P. J A C O B S E N

Brita
Tigerschiöld
P. J A C O B S E N
OCH HANS ROMAN
NIELS LYHNE
G U M P E R T S FORLAG * G Ö T E B O R G
J. P. J A C O B SE N
OCH HANS ROMAN
NIELS LYHNE
AKADEMISK AVHANDLING
SOM
MED
TILLSTÅND
FAKULTETEN
VID
AV
HUMANISTISKA
STOCKHOLMS
HÖGSKOLA
DOKTORSGRADS
VINNANDE
FÖR
FILOSOFIE
TILL
OFFENTLIG GRANSKNING FRAMLÄGGES
Å LÄROSAL A L Ö R D A G E N D E N 1 0 N O V . 1 9 4 5
KL. 1 0 F . M.
AV
Brita Tigerschiöld
FIL. LIC.
GÖTEBORG 1945
E L Ä N D E R S B O K T R Y C K E R I AKTIEBOLAG
J . P . JACOBSEN.
Oljemålning av Ernst Josephson, Rom 1879. I Det Nationalhistoriske Museum, Frederiksborg.
P. J A C O B S E N
OCH HANS ROMAN
NIELS LYHNE
AV
BRITA T I G E R S C H I Ö L D
GÜTEBORG 1945
ELÄNDERS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG
Till minnei
av min far
FÖRORD.
Vid fullbordandet av denna avhandling vill jag främst rikta e t t
varmt tack till min lärare, professor Martin Lamm, vars upp­
muntran och stöd för mig varit av oskattbart värde. Min nuva­
rande lärare, professor Henry Olsson, önskar jag tacka för det
vänliga intresse han ägnat mitt arbete under dess sista skede.
Vidare står jag i särskild tacksamhetsskuld till lektor Morten
Borup, som med största beredvillighet bistått mig med råd och
upplysningar, till Fuldmaegtig Birger Dons M0ller, som ställt sin
J . P . Jacobsensamling till mitt förfogande, och till tjänstemännen
vid Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn, Uppsala Universitets­
bibliotek och Göteborgs Stadsbibliotek, vilka p å allt sätt under­
lättat mitt arbete.
Göteborg i oktober 1945.
Brita Tigerschiöld.
INLEDNING.
P å Ernst Josephsons kända porträtt a v J . P . Jacobsen i Frederiksborgs museum framträder denne som fin de siècle-skalden,
ungdomsdrömmarnas och desillusionernas skald. Med huvudet
stött i handen lutar han sig f r a m över boken och de bleka, sym­
boliska rosorna, och genom pincenezen fäster han allvarligt sin
forskande blick p å betraktaren. Det är e t t gripande om också
något romantiserat porträtt, och man erinrar sig Snoilskys sköna
avskedsord till diktaren:
E n genius, h o s h vilken s m ä r t a n v a r
Till slut d e t e n d a jordiska h a n hade. 1
Liksom de flesta författare, vilka levat under en livlig politisk
och litterär brytningstid och icke intagit en utpräglat ensidig håll­
ning, har J . P . Jacobsen blivit mycket olika uppfattad redan a v
samtiden. Strindberg kallade honom »den gamla romantikern som
vi förstå»,2 men Herman Bang inrangerade honom bland »rea­
listerna» i sin essäsamling Realisme og Realister.3 Bland sina
egna kolleger och diktarbröder i Det littersere Venstre betrakta- .
des Jacobsen som individualisten, den nogräknade konstnären och
den exklusive enslingen, en åsikt som Holger Drachmann ypper­
ligt formulerat i sin minnesdikt över vännen:
»
D u g a v k u n H a a n d t r y k til d e m e g e t f a a —
E n Eneboer, s o m v i l Stien gaa,
D e r sjseldent bserer Spor af Folke-Foden,
E n Saedemand, der sparsomt vilde saae,
M e n oppebsere H o s t , s o m h e l t v a r moden. 4
1
C. Snoilsky, Vid J . P . Jacobsens död, Samlade dikter IV, 1925, 234.
Georg og Edv. Brandes BreweTcsling med nordiske Forfättere og Videnskabsmœnd
V I , 1939, 35.
3
H . Bang, Realisme og Realister, 1879.
4
H . Drachmann, J . P . Jacobsen, Morgenbladet 10/5 1885.
2
E n levande bild a v Jacobsen, sådan som han uppfattades i vän­
kretsen, har tecknats a v bröderna Brandes. Georg Brandes ger
i Essays några snabba glimtar a v personligheten, och i Det moderne
Gjennembruds Mcend ägnar han en entusiastisk hyllning å t konst­
nären, främst uppfattad som prosaist och stilförnyare. 1 Edvard,
som stod Jacobsen mycket nära, ger särskilt i inledningen till sin
edition a v vännens brev en intim skildring a v hans liv och
författarskap. 2 Drömmaren och individualisten Jacobsen fram­
träder visserligen tydligt i Edvard Brandes' karakteristik, men
denne är också synnerligen angelägen a t t framhäva vännen som
en glödande och ädel representant för rent naturvetenskaplig
livssyn.
Vilhelm Möller har vidare gett högst värdefulla bidrag till känne­
domen om Jacobsens utvecklingshistoria och personlighet. Vilhelm
Möller var emellertid inte en man med Georg Brandes' temperament
och auktoritativa uppträdande, och trots a t t hans förtrolighet med
Jacobsen var lika stor, ja, p å sätt och vis större än bröderna Brandes',
kunde hans mera moderata och objektiva uppfattning inte riktigt
göra sig gällande, då diskussionen om Jacobsens personlighet blossade
upp omedelbart efter diktarens död. Tyvärr blev den a v Vilhelm
Moller påbörjade biografien över vännen aldrig fullföljd, och endast
enstaka anteckningar finns bevarade. 3
Givetvis är den Jacobsenbild, som bröderna Brandes lanserat
och som vedertagits a v forskningen med olika nyanseringar, den
som i sina huvuddrag kommer a t t bestå och som är den självklara
grundvalen för varje undersökning a v hans liv och verk. Jacob­
sen har sedermera flitigt behandlats i den moderna litteratur­
historien men huvudsakligen i mindre essäer och uppsatser. Den
klassiska monografi över hans liv och verk, som redan 1910 för­
fattats a v Georg Christensen, är i sin beundransvärt konstnärliga
1
G. Brandes, Essays, 1889, 269—84; Det moderne Gjennembruds Mcend, 1883,.
140—207; Samlede Skrifter III, 1900, 3—46.
2
J . P. Jacobsen, Breve. Udg. af E . Brandes. 3. Udg. 1925, I—LIX.
3
V. Möller, Danske Kunstner-Portrester fra vore Dage, [1883], 101—5; Fra
Jacobsens Hjem, Nutiden I X , 1885, 315—16; Lidt om J . P. Jacobsen, Nutiden
X I V , 1889, 14—15.
och psykologiskt känsliga utformning alltjämt a v oskattbart
värde. 1 Inom sin starkt begränsade ram följer Christensen sna­
rast Vilhelm Möllers linje och gör rättvisa å t både den romantiska
och naturalistiska sidan av Jacobsens konst. Hans biografi h a r
sedermera kompletterats av en populär levnadsskildring med del­
vis nypublicerat material a v Anna Linck. 2
Då Det danske Sprog- og Litteraturselskab 1924—29 utgav en
vetenskaplig upplaga a v J . P . Jacobsens Samlede Vcerker I—V,
medverkade Georg Christensen, men Morten Borup var den huvudsaklige utgivaren. Borups kommentar är saklig och koncentrerad,
och han har gett instruktiva introduktioner till de olika verken.
