Hedersmotiv som försvårande omständighet JURIDISKA INSTITUTIONEN
by user
Comments
Transcript
Hedersmotiv som försvårande omständighet JURIDISKA INSTITUTIONEN
JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Hedersmotiv som försvårande omständighet Seles Bitar Examensarbete med praktik i straffrätt, 30 hp Examinator: Anna Kaldal Stockholm, Vårterminen 2014 Abstract This paper concerns honour related violence and oppression [cit. HRV] and its impact on the Swedish criminal justice system. The purpose of this paper is therefore to look at the needs of Swedish legislation in the area. More specifically the questions addressed are, if HRV should be regulated by law and if so, how it can or should be regulated. The problem in this area is based on the complexity that underlies the violence. Without an understanding as to why the violence occurs, crimes are prosecuted without a motive as an aggravating circumstance. A new regulation of honour crimes in the Swedish penal code would encounter this and honour crimes committed with a motive would be treated as an aggravating circumstance. For better understanding of such a motive to HRV, the underlying risk factors that lead to crimes of honour are studied through the explanatory models of culture, religion, patriarchy, and psychology. This paper shows that what characterises all explanatory models is that each one alone can explain why HRV takes place. This in itself is a problem since it indicates that honour related crimes cannot be explained from only one perspective. Through studying Swedish case law in the area, it is shown that the court take little to no account to the motive of the crime, nonetheless to the crime as an honour related crime. According to the Swedish Penal Code chapter 29 § 1 subparagraph 2, the court should consider the motive of a crime as an aggravating circumstance. However, there is room for divergent views on which penal value different offenses should be considered to have. The legislature's intention has been that the court, in its evaluation of the penal value, should take into account both the general understanding of the law and also the principles developed by case law. As mentioned, the problem here is the absence of consistent case law. Therefor the legislature’s intention in this specific paragraph does not have the right impact on honour related crimes. Thus the motive behind HRV should be regulated specifically in the Swedish penal code as an aggravating circumstance in chapter 29 § 2. 1 Förord Jag vill tillägna detta arbete till alla flickor, pojkar, kvinnor och män som fallit offer för hedersrelaterat våld och förtryck och samtidigt fallit offer för rättens misslyckande att beakta hedern som motiv. Förhoppningsvis blir detta arbete en liten knuff i rätt riktning. Jag är för evigt tacksam till min underbara familj, mina föräldrar och två syskon, ni är mina stjärnor i livet. Jag älskar er. Seles Bitar Stockholm, den 9 juni 2014 2 Förkortningar BrB Brottsbalk (1962:700) BRÅ Brottsförebyggande rådet Dir. Kommittédirektiv FB Föräldrabalk (1949:381) FN Förenta Nationerna HBV Honour based violence HD Högsta domstolen HovR Hovrätt HRV Honour related violence JT Juridisk Tidskrift NJA Nytt Juridisk Arkiv Prop. Proposition Rskr. Riksdagens skrivelse RB Rättegångsbalk (1942:740) SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredning TR Tingsrätt 3 1 INLEDNING 6 1.1 INTRODUKTION 6 1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 7 1.3 AVGRÄNSNING 8 1.4 METOD OCH MATERIAL 9 1.5 DISPOSITION 11 2 HEDERN SOM EN SAMHÄLLSNORM 12 2.1 DEFINITION OCH TERMINOLOGI 12 2.2 HEDERSIDEOLOGI 15 2.3 KULTURKONFLIKTER 16 2.4 RELIGION 19 2.5 PATRIARKATET 19 2.6 PSYKOLOGI 22 3 HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK 24 3.1 HEDERSRELATERAT VÅLD I RELATION TILL MÄNS VÅLD MOT KVINNOR 24 3.2 VARFÖR BROTTEN SKER 27 4 SVENSK RÄTT 29 4.1 FÖRUNDERSÖKNING 29 4.2 MATERIELL STRAFFRÄTT 29 4.2.1 BROTT 29 4.2.1.1 OTILLÅTEN GÄRNING 30 4.2.1.2 PERSONLIGT ANSVAR 32 4.2.2 PÅFÖLJDSBESTÄMNING 33 4.2.2.1 STRAFFVÄRDE 34 4.2.2.2 HATBROTT BRB 29. KAP 2 § P. 7 37 4.2.2.3 PÅFÖLJDSVAL 38 4.3.3.4 STRAFFMÄTNING 39 4.3 RÄTTSAVGÖRANDEN 39 4.3.1 SVEA HOVRÄTT, DOM 2001-04-09, MÅL NR B 715-01 40 4.3.2 SVEA HOVRÄTT, DOM 2002-05-31, MÅL NR B 4651-02 41 4 4.3.3 GÖTA HOVRÄTT, DOM 2011-07-05, MÅL NR B 1338-11 43 4.3.4 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE, DOM 2013-05-07, MÅL NR B 334-13 46 4.3.5 SVEA HOVRÄTT, DOM 2013-10-16, MÅL NR B 905-13 48 5 ANALYS 50 5.1 BÖR STRAFFRÄTTEN ANPASSAS EFTER HEDERSKONTEXTEN? 50 5.2 RESULTAT OCH SLUTSATS 55 5.3 HUR BÖR STRAFFRÄTTEN ANPASSAS EFTER HEDERSKONTEXTEN? 55 5.4 HEDERSBROTT SOM NYTT MOTIVBROTT I BRB 29:2 57 5.5 RESULTAT OCH SLUTSATS 57 6 SAMMANFATTANDE DISKUSSION 59 7 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 62 5 1 Inledning 1.1 Introduktion Den stora debatten kring heder bröt främst ut på sent 1990-tal efter Pela Atroshis och Fadime Sahindals död. Den norska socialantropologen Unni Wikan kallar Fadime Sahindal för en av vår tids martyrer som upplyste oss om vårt samhälles största folkhälsoproblem.1 Debatten får ett nytt liv varje gång vi förlorar en samhällsmedborgare på grund av heder, men den avtar ganska snabbt och är något vi tyvärr glömmer bort mellan morden. Uppmärksamheten på problematiken har satts i ett vi och dem-perspektiv kring skuld. Frågor som upplysts har varit vems fel det är och vem som ska utpekas som bov, är de andras våld deras eget fel eller är det vårt fel som majoritetssamhälle att vi inte förstår våldet? Men vad är egentligen heder? En liten fråga med alldeles för många svar. Problematiken är världsomfattande. Hedersrelaterat våld och förtryck utgör brott mot de mänskliga rättigheterna. Enligt en resolution i FNs generalförsamling år 2001 uppmanas medlemsstaterna att: “That crimes against women committed in the name of honour are human right issues and that States have an obligation to exercise due diligence to prevent, investigate and punish the perpetrators of such crimes.”2 Då medlemsstaterna är skyldiga att respektera folkrättens regler gäller detta även den ovan refererade. Länderna är därför skyldiga att i nationell lagstiftning omsätta dessa åtaganden. Med ett i Sverige fungerande rättssystem som förverkligar lagarna, gäller i detta hänseende att klargöra att hedersrelaterade handlingar förbjuds. Idag är inte detta uttryckligen reglerat i 1 Wikan, Unni, En fråga om heder, Ordfront förlag, Stockholm, 2005, s. 57 [cit. Wikan, En fråga om heder]. 2 Förenta Nationernas resolution A/RES/55/66 3:107, 1 januari 2001; Jmf Förenta Nationernas resolution A/RES/57/179 3:102, 30 januari 2003; Förenta Nationernas resolution A/RES/59/165, 10 februari 2005. 6 lag. Tydligast syns behovet av detta i det stora mörkertalet av sådan brottslighet. I media uppmärksammas främst de grövsta formerna av hedersrelaterade brott, nämligen hedersmorden.3 Det är däremot endast i ett fåtal fall som våldet och förtrycket eskalerar till ett i straffrättslig mening begånget mord enligt brottsbalk (1962:700) 3 kap. 1 § [cit. BrB] eller dråp enligt BrB 3 kap. 2 §. I en nationell studie gjord av Länsstyrelsen i Södermanlands län uppskattades ett tämligen omfattande mörkertal av hedersrelaterat våld och förtryck och att det med all säkerhet finns ett stort dolt behov av stöd och insatser.4 1.2 Syfte och frågeställning Som titeln på denna uppsats demonstrerar, berör detta arbete frågan; beaktas hedersrelaterat våld och förtryck i det straffrättsliga systemet? Syftet med denna uppsats är därför att titta på lagstiftningsbehovet på området och redogöra för om hedersrelaterat våld och förtryck bör regleras i lag samt hur det i så fall bör regleras. Problemet på området bygger på den komplexitet som ligger bakom detta våld. Utan en förståelse för våldet bedöms brotten utan ett motiv och utan straffskärpning. En ny reglering av hedersbrott i gällande rätt skulle motverka detta och brott som begås med ett hedersmotiv skulle behandlas som en försvårande omständighet. Frågorna som behandlas för att uppnå syftet är därför: • Bör straffrätten anpassas efter hederskontexten? • Hur bör straffrätten anpassas efter hederskontexten? Anledningen till att just detta ämne valts ligger främst i att det idag är en aktuell fråga. Visserligen har heder som sådan behandlats i stor omfattning, dock är juridisk forskning på området idag knapphändig. Att just beröra hedersmotivet genom förslag på lagändring har inte behandlats tidigare. Enligt min mening är anledningen till detta inte brist på relevans, utan snarare brist på kunskap. 3 Se Engström, Aftonbladet 2002-01-22; jmf Eriksson, Dagens Nyheter 2004-01-16. Länsstyrelsen i Södermanlands Län, Rapport Nr 2004:4, Frigörelse på egna villkor, 2004, [cit. Länsstyrelsen i Södermanlands Län]; 4 7 1.3 Avgränsning Som kort redovisats i introduktionen är detta ett världsomfattande problem som sträcker sig längre än min frågeställning. Hedersproblematiken återfinns därför inte endast inom juridiken. Emellertid är detta en framställning i straffrätt som begränsats till att uteslutande belysa brottmål. Hederskontextens påverkan på påföljdsbedömningen belyser det hedersrelaterade problemets omfattning i svensk rätt. Detta synes främst i dess påverkan på gradindelningen, straffvärde, påföljd och straffmätning. Ytterligare har arbetet avgränsats genom att hedersbrottet främst beskrivs utifrån ett motiv med en jämförelse med konstruktionen av hatbrottet i BrB 29 kap. 2 § 7 p., för att studera om paralleller kan dras mellan motiven till dessa brott. Även hedersbrotten sträcker sig längre än min framställning då även andra brottsbalksbrott än just mord begås med ett hedersmotiv. Hedersmorden belyses dock närmare för att framföra domstolens beaktande av hedersmotivet. När det gäller den materiella straffrätten har endast de delar som är väsentliga för arbetets syfte beaktats. Brottsbalkens olika delar avgränsas på så sätt att endast väsentliga delar för hedersbrott som försvårande omständighet belyses. Ordvalen kring heder har i arbetet främst varit hon och kvinnor. Av praktiska skäl har jag valt att inte alltid uttryckligen nämna män (han) och homo- och bisexuella samt transpersoner. Med hon avses dock praktiskt taget alltid även denna grupp som utsatta av det hedersrelaterade våldet och förtrycket. I denna framställning skall användandet av ordet familj likställas med ordet släkt. Familjen i en hederskontext består inte endast av föräldrar och barn, utan går längre än så. Släkten betraktas därför som en och samma familj. I den juridiska litteraturen talas främst om gärningsman och medgärningsmän. För att underlätta för läsaren och uppnå en balans mellan offer och tilltalad, har just denna terminologi valts. Emellertid skall inte uteslutas att även kvinnor kan vara gärningsmän i hedersärenden. 8 1.4 Metod och material Att tala om en vedertagen juridisk metod inför detta arbeta skulle vara missvisande. För att beröra en juridisk frågeställning krävs ofta flera olika metoder, anpassade efter just det aktuella problemet. Desamma gäller även denna framställning. 5 För att uppnå syftet har de rättsdogmatiska och empiriska metoderna använts genom att dra paralleller mellan den straffrättsliga generella regleringen i teorin med den straffrättsliga regleringen i praktiken. För att göra detta undersöks hur hedersbrott idag beaktas i svensk rätt ur ett motivhänseende. För att förstå motivet till hedersbrotten studeras bakomliggande riskfaktorer och processer som leder fram till hedersrelaterade brott, genom att förklaringsmodellerna kultur, religion, patriarkat, samt psykologi närmare berörs som bakgrund. Att beröra hedersmotivet genom förslag på lagändring är visserligen en rättspolitisk fråga, men är i just detta fall nödvändigt då det inte finns någon särskild brottskod för hedersrelaterad brottslighet. På så sätt införs ett förslag för att tillgodose det faktum att ett brott är hedersrelaterat. De bakomliggande orsakerna till våldet har i framställningen presenterats genom att använda det transcendenta komparativa perspektivet och på så sätt jämföra rätten med hederskulturen ur ett moraliskt och psykologiskt synsätt.6 Hierarkin i den allmänt accepterade rättskälleläran rör lagstiftning, förarbete, rättspraxis och doktrin. Då heder inte uttryckligen finns reglerad i svensk rätt har inte rangordningen i rättskälleläran kunnat följas och annat material har därför även använts.7 För att uppnå uppsatsens syfte och frågeställning har i första hand lagar, förarbeten och juridisk doktrin om den grundläggande straffrättsliga regleringen i svensk rätt använts. Detta gäller främst BrB uppbyggnad samt påföljdsbedömningen. I andra hand har olika myndighetsarbeten och handböcker använts för att definiera heder ur ett straffrättsligt förhållningssätt för att sedan genom icke allmänt accepterade 5 Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, Studentlitteratur, Lund, 2013, s. 17. [cit. Korling, Zamboni]. 6 Asp, Petter, Nuotio, Kimmo, Konsten att rättsvetenskapa, Iustus förslag, Uppsala, 2004, s. 47 ff. [cit. Asp, Kuotio]. 7 Bernitz, Ulf, Finna rätt, Norstedts Juridik, Stockholm, 2012, s. 32 f. [cit. Bernitz]. 9 rättskällor beskriva den grundläggande bakgrunden till våldet. Detta har främst varit litteratur, artiklar och tidskrifter om hedersvåldet.8 För att kunna besvara den rättspolitiska frågan kring hur hedersmotivet bör regleras i svensk rätt har främst domstolarnas bedömning i fem rättsfall belysts ingående. Urskillningsmetoden som användes för att välja just dessa fem fall var att de ur hederskontextuellt och även juridiskt hänseende var oerhört likartade. Från relationen mellan offer och gärningsman till det faktiska brottet, fanns så likartade variabler att hedersmotivet till brotten borde ha behandlats på likartat sätt. Fallen belyser därför domstolarnas avsaknad av enhetlig rättspraxis på området. Hederskontexten av ett brott berördes främst i underinstansernas domar, och det var därför viktigt att inte endast beröra avgöranden från överinstanserna, utan att även titta på underinstansers avgöranden i dessa mål. Framställningen är uppdelad i två delar, en deskriptiv del som föregår en analytisk del. Genom materialet har bakgrunden redovisats i den deskriptiva delen och ger en inblick i ämnet heder och juridikens straffrättsliga uppbyggnad. Frågeställningarna har i den analytiska delen besvarats och kommenterats med en slutsats och ett slutligt resultat. Utgångspunkten är hela tiden den deskriptiva delen, men det är i analysen som den juridiska problematiken belyses. Genom min praktikplats på Stockholms tingsrätt i samband med mitt uppsatsskrivande, har största delen av materialet erhållits genom lån från tingsrättens interna bibliotek. Vid praktikens slutskede lånades böckerna från Stadsbiblioteket, Stockholms universitetsbibliotek samt biblioteket för socialt arbete. De psykologiska artiklarna har innehafts av mig sedan jag läste specialkursen Rättspsykologi under höstterminen 2013. Rättsfallen i arbetet har erhållits genom en fritextsökning på Infotorg. Då begreppet heder inte finns kodat i svensk rätt, finns det inte heller i domstolarnas söksystem. Detta har föranlett att använda brottsoffrens respektive namn vid sökningen om de 8 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, Norstedts Juridik, Stockholm, 2007, s. 36 ff. [cit. Sandgren]. 10 massmedialt uppmärksammade morden. Jag blev uppmärksammad på resterande rättsfall genom ett seminarium lett av Astrid Schlytter för chefer och yrkesverksamma inom Polismyndigheten och övriga rättsväsendet.9 1.5 Disposition I kapitel ett ges en övergripande bakgrund till hedersproblematiken. Här belyses även bakgrunden till ämnesvalet med syfte, frågeställningar och andra överväganden som berört arbetet. De tre kommande avsnitten berör den deskriptiva delen. I det andra avsnittet berörs heder som en samhällsnorm genom att den definieras ur ett straffrättsligt perspektiv och genom förklaringsmodellerna kultur, religion, patriarkat och psykologi. Den omfattande bakgrunden ger läsaren en förståelse kring problematikens omfattning. Det kommande avsnittet berör hedersrelaterat våld i relation till kategorin mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Detta görs för att ge en förståelse kring varför ämnet bör belysas i svensk rätt samt varför ett särskiljande är av betydelse. I avsnitt fyra ges en presentation över det svenska straffrättsliga systemet från handling till påföljd. I samma avsnitt ges en närmare beskrivning av fem rättsfall som på något sätt berört hederskontexten av handlagen. Detta upplyser läsaren om domstolens avsaknad av enhetlig rättspraxis på området, ur avseendet hur hedern beaktas. Varje rättsfall avslutas med en kommentar kring om och hur domstolarna berört hedersmotivet. Avsnitt fem är den analytiska delen av uppsatsen. Där analyseras frågeställningarna för att sedan diskuteras och besvaras. Avsnittet är uppdelat i två delar för vardera frågeställning. Arbetet avslutas med ett diskussionsavsnitt. 