 1987/88:120, avsnitt 2.2; Prop. 2009/10:147, avsnitt 4.2; se avsnitt och 4.2.2.
156
Mahmoudi, i not 40 a.a., s. 247; se avsnitt 3.1.
153
54
5.2 Resultat och slutsats
Viktigt att minnas är att detta är en politiskt laddad fråga. En anledning är den
spända
synen
på
religion.
Hedersproblematiken
må
ha
många
förklaringsmodeller men religion är inte en av dem. Islam är därför i vart fall
inte den grundläggande orsaken till hedersrelaterat våld och förtryck. En enkel
förklaring är att brotten inte endast sker av muslimer.157 Min mening är att det
finns en rädsla för att gällande rätt ska uppfattas som generaliserande och
polariserande med ett vi och dem-tänk. Denna terminologi är inte på något sätt
speciell för hedersrelaterad brottslighet, utan gäller all brottslighet. Vad många
glömmer bort i denna debatt är att straffrätten och brottmålen bygger på just ett
sådant tänk. Vi – domstolen och lagen – som dömer dem som begått brott. Idag
är lagstiftningen främst riktad mot svenska förhållanden, vilket i vissa
avseenden exkluderar en del ur gruppen dem. 158 Såsom Claes Lernestedt
skriver i statens offentliga utredning från 2006 om vikten av att bevaka
olikheter; osvenskhet får inte generellt sett ses som ett problem.159 Med det
ovan nämnda kan konstateras att det är ett faktiskt problem att hedersrelaterade
brott idag inte är kriminaliserade, särskilt i gällande rätt. Sammanfattningsvis
kan konstateras att det krävs en lagändring. Tydligast synes detta genom att
BrB 29 kap. 1 § 2 st. på just detta område inte får den inverkan som varit
lagstiftaren avsikt.
Med den ovan nämnda argumentationen som bakgrund är svaret på frågan; Ja
– straffrätten bör anpassas efter hederskontexten för att motverka hedersbrott.
5.3 Hur bör straffrätten anpassas efter hederskontexten?
Utifrån framställningen i avsnitt 5.1 är nästa steg att reglera hur heder som
motiv kan tänkas få betydelse i svensk straffrätt. Detta gör sig tydligast i
relation till framställningen i avsnitt 4.2.2. Frågan som först måste besvaras är
hur den enskilde domaren rent praktiskt kan beakta intresset av en enhetlig
rättstillämpning och på så vis döma i enlighet med gällande rätt utifrån rådande
157
Welchman, Hossain, i not 13 a.a., s. 13 ff; Länsstyrelsen i Södermanlands Län i not 4 a.st.;
Wikan, i not 1 a.a., s. 80; Amnesty International, i not 16 a.st.; Mahmoudi, i not 40 a.a., s. 242;
se avsnitt 2.4.
158
Se avsnitt 3.1; Länsstyrelsen i Södermanlands Län, i not 4 a.a., s. 24.s
159
SOU 2006:30, s. 288 f.
55
rättspraxis. Värden som måste beaktas vid en sådan bedömning är rättsäkerhet,
legalitet, likhet inför lagen och proportionalitet. 160
En fråga som berörts i avsnitt 4.2.2.1 är hur domstolarna bör tillämpa
gradindelningen av brott. Svaret på denna fråga är, som så mycket annat i
juridiken, det beror på. Detta beror nämligen på den hänsyn som domstolen
kan ta vid straffmätning och hur den skiljer sig från de skäl som ligger till
grund för indelningen i olika svårhetsgrader. Brottets svårhetsgrad hänför sig
till omständigheter vid brottet av objektiv betydelse, medan motivet bakom en
gärning rör gärningens subjektiva betydelse. Vid straffmätningen av brottet är,
såsom motivet, ofta omständigheter av subjektiv betydelse av avgörande
betydelse. Det är omöjligt att beivra ett brott med hur många skepnader som
helst. Detta är dock vad som skulle krävas vid införande av hedersbrott som ett
brottsbalksbrott vid gradindelningen av brott.