Som ytterligare rådgivare vid upplagans tillkomst bidrog Oluf
Friis, vilken även i några mindre uppsatser lämnat viktiga upp­
slag å t Jacobsenforskningen. 3
Vilhelm Andersen har dels ägnat Jacobsen en större essä i
Litteraturbilleder, dels ett idérikt och personligt kapitel i Illustreret
dansk Litteraturhistorien H a n vill visa, hur diktaren och natur­
forskaren Jacobsen i sin individualistiska och illusionsfria dikt­
ning arbetar sig bort från den föregående danska generationens
ofruktbara drömmerier och verklighetsfrämmande spekulationer.
Härvid sammanställer Vilh. Andersen honom med en man a v
denna generation, den store nationalliberalen, biskop D. G.
Monrad, som efter Danmarks militära katastrof 1864 fann sig nöd­
sakad till en omprövning a v sina värderingar. Vilh. Andersen
menar vidare, a t t man i ungdomsdikterna i cykeln Hervert Sperring finner rötterna till hela författarskapet. Hans starka betoning
a v den darwinska livssynen i Jacobsens diktning, framför allt i
Mogens och Fru Marie Grubbe, har väckt både anklang och kritik.
1
G. Christensen, J. P. Jacobsen, 1910.
2
Anna Linck, J. P. Jacobsen, 1911.
Här citerad efter 2. Udg. 1926.
3
O. Friis, J. P . Jacobsen i Belysning af hans efterladte Papirer, Tilskueren
1929, I, 149—64; Artikeln om J . P. Jacobsen i Dansk biogr. Leksikon X I , 1937,
309—17; Outlines of Danish poetry from Oehlenschläger t o Johannes V. Jensen,
Edda X X I , 1924, 46—49.
4
V. Andersen, Litteraturbilleder II, 1907, 124—68; C. S. Petersen & V. Ander­
sen, Illustreret dansk Litteraturhistorie IV, 1925, 206—25.
Olle Holmberg har för romanens del utvecklat tanken i en stimu­
lerande uppsats, Darwinistisk människoskildring * men enligt Oluf
Friis omvandlar Jacobsen sin darwinska utvecklingstro efter sin
individualistiska psykologi och moraluppfattning, 2 och Hans Brix
t a r avstånd från tolkningen a v Mogens från naturvetenskaplig
synpunkt. Brix har fäst sig vid det ödesbundna i Jacobsens
människoskildring och det trots all naturalism romantiska i hans
kärleksuppfattning . 3
Det lyriska i Jacobsens diktning är vad Rubow framför allt vär­
derar. 4 H a n ser svåra brister i den naturalistiska verklighets­
återgivningen och menar, a t t de efterlämnade dikterna har
gett klarhet om a t t Jacobsen var en rent lyrisk begåvning med
e t t enda ämne, livet sett i dödens belysning. Genom sin oerhörda
fördjupning i detta har han emellertid enligt Rubow uppnått
den enastående mänskliga medkänsla och förståelse, som är det
mest karakteristiska för hans konst.
Jacobsens utpräglade individualism, vilken redan starkt frappe­
r a t samtiden, stod i tydligt samband med hans svårighet a t t helt
underordna sig e t t program, även om han teoretiskt accepterat det.
Den var likväl också betingad a v hans ömtåliga konstnärssamvete
och kommer kanske därför klarast f r a m i hans språk och stil. Jacobsen var j u »den geniale arbetaren», som nedlade en outtröttlig
möda p å a t t utmejsla sin stil och som i konsten såg e t t livskall.
Det är också i egenskap a v stilist Jacobsen främst har intresserat
forskningen. Hur omstridd än hans betydelse för det danska språ­
ket varit, är det en ganska allmänt vedertagen åsikt, a t t Jacob­
sen med Mogens inledde en n y epok. Rubow anser visserligen,
a t t Jacobsen var den a v de ledande genombrottsmännen, som
mest dogmatiskt praktiserade den naturalistiska tekniken, men
kritiserar dock mycket starkt den historiska pastischstilen i Fru
1
O. Holmberg, Darwinistisk människoskildring. Anteckningar till »Fru Marie
Grubbe», Studier tillägnade Efraim Liljeqvist I , 1930, 535—64.
2
O. Friis, J . P . Jacobsen og Naturvidenskaberne. Nogle Problemer, Selskab
for nordisk Filologi, Aarsberetning for 1936, 11 f.
3
H . Brix, J . P . Jacobsen, Danmarks Digtere, [2. Udg.] 1944, 391—405.
4
P . V . Rubow, J . P . Jacobsen, Litterœre Studier, 1928, 154—62.
Marie Grubbe. H a n menar, a t t Jacobsens språk helt och hållet
har sin förutsättning i den förnaturalistiska perioden med H . C.
Andersen och Dickens, Goldschmidt och Flaubert. 1
Georg Brandes, som i Det moderne Ojennembruds Mcend korade
Jacobsen till »vor Nutids-Prosas store Kolorist» och påvisade hans
kännedom om lagarna för ögats uppfattningsförmåga, 2 gav e t t
tacksamt uppslag å t stilforskningen. Brix anser Jacobsens ovan­
liga måleriska teknik bero på a t t han liksom en konstnär ägde
e t t »primsert, koloristisk Syn»,3 d. v. s. a t t han i första hand
uppfattade färgerna som självständiga ljusfenomen och blott
sekundärt som egenskaper hos tingen. E n specialundersökning
har sedermera a v Sören Hallar ägnats Synselementerne i Natur­
skildringen hos J. P. Jacobsen,4 och de impressionistiska dragen
i Jacobsens stil har särskilt undersökts av Sven Moller Kristensen. 5
•
I stället för a t t taga till huvuduppgift de stilistiska och estetiska
problemen i samband med Jacobsens konst har jag föredragit a t t
närmast undersöka den mindre beaktade psykologiska och idéhisto­
riska bakgrunden till hans »personlige Regnskab», romanen Niels
Lyhne. Den i stort sett opublicerade brevväxlingen med hemmet
och barndomsvännerna liksom korrespondensen med Vilhelm M0Iler och vännerna från studieåren, Vodskov, Frsenkel och Poul
Kierkegaard, har varit till stor hjälp, d å det gällt a t t fördjupa be­
kantskapen med Jacobsens egenartade och sammansatta natur.
Genom den nyligen publicerade stora brevväxlingen mellan brö­
derna Brandes och samtliga de nordiska genombrottsmännen har
1
P . V. Rubow, Saga og Pastiche, 1923, 167—211; Den impressionistiska Stil,
Scrap Book, 1939, 21 ff; Litterœre Studier, 159.