9 Schlytter, Astrid, Hedersmord – kännetecken, seminarium om hedersrelaterat våld och förtryck genom Origo i Stockholms län, ett resurscentrum för hedersrelaterat våld och förtryck, 2014-03-13, Polishuset, Kungsholmen. 11 2 Hedern som en samhällsnorm 2.1 Definition och terminologi Definitionen av begreppet heder i en ordbok är bland annat anseende, aktning, förtjänst, erkännande, ära, beröm, stolthet, vördnad och respekt. Gemensamt för alla dessa begrepp är att de är positivt laddade.10 Vad som krävs för att uppnå den respekt som ordet symboliserar varierar beroende på samhällsstruktur. I samhällen med hedersnormer ger handlingar som upprättar och återställer hedern en social ställning och rang i den egna gruppen, även om dessa handlingar är kriminaliserade i gällande rätt. Denna framställning behandlar just denna heder. Med hedern i behåll bevaras det goda anseendet ur ett moraliskt perspektiv. En del forskare menar att för kvinnan i denna situation handlar det främst om hennes pålitlighet i ett sexuellt avseende, medan andra utpekar frågan om makt och manlig dominans genom auktoritet från fadern eller familjens överhuvud som bakgrundsorsak till problemet. Det handlar då om det patriarkala samhället med fokus på manlig auktoritet över kvinnan. Det centrala i användandet av hedersvåld är då att kontrollera kvinnan och behålla det patriarkala samhället. Det finns även andra forskare som pekar på att problemet inte har en enda bakomliggande orsak utan att det handlar om en kombination av olika faktorer.11 Vad som är viktigt att minnas är även att vi människor reagerar olika på en och samma situation. Det går därför inte att påstå att alla människor med samma kulturella bakgrund beter sig på samma sätt. Likväl gäller detta hedersrelaterat våld och förtryck. Brott i en hederskontext går ut på utövandet av makt. I detta fall talar man inte om makt utifrån ett demokratiskt samhällsperspektiv med staten i fokus, utan om makt med familjen i fokus. När man lever i ett system med en utgångspunkt att utöva sådan makt över sina medmänniskor måste man 10 SAOB; Åklagarmyndigheten, Hedersrelaterat våld, Handbok, Utvecklingscentrum, Göteborg, 2006, s. 6, [cit. Åklagarmyndigheten]; Schlytter, Astrid, Rätten att själv få välja, Studentlitteratur, Lund, 2004, s. 24, [cit. Schlytter]. 11 Länsstyrelsen i Södermanlands Län i not 4 a.a., s. 3ff.; Åklagarmyndigheten, i not 10 a.a., s. 13ff.; Baker, Nancy, Gregware, Peter, Cassidy, Margery, Family killing fields: Honor rationales in the murder of women, Violence against women, 5:164, Sage Publications, New Mexico, 1999, s. 165 ff., [cit. Baker, Gregware, Cassidy]. 12 agera såsom systemet vill, i annat fall kan det bli en ”bugg” i systemet som måste åtgärdas. Valmöjligheten att inte följa systemet existerar därför sällan för enskilda personer i dessa kulturer.12 Begreppet heder i den bemärkelse som behandlas i detta arbete används i många olika sammanhang och har därför ingen enhetlig definition eller bakomliggande orsak. 13 Varje myndighet, forskare och opinionsbildare har nämligen sin egen specifika definition. Visserligen påminner dessa definitioner om varandra men tittar man noggrant märker man att terminologin skiljer sig åt. Trots denna oenighet är dessa aktörer eniga om en sak, nämligen att det finns personer vars vardag styrs av begränsningar utifrån hedersrelaterade värderingar.14 Det faktum att det saknas en gemensam och allmänt accepterad definition av hedersrelaterat våld och förtryck kvarstår.15 Det alla definitioner har gemensamt är att det hedersbegrepp som ligger till grund för hedersrelaterat våld och förtryck bygger på kontroll av kvinnans sexualitet och kyskhet. 16 Eftersom alla människor är födda av en kvinna, behöver män kontrollera kvinnors sexualitet. Heder i denna mening är ett absolut begrepp; något en man och familjen har eller inte har. Kvinnan i sig har ingen heder, utan det är hennes handlingar som avgör mannens heder. Mannens handlingar kan inte reflektera hedern. Kvinnans oskuld är mannens bevis på hennes existens för honom. På sätt och vis är då inte hennes kropp riktigt hennes.17 12 Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 67 ff.; Grutzky, Eduardo, Jarl-Åberg, Cecilia, Kock, Stefan, Från tvångsäktenskap till balkongmord: ingång till hederskulturen, ALMAeuropa, Stockholm, 2008, s. 18 [cit. Grutzky, Jarl-Åberg, Kock]; Schlytter, i not 10 a.a., s. 12 ff. 13 Wikan, Unni, Om heder, Bokförlaget Diablos AB, Göteborg, 2009, s. 9 [cit. Wikan, Om heder]; Welchman, Lynn, Hossain, Sara, Honour – crimes, paradigms and violence against women, Zed Books, London & New York, 2005, s. 4ff., [cit. Welchman, Hossain]. 14 Regeringens skrivelse 2007/08:39, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, Stockholm, 2007, s 13 [cit. Regeringens skrivelse 2007/08:39]; Brottsförebyggande rådet, rapport 2010:18, Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, Stockholm, 2010, s. 27 ff., [cit. Brå, rapport 2010:18]. 15 Länsstyrelsen i Västmanlands Län, Förtryck och våld i hederns namn, 2006, s. 7, [cit. Länsstyrelsen i Västmanlands Län]; Åklagarmyndigheten, i not 10 a.st. 16 Welchman, Hossain i not 13 a.a., s. Xi ff., Amnesty International, Hedersmord, s. 4, [cit. Amnesty International]. 17 Jänterä-Jardeborg, Singer, Schlytter, Familj, Religion, Rätt, Iustus förlag, Uppsala. 2010, s. 64 ff., [cit. Jänterä-Jardeborg, Singer, Schlytter]; Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 70; Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05, s. 27 f. 13 I Regeringens definition av hedersrelaterat våld och förtryck definieras kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet som starkt knuten till kollektivet.18 Visserligen bygger hederskulturen på kollektivet, dock blir detta en för snäv definition då fysiskt och psykiskt våld och förtryck i syfte att bevara, reparera och återupprätta familjens heder även kan ske utanför kollektivet. Den brottsliga gärningen behöver därför inte alltid ha skett kollektivt eller haft en kollektiv koppling, utan motivet och strävan är då istället kollektivt. Ett fiktivt exempel på detta kan vara om en fader mördar sin dotter på grund av att hedern blivit befläckad. Mordet sker utan att fadern diskuterar det med kollektivet, dock begår han brottet just för att kollektivet inte ska smutskasta hans familj. Regeringen använder även ordet anseende istället för heder för att beskriva oskuld och kyskhet i en hederskontext.19 Ordet heder må vara positivt förankrat i våra ordböcker men har idag fått fotfäste kring problemet i vårt samhälle. Heder har idag även blivit ett internationellt begrepp för detta våld och förtryck genom det engelska begreppet honour related violence [HRV] 20 eller honour based violence [HBV]21. Att endast använda sig av ordet anseende kan rubba själva betydelsen då återupprättelse av heder inte i alla fall nödvändigtvis är detsamma som anseende. Åklagarmyndighetens definition av hedersrelaterat våld och förtryck, från 2006, lyder: ”Hedersrelaterat våld är brott riktade mot någon - ofta en släkting – som, enligt gärningsmannens och övriga släktens eller gruppens uppfattning, riskerar att vanära eller har vanärat gärningsmannens, släktens eller gruppens heder, i syfte att förhindra att hedern skadas eller förloras alternativt för att reparera eller återställa den skadade eller förlorade hedern.”22 I straffrättsligt hänseende omfattar denna definition mer. Terminologin som används för att faktiskt precisera hedersrelaterat våld som ett brott är något 18 Regeringens skrivelse 2007/08:39, i not 14 a.a., s. 12. Ibid. 20 Driss, Mohammed, Abbas, Tahir, Honour, Violence, Women and Islam, Routledge, London, 2010, s. 183 [cit. Mohammed, Tahir]. 21 Wikan, i not 13 a.a., s. 62. 22 Åklagarmyndigheten, i not 10 a.st. 19 14 som andra myndigheter inte behövt ta hänsyn till. Vad som kan läsas ur denna definition är att hedersbrottet omfattar att bevara, reparera och återupprätta hedern. Vidare förstås att inte endast kvinnor, utan även män utsätts för våldet då Åklagarmyndigheten använder sig av ordet någon istället för att faktiskt skriva ut ordet kvinnor. Dessa män är oftast homo- och bisexuella samt transpersoner. Hedersförtryck utövas även över de män i familjen och gruppen som faktiskt måste straffa sina systrar och kusiner, själva tvingas till giftermål mot sin vilja eller har flickvänner som lever under hedersrelaterat våld och förtryck. I det sistnämnda exemplet riskerar pojkvännerna att själva utsättas för våldet av flickvännens familj.23 Både offer och gärningsman kan vara vem som helst samt bestå av en eller flera personer. Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården, i sitt pågående projekt om hedersrelaterat våld, utgår från Åklagarmyndighetens definition.24 Då detta är en straffrättslig framställning har Åklagarmyndighetens definition använts även här då den idag kommer närmast till en straffrättslig definition. 2.2 Hedersideologi Pernilla Ouis25 talar om en hedersideologi, istället för en hederskultur. Detta ger en bättre förståelse för hur stort problemet faktiskt är. Det är även lättare att förstå att alla som invandrar till Sverige från ett gruppbaserat samhälle inte tänker på samma sätt. En ideologi är en åsikt kring hur världen ska se ut och hur vi ska bete oss i den världen. Det går inte att tvinga en person med en viss politisk uppfattning att ändra uppfattning. På samma sätt går det inte att tvinga en person med hedersideologiska åsikter att sluta utöva kontroll över sin 23 Göta hovrätt, dom 2006-06-26, mål nr B 1339-06; Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11, s. 9 f. 24 Kriminalvårdens projekt Nr: 2013:268, Hedersrelaterat våld, [cit. Kriminalvården, 2013:268]; Rikspolisstyrelsen, Kunskapscentrum, Hedersnormer och hedersrelaterat våld, Stockholm 2009, s. 8 [cit. Rikspolisstyrelsen]. 25 Pernilla Ouis är lektor och forskare vid Internationell Migration och Etniska Relationer vid Malmö Högskola. Under 2006 var hon på uppdrag av Rädda Barnen Sverige, forskningsledare för ett projekt om sexuellt våld mot tonårsflickor. Projektet Gender-Based Sexual Violence Against Teenage Girls in the Middle East, syftade till att göra en situationsanalys kring hedersrelaterat våld i tre länder i Mellan Östern. I rapportens slutskede ansåg Rädda Barnen att delar av analysen inte överensstämde med Rädda Barnens värdegrund. Rädda Barnen strök de delar från rapporten där Ouis använde sig av begreppen culture, traditions, communities och societies. De menade att den skapade ett vi och dom-tänkande som kunde uppfattas som generaliserande och polariserande. 15 kvinnas sexualitet och kyskhet, då det är hela grundtanken bakom ideologin.26 Ouis talar även om bieffekter till hedersideologin som innefattar kontroll över homo- och bisexuella samt transpersoners sexuella läggning. Som nämnts ovan omfattar bieffekterna även kontroll över att männen i familjen och gruppen faktiskt kontrollerar sina systrar och kusiner. Med andra ord är bieffekterna stora.27 Begreppet hedersideologi markerar därför att inte alla människor med samma kulturella bakgrund nödvändigtvis tänker likadant. Utan det är en ideologi som vissa har. Det är därför missvisande att använda sig av ordet kultur, då det omfattar alla människor från den kulturen. Visserligen omfattar begreppet hedersideologi det tankesätt dessa människor har, dock har begreppet hederskultur fått fotfäste i vårt samhälle, precis som begreppet heder. Att då istället uttrycka att en del grupper och familjer från den kulturen lever efter en hederskontext är lättare att förstå än att tala om begreppet hedersideologi på rak arm. Begreppet hederskultur har därför använts i detta arbete, dock syftas det endast till en del grupper som lever efter en hederskontext. På så vis blir hederskulturen, i den meningen, en synonym till begreppet hedersideologi. 2.3 Kulturkonflikter Sociologiska förklaringar till hederskulturen och orsaken till brottslighet hos kulturella minoriteter ligger bortom den enskilda individen som begått brottet. Kulturkonfliktteorin rör just konflikter mellan olika kulturer som en starkt bidragande orsak till brott. Utgångspunkten ligger i att immigranter från olika världsdelar hamnar i samma land och tvingas leva i ett annat samhälle. Dessa grupper av människor har olika normer och värderingar som de tar med sig från sina ursprungsländer och lever därför egentligen under andra 26 Jänterä-Jardeborg, Singer, Schlytter, i not 17 a.st. Save the Children Sweden, Gender-Based Sexual Violence Against Teenage Girls in the Middle East, Libanon, 2007, s. 20 ff, [cit. Save the Children]. 27 16 omständigheter, vilka påverkar deras kulturella koder.28 Ett brott uppkommer då genom att en person med en annan kulturell kod bryter mot det nya samhällets kulturella kod. Brott begås just på grund av att den immigrerade gruppens kulturella kod tillämpas på en annan grupps kulturella kod. Hedersrelaterat våld och förtryck i syfte att skydda sin familjs heder på det sätt som nämnt ovan, bryter därför mot det nya samhällets kulturella kod. Om dessa handlingar är kodifierade i lagen kan en sådan normkonflikt mellan kulturella koder leda till att individen blir åtalad för brott.29 Exempel på kulturell kod hederskulturen en i är kyskhetsnormen. Med detta kvinnans menas sexuella återhållsamhet innan hon ingår äktenskap. För att kunna förstå varför något så privat som en individs sexuella relationer kan vara en viktig fråga i en familj måste den gruppbaserade samhällsordningen förklaras. 30 I moderna västerländska samhällen och då även Sverige, lever vi i ett individbaserat samhälle.31 Med det menas att både individen och samhället har större utrymme än vad själva familjen har. Här är varje individs identitet unik. Hedersbegreppet i ett individbaserat samhälle är något personligt och positivt förankrat. I ett gruppbaserat och kollektivistiskt samhälle intar individen en helt annan roll. Här har familjen en avgörande betydelse medan samhället och främst individen innehar sekundära roller. I gruppen bygger individen på vad man ärvt från sina föräldrar och resten av 28 Wikan, i not 1 a.a., s. 92; Länsstyrelsen Östergötland, Om våld i hederns namn, Linköping, 2010, s. 11, [cit. Länsstyrelsen Östergötland]; Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12, s. 26 29 Rupa, Reddy, Gender, Culture and the Law: Approaches to ’Honour Crimes’ in the UK, Springer Sience and Business Media, London, 2008, s. 309 ff., [cit. Rupa]; Sedem, Mina, Rädsla för förlust av liv och heder, Stockholms Universitet, Stockholm, 2012 s. 32 ff., [cit. Sedem]; Sarnecki, Jerzy, Introduktion till kriminologi, Studentlitteratur AB, Lund, 2009, s. 213 ff., [cit. Sarnecki]; Granhag, Per Anders, Christianson, Sven Å, Handbok i rättspsykologi, Liber AB, Stockholm, 2008, s. 67ff., 475, [cit. Granhag, Christianson]; Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12, s. 26 f. 17 släkten. På så sätt baseras den egna identiteten på förhållandet till platsen och släkten. Individen ses således som underordnad gruppen. Då det är gruppens heder som befläckas och inte individens, måste gruppen ta det yttersta ansvaret för att bevara hedern i släkten. Detta är även anledningen till att värderingarna i dessa samhällen skiljer sig åt. Både individualistiska och kollektiva samhällen genomsyras av olika normer. Individen beter sig som andra gör och följer då även normen utan att vara medveten om det, vilket även gäller här i Sverige. Med andra ord finns dessa normativa inflytanden över oss alla utan att vi reflekterar kring dem då ett snedsteg inte skulle leda till konsekvenser som hedersvåld eller mord såsom vid åsidosättandet av en hedersnorm. Om detta sätts i relation till kyskhetsnormen, följs den fortfarande i det gruppbaserade samhället då individen inte vågar gå emot normen där, medan det individbaserade samhället gått ifrån detta.32 Det begås många typer av brott som inte endast kan förklaras som konsekvenserna av en krock mellan olika kulturella koder. Forskning visar även att vid ett kulturbyte hamnar de immigrerade föräldrarna i ett tillstånd där de inte vet hur de ska uppfostra sina barn.33 Det har här att göra med den situation immigranterna befinner sig i, i det nya landet, i relation till de kulturer de kommer ifrån. Sarnecki kallar denna situation för sekundär kulturkonflikt. Detta innebär att föräldrarna reagerar negativt till det västerländska levnadssättet och utvecklar kulturnormer som står i konflikt till majoritetsbefolkningens kulturnormer. 34 Å andra sidan fann Sedem att en sådan situation visserligen kan bidra till att trappa upp kulturella faktorer och våld men att det inte kan utgöra den enda orsaken till våldet.35 30 Diagram ur Åklagarmyndigheten, i not 10 a.a., s. 14 ff. Länsstyrelsen i Södermanlands Län, i not 4 a.a., s. 3f.; Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 63 ff. 32 Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 92 f.; Rupa, i not 29 a.st.; Sedem, i not 29 a.a., s. 17 ff.; Leung, Angela. & Cohen, Dov, Within- and between culture variation: Individual differences and the cultural Logics of honor, face and dignity cultures, Journal of Personality and Social Psychology, 2011, passim, [cit. Leung, Cohen] 33 Grutzky, Jarl-Åberg, Kock, i not 12 a.a., s. 23 ff. 34 Sarnecki, i not 29 a.st. 35 Sedem, i not 29 a.a., s. 34 f. 31 18 2.4 Religion Hedersrelaterat våld och förtryck sker i bland annat muslimska länder i Mellanöstern. Emellertid är den allmänt felaktiga förståelsen att hedersrelaterat våld och förtryck endast förekommer mot muslimska kvinnor och endast begås av muslimska män. Hedersrelaterat våld och förtryck stöds inte uttryckligen i Koranen. Inte heller är heder och hedersvåldet ett specifikt fenomen för islam. Våldet sträcker sig längre än de muslimska samhällena samt begås även av icke-muslimer. 