Domstolarna ska inte ta hänsyn till de ovan nämnda allmänpreventiva skälen
vid bedömningen av straffvärdet. I den mån skälen beaktas är det istället
lagstiftaren som tar hänsyn till allmänprevention.161 Regleringen bör därför ske
som en brottsextern omständighet i BrB 29 kap i straffvärdebedömningen.
Gemensamt för de ovan redovisade rättsfallen var att domstolen i vart fall fann
att inga förmildrande omständigheter förelåg. Tydligast framkom detta i de två
fall 162 där hedersmotivet uttryckligen beskrevs som en icke förmildrande
omständighet. Som framhållits regleras de försvårande omständigheterna i BrB
29 kap. 2 §. Utgångspunkten för bedömning av straffvärdet är hur
svårhetsgraden för den aktuella brottsliga gärningen bedömts i relation till
andra gärningar av samma brottstyp. En sådan försvårande omständighet som
hedersmotiv kan dock även ha avgörande betydelse för brottets svårighet vid
gradindelning utan att faktiskt regleras i brottsbalksbrotten. Motivet som en
försvårande omständighet får dock inte räknas två gånger till den tilltalades
nackdel; vid både val av svårhetsgrad och vid straffvärdebedömningen.
160
Prop. 1987/88:120, s. 36.
Prop. 2009/10:147, s. 13.
162
Jmf Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13 och Svea
hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 905-13.
161
56
5.4 Hedersbrott som nytt motivbrott i BrB 29:2
Hedersrelaterat våld och förtryck kan regleras i lag utan en faktisk
brottsrubricering. Ett liknande sätt som lagstiftaren har löst detta, är genom
regleringen av hatbrottet. Precis som hatbrottet varierar hedersbrotten mellan
olika brottsbalksbrott. Gärningarna i de allvarligaste fallen är därför redan
kriminaliserade. En motiverad särreglering föranleder därför ett ytterligare
behov vilket synes i påföljdsbestämningen. Som redovisats i avsnitt 4.1
ansvarar
polis
och
åklagare
för
att
brottsutredningen
sker
genom
förundersökningen.163 Hatbrottets verkan i BrB 29 kap. 1 § 7 p. är att redan på
förundersökningsstadiet uppmärksamma motiven bakom gärningsmannens
handlande. Lagstiftaren har på så vis ämnat tydliggöra att rasistiska och
sexuella motiv särskilt bör uppmärksammas vid straffvärdebedömningen.
Brottsrubriceringen
blir
den
gärning
som
uppfyller
kraven
för
brottsbeskrivningsenligheten för den otillåtna gärningen och det personliga
ansvaret.164 Det är sedan motivet till brottet, hat, som ses som en försvårande
omständighet som påverkar gradindelning, straffvärde, påföljdsval eller
straffmätning.
För att reglera behovet bör hedersrelaterat våld och förtryck lagregleras på
liknande
sätt,
utan
att
regleras
som
ett
brottsbalksbrott
med
en
brottsrubricering. Återupprättelse av hedern som motiv har då ingen betydelse
för den brottsliga gärningen. Motivet kommer istället in vid ett senare tillfälle,
vid påföljdsfrågan som en försvårande omständighet som kan påverka
gradindelning, straffvärde, påföljdsval eller straffmätning. Med en sådan
reglering kommer lagstiftaren tydliggöra att hedersrelaterade motiv särskilt bör
uppmärksammas vid straffvärdebedömningen 165
5.5 Resultat och slutsats
Vad som hamnar mellan stolarna i hedersmål är att den person som faktiskt
utför den hedersrelaterade gärningen endast är ett medel för verkställandet. Det
bakomliggande kollektivet har hittills inte kunnat nås. Med en förundersökning
163
Se avsnitt 4.1.
