Vegetationshistoria de senaste 5000 åren kring Fållnäs gård, Södermanland Hanna Liljedahl
by user
Comments
Transcript
Vegetationshistoria de senaste 5000 åren kring Fållnäs gård, Södermanland Hanna Liljedahl
Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Vegetationshistoria de senaste 5000 åren kring Fållnäs gård, Södermanland med tyngdpunkt på antropogena aktiviteter Hanna Liljedahl Examensarbete avancerad nivå Naturgeografi och kvartärgeologi, 30 hp Master’s thesis Physical Geography and Quaternary Geology, 30 HECs NKA 3 2009 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Stockholms universitet Förord Denna uppsats utgör Hanna Liljedahls examensarbete i Naturgeografi och kvartärgeologi på avancerad nivå vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Examensarbetet omfattar 30 högskolepoäng (ca 20 veckors heltidsstudier). Handledare har varit Jan Risberg och biträdande handledare har varit Sven Karlsson, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Examinator för examensarbetet har varit Stefan Wastegård, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Författaren är ensam ansvarig för uppsatsens innehåll. Stockholm, den 4 juni 2009 Clas Hättestrand Studierektor Abstract The manor Fållnäs gård is situated at the northern end of the bay Fållnäsviken, c. 12 km north-west of Nynäshamn, Sweden. A 300 cm long sediment core collected in the bay has been analyzed regarding pollen stratigraphy. AMS 14C dating of terrestrial macrofossils indicates that the sequence covers the last c. 5400 years. The aim has been to study vegetational changes, especially human impact, in the surroundings of Fållnäs gård. Continuous findings of charcoal particles indicate that humans were present in the area at least from c. 3400 BC. Cattle breeding is indicated from c. 2200 BC by almost continues occurrences of Plantago lanceolata. The occurrences of pollen from cereals reveals that humans have been practicing cultivation continuously since the Neolithic/Bronze Age transition, c. 1700 BC, i.e. including a period of c. 1500 years barren of archaeological findings in the area. Sammanfattning Fållnäs gård ligger ungefär 12 km nordväst om Nynäshamn i Södermanland. Området är en forntida skärgårdsmiljö där nu högt belägna hällområden tidigare representerat isolerade öar som mer eller mindre renspolats med hjälp av vågor. Via den regressiva strandförskjutningen har med tiden allt mer land blottats och det som tidigare varit grunda vikar har blivit flacka slätter bestående av postglacial lera som lämpat sig för bl.a. odling. Fållnäsviken valdes som lokal för att det ligger i ett område där arkeologiska lämningar antyder att människor har vistats i området undre yngre neolitikum, 2300–1700 BC. Därefter är det en lucka i det arkeologiska materialet fram till 200 BC. Från denna tid och framåt finns flera olika arkeologiska lämningar och en fråga som ställts är om det varit en återinflyttning till området under det tidsspannet, eller om människan befunnit sig där betydligt längre. I studien har en 300 cm lång sedimentkärna från Fållnäsviken analyserats med avseende på pollenstratigrafi. Vidare har AMS 14C-dateringar av organiskt material med terrestriskt ursprung utförts som visar att den analyserade sekvensen sträcker sig tillbaka till omkring 3400 BC. Syftet med analysen har varit att studera vegetationshistorien i området, med tyngdpunkt på antropogen aktivitet. Kontinuerliga förekomster av kolpartiklar genom lagerföljden indikerar att människor funnits i området under den tid som den analyserade sekvensen representerar. De första antropogena aktiviteterna i form av betesmarker är daterade till ca 2200 BC. Vidare visar resultaten att kontinuerlig odling påbörjades ca 1700 BC. Andra undersökningar som gjorts i Södermanland visar att jordbruk praktiserats sedan åtminstone 4000 BC vilket antyder att det har funnits kunskap om jordbruk i Södermanland under 2000 år innan det började praktiseras i Fållnäsområdet. 2 Innehållsförteckning INLEDNING ................................................................................................................................................. 5 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ...................................................................................................................... 6 SVERIGES TIDIGA JORDBRUKSHISTORIA ....................................................................................................... 6 OMRÅDESBESKRIVNING ....................................................................................................................... 7 SÖDERMANLANDS GEOLOGI......................................................................................................................... 7 SÖDERMANLANDS VEGETATIONSHISTORIA .................................................................................................. 8 TOPOGRAFI OCH JORDARTER KRING FÅLLNÄS ............................................................................................. 8 FORNLÄMNINGAR I FÅLLNÄS OMNEJD ....................................................................................................... 10 Gropkeramiska boplatser .................................................................................................................... 10 Fornborg.............................................................................................................................................. 10 Pålspärr ............................................................................................................................................... 10 Kastal .................................................................................................................................................. 10 Ränna .................................................................................................................................................. 10 Gravfält ............................................................................................................................................... 12 Bebyggelse .......................................................................................................................................... 12 TIDIGARE POLLENANALYSER I SÖDERMANLAND ..................................................................... 12 METODIK .................................................................................................................................................. 13 FÄLTARBETE.............................................................................................................................................. 13 LABORATORIEARBETE ............................................................................................................................... 14 POLLENANALYS ......................................................................................................................................... 14 KOLPARTIKLAR ......................................................................................................................................... 15 14 C-DATERINGAR ....................................................................................................................................... 15 DIAGRAMKONSTRUKTION .......................................................................................................................... 15 RESULTAT OCH TOLKNING................................................................................................................ 16 KRONOLOGI ............................................................................................................................................... 16 POLLENANALYS ......................................................................................................................................... 18 Zon 1 ................................................................................................................................................... 18 Zon 2 ................................................................................................................................................... 21 Zon 3 ................................................................................................................................................... 23 SPORER OCH DINOFLAGELLALTER ............................................................................................................. 24 KOLPARTIKLAR ......................................................................................................................................... 24 POLLENKONCENTRATION .......................................................................................................................... 24 DISKUSSION ............................................................................................................................................. 25 BEGRÄNSANDE FAKTORER......................................................................................................................... 25 ANTROPOGEN AKTIVITET VID FÅLLNÄS GÅRDS OMNEJD ........................................................................... 28 SLUTSATS.................................................................................................................................................. 30 TACKORD.................................................................................................................................................. 31 REFERENSER ........................................................................................................................................... 32 BILAGA 1 ................................................................................................................................................... 36 TERRESTRISKA MAKROFOSSIL FRÅN OLIKA DJUP I LAGERFÖLJDEN ............................................................ 36 BILAGA 2 ................................................................................................................................................... 37 POLLENTAXA MED ANGIVANDE AV LATINSKA RESPEKTIVE SVENSKA NAMN ............................................. 37 BILAGA 3 ................................................................................................................................................... 38 BILAGA 4 ................................................................................................................................................... 39 3 4 Inledning En pollenanalytisk undersökning har utförts på sediment från den norra delen av Fållnäsviken, i närheten av en gammal sätesgård, Fållnäs gård, som ligger 12 km nordväst om Nynäshamn i Södermanland (figur 1). I omnejden kring Fållnäs gård finns sporadiska arkeologiska lämningar som tyder på att människor vistats i området sedan omkring 2000 BC. En del av lämningarna (figur 1), som en fornborg, en pålspärr, ett försvarstorn och en plats för vårdkase (Wårdberget, RAÄ 554) indikerar dessutom att Fållnäsområdet, under en längre period, varit ett forna militärt kulturlandskap. Den bilden har förstärkts genom historiska källor som berättar om en äldre feodal makt och en godsstruktur där sätesgården var omgiven av flertalet underlydande torp (Olausson & Lindström, 2003). En kompletterande tolkning är att Fållnäsviken skulle ha varit en strategisk välbelagd naturhamn (Svennewall, 1996). I den tolkningen tar han hänsyn till torpet Goddaga (figur 1) som ligger norr om viken och som även benämns Snäckvikshagen. Det fornsvenska ordet snäkkia är besläktat med örlogsfartyg. Figur 1. Översiktskartor, över Sverige, Södermanland och området kring provtagningsplatsen, visande det geografiska läget för Södermanland, Fållnäsviken och Fållnäs gård. På kartan över Södermanland finns lokaler markerade visande ett urval av de platser där pollenanalys utförts. Dessa lokaler omnämns under rubriken ”Tidigare pollenanalyser i Södermanland”. Kartan över provtagningsplatsens omnejd visar följande fornlämningar; två gravfält, fornborgen, pålspärren samt en grävd ränna som samtliga är yngre än 200 BC. Vidare finns det spår av antropogen aktivitet från yngre neolitikum, 2300–1700 BC, vid Stora Vika. 5 Första gången Fållnäs nämns i skrift är AD 1291, då som Faldanes. I ett gåvobrev från det året skänks Fållnäs gård, som då omtalas som en mindre gård, till nunnorna i Skokloster (Svenenwall, 1996). År 1301 avstod de från gåvan och därefter har gården ägts av olika högfrälsesläkter. Under 1300-talets första hälft var Fållnäs sätesgård för Birger Magnusson, dotterson till kung Valdemar