36 Kenneth Ritzén menar att orsakerna bakom hedern och förtryckets existens inte är kopplat till religion eller kultur. Han menar att det däremot bottnar i en kombination av flera strukturella och individuella orsaker. Exempelvis menar Ritzén att det i alla religioner finns en debatt om hur man ska se på sexualitet. Detta är därför inte något karakteristisk för islam, som ofta förknippas med hedersrelaterat våld och förtryck. Författaren menar att genom att söka förklaring i religion och kultur kring en familjs handlande påverkar situationen negativt. Denna generalisering kring familjer med annan etniskt bakgrund än svensk, bidrar istället till att familjerna inte lyckas acceptera det nya samhället. Förakt och rädsla kring en religion minskar istället förståelsen för människors olika kulturella identiteter. Om hedersrelaterat våld och förtryck istället ses som ett socialt problem blir likheterna till annat familjevåld större. På så vis minskar motsättningarna kring frågor om heder och kön. Våldet i dessa familjer måste därför förklaras utifrån andra förklaringsmodeller än endast religion för att få bättre förståelse. 37 2.5 Patriarkatet Att döda sitt eget kött och blod är för de flesta människor något helt obegripligt, oavsett vilken kultur det är fråga om. I just detta sammanhang ses det som en hederlig handling i syfte att få tillbaka det goda anseendet efter att någon i familjen har befläckat hedern. Att en enda människas handling kan 36 Mohammed, Tahir, i not 20 a.a., s. 3 ff.; Jmf Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 201305-07, mål nr B 334-13. 37 Hansson, Merike, Perspektiv på manlighet och heder, Gothia förlag, Stockholm, 2010, s. 112 ff., [cit. Hansson]. 19 befläcka en hel familjs goda anseende beror på att dessa grupper utgår från starkt patriarkala värderingar.38 ”Jag mördade inte henne, utan hjälpte henne att begå självmord och att utföra dödsstraffet som hon dömde sig själv till. Jag gjorde det för att med hennes blod tvätta familjens heder som blivit befläckad på grund av henne och som svar på viljan i samhället som inte skulle förskona mig om jag inte gjorde det… Samhället lärde oss från barndomen att blod är den enda lösningen för att tvätta hedern.” 39 Citatet handlar om en kvinna som blivit utsatt för sexuella övergrepp och därför ansågs ha förkastat familjens heder. Brodern till flickan tog hennes liv. Vid sexuella övergrepp mot en kvinna är det i första hand kvinnan som är ansvarig. Lyckas hon inte försvara sig anses hon ha provocerat fram handlingen och därför befläckat familjens heder.40 Broderns utsaga förstås som att han tvingats till sitt handlande, både av den egna familjen men även av samhället. En sådan patriarkal familj har en könsmaktfördelning som måste förklaras närmare. Fadern i familjen befinner sig alltid på toppen och är familjens överhuvud samt företrädare, därefter kommer resterande män i släkten. Familjen innefattar därmed en hel släkt och inte endast föräldrar och barn. Det synes därför tydligt att männen har en mer framträdande roll än kvinnorna. Längst ner i hierarkin finner man flickorna, vilket även avspeglas i deras uppfostran, där deras bröder ges fler rättigheter och större frihet än dem. Manlig dominans råder därför i dessa släkter, vilket även är uttryckt i samhället med en ojämlik fördelning av juridiska och samhälleliga resurser. I slutändan vinner dessa förhållningssätt politisk makt och ger acceptans för kvinnoförtryck och vidmakthållande av hedersnormer.41 38 Belfrage, Henrik, Patriark – Bedömning av risk för patriarkat våld med heder som motiv, Forsknings- och kompetenscentrum vid Rättspsykiatriska regionkliniken, Sundsvall, 2005 [cit. Belfrage]. 39 Egen översättning: Feldner, Yotam, ”Honor” Murders - why perps get off easy, Middle east quarterly, 2000, passim. [cit. Feldner]. 40 Mahmoudi, Said, Om hedersmord, Juridisk Tidskrift, 2002-03, s. 244 [cit. Mahmoudi]. 41 Länsstyrelsen i Västmanlands Län, i not 15 a.a. s. 7 f.; Sedem, i not 29 a.a. s. 18 ff.; Hasan, Manar, The politics of honor: patriarchy, the state and the murder of women in the name of family honor, Journal of Israeli History: Politics, Society, Culture, Tel Aviv, 2010, s. 3 20 Det stora ansvaret vilar därför på dessa patriarkala samhällen och inte på den enstaka patriarkala familjen. Om ett handlingssätt rättfärdigas och även förväntas av samhället, kommer inte den trenden att brytas. Hedern är visserligen värdet av en person i hans egna ögon, men även i samhällets ögon. Hedern måste repareras genom att betalas av andra. En person som tar sin heder i anspråk men inte betalar, har i själva verket ingen heder. Person måste därför reparera den befläckade hedern genom sina döttrar och systrar. Denna reparation är vad vi idag kallar för hedersrelaterat våld och förtryck. Detta är särskilt viktigt i patriarkala samhällen som ofta har ursprung i, i stort sett, laglösa samhällen. Med en svag stat som är oförmögen att skydda individer eller straffa de skyldiga blir individen tvungen att ta lagen i egna händer och ge tillbaka när deras heder sätts på spel. Viljan att just ge tillbaka på detta sätt är svårt att förstå i västvärlden. Det dem vanligtvis inte vet är att både positivt och negativt samspel går hand i hand i hederskulturen. Samspelet förstås i detta sammanhang som viljan att ge tillbaka både det bra som det dåliga. I slutändan baseras det patriarkala samhället på att bygga upp sitt rykte genom samspelet. Viljan att på kort sikt vara irrationell genom att reparera hedern, kan vara fördelaktigt och i slutändan rationellt på lång sikt genom upprättelse av hedern.42 Det patriarkala våldet utövas nästan alltid av en man som har en relation till en kvinna. Den som utför det hedersrelaterade våldet och förtrycket behöver dock inte ha en relation till offret. Gärningsmannen kan vara en man eller kvinna samt en man eller kvinna som offer då även män och homo- och bisexuella samt transpersoner faller offer för hedersförtryck. Visserligen fördömer det demokratiska samhället i stort våldet, men majoriteten av personer kring gärningsmannen stöttar handlingen.43 ff.,[cit. Hasan]; Ijzerman, Hans, Cohen, Dov, Grounding cultural syndromes: Body comportment and values in honor and dignity cultures. European Journal of Social Psychology, Illinois, 2010, passim, [cit. Ijzerman]. 42 Rupa, i not 29 a.a., s. 310; Leung, Cohen, i not 32 a.st. 43 Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 19. 21 2.6 Psykologi I den psykologiska förklaringsmodellen till hederskulturen finns olika teorier som förklarar bakomliggande riskfaktorer och processer som leder fram till hedersrelaterade konflikter. En av dessa är den så kallade Parent-Offspring Conflict i Parental Investment-teorin. Konflikten mellan föräldrar och barn handlar, oavsett kultur, om föräldrarnas kontrollbehov av avkomman för att föra vidare sitt genetiska arv. I just hederskulturen kan detta handla om föräldrarnas vilja att välja sin dotters sexuella partner. När dottern går emot föräldrarnas vilja skapas det konflikter som i en sådan kultur kan leda till förtryck, våld och, i extrema fall, även mord eller dråp.44 Detta kontrollbehov finns med oss rent biologiskt, att vilja föra vidare generna på bästa möjliga sätt. Även i västvärlden vill föräldrar gärna vara involverade i sitt barns val av partner. Däremot har kulturen här blivit mer individualiserad och självständig, vilket har gjort att västvärlden börjat frångå detta. Genom att bli myndig blir individen rent juridiskt mer självständig och kan bestämma över sig själv. Denna teori leder dock till konflikt mellan förälder och barn, vilket bottnar i ett kontrollbehov i människans natur.45 Starkast syns konflikten just mellan immigrerade föräldrar, med bakgrund i ett samhälle med hedersnormer, och deras döttrar. I det nya samhället är det vanligt att kontrollbehovet eskalerar och föräldrarna blir mer konservativa än vad de var innan de immigrerade till västvärlden. Detta är en följd av flytten till ett nytt land med ett nytt synsätt på samhället utan att integreras i det. Medan samhället i ursprungslandet försöker att utveckla en mer jämställd kultur, blir de gamla normerna mer påtagliga och intressanta för den emigrerade familjen. Hedersmordet på Fadime Sahindal berodde inte endast på det faktum att hon hade en pojkvän, utan sista droppen för familjen var när Fadime offentligt gick ut och talade om sin situation. I familjens mått var detta en förlorad kontroll över sin dotter. Kontrollen är just det avgörande för att hedersrelaterat våld och förtryck eskalerar. Med förlorad kontroll fick omgivningen insyn i familjens 44 Trivers, Robert, Parental investment and sexuall selection. Chicago, 1972, s.136 ff., [cit. Trivers, Parental investment]. 45 Trivers, Robert. Parent-offspring conflict. American Zoologist, Cambridge, Massachusetts, 1974, s. 249 ff., [cit. Trivers, Parent-offspring conflict]; E contrario föräldrabalk (1949:381) 9 kap. 1 § [FB]. 22 problem och hedern befläckades. Förtrycket må ha funnits där för att förebygga just förlorad kontroll under hela uppväxten men när väl kontrollen är förlorad är våldet det enda medlet för upprättelse av hedern.46 Många av dessa fäder gör allt för att införliva de egna normerna. De har uppfattningen att andra landsmän skulle se ner på dem om normen inte skulle följas. De psykologiska aspekterna över hur gärningsmannen fungerar och agerar i en hederskontext är därför skammen av att vanära familjens heder. Behovet av upprättelse inför kollektivet fungerar så att familjen går till det extrema. På sätt och vis blir familjen också gärningspersoner. Den person som faktiskt utför gärningen är endast ett medel för verkställandet. Det är skammen som styr detta behov om upprättelse. Skam är motsatsen till heder och kärlek. Det som i sin tur styr skammen är rädslan inför att förlora det goda anseendet och vanära familjen.47 Flickornas rädsla kommer ifrån att inte få behålla sin frihet, rädsla för att råka illa ut, rädsla för att förlora sin familj och så småningom även sin identitet. Det finns alltså en genomgående rädsla för alla inblandade parter. Föräldrarna och männen i familjen är rädda för att förlora kontrollen över sina döttrar och systrar och därmed rädda inför kollektivets åsikter och ryktesspridning om familjen. En del av kommunikationen sker nämligen genom denna ryktesspridning från kvinnorna i dessa grupper. Det är genom deras skvaller om andra kvinnor från andra familjer, men även den egna, som befläckar hedern. Fokusen här läggs på en annan kvinna än de själva, vilket alltid är till deras fördel.48 46 Wikan, i not 1 a.a., s. 84f. Welchman, Hossain, i not 13 a.a., s. 263 ff. 48 Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 19. 47 23 3 Hedersrelaterat våld och förtryck 3.1 Hedersrelaterat våld i relation till mäns våld mot kvinnor Våldsbrott som förekommer inom familj och relationer sker huvudsakligen av män där brottsoffren oftast är kvinnor eller flickor. Även om mäns våld mot kvinnor existerar i alla kulturer, finns det stora kulturella skillnader i förekomsten av våld i hemmet. Omständigheterna som utlöser episoder av våld över kulturer och lämpliga åtgärder mot dessa händelser varierar även mellan grupper.49 Ovan nämndes att det råder oenighet kring en enhetlig definition och orsak till hedersrelaterat våld och förtryck. 50 Det råder även oenighet kring hedersrelaterat våld och förtryck som en separat kategori av våld och förtryck, eller som inräknat i kategorin mäns våld mot kvinnor i nära relationer. De aktörer som förespråkar det senare alternativet menar att allt våld som utövas av män mot kvinnor grundar sig i patriarkatet.51 De menar även att det faktum att hedersrelaterat våld grundar sig i kontrollen av sina kvinnors sexualitet, inte är unikt utan ingår i de flesta fall av mäns våld mot kvinnor. Dessa förespråkare menar att en egen kategorisering av hedersrelaterat våld och förtryck skulle kunna utpeka vissa grupper i samhället. I sin tur känner dessa grupper inte igen sig i denna kategori, vilket kan få den effekten att flickorna drar sig från att söka hjälp då de inte anser sig tillhöra just den kategorin.52 Det går dock inte att blunda för de uppenbara skillnader som råder mellan hedersrelaterat våld och förtryck och våld i nära relationer. En viktig men väsentlig skillnad mellan dessa kategorier är att hedersrelaterad brottslighet är 49 Belfrage, i not 38 a.st.; Regeringens skrivelse 2007/08:39, i not 14 a.a., s. 9 f. Wikan i not 1 a.a., s. 21 f. 51 Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 20. 52 Brottsförebyggande rådet, rapport 2012:1, Polisens utredning av hedersrelaterat våld, Stockholm, 2012, s. 7 f., [cit. Brå, rapport 2012:1]; Nationellt centrum för kvinnofrid, Hedersrelaterat våld och förtryck, Uppsala, 2010, s. 25, [Nationellt centrum för kvinnofrid]; Amnesty International, i not 16 a.a., s. 4.; Regeringens skrivelse 2007/08:39, i not 14 a.a., s. 12 f. 50 24 baserat på kollektivet, brottet är sanktionerat och planerat. Medan brott i nära relationer är individbaserat, brottet är fördömt och oplanerat. Brott i nära relationer ur ett svenskt sammanhang är utformade genom att våldet utförs i ett individbaserat samhälle som grund. Vanligtvis är gärningsmannen ensam i utförandet. Närstående till både offer och gärningsman fördömer våldet och finner sällan lojalitet till gärningsmannen. Utförandet av brottet i nära relationer är ofta, men inte alltid, impulsivt och oplanerat. Hedersrelaterad brottslighet begås visserligen oftast av en ensam gärningsman, men det ligger en hel släkt av medverkande gärningsmän bakom brotten. Flera äldre i gruppen som är högt uppsatta i hierarkin är ofta de medverkande som anstiftat brottet. Även resterande familjemedlemmar är nästan alltid engagerade eller medvetna om brottet. Därför finner familjen och även omgivningen i anslutning till familjen genom kollektivet, lojalitet med gärningsmännen. Det är vanligt med en planering bakom brotten som ofta pågår under en längre period och med flera personer involverade. 53 Ännu en viktig generell skillnad mellan kategorierna är ånger. Visserligen skiljer detta sig väldigt mycket från person till person men rent generellt känner gärningsmannen som utfört ett brott i en nära relation ofta ånger till sitt handlande. Detta är sällan fallet vid ett hedersrelaterat brott. Här känner gärningsmännen stolthet då de återfått hedern till sig och sin familj. Det de får i gengäld är respekt från gruppen.54 Det finns en stor likhet mellan dessa kategorier av brott, nämligen utövandet av makten och kontrollen över kvinnor. Den gemensamma faktorn är dock just våld mot kvinnor. I straffrättslig mening är självaste brottsrubriceringarna av övergreppen och våldsbrotten som utförs, därför desamma för dessa kategorier.55 Som nämnt ovan utsätts inte endast kvinnor för hedersrelaterat våld och förtryck utan även män. Det är därför missvisande att endast tala om hedersrelaterat våld och förtryck som mäns våld mot kvinnor.56 53 Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12, s. 27. Wikan, i not 1 a.a., s. 179; Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 20 ff.; Åklagarmyndigheten, i not 10 a.a., s. 12.; Rupa, i not 29 a.a., s. 307 ff. 55 Berglund, Kerstin, Straffrätt och Kön, Iustus förlag, Uppsala, 2007, s. 101 ff., [cit. Berglund]; Burman, Monica, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor, Iustus förlag, Uppsala, 2007, s. 40 ff., [cit. Burman]; Amnesty International, Mäns våld mot kvinnor i nära relation, Stockholm, 2011, s. 5 ff., [cit. Amnesty, Mäns våld mot kvinnor i nära relation]. 