Paleogeografiska förändringar i östra Svealand de senaste 7000 åren Camilla Sund

Institutionen för naturgeografi
och kvartärgeologi
Paleogeografiska
förändringar i östra Svealand
de senaste 7000 åren
Camilla Sund
Examensarbete avancerad nivå
Naturgeografi och kvartärgeologi, 45 hp
Master’s thesis
Physical Geography and Quaternary Geology, 45 HECs
NKA 16
2010
Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi
Stockholms universitet
Förord
Denna uppsats utgör Camilla Sunds examensarbete i Naturgeografi och kvartärgeologi på
avancerad nivå vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet.
Examensarbetet omfattar 45 högskolepoäng (ca 30 veckors heltidsstudier). Handledare har
varit Jan Risberg och biträdande handledare har varit Göran Alm, Institutionen för
naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Examinator för examensarbetet har
varit Wolter Arnberg, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms
universitet.
Författaren är ensam ansvarig för uppsatsens innehåll.
Stockholm, den 10 februari 2010
Clas Hättestrand
Studierektor
ABSTRACT
Since the last deglaciation, isostatic uplift has had a big impact on the Swedish
coastline. The process is today relatively slow but still significant with its maximum in
Ångermanland and Västerbotten. In the southernmost part of Sweden the uplift is zero
or close to zero. The shore displacement is a combined effect of isostatic uplift and
eustatic variations. The pattern of shore displacement is often visualized as a shore
displacement curve. The isostatic uplift shows an irregular uplift in both north-south and
east-west direction. Due to this, studies ought to be preformed on a relative local area to
receive the highest accuracy.
The aim of this master thesis is to illustrate changes in the shore displacement in the
eastern part of Sweden for the last 7000 years. Data from both archaeological and
geological sources have been used. A mathematical function has been created based on
geographical position, elevation and age for the archaeological and geological sites.
The mathematical function was created using multiple regression analysis resulting in a
quadratic equation (polynomial equation of second degree). This indicates that the rate
of shore displacement has varied over time, in this case decreasing with time. The
function also showed that the highest uplift occur in northwest and lowest in southeast.
Earlier studies have found a complicated pattern with alternating transgressions and
regressions south of Mälaren during the last 7000 years. No such pattern was possible to
identify within this study because this needs detailed studies of sediment stratigraphy.
Camilla Sund
SAMMANFATTNING
Strandlinjen i Sverige har sedan den senaste inlandsisen präglats av isostatisk
landhöjning. Höjningen var som kraftigast straxt efter deglaciationen men verkar
påtagligt än idag i landets norra delar, framförallt Ångermanland och Västerbotten,
medan rörelsen minskat i landets södra delar där den är liten eller avtagit helt.
Strandförskjutning är resultatet av isostatisk landhöjning och eustatisk
havsytenivåförändring. För att rekonstruera strandförskjutningens utveckling upprättas
strandförskjutningskurvor. Kurvan är således resultatet av landhöjning och
havsnivåförändringar i meter som en funktion av tiden. Då den isostatiska landhöjning
påverkar strandförskjutningsförloppet både i nord-sydlig samt öst-västlig riktning med
varierande storlek i olika delar av landet, bör områden modelleras utifrån lokala
förutsättningar för att uppnå en så korrekt detaljnivå som möjligt.
Examensarbetes syfte är att belysa paleogeografiska förändringar i östra Svealand under
de senaste 7000 åren. Information har hämtats från såväl arkeologiska som geologiska
källor, såsom strandnära bosättningar och isolerade sjöar. Genom att använda
geografiskt läge, nuvarande höjd över havet och ålder, kunde en trendyta anpassas för
att beräkna en synkron forntida strandlinje för valfri tidpunkt inom hela
undersökningsområdet.
Trendytan skapades med hjälp av multivariat regressionsanalys vilket resulterade i en
andragradsekvation baserad på åldern i kvadrat, vilket indikerar att hastigheten av
strandförskjutningen har varierat med tiden, i detta fall avtagit med tiden. Ytan visade
på ojämn isostasi i både nord-sydlig och öst-västlig riktning med högst höjning i
nordväst och lägst i sydost.
Tidigare studier har påvisat indikationer på transgressiva förlopp söder om Mälardalen
under senaste 7000 åren. Inga sådana trender kunde dock identifieras genom denna
matematiska funktion då detta kräver fördjupade sedimentstratigrafiska studier.
2
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING .............................................................................................................. 5
BAKGRUND .............................................................................................................. 6
ÖSTERSJÖNS UTVECKLING ......................................................................................... 6
Översikt ................................................................................................................ 6
Litorinahavet ........................................................................................................ 7
Ojämn isostasi och neotektoniska rörelser ............................................................ 8
STRANDFÖRSKJUTNING.............................................................................................. 9
Strandnivåmetoden ............................................................................................... 9
Isoleringsmetoden............................................................................................... 10
Datering ............................................................................................................. 11
TIDIGARE STUDIER .................................................................................................. 11
OMRÅDESBESKRIVNING.................................................................................... 13
METOD .................................................................................................................... 14
DATAINSAMLING ..................................................................................................... 14
Geologiska lokaler.............................................................................................. 14
Arkeologiska lokaler........................................................................................... 15
Stödpunkter ........................................................................................................ 15
DATABEHANDLING .................................................................................................. 15
Ålderskalibrering................................................................................................ 15
Höjdsystem ......................................................................................................... 16
Referenssystem ................................................................................................... 18
Multipel regressionsanalys ................................................................................. 18
PALEOGEOGRAFISKA KARTOR .................................................................................. 19
Underlagsmaterial.............................................................................................. 19
GIS ..................................................................................................................... 19
RESULTAT .............................................................................................................. 19
MULTIPEL REGRESSIONSANALYS.............................................................................. 19
PALEOGEOGRAFISKA KARTOR .................................................................................. 21
DISKUSSION ........................................................................................................... 21
STRANDFÖRSKJUTNING............................................................................................ 21
PALEOGEOGRAFISKA KARTOR .................................................................................. 27
FELKÄLLOR OCH NOGGRANNHET ............................................................................. 27
SLUTSATS ............................................................................................................... 29
TACK........................................................................................................................ 30
REFERENSER......................................................................................................... 31
3
Camilla Sund
BILAGOR
Bilaga 1 – Detaljerad sammanställning av lokaler använda för att framställa
paleogeografisk höjdmodeller. .............................................................................40
Bilaga 2 – Konvertering av isolationsålder (geologiska lokaler) och daterat
fyndmaterial (arkeologiska lokaler) från 14C år till kal. år BP med hjälp av OxCal
4.1.3. ...................................................................................................................48
Bilaga 3 – Korrigering av höjd....................................................................................54
Bilaga 4 – Skiss över modell skapad i Erdas Image .....................................................56
Bilaga 5 – Program skrivit i Python som låter användare välja med vilket intervall
höjdmodeller skall skapas mellan 7000 och 500 kal. år BP. Filer med valda
intervall skapas sedan och körs manuellt i Erdas Image. .....................................57
Bilaga 6 – Modell skapad i ArcGIS. Modellen skapar en höjdmodell över ett specifikt år
och jämnar ut kustlinjen samt tar bort öar under en viss strolek...........................58
Bilaga 7 – Regressionsanalys ......................................................................................59
Bilaga 8 – Paleogeografiska kartor .............................................................................60
Teckningen på framsidan återges med tillstånd av konstnären, Mattias Pettersson,
2009-11-28.
4
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
INLEDNING
Strandförskjutning är resultatet av isostatisk landhöjning och eustatisk
havsytenivåförändring (Påsse, 1996; Lambeck, 1999). Den höjning av berggrunden som
sker i Sverige är resultatet av en postglacial isostatisk landhöjning. Denna landhöjning
är en direkt effekt av att berggrunden tyngdes ner av den senaste inlandsisen,
Weichselglaciationen. När inlandsisen smälte minskade trycket på jordskorpan och land
började långsamt höja sig (Mörner, 1979a, 1991). Nivån på världshavet beror på hur
mycket vatten som finns bundet i glaciärer och inlandsis. Variationer i graden av bundet
vatten ger med andra ord effekter i form av eustatiska fluktuationer. Dessa växlingar av
havsnivån kan därför anses vara föranledda av förändringar i det globala klimatet samt i
geoidförändringar över tid (Mörner, 1977; Mörner, 1979b; Sohlenius, 1996). Landisen
retirerade söderifrån vilket ledde till att sydvästligaste Sverige blev isfritt först, för ca 16
000 – 15 000 år sedan (Sandgren et al., 1999). Ångermanland tillhörde de delar av
landet där isen blev kvar längst och blev inte blev isfritt förrän ca 5000-6000 år senare
(Björck & Svensson, 2002). Landhöjningen verkar påtagligt än idag i landets norra
delar, framförallt Ångermanland och Västerbotten (Miller & Robertsson, 1979; Renberg
& Segerström 1981), medan rörelsen minskat i landets södra delar där den är liten eller
avtagit helt (Berglund, 1971).
Examensarbetes syfte är att belysa paleogeografiska förändringar i östra Svealand
under de senaste 7000 åren. Genom att använda data från såväl arkeologiska som
geologiska källor, dvs. geografiskt läge, nuvarande höjd över havet samt ålder, skall en
trendyta anpassas som kan användas för att beräkna en synkron forntida strandlinje för
valfri tidpunkt inom hela undersökningsområdet. Hypotesen är att sådana trendytor kan
skapas genom att anta att det forntida strandförskjutningsmönstret liknar det recenta
men att det tillkommer en acceleration bakåt i tiden (möjligen av 2:a graden). Söder om
Mälardalen har transgressiva förlopp i strandförskjutningen noterats under de senaste ca
7000 åren vilket inte är fallet norr därom (t.ex Miller & Robertsson, 1981; Miller &
Hedin, 1988; Risberg et al., 1991; Björck, 1995; Risberg, 1999; Lindén et al., 2006;
Risberg et al., 2006). I möjligaste mån kommer hänsyn tas till geologiska faktorer
såsom ojämn isostasi i både nord-sydlig och öst-västlig riktning samt eustatiska
havsytevariationer. I texten anges alla år i kalibrerade år före nutid, kal. år BP (Before
Present, dvs. före 1950).
Syftet med denna studie är:
Framställa paleogeografiska kartor över strandförskjutningen i östra Svealand
för de senaste 7000 åren.
Undersöka möjligheten att inom en och samma funktion ta hänsyn till och
påvisa en ojämn isostatisk landhöjning i både nord-sydlig och öst-västlig
riktning.
Undersöka ifall transgressiva förlopp kan identifieras med hjälp av denna metod.
5
Camilla Sund
BAKGRUND
Östersjöns utveckling
Översikt
Vid det senaste glaciala maximet (LGM, Last Glacial Maximum), för ca 20 000 år
sedan, täcktes stora delar av norra halvklotets kontinenter av inlandsis (Lambeck et al.,
2000). I Europa sträckte sig inlandsisen ner till norra Tyskland (Lundqvist, 2002).
Världshavets yta låg då ca 120 m lägre än idag (Chivas et al., 2001; Lambeck et al.,
2002). Den slutgiltiga deglaciationen av Fennoskandia inleddes för ca 18700 år sedan
(Houmark-Nielsen & Kjær, 2003) och var starten på den eustatiska höjning av
världshaven som pågår än idag (Björck & Svensson, 2002). Snart blev det första
området i Sverige isfritt, Kullaberg (Lundqvist, 2004). En isström träffade dock området
vilket ledde till att Kullaberg blev istäckt igen för att åter bli isfritt igen ca 1500 år
senare, ca 17 200 kal. BP (Sandgren et al., 1999; Sandgren & Snowball, 2001). De Geer
(1910) bedömde högsta kustlinjen för området vid Kullaberg till 51 m ö.h. Denna gräns
har kommit att revideras, först till 65 m ö.h. av Lagerlund (1969) och sedan till 88-89 m
ö.h. av Sandgren et al. (1999). För Hallandsåsen anses denna gräns ligga på 55-60 m
ö.h. (De Geer 1910; Tullström, 1954). Havsytan har i perioder stigit med 15-20 meter
per 1000 år (Björck & Svensson, 2002). För runt 9000-7000 år sedan stabiliserades
dock nivån och har endast fluktuerat på två till fyra meter (Chivas et al., 2001; Islam,
2001; Sato et al., 2001).
Östersjöbassängens utveckling är en direkt effekt av de isostatiska och eustatiska
processerna som verkat sedan LGM. Både perioder av transgression och regression har
förekommit och gett upphov till fyra huvudsakliga faser: Baltiska issjön (sötvatten)
15600-11700 kal. år BP, Yoldiahavet (söt- och marint/brackvatten) 11700-10700 kal. år
BP, Ancylussjön (sötvatten) 10700-9400 kal. år BP och Litorinahavet (marint vatten)
9400 kal. år BP – nutid (Björck, 1995; Sohlenius, 1996; Westman, 1998; Hemström,
1999; Hedenström, 2001; Påsse & Andersson, 2005). Faserna har varit
sötvattenperioder eller brackvattenperioder beroende på om Östersjön varit i kontakt
med världshavet eller inte (Risberg, 1991; Björck, 1995; Lambeck & Chappel, 2001;
Påsse, 2001; Hedenström, 2001; Påsse & Andersson, 2005).