2
A. a. 140, 159.
3
A. a. 396.
«
4
S. Hallar, Synselementerne i Naturskildringen hos J. P. Jacobsen, 1921.
5
S. Moller Kristensen, JEstetiske studier i dansk fiktionsprosa 1870—1900,
1938, passim.
också den historiska aspekten p å Jacobsens litterära miljö i
hög grad vidgats. Det torde sålunda numera vara möjligt
a t t p å någorlunda nära håll följa den utveckling han genom­
löper och den linje i hans författarskap, som leder från Hervert
Sperring till Niels Lyhne.
Ungdomsår.
1. Barndomen.
J . P . Jacobsen skrev vid vissa tidpunkter flitigt dagbok, men
blott en gång började han e t t utkast till något han kallade
Mine Memoir er, nämligen i sjuttonårsåldern, då han första året
gick i skola i Köpenhamn. Dessa börjar p å följande sätt: »Min
tidligste Barndom. (Omtrent til mit fjerde Aar.)»
»den 7 d e April 1847 b l e v j e g f o d t i e t lille H u s i Skolestrsede i Thisted,
ligeoverfor Toldboden. Min F a d e r Christen Jacobsen, er e n S o n af e n
Gaardmand i I I sehr, der d ö d e t e m m e l i g tidligt, for m i n F a d e r s Confirma­
tion. H a n s Stedfader Villads v a r m e g e t haard o g hidsig, hvorfor h a n s
H j e m j o ikke k u n d e vsere h a m behageligt. H a n h a v d e e n Broder, Mads
Jacobsen, m e n d e n n e s t y r t e de n e d i e n B r o n d o g d ö d e i Skinnerup.
H a n s Soster H a n n a d ö d e h o s o s af Vattersot.
Min
Moder B e n t h e Marie H u n d a h l er e n D a t t e r af D e g n o g Skolelserer H u n dahl i H u n d s t r u p o g A n e der b e g g e ere döde, h a n f o r e n D e l A a r s i d e n
af Brystsvaghed, h i m langt senere i s i n S o n P . C. H u n d a h l s H u s .
Min F a d e r ejede p a a d e n T i d 1 eller t o Skibe o g sejlede selv.
Min F a d e r k u n d e i k k e t a a l e f o r s i t B r y s t a t sejle laengere o g d a h a n s
F o r m u e s Omstsendigheder forbedrede sig, b y g g e d e h a n Forhuset af d e n
Gaard, hvori h a n n u boer.» (Kaps. V I I I , Biogr.)
/
Denna mörka bild a v släkttavlan bekräftar till fullö traditio­
nerna om a t t Jacobsens disposition för tuberkulos var nedärvd p å
både fädernet och mödernet. 1 Av en annan källa — Vilhelm
Mollers anteckningar till en Jacobsenbiografi — framgår det
ytterligare, a t t Jacobsens mor, som alltså enligt ovanstående hade
sjukdomen i sin familj, i sin ungdom hade varit mycket klen.
1
Jfr A. Kristenson, Tuberkulos och konstitution, Nordisk
1943: 3, 1526.
medicin X I X ,
Hon skulle under sin uppväxttid ofta h a legat med huvudvärk,
och Moller påstår även, a t t utom hennes far också syskonbarnen
dog a v »Brystsvaghed». Hennes egen yngste son, William, hade
visserligen en härdig fysik, men dottern Marie, kallad Mitte, det
mellersta a v barnen, led svårt a v sjukdomen p å äldre dagar, efter
a t t hon i många år varit klen. 1 I e t t brev till föräldrarnas sil­
verbröllop nämner Jacobsen ytterligare t v å syskon, »Anna och
lille Broder»,2 men dessa dog båda i tidig ålder. Hos Jacobsen
själv känner man icke till några säkra symptom förrän under
hans italienska resa tillsammans med Edvard Brandes, sommaren
och hösten 1873, då han i Florens fick en blodspottning och lung­
tuberkulosen konstaterades vid hemkomsten. 3 Man har ansett,
a t t Jacobsen i hög grad utsatt sig för risker för förkylningar ge­
nom a t t vid vilka årstider som helst vada efter alger i mossar
och vattendrag för sina botaniska forskningars skull,4 en möjlig­
het , som icke kan uteslutas. E n viss uppmärksamhet bör också
fästas vid Vilhelm Mollers ord: »Den aldeles paafaldende Förändring
som hans Ydre (og ogsaa hans Aandsliv) undergik omkring 17—18
Åars Alderen, synes nsesten a t tyde paa, a t d a begyndte hans
Konstitution a t sendres under hint Anlsegs Indflydelse.»5 Några
säkra kriterier p å hans hälsotillstånd under de senare skolåren
och de första universitetsåren, d å han slet mest ont i hela sitt liv,
har man likväl inte. Sporadiska uttalanden om huvudvärk och för­
kylningar blir vanligare efter tjugoårsåldern, men ä r inte i och för
sig särskilt påfallande. H . S. Yodskov berättar t . ex. från de sista
1
Enf. brev från Maries make, N . C. Andersen, till fru Agnes Moller 10/9 1904.
Se Linck, 53. Enl. kyrkboken i Thisted var Marie född den 22/2 1849,
William 28/11 1851, vidare namnes där endast dottern Anna och Jens Peter.
D e n lille brodern har det icke varit mig möjligt att återfinna i kyrkboken, men
V. Möller, som skrivit artikeln o m J . P . Jacobsen i Dansk Biogr. Lexikon,
Udg. af C. F . Bricka, VIII, 1894, 357, uppger, att Jens Peter var äldst a v
fem syskon.
3
Breve, X X V I I ff.
4
Mitt i vintern, 21/12 1871, berättar Jacobsen t . ex. i e t t brev till hemmet,
att han »i morgen (Fredag) skal ud a t botanisere, det er ikke det allerlystigste
Tid a t söge Planter paa; man maa have en stor tung Hammer med e t spidst Nab
med sig og saa slaa Hul paa Isen for at komme til 'Snavset' som I kaldte det».
5
V. Moller, Nutiden X I V , 1889, 15.
2
åren p å 60-talet, a t t Jacobsen p å den tiden ingalunda gav intryck
a v a t t vara sjuklig eller ens klen. »Han var vel nok lidt for smal
over Brystet, men hans hoje slanke Legeme var baade kraftigt
og smidigt, udviklet gennem tidlige, flerartede 0velser.»x Hösten
1870 (12/10) skriver dock Jacobsen hem och talar om a t t han går
»med en permanent Forkolelse; men n u er jeg snart vant til det».
A t t Jacobsen sökte uppskov med militärtjänst framgår a v e t t brev
till hemmet från november 1869, men skälet var säkert studier, d å
fadern var mycket angelägen, a t t han fortast möjligt skulle bli i
stånd a t t försörja sig själv. D å han 1872 p å n y t t kom upp till
mönstring, blev han, i motsats till brodern några år senare, frikallad, vilket denna gång kan h a berott p å a t t något konstaterats
vid läkarundersökningen. Den 18 nov. skriver han irriterad till
systern: »Man kunde nsesten tro af Eders Tavshed a t I vare blevne
skuffede ved a t Sessionen ikke havde Brug for mig til Soldat; men ^
Herre Gud Soldater kan vi ikke alle blive.» Icke fullt e t t år
senare konstaterades en långt framskriden tuberkulos infektioji.