56 Rupa, i not 29 a.a., s. 307 ff. 54 25 Orsaken till att det är så viktigt att faktiskt göra denna distinktion mellan hedersrelaterat våld och förtryck och våld i nära relationer beror just på att det är skillnaden som påvisar ett behov av reglering i straffrättslig mening. En reglering genom att i gällande rätt skilja på dessa kategorier av brott skulle lättare kunna avslöja gärningsmannen samt andra inblandande medgärningsmän då motiven till brotten skiljer sig. I sin tur kan brottsoffret få hjälp på bästa möjliga sätt då motivet till brottet inte är gömt. 57 Kriminalinspektören Bo Lagerkvist58 menar dock att utan en sådan uppdelning mellan brotten, skulle det leda till fler icke fällande domar. Lagerkvist menar att man ser detta fenomen i just friande domar från Sverige på 1980- och 1990talet, innan hedersrelaterat våld och förtryck var uppmärksammat i Sverige.59 Stor restriktivitet och kunskap måste medfölja för att kunna skilja på dessa kategorier av brott i straffrättslig mening. I annat fall kan det i rättslig mening lätt leda till att den svenska konstruktionen av mäns våld mot kvinnor i nära relation kopplas till ett sjukligt beteende, medan män med utländsk härkomst som begår brott mot kvinnor i nära relation kopplas till kultur. En sådan konstruktion skulle vara missvisande då detta inte alltid är fallet. Ett sexualbrott är exempelvis inte per automatik ett hedersrelaterat brott bara av den anledningen att förövaren är en man med utländsk härkomst. Det sexuella våldet och syftet till handlingen måste därför definieras. Syftet till den sexuella handlingen i en hederskontext är inte att återupprätta hedern. Brottet kan dock vara en del av själva hedersnormen. En våldtäkt i ett sådant fall skulle alltså inte nödvändigtvis vara ett hedersbrott. Visserligen, som nämnt ovan, går hedersrelaterat våld och förtryck hand i hand med det patriarkala våldet, men dessa två måste alltid skiljas vid. Våld i nära relation utfört av personer med 57 Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 20. Bo Lagerkvist från Polismyndigheten Sörmland, har lång erfarenhet av att utreda grova brott och med särskild kännedom om hedersrelaterad brottslighet. Han har tidigare arbetet på Länskriminalpolisen, Polismyndigheten i Södermanlands Län och varit med i projektet vid Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum som 2006 författat handboken Hedersrelaterat våld. 59 Åklagarmyndigheten, i not 10 a.a., s. 12. 58 26 invandrarbakgrund behöver därför inte alltid nödvändigtvis vara ett hedersbrott, trots att brottet har element av patriarkalt våld mot kvinnor.60 3.2 Varför brotten sker Astrid Schlytter menar att det hedersrelaterade våldet i en del fall förmedlar ett budskap. Detta kan exempelvis ske genom att offret tillfogas ett stort antal knivhugg eller genom att kroppen skändas på annat sätt. Budskapet är att offret var en värdelös person eller i vissa fall att hon är ett djur.61 Hedersrelaterade brott som genomförs på en offentlig plats eller där gärningsmannen anmäler sig själv och är kvar på gärningsplatsen tills polisen kommer, har en stor betydelse. Budskapet bakom att offentliggöra brotten är ett uttryck då handlingen handlar om att återställa inte bara en persons heder, utan hela familjens heder.62 Den utlösande faktorn för att flickor och unga kvinnor utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck är just deras levnadssätt. Sådana faktorer kan vara att kvinnor trotsar hårda, kontrollerade regler om vart de får vistas, när de ska komma hem, vilka de får umgås med, att inte få delta i skol- och fritidsaktiviteter, att de inte får ha någon kontakt med pojkar och män, hur de ska klä sig, att de inte får bära smink och dylikt. Dessa flickor och kvinnor ska hålla sig inom vissa ramar och på så sätt lära sig att leva på ett, enligt familjen, hederligt sätt som inte vanhedrar familjen. Flickorna kontrolleras därför även under skoltid. På fritiden är begräsningarna omfattande och består främst av sysslor, ta hand om sina syskon samt isolering och bestraffning. Ytterligare faktorer som ses vanhedra familjen och som i sin tur kan leda till våld och förtryck är att flickor har pojkvänner som inte godkänts av familjen, vägran till giftermål, förlorad oskuld innan äktenskap samt att flickorna lämnar hemmet utan medgivande. För gifta kvinnor kan även viljan att skilja sig eller att 60 Amnesty International, i not 16 a.a., s. 6 f.; Jemteborn, Annika, Å stå på sig, på egna ben, Rapport i socialt arbete 116-2005, Stockholm, 2005, s. 11 ff., [Jemteborn]. 61 Svea hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 906-13, s. 14, 20; Kalmar tingsrätt, dom 2006-0314, mål nr B 4146-05, s. 9; Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11, s. 23. 62 Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 84 f. 27 faktiskt ha skiljt sig och därmed motsätta sig familjens kontroll, vara en sådan faktor.63 63 Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 25 ff.; Åklagarmyndigheten, i not 10 a.a., s. 16 ff.; Schlytter, Astrid, Linell, Hanna, Hedersrelaterade traditioner i en svensk kontext, FoU Nordväst, Forskningsrapport 2008:2, Stockholm, 2008, s. 44 ff., [cit. Schlytter, Lindell]. 28 4 Svensk rätt 4.1 Förundersökning Den ackusatoriska straffprocessen styr idag förfarandet i Sverige, genom kontradiktionsprincipen. Detta innebär att inför domstolen har åklagaren en ledande roll med den tilltalade som motstående part. Enligt rättegångsbalken (1942:740) 23 kap. 1 § [cit. RB] ska förundersökning inledas så snart det finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats. 64 Utredningsansvaret i brottmål gäller åklagarens ansvar för bevisningens omfattning. På så vis kan bevisvärderingen i domstolen utföras på goda grunder.65 4.2 Materiell straffrätt Denna del består av en övergripande genomgång över det svenska straffrättsliga systemet. Då det saknas en särskild brottskod för hedersrelaterade brott är det viktigt att ta upp den materiella straffrätten som bakgrund till hur domstolen dömer en gärning som ett brott och kommer fram till en viss påföljd. Syftet med denna del av arbetet är att ta reda på hur brott som begås med ett hedersmotiv beaktas inom ramen för det straffrättsliga systemet och främst i relation till BrB 29 kap. 2 § 7 p. Störst uppmärksamhet har därför lagts på just de aktuella påföljdsbestämmelserna i BrB 29 och 30 kap men även medverkanbestämmelserna då hedersrelaterad brottslighet som nämnt ovan ofta utförs av mer än en gärningsman. 4.2.1 Brott En nödvändig förutsättning för att brott ska vara förövat är att det krävs stöd av lag. Det föreligger därför inget brott om gärningen inte är beskriven som brottslig i lag. Denna princip är fastslagen i BrB 1 kap. 1 § som 64 SOU 1926:32, s. 63 f. Diesen, Christian, Utevarohandläggning och bevisprövning i brottmål, Juristförlaget AB, Stockholm, 2003, s. 267 ff.; Diesen, Christian, Bevisprövning i brottmål, Juristförlaget JF AB, Stockholm, 1994, s. 65 ff. 65 29 legalitetsprincipen66. Det faktum att en gärning är belagd med straff är dock inte en tillräcklig förutsättning för att ett brott begåtts. När gärningen utförts måste en rad rekvisit uppfyllas för just det brottsbegreppet, för att anses vara ett begånget brott. Dessa rekvisit, så kallade brottsrekvisit67, har i doktrin olika termer. I detta arbete kommer att talas om rekvisiten otillåten gärning och personligt ansvar som brottsrekvisit. Om bägge rekvisit är uppfyllda, är då ett brott begånget.68 4.2.1.1 Otillåten gärning För att en otillåten gärning ska anses ha inträffat krävs först att handlingen eller underlåtenheten uppfyller kraven i en brottsbeskrivning, så kallad brottsbeskrivningsenlighet. I rekvisiten i en självständig brottsbeskrivning följer ett krav på medvetenhet. Det kan bestå av en viss avsikt eller ett visst uppsåt, så kallade subjektiva överskott69 eller överskjutande uppsåtsrekvisit70. I en del självständiga brottsbeskrivningar krävs inte mer än att ett visst resultat förverkligas. I ett sådant fall har inte gärningsmannen haft kontroll över resultatet av sitt handlande. Har dock gärningsmannen i sitt kontrollerande handlande tagit sådana risker som inte kan anses tolereras samt att riskerna leder till att resultatet i brottsbeskrivningen förverkligas, har då gärningsmannen begått brottet med gärningsculpa. Det som krävs är därför ett otillåtet risktagande som även leder till att ett resultat förverkligas71.72 66 Prop. 1993/94:130, s. 14; Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole & Wennberg, Suzanne, Brottsbalken. En kommentar. Del I (1-12 kap.), Norstedts Juridik, Stockholm, 2013, 1 kap, [cit Holmqvist, Del I]. 67 Även termerna gärningsrekvisit och ansvarsrekvisit har introducerats av Carl Erik Herlitz. Se Herlitz, Carl, Erik, Delaktighet i brott i ljuset av NJA 1992 s 474 - en förvirrad del av straffrätten?, Juridisk Tidskrift, 1996-97, s. 281 [cit. Herlitz]. 68 Asp, Ulväng, Jareborg, Kriminalrättens grunder, Iustus förlag, Uppsala, 2013, s. 58 f., [cit. Asp, Ulväng, Jareborg]; Jareborg, Nils, Allmän Kriminalrätt, Iustus förlag, Uppsala, 2001, s. 33 f., [cit. Jareborg]; Dahlström, Strand, Westerlund, Brott och Påföljd, Bruun Juridik AB, Stockholm, 2014, s. 10 f., [cit. Dahlström, Strand, Westerlund]; Asp, Petter, Straffansvar vid brottsprovokation, Norstedts Juridik, Stockholm, 2001, s. 38 ff. [cit. Asp]. 69 Leijonhufvud, Wennberg, Straffansvar, Norstedts Juridik, Stockholm, 2009, s. 32 f., [cit. Leijonhufvud]. 70 Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 60; Jareborg, i not 68 a.a., s. 34. 71 Även kallat Adekvat kausalitet 72 Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 134 ff.; Jareborg, i not 68 a.a., s. 211 ff. 30 Det finns dock även osjälvständiga brottsformer som utgör en del av gärningen genom medverkan och underlåtenhet samt delaktighet i den fullbordade gärningen. Flera individer kan även genom medgärningsmannaskap uppfylla brottsrekvisiten i en brottsbeskrivning. I dessa fall behöver inte gärningsmännen självständigt begå en brottslig gärning som uppfyller brottsrekvisiten i en brottsbeskrivning. medverkanbestämmelserna I uppräknade. BrB 23 kap. Exempelvis finns innebär medverkanbestämmelsen i BrB 23 kap. 4 § att inte endast den person som faktiskt utfört gärningen kan dömas för ett brott. De som främjat gärningen med råd eller dåd kan även dömas för medverkan till brott. I föregående kapitel talades om medgärningsmän som anstiftare av hedersrelaterade brott. Till detta döms en person som inte är att anse som gärningsman men har förmått annan till utförandet av gärningen. I annat fall döms medverkanden för medhjälp då han inte förmått gärningsmannen att begå brottet men ändå främjat gärningen.73 Utöver brottsbeskrivningsenlighet krävs frånvaro av rättfärdigande omständigheter för att en otillåten gärning ska anses ha inträffat. Anses det föreligga rättfärdigande omständigheter skulle den brottsbeskrivningsenliga gärningen vara tillåten. I BrB 24 kap. finns de viktigaste ansvarsfrihetsgrunderna som består av rättfärdigande omständigheterna samt ursäktande omständigheter som behandlas nedan. Det föreligger även ansvarsfrihetsgrunder i andra delar av rättsordningen som exempelvis Polislagen (1984:387) 10 och 29 §§, dessa är dock inte aktuella för denna framställning.74 Hur gärningsmannen bedömt situationen är i detta läge utan betydelse, utan det är upp till rätten att avgöra om en ansvarsfrihetsgrund som rättfärdigar handlingen förelegat. Om domstolen kommer fram till att detta är fallet kan 73 Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 69 ff; Jareborg, i not 68 a.a., s. 34 ff, s. 402; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 35 ff.; Leijonhufvud i not 69 a.a., s. 124 ff.; Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole & Wennberg, Suzanne, Brottsbalken. En kommentar. Del II (13-24 kap.), 7 u, Norstedts Juridik, Stockholm, 2013, 23 kap, [cit Holmqvist, Del II]. 74 Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 208 ff; Jareborg, i not 68 a.a., s. 254 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 24 kap. 31 inte heller andra medgärningsmän genom medverkan till en osjälvständig brottsform, fällas till ansvar för brott. Med andra ord finns det inte något brott att medverka till.75 4.2.1.2 Personligt ansvar Utöver en otillåten gärning krävs ett personligt ansvar för att brott ska vara förövat. För straffansvar krävs därför ett skuldkrav, det så kallade allmänna skuldkravet. Skuldformerna är antingen uppsåt 76 (dolus) eller oaktsamhet (culpa). I detta läge krävs att uppsåtet eller oaktsamheten täcker den ovan nämnda otillåtna gärningen77. Detta kallas för täckningsprincipen. Därmed ska gärningsmannens uppfattning om sitt handlande och de efterföljande omständigheterna falla under respektive straffbud för att uppnå brottsbeskrivningsenlighet. Uppsåtet eller oaktsamheten ska även täcka det faktum att det föreligger frånvaro av rättfärdigande omständigheter.78 Ovan behandlades ansvarsfrihetsgrunderna i BrB 24 kap. som består av rättfärdigande omständigheter. Det föreligger som nämnt även ursäktande omständigheter i BrB 24 kap. Utöver frånvaro av uppsåt eller oaktsamhet finns dessa undantagsregler som kan ursäkta en gärning. Det krävs därför slutligen ursäktande omständigheter för att gärningsmannen ska gå ansvarsfri.79 Att en gärning följs av en ursäktande omständighet innebär att gärningsmannen går fri från ansvar trots att brott är begånget. I detta fall kan därför medgärningsmän genom medverkan till en osjälvständig brottsform, fällas till ansvar. Med andra ord finns det i detta läge ett brott att faktiskt ha medverkat till.80 75 Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 55 f. Se BrB 1 kap. 2 § st. 1. 77 Överskjutande uppsåtsrekvisit är undantaget från huvudregeln. Uppsåtet har då ingen motsvarighet i verkligheten. Se t.ex. Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 361 ff; Jareborg, i not 68 a.a., s. 336 ff. 78 Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 323 ff; Jareborg, i not 68 a.a., s. 334 ff.; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 23 f.; Asp, i not 68 a.a., s. 43 f. 79 Asp, Ulväng, Jareborg, i not 68 a.a., s. 369 ff.; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 56 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 24 kap. 80 Jareborg, i not 68 a.a., s. 359; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 56. 76 32 4.2.2 Påföljdsbestämning När rätten kommit fram till att bägge rekvisit för otillåten gärning samt personligt ansvar är uppfyllda och brott därmed är förövat, är det andra ledet att bestämma påföljd för brottet, så kallad straffbarhet. De centrala reglerna för påföljdsbestämningen finns främst i BrB 29 kap. om straffmätning och påföljdseftergift och BrB 30 kap. om påföljdsval. Dessa kapitel kommer att behandlas närmare nedan. Även reglerna i BrB 31 och 32 kap. om överlämnande till särskild vård samt BrB 34 kap. om sammanträffande av brott och förändring av påföljd är viktiga. I denna framställning kommer dessa kap. dock inte närmare behandlas.81 Det finns olika skäl till varför den som idag begår brott bestraffas. Enligt preventionsteorierna är straffets uppgift att förhindra att fler brott begås. Detta kan ske genom att en lag kan ha allmänpreventiv verkan eller individualpreventiv verkan. Med allmänprevention menas att straffet syftar till att avhålla andra från att begå samma brott. Straffhotet för den lagen samt att faktiskt utdöma dessa straff, ska avhålla allmänheten från att begå dessa brott. Straffhotet kan genom strafflagstiftning även ha en moralbildande samt normbildande verkan och funktion i samhället. Lagstiftningen visar då att brottet, genom den handlingen, inte är socialt accepterat. Individualprevention syftar däremot till att avhålla den redan dömda gärningsmannen från att begå nya brott. Detta sker genom att behandla patienten, avskräcka samt oskadliggöra genom exempelvis ett fängelsestraff.82 Påföljderna för brott enligt svensk rätt är stadgade i BrB 1 kap. 3 §. De uppräknade straffen i paragrafen är böter eller fängelse. Andra påföljder än straff är villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård i vissa fall. Enligt BrB kap. 1 § 4 får domstolen tillämpa dessa påföljder trots att de inte är nämnda i bestämmelsen för det särskilda brottet. Första delen av 81 Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 460; Borgeke, Martin, Att bestämma påföljd för brott, Norstedts Juridik, Stockholm, 2012, s. 26, [cit. Borgeke]. 82 Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 460 f.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 26 ff.; Jareborg, Zila, Straffrättens påföljdslära, Norstedts Juridik, Stockholm, 2010, s. 99 ff., [cit. Jareborg, Zila]; Prop. 1987/88:120, avsnitt 2.2; Prop. 1997/98:96, avsnitt 4; Prop. 2009/10:147, avsnitt 4.2. 33 påföljdsbestämningen är att bestämma straffskalan för brottet. Utgångspunkten är de påföljder som nämns i respektive straffbestämmelse.83 4.2.2.1 Straffvärde Enligt ordalydelsen i BrB 29 kap. 1 § st. 1 ska rätten inom ramen för respektive straffskala för det utförda brottet bestämma brottets straffvärde eller om flera brott begåtts, den samlade brottslighetens straffvärde enligt asperationsprincipen84. Straffvärdet fastställs med utgångspunkt i BrB 29 kap. 1-3 §§ och utgör grunden för straffmätning och påföljdsval.85 Det abstrakta straffvärdet framgår då av brottstypens gällande straffskala. Det konkreta straffvärdet är svårhetsgraden på den begångna brottsliga gärningen i det enskilda fallet, detta ska dock skiljas från brottets svårighet vid val av gradindelningen av brottet. För att bedöma det konkreta straffvärdet ska domstolen enligt BrB 29 kap. 1 § 2 st. beakta fyra uttömmande86 objektiva och subjektiva omständigheter. De objektiva omständigheterna som ska beaktas är den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit samt om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Till skillnad från första punkten ska den senare särskilt beaktas. Dessa objektiva omständigheter utgör basen för bedömningen och ska täckas av de subjektiva omständigheterna; vad den tilltalade insåg eller borde ha insett samt de avsikter eller motiv som den tilltalade hade. Omständigheter som inte täcks av gärningsmannens uppsåt eller oaktsamhet ska därför inte beaktas vid straffvärdebedömningen, så kallade täckningsprincipen.87 83 Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 463 f.