och under 1400-talet var gården i familjen Trolles ägor. En av ägarna var bl.a. riddaren, riksrådet och storgodsägaren Axel Trolle. Vid arkeologiska studier gjorda i Fållnäsområdet har man även hittat olika botaniska fynd som tyder på just odling. Vidare har man i utgrävningar, både i fornborgen, i huslämningar och i gravar funnit rester av boskapsdjur. Syfte och frågeställning Det övergripande syftet med undersökningen är att komplettera den ovanstående arkeologiska bilden genom att rekonstruera områdets vegetationshistoria. För att kunna genomföra detta hämtades sedimentkärnor från Fållnäsviken i slutet av januari 2009. En pollenanalys genomfördes därefter med syftet att identifiera floran från bestämda djup i lagerföljden. För att kunna datera de olika djupen genomsöktes dessutom sedimenten för att sortera ut organiskt material av terrestriskt ursprung till 14C-dateringar. Den huvudsakliga frågeställningen är: När börjar de tidigaste antropogena tecknen, vad gäller hushållning av betesdjur samt odling, dyka upp i lagerföljden? Vidare frågor som berörs i arbetet är: Hur förhåller sig de tidigaste tecknen på jordbruk i Fållnäsområdet, i ålder, gentemot andra undersökta lokaler i Södermanland? Hur förhåller sig de tidigaste tecknen på jordbruk i Fållnäsområdet, i ålder, gentemot jordbrukets införande i Sverige generellt? Sveriges tidiga jordbrukshistoria Enligt Welinder m.fl. (2004) började man praktisera sädesodling och boskapshållning på flera platser i södra delarna av landet under åren 4000–3800 BC. De sädesslag man generellt har funnit från denna tid är vete, emmer, naket korn och skalkorn. Från 3300 BC börjar speltvete dyka upp som sädesslag och man hittar även råg och havre men deras närvaro har tolkats mer som ogräs än systematiskt odlande. Under perioden 3000–1500 BC slog många tekniska produkter igenom. Vävstolar, vagnar, bronsföremål och specialiserade skäror tillhör produkter som blev allt mer vanliga. Vidare finner man fynd av får och hästar, samt att man även börjar odla hirs och havre. Fram till äldre bronsålder, dvs. 1800 BC dominerades grödorna av emmer, enkorn och naket korn, men därefter verkar det sexradiga skaltäckta kornet dominera (Welinder m.fl., 2004). Nästa större förändringsskeende är perioden 1000–800 BC då stenröjda åkrar börjar dyka upp (Welinder m.fl., 2004). På Sydsvenska höglandet röjs markerna från sten under 900–800talen BC vilket medförde en kraftig expansion av öppna, odlade marker. I Södermanland finner man också stenröjningar som dateras till 900-tal BC. Man har även funnit spår av kväveälskande ogräs vilket indikerar att gödsling bör ha praktiserats. Jordbruket bör därför 6 ha varit en kombination av åkerbruk och boskapsskötsel som gav gödsel. Det fasta jordbruket, vilket innebar ett ändrat utnyttjande av marken, verkar dock inte ha införts samtidigt i hela landet. I Mellansverige är de äldsta beläggen som tyder på inhägnande ängsmarker och gödslade åkrar yngre än Kristi födelse (t.ex. Risberg m.fl., 2002). Från 200-talet BC finns belägg i södra Skåne för att slåtterängen börjar bli en del av landskapet. Från samma tid har man funnit gårdar i Linköpingstrakten där djur bör ha varit stallade. Kring Kristi födelse har man hittat flera hus i Södermanland som har fähusdel (Welinder m.fl., 2004). Parallellt med fähus bör vinterfoderinsamling ha skett. Några hundra år senare var detta etablerat i hela jordbruksbygden, upp till Mellannorrland. Områdesbeskrivning Södermanlands geologi Berggrunden i Södermanland består av rester av svekofenniderna, en nedvittrad prekambrisk bergskedja som bildades för 2000–1800 miljoner år sedan (Möller & Stålhös, 1969). Vid studier har man funnit att det bör ha varit två skilda veckningsfaser, en äldre fas som skedde i östvästlig riktning och en yngre fas som hade en nordsydlig riktning (Stålhös, 1976). Den berggrund som bildades under dessa veckningsfaser består främst av gnejser och förskiffrade graniter. Gnejserna representerar till stor del rekristallierade sand- och lersediment, men det finns även leptitgnejser som troligen representerar ursprungliga vulkaniska askor. I både sedimentbergarterna och i leptiterna finner man upprepade horisonter av urkalksten, en av de mäktigare förekomsterna är vid Stora Vika (figur 1). De yngsta bergartselementen inom landskapet är diabaser som uppskattningsvis är 1200 miljoner år gamla (Persson, 1977). Bergytan karakteriseras av en småbruten och skarp relief med korsande dalgångar av sprickdals- och förkastningskaraktär. Sprickorna i berggrunden har sannolikt bildats i samband med rörelser i jordskorpan under flera olika geologiska tidsintervaller, dels under jotnisk och subjotnisk tid, 1400–1200 miljoner år sedan, dels under kaledonisk tid, 520–400 miljoner år sedan, samt dels under perioderna Perm och Tertiär (Eriksson, 1960). Det fragmentariska utseendet på landskapet präglar dagens vegetationstäcke genom att de tvära förkastningsbranterna bildar gränser mellan skogsbygd och slätt (Rydberg & Wanntorp, 2001). Högsta punkten i dagens Södertörn i östra Södermanland ligger på + 110,5 m (Risberg, 1991). Deglaciationen efter den senaste istiden skedde för ungefär 10 000 år sedan och därefter har landet höjts mellan 150–160 meter (Svensson, 1989), vilket innebär att hela regionen var en del av den forna havsbottnen. Via den regressiva strandförskjutningen blottades först bergsknallar som av vågor renspolades och idag bildar kala hällmarker. Glacial lera har via denna process återlagrats i lägre belägna spricksystem som ickevarvig postglacial lera (Risberg, 1991). De mäktiga sedimentlager som ackumulerades i spricksystemen, som då formade fjärdar och vikar, har vid senare torrläggning lämpat sig för odling (Rydberg & Wanntorp, 2001). Södermanland är ett av Sveriges yngsta landskap och bestod under Litorinatid, 7550–2500 BC, endast av en stor skärgård. Fastlandskusten befann sig då i sydvästra delen av landskapet och långt in i Närke (Florin, M.-B., 1957). Via den regressiva strandförskjutningen har 7 fastlandskusten förflyttats österut, men så sent som under bronsåldern trängde fortfarande havsfjärdar djupt in de centrala delarna av Södermanland (Rydberg & Wanntorp, 2001). Södermanlands vegetationshistoria Växternas invandring började sent och skedde från väster till öster allteftersom mer land blottades tack vare den regressiva strandförskjutningen (Rydberg & Wanntorp, 2001). Skären var först trädlösa vilket underlättade för örter att etablera sig. Några av de örter som hittats i pollenfloran från preboreal tid, 9300–8050 BC, är strandråg, mållor, malört, gråbo, blåklint, blodtopp och ölandssolvända. När mer land började blottas fick björk och tall fäste. Under boreal tid, 8050–7050 BC, ersattes björken alltmer av tall och hasseln började breda ut sig. Al fick fäste kring sjöar och ek, alm och ask började vandra in i regionen. Under atlantisk tid, 7050–4050 BC, dök lind upp och efter hand bredde ekblandskogen ut sig i de inre delarna av skärgården medan tallen dominerade ytterskärgården (Rydberg & Wanntorp, 2001). De första spåren av mänsklig närvaro i regionen är från mesolitisk tid, 8300-3900 BC. De består av både tillfälliga och mer varaktiga fångstboplatser i Södertörns utskärgårdar som troligtvis är äldre än 8200 BC (Pettersson & Wikell, 2006). De äldsta arkeologiska spåren av åkerbruk dyker upp under tidig neolitikum vilket, enligt S. Florin (1958), bör ha varit odling som skedde i skärgårdsområden, på vidsträckta sandmarker nära den dåtida Litorinahavsstranden. Från subboreal tid, 4050–550 BC, har man dessutom i pollendiagram sett att mängden pollen från gräs och betesmarksväxter ökar (Florin, M.-B., 1958). Från ungefär 500 BC har man sett indikationer på att ekblandskogen dragit sig söderut och lämnat plats för tall och björk att breda ut sig (Rydberg & Wanntorp, 2001). Granen invandrade kring AD 0 norrifrån och har därefter blivit ett viktigt inslag (Giesecke, 2004). Idag tillhör Södermanland den södra barrskogsregionen där barrträd som tall och gran dominerar, men där lövskog förekommer i rätt stor omfattning, speciellt på bättre jordar i slättbygder. Ek, lind och hassel finns i regel överallt, medan alm och ask är mer koncentrerade till bättre jordar (Sjörs, 1971). Barrskogszonen sträcker sig ut i skärgården, men övergår längst i öster till lövskogszon samt kalskärszon på några av de ytterst belägna öarna, se figur 1 (Tapper, 1978). Topografi och jordarter kring Fållnäs Fållnäs gård ligger vid den norra änden av Fållnäsviken som är en 8 km lång vik som går parallellt med Himmerfjärden, i nordnordvästlig riktning. De två vattenmassorna skiljs åt av Lisön som idag är en halvö som binds samman med fastlandet genom en pasströskel norr om Fållnäsviken. Pasströskelns lägsta punkt ligger idag på +13 m (Olausson & Lindström, 2003) vilket, enligt strandförskjutningskurvan för Södertörn, indikerar att det forna sundet försvann kring 500 BC (Karlsson & Risberg, 2005). Norr om pasströskeln ligger Grimstaviken som mynnar ut i Himmerfjärden. Området kring Fållnäsviken består till stor del av branta sluttningar som har höjder som når upp till 50 – 60 m över havet. Sluttningarna är delvis täckta av morän. Väster om Fållnäs gård breder en flackare ängsmark ut sig som består av varvig lera och postglacial gyttjelera (figur 2). Enligt Persson (1977) är den största noterade mäktigheten av postglacial gyttjelera i regionen 9 m vilket uppmättes på sediment tagna 250 m nordväst om Fållnäs. 8 Figur 2. Utsnitt ur den digitala jordartskartan, från SGU, © Sveriges geologiska undersökning, visande Fållnäsviken. Den svarta punkten indikerar läget för den analyserade sedimentkärnan. Den genomskinliga kvadraten indikerar läget för Fållnäs gård. Radierna på cirklarna är 500 m respektive 1000 m. Den inre cirkeln representerar en hypotetisk bild av källområdet för pollenregnet över provtagningsplatsen (Faegri & Iversen, 1950) och den yttre cirkeln visar hur mycket större källområdet blir om radien är dubbelt så stor. 9 Fornlämningar i Fållnäs omnejd Gropkeramiska boplatser De äldsta kända lämningarna i närheten av Fållnäs gård finns på markanta höjdlägen och sluttningar runt Fållnäsvikens norra del i form av två gropkeramiska boplatser från yngre neolitikum, 2300–1700 BC (RAÄ 668, 681). Dessa hör samman med ett tiotal boplatser vid Stora Vika som ligger på Fållnäsvikens östra sida (figur 1 och 3). Flera av bosättningarna undersöktes i slutet av 1940-talet då en cementindustri anlades vid Stora Vika (Baudou, 1966). Fornborg Inom Fållnäsområdet finns fem, eventuellt sex, fornborgar (Fredriksson, 2001/2002). Av dessa ligger alla förutom en, öster om Fållnäsviken och inåt land. Den västra fornborgen, Skansberget, (RAÄ 721) som ligger 2 km söder om Fållnäs gård, har däremot ett kustnära läge samt den i särklass kraftigaste vallen (figur 1 och 3). Vid utgrävningar har det framkommit indikatorer på bosättning i fornborgen och bland fynden finns brända ben från svin, får/get och hund, samt malsten och sädeskorn såsom korn, skalkorn, emmer/speltvete och brödvete. Dateringar som gjorts av vallen har givit två skilda åldrar, den ena medeltid, AD 1050–1527, och den andra sen romersk järnålder, AD 200–400 (Fredriksson, 2001/2002). Under sen romersk järnålder fanns det ingen brukbar åkerjord i närheten av borgen, men det fanns möjlighet att bedriva sommarbete och en begränsad fodertäkt (Olausson & Lindström, 2003). Pålspärr Från Skansberget hade man uppsikt över den pålspärr som fanns ytterligare 2 km söderut (figur 1 och 3). Den var belägen på ett geografiskt strategiskt läge där viken smalnar av. Från att ha en största bredd på 1,2 km är viken här endast 200 m bred. Marinarkeologiska utgrävningar har skett från både Stockholms universitet och Södertörns högskola och man tolkar att pålspärren bör ha varit uppförd av tusentals pålar bestående av träslag som al, asp, björk, tall och gran. Från tidigare undersökningar har man daterat en av pålarna till vikingatid, AD 800–1050, vilket kan indikera att spärren börjat anläggas då (Edberg, 2001). 