Christen och Benthe Marie Jacobsen, båda jyllänningar från
trakten kring Thisted, var mycket stora kontraster till tempera­
mentet. Faderns och moderns olika naturer måste i hög grad h a
influerat p å Jacobsens tidigaste upplevelser och känsloliv. Vilhelm
M0ller omtalar: »Hans Fader og hans Farfader vare store,
haardf0re Msend, rastlost spekulerende, begavede med skarp Iagttagelsesevne og klogtig Dommekraft. Modern derimod tilhorte
en mindre og blödere Slaegt; baade hendes Fader og flere i hendes
Familie paa Modreneside havde givet sig af med a t skrive Vers.»2
Christen Jacobsen kallas i kyrkboken skeppare, grosshandlare,
lantbrukare m. m. Av e t t brev från Jacobsen till hans mor får
man också e t t intryck a v den vitalitet och mångsidighet, som
präglade den egentligen klene fadern. Denne vistades för till­
fället i England: »Du har naturligtvis uhyre meget a t bestille
i denne Tid da d u baade skal vsere Fader og Moder, Husbond
og Madmoder, Grosser og Frue, Landmand og Br sendevins brsender, Skibsrehder [!] og Contorholder foruden mange andre
1
s
Carl S. Petersen, H . S. Vodskov og J . P . Jacobsen, Tilskueren 1911, I , 229.
Bricka VIII, 357.
Ting.»x A t t det var en p å sitt sätt imponerande man, förstår
man också a v vad Vilhelm Möller, som träffat honom i Jacob­
sens hem, skriver i sin dödsruna över honom: »Han var en hoj,
sejg, stserk Mand, haerdet til den yderste Modstandsdygtighed
mod den Lungesygdom som i over e t halvt Hundrede Aar sogte
a t fselde ham, en utrsettet Ar be j der, et klogt og rastlost H o ved.»2
Denne en smula grovhuggne och envetne man, helt och hållet
praktiskt inriktad, kom naturligt nog a t t hysa e t t visst miss­
troende mot sonens vekare, estetiska läggning. Christen Jacobsen
var tidvis en mycket förmögen man, men e j ens d å släppte han
efter på sin stränga hushållning, och det var möjligen moraliskt,
men säkerligen inte fysiskt till n y tta för sonen a t t från unga å r
hållas p å minimal ranson i fråga om tillgångar.
•Modern hade redan från början mera känsla för den sensibla
och reflekterande sidan a v sonens väsen. Hennes kärleksfulla
brev alltifrån hans tidigaste skolår och ända fram till hans mog­
n a å r tyder visserligen inte p å någon högre bildningsgrad hos
henne men p å innerlig förståelse och varmt intresse för hans lärda
och konstnärliga bana. Hon tolererade förvånande väl, a t t han i
livsåskådning och umgängesliv kom a t t avlägsna sig långt från
hemmets lugna idyll och hennes fromma religiositet. Även om
hon tidigt oroades a v a t t hans bokliga intressen just inte yttrade
sig i skolflit u t a n bäst florerade oberoende a v examensarbetet,
kunde hon inte underlåta a t t glädja sig å t hans stora känslighet
och fantasifullhet. »Ja kj sere Peter», skriver hon, »jeg husker nok
d a d u var lille og hvordan din barnlige Kjserlighed til mig forjog
mangen mork og sorrigfuld Time for mig. D u var den seldste og
har h a f t mere Folsomhed end nogen af de andre for hvad der foregik omkring dig.»3 Detta är uppenbarligen svar p å den juldikt han
författat till henne:
O! husker d u Moder, d e n G a n g j e g v a r lille,
J e g l a g de m i t H o v e d s a a g l a d i d i t Skjod,
N a a r Tusmorkets T i m e d e n m i l d e o g stille
V a r k o m m e n o g D a g e n d e n l y s e v a r död?
1
Odat. brev, c:a april 1865.
V. Möller, Christen Jacobsen, Politiken 6/7 1897.
3
Brev a v den 8/1 1868. Modern skriver med tysk stil och oregelbundet
stavsätt, varför stavningen här har normaliserats.
2
D a sang d u m e d sagte o g vemodig Stemme
D e Sange, d u jubled', d a Modet v a r u n g t ,
D e Sange, h v i s K l a n g j e g e n d n u k a n fornemme,
N a a r T a n k e n er trsettet o g H j e r t e t er t u n g t . (IV, 3.)
Den varma kärleken till hemmet oeh den rörande tacksamhe­
ten mot föräldrar och syskon för en lycklig barndomstid bevarade
Jacobsen hela livet. De ekonomiska konflikter med fadern, vilka
ofta förmörkade hans ungdom, kunde aldrig rubba hans känslor
för hemmet. Särskilt vid julen tycks Jacobsen med längtan h a
sett tillbaka till barndomsdagarna och den lyckliga stämningen i
familjens hägn. Gång p å gång uttrycker han i brev sitt vemod
över a t t inte kunna dela deras julfirande, vilket vittnar om hur
d j u p t han känner samhörigheten med de sina. Än är det i en Uten
dikt som följande:
Kundskab vandt jeg
Tanker f i k j e g
Sange k v a d jeg
S o m v a r m e r e n d Gods o g Guld
Men o m Lykken lod saa huld
A l l e Gaver o m m i g s t r o m m e
Mer e n d s e l v j e g s a a i D r o m m e
Aldrig vorder j e g s a a rig
A t ej H j emmets dyre N a v n
Vsekker d y b t o g bittert S a v n . 1
Än är det framför allt tanken p å barndomens ljusa minnen han
vill tacka föräldrarna för: »det der gj0r Julen til en Fest for Alle,
det er det a t alle de gamle Barndomsminder vaagne paany i
dobbelt Styrke og breder deres fortryllende Glands over Barndomshjemmet. Af alle de gode Ting e t Menneske kan have i
denne Verden er der vist faa der have en saa stor Betydning,
som en lykkelig Barndom; synes Vejen lang og tung og er Vind
og Vejr imod saa har dog Minderne f r a Barndomstiden Lys og
Lyst og de ere altid gode a t t y til.»2 Denna bundenhet vid barn­
domstiden talar Jacobsen om nära tio år senare, d å han i anled­
ning a v Niels Lyhne skriver till sin vän Vodskov: »Det undrer
mig a t du har kunnet tro paa nogen vsesenlig Förändring hos
1
2
21/12 1869. Jfr Linck a. a. 53.
23/12 1870. Jfr Linck a.a. 57.
mig, jeg synes netop jeg er saa ussedvanlig uforanderlig og jeg
f0ler mig altid saa uendelig solidarisk med min Fortid ikke blot
med hine unge Dage, men endogsaa med mine Drengeaar, saa jeg
stadig synes endnu a t have Drengen levende i mig, ikke som e t
Minde om Noget, jeg har veeret, men som jeg endnu er.»1
Med syskonen stod Jacobsen också p å mycket god fot livet
igenom. Den våldsamt starka nervositet, som präglar e t t ung­
domsbrev från Jacobsen till modern, då han blivit uppskrämd a v
några rykten om en illa ansedd tillbedjare till systern Marie, och
de hjärtskärande bönerna till modern a t t taga väl hand om henne
ger p å sitt sätt en bild a v det sällsynt varma och förtroliga
förhållandet mellan syskonen.2 Brevet ifråga är dock mest beteck­
nande för Jacobsens egen då aktuella pubertetskris med opropor­
tionerligt häftiga känsloreaktioner.