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 30 kap. 1 §; Borgeke, i not 81 a.a., s. 36 ff. 84 Principen tillämpas vid bestämmande av den samlade brottslighetens straffvärde då gärningsmannen döms för flera brott samtidigt. Utgångspunkten för straffvärdet ligger i det allvarligaste brottet. Därefter läggs en del av de övriga brottens straffvärde till och bildar den samlade brottslighetens straffvärde. 85 Prop. 1987/88:120, s. 77f.; En rapport från Åklagarmyndigheten, Domstolarnas påföljdspraxis vid vissa våldsbrott, Stockholm och Göteborg, 2007, s. 64 f., [cit. Åklagarmyndigheten, 2007]; Borgeke, Månsson, Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med mera, Jure förlag AB, Stockholm, 2013, s. 27, [cit. Sterzel]. 86 Prop. 2009/10, s. 13 och 40. 87 Prop. 2009/10:147, avsnitt 11, s. 40 ff. ; Borgeke, i not 81 a.a., s. 120 ff.; Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 103 ff.; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 489 ff.; Åklagarmyndigheten, 2007, i not 85 a.a., s. 64 f.; Sterzel, i not 85 a.a., s. 28 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 1 §. 34 Vad som är av avgörande betydelse för denna framställning är varför motiv är straffskärpande. Motiv som ett juridiskt begrepp utgör utgångspunkten för gärningsmannens subjektiva handlande och har därför en större betydelse för straffvärdebedömningen. Exempelvis bedömde HD i NJA 2001 s. 464 att motivet bakom smuggling av vapen fick antas ske i avsikt att vapnet skulle användas vid brottslig verksamhet. Trots att det inte kunde antas att den som fört in vapnet avsett att själv använda det, ansåg domstolen att omständigheterna bakom motivet var försvårande vi beaktande av straffvärdet. Bakgrunden till gärningsmannens handlande är därför av väsentlig betydelse. En övervägd handling har normalt högre straffvärde än en impulshandling. Därför kan två identiska handlingar bedömas helt olika med hänsyn till det motiv som legat bakom dem. Likgiltighet inför rättsligt skyddade värden utgör i allmänhet en försvårande omständighet. På samma sätt kan vissa skäl bakom ett brott utgöra en förmildrande omständighet och sänka straffvärdet.88 Vid bedömningen av de uppräknade objektiva och subjektiva omständigheterna som utgör det konkreta straffvärdet, ska domstolen först särskilt beakta brottsinterna försvårande och förmildrande omständigheter. Omständigheterna har att göra med brottets svårighet vid val av gradindelningen och därmed brottsrubricering. Detta gör sig tydligast vid placeringen av brottet i en straffskala. För att en domstol ska välja den högre delen av en straffskala måste de anföra de skäl som särskilt gäller i respektive grad för att det aktuella fallet ska behandlas allvarligare. Exempelvis är regleringen av misshandel i BrB 3 kap. 5 och 6 §§ indelad i fyra grader med fyra olika straffskalor. Graden av uppsåt och oaktsamhet kan ge högre straffvärde och är därför även de, brottsinterna. Exempelvis ger grov oaktsamhet högre straffvärde än vad icke grov oaktsamhet ger.89 De icke uttömmande konkreta brottsexterna försvårande och förmildrande omständigheterna räknas upp i BrB 29 kap. 2 respektive 3 §§. Avgörande betydelse för bedömning av straffvärdet är hur svårhetsgraden för den aktuella 88 NJA 2001 s. 464; NJA 1989 s. 31; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 1 §; Bet 2009/10:JuU32, s.9; Riksdagens skrivelse 2009/10:727. 89 Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 110 f; Borgeke, i not 81 a.a., s. 137 f., 140 ff., 154. 35 brottsliga gärningen bedöms i relation till andra gärningar av samma brottstyp. De uppräknade omständigheterna i de aktuella bestämmelserna kan även ha avgörande betydelse för brottets svårighet vid val av gradindelning. Exempelvis kan en försvårande omständighet som hänsynslöshet vid brott, bedöma brottet som grövre och ge en högre svårhetsgrad. Viktigt är dock att undvika att samma omständighet som är till den tilltalades nackdel eller fördel, inte får räknas två gånger; vid både gradindelning av brott och vid straffvärdebedömningen.90 Trots att uppräkningen av de åtta försvårande omständigheter i BrB 29 kap. 2 § inte är uttömmande, avser dessa de viktigaste omständigheter som kan leda till högre straffvärde. Tanken är därför att dessa särskilt ska beaktas vid straffvärdebedömningen.91 Bestämmelsen har följande lydelse; Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas 1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än det faktiskt fått, 2. om den tilltalade visat stor hänsynslöshet, 3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig, 4. om den tilltalade utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende, 5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning, 6. om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering, 7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en 90 Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 111 ff.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 154 f.; Åklagarmyndigheten, 2007, i not 85 a.a., s. 65 f.; Sterzel, i not 85 a.a., s. 54; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 2 §. 91 Sterzel, i not 85 a.a., s. 53. 36 annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet, eller 8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. Genom lagändringen som trädde i kraft 1 juli 2010 92 ska inte längre rättstillämpningen av de aktuella punkterna tillämpas av restriktivitet. Nu ges de försvårande omständigheterna (och förmildrande) större inflytande över straffvärdebedömningen. Lagstiftaren har med denna lagändring avsett att just tillmäta svårare brott ett högre straffvärde i relation till lindrigare brott.93 4.2.2.2 Hatbrott BrB 29 kap. 2 § 7 p. Det som är avgörande för att ett brott ska ses som ett hatbrott är gärningspersonens motiv till handlingen, oavsett brottstyp. Gärningen varierar därför mellan olika brottsbalksbrott. Motiven till dessa kan då i straffskärpande riktning påverka straffvärdebedömningen. Enligt Brottsförebyggande Rådets rapport94, har dessa brott främlingsfientliga och rasistiska inslag. Motivet till brottet ska oavsett vilka grupper som utsätts, utgå ifrån hudfärg, nationalitet och etnisk bakgrund, religion, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Redan i BrB 29 kap. 1 § 2 st. påverkar gärningsmannens avsikter eller motiv straffvärdet. Lagstiftaren har emellertid velat tydliggöra att rasistiska och sexuella motiv särskilt bör uppmärksammas vid straffvärdebedömningen. Redan i förundersökningsstadiet ska motivet till gärningsmannens handling uppmärksammas. Bestämmelsen skyddar i första hand samma grupp som straffbestämmelsen hets mot folkgrupp i BrB 16 kap. 8 §. Skillnaden är dock att hatbrottet sträcker sig längre än hets mot folkgrupp. Bestämmelsen riktar sig inte endast mot minoritetsgrupper, utan tillämpas även vid brott mot en etniskt svensk person. Därför kan den aktuella punkten aktualiseras och brottet bedömas med högre straffvärde, även när andra än minoritetsgrupper angrips. Hatbrottet avser även kränkning av andra liknande 92 Prop. 2009/10:147, s. 26 ff. Sterzel, i not 85 a.a., s. 53; Borgeke, i not 81 a.a., s. 155; Prop. 2009/10:147, s. 13. 94 Brottsförebyggande rådet, rapport 2012:7, Hatbrott 2011, [cit. Brå, 2012:7]. 93 37 omständigheter, än de särskilt uppräknade i punkten. För att bestämmelsen ska aktualiseras behöver inte de uppräknade motiven vara de enda eller huvudsakliga skälen till att brott begåtts. Inte heller krävs att den person som kränkningen riktas mot har ställning som målsägande. Vad som förutsätts är dock att avsikten eller motivet till den åtalade gärningen varit den kränkning som bestämmelsen avser.95 4.2.2.3 Påföljdsval Med ett fastställt straffvärde kan påföljden bestämmas. Bestämmelserna om påföljdsvalet återfinns i BrB 30 kap. Visserligen kommer reglerna om straffmätning, kronologiskt före påföljdsbestämmelserna i BrB. Ingen egentlig straffmätning sker dock innan rätten funnit att påföljden bör stanna vid böter eller fängelse samt sluten ungdomsvård eller ungdomstjänst (enligt BrB 32 kap.). I kapitlets första paragraf fastställs principen att fängelse är den strängaste påföljden för brott. Om böter inte är tillräckligt ingripande ska därför villkorlig dom och skyddstillsyn alltid ha företräde som påföljd framför fängelse, enligt den så kallade humanitetsprincipen.96 Huvudregeln är enligt BrB 30 kap. 2 § att ingen får dömas till flera påföljder för ett och samma brott om inte annat är föreskrivet. Samma regler följer för flerbrottslighet enligt BrB 30 kap. 3 §. 97 Grundläggande reglering om påföljdsvalet återfinns i BrB 30 kap. 4 § samt BrB 30 kap. 5 § för unga lagöverträdare. Där framgår att rätten genom billighetsskälen i BrB 29 kap. 5 § ska beakta sådana omständigheter som talar för lindrigare påföljd än fängelse. Utgångspunkten för rätten är att genom humanitetsprincipen utgå ifrån den lindrigaste tänkbara påföljden, för att sedan bedöma om det finns skäl att döma ut en strängare påföljd. 98 95 Brå, 2012:7, i not 94 a.a., s. 10 ff.; Prop. 2001/02:59, s. 55 ff.; Prop. 2009/10:147, s. 23; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 2 § 7 p. 96 Borgeke, i not 81 a.a., s. 229 ff.; Sterzel, i not 85 a.a., s. 140 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 30 kap. 97 Sterzel, i not 85 a.a., s. 143 ff.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 236 ff.; Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 134 f.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 30 kap. 2- 3 §§. 98 Sterzel, i not 85 a.a., s. 146 ff.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 244 ff.; Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 138 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 30 kap. 4 §; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 502 ff. 38 4.2.2.4 Straffmätning När påföljdsvalet är fastställt ska straffmätning ske. Rätten ska då, i skärpande eller mildrande riktning, utöver brottets straffvärde ta hänsyn till återfall i brottslighet enligt BrB 29 kap. 4 §, personliga förhållanden enligt BrB 29 kap. 5 § samt ungdom enligt BrB 29 kap. 7 §.99 I motsats till de ovan nämnda straffskärpande reglerna ska rätten enligt BrB 29 kap. 5 § beakta mildrande omständigheter som är hänförliga till gärningsmannens person och omständigheter som inträffat efter brottet. De uppräknade omständigheterna i paragrafens första stycke är de så kallade billighetsskälen som rätten ska beakta, medan andra stycket hänför sig till omständigheter som rätten får beakta om särskilda skäl föreligger. Den bedömning som rätten ska göra är att bestämma ett kortare straff eller en mildare påföljd än som annars skulle följa. Resultatet av vad som annars skulle följa utan ett sådant billighetsskäl är straffmätningsvärdet. Vad som även ingår i detta värde är den reduktion av straffet som följer av BrB 29 kap. 7 § om ungdomsrabatt. Denna aktiveras i de fall då gärningsmannen begått brott före 21 års ålder.100 Som ovan nämnt ska rätten även vid påföljdsvalet i BrB 30 kap. 4 § beakta sådana omständigheter som avses i den aktuella paragrafen. 4.3 Rättsavgöranden Denna del består av fem rättsfall från 2000-talet med någon anknytning till hedersrelaterat våld och förtryck. Jag har valt att inte endast redovisa de medialt kända hedersmorden, utan även mindre uppmärksammade mål men av lika allvarlig karaktär. För att upplysa läsaren om vilka rättsfall som avser de medialt uppmärksammade, har namnen på offren inte avkodats på just de refererade fallen. Bakgrunden till kapitlet är just att redovisa domstolens resonemang kring hedersrelaterat våld och förtryck i relation till den ovan genomgångna materiella straffrätten. Jag har främst uppmärksammat om rätten nämner motivet heder och i så fall om det påverkar gradindelning, straffvärde, påföljdsval eller straffmätning. Omständigheter i rättsfallen utan betydelse för 99 Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 121 ff.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 174 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 5,7 §§; Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 129 ff.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 189 ff.; Prop. 1987/88:120, s. 90 ff. 100 39 denna bedömning har därför inte uppmärksammats. Jag har avsiktligt valt att redovisa de underrättsempiriska rättsfallen ledande till överrätternas domar för att upplysa hur domstolarna skiljer sig i sina resonemang i domskälen i mål med hedersrelaterade brott. På så vis kan en någorlunda representativ uppfattning redovisas för hur domstolen ser på brott med hedersrelaterade inslag. Det bör dock observeras att avsnittet inte på något sätt är en uttömmande redovisning av rättsfall på området, utan en fingervisning i hur domstolarna resonerat i enstaka, men likväl viktiga fall. 4.3.1 Svea hovrätt, dom 2001-04-09, mål nr B 715-01 Pela Atroshi [Pela] kom som 15 åring till Sverige från Irak med sin familj. Pela och hennes systrar levde under stränga regler uppsatta av pappan AA. Pela försökte bryta sig loss från sin familj genom att rymma, men valde att återvända och gick frivilligt med på att giftas bort i Irak sommaren 1999. Den 24 juni 1999 i Irak berövades hon livet. I Irak dömdes Pelas pappa AA och farbror RA till villkorlig dom i fängelse i fem månader.101 Domstolen bedömde hedersmotivet som en förmildrande omständighet, genom att i domen säga; ”Eftersom motivet till mordet var hedersamt och syftet var att tvätta bort den skam som drabbat familjen… beslutar domstolen att inhibera verkställigheten av ovan nämnda fängelsestraff.”102 I Stockholms tingsrätt103 dömdes två av Pelas farbröder, RA och DA för mord med påföljden fängelse på livstid. Visserligen tog åklagaren upp de stränga förhållanden som Pela och hennes systrar levde under, men inte någon gång tog han upp motivet bakom gärningen som hedersrelaterat våld. 104 Genom systerns utsaga nämns för första gången hedern i domen genom att beskriva orsaken till mordet som; 101 Wikan, i not 1 a.a., s. 46 ff. Wikan, i not 1 a.a., s. 49; Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00, på s. 9; Domstolen för kriminalbrott i Dahouk Irak, 9 oktober 1999. Genom lagändring i lagen om hedersmord, den 13 augusti 2002 i Erbil i norra Irak, anses inte längre heder vara en förmildrande omständighet vid mord. 103 Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00. 104 Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00, på s. 6 ff. 102 40 ”Farfadern, pappan och farbröderna tyckte inte om hur Pela levde och trodde att hon hade förstört familjens heder… att hon hade en pojkvän var katastrof.” 105 Bägge tilltalade förnekade gärningen och menade att det inte var fråga om ett hedersmord. De förnekade även sina uttalanden i den kurdiska rättegången, där de uttryckt att Pela förtjänade att dö då hon förstörde familjens rykte och heder bland kurder, att hennes beteende inte kunde accepteras, att familjen räddats undan splittring, att hedern räddats och att resterande familjemedlemmar kunde gå med upphöjt huvud inför hela samhället.106 TR nämner inte någon gång i domskälen motivet bakom gärningen. De tar vid påföljdsfrågan endast hänsyn till det utdragna händelseförloppet som måste ha utsatt Pela för svårt lidande och stor dödsångest samt att offrets syster och moder var närvarande vid gärningstillfället. Av den anledningen bestämdes påföljden till fängelse på livstid.107 Svea hovrätt108 fastställde TR dom i ansvars- och påföljdsfrågan och dömde farbröderna för mord på Pela till fängelse på livstid. Mordet på Pela var ett av de först uppmärksammade hedersmorden i svensk rättshistoria. Mordet uppmärksammades även av New York Times109 som det första hedersmordet i europeisk domstol. Trots systerns utsaga och den stora uppmärksamheten som fallet fick i massmedia som ett hedersmord, uppmärksammade inte rätten någon gång hederskontexten bakom mordet. 4.3.2 Svea hovrätt, dom 2002-05-31, mål nr B 4651-02 Fadime Sahindal [Fadime] blev känd när hon gick ut i massmedia och talade om sin situation efter att hennes pappa RS och hennes bror MS dömts för olaga hot, misshandel och övergrepp i rättssak mot henne. Den 21 januari 2002 105 Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00, på s. 17. Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00, s. 18 ff. 107 Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00, s. 48. 108 Svea hovrätt, dom 2001-04-09, mål nr B 715-01. 109 Wikan, i not 1 a.a., s. 46. 