Den generella trenden för norra Sverige visar på en exponentiellt avtagande
regressionshastighet med tiden (Miller & Robertsson, 1979; Renberg & Segerström,
1981; Berglund, 2004). Söder om Stockholm har landhöjningen varit en mer långsam
process vilket medfört att landskapet har präglats av växlingar mellan transgressioner
och regressioner (Miller & Robertsson, 1981; Miller, 1982; Miller & Hedin, 1988; Yu,
2003).
6
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Litorinahavet
Ancylussjön hade ingen kontakt med världshavet och var således en insjö. När klimatet
förbättrades steg vattenytan i världshavet i hög takt p.g.a. de smältande inlandsisarna
(Björck, 1995). I södra Sverige var stigningen snabbare än landhöjningen vilket
resulterade i en ca 1000 år lång period av transgression (Påsse & Andersson, 2005).
Ancylussjön fick nu kontakt med världshavet och nästa stadium tar vid, Litorinahavet. I
den inledande fasen var salthalten relativt låg. Övergången mellan det söta Ancylussjön
till det salta Litorinahavet benämns ibland Mastogloiahavet (Ahlonen, 1979; Florin,
1946; Risberg, 1991; Hedenströn & Risberg, 1999; Påsse & Andersson, 2005).
Litorinahavet har genomgått åtskilliga nivåförändringar, framförallt under stadiets första
hälft. De eustatiska havsnivåökningarna blev mer påtagliga i sydligaste Sverige då
landhöjningen var kraftigare i norr än i söder (Björck & Svensson, 2002).
De isostatiska komponenterna anses vara mycket starkare i de norra delarna av Uppland
än i de södra (Miller & Hedin, 1988). Från norra och mellersta Uppland och uppåt,
torde inga transgressioner förkommit till följd av den ökande vattennivåökningen utan
endast resulterat i en stagnering av landhöjningen (Björck, 1995; Risberg, 1999; Lindén
et al., 2006; Risberg et al., 2006). I Upplands mellersta och södra delar, norr om
Stockholm och Mälaren, anses dock havsytevariationer kunnat göra sig gällande som
transgressioner eller långsammare regressionsperioder (Miller & Robertsson, 1981;
Miller & Hedin, 1988; Risberg et al., 1991). Södra Uppland har även en
strandförskjutningshistoria som liknar Södermanland för vissa tidsperioder, vilket talar
för att transgressioner borde ha varit möjliga (Alsö, 1998; Hedenström, 2001; Karlsson
& Risberg, 2005). Gemensamt för dessa områden är det spricksystem som finns i
Södermanland och sträcker sig upp i södra Uppland (Risberg et al., 2007). För
Södermanland har fler kurvor konstruerats som indikerar transgressiva perioder under
den senare delen av Holocen (Florin, 1944; Miller, 1982; Miller & Hedin, 1988;
Risberg, 1991; Hedenström 2001).
I Stockholmsområdet anses fyra faser av transgressioner ha ägt rum under
Litorinastadiet, L1-L4. LI och L2 inföll omkring 7825-6850 kal. BP, L3 omkring 5100
kal. BP och L4 omkring 3800 kal. BP (Miller 1973, 1982; Miller & Robertsson 1981;
Brunnberg et al., 1985, Åkerlund et al., 1995). Diskussioner har dock förts angående
vilken av L1 och L2 som varit transgressionernas huvudfas (jmf Miller & Hedin, 1988;
Risberg, 1999; Risberg et al., 2006).
Under de senaste 5000 åren har dock den isostatiska landhöjningen dominerat och gett
upphov till regression runt hela svenska kusten (Lindén et al, 2006). Idag sker den
största landhöjningen i Ångermanlands/Västerbottens kustland med 9,2 mm/år med
avtagande styrka mot både norr och söder (figur 1). I södra Sverige är den isostatiska
rörelsen som minst (Berglund, 1971; Diegerfeldt, 1975; Ekman, 1996; Regnell et al.,
2001) och vid södra Skånekusten sker till och med en landsänkning (Ekman, 1996).
Litorinahavet hade en högre salthalt än vad Östersjön har idag. Med den avtagande
vattennivåökningen och fortsatt landhöjning minskade långsamt saliniteten i havet.
Salthalten har varit någorlunda stabil de senaste 3000 åren och utgör den sista och nu
pågående fasen, kallad Limneahavet (Sohlenius, 1996).
7
Camilla Sund
Figur 1. Nuvarande strandförskjutning enligt Ekman (1996) i mm/år. Modell bygger på
två riksavvägningar under de senaste 100 åren i kombination med
mareografmätningar (variationer i havsvattenståndet).
Ojämn isostasi och neotektoniska rörelser
Hastigheten av landhöjningen präglas av den form och smältriktning den forna
Weichsel-isen hade. Som framgår av Ekmans modell (figur 1) har landhöjningen en
elliptisk form över Fennoskandia med sitt centrum över Ångermanland. Denna modell
är dock generell och många lokala variationer och avvikelser har påvisats (Söderberg,
1993; Risberg et al., 1996; Lambeck, 1999; Lundqvist, 2002; Fjeldskaar et al., 2000;
Mörner et al., 2000, Risberg et al., 2006).
Den regressiva rörelsen i Stockholmsorådet har skett med en viss oregelbundenhet
under Litorinastadiet (Florin, 1944; Miller & Robertsson, 1981; Risberg, 1991;
Hedenström 2001). Olikheter i strandförskjutningen har också noterats mellan norra
Södertörn och Närke. Hedenström & Risberg (1999) fann att transgressionsfasen L1
8
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
ligger på olika höjd för dessa två områden, med en skillnad på upp till 2 meter. Detta
tyder på att området kring Närke skulle ha genomgått en mer kraftfull isostatisk höjning
under de senaste 6500 åren (Hedenström & Risberg, 1999). En isostatisk oregelbunden
höjning har också påvisats i ett område nordväst om Vänern genom undersökning av ett
antal sjöars isolering (Risberg et al., 1996). Även i norra Uppland har en ojämn
isostatisk höjning noterats med hjälp av sjöar (Risberg et al., 2005). För Gästrikland
indikerar strandförskjutningskurvan att ojämn isostasi även förekommit i Gästrikland,
Åland och Uppland under Holocen (Berglund, 2005).
Frågan om eventuella neotektoniska rörelser kommer ofta upp i diskussioner kring
strandförskjutning och ojämn isostasi (t.ex. Hedenström & Risberg, 1999; Karlsson &
Risberg, 2005; Risberg et al., 2005; Risberg et al., 2007; Johansson, 2008). Småskaliga
neotektoniska är av stor betydelse för tillförlitligheten av en strandförskjutningskurva
(jmf Risberg et al., 2008). I Sverige har neotektoniska rörelser registrerats på flera håll
(De Geer, 1925; von Post, 1929; Magnusson & von Post, 1929; De Geer, 1948; Risberg
et al., 1996; Pan et al., 2001). Sprickdalslandskapet i Uppland och Södermanland gör
det troligt att små och eventuellt långsamma, neotektoniska rörelser ägt rum sedan
deglaciationen (Hedenström & Risberg 2003). Dock kan dessa vara av underordnad
betydelse för norra Uppland jämfört med områden i södra Uppland (Hedenström, 2001),
östra Södermanland (Risberg, 1991; Hedenström 2001) och västra Sverige (Risberg et
al., 1996).
De Geer (1925) publicerade landhöjningsisobaser som i princip gick i nord-sydlig
riktning i östra Svealand. Enligt dessa isobaser återfinns Litorinagränsen på en höjd av
60 m ö.h. för de två regionerna Tärnanregionen och Södertörn. Hedenström (2001)
påvisar också en nord-sydlig isobas för området men har uppmätt en skillnad på två
meter mellan de två regionerna. Dessa anses dock fortfarande följa i stort sett samma
isobas. Hedenström anser att detta tyder på att oregelbunden isostasi förekommit på
Södertörn. Detta i sin tur skulle kunna vara en indikation på att neotektoniska rörelser
förekommit i östra Svealand efter ca 8000 kal. år BP (Tröften, 1997; Hedenström,
2001).
Strandförskjutning
En strandförskjutningskurva visar resultatet av landhöjning och havsnivåförändringar i
meter som en funktion av tiden. Kurvan innehåller ett antal punkter som förbinds med
varandra. Varje punkt representerar en daterad äldre strandnivå. Olika metoder kan
användas för att upprätta dessa kurvor, nedan presenteras de två vanligaste,
strandnivåmetoden och isoleringsmetoden. Vidare följer en genomgång av
dateringsmetoder.
Strandnivåmetoden
I strandnivåmetoden används framförallt synliga daterbara strandbildningar som bildas
när stranden stått stilla en längre tid, exempelvis vallar, terrasser och dylikt. Dessa kan
dock vara svåra att identifiera och datera. Arkeologiska och historiska lämningar såsom
stenåldersboplatser, gravrösen, högar och hällristningar från bronsåldern, gravhögar och
runstenar från järnåldern samt sentida kaj- och hamnanläggningar är även av stor vikt.
Även här kan dock dateringen vara problematisk. Ej undersökta fornlämningar ger
endast en ungefärlig datering och det kan vara svårt att knyta dem till en viss
havsytenivå (Segerberg, 1999). Även ekar har använts i strandförskjutningsberäkningar,
då genom att uppskatta när marken eken växer på blivit torrlagd (Granlund, 1928).
9
Camilla Sund
Metoden innehåller dock många osäkerhetsfaktorer (Segerberg, 1999). Lokaler daterade
med någon av ovan nämna metoder benämns i denna rapport som arkeologiska lokaler.
Isoleringsmetoden
Denna metod utvecklades främst av Sten och Maj-Britt Florin under 1930- och 1940
talet där de använde sig av pollen- och diatoméanalys för att studera isoleringsnivån av
sjöar. Ett antal sjöar eller torvmarker som ligger inom ett område med likartad
landhöjning ligger till grund för metoden. Genom att fastställa den punkt i stratigrafin
som motsvarar omslaget från salt- till sötvattensediment kan man fastställa sjöns
isolering från havet (figur 2). Punkten dateras och en isolationströskel kan fastställas.
Denna tröskel motsvarar den vattennivå som rådde när sjön avsnördes från havet.
Genom att sammanbinda isoleringspunkterna från de olika sjöarna kan en
strandförskjutningskurva över området framställas.
Figur 2. Isoleringsprocessen av en sjö genom isostasi (modifierad från Kjemperud,
1981). A) Marin sediment innehållande marina diatoméer deponeras på botten av
den lokala försänkningen. B) Bassängen lyfts genom isostatisk höjning.
Tröskelnivån ligger nu på samma nivå som havsvattenytan och övergår från
saltvatten till bräckt vatten. Sammansättningen av diatoméer förändras. C)
Bassängen isoleras från havet och övergår till en sötvattensjö. Från och med nu är
det sötvattensdiatomeér som avsätts i bottensedimenten.
Framförallt är det diatoméanalys som används för att i sedimenten identifiera denna
isolationstidpunkt (Kjemperud, 1981). Diatoméer är encelliga kiselalger som visat sig
vara ett värdefullt verktyg för rekonstruktion av miljö- och klimatarkivet (Battarbee et
al., 2001). De har en hög motståndskraft tack vara sitt kiselskal och återfinns därmed
ofta välbevarade i sedimenten. Studier av diatoméfloran kan därför ge viktig
information om ett områdes utvecklingshistoria och om eventuell mänsklig påverkan
10
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
(Miller, 1984). De förekommer i både salt- och sötvatten men är väldigt känsliga för
förändringar. Salthalt (Ryves et al., 2004) och pH-värde (Briks et al., 1990) är två
faktorer som starkt påverkar diatoméfloran. Om förutsättningarna i vattnet förändras
ändras därmed också sammansättningen av diatoméer. Det är dess höga känslighet av
salinitet som gör dem lämpliga som indikatorer vid studier av strandförskjutning och
havsnivåförändringar (Kjemperud, 1981).
Pollenkorn har även de en hög motståndskraft och kan därför lagras i sin
avsättningsmiljö i tusentals år. Med hjälp av pollendiagram kan man få en bild av
vegetationsutvecklingen i området. Pollenanalysen är en relativ dateringsmetod men kan
göras om till absolut med hjälp av ett pollendiagram som kompletteras med
14
C-dateringar.