Brodern William, som kom a t t ägna sig å t lantbruksarbete,
verkar sävligare, mera lakonisk ä n de båda andra, något sträv,
förefaller det a v breven, men oerhört lojal mot Jens Peter och e j
utan en viss respekt med sig inför fadern, varför han kom a t t f å
agera mellanhand, d å fadern, även sedan Jacobsen vunnit er­
kännande som botaniker och författare, gjorde det alltför besvär­
ligt för honom med sin sparsamhet. 3 Det är e t t mycket utmär­
kande drag hos Jacobsen, a t t han var så trofast mot dem han
1
Brev till Vodskov 2/1 1881, Tilskueren 1911, I, 227.
Brev till modern, odat. Tilskueren 1911, I , 4—5. Tilskuerens datering a v det
märkliga brevet till 1867 måste vara oriktig, då Jacobsen talar om att han går
på » Cursus». D e t året gick han emellertid inte längre p å Dahls Cursus utan hade
»Manuducteur» (jfr nedan s. 37, not 2). E t t annat brev med samma initialer i
papperet är daterat juni 1866, vilket också bestyrker, att brevet om Marie antagligen bör kunna dateras till vårterminen 1866. Detta stämmer också bättre
med det stadium a v religiös utveckling brevet vittnar om.
3
Brev från William 29/11 1874: »Fader var just ikke i e t straalende Humeur,
men det hjälp jo noget paa ham at jeg kom hjem og Grunden hvorfor var at du
havde skrevet om Penge, jeg lagde rigtignok e t godt Ord ind for dig da Moder
sagde a t jeg var den eneste der kunde tale ham til Rette, om det hjälp noget det
ved jeg rigtignok ikke, men efter hans Udtalelse lod det dog til at han var bleven
bedre sindet.» D e t a v brodern åsyftade brevet från Jacobsen var daterat 14/10
1874. Med samma brev hade också följt en synnerligen berömmande recension
ur Folkets Avis över Af Maria Qrubbes Barndom, som publicerats i Det 19. Aarh.s
första nummer, något som tydligen inte det minsta imponerat på fadern.
2
fäst sig vid, vare sig det gällde vännerna eller familjemedlem­
marna, och näst modern var William den som hemma kom ho­
nom närmast, trots a t t denne inte f å t t någon högre skolbildning
och inte p å något sätt var honom intellektuellt jämbördig.
De första anteckningar från Jacobsens hand, som är bevarade,
härstammar från c:a 1860, d|t han var 13 år gammal och gick i Thisted Realskole. H a n hade då redan börjat fuska i poesien och
förefaller vara en livlig och begåvad pojke, inte särskilt fram­
stående i skolan men dock mycket allmänintresserad och med en
spirande hunger efter all slags läsning. Från detta år finns be­
varade både dagboksanteckningar och några skrivböcker med
följande på titelbladet: Blandede Digte af J. P. Jacobsen i Thisted
1860 eller J. P . Jacobsens Samlede Vcerker, innehållande: I Def0rste
Fors0g, I I Anden Periode, I I I Tredie Periode. Dessa är fyllda
med naiv och obetydlig poesi och, efter vad han själv säger i några
senare kritiska och föraktfulla marginalanteckningar, mycket Wesselpåverkade. 1 »Paa den Tid alle disse Ting ere skrevne [1859—
60] var Vessel min Yndlingsdigter.»2 D å Edvard Brandes för­
klarar, a t t Jacobsen ända från sitt tionde år vetat, a t t »der skulde
blive en Digter af ham» liksom a v Niels Lyhne, förefaller det
inte alltför överdrivet i ljuset a v dessa pretentiösa rubriker
(Breve, IV).
P å insidan a v den ena skrivbokens pärm står följande bio­
grafiska upplysningar om denna mycket tidiga och relativt okända
period i Jacobsens liv:
59—60—
60—61 V i g g o h o s o s
6 1 — 6 2 P r seliminaire [realskolexamen].
6 2 — 6 3 Forberedelserne [för konfirmation o c h för
gymnasiestudiet i Köpenhamn].
6 3 — 6 4 E x . artium [hösten 6 3 v a r J . i Köpenhamn].
6 4 — 6 5 — K j obenhavn.
Den här nämnde Viggo var Jacobsens väl allra äldsta barn­
domsvän, den i unga år avlidne konstnären Viggo Warmer.
Liksom Jacobsen själv led han a v tuberkulos. Av de ovan­
1
2
Kaps. IV, Digte.
Kaps. IV, Digte.
nämnda dagboksanteckningarna från Jacobsens barndom framgår
också, a t t Viggos far var »Fyrinspecteur» i Hansted (Aarhus Amt)
och a t t Jacobsen bl. a. tillbringade påsk- och pingstferierna 1859
hos dem. Man erinrar sig dels Edvard Brandes' ord, a t t det var en
a v »Jacobsens Fantasier, a t han vilde tage Bolig i et Fyrtaarn
og sidde der de lange Dage og Naetter borte f r a Menneskene og
'Vellysten's Dejlighed» (Breve, XXXIII), och dels, a t t e t t a v ut­
kasten till Niels Lyhne t v å gånger har »Fyrtaarnet» i sin innehålls­
förteckning (11,300). Pojkarna roade sig med »Rimerier»1 och med
a t t skriva eller rita tidningar å t varandra. Viggos hette »For
Intet» och var illustrerad, Jacobsens »Ph0nix», med påskrift:
»Dette er et Blad til Viggo, en Avis med een Redacteur og een
Abonent», båda daterade 1860.
Det är a t t förmoda, a t t Jacobsen åtminstone sporadiskt åter­
knöt vänskapen med W0rmer under Köpenhamnsåren, men någon
brevväxling är inte bevarad, ej heller omnämns han annat ä n
undantagsvis i breven till hemmet. Emellertid förhör sig Jacobsen
tydligt vis hos en gemensam bekant, bokhandlare Prior, om W0rmers olyckliga förlovning, sjukdom och död 1878, då ett svarsbrev
från Prior är bevarat. 2 Detta olyckliga slut p å W0rmers lovande
konstnärsbana inträffade just under det a t t Jacobsen sysslade
med Niels Lyhne och måste h a återkallat honom i Jacobsens min­
ne, men likväl kan man inte annat än ställa sig skeptisk till den
tradition, som utbildat sig och senast upprepats a v Tom Kristen1
För kuriositetens skull kan några stilprov lämnas på Jacobsens tidigaste vers:
Tanken.
Over Hav, over Land,
Over Eng, over Strand,
N u paa Bjerg, n u i Dal,
N u i Glsede, n u i Kval,
N u hist, n u her,
N u fjern, n u nser,
Hun farer, vor Tanke.
Der er ingen S kranke
Som kan den hindre;
Den naa'r hvor Stjernerne tindre.