106 41 berövade RS sin dotter Fadime livet genom att avlossa tre skott mot hennes huvud. I Uppsala tingsrätt110 dömdes RS för mord på livstids fängelse. Åklagaren yrkade ansvar för mord och nämnde väldigt kort i stämningsansökan att det förelåg ett motiv bakom pappans handlande att beröva sin dotter livet. Dock nämns inte uttryckligen begreppet heder eller dylikt.111 Första gången heder nämns i domen är genom den tilltalades utsaga om att han hade sin heder och sina släktingar att tänka på efter att Fadime lämnat ut sin familj till massmedia och hela världsopinionen. RS påpekade uttryckligen att detta inte var en fråga om ett hedersmord. Han uttryckte dock; att skjuta henne var den enda lösningen, det fanns ingen annan utväg. Fadime var problemet och nu hade alla problem lösts. 112 Domstolen tog i brottsrubriceringen hänsyn till det faktum att RS under en tid lekt med tanken att döda Fadime samt uttryckligen uttalat att det var den enda lösningen. På grund av dessa omständigheter menade TR att gärningen var uppsåtlig och planerad. Det förelåg inte heller några förmildrande omständigheter. Gärningen bedömdes därför som mord. Vid påföljdsval och straffmätning tog rätten hänsyn till det faktum att gärningen utfördes av en närstående, tillvägagångsättet kunde liknas en avrättning och skedde framför ögonen på offrets familj. TR dömde därför RS till livstids fängelse.113 Svea hovrätt114 fann att det var ställt utom allt rimligt tvivel att det var RS som hade berövat Fadime livet. Domstolen instämde med TR bedömning även i fråga om brottsrubricering och påföljd och dömde RS för mord till fängelse på livstid. HovR fastställde således TR dom i alla delar.115 I detta mål tar åklagaren över huvud taget inte upp hedersrelationen till brottet, utan det är genom den 110 tilltalades, faderns, Uppsala tingsrätt, dom 2002-04-03, mål nr B 237-02. Uppsala tingsrätt, dom 2002-04-03, mål nr B 237-02, domsbilaga 1. 112 Uppsala tingsrätt, dom 2002-04-03, mål nr B 237-02, på s. 6 ff. 113 Uppsala tingsrätt, dom 2002-04-03, mål nr B 237-02, på s. 15 f. 114 Svea hovrätt, dom 2002-05-31, mål nr B 4651-02. 115 Svea hovrätt, dom 2002-05-31, mål nr B 4651-02, på s. 7 ff. 111 42 utsaga som hedersproblematiken uppmärksammas. Detta fall passar perfekt in i den fiktiva hedersrutan. Fadern uttrycker att ingen far vill skjuta sin egen dotter men att detta var den enda lösningen till att ”lösa problemet”. Problemet är just den heder som han för sin resterande familjs skull, behövde återupprätta och på så sätt ”lösa problemet”. TR tar inte någon gång i domen upp relationen till hedern som ett motiv, trots att även detta fall var uppmärksammat av massmedia som just ett hedersmord. HovR följer i princip TR dom rakt av utan några som helst ändringar och har därför inte heller uppmärksammat hedern som motiv. 4.3.3 Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11 Den 16 november 2005 mördades Abbas genom att få het olja hälld över sig, bli tilldelad ett stort antal knivhugg och hugg med andra vassa föremål samt slag med tillhyggen mot huvudet och kroppen. Dottern ZA hade utan familjens tillstånd lämnat hemmet tillsammans med Abbas. I Kalmar tingsrätt116 erkände ZAs 17 åriga bror, MA, att han vållat Abbas död och dömdes för mord till sluten ungdomsvård i 4 år och utvisning ur landet. Även MAs och ZAs föräldrar, LA och RA åtalades för mord eller i andra hand anstiftan till mord. Åtalet mot föräldrarna ogillades dock av TR mot bakgrund i MAs erkännande och bristande bevisning. Målsäganden i målet FK, mor till Abbas, tog genom målsägandebiträdet117 uttryckligen upp frågan om heder i målet genom att beskriva gärningen som ett hedersmord i skadeståndstalan. FK upplyste även i sitt vittnesförhör att Abbas enda fel var att han hade blivit förälskad i fel flicka. Mordet på Abbas handlade endast om heder; enligt ZAs familj hade Abbas våldtagit deras heder. Även åklagaren i detta mål följde denna linje och biträdde målsägandebiträdets hypotes om att det berörde sig om ett hedersmord.118 116 Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05. Advokat Elisabeth Massi Fritz är specialiserad på hedersbrott och har agerat som målsägandebiträde i många av de välkända svenska brottmålen med anknytning till hedersrelaterat våld och förtryck. 118 Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05, s. 8 ff., bilaga 2. 117 43 TR bedömning i detta fall skiljer sig åt från ovan nämnda fall i det hänseendet att rätten uttryckligen bedömde i frågan om detta rörde sig om ett hedersmord. TR bemötte hypotesen om ett hedersmotiv genom att tala om bevis i motsatt riktning. Främst lade TR stor vikt vid en grannes vittnesutsaga kring vad han hört vid gärningstillfället. Av den anledningen fann TR att, även om MA inte ensam kunnat vara ansvarig för de skador Abbas tillfogats, talade detta emot att de tilltalade tillsammans och i samförstånd hade berövat honom livet. Rätten fann inte heller det styrkt att föräldrarna haft motiv till brottet och drog därför slutsatsen att det inte kunde röra sig om ett hedersmord. TR bortsåg även från åklagarens andrahandsyrkande om att föräldrarna hade anstiftat brottet, genom att dra den parallellen till att det inte fanns ett hedersrelaterat motiv. Hänsyn togs därför inte till hedersmotivet i påföljdsfrågan.119 TR drar i detta mål en parallell mellan föräldrarnas medverkan och hedersmotivet. På grund av den bristande bevisningen mot att föräldrarna, i vart fall, medverkat till brottet gör TR den bedömningen att det inte kunnat röra sig om ett hedersrelaterat brott. Göta hovrätt120 fastställde TR dom i alla delar och dömde MA för mord till sluten ungdomsvård i 4 år och utvisning ur landet och ogillade talan mot föräldrarna. Till skillnad från TR gjorde HovR den bedömningen att Abbas dödast till följd av sin otillåtna relation med ZA och att detta varit fråga om ett hedersrelaterat brott. Rätten fann dock även här att föräldrarna inte utom rimligt tvivel medverkat till brottet, trots att flera omständigheter talade för att MA inte hade utfört gärningen ensam. Inte heller HovR beaktade i påföljdsfrågan hedersmotivet och det faktum att det faktiskt varit fråga om ett hedersrelaterat brott. 121 119 Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05, s. 35 ff.; Två nämndemän var skiljaktiga och ansåg att det var styrkt att Raoof och Leyla hade deltagit som medgärningsmän i mordet. 120 Göta hovrätt, dom 2006-06-26, mål nr B 1339-06. 121 Göta hovrätt, dom 2006-06-26, mål nr B 1339-06, s. 30 ff.; Bägge nämndemän i hovrätten var skiljaktiga och ansåg att det var styrkt att Raoof och Leyla hade deltagit som medgärningsmän i mordet. 44 En viktig punkt som HovR tog upp, förutom att de kom fram till att det rörde sig om ett hedersmord, var förhållandet att föräldrarna kan ha uppfostrat sina barn i en familj där hedersrelaterat våld förekommit, innebar inte redan på den grunden att de främjat ett hedersrelaterat brott som begåtts av något av barnen. Rätten beaktade hedersmotivet med stor försiktighet, vilket går hand i hand med att våld utfört av personer med invandrarbakgrund inte alltid nödvändigtvis behöver vara ett hedersbrott. Efter beviljad resning i HD och beslut om inhibition av utvisning 122 , återförvisades målet till ny behandling i HovR. I sin resningsansökan till HD hävdade MA att föräldrarna var gärningsmän i målet och att han själv inte varit delaktig i mordet. HD fann att MAs nya berättelse stämde avsevärt bättre med vad man har anledning att förvänta sig vid ett hedersmord, då ett hedersrelaterat brott ofta involverar fler medlemmar av en familj. Rätten menade att föräldrarna sannolikt skulle ha dömts för mord, hade den nya bevisningen förelegat vid rättegången.123 Vid omprövning av målet i Göta hovrätt124 ändrades TR dom på så sätt att MA dömdes för medhjälp till mord till sluten ungdomsvård i ett år och fyra månader och utvisningsyrkandet ogillades. HovR ändrade även TR dom på så sätt att föräldrarna RA och LA dömdes för mord till fängelse i 10 år och utvisning ur landet. HovR tog även denna gång upp frågan om hedersrelaterat mord. Utöver vad åklagaren och målsäganden hade gjort gällande, belyste rätten även MAs utsaga kring sin familjs kulturella bakgrund. Rätten fann därför att detta rörde sig om ett hedersrelaterat brott och att motivet till Abbas död kunde hänföras till familjen Ataeis kulturella bakgrund. Rätten tog dock i påföljdsfrågan inte på något sätt hänsyn till hedersmotivet.125 Omprövningen i HovR visar en utveckling i domstolarnas praxis kring hedersrelaterad brottslighet. Med expertutlåtanden om heder och hänsyn till 122 Högsta domstolen, beslut 2011-05-06, mål nr Ö 5120-09 och Ö 867-10. Högsta domstolen, beslut 2011-05-06, mål nr Ö 5120-09 och Ö 867-10, p. 4, 17, 22-23, 26; Ett Justitieråd var skiljaktigt i högsta domstolen och föreslog att domstolen avslår resningsansökningarna. 124 Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11. 125 Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11, s. 22 f, 27 f. 123 45 kulturell bakgrund visar domstolen att de faktiskt är medvetna om existensen av heder som motiv till brott. Vad som däremot kvarstår i denna utveckling är det faktum att rätten inte tog hänsyn till motivet bakom gärningen, trots att de tydligt hade kunskap om det. 4.3.4 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 201305- 07, mål nr B 334-13 MA, en kvinna med kurdisk bakgrund från Irak växte upp i Sverige tillsammans med sin familj. När hon var 11 år gammal flyttade hon med sin far och två bröder till Irak där hon blev bortgift med en äldre man. Fem år senare återvände MA till Sverige. Drygt ett år senare återvände även hennes bror MB till Sverige och mördade sin syster, då var han nästan 17 år gammal. I Lunds tingsrätt126 dömdes MB för mord med påföljden fängelse i åtta år genom att uppsåtligen ha berövat MA livet genom att sticka, hugga och skära henne 107 gånger med ett eller flera vassa föremål. Åklagaren tog i TR, inte någon gång upp motivet med den brottsliga gärningen. Inte heller framställde åklagaren brottet som ett hedersbrott. Först genom att MAs halvsyster biträdde åtalet i egenskap av målsägandebiträde127, kom hedersmotivet upp i rätten. Hon yrkade ansvar för MB genom tillägg till åklagarens gärningsbeskrivning enligt följande; ”Motivet till gärningen har varit att återupprätta heder. Gärningen har ingått i ett led i att förebygga att MA drar skam över familjen/släkten, beröva MA möjlighet att fritt utforma sitt liv och göra självständiga val. Gärningen har föregåtts av särskild planering. MB har genom sitt agerande visat stor hänsynslöshet.”128 Även i halvsysterns utveckling av sin talan anförde målsägandebiträdet att orsaken till att MB dödade sin syster var att familjens heder hade blivit 126 Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12. Advokat Elisabeth Massi Fritz i not 117 a.st. 128 Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12, s. 4. 127 46 befläckad genom att MA fått ett dåligt rykte bland sina landsmän. Försvaret invände mot att MB haft ett motiv för att utföra brottet mot MA. De anförde att ifall detta hade varit ett så kallat hedersrelaterat brott hade det snarare varit så att det fanns en uppsjö av människor runt om syskonen som haft motiv till gärningen i högre grad än vad MB haft.129 TR tog i påföljdsfrågan upp att MBs motiv varit att ta livet av sin syster och återupprätta familjens heder som en konsekvens av hur MA valt att leva sitt liv. I straffvärdebedömningen förelåg därför inga förmildrande omständigheter. TR bedömde dock att mordet på MA ansågs vara bland de allvarligaste fallen av mord och höjde straffvärdet till fängelse på livstid för en vuxen. På grund av MBs unga ålder vid gärningstillfället bedömde TR att straffreduktion skulle tillskrivas. TR bestämde straffet till fängelse om åtta år och inte sluten ungdomsvård då strafftiden för sluten ungdomsvård som högst kan uppgå till 4 år.130 Hovrätten över Skåne och Blekinge131 dömde MB för mord men ändrade TR domslut på så sätt att påföljden bestämdes till sluten ungdomsvård på fyra år. I domskälen uppgav HovR att motivet till gärningen varit att återupprätta familjens heder som en reaktion på MAs sätt att leva. I påföljdsbedömningen tog HovR upp det faktum att det förelåg försvårande omständigheter som brist på provokation, att offret upplevt dödsångest och brottet skedde mot en närstående i hennes hem. Det hedersrelaterade motivet och det extrema våldet var enligt HovR mening så synnerligen försvårande omständigheter att straffvärdet för en vuxen skulle motsvara fängelse på livstid. I straffmätningen och valet av påföljd bedömde HovR, genom MBs ungdom, att reduktionen av straffmätningsvärdet blev en tredjedel av 18 års fängelse. Genom en villkorlig frigivning på fyra år valdes påföljden sluten ungdomsvård istället för fängelse. 132 129 Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12, på s. 10 ff. Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12, s. 44 ff. 131 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13. 132 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13, på s. 4 ff.; En nämndeman var skiljaktig och menade att utgångspunkten för ungdomsreduktionen, genom de synnerligen försvårande omständigheterna, borde ha varit 21 års fängelse och inte 18 års fängelse. Med ett straffmätningsvärde om fängelse på sju år skulle det faktiska 130 47 Till skillnad från föregående fall beaktade både TR och HovR i detta fall motivet heder som en försvårande respektive synnerligen försvårande omständighet i straffvärdebedömningen. Detta visar på en stor utveckling i jämförelse med domstolens bedömning i de ovan refererade fallen. En fråga som dock uppstår är om denna utveckling endast berodde på det faktum att målsägandebiträdet uttryckligen gjorde tillägg till åklagarens gärningsbeskrivning. 4.3.5 Svea hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 905-13 AA, en kvinna med afghansk bakgrund, kom till Sverige år 2001. År 2010 återvände hon till Afghanistan för att bli bortgift till AB. Paret flyttade till Sverige och levde tillsammans. I augusti 2012 berövade AB uppsåtligen AA livet, genom att skära henne i halsen ett stort antal gånger. AB dömdes i Södertörns tingsrätt133 för mord, misshandel, olaga hot och grov våldtäkt till fängelse på livstid och utvisning ur landet. Åklagaren framställde uttryckligen i sitt yrkande att motivet till mordet varit att återupprätta hedern. Vidare framställde åklagaren att gärningen hade ingått som ett led i att förebygga att AA drog skam över familjen, att beröva henne möjligheten att fritt utforma sitt liv och göra självständiga val.134 Den tilltalade erkände i detta fall gärningarna mord och misshandel men förnekade grov våldtäkt och olaga hot.135 Som försvårande omständigheter i straffvärdebedömningen tog TR uttryckligen upp att ABs syfte med mordet uppenbarligen var att återupprätta sin egen och sin familjs heder då han misstänkte att hans hustru varit otrogen. Några förmildrande omständigheter ansågs inte föreligga. Domstolen fann att straffvärdet för enbart mordet frihetsberövandet överstiga fyra år, vilket är ett särskilt skäl mot att döma till sluten ungdomsvård. Påföljden borde därför bestämts till fängelse på sju år. 133 Södertörns tingsrätt, dom 2013-01-03, mål nr B 11113-12. 134 Södertörns tingsrätt, dom 2013-01-03, mål nr B 11113-12, på s. 5 f. 135 Södertörns tingsrätt, dom 2013-01-03, mål nr B 11113-12, på s. 8. 48 motsvarade livstids fängelse. Då TR inte ifrågasatte ifall AB hade fyllt 21 år vid gärningen bestämdes påföljden till livstids fängelse.136 Svea hovrätt gjorde samma bedömning som TR i frågorna skuld, rubricering och utvisning men ändrade TR dom på så sätt att påföljden bestämdes till fängelse i 13 år. I fråga om straffvärdet för den samlade brottsligheten gjorde HovR samma bedömning som underrätten, att den uppgick till livstids fängelse. Då det inte var uteslutet att AB var under 21 år vid gärningstillfället bestämde HovR straffvärdet till motsvarande fängelse 18 år för en vuxen person. Påföljden, efter ungdomsrabatten, bestämdes till 13 års fängelse. 137 Utvecklingen i detta fall visar tydligt på att domstolen blivit mer medveten om problemet då hedersmotivet uppmärksammas mer. Till skillnad från föregående mål är det nu åklagaren som i detta fall uppmärksammar hedersmotivet kring mordet. I bägge domstolar bedömdes i straffvärdebedömningen hedersmotivet som en försvårande omständighet. Vad gäller resterande brottslighet utöver mordet, nämnde domstolen varken motivet till brotten eller beskrev våldet som hedersrelaterat. 