14 C-dateringar visar dock att huvudstråket av spärren ligger inom ett intervall från slutet av 1000-talet till början av 1200-talet (Olausson & Lindström, 2003). Kastal Vid Fållnäs gård fanns tidigare ett gråstensmurat försvarstorn, en s.k. kastal (RAÄ 684). Ruinen uppmättes AD 1767 och hade då en diameter på 18 m. Enligt Svennewall (1996) finns det tolkningar som säger att kastalen kan ha uppförts under 1100–1200-talen, men Svennewall motsäger detta. Han tycker att det är föga troligt att det fanns en kastal på den mindre gård som gavs till Skoklosters nunnor AD 1291. Istället ser han 1400-talet, då gården var i Trolles ägor, som en mer trolig tidpunkt för kastalens byggnad. Ränna Idag är avståndet mellan Fållnäsvikens norra ände och Grimstavikens södra ände ungefär 3 km men tittar man på 5-metershöjdkurvan minskar avståndet ordentligt (figur 3). Den 10 strandlinjen motsvarar, enligt strandförskjutningskurvan för Södertörn, ungefär AD 700–800 (Karlsson & Risberg, 2005). Det finns idag lämningar efter en ränna (RAÄ 680) som är byggd genom pasströskeln (figur 1 och 3). Rännans lägsta punkt i norr ligger på +5,5 m och i söder +5 m (Olausson & Lindström, 2003). Längden på rännan är ungefär 200 m och bredden 6 m. Vid undersökning av rännan hittade man ett gravfält i rännans södra del (RAÄ 680:2) som har daterats till yngre förromersk järnålder, 200–0 BC. Stensättningen överlagrades delvis av ett mörkare lager som 14C-daterats till folkvandringstid, AD 400–550. Löst liggande virke mitt i rännan har daterats dendrologiskt till AD 1589 och rännan bör därför vara äldre än detta (Olausson & Lindström, 2003). Figur 3. Översiktskartor över Fållnäsviken visande olika fornlämningar som har hittats i Fållnäs omnejd. Markeringarna för fornlämningarna finns med på samtliga fyra kartor. Kartorna är konstruerade efter höjdnivåkurvorna 0, 5, 10 och 15 m vilket motsvarar strandlinjens läge i nutid, åren AD 700–800, åren 100–0 BC och åren 700–800 BC. Åldrarna är framtagna med hjälp av strandförskjutningskurvan för Södertörn (Karlsson & Risberg, 2005). De åldrar som anges får anses vara minimiåldrar då kurvan gäller för norra Södertörn. Den inre cirkeln, vars radie är 500 m, representerar en hypotetisk bild av källområdet för pollenregnet över provtagningsplatsen (Faegri & Iversen, 1950), se även figur 2. Radien på den större cirkeln är 1000 m och illustrerar hur betydligt mer omfattande källområdet blir om man fördubblar radien. Att 500 m ej är troligt som yttre gräns kring denna provtagningsplats framkommer speciellt i den översiktskarta där strandlinjen ligger 15 m ovanför dagens. På den finns det endast ett mindre landområde innanför den inre cirkeln. 11 Gravfält I samband med projektet ”Borgar och befästningsverk i Mellansverige 400 till 1100 e Kr” undersökte studenter vid Stockholms universitet ett mindre gravfält (RAÄ 518) vid Fållnäs gård (figur 1 och 3). Detta gravfält bestod av fem brandgravar, fyra med runda stensättningar A1, A2, A4 och A5, samt en hög A3. Gravfältet kan i sin helhet dateras till 900-talet, varav de yngsta lämningarna till 900-talets andra hälft (Olausson & Kjelkerud, 2004). I tre av gravarna fann man sädeskorn. I A2 fanns korn och brödvete och i A5 fanns korn (Ullvin Andersson, 2002). I gravhögen, A3, fann man spelt- och emmervete. Dessutom fanns det även djurben där från hund, häst och nötkreatur (Kjelkerud, 2002/2003). Bebyggelse Vid utgrävningen av gravfältet ovan fann man bebyggelselämningar vid ett torp ca 600 m västnordväst om Fållnäs gård (RAÄ 518:2). Det är lämningar efter minst fem syllstenshus med härdpallar och de har efter undersökningar daterats som vikingatida eller tidigmedeltida. Dessa har byggts om och flyttats under en period av ett par hundra år (Olausson & Kjelkerud, 2004). Där genomfördes en makrofossilstudie av jordprover från eventuell vikingatid, tidig medeltid och högmedeltid (Nordlander, 2002/2003). I jordprov från eventuell vikingatid fann man havrekorn. I proverna från tidig medeltid och högmedeltid fann man sädeskorn av både havre och skalkorn. I de proverna fanns det dessutom många frön från åkerogräs. Bland dessa dominerade mållor och måror vilket, enligt Nordlander (2002/2003), är en indikator på gödsling. Från vikingajordproven fann man endast ett åkerogräs vilket enligt Nordlander (2002/2003) kan indikera att man inte gödslade då. Fynd som Nordlander (2002/2003) fann uppseendeväckande var frön från medicinalväxter som svartsenap, johannesört och en, vilka fanns i jordprov från högmedeltid. När det gäller en poängterar Nordlander (2002/2003) att den inte behöver ha nyttjats som medicinalväxt, men att möjligheten finns. Tidigare pollenanalyser i Södermanland Det finns få pollenanalytiska studier gjorda från lokaler i Södermanland, där fokus legat på vegetationshistoria och mänsklig aktivitet. Fyra av de sju lokaler som sammanställts i tabell 1 nedan är lokaler som är arkeologiskt intressanta. Övre Mogetorp är den lokal där man hittat de äldsta arkeologiska tecknen på åkerbruk i regionen, från tidig neolitisk tid (Florin, S., 1958). I Korsnäs finns lämningar av fångstbostäder från mellan- och senneolitikum (Miller & Robertsson, 1981). Kring Borsöknasjön finns lämningar från senneolitikum och kontinuerligt fram till historisk tid (Hammar, 1989). Fynden från Älgpussen är också från senneolitikum (Karlsson m.fl., 1995). Lokalerna Åtorpsmossen och Herminiumkärret (Persson, 1981) valdes ut då de geografiskt ligger närmast Fållnäsviken av de lokaler som studerats i Södermanland. Fillingmossen (Persson, 1981) valdes ut som en jämförelselokal där tydliga kulturindikatorer mer eller mindre saknas. 12 Tabell 1. Sammanställning av lokaler i Södermanland med pollenanalyser med hänsyn taget till antropogena aktiviteter. Lokal Betesindikation Sädesslag Borsöknasjön (Hammar, 1989) Frillingmossen (Persson, 1981) >3350–3100 BC sporadiska fynd 5680–5320, 3430–2870 BC >2500–1950 BC ----------- Herminiumkärret (Persson, 1981) >980–350 BC AD 950–1110 Korsnäs (Miller & Robertsson, 1981) 3340–2550 BC >3350–2550 BC Åtorpmossen (Persson, 1981) >930–420 BC 420 BC – AD 690 Älgpussen (Karlsson m.fl., 1995) 2350 BC 1050–900 BC Övre Mogetorp (Florin M.-B., 1958) >4230–3940 BC 4230–3940 BC Sammanställningen i tabell 1 visar när betesmarksväxten svartkämpar (Plantago lanceolata) samt sädesslag börjar visa sig i olika pollendiagram från utvalda lokaler i Södermanland. Kalibreringen av ovanstående åldrar har skett med datorprogrammet OxCal v4.0.5 (Bronk Ramsey, 2008) med kalibreringskurvan Int Cal04 (Reimer m.fl., 2004). Metodik Fältarbete Provtagning genomfördes med två olika kannborrar (s.k. ryssborrar), den första borrens kanna var 100 cm lång och hade en diameter på 4,5 cm, den andra borrens kanna var 70 cm lång och hade en diameter på 6,5 cm. För att kunna täcka in studiens frågeställning togs sedimentprover med en totallängd på 3,0 m med den smalare kannborren och 2,8 m med den tjockare. Den smalare kannborren användes för att ta upp två parallella, överlappande sedimentkärnor som tillsammans bildade huvudkärnan för pollenanalys. Den tjockare kannborren användes för att ta upp 20 parallella kärnor som användes för att finna organiskt material av terrestriskt ursprung till 14C-dateringar. Den totala provytan som sedimentkärnorna tog från var 2 x 3 meter. Koordinaterna för provtagningsplatsen är 58º57’34”N, 17º46’26”E. Platsen valdes till vikens nordligare del, i närheten av Fållnäs gård. Borrningen skedde ungefär 200 m från strand för att minimera mängden recenta vassrötter i sedimenten. För att få en överblick på lagerföljden i Fållnäsviken genomfördes en provborrning ner till glacial lera. Lagerföljden är sammanställd i tabell 2. Mäktigheten ner till glacial lera var drygt 7 m. 13 Tabell 2. Lagerföljdsbeskrivning för sedimenten i Fållnäsviken. Djup från vattenyta (cm) Lagerföljd Utseende 000 – 154 vatten 154 – 810 gyttjelera gley, 1 3/10Y, very dark greenish gray otydligt laminerat av sulfidutfällningar 810 – 872 postglacial lera gråblå 872 – glacial lera rosa ton Laboratoriearbete Sekvensen från 154 till 449 cm djup av huvudkärnan beskrevs enligt Munsells färgskala (Munsell® Color, 2000) och därefter togs sedimentprover från var femte cm för pollenanrikning. Varje prov togs med en tjocklek på 1 cm och samlades upp i plastburkar med numrerat lock. Proverna numrerades efter den övre nivågränsen, prov 154 motsvarar därmed intervallet 154–155 cm från vattenytan. Från de bredare sedimentkärnorna togs sedimentprover med en tjocklek på 2 cm som därefter tvättades i en sikt med en maskstorlek på 0,250 mm. Resterande material undersöktes med hjälp av lupp för att finna terrestriskt organiskt material till 14C-dateringar. Pollenanalys Anrikning av pollen gjordes på ca 1,5 g sediment per prov. I den första analysomgången anrikades åtta prover, från djup spridda över hela provkärnan. Efter analys av dessa skedde en första förtätning då 16 prover anrikades och därefter skedde ytterligare en förtätning då åtta prover till anrikades. Totalt blev det 32 prover med ca 10 cm mellan varje prov. Provanrikningen har skett enligt standardmetoder (Berglund & Ralska-Jasiewiczowa, 1986). Detta innebär i princip dispergering i natriumhydroxid (NaOH) som avlägsnar växt- och djurdelar och humussyror, borttagning av eventuell kalciumkarbonat med 10 % saltsyra, samt borttagning av cellulosa med en acetolyslösning bestående av koncentrerad svavelsyra (H2SO4) och ättiksyraanhydrid (C4H6O3). Då proverna innehöll en stor del mineralpartiklar tillsattes dessutom fluorvätesyra (HF) som löser upp mineralkorn. Efter anrikning förvarades proverna i glycerin och destillerat vatten, förhållande 1:1. Sporer av mattlummer (Lycopodium clavatum) i tabletter tillsattes proverna innan anrikningsprocessen inleddes. Sporerna tillsattes för att kunna beräkna pollenkoncentration/g vått sediment (Stockmarr, 1971). Beräkningar kan göras, både på den totala pollenfloran eller de enskilda arterna. Med hjälp av en pollenkoncentrationskurva över en specifik art kan man skönja hur just den arten ökar eller minskar, utan hänsyn till övrig pollenflora. Objektsglasen preparerades så att de anrikade pollenproverna låg lösa i glycerin vilket möjliggjorde rotation av pollenkornen. Analysen skedde därefter under X400 förstoring, samt vid behov under X1000 förstoring. Identifikationen av pollenkorn skedde med hjälp av bestämningsnycklar från Moore m.fl. (1991) och Beug (2004) samt med hjälp av en referenssamling tillverkad av Palynologiska laboratoriet, Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm. Förutom pollenkorn räknades även sporer från fräken och ormbunkar samt 14 grönalger och dinoflagellater. Dinoflagellater är en stor divers grupp av vattenlevande encelliga organismer där majoriteten av arterna lever i saltvatten (Purves m.fl., 2004). Kolpartiklar Parallellt med pollenanalysen noterades antalet kolpartiklar som hade en storlek ≥ 25 µm. Vid eldning av kolhaltigt material bildas stora mängder kolpartiklar som sprids i luften. Storleken på partiklarna varierar och ju mindre partiklarna är desto lättare är det för dem att kunna spridas över en större areal. Enligt Tolonen (1986) kan man dock ha partiklar med en storlek ≥ 25 µm som indikator om större bränder förekommit i området. 14 C-dateringar Vid 14C-datering används främst organiskt material av terrestriskt ursprung för att undvika den s.k. reservoareffekten som uppstår i vattenmiljöer (Possnert, 1995). De sedimentkärnor som tagits upp för undersökning efter daterbart material visade sig innehålla sparsamt med terrestra makrofossil. Den övre halvan av sedimentkärnan innehöll dessutom rotmaterial från recent vass. Längre ned i lagerföljden ökade förekomsten av frön, dessutom fanns det på vissa platser i lagerföljden större makrofossil som barkbitar, blad och kvistar. Tack vare dessa kunde tillräckligt med material samlas ihop för att skickas till analys. Totalt torkades material från 17 nivåer, innehållet presenteras i bilaga 1. Av materialet från de 17 nivåerna skickades fem prover till Ångströmlaboratoriet i Uppsala där de daterades med hjälp av tandemacceleratorteknik, AMS (Possnert, 1995). De fem utvalda nivåerna bestämdes efter den första förtätningen, d.v.s. när 24 nivåer analyserats, och fokuserades kring de djupaste nivåerna där betes- och odlingsindikationer påträffats. Diagramkonstruktion I bassumman vid procentberäkning ingår träd, buskar, dvärgbuskar och örter. Sporer och pollen från kärrväxter räknades utanför denna summa. Inför konstruktion av pollendiagram beräknades de enskilda procentvärdena, i förhållande till bassumman, för olika pollen, sporer och kolpartiklar. De svarta kurvorna i diagrammet redovisar procentvärdena, för att även låga värden skall framträda redovisar de prickiga kurvorna promillevärden. Träd, buskar och dvärgbuskar, samt örter presenteras i separata grupper. Örterna har vidare delats in i följande grupper: allmänt kulturgynnande, torräng/betesäng, fuktäng, odlade, åkerogräs, ruderatväxter. Denna indelning följer huvudsakligen Gaillard & Berglund (1988) och i de fall andra arter hittats har Mossberg m.fl. (1997) använts för att placera växten i passande grupp. För konstruktionen av diagrammen har datorprogrammen Tilia version 2.0.b.4, Tiliagraph version 2.0.b.5 (Grimm, 1992) samt TGView 2.0.2 använts (Grimm, 2004). Zonindelningen är gjord med hjälp av dataprogrammet CONISS (Constrained Incremental Sum of Squares cluster analysis; Grimm, 1987). Svenska och latinska artnamn anges i bilaga 2. 