Se avsnitt 4.2.
165
Se avsnitt 4.2.2.2.
164
57
som inte ser djupare än att åtala en person, missar åklagaren de medverkande
till brotten. Endast i fallet från Göta hovrätt, mål nr B 1338-11, lyckades rätten
komma ett steg närmare detta. Mitt resultat visar att genom att införa en
särskild brottskod för hedersrelaterat brott, tvingas åklagare och polis av
utredningskravet att gå längre i förundersökningen. Genom en lagändring med
heder som motiv till brott i en ny punkt i BrB 29 kap. 2 §, påverkas inte endast
gärningsmannens påföljd som försvårande utan även de medverkandes
påföljder som försvårande.
58
6 Sammanfattande diskussion
Syftet med detta examensarbete har varit att redogöra för om hedersrelaterat
våld och förtryck bör regleras i lag, och i så fall på vilket sätt det bör regleras.
Genom att studera de bakomliggande riskfaktorer och processer som leder
fram
till
hedersrelaterade
brott
på
kvinnor
och
även
män,
har
förklaringsmodellerna kultur, religion, patriarkat, samt psykologi närmare
berörts som bakgrund. Ett kännetecken för samtliga förklaringsmodeller är att
de faktiskt kan förklara varför hedersrelaterat våld sker, vilket i sig är ett
problem, då det tyder på att hedersrelaterade konflikter inte kan förklaras
utifrån ett enda perspektiv. Exempelvis är kritik mot kulturkonfliktteorin att det
begås många typer av brott som inte kan förklaras som en krock mellan olika
kulturella koder. Det är en allmän kännedom att hedersvåld och förtryck sker i
de samhällen i Mellanöstern som just kallas för hederskulturer. Där finns det
inte någon kulturell kod som krockar, utan hedersvåldet måste ha en annan
förklaring. Därför är min uppfattning att en kombination av en rad olika
faktorer, tillsammans ligger till grund för dem bakomliggande processer som
leder till hederskulturen. Viktigt är alltid att titta på varje samhälle för sig och
utifrån hur mycket fokus som ligger på kön, makt, moral och mänskliga
rättigheter förstå hur våldet produceras, upplevs och regleras. Vad som klart är
säkert är att det är en global och multidimensionell fråga samt ett komplext
samhällsproblem.
Rent politiskt är inte denna process levande. Verkligheten är politisk splittring i
en politiskt laddad fråga med en neurotisk bild av islam. Detta är anledningen
till varför utvecklingen har tagit stopp. Genom att våra politiker sätter krokben
på sig själva och kastar över ansvaret på varandra, har frågan gått över från att
vara okunskap till en vi och dem-diskussion. För kunskapen har vi, det vi ännu
inte har, är viljan att trampa dem på tårna. Det föreligger därför en rädsla för att
peka ut minoriteter.