136 137 Södertörns tingsrätt, dom 2013-01-03, mål nr B 11113-12, på s. 43 ff. Svea hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 905-13, s. 4 ff. 49 5 Analys 5.1 Bör straffrätten anpassas efter hederskontexten? Syftet med denna uppsats har varit att titta på lagstiftningsbehovet på området och redogöra för om hedersrelaterat våld och förtryck bör regleras i lag samt hur det i så fall bör regleras. En viktig fråga som måste ställas innan en lagreglering av hedersrelaterad brottslighet kan ske är, varför kriminalisera? Då heder inte finns kodat i svensk rätt finns ingen fiktiv hedersruta i lagstiftningen och inte heller i kriminalvården. Ska man föra in en sådan hederskontextuell ”ruta” i lagen måste det vara vedertaget att det är ett samhällsproblem med skild karaktär från mäns våld mot kvinnor. Utifrån kapitel 2 och 3 kan slutsatsen dras att detta visserligen är en egen kategori av våld, men att den är en gren ur kategorin mäns våld mot kvinnor. De olika mekanismer som ligger bakom våldet både skiljer brotten åt men även förenar. Utifrån ett människorättsperspektiv krävs dock inte att gå så långt och ställa dessa typer av våld mot varandra. Som redan i inledningen beskrivits är detta en internationell fråga och ett internationellt samhällsproblem.138 Rent formellt har inte detta fastslagits som ett samhällsproblem i Sverige. För att detta ska ske måste rätten förstå vad detta problem består av. För att kunna göra detta måste rätten kunna skilja på hedersrelaterat våld och annat våld i nära relationer.139 Utifrån ett juridiskt perspektiv krävs dock att man går så långt att man faktiskt ställer dessa typer av våld mot varandra. Idag skiljer inte rättsväsendet på detta. Den riktiga förklaringen till varför detta är fallet är just att det saknas en särskild brottskod i lag som definierar heder. Det finns därför inget konkret stöd i gällande rätt för att beakta heder. Med denna bakgrund är det lättare att förstå varför domstolarna i de ovan refererade fallen varit restriktiva till att ta hänsyn till hederskontexten för brottet i domskälen. Trots restriktivt beaktande av heder som motiv, ses i ovan refererade rättsfall att heder i någon mån ändå faktiskt beaktas i domstolarna (i en visserligen liten utsträckning). Detta tyder på en angelägenhet av att koda hedern i gällande 138 139 Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 7; Se avsnitt 2.1. Se avsnitt 3. 50 rätt.140 Problemet utan en kodning ligger i att det hedersrelaterade våldet och förtrycket, i vid utsträckning behandlas som vilket annat familje- och relationsvåld som helst. Domstolen missar då hederskontexten, men framförallt hedersmotivet. Samtidigt får inte de enstaka fall där domstolen faktiskt beaktar hedern som motiv, glömmas bort. Domstolens beaktande av hedern eller inte handlar i slutändan om en fråga om tur (eller otur) för respektive part, i hur erfaren den dömande domaren är i hedersproblematiken. Det är här man finner den juridiska problematiken utan en rättsreglering av heder som motiv; rättsosäkerhet som föranleder avsaknad av enhetlig rättspraxis på området. Att begå ett hedersbrott innebär att gärningen begås med ett specifikt motiv. I BrB 29 kap. 1 § 2 st. framgår av det konkreta straffvärdet, de subjektiva omständigheterna; vad den tilltalade insåg eller borde ha insett samt de avsikter eller motiv som den tilltalade hade. Motivet bakom ett brott har därför redan genom den aktuella bestämmelsen en straffvärdehöjande verkan. 141 Utifrån denna paragraf borde motivet ha behandlats i de ovan redovisade rättsfallen. Domstolen tog dock endast i de två sistnämnda fallen hänsyn till hedersmotivet i påföljdsbedömningen. Motivet fick i dessa fall betydelse för straffvärdebedömningen som en försvårande omständighet.142 Visserligen tog rätten i Göta hovrätts dom, mål nr B 1338-11 upp det faktum att det förelåg ett hedersmotiv bakom gärningen, men gick inte närmare in på denna fråga vid påföljdsbedömningen. Förklaringen bakom domstolens restriktivitet att använda sig av motivet som en försvårande subjektiv omständighet av det konkreta straffvärdet, beror just på den aktuella paragrafens generella och allmänt hållna karaktär. Enligt lagkommentaren till BrB 29 kap. 1 § 2 st. ska lika svåra brott ges lika stränga straff och att svårare brott ska straffas strängare än lindrigare brott. Det finns emellertid ett uppenbart utrymme för skiftande uppfattningar om vilket straffvärde olika brott bör anses ha. Lagstiftarens avsikt har därför varit att domstolarna i sin bedömning av straffvärdet ska utgå från den allmänna värdering som lagstiftningen ger uttryck för, men även anpassa sig till de principer som utvecklat sig genom rättspraxis. Problemet 140 Se avsnitt 4.3. Se avsnitt 4.2.2.1. 142 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13; Svea hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 905-13. 141 51 föranleder som uttryckts ovan, i avsaknad av enhetlig rättspraxis på området. Lagstiftarens avsikt med BrB 29 kap. 1 § 2 st. får då inte rätt inverkan på just hedersrelaterad brottslighet.143 Vidare synes detta i åklagarens restriktivitet i att redogöra för ett brott som hedersrelaterat.144 Om vi återigen tar mäns våld mot kvinnor i nära relationer som exempel, är det inte bara lätt för domstolen att synkronisera brottet, utan det är även vedertaget att det kan vara kvinnofridskränkning. Redan i förundersökningsstadiet undersöks brottet utifrån den aspekten.145 Visserligen belyser målsägandebiträdet hedersmotivet i en del av fallen, emellertid anpassas inte förundersökningen i ett sådant fall efter hederskontexten.146 Bo Lagerqvist menar att åklagarens restriktivitet att i gärningsbeskrivningen beskriva brottet utifrån motivet heder, bygger på att hederskulturen associeras med Mellanöstern. De fall där brottsoffer och gärningsman inte har en sådan kulturell bakgrund faller utanför denna bedömning.147 På grund av politisk splittring utan en gemensam definition kring heder, blir det mer rättssäkert om åklagaren idag inte rubricerar brottet som hedersrelaterat. En hedersrelaterad brottskod krävs därför även i detta hänseende för att redan i förundersökningen kunna beakta hedersmotivet. På så vis kan åklagaren följa samma linje vid brott som visar gärningsmannens hederskontextuella kulturella drag bakgrund. och En inte endast titta förundersökning på med hederskontextuella drag skulle även föranleda att åtalet inte stannar vid personen som rent faktiskt utfört gärningen, utan även åtalar andra medgärningsmän och medverkande.148 För att ytterligare belysa problematiken med avsaknaden av en brottskod för hedersrelaterat våld och förtryck ska livstidsstraffet på Fadimes pappa närmare 143 Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 1 §. Se avsnitt 4.3. 145 BrB 4 kap. 4 a § 2 st.; Burman, i not 55 a.a., s. 90 ff.; Berglund, i not 55 a.a., s. 308 ff; se avsnitt 4.2. 146 Jmf Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11 och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13. 147 Bo Lagerqvist i not 58 a.st., Föreläsning vid polishögskolan i Stockholm, 2014-03-28. 148 Se avsnitt 2.1. och 4.1. 144 52 belysas. 149 När RS, pappa till Fadime, yrkade att hans livstidsstraff omvandlas till ett tidsbestämt fängelsestraff, yttrade sig Rättsmedicinalverket som sådan: ”Rättsmedicinalverket har bedömt att risken för att RS återfaller i brottslighet är låg i graderingen låg/medelhög/hög. Verket betraktar förekomsten av vedertagna riskfaktorer relaterade till icke-hedersrelaterad våldsbrottslighet som närmast obefintlig och risken för återfall i traditionell våldsbrottslighet bedöms därför som låg. Vad däremot gäller återfall i just hedersrelaterat våld framhålls att frågan är komplicerad och behäftad med flera problem, bl.a. att denna typ av brott inte är individdrivna utan snarare kontextuellt betingade. Bedömningen innefattar således riskfaktorer som ligger helt utanför det område som en traditionell riskbedömning kan uttala sig om. Sammantaget bedömer verket det inte som möjligt att bestämma risken för återfall i hedersrelaterat våld.”150 Riksmedicinalverket kunde inte utreda RS risk för återfall i brottslighet då hans motiv till brottet skiljde sig från ”vanliga brott”. Det som HovR sammantaget kom fram till var att mot bakgrunden av att Rättsmedicinalverket fann att underlaget för riskbedömningen var svårbedömt, gick det inte att dra några slutsatser för återfallsrisken i allvarlig brottslighet. Göta hovrätt gick slutligen på denna linje och lämnade yrkandet utan bifall. Frågan som uppstår är då, var är rättssäkerheten? Om man läser mellan raderna förstås det som att domstolen sopar problemet under mattan. Att man låter en människa, hur grovt dennes brottsliga gärning än må ha varit, tillbringa resten av sitt liv i ett fängelse endast av den anledningen att vi inte lyckas komma längre i utvecklingen och faktiskt förstå problemet, är oerhört svårbegripligt i ett demokratiskt samhälle som Sverige. Inte vid något lagreglerat brott är detta fallet. Wikan151 förklarar detta som en konflikt mellan hedern och lagen. Främst 149 Se avsnitt 4.3.2. Göta hovrätt, beslut 2013-03-28, mål nr Ö 3604-12, på s. 3; Örebro tingsrätt, beslut 201211-30, mål nr B 2297-12. Jmf Göta hovrätt, beslut 2011-11-09, mål nr Ö 1845-11; Örebro tingsrätt, beslut, 2011-06-07, mål nr B 5844-10. 151 Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 72. 150 53 synes denna konflikt drivas i rättegången mot just Fadimes pappa. 152 Majoriteten av medlemmar ur Fadimes familj vägrade vittna och ansåg att handlingen var rättfärdigad. De menade att pappan inte hade något val och att han var tvungen att döda.153 I en sådan situation är det en större förlust att inte begå brottet, än att faktiskt begå brottet och sitta av ett fängelsestraff. I familjen och gruppen blir gärningsmannen en hjälte. Våldet har alltså en normativ verkan. För att förstå det hedersrelaterade våldet och förtrycket är detta en mycket viktig utgångspunkt. När debatten kring kriminalisering av barnaga dök upp var många emot en sådan kriminalisering. Åsikterna ändrades dock successivt i samband med 1979 års reform. 154 Visserligen sker barnaga fortfarande än idag, dock har attityden till aga ändrats och betraktas idag som misshandel. Normen är idag att inte slå sina barn. Eduardo Grutzky tror att desamma kommer att ske om en lagändring träder i kraft och lagför hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt förarbeten och doktrin tycks många straffrättare ställa sig negativt till att straffrätten ska ha en sådan normativ verkan genom allmänprevention 155. I just detta fall menar Grutzky på att mycket tyder på att det är just det som behövs. På så vis påverkar straffrätten myndigheters handlande i en hederskontext. Skillnaden mellan hedersproblematiken och barnaga ligger främst i att barnaga var en generationsfråga. Det är dock viktigt att förstå att hedersproblematiken, som en ideologi, däremot är här för att stanna.156 Min uppfattning är att våld med så pass normativ verkan som hedersvåldet, endast kan motverkas genom en normativ straffbestämmelse. En individualpreventiv straffbestämmelse i en hederskontext skulle inte få någon egentlig effekt då brotten inte utgör ett led i fortsatt brottslighet. Gärningsmännen är ofta förstagångsförbrytare och brotten sker främst som en engångsöverträdelse av lag. Det krävs därför att avhålla andra från att begå samma brott och genom lagstiftningen visa att brotten inte är socialt accepterade, vilket är vad en ny reglering av hedern skulle ha för inverkan. 152 Se avsnitt 4.3.2. Wikan, Unni, i not 1 a.a., s. 21. 154 Föräldrars rätt att aga sina barn avskaffades 1966 med en lagändring i föräldrabalken från 1979; FB 6 kap. 1 §; Leviner, Pernilla, Förbudet mot barnaga i Sverige ur ett jämförande perspektiv – effekter och utmaningar, Juridisk Tidskrift 2013-14 nr 3, s. 578, [cit. Leviner]. 155 Prop. 1987/88:120, avsnitt 2.2; Prop. 2009/10:147, avsnitt 4.2; se avsnitt och 4.2.2. 156 Mahmoudi, i not 40 a.a., s. 247; se avsnitt 3.1. 153 54 5.2 Resultat och slutsats Viktigt att minnas är att detta är en politiskt laddad fråga. En anledning är den spända synen på religion. Hedersproblematiken må ha många förklaringsmodeller men religion är inte en av dem. Islam är därför i vart fall inte den grundläggande orsaken till hedersrelaterat våld och förtryck. En enkel förklaring är att brotten inte endast sker av muslimer.157 Min mening är att det finns en rädsla för att gällande rätt ska uppfattas som generaliserande och polariserande med ett vi och dem-tänk. Denna terminologi är inte på något sätt speciell för hedersrelaterad brottslighet, utan gäller all brottslighet. Vad många glömmer bort i denna debatt är att straffrätten och brottmålen bygger på just ett sådant tänk. Vi – domstolen och lagen – som dömer dem som begått brott. Idag är lagstiftningen främst riktad mot svenska förhållanden, vilket i vissa avseenden exkluderar en del ur gruppen dem. 158 Såsom Claes Lernestedt skriver i statens offentliga utredning från 2006 om vikten av att bevaka olikheter; osvenskhet får inte generellt sett ses som ett problem.159 Med det ovan nämnda kan konstateras att det är ett faktiskt problem att hedersrelaterade brott idag inte är kriminaliserade, särskilt i gällande rätt. Sammanfattningsvis kan konstateras att det krävs en lagändring. Tydligast synes detta genom att BrB 29 kap. 1 § 2 st. på just detta område inte får den inverkan som varit lagstiftaren avsikt. Med den ovan nämnda argumentationen som bakgrund är svaret på frågan; Ja – straffrätten bör anpassas efter hederskontexten för att motverka hedersbrott. 5.3 Hur bör straffrätten anpassas efter hederskontexten? Utifrån framställningen i avsnitt 5.1 är nästa steg att reglera hur heder som motiv kan tänkas få betydelse i svensk straffrätt. Detta gör sig tydligast i relation till framställningen i avsnitt 4.2.2. Frågan som först måste besvaras är hur den enskilde domaren rent praktiskt kan beakta intresset av en enhetlig rättstillämpning och på så vis döma i enlighet med gällande rätt utifrån rådande 157 Welchman, Hossain, i not 13 a.a., s. 13 ff; Länsstyrelsen i Södermanlands Län i not 4 a.st.; Wikan, i not 1 a.a., s. 80; Amnesty International, i not 16 a.st.; Mahmoudi, i not 40 a.a., s. 242; se avsnitt 2.4. 158 Se avsnitt 3.1; Länsstyrelsen i Södermanlands Län, i not 4 a.a., s. 24.s 159 SOU 2006:30, s. 288 f. 55 rättspraxis. Värden som måste beaktas vid en sådan bedömning är rättsäkerhet, legalitet, likhet inför lagen och proportionalitet. 160 En fråga som berörts i avsnitt 4.2.2.1 är hur domstolarna bör tillämpa gradindelningen av brott. Svaret på denna fråga är, som så mycket annat i juridiken, det beror på. Detta beror nämligen på den hänsyn som domstolen kan ta vid straffmätning och hur den skiljer sig från de skäl som ligger till grund för indelningen i olika svårhetsgrader. Brottets svårhetsgrad hänför sig till omständigheter vid brottet av objektiv betydelse, medan motivet bakom en gärning rör gärningens subjektiva betydelse. Vid straffmätningen av brottet är, såsom motivet, ofta omständigheter av subjektiv betydelse av avgörande betydelse. Det är omöjligt att beivra ett brott med hur många skepnader som helst. Detta är dock vad som skulle krävas vid införande av hedersbrott som ett brottsbalksbrott vid gradindelningen av brott. Domstolarna ska inte ta hänsyn till de ovan nämnda allmänpreventiva skälen vid bedömningen av straffvärdet. I den mån skälen beaktas är det istället lagstiftaren som tar hänsyn till allmänprevention.161 Regleringen bör därför ske som en brottsextern omständighet i BrB 29 kap i straffvärdebedömningen. Gemensamt för de ovan redovisade rättsfallen var att domstolen i vart fall fann att inga förmildrande omständigheter förelåg. Tydligast framkom detta i de två fall 162 där hedersmotivet uttryckligen beskrevs som en icke förmildrande omständighet. Som framhållits regleras de försvårande omständigheterna i BrB 29 kap. 2 §. Utgångspunkten för bedömning av straffvärdet är hur svårhetsgraden för den aktuella brottsliga gärningen bedömts i relation till andra gärningar av samma brottstyp. En sådan försvårande omständighet som hedersmotiv kan dock även ha avgörande betydelse för brottets svårighet vid gradindelning utan att faktiskt regleras i brottsbalksbrotten. Motivet som en försvårande omständighet får dock inte räknas två gånger till den tilltalades nackdel; vid både val av svårhetsgrad och vid straffvärdebedömningen. 160 Prop. 1987/88:120, s. 36. Prop. 2009/10:147, s. 13. 162 Jmf Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13 och Svea hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 905-13. 161 56 5.4 Hedersbrott som nytt motivbrott i BrB 29:2 Hedersrelaterat våld och förtryck kan regleras i lag utan en faktisk brottsrubricering. Ett liknande sätt som lagstiftaren har löst detta, är genom regleringen av hatbrottet. Precis som hatbrottet varierar hedersbrotten mellan olika brottsbalksbrott. Gärningarna i de allvarligaste fallen är därför redan kriminaliserade. En motiverad särreglering föranleder därför ett ytterligare behov vilket synes i påföljdsbestämningen. Som redovisats i avsnitt 4.1 ansvarar polis och åklagare för att brottsutredningen sker genom förundersökningen.163 Hatbrottets verkan i BrB 29 kap. 1 § 7 p. är att redan på förundersökningsstadiet uppmärksamma motiven bakom gärningsmannens handlande. Lagstiftaren har på så vis ämnat tydliggöra att rasistiska och sexuella motiv särskilt bör uppmärksammas vid straffvärdebedömningen. Brottsrubriceringen blir den gärning som uppfyller kraven för brottsbeskrivningsenligheten för den otillåtna gärningen och det personliga ansvaret.164 Det är sedan motivet till brottet, hat, som ses som en försvårande omständighet som påverkar gradindelning, straffvärde, påföljdsval eller straffmätning. För att reglera behovet bör hedersrelaterat våld och förtryck lagregleras på liknande sätt, utan att regleras som ett brottsbalksbrott med en brottsrubricering. Återupprättelse av hedern som motiv har då ingen betydelse för den brottsliga gärningen. Motivet kommer istället in vid ett senare tillfälle, vid påföljdsfrågan som en försvårande omständighet som kan påverka gradindelning, straffvärde, påföljdsval eller straffmätning. Med en sådan reglering kommer lagstiftaren tydliggöra att hedersrelaterade motiv särskilt bör uppmärksammas vid straffvärdebedömningen 165 5.5 Resultat och slutsats Vad som hamnar mellan stolarna i hedersmål är att den person som faktiskt utför den hedersrelaterade gärningen endast är ett medel för verkställandet. Det bakomliggande kollektivet har hittills inte kunnat nås. Med en förundersökning 163 Se avsnitt 4.1. Se avsnitt 4.2. 