Datering
Oavsett vilken metod man än använder för att upprätta en strandförskjutningskurva, är
en korrekt dateringsmetod av yttersta vikt. De tidiga metoderna för datering grundade
sig på De Geers lervarvskronologi. Kombinationen av ett pollendiagram och 14Cdatering var länge den dominerande metoden men under senare tid har 14C-dateringar av
bulksediment och terrestra makrofossil (fröer och andra växtdelar) tagit över. Vid
konventionell 14C-datering används bulksediment som bygger på antalet beta-sönderfall
i ett avskärmat detektorsystem. Vid datering av bulksediment från sjöar måste hänsyn
tas till en reservoareffekt (Hedenström & Possnert, 2001; Risberg et al., 2005). För
datering av makrofossil används en metod, kallad AMS (Accelerator Mass
Spectrometry, acceleratormasspektroskopi), där man istället bestämmer
isotopsammansättningen genom direkt jonräkning (Possnert, 1995). Denna metod ger en
högre precision på dateringen och man undviker även reservoareffekten då terrestrisk
makrofossil upptar sitt kol från atmosfären (Olsson, 1991). En annan fördel är att det
krävs mycket små provmängder jämfört med konventionell 14C-datering (Hemström,
1999). 14C metoden är en radiometriskt dateringsmetod som ger en ålder beräknat i 14C
år. Denna ålder kan med hjälp av en kalibreringskurva omräknas till kalenderår.
Tidigare studier
Den första strandförskjutningskurva som framställdes över Stockholmsområdet
konstruerades av Erik Granlund (1928). Dock tog han bara hänsyn till jordskorpans
höjning då han inte ansåg att några transgressioner ägt rum i området och därmed inte
påverkat strandförskjutningsförloppet. Till grund för Granlunds kurva ligger historiskt
och arkeologiskt material samt ekar och pegelobservationer. Det finns en del kritik mot
hans metoder, framförallt gällande användningen av ekar för framställandet av en
strandförskjutningskurva. Hörner (1943) påpekar betydande felkällor och
osäkerhetsfaktorer som spelar en viktig roll i dateringsprocessen. Svårigheter finns i att
avgöra hur högt ovanför medelvattenytan eken ursprungligen grott, var ektelningen
ursprungligen grott samt avgöra ekens ålder (Hörner, 1934). För Gästrikland
publicerade Asklund & Sandgren (1934) en strandförskjutningskurva med dateringar
gjorda med hjälp av pollenanalys. Florin (1944) publicerade sin första
strandförskjutningskurva 1944 över Närke och Södermanland. Denna
strandförskjutningsstudie var den första som byggde på biostratigrafiska analyser
(mikrofossilanalyser i form av pollen- och diatoméanalys). Florin (1959) lät senare
datera ett antal punkter på kurvan genom 14C metoden. Dessa 14C-dateringar tillhör de
första i landet. Det dröjde dock fram till 1962 innan den första strandförskjutningskurva
som helt baserade sig på 14C-dateringar publicerades (Lundqvist, 1962). Åse har
11
Camilla Sund
konstruerat ett antal strandförskjutningskurvor över Stockholmsområdet. Den första
publicerades 1970 och baserar sig på mer traditionella metoder liknande de som
Granlund (1928) använde sig av (Åse, 1970). År 1982 reviderade han sin kurva och en
mer modern sjöisoleringsmetod har fått större utrymme i beräkningarna (Åse &
Bergström, 1982). Åses senaste modell kom i mitten av 1990-talet. Kurvan baserar sig
på samma underlag som tidigare men har kompletterats med nya dateringar från
sjöisolationer samt uteslutit dateringar ej erhållna med 14C metoden (Åse, 1994). I
början av 80-talet konstruerades en strandförskjutningskurva som bygger på 14Cdateringar av sjöisoleringar som publicerats i olika former (Miller & Robertsson, 1981;
Miller 1982, Brunnberg et al., 1985). Denna kurva blev aktuell igen när man under
senare delen av 1980-talet studerade Södertörns strandförskjutning. Man var intresserad
av att testa tillförlitligheten och gjorde således en ny kurva över Södertörn. Den nya
kurvan konstruerades enligt samma grundprincip men med nytt material och en lite
annorlunda metodik (Risberg et al., 1991). Påsse & Andresson (2005) har tagit fram en
modell över strandförskjutningen i det område av Fennoscandia som täckts av is under
Weichsel perioden. Metoden är helt matematiskt baserad där strandförskjutningen är
resultatet av isostatisk landhöjning och eustatisk havsytenivåförändring. Till grund för
modellen ligger 79 empiriska strandlinjeskurvor samt dagens landhöjning i inlandet
baserat på bl.a. tidvattenmätning. I metoden för isostatisk landhöjning ingår även
beräkningar av sjöars lutning. Denna modell är en utveckling av modeller redan tidigare
presenterade av Påsse (Påsse, 1996, 1997, 2001; Påsse & Andersson, 2000). På uppdrag
av Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) skapade Hedenström & Risberg (2003) en
modell över strandförskjutningens utveckling i norra Uppland för de senaste 6500 åren.
Genom diatoméstratigrafi identifierades isoleringsnivån för fyra sjöar och en torvmark.
Åldersbestämning genomfördes med hjälp av 14C-datering av sedimenten. I norra
Uppland utfördes även en omfattande studie i samband med uppförandet av en ny
motorväg mellan Uppsala och Mehedeby (Risberg et al., 2005). En
strandförskjutningskurva konstruerades baserad på
14
C-datering av nio isolerade sjöar. Samma metod användes av Risberg et al. (2008) då
ytterligare 17 sjöar i samma område analyserades. Förutom dessa modeller finns det ett
flertal ytterligare studier inom området (t.ex. Risberg, 1991, 1999; Hedenström, 2001;
Hedenström & Risberg, 1999, 2003).
12
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
OMRÅDESBESKRIVNING
Studieområdet ligger i östra Svealand och utgörs till största delen av landskapen
Uppland och Södermanland. I söder sker avgränsningen strax norr om Norrköping, i
norr vid Gävle och i väster vid Köping (figur 3). Området klassas som lågland eller
lindrigt kuperat slättland. Endast några enstaka områden ligger över 100 meter över
havet och finns då främst i de västra delarna av området. Karaktäristiskt för landskapet
är de otaliga större eller mindre skogbevuxna höjder som ligger mellan sänkor som
utgörs av sjöar, torvmossar eller små lerslätter (Lidmar-Bergström, 2002). Även
rullstensåsar är vanliga inslag i området. Dessa landformer bildades när inlandsisen
retirerade och gav upphov till förkastningar och floddalar. I norra Uppland är landskapet
platt, kusten flack och skärgården obetydlig. Berggrunden består av en urbergsplatå, det
subkambriska peneplanet, som sluttar lätt från nordväst till sydost. Platån är jämnast i
norr och väster och övergår mot söder och öster i ett sprickdalslandskap. Ett sådant
landskap uppkommer genom att berggrunden utsätts för djupvittring och erosion
och/eller i samband med tektoniska rörelser i jordskorpan.
Figur 3. Översiktbild över östra Svealand som visar den geografiska fördelningen av
lokaler.
13
Camilla Sund
Framförallt Roslagen och Mälarområdet karaktäriseras av dessa sprickdalar och
lerslätter (Lidmar-Bergström, 2002). I området finns flera framträdande åsar, t.ex.
Stockholmsåsen som med sina ca 60 km sträcker sig från Västerhaninge i nordöstra
Södermanland till Arlanda i södra Uppland (Lundqvist, 2002). Åsen utgör idag
vattendelaren mellan Mälaren och Östersjön med en höjd på 60-90 meter. Den ostligaste
delen av Södermanland består av en stor halvö, Södertörn, och har en omfattande
skärgård. Det flacka landskapet gör att dessa områden tillhör de yngsta i landet och hela
området ligger under högsta kustlinjen, med undantag från Tornberget med en höjd på
111 m. På grund av områdets plana relief förändras strandlinjen och landskapsbilden
snabbt även vid dagens relativt långsamma landhöjning som för det aktuella området
idag ligger på ca 3-6 mm/år (Ekman, 1996). Berggrunden i östra Mellansverige utgörs i
Södermanland och södra Uppland främst av granitoider och metamorfa gråvackor.
Norra Uppland domineras av granitoider med inslag av gabbro och sura vulkaniter
(Lundqvist & Bygghammar, 2002).
METOD
Datainsamling
Till grund för denna studie ligger två former av daterade lokaler, geologiska och
arkeologiska, samt två sorter teoretiska lokaler. Dessa lokaler har i sin tur legat till
grund för den matematiska modell som använts för att framställa paleogeografiska
kartor.
Det första urvalet av geologiska och arkeologiska lokaler uppgick till 190 st. Efter
närmare undersökningar uteslöts 18 lokaler ur studien då de uppvisade stora avvikelser i
förhållande till övriga lokaler eller innefattade höga osäkerhetsfaktorer. I studien ingår
nu sammanlagt 213 lokaler, 92 geologiska lokaler, 80 arkeologiska lokaler, 29
stödpunkter samt 12 punkter förankrade i nutid. För detaljer kring alla lokaler se
bilaga 1.
Nedan följer en beskrivning av de olika former av lokaler som använts.
Geologiska lokaler
De geologiska lokaler som används i detta arbete har undersökts i samband med tidigare
strandförskjutningsstudier (t.ex. Åse, 1970; Miller & Hedin, 1988; Åkerlund et al.,
1995; Risberg, 1999; Hedenström, 2001; Hedentröm & Risberg, 2003; Berglund, 2005).
Lokalerna måste uppfylla vissa kriterier för att vara användbara. De skall vara daterade
med hjälp av 14C metoden, de skall ha en position (i nord- och syd-läge) samt ha en
bestämd höjd över havet som motsvarar isolationströskelns höjdnivå. I huvudsak är det
sjöisoleringsmetoden som ligger till grund för dateringarna av dessa lokaler. För sjöar
där bulksediment 14C-daterats finns en stor risk för reservoareffekt (Risberg, 1991;
Hedenström & Possnert 2001; Risberg et al., 2005). I detta arbete har åldern korrigerats
med 200 år om sjön är mindre än 500x500 meter och 400 år om den är större. Ingen
korrigering av reservoareffekt har gjorts på mossar och kärr då sjöstadiet för dessa anses
ha varit relativt kort (Risberg, 1991). Då terrestrisk makrofossil upptar sitt kol från
14
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
atmosfären övervinns problematiken med reservoareffekt och ingen korrigering är
nödvändig (Hemström, 1999).
Arkeologiska lokaler
Lokaler med ursprung i arkeologin utgörs till största delen av undersökningar av
strandnära boplatser från stenåldern. Att finna lokaler med tillräckligt hög tillförlitlighet
för denna studie har dock visat sig problematiskt. Utgrävningar inkluderar inte alltid
14
C-datering av de fynd som görs och i flera fall utelämnas information om fyndplatsens
höjd över havet.
Stödpunkter
Då lokalerna inte har en jämn spridning över området har ett antal teoretiska
stödpunkter skapats. Dessa punkter har framförallt placerats längst områdets östra kant.
Här kan inga undersökningar göras då området utgörs av Östersjön. Genom att studera
dagens landhöjningskurvor samt de forntida isobaser Påsse (2001) konstruerat genom
matematiska modeller kan det konstateras att även om hastigheten för isobaserna i
området varierat över tid så är riktningen för dem i princip den samma för området. En
befintlig lokal har använts som utgångspunkt för den nya stödpunkten. Den nya punkten
har ärvt information angående höjd över havet och ålder och sedan förskjutits öster ut,
parallellt med den aktuella landhöjningshastigheten.
Så kallade nollpunkter har även skapats för att få ett ankare i nutid. Punkter har
placerats ut längst kusten intill dagens aktuella strandlinje. Dessa har givits en ålder av 0
år och en höjd av 0 meter.
Databehandling
Ålderskalibrering
Då 14C metoden är en radiometrisk dateringsmetod och koncentrationen av 14C varierat
under årtusendenas lopp skiljer sig 14C år från kalenderår. Åldrar har därför kalibrerats
från 14C år till kal. år BP med hjälp av programmet OxCal 4.1.3 (Bronk Ramsey, 2009)
och kalibreringskurvor (Reimer et al., 2004). För omvandling från kal. år BP till år
före/efter Kristus subtraheras 1950 år från kal. år BP. Ett positivt resultat innebär antal
år f.Kr och ett negativt resultat innebär antal år e.Kr. 114 lokaler har kalibrerats, figur 4
återges ett par exempel på kalibrerade lokaler. En komplett lista över kurvorna återfinns
i bilaga 2.
15
Camilla Sund
Figur 4. Kalibrering av ålder från 14C år BP till kal. år BP genom OxCal.
Höjdsystem
I Sverige används Rikets Höjdsystem (Olsson & Eriksson, 2005). Detta system förnyas
med jämna mellanrum. Det första hette RH1860 och utvecklades under 1857-1885.