15 Resultat och tolkning Kronologi Fem dateringar har utförts på den tre meter långa lagerföljden. De djup som valdes ut för datering kommer från de nedre delarna av lagerföljden med syftet att försöka få mer exakta åldersbestämmelser på när antropogena tecken dyker upp. I tabell 3 redovisas det terrestra material som skickades till Ångströmslaboratoriet i Uppsala för datering. Resultatet av AMS 14 C-dateringarna presenteras i tabell 4 samt i kalibreringskurvan (figur 4) där 14C ålder BP omvandlas till kalenderår (BC/AD). Tabell 3. Organiskt material av terrestriskt ursprung för fem dateringar från Fållnäsviken. Djup (cm) Daterat material 233,5–235,5 Frön från ask och björk, obestämda ved- och barkfragment, granbarr 332,0–333,0 Pinne från björk 363,5–365,5 403,5–405,5 Frön från ask, björk och Scirpus-typ, obestämda lövfragment, knoppfjäll från al Frön från ask och björk, obestämda löv-, bark- och vedfragment, knoppfjäll från björk, pistill från ört Frön från ask och björk, obestämda lövfragment, vedfragment från al 423,5–425,5 Tabell 4. Resultat av dateringar från Fållnäsviken med angivande av kalibrereringar (1σ och 2σ). Djup (cm) 233,5–235,5 Lab. Kod Ua-37812 14 C ålder BP 770 ± 65 Kalibrerad ålder (± 1σ) AD 1190–1200 (3,6%) AD 1210–1290 (64,6%) Kalibrerad ålder (± 2σ) AD 1050–1085 (3,2%) AD 1125–1140 (0,9%) AD 1150–1315 (87,2%) AD 1360–1390 (4,1%) 332,0–333,0 Ua-37813 1360 ± 50 AD 620–690 (62,3%) AD 750–760 (5,9%) AD 600–775 (95,4%) 363,5–365,5 Ua-37814 1995 ± 60 90–80 BC (1,9%) 55 BC – AD 75 (66,3%) 165 BC – AD 130 (95,4%) 403,5–405,5 Ua-37815 2930 ± 80 1260–1020 BC (68,2%) 1380–1335 BC (4,4%) 1325–925 BC (91,0%) 423,5–425,5 Ua-37816 3775 ± 70 2300–2125 BC (56,7%) 2090–2045 BC (11,5%) 2460–2025 BC (95,4%) Vid behandling av resultaten har intervallet ± 2σ använts. Resultaten antyder att den analyserade sekvensen åtminstone täcker tiden från 2200 BC, vilket motsvarar åldern på 424 cm djup. Med hjälp av åldersmodelleringkurvan (figur 5) och extrapolering av denna, har det djupast belägna provet från pollenanalysen, från 449 cm djup, fått en beräknad ålder till 3400 ± 200 BC. Då trenden hos kurvan är avtagande ju djupare ner i lagerföljden man kommer, är det troligt att den totala sekvensen är äldre än den beräknade åldern. 16 Figur 4. Den kalibrerade kurvan där 14C ålder BP konverteras till kalenderår (BC/AD). Kalibreringen har skett med datorprogrammet OxCal v4.0.5 (Bronk Ramsey, 2008) och kalibreringskurvan Int Cal04 (Reimer m.fl., 2004). Figur 5. Åldersmodelleringskurvan av de kalibrerade kalenderåren BC/AD (± 2σ) i förhållande till djup i lagerföljden. Mellan de två äldsta dateringarna är den genomsnittliga ackumulationshastigheten 0,2 mm/år, mellan de två yngsta dateringarna är den 1,8 mm/år. Tar man hänsyn till att den naturliga kompaktionen ökar djupare ner i lagerföljden bör den verkliga ackumulationshastigheten ha varit högre, speciellt mellan de äldsta dateringarna. Förändringen i hastighet kan vara relaterad till bildandet av Fållnäsviken. 17 Pollenanalys Resultaten från pollenanalysen har sammanställts i två pollendiagram (figur 6 och 7, samt bilaga 3 och 4). En antropogen aktivitet som går att se med hjälp av pollenanalys är när man började ha betesdjur, detta genom att betningen gynnar vissa typer av växter. Man kan även se när åkerbruk startar genom att pollenfloran då innehåller pollenkorn från odlingsväxter samt ogräsväxter som trivs på sådana marker. Sädesslagspollen (figur 8) är större än andra gräspollen och vid pollenanalysen användes 40 µm som gräns (Beug, 2004). I de fall där sädesslagspollen lyckats bestämmas mer noga till antingen vete, korn eller råg har form, porstorlek samt, speciellt, mönstret på ytan varit tydliga. Vid tolkningen av pollendiagrammen (figur 6 och 7) har lagerföljden delats in i tre lokala zoner där zon 1 representerar den äldsta delen av lagerföljden och zon 3 den yngsta. Zon 1 innehåller indikatorer som tyder på att jordbruk börjar bedrivas, zon 2 visar tecken på ett etablerat jordbruk och zon 3 att örtfloran börjar bli artfattigare, eventuellt beroende på modernisering av jordbruket. Då de antropogena indikatorerna är underrepresenterade i pollenfloran räknades minst 400 pollen per nivå. Zon 1 450–352 cm: Zon 1 motsvarar ungefär tiden 3400 BC – AD 220 (figur 5). Enligt strandförskjutningskurvan över Södertörn (Karlsson & Risberg, 2005) motsvarar dessa åldrar strandlinjer som idag ligger ungefär 22 och 8 m över nuvarande nivå. Då den lägsta nivån för pasströskeln mellan Lisön och fastlandet idag ligger på + 13 m (Olausson & Lindström, 2003) innebär detta att Fållnäsviken, under zon 1 övergick från att vara ett sund till att bli en vik (figur 3). Vidare innebär detta att stora delar av det flackare område väster om Fållnäs gård då var del av havsbottnen. Trädflora: Enligt tolkning av pollendiagrammet domineras trädfloran i zon 1 av mer eller mindre likvärdiga kurvor för tall och björk. Dominansen över resterande träd var dock inte alltför kraftig, speciellt inte över hassel, al och ek. Linden var relativt kraftig i zonens början för att därefter minska något. Alm finns mer eller mindre kontinuerligt genom zonen. Avenbok finns sporadiskt genom hela zonen medan bok först dyker upp i den övre halvan. Frekvensen hos grankurvan ökar successivt genom hela zon 1, från låga värden i början till så pass höga värden att de indikerar att granen blivit etablerad omkring lokalen i slutet av zonen. När det gäller buskar/dvärgbuskar finns sälg/vide kontinuerligt genom hela lagerföljden, likaså ljung. Första fyndet av en, som gynnas av mänsklig aktivitet (Sundström, 1983), dyker upp i övre halvan av zon 1. Örtflora: När det gäller kulturgynnande örter börjar de bli mer vanliga i slutet av zon 1. Måror finns genom hela zonen, men både nejlikor och flockblomstriga örter dyker upp först närmare slutet. Betesväxter domineras av vildgräs med inslag av ängssyra/bergsyra, smörblommor, svartkämpar och aster. Pollen från svartkämpar (figur 8) är en tydlig betesväxtindikator (Sundström, 1983) och dyker först upp på 424 cm djup vilket enligt den kalibrerade 14C-dateringen för samma djup motsvarar 2240 +200/-215 BC. Av fuktängsväxterna finns endast älgört/brudbröd representerade förutom ett pollenfynd av familjen rutväxter. Av ruderatväxterna är både gråbo/malört och mållor väl representerade i den understa nivån, något högre upp i lagerföljden kommer maskrosor/fibblor och ett fynd av trampört. 18 Figur 6. Pollendiagram från norra änden av Fållnäsviken visande de olika pollenkornens förekomst i procent av den totala pollensumman. I diagrammet visas även förekomsten av sporer och kolpartiklar, också de i procent relativt den totala pollensumman. För större bild, se bilaga 3. 19 2460-2025 BC 1380-925 BC 165 BC-AD 125 AD 600-775 AD 1050-1390 450 425 400 375 350 325 300 275 250 225 200 175 20 40 a) m sig 2 (± D A C/ rB ) d rå (cm rä lj d vt de p fö lö en Dju er l el äd ag Ka Äd Tr L 150 80 100 20 r ka us gb är l) al dv (T r s s rte in u P Bu Ö r, ka Gyttjelera 60 FÅLLNÄS, Södermanland 40 Buskar, dvärgbusk. Allm. kulturgynn. Torräng/betesmark a) yr Fuktäng Odlade Åkerogräs Ruderatväxter Sporer 20 20 20 20 20 441 496 467 484 460 482 479 556 510 485 451 488 514 502 431 485 444 459 467 442 668 409 496 461 416 454 477 439 436 519 429 483 20 40 Hanna Liljedahl, 2009 1 2 3 CONISS Total sum of squares 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2 1 s gs er ) ) .fl ,b .f l m ra m t) rt r) ) sy ) a s p) ro er ) ) pö ) R) pa er ) p r) l) E ) ng or m ) op n de r) öv e r ) xt ) r) am dd rä p a) t l a a e Ä e ä ) o v R vä öta k m p l r d d d ( . p LG er t ) ig xt a) tk b T vä sk in lo vä a) m .fl ö d klö r ö ) lda TE s n s n) (A et lla lom a r lin m g) ) r) fib p ( ält t rv vä ig ) lik ä (B ä ke ) X u nk t e (R (Vit ud b la ik str r) a m nn (Vi åk lom ) öl ulk ) go x" rom p) et e ) bo ållo o r, -ty (F To m nå se ö rb (Sv s l Ä l j s i S r i r L r n p y b o ö l r å p ( i s t V ( te - t V g B b e m te p e ia ( (S l) , r G r y s b a ) s ,l R rm re n ) yst mik (R t ris (N b lo ä x itsi äs) ace (S m lat a m.f ulla a ( öve e-t e n rt, ) cin alis rö r orn ( Rå ä de ag s ( o rs n ap t , g (M kro lar ar iu s m ok är l) ÄR (O lg a ke "H 5 o er ( K t im Kl n s re p lgö t a ffi in ge (K um ( (S sl nu (K e lö r a e as icu mb fo l iu e) a ria ves ) ae ck sv (V gr a / p ) åb r) nb ) (K a e vu Frä ter (> 2 se vid u p syl En u ng (Bl ro ace Flo (Ro yp ild t os s-ty nce st yp a ri p .( at e m (Ä (R u a o f fic Fin yp stiv ea le p . d es cya a e p (S Ma ace (M a v o lu usi sep a ) ve ) ) k) ( a r rk as å ll i ( j m ( b o ( p ä t e r e s ce m e y ( c t g, c -t (V e u la (A t m p r u a l jö lm ) (A o k ran (E ) (H äl au lus ru s a ( L ium (M hy a e ea e n e ae ac cul go yp is- go m s m p ifo li d ul ru m isor na illa m- a ce ia s a s re a a c is-t sia pod eae n um sa ob gia u m t h d ia d iu t um ge tikla s (B (A Lind us (B (G Al n s l S m a u e c u ( s o e ex n ta r-t e m ta liu liu Tr n ict u ria n t e u le a m au si ps i o c go io ex st n ( us M e n in m op ce c u la ya po po ise f la ar s rc u s ( pin us a yl tu lix rb f r. n ip allu cc a liu ary ia osa em ac um an u a n t e th a n if o if o f r. lip e a l ng le te ord it ic ca ere m en t as n a te m he n ctu ly a b um aly lle n en ly ly u ino lp nu ue lm lia ar g ce or Sa So J. Ju C Va G C Ap R An Po R R Pl As An Pl Tr Tr J. Fi Th Sa Va Po H Tr Se C Su C Br Si Ar C La Po Sc R C Po Zo U Ti C Fa Pi Be C Al Q M Po Po Eq D Ko Träd Figur 7. Pollendiagram från norra änden av Fållnäsviken visande utvalda växters pollenkoncentration/g vått sediment. I diagrammet visas även den totala pollensummans koncentration/g vått sediment. För större bild, se bilaga 4. 20 a) gm si 2460-2025 BC 1380-925 BC 165 BC-AD 125 AD 600-775 AD 1050-1390 450 425 400 375 350 325 300 275 250 225 200 175 150 100000 2 (± D /A C B ) l) år m al ljd er ( c (T r fö nd p s l e Dj u ge nu a i a K P L Pollenkoncentration FÅLLNÄS, Södermanland Gyttjelera 200000 la tu Be 50000 ) rk jö (B 100000 s lu ry Co 20000 l) se as (H 40000 s nu Al (A 20000 l) 40000 Q us rc ue 20000 k) (E 40000 us m Ul ) 2000 lm (A 4000 Total pollenkoncentration/g l ia Ti 4000 d) in (L 8000 us in rp Ca 1000 (A ) ok nb ve 2000 s gu Fa 500 ) ok (B 1000 P ea ic n) ra 10000 (G 20000 l ta To 400000 n ti o ra n Zo 1 2 3 Hanna Liljedahl, 2009 200000 nt ce on nk e ll po Betesindikatorer: De kurvor som visar de olika grupperna ädellövträd, träd, buskar/dvärgbuskar och örter och deras relativa storlek gentemot varandra visar att det blir en relativ ökning av örter kring 424 cm djup, speciellt vildgräs, parallellt som andra betesindikatorer ökar/dyker upp. Detta kan indikera att människor börjar bedriva jordbruk i området kring den tiden. Samtidigt är mållor en växt som är kväveälskande och som gynnas av betesdjur. Sundström (1983) hänvisar till en källa som anser att mållor kan ses som en säker indikator på mänsklig aktivitet. Mållor finns mer eller mindre genom hela lagerföljden vilket kan ses som ett tecken på att bete kan ha förekommit tidigare och om den tolkningen stämmer indikerar det att människor funnits kring lokalen redan innan denna studies äldsta datering. Enligt Mossberg m.fl. (1997) är mållor en växt som trivs i strandmiljö där den gynnas av kväve i tång. Då lokalen är en skärgårdsmiljö är det dock troligt att mållorna växt där naturligt. Sundström (1983) nämner att den äldsta formen av jordbruk förmodligen var betesmark och att det var kusttrakter som koloniserades först. I sådana miljöer finns/fanns stora arealer med naturligt bete i hel- och halvgräsvegetationen på stränder. Då Fållnäsområdet tillhör kustregionen kan detta innebära att området var lämpligt för ett tidigt jordbruk i form av bete. Odlingsindikatorer: Den odling som går att skönja i zon 1 är via enstaka pollenfynd av korn, vete och obestämda sädesslag (figur 8). Det äldsta sädesslagsfyndet är korn från 414 cm djup vilket motsvarar 1700 ± 200 BC (figur 5). Därefter finns det kontinuerligt enstaka fynd av obestämda sädesslag. Första bestämda vetet fanns på 374 cm djup vilket motsvarar 350 ± 150 BC. När det gäller åkerogräs finns det inga arter representerade i zon 1. Trampört är dock en ört som, enligt Sundström (1983), kan indikera åkermark och det första fyndet är samtida med de första sädesslagen. Om sädesslagspollen förekommer utan andra åkermarksindikatorer kan det innebära att det är långflyktspollen som härstammar