2
Brev från Gartner Prior 8/3 1878.
Efter Regn.
Herlig! Herlig!
Dobbelt skjon,
Naturen fremtrseder,
Friskere grön
Naar Regn den vaeder.
Med mere Klang
Fuglen kvaeder
Sin muntre Sang.
—l ö ­
sen, 1 a t t Viggo W0rmer skulle vara en modell till Erik i Niels
Lyhne. Det förhållandet, a t t Erik är framställd som en målare,
som dör ung, och som en barndomsvän till Niels, har troligen
varit anledningen till a t t man f å t t den tanken. A t t Viggo spelat
en roll för skildringen a v barndomsårens Erik är mycket sanno­
likt — närmare kännedom om hans natur har man dock inte —
men för de senare, viktiga partierna i boken om triangelförhål­
landet mellan Erik, Fennimore och Niels är det rimligare a t t an­
sluta sig till samtidens mening, a t t denna skildring i Niels Lyhne
är inspirerad a v Holger Drachmanns äktenskapstragedi p å 70talet, d å han och hans första hustru tillhörde Jacobsens um­
gängesvänner. 2
Den jylländska kusten vid Limfjorden och de lagunartade vat­
tenytorna i fjordens inre del erbjöd naturligtvis idealiska lek­
platser för fantasifulla pojkar. Skolebestyrer Berteisen, enligt
en gammal tradition »Prsestens Frithiof» i Niels Lyhne, har vittnat
om hur mycket a v hans egna, Viggo Wormers och Jacobsens lekar,
som återkommer i barndomsskildringarna i boken. 3 Den jylländ­
ska västkustnaturen och hemstaden Thisteds omgivningar kände
diktaren utan och innan också från senare botaniska exkursioner.
Det omtalas i romanen, hur pojkarna sökte efter snäckor och muss­
lor a t t segla med, bekrigade tistlarna med träsvärd eller for p å
långfärder mellan sandbankarna, p å samma sätt som det beskrives
i e t t häfte med rubriken Skitser og Tanker förmodligen från 1864.4
1
T. Kristensen, Indi. till Niels Lyhne i serien Beromte danske Romaner,
1942, 7.
2
Breweksl. I I , 88. Jfr nedan s. 189 ff.
3
Skolebestyrer Johan Berteisens minnesord över Jacobson i Thisted Realskoles Program för 1884—85, 28 ff. Borup har (II, Indi. X I X f.) visat, att det
är Thistedska lokaliteter som skildras, oaktat det skall föreställa Ringkjobing
Fjord och området mellan Ringkjobing och Varde.
4
Kaps. III, Pros. Med tysk stil. »De gik sammen i Krattet for at finde Grene
til Spydstager og Svaerd; Vaaben, til at bekrige de store Tidsler med, der stode
om F sedrenes Gaard; de gik sammen längs med Vesterhavet for at finde Snekker
og smukke Smaasten, deres Tinsoldater. Deres kjaereste Tumleplads var ved e t
Egetrse, som Asbjörn havde plantet, den Dag da Aage blev fodt, her opstille
de deres Kjsempeskarer af Smaasten, eller droge u d paa Vikingetog i Muslingeskaller, der sejlede i en gammel udhulet Traestub, som de med megen Anstrsengelse fyldte med Vand.»
Skildringen är dock här, typiskt nog för denna fornnordiskt
orienterade period i Jacobsens litterära utveckling, maskerad som
en vikingahistoria.
Stoff för äventyrsfantasier a v alla slag inhämtade pojkarna
främst i lånebibliotekets spännande lektyr. 1 Av Jacobsens ovan
(s. 10 f.) citerade dikt till modern anar vi, a t t hon själv berättade
och sjöng för barnen precis som Niels Lyhnes mor gjorde, men
också i en grannfamilj, där syskonen Jacobfeen och deras vänner
tillbringade en stor del a v sin tid, uppmuntrades deras förkärlek
för sagor och fantasier. Enligt Vilhelm Möllers anteckningar bör­
jade Jacobsen som 12-årig gosse a t t vistas som barn i huset hos
F r u Jensine Michelsen, en ungdomlig läkaränka med tre barn,
Anna, Emma och Hans. Utom syskonen Jacobsen umgicks där
dessas kusiner, Margrethe och Jens Hundahl, Viggo W0rmer, en
yngling vid namn Victor Bendix, sönerna till prosten PaludanMüller, Jens och Carl, samt Nikolaj Nielsen, Jacobsens botanikervän. Enligt Vilhelm Möller berättade f r u Michelsen gärna sagor
för barnen, hon anordnade högläsning och tablåer för dem och
tycks ha vinnlagt sig om a t t hålla dem intellektuellt sysselsatta.
Den äldsta dottern Anna kom utan tvivel a t t utöva mycket stort
inflytande p å Jacobsens hela utveckling och kvinnouppfattning.
Om hennes utseende vet man ingenting med säkerhet, då det inte
finns något porträtt eller fotografi bevarat a v henne, man vet
endast, a t t hon som vuxen var mager och gracil med e t t blekt,
något anemiskt yttre. Annas väsen skall h a förundrat hennes
närmaste, redan då hon var barn. Hon visade ofta utan bestämd
orsak tecken p å ängslan och depression, men hon gav också
intryck a v god uppfattning och livligt intellekt. 2 Anna Michelsen
1
Den 26/12 1860 (Kaps. IV, Digte) skriver Jacobsen i dagboken, att han
läser »Kronikker [fra Christian den 2 dens Tid]» och på »Nordentofts Lejebibliothek» bytt till sig »Mirakkelaaret» och »Kapergasten for 100 Aar siden», den
29/12: »Byttede Beger og fik: 'Ugentlige Blade' Herz 'Livet i Skoven', Schackspeare [!] 'Noveller'. Claud. Rosenhoff.» Samlingen är minst sagt brokig. Ugentlige
Blade var en tidskrift, utgiven a v H . Hertz, 1858—59; Claud. Rosenhoff, mest
känd som redaktör för tidskriften Den Frisindede (1835—36) utgav Noveller
1841. »Livet i Sko ven» är Shakespeareöversättarinnan Sille Beyers bearbetning
a v As you like it (1850).
2
Ur journalen p å Oringe psykiatriska sjukhus 17/5 1879.
var alldeles jämnårig med Jacobsen, född den 23 m a j 1847, medan
han var född den 7 april samma år. De kom a t t under hela upp­
växttiden stå varandra nära och samtidigt under några viktiga
ungdomsår genomlida en religiös och erotisk kris, som satte djupa
spår hos båda.