Efter detta har det kommit tre nyare system, Rikets Höjdsystem 1900 (RH00), Rikets
Höjdsystem 1970 (RH70) samt Rikets Höjdsystem 2000 (RH2000). Dessa baseras på
precisionsavvägningar av ett antal fixpunkter runt om i landet. RH00 utvecklades vid
sekelskiftet 1900 och baserar sig på ca 2500 fixpunkter. Nollpunkten för RH00 utgick
ifrån medelvattenytan i Stockholm år 1900 utan hänsyn till landhöjning. Under åren
16
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
1951-1967 genomfördes en andra precisionsavvägning med hjälp av 9700 fixpunkter
vilket resulterade i höjdsystemet RH70. För fösta gången kunde man nu mäta
landhöjningen i inlandet genom att jämföra mätningarna från den två
precisionsavvägningarna. I RH70 valdes samma nollpunkt som antagits för det
europeiska höjdsystemet och definieras av en punkt i Amsterdam, Normaal Amsterdams
Peil, NAP. Den tredje och senaste avvägningen som genomförts resulterade i RH2000
och använder även den NAP som nollpunkt. Antalet fixpunkter ökades dock dramatisk
och innefattar ca 50 000 fixpunkter (figur 5). År 2005 blev RH2000 Sveriges nya
officiella höjdsystem.
A
B
C
Figur 5. Precisionsavvägningarna har utförts enligt bestämda huvudlinjer. A) Första
precisionsavvägningen innefattade 2500 punkter, B) den andra innefattade 9700
punkter, C) tredje och senaste precisionsavvägningen innefattar så många som 50
000 punkter.
Då landhöjningen inte är jämn över landet är också skillnaderna mellan höjdsystemen
olika stor i olika delar av landet. Där landhöjningen är som störst är skiljer det nästan en
meter mellan RH00 och RH2000 medan skillnaden i Skåne är nära noll. Skillnaden för
RH2000 mot RH70 ligger på ca en tredjedel jämfört mot RH00.
I samband med arbetet kring färdigställandet av RH2000 framställdes också en modell
över landhöjningen i Norden (figur 6). Modellen baserar sig på observationer från
mareografer, precisionsavvägningar och data från fasta referensstationer för GPS under
åren 1892-1991. Modellen är nu antagen som den officiella modellen för Norden och
döptes till NKG2005LU. Områdena utanför Norden är uppskattade (Ågren & Svensson,
2007).
RH00 hängde länge kvar i strandförskjutningssammanhang även efter att RH70
introducerats. Anledning var att man ville göra sina nya strandlinjekurvor så jämförbara
som möjligt med de tidiga studierna. Så småningom blev dock RH70 allt vanligare. I ett
fåtal fall finns nu också höjdangivelser i RH2000.
17
Camilla Sund
För att kunna göra lokaler angivna i olika höjdsystem jämförbara i detta arbete har de
kalibrerats till Sverige officiella höjdsystem RH2000. Genom Lantmäteriets databas
GeoLex söktes en för lokalen närbelägen fixpunkt där både lokalens originalhöjdsystem
och RH2000 finns uppmätt. Skillnaden mellan systemen ger den höjd som lokalen skall
korrigeras med (bilaga 3). Korrigerade höjder återfinns i bilaga 1.
Figur 6. Landhöjningsmodell från lantmäteriet som baserar sig på geodetiska
mätningar samt vattenståndsobservationer mellan 1892-1991 (Ågren & Svensson,
2007).
Referenssystem
Genom åren har inte bara olika höjdsystem förekommit utan även olika geografiska
referenssystem finns att tillgå. Det allra vanligaste koordinatsystemet för lokaler
använda i detta arbete är RT90 2,5 gon V men även SWEREF 99 TM, det lokala
systemet för Stockholm ST-74, samt geografiska koordinater, i form av latitud och
longitud, har förekommit. I vissa fall har positionangivelserna var tvetydiga eller angetts
med en för låg noggrannhet. För dessa lokaler har Google Earth i kombination med
Lantmäteriets Terrängkarta använts för att söka efter en mer korrekt position. Samtliga
lokalers koordinater har överförts till Sveriges nu officiella referenssystem, SWEREF
99 TM, genom programmet ArcGIS. I bilaga 1 återfinns alla lokalers position i RT90
2,5 gon V och SWEREF 99 TM.
Multipel regressionsanalys
Multipel regressionsanalys används för att finna samband och beroenden mellan ett
antal beroende och oberoende parametrar. Genom analysen erhålls en korrelationsgrad
som anger graden av överensstämmelse. I denna studie används höjden som beroende
18
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
parameter och nordligt läge, östligt läge samt ålder som oberoende parametrar. För att
uppnå så hög korrelation som möjligt jämfördes olika kombinationer av de oberoende
parametrarna. Med hjälp av den erhållna matematiska funktionen kan sedan
paleogeografiska höjdmodeller konstrueras genom att subtrahera den beräknade höjden
från nuvarande höjd över havet.
Paleogeografiska kartor
Underlagsmaterial
Till underlag för dagens aktuella höjd över havet ligger en digital höjdmodell med 50
meters upplösning återsamplat till 25 meter med höjdsystem RH2000. Röda kartan från
Lantmäteriet, i vektorformat, ligger till grund för att skilja ut sjöar.
GIS
Alla underlagskartor transformerades till koordinatsystem SWEREF 99 TM.
Höjdmodellen processades för att generera en reliefbild över området.
Regressionsanalysens funktion, för ett specifikt år, subtraherades från dagens aktuella
höjdmodell för att framställa paleogeografiska höjdmodeller. Modeller har gjorts från
7000 kal. år BP fram till 500 kal. år BP med intervall om 500 år (bilaga 4). För att öka
användarvänlighet och flexibilitet skapades ett program i Python med möjlighet att välja
med vilket intervall man vill producera höjdmodeller (bilaga 5). Programmet kan enkelt
modifieras för att låta användaren själv bestämma mellan vilka år höjdmodeller skall
skapas. Höjdmodellerna har i sin tur processats för att ge ett mindre plottrigt intryck
(bilaga 6). Strandlinjen har jämnats ut och små sjöar och öar har exkluderats. Den
nutida kustlinjen är skapad utifrån Röda kartan i vektorformat.
RESULTAT
Multipel regressionsanalys
För att finna den ekvation med högst korrelation jämfördes många olika kombinationer
av de oberoende parametrarna, linjära som kvadratiska. Det som slutligen gav högst
korrelation (r2 = 0,966) var ett lutande plan baserat på en andragradsekvation (bilaga 7).
Planet kan åskådliggöras för ett specifikt år, vilket ger den teoretiska höjden över havet
om landskapet vore platt (figur 7).
Följande regressionsformel användes:
H = a · A + b · A2 + c · E · A + d · N · A + e
H = höjd (m ö.h.)
A= ålder (kal. år BP)
N= nordligt läge
E = östligt läge
a = -0,1142
b = 2,767E-07
c = -5,497E-09
d = 1,865E-08
e = -0,007395
19
Camilla Sund
7000 kal. år BP
6000 kal. år BP
55-60
6730000
6650690
Nordliga
koordinater
723793
745517
680345
702069
6730000
6634828
Östliga koordinater
6539655
4000 kal. år BP
6555517
Östliga koordinater
6730000
6634828
Nordliga
koordinater
752759
6539655
723793
723793
752759
694828
636897
665862
6539655
Nordliga
koordinater
636897
6730000
6634828
578966
10-15
15-20
10-15
5-10
607931
15-20
75
70
65
60
55
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
550000
Höjd över haver (m ö.h.)
20-25
607931
Nordliga
koordinater
2000 kal. år BP
25-30
550000
75
70
65
60
55
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
578966
Höjd över haver (m ö.h.)
3000 kal. år BP
694828
723793
745517
680345
702069
636897
658621
550000
Östliga koordinater
6730000
6642759
752759
Nordliga
koordinater
6571379
15-20
694828
6730000
6650690
20-25
723793
20-25
25-30
636897
25-30
30-35
665862
Höjd över haver (m ö.h.)
30-35
35-40
578966
35-40
75
70
65
60
55
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
607931
40-45
550000
45-50
571724
593448
615172
Höjd över haver (m ö.h.)
5000 kal. år BP
75
70
65
60
55
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
Nordliga
koordinater
Östliga koordinater
665862
636897
658621
593448
6571379
25-30
723793
30-35
30-35
752759
35-40
35-40
665862
40-45
40-45
694828
45-50
45-50
607931
50-55
50-55
636897
Höjd över haver (m ö.h.)
55-60
75
70
65
60
55
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
550000
60-65
578966
65-70
615172
75
70
65
60
55
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
550000
571724
Höjd över haver (m ö.h.)
70-75
Östliga koordinater
Östliga koordinater
5-10
0-5
6730000
6634828
723793
Nordliga
koordinater
752759
694828
636897
665862
6539655
607931
550000
75
70
65
60
55
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
578966
Höjd över haver (m ö.h.)
1000 kal. år BP
Östliga koordinater
20
Figur 7. Det teoretiska planets
utveckling de senaste 7000 åren
baserat på den matematiska funktion
framtagen inom arbetet.
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Paleogeografiska kartor
Utifrån den matematiska funktion som skapats har paleogeografiska kartor över området
kunnat framställas. Figur 8 visar vad som antas vara land för ca 4500 år sedan. För alla
kartor se bilaga 8.
Figur 8. Gröna partier visar vad som inom detta arbete anses utgjorde land för ca 4500
år sedan i östra Svealand. De gråa partierna visar vad som även är land idag.
DISKUSSION
Strandförskjutning
Resultatet av regressionsanalysen är ett lutande plan med högst höjning i nordväst och
lägst i sydost. I figur 9 visas landhöjningens utveckling för de fyra hörnen. Det syns
tydligt att höjningen varit kraftigare i NV och NO än i SV och SO. Det framgår även att
höjningen verkat i högre grad i väst än i öst. De viktigaste parametrarna för funktionen
visade sig vara åldern samt åldern i kvadrat. En andragradsekvation med åldern i
kvadrat indikerar att hastigheten av strandförskjutningen har varierat med tiden, i detta
fall avtagit med tiden. Detta stämmer väl överens med tidigare undersökningar (t.ex.
Miller & Hedin, 1988; Björck, 1995; Risberg, 1999; Lindén et al., 2006; Risberg et al.,
2006).
21
Camilla Sund
70
NV
60
NO
Höjd över havet (m )
SV
50
SO
40
30
20
10
0
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
Ålder (kal. år BP)
Figur 9. Landhöjningens utveckling för de fyra hörnen av studieområdet. Det framgår
tydligt att höjningen varit kraftigare i norr än i söder men även att de västra
delarna höjt sig mer än de östra.
De senaste strandförskjutningskurvorna visar på en relativt linjär utveckling av
strandförskjutningen de senaste 5000 åren (Risberg, 1999; Bergström, 2001; Risberg et
al., 2006). Detta indikerar även de fyra teoretiska strandförskjutningskurvorna i figur 9.
Risberg et al. (2005) fann att de arkeologiska lokaler använda i deras studie på
Södertörn låg ca 3 meter högre än de geologiska lokalerna. Detta ansågs indikera att de
daterade arkeologiska fynden i själva verket legat en bit ovanför den faktiska
strandlinjen, vilket är rimligt då boplatserna med största sannolikhet legat en bit ovanför
den forntida strandlinjen. På samma sätt har de två typerna av lokaler separerats i detta
arbete för att söka ett liknande samband. Först studerades spridningen av lokalerna för
hela området men utan att finna något samband eller generell trend (figur 10). Inte
heller genom att dela upp området i en sydlig och en nordlig del kunde något samband
identifieras (figur 11 och 12).
22
0
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Arkeologiska och Geologiska lokaler
70
Höjd över havet (m)
60
Arkeologiska
Geologiska
Poly. (Geologiska)
Poly. (Arkeologiska)
50
40
30
20
10
0
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
0
Ålder (kal. år BP)
Figur 10. Arkeologiska lokaler i förhållande till geologiska lokaler för hela
studieområdet.
Nordliga lokaler, arkeologiska och geologiska
70
Geologiska
Arkeologiska
Poly. (Arkeologiska)
Poly. (Geologiska)
Höjd över havet (m)
60
50
40
30
20
10
0
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
Ålder (kal. år BP)
Figur 11. Arkeologiska lokaler i förhållande till geologiska lokaler i norra delen av
studieområdet.
23
0
Camilla Sund
Sydlig lokaler, arkeologiska och geologiska
70
Arkeologiska
Höjd över havet (m)
60
Geologiska
Poly. (Geologiska)
Poly. (Arkeologiska)
50
40
30
20
10
0
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
Ålder (kal. år BP)
Figur 12. Arkeologiska lokaler i förhållande till geologiska lokaler i södra delen av
studieområdet.
Av figur 10 framgår även att inga transgressioner är möjlig att identifiera med hjälp av
denna metod. Även vid en halvering av studieområdet är området för stort för att
transgressioner skall kunna spåras (figur 11 och 12). Figurerna 13 och 14 visar samma
trend som regressionsanalysen angående geografisk fördelning av landhöjningens
hastighet. Det syns tydligt att lokaler i norr höjt sig mer än lokaler i söder. Ju längre
tillbaka i tiden man går, desto större blir skillnaden. Detta gäller även relationen mellan
väst och öst. Figurerna 15 och 16 åskådliggör tydligt att lokaler i väster höjt sig mer än
lokaler i öster.