från en avlägset liggande odling (Sundström, 1983). Då sädesslagspollen finns kontinuerligt i lagerföljden, samt att andra antropogena indikatorer finns så bör det indikera att odlingen är lokal. Vidare, då korn är en växt som är självpollinerade, kan den vara ett viktigt inslag i den lokala floran utan att bli representerat i pollenregnet (Sundström, 1983). Figur 8. Från vänster visas pollen från gran (Picea), svartkämpar (Plantago lanceolata) och sädesslag (Cerealia spp.). På samma foto som granpollenkornet finns ett pollen från björk (Betula) i det vänstra nedre hörnet. Granpollenkornet har en storlek kring ca 120 µm och björkpollenkornet har en storlek kring 25 µm. Zon 2 190–352 cm: Zonen motsvarar i tid ca AD 220–1640 (figur 5). Enligt strandförskjutningskurvan för Södertörn motsvarar den äldre zongränsen en strandlinje som idag ligger ungefär 8 meter över nuvarande strandlinje (Karlsson & Risberg, 2005). Den 21 yngre zongränsen motsvarar en strandlinje som låg någon meter ovan dagens. Höjdnivåkurvorna (figur 3) visar att delar av de odlingsbara lerjordarna väster om Fållnäs gård ligger under både 10- och 5-metersekvidistanserna vilket innebär att arealen av odlingsbar jord i området ökat markant under denna zon. Trädflora: När det gäller trädfloran är det fortfarande tall och björk som dominerar, men till skillnad från zon 1 är tall mer dominant än björk. Enligt Erdtman (1963) är tall och björk varandras antagonister, då tallen minskar ökar björken och vice versa. Detta förhållande går att skönja i pollendiagrammet (figur 6). Mitt i zon 2 har tallen en kraftig minskning som motsvarar en ökning av björken. Hassel, al och ek håller sig jämnstarka genom hela zon 2. Lind och alm är också kontinuerligt representerade men med svagare kurvor. Både avenbok och bok finns som sporadiska fynd. Grankurvans frekvens började öka kraftigt i början av zon 2 men minskade därefter och håller en lägre profil genom hela zon 2. Blåbär/lingon börjar visa sig i början av zon 2 och finns därefter hela vägen upp i lagerföljden. Örtflora: När det gäller kulturgynnande örter så börjar mårorna försvinna, det finns endast ett fynd i hela zon 2. Nejlikorna som fanns i zon 3 är borta, men flockblomstriga växter börjar dyka upp. Av betesväxterna dominerar vildgräs stort, men även ängssyra/bergsyra, smörblommor och svartkämpar finns mer eller mindre genom hela zonen. Vidare finns det sporadiska fynd av aster och olika klöver. Av fuktängsväxterna dominerar älgört/brudbröd. I den gruppen ingår dessutom två medicinalväxter som dök upp i prover med 10 cm mellanrum (234 och 244 cm djup). Det är läkevänderot och blodtopp (figur 9) och de har daterats till ungefär AD 1180 ± 100 (figur 5). Fingerört är ytterligare ett pollenfynd tillhörande denna zon. Av ruderatväxterna dominerar gråbo/malört, men även mållor och maskrosor/fibblor är välrepresenterade genom nästan hela zon 2. Trampört blir mer vanlig efter halva zonen, men försvinner därefter vid den övre zongränsen. Betesindikatorer: När det gäller växter som klassificerats som betesmarksväxter är den stora skillnaden vid övergången in i zon 2 att kurvan av aster avtar i början av zonen medan olika fynd av klöver dyker upp sporadiskt inom hela zongränsen. Den kontinuerliga kurvan av svartkämpar antyder att bete fortfarande praktiserades i området. Denna antydan förstärks av kurvan av ängssyra/bergssyra, som ensam inte indikerar kulturlandskap, men tillsammans med andra kulturväxter blir ett gott stöd (Faegri, 1943). Odlingsindikatorer: När det gäller antropogen aktivitet blir det en tydlig förändring gällande sädesslag i zon 2. Odlingen blir mer markant genom att procentenheten pollenkorn av sädesslag ökar. Vidare dyker även råg upp bland pollenfloran från och med 334 cm djup vilket motsvarar ungefär AD 570 ± 70. Fler arter av åkerogräs börjar dessutom dyka upp och de som hittats är blåklint (figur 9) och korsblommiga örter som senap. Vid övergången in i zon 2 finns ett fynd av gulkämpar som generellt är en kustindikator, speciellt i marina sediment som detta är, men den kan också indikera odling (Faegri, 1943). Att procentenheten av sädesslagspollen ökar, parallellt med att fler åkerogräs dyker upp indikerar ett mer etablerat jordbruk. Pollen från växter som växer på åkermark, även om de är få, ger generellt ett entydigt besked om åkerns existens (Sundström, 1983). Råg är en vindpollinerad växt och pollenkornen kan därför vara långflyktspollen, men blåklint är en växt som är nära förknippat med odling av råg och då blåklint också hittats bör det indikera ett mer närliggande odlande. Blåklint förekommer dessutom i väsentligt större koncentrationer då odling sker på permanenta fält och det faktum att blåklint, som är 22 insektspollinerad (Svensson & Wigren, 1985), faktiskt hittats bör därför indikera att det fanns odlingar i närheten. En annan faktor att notera är kurvan som beskriver granens frekvens. Granen började etablera sig i regionen vid övergången mellan zon 1 och 2, dvs. kring AD 220, men ökar därefter inte under hela zon 2. Enligt Sundström (1983) kan låga pollenkoncentrationer av gran indikera att den, via röjning, hindras från att återerövra förlorat land. Granen är annars en växt som har en effektiv fröspridning och lätt tar över relativt öppna skogar där bete bedrivs, även om betet är intensivt då betesdjur normalt undviker gran (Björkman, 1996). Figur 9. Från vänster visas pollen från läkevänderot (Valeriana officinalis), blodtopp (Sanguisorba officinalis) och blåklint (Centaurea cyanus). Zon 3 154–190 cm: Zon 3 representerar de senaste 370 hundra åren (figur 5). Enligt strandförskjutningskurvan (Karlsson & Risberg, 2005) bör landskapet kring provtagningsplatsen inte ha skiljt sig så mycket från dagens, med etablerade odlingsmarker väster om Fållnäs gård och skogspartier på de mer höglänta områdena norr och öst om Fållnäsvikens norra ände. Trädflora: Enligt tolkning av pollenfloran förändras skogens sammansättning i jämförelse med zon 2. Tall dominerar kraftigt samtidigt som granen blir alltmer etablerad. Björken gör en liten återhämtning mitt i zonen, men minskar därefter. Generellt minskar hassel, al, ek, alm och lind under denna zon. Avenboken uteblir helt. Boken representeras fortfarande genom sporadiska fynd på olika nivåer inom zonen. Örtflora: När det gäller kulturgynnade örter är de enda representanterna nejlikor och vitsippor i zon 3. Betesmarken domineras av vildgräs som verkar öka. I början av zonen fanns även ängssyra/bergsyra och smörblommor representerade men de minskar/försvinner i slutet. Fynden av svartkämpar bli mer sporadiska om man jämför med tidigare. Bland fuktängväxterna finns endast älgört/brudbröd kvar men fynden av dem börjar också minska. Av ruderatväxterna dominerar fortfarande gråbo/malört, mållor och maskrosor/fibblor, men de är inte lika dominanta som vid de kraftigare topparna i zon 2. Betesindikatorer: Det faktum att kurvor som indikerar betesmark avtar ju närmare nutid man kommer, förutom frekvensen på vildgräs som ökar, kan indikera att man mer eller mindre övergivit betesmarkerna eller omvandlat dem till andra kulturlandskap. Odlingsindikatorer: När det gäller sädesslag är det inga markanta skillnader mot zon 2. Mängden pollen av sädesslag indikerar väletablerade odlingar och fynden består både av korn, råg och obestämda sädesslag. Vad gäller åkerogräs är situationen densamma som i 23 zon 1. Trampört som, enligt Sundström (1983), kan gynnas av odling hittades i början av zonen, men inte därefter. Sporer och dinoflagellalter Vad gäller sporer är det sparsamma fynd genom hela lagerföljden. Endast en spor från fräken hittades i zon 2, vad gäller ormbunkar är det också få fynd per djup, men de återfinns genom hela lagerföljden. Den enda ormbunksart som gått att identifiera är stensöta som är en växt som trivs på klippor, block, stenhögar, gamla lövträd och stenig ängsmark (Mossberg m.fl., 1997). Övriga fynd saknade sitt täckande hölje som är artspecifikt. Örnbräken (Pteridium) är en ormbunksväxt som gynnas av skogsröjning och bildande av hagmark (Sundström, 1983) men då det ej gått att artbestämma fler ormbunksarter begränsas tolkningen av kurvan över ormbunkar. Det är en total avsaknad av grönalger vilket är förväntat då området genom hela lagerföljden varit del av ett sund eller en vik av Östersjön och de flesta akvatiska grönalgerna lever i sötvatten (Purves m.fl., 2004). Dinoflagellater återfinns däremot genom hela lagerföljden utan några större variationer vilket, precis som avsaknaden av gröna alger, inte är förvånande då majoriteten lever i marina vatten (Purves m.fl., 2004). Kolpartiklar Vid studier gjorda på en lokal i Skåne, där man hittat tidiga arkeologiska lämningar som tyder på två skilda bosättningsperioder, visar kolpartikelkurvan stora skillnader i frekvens mellan bosättningsperioderna och tiden då lokalen var obebodd (Regnell, m.fl., 1995). De delarna av lagerföljden som överensstämde med de obebodda perioderna hade procenthalter som var lägre än 5 % till skillnad från toppar kring 35 – 65 % när det var en tydlig koppling till mänsklig aktivitet. De ökade frekvenserna, vid båda bosättningsperioderna, indikerar att det fanns bränder av mänsklig eller naturlig art nära lokalen. Vad gäller procenthalten kolpartiklar i diagrammet från Fållnäs varierar frekvensen mellan ungefär 10 till 35 % längs hela lagerföljden. De relativt höga värderna indikerar att människor bör ha befunnit sig i området kontinuerligt genom hela den tid som reflekteras i lagerföljden. Pollenkoncentration Frekvensen hos kurvan, som beskriver den totala pollenflorans koncentration (figur 7), minskar successivt från zon 1 till zon 3. Den avtagande trenden kan bero på den naturliga kompakteringen av sedimentet, men fluktuationerna bör mest bero på variationer inom vegetationstäcket och då främst att skogens utbredning varierat. Intressant är att frekvensen på kurvan ökar markant mellan 424 och 399 cm djup (ca 2200–1100 BC), vilket motsvarar strandlinjer som idag ligger mellan 22 m och 15 m ovanför den nutida (Karlsson & Risberg, 2005). På kartan som visar strandlinjen som representerar +15 m (figur 3) framträder en mindre landtunga som begränsar vattnets utbredning i nordlig riktning från provtagningsplatsen. Passpunkten på denna landtunga bör, enligt den topografiska kartan Nynäshamn NV, ligga mellan +15 och +20 m vilket innebär att det forna sundet hade en mer rak utbredning vid strandlinjer som låg ovanför denna passpunkt. Figur 7 visar hur de olika trädens pollenkoncentration varierat genom lagerföljden. De kurvor som beskriver björk, hassel, al, ek och lind har samtliga en av de största topparna på 399 cm 24 djup, vilket överrensstämmer med den nivå där den totala pollenkoncentrationen är som störst. Detta motsvarar en ungefärlig ålder på 1140 ± 220 BC och en tolkning är att de olika skogsmarkerna var som mest utbredda då. Vid 354 cm djup, AD 180 ± 80, har däremot frekvensen hos den totala pollenkoncentrationskurvan minskat vilket bör indikera att mer mark användes till jordbruk. Ovanför 354 cm djup bör det ha skett en återhämtning av skogen då de flesta arter ökar i pollenkoncentration. Kurvan som beskriver frekvensen hos granpollenkoncentrationen når vid 339 cm djup, AD 540 ± 60, sin högsta koncentration. Kring samma djup tyder kurvorna som beskriver alm, al och björk att även de är på återhämtning. Vid 324 cm djup, AD 700 ± 60, minskar den totala pollenkoncentrationen igen och samtliga arter påverkas. Därefter visar kurvornas fluktuation att skogstäcket troligtvis varierat något i storlek men de generellt låga pollenkoncentrationsvärderna tyder på att skogen hållts tillbaka. Vid 224 cm djup, AD 1330 ± 70, är det åter en minskning i den totala pollenkoncentrationen. De flesta arters kurvor minskar då, bortsett från kurvan hos granen som istället ökar. Vid gränsen mellan zon 2 och 3, AD 1640 ± 40, blir det åter en minskning i den totala pollenkoncentrationen. Den följs av att de flesta arter återhämtar sig något, för att därefter minska igen. De enda som istället ökar mot nutid är kurvorna för al och gran. Diskussion När man, med hjälp av pollenanalys, skall konstruera en bild över hur ett historiskt vegetationslandskap kan ha sett ut finns det flera begränsande faktorer att ta hänsyn till. Bland dessa ingår bl.a. växternas pollenproduktion, spridningsmönster och pollenkornens bevarande. Andra viktiga faktorer att ta hänsyn till är hur lokalen är beskaffad, är det exempelvis sediment från en isolerad insjö mitt i en skog, eller sediment från en öppnare vattenyta som skall analyseras (Birks, 2005). Begränsande faktorer Spridningsmönster: Enligt olika