De insatser inom rättsväsendet som faktiskt har gjorts ska dock inte glömmas
bort. Detta rör främst de ovan refererade uppdrag som Åklagarmyndigheten,
Domstolsverket och Brottsoffermyndigheten fick inom ramen för regeringens
59
handlingsplan för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Uppdragen
har lett till utbildning för åklagaren, domare och andra representanter inom
rättsväsendet i frågor kring hedersrelaterat våld och förtryck.166 Frågan är dock
varför regeringen inte berörde hedersbrotten i lagändringen från 2009. Med en
skärpt syn på allvarlig brottslighet i syfte att åstadkomma en skärpt
straffmätning redogjorde regeringen inte på något sätt för ett förslag om
lagändring för införande av hedersrelaterade brott i BrB.167
Det vi behöver göra är att försöka bekämpa normsystemet genom fortsatt
forskning från olika håll. Från den tid då en familj immigrerar till Sverige
måste samhället ingripa innan det går för långt. Visserligen är detta extrema
handlingar, men det extrema ligger åt andra hållet på så vis att vi bygger ett
förtroende redan från början. Det viktiga att minnas är att det är de unga i vårt
samhälle som lider av konsekvenserna ifall vi fortsätter att sätta krokben för
vår egen utveckling. Även vi jurister är skyldiga att bidra med vår del i
utvecklingen då detta är en klumpfråga som ser olika ut i varje fall. Därför
måste alla variabler tas i hänsyn för att kunna lösa frågan, precis som vid vilket
annat våld som helst. Redan i utredningen bör dessa variabler finnas med och
kunna identifieras. Det finns idag sällan en strategi för hur en sådan situation
hanteras, från kommunnivå och uppåt i rättssystemet. Anledningen till att detta
än idag inte skett beror just på att riksdagens och regeringens utredningar om
hedersrelaterat våld och förtryck endast har haft till uppgift att samla kunskap
för att sedan sprida kunskapen. Det saknas därför fortfarande utredningar som
har till syfte att förändra och utvärdera vad som skett och vad myndigheter har
gjort. Det stora mörkertalet för våld och förtryck i en hederskontext beror
mycket på tilliten till just myndigheter. 168 Tilliten finns sällan där i en
hederskontext på grund av att rättsutredningarna inte går till på ”rätt” sätt, där
en sådan utredning är befogad. Idag har rättsutredningarna visserligen blivit
166
Regeringens skrivelse 2007/08:39, i not 14; Brå, rapport 2010:18 i not 14 a.a., s. 92.
Regeringens skrivelse 2007/08:39, i not 14 a.a., s. 30; Dir. 2007:48; omtryck SFS 2010:370;
Betänkande 2009/10:JuU32; Rskr., 2009/10:727.
168
Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 12 f.; Jänterä-Jardeborg, Singer, Schlytter, i not 17 a.a., s.
71 ff.
167
60
bättre på att ta hänsyn till hederskontexten av ett brott169, men vi är fortfarande
en lång väg därifrån.
169
Se avsnitt 4.2.5.
61
7 Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck
Författningar
Brottsbalk (1962:700) [cit. BrB].
Föräldrabalk (1949:381) [cit. FB].
Rättegångsbalken (1942:740) [cit. RB].
Svensk författningssamling
SFS 2010:370, lag om ändring i brottsbalken.
Propositioner
Prop. 1987/88:120 om ändring i brottsbalken m. m. (straffmätning och
påföljdsval m. m.).
Prop. 1993/94:130 om ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder
m.m.).
Prop. 1997/98:96 om vissa reformer av påföljdssystemet.
Prop. 2001/02:59 om hets mot folkgrupp, m.m.
Prop. 2009/10:147 om skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.
Statens offentliga utredning
SOU
1926:32.
Del
2
Processkommissionens
betänkande
angående
rättegångsväsendets ombildning, Rättegång i brottmål.
SOU 2006:30. Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på diskriminering av etniska
och religiösa minoriteter inom rättssystemet.
Utskottsbetänkanden
Justitieutskottets betänkande 2009/10:JuU32, angående skärpta straff för
allvarliga våldsbrott m.m. [cit. Betänkande 2009/10:JuU32].
62
Skrivelser
Riksdagens skrivelse 2009/10:727, angående skärpta straff för allvarliga
våldsbrott m.m. [cit. Rskr., 2009/10:727].
Kommittédirektiv
Direktiv 2007:48, Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. [cit. Dir
2007:48].
Rättsfall
Avgöranden från Högsta domstolen
NJA 2001 s. 464.
NJA 1989 s. 31.
Beslut 2011-05-06, mål nr Ö 5120-09 och Ö 867-10.
Avgöranden från Hovrätterna
Svea hovrätt, dom 2001-04-09, mål nr B 715-01.
Svea hovrätt, dom 2002-05-31, mål nr B 4651-02.