24
0
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Arkeologiska lokaler, nordliga och sydliga
70
Söder
Norr
Poly. (Norr)
Poly. (Söder)
Höjd över havet (m)
60
50
40
30
20
10
0
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
0
Ålder (kal. år BP)
Figur 13. Arkeologiska lokaler i norra delen i förhållande till arkeologiska lokaler i
södra delen av studieområdet.
Geologiska lokaler, nordliga och sydliga
70
Höjd över havet (m)
60
Söder
Norr
Poly. (Norr)
Poly. (Söder)
50
40
30
20
10
0
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
Ålder (kal. år BP)
Figur 14. Geologiska lokaler i norra delen i förhållande till geologiska lokaler i södra
delen av studieområdet.
25
0
Camilla Sund
Arkeologiska lokaler, västliga och ostliga
70
Höjd över havet (m)
60
Väst
Ost
Poly. (Ost)
Poly. (Väst)
50
40
30
20
10
0
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
0
Ålder (kal. år BP)
Figur 15. Arkeologiska lokaler i västra delen i förhållande till arkeologiska lokaler i
östra delen av studieområdet.
Geologiska lokaler, västliga och ostliga
70
Höjd över havet (m)
60
Väst
Ost
Poly. (Ost)
Poly. (Väst)
50
40
30
20
10
0
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
Ålder (kal. år BP)
Figur 16. Geologiska lokaler i västra delen i förhållande till geologiska lokaler i östra
delen av studieområdet.
26
0
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Då vissa grafer innefattar få eller helt saknar lokaler från 0 till 2000 år tillbaka, ibland
3000 år tillbaka, är tillförlitligheten relativt låg för detta tidsintervall. Detta kan också
leda till att en trendlinje ger en felaktig bild av den generella utvecklingen för området.
Trendlinjen för de arkeologiska lokalerna i figur 10 är ett tydligt exempel på detta där
landhöjningen ser ut att accelererar med tiden istället för att avta med tiden. En
avvägning bör därför göras för varje graf gällande hur långt fram i tiden grafen skall
tolkas och analyseras.
Paleogeografiska kartor
Då äldre lokaler har en högre attraktionskraft för undersökningar och utgrävningar
finner vi flera daterade lokaler långt bak i tiden än vad vi finner bara 1000-2000 år
tillbaka. Detta bidrar till att minska modellens tillförlitlighet desto närmare nutid man
kommer.
Vi en jämförelse mellan modellen producerad inom detta arbete och modellen skapad av
Risberg et al. (2007) för mellersta och norra Uppland finner man endast marginella
skillnader (figur 17). Det kan alltså konstateras att även om modellen inom denna studie
är baserad på ett betydligt större studieområde stämmer den relativt väl överens med
andra studier anpassade för mindre områden.
Figur 17. T.v Modell över norra och mellersta Upppland gjord av Risberg et al. (2007).
T.h. Modell över norra och mellersta Uppland gjord inom detta arbete. Vid en
jämförelse av dessa bilder kan endast marginella skillnader urskiljas.
Felkällor och noggrannhet
I detta arbete har lokaler från många olika studier sammanställts. I och med detta finns
ingen gemensamt grundutförande för hur lokalerna undersökts, daterats och
dokumenterats. I de tidigaste studierna finns en betydligt högre osäkerhetsfaktor för
t.ex. 14C-datering och positionsangivelser än för dagens mätningar.
Som konstaterat tidigare, minskar tillförlitligheten ju närmare i tiden man kommer då
antalet lokaler sjunker drastiskt ju närmare i tiden man kommer. En annan bidragande
27
Camilla Sund
källa till osäkerhet är även att lokalerna inte ligger jämnt spridda över studieområdet.
Stora luckor finns både gällande geografisk spridningen och representerade
åldersepokers. De stödpunkter som skapats är endast teoretiska och osäkerheten ökar
desto fler antaganden man tar med i beräkningarna. En felkälla för punkter förankrade i
nutid är att dagens havsnivå i Svealand ligger ca 11-13 cm över den faktiska
nollpunkten i RH2000 (enligt diskussion med Jonas Ågren, Lantmäteriet, 2009-12-02).
Stödpunkternas placering är främst baserade på Ekmans (1996) modell över riktningen
på den nutida strandförskjutnings hastighet. Riktningen kan ha skiljt sig längre bak i
tiden och kan också ha varierat med tiden. Angående positionsangivelser uppskattas
felmarginalen ligga på ca 50 meter i x- och y-led.
Dateringar baserade på bulksediment riskerar innehålla en viss reservoreffekt vilket
resulterar i en för hög ålder (Hedenström & Possnert, 2001). Denna är svår att uppskatta
men försök har gjorts till korrigering. Kalibrerade år BP har ofta en beräknad
osäkerhetsfaktor på ca 50-100 år.
För sjöisoleringsmetoden kan ibland sjöns isolationströskel vara lite svår att bestämma.
Felet brukar dock i vanliga fall inte överstiga ± 0,5 meter. Höjdmodellen innehåller
också vissa brister. Ett problem är att den inte tar hänsyn till reliefen under vattenytan.
Detta kan bidra till att ge en felaktig bild av områden innehållande mycket sjöar.
28
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
SLUTSATS
Paleogeografiska kartor har med framgång och tillfredställande resultat kunnat
framställas utifrån den matematiska funktion framtagen inom arbetet. Kartorna
bygger på trendytor med ett strandförskjutningsmönster som accelererar bakåt i
tiden. Den antagna hypotesen har därmed bekräftats.
Genom multipel regressionsanalys har en matematisk funktion kunnat
konstrueras som påvisar en ojämn isostatisk landhöjning i både nord-sydlig och
öst-västlig riktning. Högst höjning finner vi i nordväst och lägst i sydost.
Följande regressionsformel har använts:
H = a · A + b · A2 + c · E · A + d · N · A + e
H = höjd (m ö.h.)
A= ålder (kal. år BP)
N= nordligt läge
E = östligt läge
a = -0,1142
b = 2,767E-07
c = -5,497E-09
d = 1,865E-08
e = -0,007395
Inom denna matematiska funktion är det dock ej möjligt att identifiera lokala
transgressiva förlopp.
Rapporten inklusiva högupplösta kartor återfinns på följande adress:
http://ww2.ink.su.se/exjob
29
Camilla Sund
TACK
Jag vill börja med att tacka mina två handledare Jan Risberg och Göran Alm. Jan, ditt
brinnande intresse stora kunskap inom ämnet har varit en stor inspirationskälla. Jag har
kunnat använda dig som ett levenade uppslagsverk och du har stöttat och väglett mig
under arbetets gång. Göran, dina tips och förslag har varit ovärderliga. Du har hjälpt
mig med många tekniska klurigheter och timtals ägnat dig helhjärtat åt mina problem.
Ni har båda tagit er tid när jag har varit i behov av en liten knuff i rätt riktning. Ett
varmt tack till er båda för ert fantastiska stöd! Stort tack också till Michel Guinard,
SAU, som delade med sig av sina egna sammanställningar av arkeologisk data. Tack till
Britta Kihlstedt på Riksantikvarieämbetet UV Mitt för hjälp med höjdangivelser för ett
antal arkeologiska lokaler samt ett antal referenser. Stefan Ene, tack för hjälpen med
underlagsmaterial i vektorformat. Ett varmt tack till Per-Ola Eriksson på Lantmäteriet
för ovärderlig hjälp angående framtagandet av alla fixpunkter över området. Från
lantmäteriet vill jag också tacka Jonas Ågren för information angående höjdförhållandet
mellan Östersjön och NAP. Slutligen vill jag också tacka Martin Spångberg på itavdelningen som stöttat mig med extra lagringsutrymme samt hjälpt mig med diverse
licensproblem. Sist men inte minst, ett varmt tack till min kära Henrik som ständigt
peppat mig och kommit med glada tillrop.
30
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
REFERENSER
Ahlbeck, M., Gill, A., Isaksson, M. & Papmehl Dufay, L., 2007. Jordbromalm 4:2.
Arkeologisk förundersökning av stenåldersboplatsen RAÄ 233, Österhaninge sn,
Södermanland. Rapporter från Arkeologikonsult, 2007:2132. Upplands Väsby.
20 s.
Ahlbeck, M. & Isaksson, M., 2007. Riksväg 73. Slutundersökningar. RAÄ 661, 663,
664, 665 och 666, Ösmo sn, Södermanland. Särskilda arkeologiska
undersökningar längs riksväg 73, Överfors-Västnora. Rapporter från
Arkeologikonsult, 2007:2037. Upplands Väsby. 296 s.
Alhonen, P., 1971. The stages of the Baltic sea as indicated by the diatom stratigraphy.
Acta Botanica Fennica, 92. 18 s.
Alsö, J., 1998. Subboreal shore displacement in southern Uppland, Sweden. I: Karlsson,
S. & Risberg, J. (red.). Miljöhistoria i södra Uppland 7000-0 14C år BP.
Arlandabanan. 161-197.
Alpsten, A., 1995. Isoleringsstudie av två sjöar på Södertörn - Strandförskjutning vid
övergången Atlantikum/Subboreal i Stockholmstrakten. Stockholm University.
Department of Quaternary Research. Quaternaria Ser B:2. 31 s.
Appelgren, K., Eklöf, N. & Evanni, L., 2000. En senneolitisk boplats vid Gröndal.
Arlanda flygplats, tredje landningsbanan. Uppland, Husby-Ärlinghundra och
Lunda socknar, Benstocken 1:2 och Altuna 2:7, RAÄ 192 och 241. Arkeologisk
förundersökning och undersökning. UV Mitt, Dokumentation av fältarbetsfasen
2000:8. Stockholm. 91 s.
Asklund, B. & Sandegren, R., 1934. Beskrivning till kartbladet Storvik. Sveriges
Geologiska Undersökning, Aa 176. 150 s.
Battarbee, R.W., Jones, V.J., Flower, R.J., Cameron, N.G. & Bennion, H., 2001.
Diatoms. I: Smol, J.P., Birks, J.B. & Last, W.M. (red.). Tracking Environmental
Change Using Lake Sediments, 3, Terrestrial, Algal and Siliceous Indicators.
Kluwer Academic Publishers, Dordrecht, The Netherlands. 155-190.
Bengtsson, L., 1997. Myskdalen. Nya rön om mesolitikum i Kolmården. I: Åkerlund,
A., Bergh, S., Nordbladh, J. & Taffinder, J. (red.). Till Gunborg. Arkeologiska
samtal. Stockholm Archaeological Reports 33. Stockholm. 339–348.
Berglund, B.E., 1971. Littorina transgressions in Blekinge, South Sweden. A
preliminary survey. Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar, 93,
625-652.
Berglund, M., 2004. Holocene shore displacement and chronology in Ångermanland,
eastern Sweden, the Scandinavian glacioisostatic centre. Boreas, 33, 48-60.
Berglund, M., 2005. The Holocene shore displacement of Gästrikland, eastern Sweden:
a contribution to the knowledge of Scandinavian glacio-isostatic uplift. Journal of
Quaternary Science, 20, 519-531.
Bergström, E., 2001. Late Holocene distribution of lake sediment and peat in NE
Uppland, Sweden. SKB Report R-01-12. Svensk Kärnbränslehantering AB. 50 s.
Birks, H.J.B., Line, J.M., Juggins, S., Stevenson, A.C. & Ter Braak, C.J.F., 1990.
Diatoms and pH reconstruction. – Philosophical Transactions of the Royal Society
of London B 327, 265-278.
Björck, J., Risberg, J., Karlsson, S. & Sandgren, P., 1995. Stratigraphical studies of the
Holocene deposits in Älgpussen, a small bog in eastern Sweden. I: Marino, D. &
Montresor, M. (red.). Proceedings of the 13th International Diatom Symposium
1994, 457-467.
31
Camilla Sund
Björck, S., 1995. A review of the history of the Baltic Sea, 13-8 ka. Quaternary
International, 27, 19–40.
Björck, S. & Svensson, N.-O., 2002. Östersjön och världshavets Utveckling. I: Fredén,
C. (red.). Berg och Jord. Sveriges Nationalatlas. 138-143.
Bronk Ramsey, C., 2009. Bayesian analysis of radiocarbon dates OxCal. Radiocarbon,
51, 337-360.
Brunnberg, L., Miller, U. & Risberg, J., 1985. Project Eastern Svealand: Development
of the Holocene Landscape. ISKOS, 5, 85-91.
Chivas, A., Sander, A,, van der Kaars, G,. Couapel, M., Holt, S., Reeves, J., Wheeler,
D., Switzer, A., Murray-Wallace, C., Banerjee, D., Price, D., Wang, S., Pearson,
G., Edgar, N., Beaufort, L., De Deckker, P., Lawson, E. & Cecil, C., 2001. Sealevel and environmental changes since the last interglacial in the Gulf of
Carpentaria, Australia: an overview. Quaternary International, 83-85, 19–46.