studier sprids pollenkorn, generellt, bara över kortare avstånd och den största mängden av pollenkornen faller ner inom några hundra meter från spridningskällan, se figur 3 (Nilsson & Praglowski, 1992). Den relevanta gränsen för vilket område som avspeglas i pollenfloran, från en specifik provtagningsplats, kan dock vara betydligt större, t.ex. visar studier att sjöar med en radie kring 250 m kan representera ett omkringliggande område med en radie mellan 2000 and 3000 m (Hellman m.fl., 2009). Både spridningsmönster och avstånd varierar, speciellt med tanke på om kornen sprids inom en skog, över ett mer öppet vegetationstäcke eller över öppnare vatten (Birks, 2005). Om provtagningsplatsen är en sjö är dessutom ytstorleken på sjön viktig att ta hänsyn till, ju större sjö desto större radie på det område som räknas som närområde (Gaillard m.fl., 2008). En fråga som man därför bör ställa sig är hur stort området är som reflekteras i pollendiagrammen i figur 6 och 7. När det gäller pollenregnet över Fållnäsviken kan den markanta topografin kring viken vara en faktor som begränsar vindtransport av pollen från omkringliggande grannområden. Långtransport av pollenkorn har rapporterats, t.ex. har små mängder pollen uppmätts mitt på Atlanten och pollen från tall, gran och gräs har hittats på Grönlands kust, 600–1000 km från närmaste skog (Nilsson & Praglowski, 1992). Barrträdspollen, speciellt gran, är relativt stora, 25 men tack vare luftsäckar (figur 8) kan de föras långa sträckor med vinden (Erdtman, 1963). Generellt påverkas resultatet ej märkbart av långtransport, problem uppstår dock när det rör låga procent i diagrammet. Då kan man ställa sig frågan om de få fynden beror de på en liten lokal förekomst, eller på långtransport (Faegri & Iversen, 1950). Havsvikssediment: En faktor att begrunda är att sedimentproverna i den här undersökningen är tagna i en havsvik. En aspekt är att en öppen havsyta kan underlätta vindtransport av pollenkorn, men en annan viktig aspekt att flytförmågan hos pollenkorn varierar. Denna problematik blev märkbar när man jämförde diagram som visar sjöars isoleringstidspunkter med pollenkurvor från samma sediment. Många sedimentserier från västra Södermanland visar plötsliga frekvensväxlingar kring isoleringspunkten. Den nedre marina delen har en stark tallövervikt medan den övre lakustrina delen nästan endast består av al, björk, hassel och värmekrävande ädla lövträd (Florin, 1945). Liknande tendenser observerades även i skärgårdsmiljö i västra Norge och den mest troliga förklaringsfaktorn som lyfts fram är att talldominansen beror på sedimentationsfaktorer (Faegri, 1943). Luftsäckarna på tallpollen hjälper pollenkornen att hålla sig flytande en längre tid, vilket kan jämföras med pollen utan blåsor som sjunker inom någon dag (Faegri & Iversen, 1950). Detta resulterar i att tallpollen kan, beroende av vindriktning, driva in i vikar och där sedimentera. I en vik bör därför de pollen som sedimenteras vara en blandning av lokala pollenregn och inflytande barrpollen. Faegri & Iversen (1950) nämner dock att det finns marina lokaler där samma tendenser ej observerats, vidare nämner de att även andra pollen kan flyta ett tag samt att man alltid kan förvänta sig oregelbundenheter i marina sediment. En intressant fråga vad gäller Fållnäsviken är hur sedimentationsförhållandena förändrades genom att det forna sundet övergick till att bli en vik. Den lägsta passpunkten mellan Lisön och fastlandet ligger idag på +13 m (Olausson & & Lindström, 2003) vilket, enligt strandförskjutningskurvan för Södertörn, indikerar att det forna sundet försvann kring 500 BC (Karlsson & Risberg, 2005). Förbindelsen mellan Grimstaviken och Fållnäsviken i rak nord-sydlig riktning bröts dock tidigare än så. Enligt den topografiska kartan Nynäshamn NV ligger den lägsta passpunkten, norr om provtagningsplatsen, mellan +15 och +20 m. Den observerade ökningen i frekvensen, som sker mellan 424 och 399 cm djup, hos kurvan som beskriver den totala pollenkoncentrationen kan kanske ha en koppling till detta (figur 7). Detta djupintervall är daterat till ca 2200–1100 BC (figur 5) vilket bör motsvara strandlinjer som idag ligger mellan 22 m och 15 m ovan den nutida (Karlsson & Risberg, 2005). Vind- kontra insekts- eller självpollinering: Mängden pollen som produceras av en växt varierar stort. En ståndarknapp kan innehålla från ett par stycken pollenkorn upp till 30 000 eller fler (Erdtman, 1963). Flertalet växter är insektspollinerade, men det finns växter som är vindpollinerade och de producerar generellt betydligt fler pollen. Särskilt stora pollenmängder produceras av vindpollinerade hängeväxter som björk, klibbal, hassel, ek och bok (Erdtman, 1963). En effekt av detta är att dessa växter producerar mer pollen, samt sprider dem lättare till omgivningen än insektspollinerade eller självpollinerade växter. Pollenfloran, även om samtliga pollen i pollenregnet skulle vara lokala, blir därför aldrig ett direkt fingeravtryck över hur vegetationen på en viss lokal ser ut. När det gäller trädfloran i pollendiagrammet domineras den av tall och björk som båda är vindpollinerade, samt att tallen gynnas av sin flytförmåga. Deras överrepresentation skall därför inte helt översättas som att de var de dominerande träden, i alla fall inte vad gäller zon 1. Al och hassel är också två arter som sprider stora mängder pollen, men tittar man på 26 exempelvis lind så missgynnas den genom att stora mängder av dess pollen aldrig sprids (Faegri & Iversen, 1950). Spridningen av lindpollen begränsas av att linden normalt är insektspollinerad även om en viss vindspridning kan ske. Vindspridningen blir dock mindre effektiv hos linden, till skillnad från exempelvis björk, genom att linden blommar efter det att bladen blivit fullt utvecklade vilket reducerar vindstyrkan både inom och nedanför trädkronan (Pigott & Huntley, 1980). En intressant aspekt dyker upp om man tittar på sammanställningen över terrestra makrofossil i bilaga 1. Där finns flera fynd av vingar till askfrön, men i pollendiagrammet finns inga pollenkorn från ask representerat. En orsak till detta är att asken producerar relativt få pollen som dessutom sprids dåligt (Karlsson, 1998). Sälg är en växt som ekologiskt är en viktig indikator för skogsåterväxt, men då den är insektspollinerad förlorar den sin pålitlighet i pollendiagram (Vuorela, 1973). Flera lågväxta örters pollenspridning begränsas av att kraften i luftströmmar minskar nära marken (Erdtman, 1963). Malört/gråbo, mållor och ängssyra/bergsyra som, generellt mot flertalet andra örter, är välrepresenterade i diagrammet gynnas av att de är vindpollinerade, likaså är svartkämpar, vilket gör att den är en bra betesmarksindikator (Iversen, 1941). När det gäller odling, även vid stora öppna fält, så blir sädesslag som havre, korn och vete, även då de producerar mycket pollen, underrepresenterade i pollenfloran då de är helt eller delvis självpollinerade (Behre, 1981, Vuorela, 1973). Avsaknad av sådana sädesslagspollen innebär därför att man inte kan utesluta möjligheten att odling skett enbart på den faktorn (Behre, 1981). Råg däremot är vindpollinerad, men har ändå begränsade spridningsmöjligheter då pollenkornen är relativt stora. I undersökningar på nutida spridningsmönster hos bl.a. sädesslag (Vuorela, 1973) upptäcktes att pollen från sädesslag oftast förekommer under senare delen av sommaren då det är skördetid. Man har hittat sädespollen i samlingar av sädeskorn, även långväga från odlingsplatsen vilket indikerar att människan fungerar som spridare. Enstaka fynd av sädespollen behöver därför inte indikera odling i närheten, utan mer att åkerbruk praktiseras inom regionen. Relativa siffror i diagrammet: Vid tolkning av ett pollendiagram ligger en av felkällorna i att de procentvärden som presenteras är relativa. Kurvan av varje art är beroende av sammansättningen av resten av pollenfloran. Faegri & Iversen (1950) gör en jämförelse där det i det första fallet finns lika mycket ek som tall, i det andra fallet finns det lika mycket ek som bok. I pollenfloran som avspeglar de två scenarierna blir procenten ek i första fallet 15 %, i andra fallet 60 %. De presenterar även ett tredje fall där ek och balsampoppel blandas och där skulle utfallet bli nästan 100 % ek i pollenfloran. Det pollenspektrum som man får fram i ett diagram kan alltså visa väldiga skillnader från den vanliga floran. Pollenkoncentration: Ett sätt att kontrollera om en kraftig fluktation i frekvensen hos en arts kurva är verklighetstrogen är att ta fram information om hur pollenkoncentrationen/g vått sediment för den arten varierar i lagerföljden. Genom att titta på koncentrationen försvinner felkällan att det kan vara en annan arts frekvens som varierat och att den efterfrågade artens kurva passivt påverkats (Moore, m.fl., 1991). För att uppnå statistisk signifikans bör mängden räknade Lycopodiumsporer ej understiga 20 % av summan av pollenfloran för en viss nivå (Faegri & Iversen, 1989). I samtliga analyserade nivåer har procenthalten varit högre. Pollenkornens motståndskraft: Fördelen med pollenkorn, vad gäller studier av dåtida vegetation, är att de har ett kraftigt yttre skal, exin, som till stor del motstår nedbrytning. 27 Vissa pollenkorn är dock mer motståndskraftiga än andra. En, halvgräs och sälg har i undersökningar visat högre representation i pollenfällor än i nutida markprover (Vuorela, 1973). Detta indikerar att de är mindre motståndskraftiga mot oxidation och lätt förstörs om de hamnar på en yta där de exponeras av syre. Vuorela (1973) nämner att detta är en vikig faktor vid analys av en lagerföljd från en mosse, men det finns studier som rör alkaliska lersediment och där samma tendenser visats (Faegri & Iversen, 1950). När det gäller lersediment är det dessutom viktigt att notera att en mekanisk nötning på pollenkornen kan uppstå då de kommer i kontakt med lerpartiklar. Sammansättningen och motståndskraften hos exinet skiljer sig mellan olika pollenkorn och vissa är mer utsatta för korrosion som oftast beror på lokala oxidationer av mikroorganismer (Moore m.fl., 1991). Första tecknet på korrosion är att pollenkornets yta får flertalet hål, fortsätter korrosionen kan pollenkornet mer eller mindre försvinna vilket ger effekten att mer motståndskraftiga pollen ackumuleras i sediment (Faegri & Iversen, 1950). Barrträdens pollen är mer motståndskraftiga och en regel som Faegri & Iversen (1950) nämner är att provet bör slängas om mer än hälften av lövträdens pollen visar spår av korrosion. När det gäller pollenkornen från Fållnäsviken var flera av dem korroderade, men inte så hög andel att proven bedömdes missvisande. Antropogen aktivitet vid Fållnäs gårds omnejd Arkeologiska lämningar: Enligt skrivna källor har Fållnäs gård med omnejd kontinuerligt varit ett bebott område under historisk tid. Arkeologiska undersökningar tyder på senneolitiska bosättningar i omnejden, vilket motsvarar 2300–1700 BC, men därefter är det en lucka i det arkeologiska materialet fram till yngre förromersk järnålder, 200–0 BC, vilket är den ålder som ett lokalt gravfält daterats till. Fornborgen 2 km söder om Fållnäs gård tyder på att människor vistats i regionen under senromersk järnålder, AD 200–400. Pålspärren som hittats 4 km söderut i Fållnäsviken verkar dessutom ha börjat byggas kring 900-talet vilket även är åldern på det andra lokala gravfältet som hittats. Det är en fragmentarisk bild som visar att människor har vistats i regionen under olika äldre tidsperioder. Antropogena tecken i Fållnäs pollendiagram: Vad gäller zon 1 (3400 BC – AD 220) så finns det flera tecken som indikerar att människor verkat i regionen redan då. Svartkämpar är den första säkra markören som dyker upp i diagrammet. Därefter kommer sädesslag och åkerogräs. Att det är kontinuerliga förekomster och att andra, av mänsklig aktivitet gynnade, växter finns i diagrammet motsäger att de enstaka sädesslagsfynd som gjorts är transporterade dit. Om de antropogena fynden från zon 1 är från lokala källor innebär det att människor åtminstone vistats i området sedan 2240 +200/-215 BC och att de bedrivit åkerbruk sedan 1700 ± 200 BC. Dessa åldrar överrensstämmer med de arkeologiska fynd som tyder på att människor vistats i området under yngre neolitikum. Vidare tyder resultaten från pollenanalysen att människor fortsatt att vistas i området, samt bedrivit jordbruk, även under den tidslucka som finns i det arkeologiska materialet. Vad gäller kolpartiklar är procenthalten hög, även längst ner i lagerföljden, BC 3400 ± 200, så troligtvis fanns det människor i området redan då, och även tidigare, vilket inte verkar