165 Se avsnitt 4.2.2.2. 164 57 som inte ser djupare än att åtala en person, missar åklagaren de medverkande till brotten. Endast i fallet från Göta hovrätt, mål nr B 1338-11, lyckades rätten komma ett steg närmare detta. Mitt resultat visar att genom att införa en särskild brottskod för hedersrelaterat brott, tvingas åklagare och polis av utredningskravet att gå längre i förundersökningen. Genom en lagändring med heder som motiv till brott i en ny punkt i BrB 29 kap. 2 §, påverkas inte endast gärningsmannens påföljd som försvårande utan även de medverkandes påföljder som försvårande. 58 6 Sammanfattande diskussion Syftet med detta examensarbete har varit att redogöra för om hedersrelaterat våld och förtryck bör regleras i lag, och i så fall på vilket sätt det bör regleras. Genom att studera de bakomliggande riskfaktorer och processer som leder fram till hedersrelaterade brott på kvinnor och även män, har förklaringsmodellerna kultur, religion, patriarkat, samt psykologi närmare berörts som bakgrund. Ett kännetecken för samtliga förklaringsmodeller är att de faktiskt kan förklara varför hedersrelaterat våld sker, vilket i sig är ett problem, då det tyder på att hedersrelaterade konflikter inte kan förklaras utifrån ett enda perspektiv. Exempelvis är kritik mot kulturkonfliktteorin att det begås många typer av brott som inte kan förklaras som en krock mellan olika kulturella koder. Det är en allmän kännedom att hedersvåld och förtryck sker i de samhällen i Mellanöstern som just kallas för hederskulturer. Där finns det inte någon kulturell kod som krockar, utan hedersvåldet måste ha en annan förklaring. Därför är min uppfattning att en kombination av en rad olika faktorer, tillsammans ligger till grund för dem bakomliggande processer som leder till hederskulturen. Viktigt är alltid att titta på varje samhälle för sig och utifrån hur mycket fokus som ligger på kön, makt, moral och mänskliga rättigheter förstå hur våldet produceras, upplevs och regleras. Vad som klart är säkert är att det är en global och multidimensionell fråga samt ett komplext samhällsproblem. Rent politiskt är inte denna process levande. Verkligheten är politisk splittring i en politiskt laddad fråga med en neurotisk bild av islam. Detta är anledningen till varför utvecklingen har tagit stopp. Genom att våra politiker sätter krokben på sig själva och kastar över ansvaret på varandra, har frågan gått över från att vara okunskap till en vi och dem-diskussion. För kunskapen har vi, det vi ännu inte har, är viljan att trampa dem på tårna. Det föreligger därför en rädsla för att peka ut minoriteter. De insatser inom rättsväsendet som faktiskt har gjorts ska dock inte glömmas bort. Detta rör främst de ovan refererade uppdrag som Åklagarmyndigheten, Domstolsverket och Brottsoffermyndigheten fick inom ramen för regeringens 59 handlingsplan för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Uppdragen har lett till utbildning för åklagaren, domare och andra representanter inom rättsväsendet i frågor kring hedersrelaterat våld och förtryck.166 Frågan är dock varför regeringen inte berörde hedersbrotten i lagändringen från 2009. Med en skärpt syn på allvarlig brottslighet i syfte att åstadkomma en skärpt straffmätning redogjorde regeringen inte på något sätt för ett förslag om lagändring för införande av hedersrelaterade brott i BrB.167 Det vi behöver göra är att försöka bekämpa normsystemet genom fortsatt forskning från olika håll. Från den tid då en familj immigrerar till Sverige måste samhället ingripa innan det går för långt. Visserligen är detta extrema handlingar, men det extrema ligger åt andra hållet på så vis att vi bygger ett förtroende redan från början. Det viktiga att minnas är att det är de unga i vårt samhälle som lider av konsekvenserna ifall vi fortsätter att sätta krokben för vår egen utveckling. Även vi jurister är skyldiga att bidra med vår del i utvecklingen då detta är en klumpfråga som ser olika ut i varje fall. Därför måste alla variabler tas i hänsyn för att kunna lösa frågan, precis som vid vilket annat våld som helst. Redan i utredningen bör dessa variabler finnas med och kunna identifieras. Det finns idag sällan en strategi för hur en sådan situation hanteras, från kommunnivå och uppåt i rättssystemet. Anledningen till att detta än idag inte skett beror just på att riksdagens och regeringens utredningar om hedersrelaterat våld och förtryck endast har haft till uppgift att samla kunskap för att sedan sprida kunskapen. Det saknas därför fortfarande utredningar som har till syfte att förändra och utvärdera vad som skett och vad myndigheter har gjort. Det stora mörkertalet för våld och förtryck i en hederskontext beror mycket på tilliten till just myndigheter. 168 Tilliten finns sällan där i en hederskontext på grund av att rättsutredningarna inte går till på ”rätt” sätt, där en sådan utredning är befogad. Idag har rättsutredningarna visserligen blivit 166 Regeringens skrivelse 2007/08:39, i not 14; Brå, rapport 2010:18 i not 14 a.a., s. 92. Regeringens skrivelse 2007/08:39, i not 14 a.a., s. 30; Dir. 2007:48; omtryck SFS 2010:370; Betänkande 2009/10:JuU32; Rskr., 2009/10:727. 168 Rikspolisstyrelsen, i not 24 a.a., s. 12 f.; Jänterä-Jardeborg, Singer, Schlytter, i not 17 a.a., s. 71 ff. 167 60 bättre på att ta hänsyn till hederskontexten av ett brott169, men vi är fortfarande en lång väg därifrån. 169 Se avsnitt 4.2.5. 61 7 Käll- och litteraturförteckning Offentligt tryck Författningar Brottsbalk (1962:700) [cit. BrB]. Föräldrabalk (1949:381) [cit. FB]. Rättegångsbalken (1942:740) [cit. RB]. Svensk författningssamling SFS 2010:370, lag om ändring i brottsbalken. Propositioner Prop. 1987/88:120 om ändring i brottsbalken m. m. (straffmätning och påföljdsval m. m.). Prop. 1993/94:130 om ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.). Prop. 1997/98:96 om vissa reformer av påföljdssystemet. Prop. 2001/02:59 om hets mot folkgrupp, m.m. Prop. 2009/10:147 om skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. Statens offentliga utredning SOU 1926:32. Del 2 Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning, Rättegång i brottmål. SOU 2006:30. Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rättssystemet. Utskottsbetänkanden Justitieutskottets betänkande 2009/10:JuU32, angående skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. [cit. Betänkande 2009/10:JuU32]. 62 Skrivelser Riksdagens skrivelse 2009/10:727, angående skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. [cit. Rskr., 2009/10:727]. Kommittédirektiv Direktiv 2007:48, Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. [cit. Dir 2007:48]. Rättsfall Avgöranden från Högsta domstolen NJA 2001 s. 464. NJA 1989 s. 31. Beslut 2011-05-06, mål nr Ö 5120-09 och Ö 867-10. Avgöranden från Hovrätterna Svea hovrätt, dom 2001-04-09, mål nr B 715-01. Svea hovrätt, dom 2002-05-31, mål nr B 4651-02. Göta hovrätt, dom 2006-06-26, mål nr B 1339-06. Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11. Göta hovrätt, beslut 2011-11-09, mål nr Ö 1845-11. Göta hovrätt, beslut 2013-03-28, mål nr Ö 3604-12. Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-05-07, mål nr B 334-13. Svea hovrätt, dom 2013-10-16, mål nr B 905-13. Avgöranden från tingsrätterna Stockholms tingsrätt, dom 2001-01-12, mål nr B 338-00. 63 Uppsala tingsrätt, dom 2002-04-03, mål nr B 237-02. Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05. Örebro tingsrätt, beslut, 2011-06-07, mål nr B 5844-10. Örebro tingsrätt, beslut 2012-11-30, mål nr B 2297-12. Södertörns tingsrätt, dom 2013-01-03, mål nr B 11113-12. Lunds tingsrätt, dom 2013-01-29, mål nr B 2126-12. Internationella överenskommelser Förenta Nationernas resolution A/RES/55/66 3:107, 1 januari 2001 om avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn. Förenta Nationernas resolution A/RES/57/179 3:102, 30 januari 2003 om avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn. Förenta Nationernas resolution A/RES/59/165, 10 februari 2005 om avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn. Litteratur Asp, Petter, Straffansvar vid brottsprovokation, Norstedts Juridik, Stockholm, 2001. [cit. Asp]. Asp, Petter, Nuotio, Kimmo, Konsten att rättsvetenskapa, Iustus förslag, Uppsala, 2004. [cit. Asp, Kuotio]. Asp, Ulväng, Jareborg, Kriminalrättens grunder, Iustus förlag, 2 u., Uppsala, 2013. [cit. Asp, Ulväng, Jareborg]. Baker, Nancy, Gregware, Peter, Cassidy, Margery, Family killing fields: Honor rationales in the murder of women, Violence against women, 5:164, Sage Publications, New Mexico, 1999. [cit. Baker, Gregware, Cassidy]. Berglund, Kerstin, Straffrätt och Kön, Iustus förlag, Uppsala, 2007. [cit. Berglund]. Bernitz, Ulf, Finna rätt, Norstedts Juridik, 12 u., Stockholm, 2012. [cit. Bernitz]. 64 Borgeke, Martin, Att bestämma påföljd för brott, Norstedts Juridik, 2 u., Stockholm, 2012. [cit. Borgeke]. Borgeke, Martin, Månsson, Chatharina, Sterzel, Georg, Studier rörande påföljdspraxis med mera, Jure förlag AB, 5 u., Stockholm, 2013. [cit. Sterzel]. Burman, Monica, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor, Iustus förlag, Uppsala, 2007. [cit. Burman]. Dahlström, Strand, Westerlund, Brott och Påföljd, Bruun Juridik AB, 5 u., Stockholm, 2014. [cit. Dahlström, Strand, Westerlund]. Diesen, Christian, Bevisprövning i brottmål, Juristförlaget JF AB, Stockholm, 1994. [cit. Diesen, Bevisprövning i brottmål]. Diesen, Christian, Utevarohandläggning och bevisprövning i brottmål, Juristförlaget AB, Stockholm, 2003. [Diesen, Utevarohandläggning]. Driss, Mohammed, Abbas, Tahir, Honour, Violence, Women and Islam, Routledge, London, 2010. [cit. Mohammed, Tahir]. Granhag, Per Anders, Christianson, Sven Å, Handbok i rättspsykologi, Liber AB, Stockholm, 2008. [cit. Granhag, Christianson]. Grutzky, Eduardo, Jarl-Åberg, Cecilia, Kock, Stefan, Från tvångsäktenskap till balkongmord: ingång till hederskulturen, ALMAeuropa, Stockholm. [cit. Grutzky, Jarl-Åberg, Kock]. Hansson, Merike, Perspektiv på manlighet och heder, Gothia förlag, Stockholm, 2010. [cit. Hansson]. Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole & Wennberg, Suzanne, Brottsbalken. En kommentar. Del I (1-12 kap.), 7 u, Norstedts Juridik, Stockholm, 2013. [cit Holmqvist, Del I]. Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole & Wennberg, Suzanne, Brottsbalken. En kommentar. Del II (13-24 kap.), 7 u, Norstedts Juridik, Stockholm, 2013. [cit Holmqvist, Del II]. Jareborg, Nils, Allmän Kriminalrätt, Iustus förlag, Uppsala, 2001. [cit. Jareborg]. 65 Jareborg, Nils, Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, Norstedts Juridik, 3 u., Stockholm, 2010. [cit. Jareborg, Zila]. Jänterä-Jardeborg, Schlytter, Singer, Familj, Religion, Rätt, Iustus förlag, Uppsala. 2010. [cit. Jänterä-Jardeborg, Schlytter, Singer]. Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, Studentlitteratur, Lund, 2013. [cit. Korling och Zamboni]. Leijonhufvud, Wennberg, Straffansvar, Norstedts Juridik, 8 u., Stockholm, 2009. [cit. Leijonhufvud]. Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, Norstedts Juridik, 2 u., Stockholm, 2007. [cit. Sandgren]. Sarnecki, Jerzy, Introduktion till kriminologi, Studentlitteratur AB, 2 u., Lund, 2009 [cit. Sarnecki]. Sedem, Mina, Rädsla för förlust av liv och heder, Stockholms Universitet, Stockholm, 2012. [cit. Sedem]. Schlytter, Astrid, Rätten att själv få välja, Studentlitteratur, Lund, 2004. [cit. Schlytter]. Welchman, Lynn, Hossain, Sara, Honour – crimes, paradigms and violence against women, Zed Books, London & New York, 2005. [cit. Welchman, Hossain]. Wikan, Unni, En fråga om heder, Ordfront förlag, Stockholm, 2005. [cit. Wikan, En fråga om heder]. Wikan, Unni, Om heder, Bokförlaget Diablos AB, Göteborg, 2009. [cit. Wikan, Om heder]. Rapporter från regering och myndigheter Brottsförebyggande rådet, rapport 2010:18, Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, Stockholm, 2010. [cit. Brå, rapport 2010:18]. Brottsförebyggande rådet, rapport 2012:7 Hatbrott 2011. [cit. Brå, 2012:7]. 66 Brottsförebyggande rådet, rapport 2012:1, Polisens utredning av hedersrelaterat våld, Stockholm, 2012. [cit. Brå, rapport 2012:1]. Kriminalvårdens projekt Nr: 2013:268, Hedersrelaterat våld. [cit. Kriminalvården, 2013:268]. Länsstyrelsen i Södermanlands Län, Rapport Nr 2004:4, Frigörelse på egna villkor, 2004. [cit. Länsstyrelsen i Södermanlands Län]. Länsstyrelsen i Västmanlands Län, Förtryck och våld i hederns namn, 2006. [cit. Länsstyrelsen i Västmanlands Län]. Länsstyrelsen Östergötland, Om våld i hederns namn, Linköping, 2010. [cit. Länsstyrelsen Östergötland]. Regeringens skrivelse 2007/08:39, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, Stockholm, 2007. [cit. Regeringens skrivelse 2007/08:39]. Rikspolisstyrelsen, Kunskapscentrum, Hedersnormer och hedersrelaterat våld, Stockholm, 2009. [cit. Rikspolisstyrelsen]. Åklagarmyndigheten, Hedersrelaterat våld, Handbok, Utvecklingscentrum, Göteborg, 2006. [cit. Åklagarmyndigheten]. Åklagarmyndigheten, Domstolarnas påföljdspraxis vid vissa våldsbrott, Stockholm och Göteborg. [cit. Åklagarmyndigheten, 2007]. Artiklar Feldner, Yotam, ”Honor” Murders - why perps get off easy, Middle east quarterly, 2000. [cit. Feldner]. Hasan, Manar, The politics of honor: patriarchy, the state and the murder of women in the name of family honor, Journal of Israeli History: Politics, Society, Culture, Tel Aviv, 2010. [cit. Hasan] Herlitz, Carl, Erik, Delaktighet i brott i ljuset av NJA 1992 s 474 - en förvirrad del av straffrätten?, Juridisk Tidskrift, 1996-97. [cit. Herlitz]. 67 Ijzerman, Hans, Cohen, Dov, Grounding cultural syndromes: Body comportment and values in honor and dignity cultures. European Journal of Social Psychology, Illinois, 2010. [cit. Ijzerman]. Leung, Angela. & Cohen, Dov, Within- and between culture variation: Individual differences and the cultural Logics of honor, face and dignity cultures, Journal of Personality and Social Psychology, 2011. [cit. Leung, Cohen]. Leviner, Pernilla, Förbudet mot barnaga i Sverige ur ett jämförande perspektiv – effekter och utmaningar, Juridisk Tidskrift 2013-14 nr 3, s. 578. [cit. Leviner]. Mahmoudi, Said, Om hedersmord, Juridisk Tidskrift, 2002-03, s. 244 [cit. Mahmoudi]. Rupa, Reddy, Gender, Culture and the Law: Approaches to ’Honour Crimes’ in the UK, Springer Sience and Business Media, London, 2008. [cit. Rupa] Trivers, Robert, Parental investment and sexuall selection. Chicago, 1972. [cit. Trivers, Parental investment]. Trivers, Robert. Parent-offspring conflict. American Zoologist, Cambridge, Massachusetts, 1974. [cit. Trivers, Parent-offspring conflict]. Elektroniskt material Engström, F, Hon vägrade gömma sig, Aftonbladet, 2002-01-22, http://www.aftonbladet.se Tillgänglig på: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10254796.ab Eriksson, Thord, Fadimes öde väckte Sverige, Dagens Nyheter, 2004-01-16 http://www.dn.se Tillgänglig på: http://www.dn.se/insidan/fadimes-ode-vackte-sverige/ Svenska Akademins ordbok, 2013. [cit. SAOB]. Tillgänglig på: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ 68 Övrigt Amnesty International, Hedersmord, [cit. Amnesty International]. Amnesty International, Mäns våld mot kvinnor i nära relation, Stockholm, 2011. [cit. Amnesty, Mäns våld mot kvinnor i nära relation]. Belfrage, Henrik, Patriark – Bedömning av risk för patriarkat våld med heder som motiv, Forsknings- och kompetenscentrum vid Rättspsykiatriska regionkliniken, Sundsvall, 2005. [cit. Belfrage]. Bo Lagerqvist, föreläsning vid polishögskolan i Stockholm, 2014-03-28. Jemteborn, Annika, Å stå på sig, på egna ben, Rapport i socialt arbete 1162005, Stockholm, 2005. [Jemteborn]. Nationellt centrum för kvinnofrid, Hedersrelaterat våld och förtryck, Uppsala, 2010. [Nationellt centrum för kvinnofrid] Save the Children Sweden, Gender-Based Sexual Violence Against Teenage Girls in the Middle East, Libanon, 2007. [cit Save the Children]. Schlytter, Astrid, Linell, Hanna, Hedersrelaterade traditioner i en svensk kontext, FoU Nordväst, Forskningsrapport 2008:2, Stockholm, 2008. [cit. Schlytter, Lindell]. Schlytter, Astrid, Hedersmord – kännetecken, seminarium om hedersrelaterat våld och förtryck genom Origo i Stockholms län, Polishuset, Kungsholmen, 2014-03-13. 69