Alltsedan Georg Brandes' minnesord över vännen har den åsikten
varit förhärskande, a t t Jacobsen saknat varje erotisk erfarenhet, 1
och det har även hävdats, a t t hans subtila kvinnopsykologi och
outtröttliga analys a v mänskliga lidelser baserade sig p å rent
litterära impulser och observationer. 2 Detta måste antingen bero
p å a t t man undervärderat den första upplevelsens inverkan p å
Jacobsens hela mogna liv eller också p å en förutfattad mening
om hans psykologiska typ. Ehuru Edvard Brandes intuitivt kom­
mer sanningen ganska nära, d å han antar, a t t Jacobsen »var
som ganske ung bleven bort skr semt, fordi han meget imod sin
Villie havde opvakt som ovenfor nsevnt en hseftig Tilbojelighed
hos en ung Kvinde, saa heftig og sygelig, a t den endte i Sindssyge,
eller maaske den blot skrev sig i sin Voldsomhed f r a en lurende
Sindssyge», vill han inte lägga någon större vikt vid erfarenheten
1 och för sig. H a n nämner i stället några kvinnor, med vilka dik­
taren umgicks i sin mogna ålder men som aldrig stått honom per­
sonligen nära eller betytt något allvarligt för honom annat än
möjligen som studieobjekt. 3 Anna Michelsens roll i Jacobsens
liv har sedermera snarast betraktats med Edvard Brandes' ögon.
Georg Christensen säger till a t t börja med förståelsefullt, a t t hen­
nes tragiska öde gjorde e t t »uudsletteligt» intryck p å diktaren
och a t t det var första gången, som hans religiösa åsikter »maatte
staa deres Prove og vandt deres dyrekobte Sejr», men tillägger
trots detta längre fram: »ingen Kvinde har skrevet sit Navn
ind i hans Livs Historie».4 Oluf Friis däremot har öppen blick
1
S. S. III, 40. »At han nogensinde skulde have havt en Kaerlighedsforbindelse er der naeppe Nogen, der tror.»
2
Kj. Elfeldt, J . P . Jacobsen-Stendhal, Festskrift til Valdemar Vedel, 1935,
108: »Det Raamateriale, Tilvserelsen ikke forsynede ham med, skaffede han sig i
Litteraturen.»
3
Breve, XLV, X L I I f.
4
A. a. 28 f., 85. Jfr T. Kristensen a. a. 9: »denne Digter, som ingen Kvinder har haft i sit Liv».
för a t t hon »var förbundet med det dybeste, men ogsaa det farligste i hans [Jacobsens] egen Natur: Drommeriet»,1 men drar
inga närmare slutsatser därav för hans konsts vidkommande.
Vilhelm Andersen och Borup har sett hennes profil i en del ung­
domsförsök a v Jacobsens hand, och allmänt är man ense om a t t
hon stått modell till Bartholine Blide i Niels Lyhne, hon som hade
den »smertelig-sandselige Traekning ved Mundvigene og de urolige
Hovedbevsegelser», som älskade vers och levde i vers (II, 3 f.).
A t t den tidiga upplevelsen icke var en bagatell utan innebar
en stark och varaktig erfarenhet var Vilhelm Mollers fasta över­
tygelse. I e t t brev till Jacobsens bror vid tiden för publiceringen
a v Digte og UdJcast, 1886, ber Moller denne »opsnuse» vad han kan
om henne, t y , säger han, »det synes mig afgjort, a t hun har-spillet
en stor Rolle i hans Liv».2 Annas väsentliga betydelse för J a cobsen sammanhänger med hans litterära och religiösa utveckling
under senare hälften a v 60-talet, och man kan paradoxalt nog
säga, a t t brytningen med henne kanske var viktigare än själva
kärleken till henne varit. A t t hans eget själsliv var så labilt de
tre sista åren p å 60-talet i samband med brytningen, tyder dock
p å a t t det var mycket starka trådar, som måste slitas, och man
kan se spår a v Anna i Jacobsens originellaste och lidelsefullast
tecknade kvinnogestalter som Fennimore och Marie Grubbe. I
de dramatiska uppgörelsescener, som blir ofta återkommande
motiv i Jacobsens diktning, förmärks också dyningarna efter ung­
domsstormen. 3 De första diktverk a v otvivelaktigt värde, som
Jacobsen lyckas fullfölja, är koncipierade i hennes miljö och med
henne i centrum för hans intresse. Även detta var Moller med­
veten om, d å han skrev till William Jacobsen: »Digtene til 'Asali'
— Sagn-Fortaellingen i ' E n Kaktus springer ud' etc. — er
utvivlsomt skrevet med hende for 0 j e . I det hele taget beder jeg
Dem skrabe sammen, hvad De kan af Breve og Erindringer f r a
de forste Aar, han var i Kjobenhavn: i dem mener jeg nemlig,
det afgjorende i hans Udvikling ligger.»2
1
D . B . L. X I , 310.
Brev till William Jacobsen, 3/10 [1886].
3
Utförligare har jag behandlat Anna Michelsen och J . P . Jacobsens ungdoms­
kris i en uppsats i Danske Studier 1939, 1—35.
2
Under Thistedperioden var Jacobsen ännu en harmonisk skol­
yngling med e t t svärmeri, som inte gick alltför djupt. Intet tyder
p å a t t någon som helst erotisk eller religiös kris, liknande den
Niels Lyhne upplever i sitt trettonde år, ännu störde idyllen.
Edvard Brandes' bekanta ord: »Som Barn allerede var Jacobsen
bleven fserdig med B a r n e t r o e n » {Breve, LVI) bekräftas p å
intet sätt a v det tillgängliga materialet, och detsamma gäller det
mera preciserade yttrandet i hans försvarsskrift för Jacobsens
livsåskådning med den obehagliga titeln Ligrovere: »Han har
mange Gange överför mig talt om, hvorledes han indtil sit tolvte,
trettende Aar havde h a f t den almindelige Barne- eller Vanetro,
men a t han dengang havde mistet den og aldrig nogensinde senere havde h a f t nogensomhelst religiös Anfaegtelse.»1 I det föl­
jande skall visas, hur Jacobsens religiösa ståndpunktstagande
blev en utdragen själslig konflikt för honom först i nitton-tjugo­
årsåldern. Något avseende bör dock kanske fästas vid en anteck­
ning a v Moller: »Provst P.[aludan]-M.[üller] paavirkede under
Konfirmationsforberedelsen en Tid lang J . P . stserkt. E n Aften
k n se 11 e han ved sin Seng og bad. Fortog sig dog hurtigt.»
(V.M.) Sexton år gammal konfirmerades Jacobsen tillsammans
med Anna sommaren 1863. Året förut hade han tagit Prseliminairexamen.
2. Den första Köpenhamnstiden.
P å hösten 1863 avreste Jacobsen till Köpenhamn för a t t gå
p å Dahls Kursus och taga Examen artium. Det var e t t gränsår
i många avseenden för honom. P å egen hand och borta från den
religiösa modern och Anna började för Jacobsen hans verkliga
mogningstid. Nya kamrater, n y hemmiljö, krävande skolarbete
samt de nya intressen, som Köpenhamn erbjöd småstadspojken,
bidrog a t t vidga hans horisont och fyllde honom med både en­
tusiasm och svårmod. Genom breven från vännerna och hem­
met uppehölls dock en livlig kontakt med Thistedmiljön, och man
har e j någon känsla a v a t t han de första åren hyste alltför svår
hemlängtan eller kände sig övergiven. Jacobsen bodde helin1
Politiken 10/7 1885.
ackorderad p å Bülowsvej hos en major och f r u Brandt, 1 som
enligt hans egen beskrivning behandlade honom som en son och
skämde bort honom med presenter och vänligheter vid jul och
födelsedagar. H u r bra han trivdes berättar han en gång belåtet:
»Jeg har det som altid godt, hos disse rare Folk vilde det Modsatte
vsere en Umulighed.»2 Harmonien i tillvaron är ännu orubbad
och hans intresse mest inriktat p å de politiska händelserna, som
just började bli dramatiska. Det slesvigska kriget stod för dörren
p å nyåret 1864.