helt orimligt då studier visat att människor vistats i Södertörns utskärgårdar sedan åtminstone 8200 BC (Pettersson & Wikell, 2006). När det gäller zon 2 (AD 220–1640) är de relativt höga procentvärdena av sädesslag samt flertalet åkerogräs, tydliga indikatorer på ett etablerat jordbruk i området. Det blir en markant 28 skillnad vad gäller procentmängd odlingsindikatorer vid övergången från zon 1 till zon 2 vilken har daterats till AD 220 ± 100. Kan detta sammanfalla med att mängden odlingsbara jordar ökade genom den regressiva strandförskjutningen? Den ökade odlingsindikationen är dessutom samtida med när råg dyker upp för första gången i diagrammet, AD 570 ± 70. Råg började, enligt Borgegård (1990) användas under yngre järnålder, från AD 400, men det var först under vikingatid, AD 800–1050, som råg, generellt, började odlas i sådan omfattning att den kan ha haft betydelse för bondens ekonomi. Åkerogräset blåklint (Centaurea cyanus) som hittats i lagerföljden fanns i den senglaciala svenska stäppfloran men försvann därefter och återvände först kring 1000-talet, troligen som förorening i importerat utsäde (Svensson & Wigren, 1985). Under medeltid blev den alltmer utbredd med hjälp av höstsädesodlingen av råg. De äldsta fynd som hittades i Fållnäs är daterade till AD 860 ± 60 vilket därför kan ses som ett tidigt fynd relativt den generella bilden av blåklintens återetablering i Sverige. En intressant aspekt är nedgången av antalet funna växter i zon 3 (AD 1640–2009). Vid 1800-talets mitt inleddes en genomgående omläggning av jordbruket. Nya redskap, växtnäring, frökontroll och dräningssystem etc. medförde att jordbruksdriften intensifierades (Svensson & Wigren, 1985). Under 1900-talet har förändringarna fortsatt, öppna diken, åkerholmar och stengärdsgårdar har minskat och därmed flera naturliga växtmiljöer. Ett resultat av detta är att floran i odlingslandskapet har blivit artfattigare och ensidigare (Svensson & Wigren, 1985). Jämförelse med andra lokaler: Tabell 1 sammanfattar tidiga tecken på antropogen aktivitet vid olika lokaler i Södermanland (figur 1). Vid fyra av lokalerna var undersökningarnas syfte att finna tecken på antropogen aktivitet. Från tabellen kan man avläsa att Övre Mogetorp är den lokal, av dessa fyra, där jordbruk praktiserades tidigast, både i form av betesdjur och av sädesslagsodling och att dessa aktiviteter inleddes kring ungefär 4000 BC. Jordbruksverksamhet i Korsnäs och Borsöknasjön kan ses som mer eller mindre samtida, betesindikatorerna är på bägge lokalerna ungefär från 3000 BC och odlingsindikatorerna är äldre än 2500 BC. De antropogena tecknen från Älgpussen är något yngre, betesindikatorerna daterades till ungefär 2400 BC och odlingsindikatorerna till ungefär 1000 BC. I jämförelse med dessa fyra är Fållnäs mer eller mindre samtida med Älgpussen, särskilt i fråga om betesindikatorer, gällande odlingsindikatorer är Fållnäs ungefär 700 år tidigare än Älgpussen. Lokalerna Åtorpsmossen och Herminiumkärret är de undersökta områden som ligger närmast Fållnäs geografiskt. Vad gäller betesindikatorer bör en sådan aktivitet ha bedrivits före 900 BC på bägge lokalerna, medan odlingen verkar ha varit mer tidig i Åtorpsmossen där den tidigast inleddes kring 400 BC. I jämförelse med dessa två lokaler är de antropogena aktiviteterna i Fållnäs betydligt äldre. Frillingmossen är en lokal som nästan helt saknar antropogena indikatorer och valdes som jämförande lokal för förtydliga skillnaden mellan ett pollendiagram över en lokal som har haft antropogena aktiviteter och ett pollendiagram som visar en lokal som saknat sådana aktiviteter. Medicinalväxter: Vid pollenanalysen upptäcktes två relativt samtida örter som tidigare använts som medicinalväxter, läkevänderot, (Valeriana officinalis), och blodtopp, (Sanguisorba officinalis). Läkevänderot ingår i Södermanlands nutida flora (Rydberg &Wanntorp, 2001), medan blodtopp är en ängsväxt med splittrad utbredning i Norden, de naturliga fyndplatserna är på Gotland och västra Norge (Lindman, 1974). Blodtopp är en 29 insektspollinerad växt (Mossberg m.fl., 1997), vilket bör indikera att pollenkornet kommer från en lokal källa. Värt att poängtera är att pollen från blodtopp har hittats tidigare i Södermanland, i ett lagerdjup som är äldre än 8000 BC (Florin M.-B., 1977). Intressant är att Nordlander (2002/2003) hittade medicinalväxterna svartsenap (Brassica nigra) och johannesört (Hypericum-typ) vid undersökning av botaniskt material från ett medeltida hus i Fållnäs. De kom från jordprover som var högmedeltida och kan ses som relativt samtida med medicinalväxterna i pollenfloran som daterats till AD 1180 ± 100. Slutsats Tolkningarna från undersökningen, i relation till paleogeografi och information om arkeologiska lämningar, har sammanställts i figur 10. De äldsta tecknen på jordbruksaktivitet i Fållnäsområdet är från ungefär 2200 BC då den mer eller mindre kontinuerliga kurvan av svartkämpar, som indikerar betesmark, börjar. Kurvan som beskriver den totala mängden sädesslag är också mer eller mindre kontinuerlig men börjar något senare, kring 1700 BC. Detta innebär att området kring Fållnäs bör ha nyttjats till jordbruk, utan något större uppehåll, sedan åtminstone 2200 BC. Tecken på mänsklig närvaro i området är dock äldre, kurvan som visar procentdelen kolpartiklar antyder att människor befunnit sig i regionen kontinuerligt genom hela den undersökta lagerföljden som extrapolerats till en minimiålder kring 3400 BC. Av samtliga undersökta lokaler i Södermanland är Övre Mogetorp den lokal där jordbruk tidigast började praktiseras och resultaten därifrån visar att de äldsta betesmarks- och odlingsindikatorerna daterats till ungefär 4000 BC. Detta kan jämföras med Fållnäs där resultatet antyder att sådana antropogena aktiviteter inleddes först kring 2200 BC. I jämförelse med den generella bilden av Sveriges jordbruk är resultaten från Övre Mogetorp samtida med införandes av jordbruket i Sverige (Welinder m.fl., 2004), både vad gäller sädesodling och boskapshållning. Resultatet från Fållnäs antyder att det redan, sedan ungefär 2000 år, fanns ett väl etablerat jordbruk i både Sverige och Södermanland innan det började praktiseras i Fållnäsområdet. Vad gäller odling av råg verkar man ändå ha varit relativt tidig i Fållnäsområdet mot riket generellt. 30 Figur 10. Sammanställning av resultat från undersökningarna i Fållnäsviken. Bildningen av Fållnäsviken är baserad på Karlsson & Risberg (2005). Detaljerad information angående arkeologiska lämningar kan hittas i kapitlet ”Fornlämningar i Fållnäs omnejd”. Notera att den kontinuerliga kurvan för odling är baserad på förekomst av ej identifierade sädesslagspollen. Tackord Först och främst vill jag tacka mina två handledare, Jan Risberg och Sven Karlsson för ert oerhörda engagemang och för allt stöd som jag fått under hela arbetets gång. Vidare vill jag tacka Anna Plikk och Johan Freudendahl för att ni ställde upp och hjälpte till var sin dag ute i fält, utan er hjälp hade vi aldrig fått upp alla de sedimentkärnor som behövdes för att få ihop tillräckligt organiskt material för analys. Jag vill även tacka Mats Regnell för din ovärderliga hjälp med att identifiera terrestra makrofossil samt för trevliga diskussioner rörande pollendiagrammen. Sist men inte minst vill jag tacka Michael Olausson som har varit initiativtagare till studien och Berit Wallenbergs stiftelse som gett finansiellt stöd till fältarbetet och de dateringar som utförts. 31 Referenser Baudou, E., 1966, Korrelationsberäkningar och lagerföljd på en gropkeramisk boplats vid Stora Vika, Fornvännen 61, 129–139. Berglund, B.E. & Ralska-Jasiewiczowa, M., 1986, Pollen analysis and pollen diagrams, i B.E. Berglund (red.), Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology, 455– 484, John Wiley & Sons, Chichester. Behre, K.-E., 1981, The interpretation of anthropogenic indicators in pollen diagrams, Pollen et Spores 23, 225–245. Beug, H.-J., 2004, Leitfaden der Pollenbestimmung für Mitteleuropa und angrenzende Gebiete, Verlag Dr. Pfeil, München, 542 s. Birks, H.J.B., 2005, Fifty years of Quaternary pollen analysis in Fennoscandia 1954–2004, Grana 44, 1–22. Björkman, L., 1996, The Late Holocene history of beech Fagus sylvatica and Norway spruce Picea abies at stand-scale in southern Sweden, Lundqua Thesis 39, Lund, 44 s. Borgegård, S.-O., 1990, Jordbruk under vikingatiden i mälarområdet, Svensk Botanisk Tidskrift 84, 369–392, Lund. Bronk Ramsey, C., 2008, Deposition models for chronological records, Quaternary Science Reviews 27, 42–60. Edberg, R., 2001, Pålspärrar under vatten, En fornlämningstyp presenterar sig, i R. Edberg, M. Lindström & J. Rönnby (red.), Pålsundet, Arkeologiska studier av en sörmländsk kustmiljö, 23–27, Runius & Co Förlag, Stockholm. Erdtman, G., 1963, Introduktion till Palynologi, Natur och Kultur, Stockholm, 197 s. Eriksson, G.K., 1960, Studier över Stockholmsåsen vid Halmsjön, Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 82, 43–125. Faegri, K., 1943, Studies on the Pleistocene of western Norway, III Bømlo, Bergens Museum Årsbok, Naturvitenskapelig Rekke 8, 100 s. Faegri, K. & Iversen, J., 1950, Text-book of modern pollen-analysis, Scandinavian University Books, Munksgaard, Köpenhamn, 237 s. Faegri, K. & Iversen, J., 1989, Text-book of modern pollen-analysis, i K. Faegri, P.E. Kaland & K. Krzywinski (red.), IV Edition, John Wiley & Sons, Chichester, 328 s. Florin, M.-B.,1945, Skärgårdstall och ”strandskog” i västra Södermanlands pollendiagram, Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 67, 417–448. Florin, M.-B.,1957, Insjöstudier i Mellansverige. Mikrovegetation och pollenregn i vikar av Östersjöbäckenet och insjöar från preboreal tid till nutid, Svenska Växtgeografiska Sällskapet 38, Uppsala, 29 s. Florin, M.-B., 1958, Pollen-analytical evidence of prehistoric agriculture at Mogetorp Neolithic settlement, Sweden, i S. Florin, (red.), Vråkulturen. Stenålderboplatser vid Mogetorp, Östra Vrå och Brokvarn, 221–247, Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm. Florin, M.-B., 1977, Late-glacial and Pre-Boreal vegetation in southern central Sweden II. Pollen, spore and diatom analyses, Striae 5, 1–60. Florin, S., 1958, Vråkulturen. Stenålderboplatserna vid Mogetorp, Östra Vrå och Brokvarn, 15–60, Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm. Fredriksson, B., 2001/2002, Fornborgar norr och söder om Mälaren – arkeologiska undersökningar av Stenby skans, Up Adelsö sn RAÄ 86, och Skansberget Fållnäs, Sö 32 Sorunda sn RAÄ 721, CD-uppsats i laborativ arkeologi, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet, 25 s. Gaillard, M.-J. & Berglund, B.E., 1988, Land-use History during the Last 2700 Years in the area of Bjäresjö, Southern Sweden, i H.H. Birks, H.J.B. Birks, P.E. Kaland & D. Moe (red.), The Cultural Landscape – Past, Present and Future, 409–428, Cambridge University Press, Cambridge. Gaillard, M.-J., Sugita, S., Bunting M.J., Middleton, R., Broström, A., Caseldine, C., Giesecke, T., Hellman, S.E.V., Hicks, S., Hjelle, K., Langdon, C., Nielsen A.-B., Poska, A., von Stedingk, H., Veski, S. & POLLANDCAL members, 2008, The use of modelling and simulation approach reconstructing past landscapes from fossil pollen data: a review and results from the POLLANDCAL network, Vegetation History and Archaeobotany 17, 419–443. Giesecke, T., 2004, The Holocene spread of spruce in Scandinavia, Acta Universitatis Upsaliensis, Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Science and Technology 1027, 46 s. Grimm, E.C. 1987, CONISS: a Fortran 77 Program for stratigraphically constrained cluster analysis by the method of incremental sum of squares, Computer and Geosciences 13, 13–35. Grimm, E.C., 2004, TGVIEW 2.0.2 (Computer Software), Illinois State Museum, Research and Collections Center, Springfield, II. Grimm, E. C., 1992, Tilia and Tilia-graph: Pollen spreadsheet and graphics programs, Programs and Abstracts, 8th International Palynological Congress, Aix-en-Provence, September 6–12, 1992, s. 56. Hammar, T., 1989, The Development of the Cultural Landscape in the Borsökna Area, SW of Eskilstuna, Southern Middle Sweden, Striae, 24, 172–176. Hellman, S., Gaillard, M.-J., Bunting J.M. & Mazier, F., 2009, Estimating the Relevant Source Area of Pollen in the past cultural landscapes of southern Sweden — A forward modelling approach, Review of Palaeobotany and Palynology Volume 153, 259–271. Iversen, J., 1941, Landnam i Danmarks Stenalder, en pollenanalytisk undersøgelse over det første landbrugs indvirkning paa vegetationsudviklingen, Danmarks Geologiske Undersøgelse, II, Raekke 66, 68 s. Karlsson, S., 1998, Den maritima lövskogen i Stockholms skärgård – naturlig eller kulturskapad? Naturvårdsverket, Rapport 4873, Stockholm, 47 s. Karlsson, S., Björck, J., Elfstrand, B., Risberg, J. & Sandgren, P., 1995, Vegetational history and human impact as recorded in the bog Älgpussen, eastern Sweden, i A.