Göta hovrätt, dom 2006-06-26, mål nr B 1339-06.
Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11.
Göta hovrätt, beslut 2011-11-09, mål nr Ö 1845-11.
Göta hovrätt, beslut 2013-03-28, mål nr Ö 3604-12.
Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13.
Svea hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 905-13.
Avgöranden från tingsrätterna
Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00.
63
Uppsala tingsrätt, dom 2002-04-03, mål nr B 237-02.
Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05.
Örebro tingsrätt, beslut, 2011-06-07, mål nr B 5844-10.
Örebro tingsrätt, beslut 2012-11-30, mål nr B 2297-12.
Södertörns tingsrätt, dom 2013-01-03, mål nr B 11113-12.
Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12.
Internationella överenskommelser
Förenta Nationernas resolution A/RES/55/66 3:107, 1 januari 2001 om
avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn.
Förenta Nationernas resolution A/RES/57/179 3:102, 30 januari 2003 om
avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn.
Förenta Nationernas resolution A/RES/59/165, 10 februari 2005 om
avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn.
Litteratur
Asp, Petter, Straffansvar vid brottsprovokation, Norstedts Juridik, Stockholm,
2001. [cit. Asp].
Asp, Petter, Nuotio, Kimmo, Konsten att rättsvetenskapa, Iustus förslag,
Uppsala, 2004. [cit. Asp, Kuotio].
Asp, Ulväng, Jareborg, Kriminalrättens grunder, Iustus förlag, 2 u., Uppsala,
2013. [cit. Asp, Ulväng, Jareborg]. Baker, Nancy, Gregware, Peter, Cassidy, Margery, Family killing fields: Honor
rationales in the murder of women, Violence against women, 5:164, Sage
Publications, New Mexico, 1999. [cit. Baker, Gregware, Cassidy].
Berglund, Kerstin, Straffrätt och Kön, Iustus förlag, Uppsala, 2007. [cit.
Berglund].
Bernitz, Ulf, Finna rätt, Norstedts Juridik, 12 u., Stockholm, 2012. [cit.
Bernitz].
64
Borgeke, Martin, Att bestämma påföljd för brott, Norstedts Juridik, 2 u.,
Stockholm, 2012. [cit. Borgeke].
Borgeke, Martin, Månsson, Chatharina, Sterzel, Georg, Studier rörande
påföljdspraxis med mera, Jure förlag AB, 5 u., Stockholm, 2013. [cit. Sterzel].
Burman, Monica, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor, Iustus förlag, Uppsala,
2007. [cit. Burman].
Dahlström, Strand, Westerlund, Brott och Påföljd, Bruun Juridik AB, 5 u.,
Stockholm, 2014. [cit. Dahlström, Strand, Westerlund].
Diesen, Christian, Bevisprövning i brottmål, Juristförlaget JF AB, Stockholm,
1994. [cit. Diesen, Bevisprövning i brottmål].
Diesen, Christian, Utevarohandläggning och bevisprövning i brottmål,
Juristförlaget AB, Stockholm, 2003. [Diesen, Utevarohandläggning].
Driss, Mohammed, Abbas, Tahir, Honour, Violence, Women and Islam,
Routledge, London, 2010. [cit. Mohammed, Tahir].
Granhag, Per Anders, Christianson, Sven Å, Handbok i rättspsykologi, Liber
AB, Stockholm, 2008. [cit. Granhag, Christianson].
Grutzky, Eduardo, Jarl-Åberg, Cecilia, Kock, Stefan, Från tvångsäktenskap till
balkongmord: ingång till hederskulturen, ALMAeuropa, Stockholm. [cit.
Grutzky, Jarl-Åberg, Kock].
Hansson, Merike, Perspektiv på manlighet och heder, Gothia förlag,
Stockholm, 2010. [cit. Hansson].
Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole & Wennberg,
Suzanne, Brottsbalken. En kommentar. Del I (1-12 kap.), 7 u, Norstedts
Juridik, Stockholm, 2013. [cit Holmqvist, Del I].
Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole & Wennberg,
Suzanne, Brottsbalken. En kommentar. Del II (13-24 kap.), 7 u, Norstedts
Juridik, Stockholm, 2013. [cit Holmqvist, Del II].
Jareborg, Nils, Allmän Kriminalrätt, Iustus förlag, Uppsala, 2001. [cit.
Jareborg].
65
Jareborg, Nils, Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, Norstedts Juridik, 3 u.,
Stockholm, 2010. [cit. Jareborg, Zila].
Jänterä-Jardeborg, Schlytter, Singer, Familj, Religion, Rätt, Iustus förlag,
Uppsala. 2010. [cit. Jänterä-Jardeborg, Schlytter, Singer].
Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, Studentlitteratur, Lund,
2013. [cit. Korling och Zamboni].
Leijonhufvud, Wennberg, Straffansvar, Norstedts Juridik, 8 u., Stockholm,
2009. [cit. Leijonhufvud].
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, Norstedts Juridik, 2 u.,
Stockholm, 2007. [cit. Sandgren].
Sarnecki, Jerzy, Introduktion till kriminologi, Studentlitteratur AB, 2 u., Lund,
2009 [cit. Sarnecki].
Sedem, Mina, Rädsla för förlust av liv och heder, Stockholms Universitet,
Stockholm, 2012. [cit. Sedem].
Schlytter, Astrid, Rätten att själv få välja, Studentlitteratur, Lund, 2004. [cit.
Schlytter].
Welchman, Lynn, Hossain, Sara, Honour – crimes, paradigms and violence
against women, Zed Books, London & New York, 2005. [cit. Welchman,
Hossain].
Wikan, Unni, En fråga om heder, Ordfront förlag, Stockholm, 2005. [cit.
Wikan, En fråga om heder].
Wikan, Unni, Om heder, Bokförlaget Diablos AB, Göteborg, 2009. [cit.
Wikan, Om heder].
Rapporter från regering och myndigheter
Brottsförebyggande rådet, rapport 2010:18, Mäns våld mot kvinnor,
hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer,
Stockholm, 2010. [cit. Brå, rapport 2010:18].
Brottsförebyggande rådet, rapport 2012:7 Hatbrott 2011. [cit. Brå, 2012:7].
66
Brottsförebyggande
rådet,
rapport
2012:1,
Polisens
utredning
av
hedersrelaterat våld, Stockholm, 2012. [cit. Brå, rapport 2012:1].
Kriminalvårdens
projekt
Nr:
2013:268,
Hedersrelaterat
våld.
[cit.
Kriminalvården, 2013:268].
Länsstyrelsen i Södermanlands Län, Rapport Nr 2004:4, Frigörelse på egna
villkor, 2004. [cit. Länsstyrelsen i Södermanlands Län].
Länsstyrelsen i Västmanlands Län, Förtryck och våld i hederns namn, 2006.
[cit. Länsstyrelsen i Västmanlands Län].
Länsstyrelsen Östergötland, Om våld i hederns namn, Linköping, 2010. [cit.
Länsstyrelsen Östergötland].
Regeringens skrivelse 2007/08:39, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld
mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade
relationer, Stockholm, 2007. [cit. Regeringens skrivelse 2007/08:39].
Rikspolisstyrelsen, Kunskapscentrum, Hedersnormer och hedersrelaterat våld,
Stockholm, 2009. [cit. Rikspolisstyrelsen].
Åklagarmyndigheten, Hedersrelaterat våld, Handbok, Utvecklingscentrum,
Göteborg, 2006. [cit. Åklagarmyndigheten].
Åklagarmyndigheten, Domstolarnas påföljdspraxis vid vissa våldsbrott,
Stockholm och Göteborg. [cit. Åklagarmyndigheten, 2007].