Damell, D. & Påhlsson, I., 1982. Kulturlandskapsutvecklingen i Borsöknaområdet,
Eskilstuna: en pollenanalytisk undersökning från Tacktorpsjön väster om
Eskilstuna. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer, Rapport 1982:4,
1-26.
De Geer, E.H., 1948. The dislocated Scandinavian baselevel plain and the Mälar valley
in the light of a close orographic analysis. Geologiska Föreningens i Stockholm
Förhandlingar, 70, 385-422.
De Geer, G., 1910. Södra Sverige i senglacial tid. Öfversigtskarta med åsar, ändmoräner
och räfflor, skala 1:500 000. Sveriges Geologiska Undersökning, Ba 8, 4 maps.
De Geer, G., 1925. Förhistoriska tidsbestämningar. Ymer, 45, 1-34.
Digerfeldt, G., 1975. A standard profile for Littorina transgressions in western Skåne,
south Sweden. Boreas, 4, 125-142.
Digerfeldt, G., Håkansson, H. & Persson, T., 1980. Palaeoecological studies of the
recent development of the Stockholm lakes Långsjön, Lillsjön and Laduviken.
Univeristy of Lund. Department of Quaternary Geology. Report 20. 66 s.
Drotz, M., 1995. Stadsskogen – en senmesolitisk lägerplats i ytterskärgården.
Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Stockholm, Rapport 1995:45.
Stockholm. 23 s.
Drotz, M. & Ekman, T., 1998a. Jordbromalm. Säl- och vildsvinsjägare i Haninge.
Nynäsbanan. Södermanland, Österhaninge socken. Kalvsvik 16:1. RAÄ 230.
Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Mitt, Rapport 1998:48.
Stockholm. 70 s.
Drotz, M. & Ekman, T., 1998b. Två senmesolitiska kustboplatser – Rovkärret och
Hörntomten. Haningeleden. Södermanland, Österhaninge socken, RAÄ 238 och
239. Arkeologiska förundersökningar och undersökningar. UV Mitt, Rapport
1998:35. Stockholm. 54 s.
Dunér, J. & Vinberg, A., 2008. Barva – 2 000 år vid Mälarens södra strand E20,
sträckan Eskilstuna–Arphus Södermanland, Barva socken, Säby 4:1, RAÄ 17,
RAÄ 36, RAÄ 53, RAÄ 55–57, RAÄ 66, RAÄ 150 och RAÄ 153. Arkeologisk
förundersökning och undersökning. UV Mitt, Rapport 2006:20. Stockholm. 198 s.
Ekman, M., 1996. A consistent map of the postglacial uplift of Fennoskandia. Terra
Nova, 8, 158-165.
Evanni, L. & Johansson, Å., 2008. Boplatser från mellanneolitikum och järnålder i
Arlandastads fjärde stadsdel. Uppland, Norrsunda socken, Norslunda 1:14, RAÄ
207, RAÄ 220 och RAÄ 223. Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV
Mitt, Rapport 2008:6. Stockholm. 51 s.
32
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Fjeldskaar, W., Lindholm, C., Dehls, J.F. & Fjeldskaar, I., 2000. Postglacial uplift,
neotectonics and seismicity in Fennsoscandia. Quaternary Science Reviews, 19,
1413-1422.
Florin, M-B., 1946. Clypeusfloran i postglacial fornsjölager i östra Mellansverige.
Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar, 68, 3, 429-458.
Florin, S., 1944. Havsstrandens förskjutningar och bebyggelseutvecklingen i östra
Mellansverige under senkvartär tid. Geologiska Föreningens i Stockholm
Förhandlingar, 66, 3, 551-634.
Florin, S., 1959. Hagtorp. En prekeramisk kvartsförande fångstboplats från tidig
Litorinatid. Tor, 5, 7-51.
Frykberg, Y. & Lindgren, C., 1998. Jägare eller bonde. Boplatsen Åby koloniområde.
Nynäsbanan. Södermanland, Västerhaninge socken, RAÄ 479. Arkeologisk
förundersökning och undersökning. UV Mitt, Rapport 1998:45. Stockholm. 65 s.
Granath-Zillén, G., 2001. Besökt och återbesökt. Stenålders- och bronsåldersboplats vid
Myrstuguberget. Väg 259. Södermanland, Huddinge socken, Masmo 1:8 och
Myrstuguberget 2, RAÄ 331. Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV
Mitt, Rapport 2001:8. Stockholm. 97 s.
Granath-Zillén, G. & Neander, K., 2000. Mesolitisk boplats vid Skrubba
Strandkyrkogård. Södermanland, Brännkyrka socken, Skrubba, RAÄ 262.
Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Mitt, Dokumentation av
fältarbetsfasen 2000:7. Stockholm. 48 s.
Graner, G., 2005. Lilla Gävsjö - en tidigneolitisk boplats i ytterskärgården. Väg 264.
Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Bergslagen, Rapprt 2003:13.
Stockholm. 69 s.
Granlund, E., 1928. Landhöjningen i Stockholmstrakten efter människans invandring.
Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar, 50, 207-232.
Guinard, M. & Vogel, P., 2006. Skallmyran – en senmesolitisk skärgårdslokal i
Uppland. SAU Skrifter, 14. Uppsala. 64 s.
Gustafsson, P., Jakobsson Holback, T., Lindholm, P. & Runesson, H., 2000: En
gropkeramisk boplats och järnålderslämningar vid Lindskrog. Arlanda flygplats
tredje landningsbanan. Uppland, Lunda socken, Lindskrog 1:1, RAÄ 239.
Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Mitt, Dokumentation av
fältarbetsfasen 2000:4. Stockholm. 73 s.
Hallgren, F., Bergström, Å. & Larsson, Å., 1995. Pärlängsberget. En kustboplats från
övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, RAÄ 143, Ene 4:92,
Överjärna sn, Södermanland. Rapporter från Arkeologikonsult, 13. Upplands
Väsby. 41 s.
Hedenström, A., 2001. Early Holocene shore displacement in eastern Svealand,
Sweden, based on diatom stratigraphy, radiocarbon chronology and geochemical
parameters. Doctoral thesis. Stockholm University. Department of Physical
Geography and Quaternary Geology. Quaternaria Ser A:10. 36 s.
Hedenström, A. & Possnert, G., 2001. Reservoir ages in Baltic Sea sediment – a case
study of an isolation sequence from the Littorina Sea stage. Quaternary Science
Reviews, 20, 1779–1785.
Hedenström, A. & Risberg, J., 1999. Early Holocene shore-displacement in southern
central Sweden as recorded in elevated isolated basins. Boreas, 28, 490–504.
Hedenström, A. & Risberg, J., 2003. Shore displacement in northern Uppland during
the last 6500 calender years. SKB Technical Report TR-03-17, Svensk
Kärnbränslehantering AB. 45 s.
33
Camilla Sund
Hemström, S., 1999. Fördelningen land-hav i östra Mellansverige 7000 BP med hänsyn
tagen till olikformig isostasi. Stockholm University. Department of Quaternary
Research. Quaternaria Ser B:15. 33 s.
Houmark-Nielsen, M. & Kjaer, K.H., 2003. Southwest Scandinavia, 40-15 kyr BP:
palaeogeography and environmental change. Journal of Quaternary Science, 18,
769-786.
Hörner, N., 1943. Fyrisåmynningen och landhöjningen. Upplands fornminnesförenings
Tidskrift, 46, 239-240.
Islam, M.S., 2001. Sea-level Changes in Bangladesh: The Last Ten Thousand Years.
Asiatic Society of Bangladesh. Asiatic Military Press. Dhaka, Bangladesh. 183 s.
Johansson, J., 2008. Lokal och regional strandförskjutning i centrala Östersjöområdet.
Examensarbete i Kvartärgeologi K-16. Stockholms Universitet. 46 s.
Karlsson, S. & Risberg, J., 2005. Växthistoria och strandförskjutning i området kring
Fjäturen och Gullsjön, södra Uppland. I: Johansson, Å. & Lindgren, C. (red.). En
introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden. Bilaga 6, 71-125.
Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Mitt, Dokumentation av
fältarbetsfasen, 2005:1.
Kihlstedt, B., 1998. Björnkällan - en senmesolitisk skärgårdslokal i södra Uppland.
Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Mitt, Rapport 1998:75.
Stockholm. 43 s.
Kihlstedt, B., Larsson, H. & Runesson, H., 2007. Sittesta - en gropkeramisk boplats på
Södertörn. Utbyggnad av Väg 73, delen Hammarbacken–Nyfors, Södermanland,
Ösmo socken, Sittesta 1:17 och 1:6, RAÄ 68. Arkeologisk förundersökning och
undersökning. UV Mitt, Dokumentation av fältarbetsfasen 2007:2. Stockholm.
130 s.
Kjemperud, A., 1981. Diatom changes in sediments of basins possessing
marine/lacustrine transitions in Frosta, Nord-Trøndelag, Norway. Boreas, 10,
27-38.
Lagerlund, E., 1969. Högsta marina gränsen på Kullaberg. Unpublished MSc thesis,
Department of Quaternary Geology, Lund University.
Lambeck, K., 1999. Shoreline displacement in southern-central Sweden and the
evolution of the Baltic Sea since the last maximum glaciation. Journal of the
Geological Society, London, 156, 465-86.
Lambeck, K. & Chappel, J., 2001. Sea level change through the last glacial cycle.
Science, 292, 679-685.
Lambeck, K., Esat, T.M. & Potter, E.-K., 2002. Links between climate and sea levels
for the past three million years. Nature, 419, 199–206.
Lambeck, K., Yokoyama, Y., Johnston, P. & Purcell, A., 2000. Global ice volumes at
the Last Glacial Maximum and early Lateglacial. Earth and Planetary Science
Letters, 181, 513-527.
Larsson, A.-C., Ahlbeck, M. & Holmgren, I., 2001. Forskningsparken. RAÄ 380,
Flemingsberg, Huddinge, Södermanland. Arkeologisk förundersökning och
särskild undersökning. Rapport från Arkeologikonsult, 2001:1. Stockholm. 59 s.
Lidmar-Bergström, K., 2002. Berggrundens ytformer. I: Fredén, C. (red.). Berg och
Jord. Sveriges Nationalatlas. Italien. 44-54.
Lindén, M., Möller, P., Björck, S. & Sandgren, P., 2006. Holocene shore displacement
and deglaciation chronology in Norrbotten, Sweden. Boreas, 35, 1-22.
Lindgren, C. & Lindholm, P., 1998. En mesolitisk boplats vid Jordbro industriområde,
Haningeleden 4, Södermanland, Österhaninge sn, RAÄ 72. Arkeologisk
förundersökning och undersökning. UV Mitt, Rapport 1998:73. Stockholm. 85 s.
34
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Lindman, G., 2005. Boplatsen i Hagby, Norrortsleden Uppland, Täby socken, Hagby
8:1, RAÄ 385. Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Mitt,
Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:11. Stockholm. 30 s.
Ljung, J-Å., 2006. Strandnära verksamheter i Ärja by under medeltid. Svealandsbanan
Södermanland, Åkers socken, Biholm 3:9, Åker-Järsta 10:2, RAÄ 136, RAÄ 269
och RAÄ 270. Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Mitt, Rapport
2006:12. Stockholm. 44 s.
Lundegårdh, P.H. & Lundqvist, G., 1959. Beskrivning till kartbladet Eskilstuna.
Sveriges Geologiska undersökning, Aa 200. 125 s.
Lundqvist, G., 1962. Geological radiocarbon datings from the Stockholm station.
Sveriges Geologiska Undersökning, C 589. 23 s.
Lundqvist, J., 2000. Palaeoseismicity and De Geer moraines. Quaternary International,
68-71, 175-86.
Lundqvist, J., 2002. Weichsel-istidens huvudfas. I: Fredén, C. (red.). Berg och Jord.
Sveriges Nationalatlas. Italien. 124-137.
Lundqvist, J., 2004. Glacial history of Sweden. I: Ehlers, J. & Gibbard, P. L. (red.).
Quaternary Glaciations – Extent and Chronology. Elsevier B. V., 401-412.
Lundqvist, T. & Bygghammar, B., 2002. Urberget. I: Fredén, C. (red.). Berg och Jord.
Sveriges Nationalatlas. Italien. 138-142.
Magnusson, N.H. & von Post, L., 1929. Beskrivning till kartbladet Säffle. Sveriges
Geologiska Undersökning, Aa 167. 229 s.
Miller, U., 1973. Belägg för en subboreal transgression i Stockholmstrakten. Lunds
Universitet. Kvartärgeologiska institutionen. Rapport 3, 96-104.
Miller, U., 1982. Shore displacement and coastal dwelling in the Stockholm region
during the past 5000 years. I: Aartolahti, T. & Eronen, M. (red.). Studies on the
Baltic shorelines and sediments indicating relative sea-level changes. Annales
Academiae Scientiarum Fennicae. Series A. III. Geologica-Geographica, 134,
185-211.
Miller, U., 1984. Något om diatoméanalys. Fauna och flora, 79, 181-186.