- M. Robertsson, T. Hackens, S. Hicks, J. Risberg & A. Åkerlund (red.), Landscapes and Life. Studies in the honour of Urve Miller, PACT 50, 319–330. Karlsson, S. & Risberg, J., 2005, Växthistoria och strandförskjutning i området kring Fjäturen och Gullsjön, södra Uppland, i Å. Johansson & C. Lindgren (red.), En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden, Bilaga 6, 71–125, Riksantikvarieämbetet, UV Mitt, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:1. Kjelkerud, K., 2002/2003, Gravhögen vid Fållnäs, Sorunda socken – Analys, dokumentation och datering av fynden, CD-uppsats i laborativ arkeologi, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet, 35 s. Lindman, C. A. M., 1974, Nordens flora del 5, 259–320, Wahlström och Widstrand, Stockholm. 33 Miller, U. & Robertsson, A.-M., 1981, Current biostratigraphical studies connected with Archaeological excavations in the Stockholm region, i L.-K. Königsson & K. Paabo (red.), Florilegium Florinis Dedicatum, Striae 14, 167–173. Moore, P.D., Webb, J.A. & Collinson, M.E., 1991, Pollen Analysis, Blackwell Science, London, 216 s. Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S., 1997, Den nordiska floran, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 696 s. Munsell® Color, 2000, Munsell® Soil Color Charts, Year 2000 revised washable edition, GretagMacbeth, New Windsor. Möller, H. & Stålhös, G., 1969, Beskrivning till geologiska kartblandet Stockholm SO, Sveriges Geologiska Undersökning Ae 3, 122 s. Nilsson, S. & Praglowski, J., (red), 1992, Erdtman’s Handbook of Palynology, Munksgaard, Köpenhamn, 580 s. Nordlander, L., 2002/2003, Botaniskt material från en medeltida gård. RAÄ 518:2 i Fållnäs, Sorunda sn. CD-uppsats i laborativ arkeologi, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet, 20 s. Olausson, M. & Kjelkerud, K., 2004, Fållnäs, Arkeologiska undersökningar del 2, Ett vikingatida gravfält RAÄ 518 vid Fållnäs gård, Sorunda sn, Södermanland, BMS, Rapport 7, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet, 20 s. Olausson, M. & Lindström, J., 2003, Fållnäs, Arkeologiska undersökningar del 1, En ränna, RAÄ 680, ett gravfält 680:2, en fornborg RAÄ 721 vid Fållnäs gård, Sorunda sn, samt en pålspärr, RAÄ 488, Stäket, Sorunda sn, Södermanland, BMS, Rapport 3, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet, 45 s. Persson, C., 1977, Beskrivning till jordartskartorna Nynäshamn NV/SV och Nynäshamn NO/SO, Sveriges Geologiska Undersökning Ae 31–32, 83 s. Persson, C., 1981, Three peat deposits in south-eastern Södermanland, Sweden, Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 103, 91–103. Pettersson, M. & Wikell, R., 2006, Mesolitiska boplatser i Stockholms skärgård. Fiske och säljakt på utskären under 10 000 år, Fornvännen 101, 153–176, Stockholm. Pigott, C.D. & Huntley, J.P., 1980, Factors controlling the distribution of Tilia cordata at the northern limits of its geographical range, II. History in north-west England, New Phytologist 84, 145–164. Possnert, G., 1995, Datering med acceleratorer, Kosmos 1995, Svenska Fysikersamfundet, 163–179. Purves, W.K., Sadava, D., Orians G.H. & Heller, H.C., 2004, Life: the science of biology, seventh edition, Sinauer Associates, Sunderland, 1120 s. Regnell, M., Gaillard, M.-J., Bartholin, T.S. & Karsten, P., 1995, Reconstruction of environment and history of plant use during the late Mesolithic (Ertebølle culture) at the inland settelment of Bökeberg III, southern Sweden, Vegetation History and Archaeobotany, 4, 67–91, Springer-Verlag. Reimer, P.J., Baillie, M.G.L., Bard, E., Bayliss, A., Beck, J.W., Bertrand, C.J.H., Blackwell, P.G., Buck, C.E., Burr, G.S., Cutler, K.B., Damon, P.E., Edwards, R.L., Fairbanks, R.G., Friedrich, M., Guilderson, T.P., Hogg, A.G., Hughen, K.A., Kromer, B., McCormac, G., Manning, S., Bronk Ramsey, C., Reimer, R.W., Remmele, S., Southon, J.R., Stuiver, M., Talamo, S., Taylor, F.W., van der Plicht, J. & Weyhenmeyer, C.E., 2004, IntCal04 terrestrial radiocarbon age calibration, 0–26 cal kyr BP, Radiocarbon 46:3, 1029–1058. 34 Risberg, J., 1991, Palaeoenvironment and sea level changes during the early Holocene on the Södertörn peninsula, Södermanland, eastern Sweden, Department of Quaternary Research, Stockholm University, Report 20, 27 s. Risberg, J., Bengtsson, L., Kihlstedt, B., Lidstöm Holmberg, C., Olausson, M., Olsson, E. & Tingvall, C., 2002, Siliceous microfossils, especially phytoliths, as recorded in five prehistoric sites in eastern middle Sweden, Journal of Nordic Archaeological Science 13, 11–26. Rydberg, H. & Wanntorp, H-E., 2001, Sörmlands flora, Botaniska sällskapet i Stockholm. 776 s. Sjörs, H., 1971, Biologi 10, ekologisk botanik, Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm. 296 s. Stockmarr, J., 1971, Tablets with spores used in absolute pollen analysis, Pollen et Spores XIII, 4, 615–621. Stålhös, G., 1976, Aspects of the regional tectonics of eastern central Sweden, Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 98, 146–154. Sundström, H., 1983, Ogräs i odlingshistoriens tjänst, Bothnica 2, Norrbottens Museum, 104 s. Svennewall, T., 1996, Den runda ”kastalen” vid Fållnäs, i Marinarkeologisk tidskrift 1:1996, 8–11, Södertälje. Svensson, N.-O., 1989, Late Weichselian and early Holocene shore displacement in the central Baltic, based on stratigraphical and morphological records from eastern Småland and Gotland, Sweden, Lundqua Thesis 25, Lund, 195 s. Svensson, R. & Wigren, M., 1985, Blåklintens historia och biologi i Sverige, Svensk Botanisk Tidskrift, 79, 273–297, Stockholm. Tapper, P.-G., 1978, Den maritima lövskogen i Stockholms skärgård, Stockholms universitet, Botaniska institutionen, avdelning för ekologi, Meddelande 78:3, 30 s. Tolonen, K., 1986, Charred particle analysis, i B.E. Berglund, (red.), Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology, 485–496, John Wiley & Sons, Chichester. Ullvin Andersson, M., 2002, Gravgåvor och gravsymbolik. En undersökning av vegetabiliskt innehåll från vikingatida gravar, Fållnäs, Sorunda sn, CD-uppsats i laborativ arkeologi, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet. 28 s. Vuorela, I., 1973, Relative pollen rain around cultivated fields, Acta Botanica Fennica 102, 27 s. Welinder, S., Pedersen, E.A. & Widgren, M., 2004, Jordbrukets första femtusen år 4000 f. Kr.–1000 e. Kr., Natur och Kultur, Stockholm. 504 s. 35 Bilaga 1 Terrestriska makrofossil från olika djup i lagerföljden Daterade djup är markerade med *. Djup (cm) Innehåll 163,5–165,5 Frön från al, ask och björk, lövfragment 167,0–168,0 Bark från barrträd 183,5–185,5 Pinne från björk, Ø3 mm 201,5–203,5 Blad från asp 221,5–223,4 Obestämt terrestriskt skott, frön från ask och björk 223,5–225,5 Frön från ask och björk 233,5–235,5* Frön från ask och björk, obestämda ved- och barkfragment, granbarr 261,5–263,5 Frön från al, ask och björk 263,5–265,5 Frön från ask och björk, granbarr, obestämda lövfragment 273,0–275,0 Bark från björk 283,5–285,5 Bark från barrträd, björkfrön 303,5–305,5 Frön från al, ask och björk, obestämda löv- och vedfragment 316,0–318,0 Ved och bark från björk eller ask 323,5–325,5 Frön från ask och björk, obestämt barkfragment 332,0–333,0* Pinne från björk 341,0–342,0 Pinne, obestämd 343,5–345,5 Frön från al, ask och björk, obestämda lövfragment, granbarr 363,5–365,5* Frön från ask, björk och Scirpus-typ, obestämda lövfragment, knoppfjäll från al 381,5–382,5 Ved och bark från al och björk 403,5–405,5* Frön från ask och björk, obestämda löv-, bark- och vedfragment, knoppfjäll från björk, pistill från ört 423,5–425,5* Frön från ask och björk, obestämda lövfragment, vedfragment från al 36 Bilaga 2 Pollentaxa med angivande av latinska respektive svenska namn Ranunculus-typ Rumex acetosa/acetosella Trifolium Trifolium pratense-typ jfr Trifolium repens ranunklar ängssyra, bergssyra klöver rödklöver vitklöver Fuktäng Filipendula Potentilla Sanguisorba officinalis Thalictrum Valeriana officinalis älgört, brudbröd fingerörter blodtopp ruta läkevänderot en vildapel sälg, vide rönn Sädesslag Cerealia spp Hordeum-typ Secale cereale Triticum aestivum sädesslag korn-typ råg vete Dvärgbuskar Calluna vulgaris Vaccinium ljung blåbär, lingon Kulturgynnade Anemone-typ Apiaceae Caryophyllaceae Galium Rosaceae vitsippa m.fl flockblomstriga nejlikväxter måror rosväxter Åkerogräs Anthemis-typ Brassicaceae Centaurea cyanus Sinapsis-typ kulla, röllika korsblommiga blåklint senap Torräng/betesmark Aster-typ Plantago lanceolata Plantago maritima Poaceae aster m.fl svartkämpar gulkämpar vildgräs Ruderatväxter Artemisia Calystegia sepium Chenopodiaceae Lactuaceae Polygonum aviculare-typ Rumex obtusifolius Scabiosa columbaria malört, gråbo snårvinda mållor maskrosor, fibblor trampört m.fl tomtskräppa m.fl fältvädd Träd Alnus Betula Carpinus Corylus Fagus Picea Pinus Quercus Tilia Ulmus al björk avenbok hassel bok gran tall ek lind alm Buskar Juniperus jfr Malus sylvestris Salix Sorbus aucuparia 37 en d D erå ju r p (c B C m /A ) D La (± ge 2 sig rf ö m l j d Äd a) el lö vt rä d Tr äd Ka l AD 600-775 1380-925 BC 2460-2025 BC 20 40 60 80 100 Gyttjelera 20 40 20 C (B jö rk ) or yl us (H Al as nu se s (A l) l) Q ue rc us (E U lm k) u Ti s ( lia A l C (Li m) ar nd pi ) Fa n u g s Pi us ( (Av ce B e a o k nb (G ) ok ) ra Sa n) lix So (S rb älg J. us , v f r. a id u e Ju Ma cu p ) n i lus a p C e r sy ria al u lv (R lu s Va n a (E est ö nn cc (L n) ris ) (V G ini ju n ild a l um g) iu ap C m (B el ar (M lå ) yo å b ä Ap p ro r, h r ia yl ) lin go R cea lac os e e a n) a An ce (Flo e (N em a e ck e j Po on (R b lo likv ac e os m äx R e a -typ vä x stri t er um e t g ) ( (V e a R ex V ild its r) ) an a i c g pp Pl un c et o räs) a m a n ul sa .fl .) As ta g us-t /ac t e o l yp e to An r-t y anc (S se th p ( e o mö lla Pl e m As lat rbl (Än a n is t e a ( om g r s Tr ta g typ m. Sva mo sy r f if o o m (Ku l) rtkä r) a, b l i Tr um a r lla er m if o s it im , gs p ar sy J. lium pp a röll ) f r. .(K (G ika ra p ) Fi Trif ra löv ulk ) lip o l t e e äm i n r pa Th end u m se ) r) a l ul re -ty Sa ict r a (Ä pe n p (R ng u m lgö s ( ö d Va uis (R rt, Vit klö le or ut br klö ve Po ria n ba a) ud ve r) br r) te a o f öd H n til of fi ficin ) or la ci a de (F n a lis Tr u in lis (B m it ic - ge ( lo Se u m typ rö r Lä k d to ca a (K te ev p p C le e st orn r) än d ) er ce iv -t er u y e ot Su a lia rea m ( p) ) l e V m s e ( m p R te C p a en s . ( åg ) ä S ) Br tau d e ä d as re a ss e s s Si ic cy lag sla g) n a a c an Ar psi ea e u s s te -t (K (B C mis yp o rs låk he ia (S b lin La no p (M en a lom t ) ct od alö p ) m ig Po u ce iac rt , a) ly ae ea grå g Sc on (M e ( bo a b um as Må ) R ios a kro llo um a vi s r) c o C ex co lu u la r, f al o ys bt mb re-t ibb Po te us ar yp lo r lle gia ifo ia (T ) ns s liu (F ra u m ep s ( ält m m iu m To m vä d p ör M a (S t s d ) t m en .fl nå krä ) Po yan rv p in p a ly t he da m Po pod s ) .f l ly ia ( K ) Eq pod cea ÄRR e i ui um ( V s O Ä D et in um vu rm X T o l b E Ko f la g (F g ar u n R) lp e l rä k e (S ksv ar a tik ter en ) t en ä xt l a "H sö er) r( ta >2 yst ) r 5 ix m "( ik A Zo r om LG n et E R er ) ) Be tu la k Ö ar, rte d v är r gb Pi us nu ka s r (T al l) 150 Bu s Bilaga 3 FÅLLNÄS, Södermanland Träd 20 20 Buskar, dvärgbusk. 175 200 AD 1050-1390 225 250 275 300 325 350 165 BC-AD 125 375 400 425 450 20 20 Allm. kulturgynn. Torräng/betesmark Fuktäng Odlade Åkerogräs Ruderatväxter Sporer 439 454 477 485 451 488 485 510 479 460 519 Hanna Liljedahl, 2009 20 40 CONISS 416 3 461 496 409 668 442 459 467 444 431 2 502 514 436 556 483 482 429 484 1 467 496 441 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2 1,4 Total sum of squares Bilaga 4 FÅLLNÄS, Södermanland Pollenkoncentration en t Zo n Pi ce To ta l a Fa gu s (G (B ok ) ra n) po ll e nk on c en b (A v Ca rp in us Ti l ia Q Ul m us (L in d) (A lm ) (E k) ue rc u s (A l) Al nu s Be tu la Co ry lu s (B jö rk ) (H as se l) ok ) ra ti o n/ g Ka le n Dj de r up å r ( c BC m /A ) D La (± ge 2 sig r fö ljd m Pi a) nu s (T al l) Total pollenkoncentration/g 150 3 175 200 225 AD 1050-1390 250 2 275 300 AD 600-775 325 350 165 BC-AD 125 375 1380-925 BC 2460-2025 BC 1 400 425 450 100000 200000 50000 100000 20000 40000 20000 40000 20000 40000 2000 4000 4000 8000 1000 2000 500 1000 10000 20000 200000 400000 Hanna Liljedahl, 2009 Gyttjelera