Artiklar
Feldner, Yotam, ”Honor” Murders - why perps get off easy, Middle east
quarterly, 2000. [cit. Feldner].
Hasan, Manar, The politics of honor: patriarchy, the state and the murder of
women in the name of family honor, Journal of Israeli History: Politics,
Society, Culture, Tel Aviv, 2010. [cit. Hasan]
Herlitz, Carl, Erik, Delaktighet i brott i ljuset av NJA 1992 s 474 - en förvirrad
del av straffrätten?, Juridisk Tidskrift, 1996-97. [cit. Herlitz].
67
Ijzerman, Hans, Cohen, Dov, Grounding cultural syndromes: Body
comportment and values in honor and dignity cultures. European Journal of
Social Psychology, Illinois, 2010. [cit. Ijzerman].
Leung, Angela. & Cohen, Dov, Within- and between culture variation:
Individual differences and the cultural Logics of honor, face and dignity
cultures, Journal of Personality and Social Psychology, 2011. [cit. Leung,
Cohen].
Leviner, Pernilla, Förbudet mot barnaga i Sverige ur ett jämförande perspektiv
– effekter och utmaningar, Juridisk Tidskrift 2013-14 nr 3, s. 578. [cit.
Leviner].
Mahmoudi, Said, Om hedersmord, Juridisk Tidskrift, 2002-03, s. 244 [cit.
Mahmoudi].
Rupa, Reddy, Gender, Culture and the Law: Approaches to ’Honour Crimes’
in the UK, Springer Sience and Business Media, London, 2008. [cit. Rupa]
Trivers, Robert, Parental investment and sexuall selection. Chicago, 1972. [cit.
Trivers, Parental investment].
Trivers, Robert. Parent-offspring conflict. American Zoologist, Cambridge,
Massachusetts, 1974. [cit. Trivers, Parent-offspring conflict].
Elektroniskt material
Engström, F, Hon vägrade gömma sig, Aftonbladet, 2002-01-22,
http://www.aftonbladet.se
Tillgänglig på: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10254796.ab
Eriksson, Thord, Fadimes öde väckte Sverige, Dagens Nyheter, 2004-01-16
http://www.dn.se
Tillgänglig på: http://www.dn.se/insidan/fadimes-ode-vackte-sverige/
Svenska Akademins ordbok, 2013. [cit. SAOB].
Tillgänglig på: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
68
Övrigt
Amnesty International, Hedersmord, [cit. Amnesty International].
Amnesty International, Mäns våld mot kvinnor i nära relation, Stockholm,
2011. [cit. Amnesty, Mäns våld mot kvinnor i nära relation].
Belfrage, Henrik, Patriark – Bedömning av risk för patriarkat våld med heder
som motiv, Forsknings- och kompetenscentrum vid Rättspsykiatriska
regionkliniken, Sundsvall, 2005. [cit. Belfrage].
Bo Lagerqvist, föreläsning vid polishögskolan i Stockholm, 2014-03-28.
Jemteborn, Annika, Å stå på sig, på egna ben, Rapport i socialt arbete 1162005, Stockholm, 2005. [Jemteborn].
Nationellt centrum för kvinnofrid, Hedersrelaterat våld och förtryck, Uppsala,
2010. [Nationellt centrum för kvinnofrid]
Save the Children Sweden, Gender-Based Sexual Violence Against Teenage
Girls in the Middle East, Libanon, 2007. [cit Save the Children].
Schlytter, Astrid, Linell, Hanna, Hedersrelaterade traditioner i en svensk
kontext, FoU Nordväst, Forskningsrapport 2008:2, Stockholm, 2008. [cit.
Schlytter, Lindell].
Schlytter, Astrid, Hedersmord – kännetecken, seminarium om hedersrelaterat
våld och förtryck genom Origo i Stockholms län, Polishuset, Kungsholmen,
2014-03-13.
69
Fly UP