Miller, U. & Hedin, K., 1988. The holocene development of landscape and environment
in the south-east Mälaren Valley, with special reference to Helgö. Excavations at
Helgö XI. Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademin. Stockholm.
72 s.
Miller, U. & Robertsson, A.-M., 1979. Biostratigraphical investigations in the Anundsjö
region, Ångermanland, northern Sweden. Early Norrland, 12, 1-76.
Miller, U. & Robertsson, A.-M., 1981. Current biostratigraphical studies connected with
archaeological excavations in the Stockholm region. I: Königsson, L.-K. & Paabo,
K. (red.). Florilegium Florinis Dedicatum. Striae, 14, 167–173.
Molin, S., 2007. Stenåldersboplatsen vid Fredriksdal. Arkeologisk förundersökning.
Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Öst, Rapport 2007:32.
Linköping. 24 s.
Möller, H. & Stålhös, G., 1964. Geologiska kartbladet Stockholm NO. Beskrivning till
geologiska kartbladet Stockholm NO. Sveriges Geologiska Undesökning, Ae 1.
148 s.
Möller, H. & Stålhös, G., 1969. Geologiska kartbladet Stockholm SV. Beskrivning till
geologiska kartbladet Stockholm SV. Sveriges Geologiska Undesökning, Ae 4.
125 s.
Mörner, N.-A., 1977. Eustasy an instability of the geoid configuration. Geologiska
Föreningens i Stockholm Förhandlingar, 99, 369-379.
35
Camilla Sund
Mörner, N.-A., 1979a. Earth movements in Sweden, 20 000 BP to 20 000 AP.
Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar, 100, 279-286.
Mörner, N.-A., 1979b. Eustasy and Geoid Changes as a function of Core/Mantle
Changes. I: Mörner, N.-A. (red.). Earth Rheology, Isostasy and Eustasy. Wiley &
Sons. 535-553.
Mörner, N.-A., 1991. Intense earthquakes and seismotectonics as a function of glacial
isostasi . Tectonphysics, 188, 407-410.
Mörner, N.-A., Tröften P.E., Sjöberg, R., Grant, D., Dawson, S., Bronge, C., Kvamsdal,
0. & Siden, A., 2000. Deglacial paleoseismicity in Sweden: the 9663 BP Iggesund
event. Quaternary Science Reviews, 19, 1461-68.
Nielsen, A-L., 2005. Ett härdområde i bosättningens utkant. Norrortsleden Uppland,
Täby socken, Skogberga 4:1, RAÄ 455. Arkeologisk förundersökning och
undersökning. UV Mitt, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:20. Stockholm.
20 s.
Olsson, E., 1996. Stenåldersboplats vid Häggsta, Botkyrka socken, Botkyrka kommun,
Södermanland, RAÄ 352. Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV
Stockholm, Rapport 1996. Stockholm. 228 s.
Olsson, P.-A. & Eriksson, P.-O., 2005. Nationella Höjdsystem – Historik. Lantmäteriet.
Gävle. 5 s.
Olsson, U., 1991. Accuracy and precision in sediment chronology. Hydrobiologia, 214,
25-34.
Pan, M., Sjöberg, L.E. & Talbot, C.J., 2001. Crustal movements in Skåne, Sweden,
between 1992 and 1998 as observed by GPS. Journal of Geodynamics, 31,
311-322.
Persson, C., 1973. Indications of a Litorina Transgression in. the Nyköping area.
Geological Survey of Sweden. Sveriges Geologiska Undersökning. Årsbok 66,
11. 23 s.
Persson, C., 1981. Three peat deposits in south-eastern Södermanland, Sweden.
Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar, 103, 91-103.
Possnert, G., 1995. Datering med acceleratorer. KOSMOS. Svenska Fysikersamfundet,
163-179.
Påsse, T., 1996. A mathematical model of the shore level displacement in Fennoscandia.
SKB Technical Report TR 96-24. Svensk Kärnbränslehantering AB. 92 s.
Påsse, T., 1997. A mathematical model of past, present and future shore level
displacement in Fennoscandia. SKB Technical Report TR-97-28. Svensk
Kärnbränslehantering AB. 55 s.
Påsse, T., 2001. An empirical model of glacio-isostatic movements and shore level
displacement in Fennoscandia. SKB Report R-01-41. Svensk Kärnbränslehantering
AB. 59 s.
Påsse, T. & Andersson, L., 2005. Shore-level displacement in Fennoscandia calculated
from empirical data. Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar, 127,
253–268.
Regnell, M., Björkman, J., Olsson, S., Regnéll, J., Risberg, J. & Sandgren, P., 2001.
Hav och land. Sedimentanalyser av en transgressionslagerföljd. I: Karsten, P. &
Knarrström, B. (red.). Tågerup specialstudier. Skånska spår – arkeologi längs
Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet, UV Syd. 238-259.
Reimer, P., Baillie, M., Bard, E., Bayliss, A., Beck, J, Bertrand, C., Blackwell, P., Buck,
C., Burr, G., Cutler, K., Damon, P., Edwards, R., Fairbanks, R., Friedrich, M.,
Guilderson, T., Hughen, K., Kromer, B., McCormac, G., Manning, S., Bronk
Ramsey, C., Reimer, R., Remmele, S., Southon, J., Stuiver, M., Talamo, S.,
36
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Taylor, F., van der Plicht, J. & Weyhenmeyer, C., 2004. IntCal04 Terrestrial
radiocarbon age calibration, 26–0 ka BP. Radiocarbon, 46, 1029–1058.
Renberg, I. & Segerström, U., 1981. The initial points on a shoreline displacement
curve for southern Västerbotten, dated by varve-counts of lake sediments. I:
Königsson, L.-K. & Paabo, K. (red.). Florilegium Florinis Dedicatum. Striae, 14,
174-76.
Risberg, J., 1991. Palaeoenvironment and sea level changes during the early Holocene
on the Södertörn peninsula, Södermanland, eastern Sweden. Doctoral thesis.
Stockholm University. Department of Quaternary Research. Report 20, 1-17.
Risberg, J., 1999. Strandförskjutningen i nordvästra Uppland under subboreal tid.
Appendix 4, I: Segerberg, A., (red.). Bälinge mossar. Kustbor i Uppland under
yngre stenåldern. Doctoral thesis. Uppsala University. Department of Archaeology and Ancient History. Aun 26, 233-241.
Risberg, J., Alm, G. & Goslar, T., 2005. Variable isostatic uplift patterns during the
Holocene in southeast Sweden, based on high-resolution AMS radiocarbon
datings of lake isolations. The Holocene, 15, 6, 847–857.
Risberg, J., Alm, G., Björck, N. & Gutnard, M., 2007. Synkrona paleokustlinjer 7000 4000 kal. BP i mellersta och norra Uppland. I: Stenbäck, N. (red.). Stenåldern i
Uppland, Vol 1 - Arkeologi E4 Uppland - studier: Uppdragsarkeologi och
eftertanke. 99 – 135.
Risberg, J., Alm, G. & Goslar, T., 2008. Variable isostatic uplift patterns during the
Holocene in southeast Sweden, based on high-resolution AMS radiocarbon
datings of lake isolations – A preliminary interpretation. Polish Geological
Institute Special Papers, 23, 77-80.
Risberg, J., Berntsson, A. & Kaislahti Tillman, P., 2006. Strandförskjutning under
mesolitikum på centrala Södertörn, östra Mellansverige. Kvartärgeologiska
undersökningar längs väg 73, Överfors-Västnora. Stockholms universitet,
Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi. Rapporter från
Arkeologikonsult, 2006:2037. Upplands Väsby. 47 s.
Risberg, J., Miller, U. & Brunnberg, L., 1991. Deglaciation, Holocene shore
displacement and coastal settlements in eastern Svealand, Sweden. Quaternary
International, 9, 33-37.
Risberg, J., Sandgren, P. & Andrén, E., 1996. Early Holocene shore displacement and
evidence of irregular isostatic uplift northwest of Lake Vänern, western Sweden.
Journal of Paleolimnology, 15, 47-63.
Robertsson, A-M. & Persson, C., 1989. Biostratigraphical studies of three mires in
northern Uppland, Sweden. Sveriges Geologiska Undersökning, Avhandlingar och
uppsatser, C 821, 5–19.
Robertsson, A.-M., 1991. Strandförskjutningen i Eskilstunatrakten för ca 9000 till 4000
år sedan. Sveriges Geologiska undersökning, Rapporter och meddelanden nr 67.
Uppsala. 27 s.
Runesson, H., 1994. Söderbytorp. Södermanland, Österhaninge socken, RAÄ 387.
Arkeologisk undersökning. UV Stockholm, Rapport 1994:76. Stockholm. 32 s.
Ryves, D. B., Clarke, A. L., Appleby, P. G., Amsinck, S. L., Jeppesen, E.,
Landkildehus, F. & Anderson, N. J., 2004. Reconstructing the salinity and
environment of the Limfjord and Vejlerne Nature Reserve, Denmark, using a
diatom model for brackish lakes and fjords. Canadian Journal of Fisheries and
Aquatic Science, 61, 1988-2006.
37
Camilla Sund
Sandgren, P., Snowball, I. F., Hammarlund, D. & Risberg, J., 1999. Stratigraphic
evidence for a high marine shore-line during the Late Weichselian dglaciation on
the Kullen Peninsula, southern Sweden. Journal of Quaternary Science, 14,
223-237.
Sandgren, P. & Snowball, I. F., 2001. The late Weichselian sea level history of the
Kullen Peninsula in northwest Skåne, southern Sweden. Boreas, 30, 115-130.
Sato, H,. Okuno, J., Nakada, M. & Maeda, Y., 2001. Holocene uplift derived from
relative sea-level records along the coast of western Kobe, Japan. Quaternary
Science Reviews, 20, 1459–1474.
Segerberg, A., 1999. Bälinge mossar. Kustbor i Uppland under yngre stenåldern.
Doctoral thesis. Uppsala University. Department of Archaeology and Ancient
History. Aun 26, 233-241.
Sohlenius, G., 1996. The history of the Baltic proper since the Late weichselian
deglaciation as recorded in sediments. Doctoral thesis. Stockholm University.
Department of Quaternary Research. Quaternaria Ser A:3, 9-16.
Sohlenius, G., Lindeberg, G., Björck, J., Westman, P. & Risberg, J., 2003. The isolation
age and history of Lake Sågsjön, Stockholm, based on different dating techniques.
Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar, 125, 69-76.
Söderberg, P., 1993. Seismic stratigraphy, tectonics and gas migration in the Aland Sea,
northern Baltic proper. Stockholm Contributions in Geology, 43, 1-67.
Tröften, P.-E., 1997. Neotectonics and Paleoseismicity in Southern Sweden with
emphasis on age calibration, 24 000-0 cal BP. Doctoral thesis. Stockholm
University. Paleogeophysics & Geodynamics.124 s.
Tullström, H., 1954. Kvartärgeologiska studier inom Rönneåns dalbäcken i nordvästra
Skåne. Sveriges Geologiska Undersökning, C 530. 73 s.
Vinberg, A., 2006. Smedstorpet i Bredsand - förhistorisk boplats och torp med smedja.
Uppland, Svinnegarns socken, Bredsand 1:20, RAÄ 58 och RAÄ 59. Arkeologisk
förundersökning och undersökning. UV Mitt, Rapport 2006:10. Stockholm. 16 s.
von Post, L., 1929. Vänerbassängens strandlinjer. Geologiska Föreningens i Stockholm
Förhandlingar, 377, 199-235.
Welinder, S., 1973. Boplatsen Dalkarlstorp. – Västmanlands Fornminnesförenings
Årsskrift LI. Västerås. 50 s.
Westman, P., 1998. Salinity and trophic changes in the north-western Baltic Sea during
the last 8500 years as indicated by microfossils and chemical parameters in
sediments. Stockholm University. Department of Quaternary Research.
Quaternaria Ser A:5. 19 s.
Ytterberg, N., 2005. Djurstugan, Upplands första bönder? Väg E4, Uppsala–Mehedeby
Uppland, Tierps socken, Fors 1:6, RAÄ 346. Arkeologisk förundersökning och
undersökning. UV GAL, Rapport 2005:8. Stockholm. 37 s.
Yu, S-Y., 2003. The Littorina transgressions in southeastern Sweden and its relation to
mid-Holocene climate variability. Lundqua Thesis 51, Quaternary Science,
Department of Geology GeoBiosphere Science Centre, Lund University. 22 s.
Ågren, J. & Svensson, R., 2007. Postglacial Land Uplift Model and System Definition
for the New Swedish Height System RH 2000. Reports in Geodesy and
Geographical Information Systems. Lantmäteriet. LMV-Rapport 2007:4. 124 s.
Åkerlund, A., Risberg, J. & Miller, U., 1995. On the applicability of the 14C method to
Interdisciplinary Studies on shore displacement and settlement location. I:
Hackens, T., Königsson L. -K. & Paabo, K. (red.). 14C Methods and Applications
actually and retrospectively, A symposium Dedicated to Ingrid U. Olsson on the
occasion of a Birthday. PACT, 49, 53-84.
38
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Åse, L-E., 1970. Kvartärbiologiska vittnesbörd om strandförskjutningen vid Stockholm
under de senaste c. 4000 åren. Geologiska Föreningens i Stockholm
Förhandlingar, 92, 49–78.
Åse, L-E. & Bergström, E., 1982. The ancient shorelines of Uppsala esker around
Uppsala and the shore displacement. Geografiska, Annaler, 64A, 229-244.
Åse, L-E., 1994. Eustacy, climate and shore displacement. Geografiska Annaler, 76A,
83–96.
39
A – arkeologisk lokal
G – geologisk lokal
N – nutida punkt
S – stödpunkt
Bilaga 1 – Detaljerad sammanställning av lokaler använda för att
framställa paleogeografisk höjdmodeller.
Camilla Sund
Bilaga 1 – Detaljerad
sammanställning av
lokaler använda för att
framställa
paleogeografisk
höjdmodeller.
40
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
41
Camilla Sund
42
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
43
Camilla Sund
44
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
45
Camilla Sund
46
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
47
Camilla Sund
Bilaga 2 – Konvertering av isolationsålder (geologiska lokaler) och daterat fyndmaterial
(arkeologiska lokaler) från 14C år till kal. år BP med hjälp av OxCal 4.1.3.
48
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
49
Camilla Sund
50
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
51
Camilla Sund
52
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
53
Camilla Sund
Bilaga 3 – Korrigering av höjd
Lokaler
Position
SWEREF99 TM
Riksnätspunkter
Närmasta fix
punkt
RH00
RH70
RH2000
Punkt ID
m ö.h.
m ö.h.
m ö.h.
Diff
RH2000RH70
Diff,
RH2000RH00
Namn
E
N
Åby Koloniområde
678111
6558281
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
0,559
Ådran
672465
6561800
108*345*2504
49,620
50,000
50,139
0,139
0,519
Älgpussen
646628
6551855
107*2*0903
41,940
42,308
42,460
0,152
0,52
Annedal
653313
6577581
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
0,515
Apelvretsmossen
692527
6576870
108*2*5803
0,72
1,082
1,235
0,153
Ärja
621274
6572087
107*1*5401
19,590
19,960
20,101
0,141
0,511
Åtorpsmossen
648783
6540094
098*345*8007
13,830
14,200
14,342
0,142
0,512
Bången
625342
6656516
127*345*1601
69,490
69,980
70,139
0,159
0,649
Barva
601876
6583529
107*345*7201
16,940
17,330
17,449
0,119
0,509
0,529
Bergaholm
654500
6569765
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
Björnkällan
666615
6614182
118*345*2403
25,040
25,420
25,592
0,172
0,552
Björnlunda
622804
6551042
107*2*0401
26,240
26,589
26,752
0,163
0,512
Björnsjön
621277
6726446
137*2*5504
29,280
29,836
30,032
0,196
0,752
Bodaträsk
685228
6593722
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
Borsöknasjön
581281
6578657
106*2*6702
18,910
19,281
19,469
0,188
0,559
Brännkyrka
670775
6575565
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Bredsand
616935
6608370
117*345*1301
8,650
9,050
9,233
0,183
0,583
Dalkarstorp
584543
6633811
116*345*7804
54,160
54,490
54,691
0,201
0,531
Danderyd
672720
6589275
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
Djurstugan
639072
6689038
127*345*7907
38,170
38,700
38,891
0,191
0,721
Fågelmossen
578403
6581797
106*2*6708
10,020
10,390
10,582
0,192
0,562
Fågelsångsmossen
675835
6598611
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
Fatburen
687812
6570612
108*2*5804
1,680
2,047
2,200
0,153
0,52
Fjäturen
669540
6595125
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
Forskningsparken
667701
6567855
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
0,559
Fräksmyren
575350
6580661
106*345*6502
22,950
23,310
23,463
0,153
0,513
Fredriksdal
567053
6503498
096*2*1402
51,010
51,291
51,458
0,167
0,448
Frillingsmossen
636081
6524536
097*345*4802
25,020
25,360
25,521
0,161
0,501
Gamla Enskede
675654
6575572
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Gävsjö
675233
6600683
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
Getaren
664422
6561129
108*2*2302
21,600
21,970
22,127
0,157
0,527
0,517
Getryggen
660140
6560413
108*2*2205
17,280
17,659
17,797
0,138
Gröndal
666255
6615468
118*345*2403
25,040
25,420
25,592
0,172
0,552
Gullsjön
674658
6597373
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
Hagby
670697
6596809
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
Häggsta 1
664571
6570015
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
0,559
Hörntomten
679074
6561292
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
Janslunda
578922
6577961
106*345*6502
22,950
23,310
23,463
0,153
0,513
Järngården
634503
6666611
127*345*3702
37,540
38,040
38,233
0,193
0,693
Järvstamossen
620368
6723626
137*2*5506
21,070
21,631
21,826
0,195
0,756
Jordbro
Jordbro
industriområde
678403
6558667
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
0,559
678371
6561583
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
0,559
Jordbromalm
678698
6559288
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
0,559
Juringe
666164
6573524
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Källstugan
653111
6576427
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Källtorpsmossen
681161
6577245
108*2*5803
0,72
1,082
1,235
0,153
0,515
Korsnäs, peat bog
660380
6560728
108*2*2301
17,740
18,111
18,268
0,157
0,528
Krapelåsmossen
665916
6681748
128*345*6302
30,640
31,130
31,327
0,197
0,687
54
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Kyrksjön
665774
6582595
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
L:a Gävsjö
675382
6600648
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,559
0,498
Långsjön
669046
6573633
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Lidamossen
596439
6577505
106*2*5704
31,650
32,020
32,208
0,188
0,558
Lilla träsket, södra
655797
6556539
108*2*1202
8,080
8,453
8,611
0,158
0,531
Lillsjön - Bromma
668172
6581789
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
0,559
Lindskrog
667163
6616111
118*345*2403
25,040
25,420
25,592
0,172
0,552
Lisseläng 2
669504
6546903
098*345*9401
10,980
11,330
11,484
0,154
0,504
Magelugnen
677134
6569603
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Malins mosse
618401
6523567
097*345*4404
27,100
27,440
27,586
0,146
0,486
Masmo
664461
6570814
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Millingsmossen 1
669778
6547432
098*345*9401
10,980
11,330
11,484
0,154
0,504
Mörtsjön
673032
6567860
108*345*3502
24,530
24,900
25,065
0,165
0,535
Myrstugeberget 1
664749
6570972
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Myrstugeberget 2
665165
6570522
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Myskdalen
604739
6501578
097*345*0104
40,160
40,440
40,594
0,154
0,434
Näcksjön
686119
6583388
108*2*5804
1,680
2,047
2,200
0,153
0,52
Norslunda
663699
6611601
118*345*2403
25,040
25,420
25,592
0,172
0,552
Ösbysjön
673877
6588833
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
Östersjön, kärr
570185
6560372
106*345*2302
44,400
44,750
44,934
0,184
0,534
Pärlängsberget
645701
6554600
108*345*0004
42,640
43,030
43,186
0,156
0,546
Ralbomossen
644942
6694627
128*345*8005
41,190
41,720
41,928
0,208
0,738
Ramsjön, Södertörn
682947
6564478
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
0,559
Roslags-Näsby
673417
6592037
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
Rovkärret
678067
6561880
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
0,559
Ryssjön
620824
6633466
117*345*5806
24,040
24,450
24,651
0,201
0,611
Sågsjön
686663
6582633
108*2*5804
1,680
2,047
2,200
0,153
0,52
Sandasjömossen
681373
6575054
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Sävestebomossen
633683
6659355
127*345*1701
56,820
57,300
57,489
0,189
0,669
Sittesta
667518
6541276
098*2*8401
24,630
24,996
25,143
0,147
0,513
Sjövreten
660559
6561118
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
0,559
Skallmyran
638357
6682132
127*345*5903
51,730
52,260
52,436
0,176
0,706
Skogberga
Skrubba
Strandkyrkogård
674329
6597401
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
681653
6571222
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Smällan
661777
6560877
108*2*2301
17,740
18,111
18,268
0,157
0,528
Snöromsmossen
682060
6576286
108*2*6504
11,800
12,163
12,329
0,166
0,529
Söderbytorp
680589
6564160
108*345*2606
52,030
52,400
52,589
0,189
0,559
Sörbackenmossen
648804
6692457
128*345*8004
34,370
34,900
35,100
0,2
0,73
St Blåbärsmossen
684069
6589404
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
St Sörhult-1
567985
6562732
106*345*2302
44,400
44,750
44,934
0,184
0,534
Stadsskogen
612026
6582876
107*1*5401
19,590
19,960
20,101
0,141
0,511
Stormossen
575840
6578467
106*345*6501
25,830
26,200
26,381
0,181
0,551
Tacktorpssjön
581537
6579952
106*2*6702
18,910
19,281
19,469
0,188
0,559
Ulvsbo trusk
653237
6689970
128*345*8004
34,370
34,900
35,100
0,2
0,73
Vädersjön
624634
6555424
108*345*0501
14,780
15,140
15,298
0,158
0,518
Väsjön
668519
6594683
108*345*9509
25,460
25,840
25,958
0,118
0,498
Våtängsträsk
691684
6578510
108*2*5803
0,72
1,082
1,235
0,153
0,515
Vimossen
669202
6548219
098*345*9401
10,980
11,330
11,484
0,154
0,504
Vissomossen
651996
6696633
128*345*0504
22,900
23,340
23,528
0,188
0,628
55
Camilla Sund
Bilaga 4 – Skiss över modell skapad i Erdas Image
56
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Bilaga 5 – Program skrivit i Python som låter användare välja med vilket intervall
höjdmodeller skall skapas mellan 7000 och 500 kal. år BP. Filer med valda intervall
skapas sedan och körs manuellt i Erdas Image.
***********************************************************
max_age = 7000
min_age = 500
intervall = int(raw_input("Med vilket intervall vill du producera kartor mellan 7000 kal.
år BP och 500 kal. år BP? "))
year_nbr = min_age
year_str = str(year_nbr)
print 'Du kommer nu producera kartor från åren:'
while year_nbr <= max_age:
in_file = open('y:/erdas/heightmodeler.mdl','r')
new_file = open('y:/erdas/model_filer/heightmodel_' + year_str + 'BP.mdl',"a")
print year_str, 'kal. år BP'
while 1:
line = in_file.readline()
if not line: break
line = line.replace('n3_Float = 0','n3_Float = ' + year_str)
line = line.replace('heightmodel_0','heightmodel_' + year_str)
line = line.replace('svealand_0','svealand_' + year_str)
new_file.write(line + "\n")
new_file.close()
year_nbr=year_nbr + intervall
year_str=str(year_nbr)
print ' Done, bye!'
***********************************************************
57
Camilla Sund
Bilaga 6 – Modell skapad i ArcGIS. Modellen skapar en höjdmodell över ett specifikt år och jämnar ut kustlinjen samt tar bort öar under en
viss strolek.
Bilaga 6 – Modell skapad i ArcGIS. Modellen skapar en höjdmodell över ett specifikt år
och jämnar ut kustlinjen samt tar bort öar under en viss strolek.
58
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
Bilaga 7 – Regressionsanalys
Regression Statistics
Multiple R
0.983335334
R Square
0.966948379
Adjusted R Square 0.966324764
Standard Error
3.04675074
Observations
217
ANOVA
Regression
Residual
Total
df
4
212
216
Intercept
X Variable 1
X Variable 2
X Variable 3
X Variable 4
Coefficients Standard Error t Stat
-0.110235857 0.669415656 -0.16467475
-0.111907354 0.005168749 -21.6507607
2.71905E-07 4.79488E-08 5.670742992
-5.73501E-09 1.00382E-09 -5.71318577
1.83365E-08 7.58793E-10 24.1654039
Intercept
X Variable 1
X Variable 2
X Variable 3
X Variable 4
Upper 95%
1.20932764
-0.101718628
3.66423E-07
-3.75626E-09
1.98323E-08
SS
MS
F
Significance F
57573.18266 14393.29566 1550.552216 1.1204E-155
1967.930295 9.282690073
59541.11295
Lower 95.0%
-1.429799354
-0.12209608
1.77388E-07
-7.71375E-09
1.68408E-08
Upper 95.0%
1.20932764
-0.10171863
3.66423E-07
-3.7563E-09
1.98323E-08
59
P-value
0.869356897
1.29692E-55
4.61929E-08
3.72332E-08
7.97111E-63
Lower 95%
-1.429799354
-0.12209608
1.77388E-07
-7.71375E-09
1.68408E-08
Camilla Sund
Bilaga 8 – Paleogeografiska kartor
60
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
61
Camilla Sund
62
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
63
Camilla Sund
64
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
65
Camilla Sund
66
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
67
Camilla Sund
68
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
69
Camilla Sund
70
Paleogeografiskal förändrinar i östra Svealand de senaste 7000 åren
71
Camilla Sund
72