I breven till hemmet f r å n denna tid avspeglar sig en del a v
de växlande stämningarna i huvudstaden, allteftersom nyheterna
om kriget nådde dit. Den politiska betydelsen a v den populäre
kung Frederik VII:s olycksbådande död i november 1863 under
den olösta dansk-tyska konflikten förstod Jacobsen inte mycket
a v u t a n skriver och berättar förtjust om prakten vid kungens lik­
tåg. 3 E n annan aspekt p å händelsen har Jacobsen f å t t i Niels
Lyhne, då han med de lakoniska orden: »Saa var det den Novem­
berdag kom, da Kongen d0de, og Krigen mer og mer begyndte a t
true» (II, 288) vill ge hela den kusliga stämningen inför krigsut­
brottet. Enligt Vilhelm Moller begagnade han sig också av sina håg­
komster f r å n denna tid i skildringen a v kriget med Karl X Gustav
och Köpenhamns belägring i Fru Marie Grubbel I januari 1864,
d å Danmark f å t t ultimatum, a t t den ödesdigra »Novemberforfatningen» för Danmark och Sonderjylland skulle sättas u r kraft,
och Holstein var besatt a v tyska trupper upp till E j der, lyder
det något allvarligare: »Krig — Rygter om Krig — det er Da­
gens Losen»,5 och han börjar själv räkna med eventualiteten a v
krig och effekten därav för förbindelsen med hemmet. Den 1
februari hade kriget brutit u t , och Jacobsen börjar snart kom­
mentera krigsläget: »I ere vel derhjemme i en meget spsendt og
oprort Stemning over Forladelsen af Dannevirke? Her indser man
mere og mere a t de Meza har handlet ret», en förbluffande lugn
1
2
3
4
5
1866 flyttade familjen Brandt till Harsdorfsvej nr. 5.
Brev till föräldrarna 1/3 64.
22/12 63.
Bricka VIII, 359.
25/1 64.
anmärkning, d å Dannevirkeställningen för danskarna represen­
terade nyckeln till hela försvaret a v landet. 1
Ganska snart börjar dock tanken p å en ockupation a v Jylland
och konsekvenserna för fadern, som var redare, a t t ängsla ho­
nom. »Og hvad troer I om Tydskerne?» undrar han. »Hvis de
skulde [?], hvad Gud förby de 4 have vi vel dog ingen Skibe hjemme.
Thi dem tage de. I Aabenraa og Kolding har de derfor sendt
deres af Sted.»2 Om stämningen i Köpenhamn heter det emel­
lertid litet blaserat i samma brev: »Her er intet N y t alt er ved det
gamle, man er gal paa Tydskerne, gal paa England paa Svserrig
paa Intendanturen og paa Kostvaesenet.» Motståndet vid Dybbol imponerar i alla fall p å honom: »Tydskerne have 3 Gange
stormet Dyppel; men bleve afslaaede», skriver han stolt, 3 men n ä r
också Dybbol faller och risken för a t t förbindelsen med familjen
skall avbrytas blir verkligt akut, är det först och främst bekym­
ret för brevväxlingen med Thisted han har i tankarna. »Efterretningen om Dybb0lstillingens Tagelse kom vel hurtigt til jer,
mon n u Fjenden skulde trsenge h e j t op i Jylland. Thisted haaber
jeg dog skal blive fri for hans Bes0g — men skulde han komme
til Aalborg, hvorledes skulle vi d a kunne cor[r]espondere?»4
D å stilleståndet sluts i maj, konstaterar Jacobsen endast sorg­
set: »Forleden modtog jeg Eders kjsere Brev, da havde vi Krig
n u have vi jo en S0rgelig Vaabenstilstand. — Naar vi endelig
skulde slaaes var det dog bedst a t gj0re det om Sommeren og
vsere stille om Vinteren»,5 en resignerad suck, som samtidigt
förråder, a t t han inte insåg, a t t kriget för Danmarks del råkat
in i en hopplös återvändsgränd. Om det slutliga utfallet och om
fredsuppgörelsen finns inga kommentarer.
Av de ganska torra och objektiva uttalandena "i breven hem
skulle man tro, a t t Jacobsen egentligen saknade starkare känsla
för faran för Danmark och för de nationella värdena. De skolstilar han författade under samma år visar likväl klart, a t t så inte
1
2
3
4
5
11/2
21/2
29/3
25/4
12/5
64. Jfr V. la Cour, Danmarks Historie II, 1940, 369.
64.
64.
64.
64.
var fallet. Vissa ämnen gavs tydligen i avsikt a t t både pröva och
sporra fosterlandskänslan hos eleverna, och Jacobsen lät inte till­
fället gå sig förbi a t t då dokumentera sin starka fosterlandskärlek.
Till och med i en uppsats med titeln Betydningen af BogtryJcJcerkunstens Opfindelse (dat. 23/2 64) lyckas han f å in några rader
om heroismen i Polens samtida frihetskamp och stormakternas
våldsgärningar, och i en uppsats, som heter Have vi Pligter mod
Modersmaalet, förklarar han, a t t »Faedrelandskjserlighed er og
har altid vseret den stserkeste og ypperste Spore til sedel Daad»
och fördömer »Cosmopoliten» i de starkaste ordalag. 1
I särskilt skarp kontrast till Jacobsens senare principiella
anslutning till »Européerne» med deras likgiltighet i försvarsfrågan
kommer dock den lidelsefullt nationella känsla, som genomgår
en uppsats han skrev vid krigets utbrott: Har Nomen viet Dan­
mark til Undergång? Från början till slut är den en retorisk
manifestation a v motstånds vilja och kärlek till danskheten och
det historiska arvet. Det temperamentsfulla utbrottet veder­
lägger u t a n vidare varje misstanke om a t t Jacobsen i kriget mest
såg e t t spännande äventyr.
»
K a n D a n m a r k do? K a n e t L a n d m e d e n F o r t i d s o m
Danmark, m e d e n B o g s k a t s o m D a n m a r k , m e d e t e g e t Sprog, e t Mod,
e n Tapperhed o g fremfor A l t e n Frihed s o m D a n m a r k do? Svar! K a n
d e t , naar d e t s e e r s i n F j e n d e , o g v i l m o d e h a m m e d Odden o g offre
s i n sidste Blodsdraabe, k a n d e t do? N e j ! d e t k a n falde; m e n e t hsederligt F a i d er e n Sej er, d e t er e n sikker Opstandelse; l a d T y d s k e n trsenge
s i g i n d i D a n m a r k s Hjert-e, l a d h a m fseste B o i d e t s B o g e s k ov e , l a d
h a m herske v e d d e t s Sunde, l a d h a m n y d e L a n d e t s Frugter o g kalde d e t
sit, D a n m a r k er i k k e d o d t , d e n der v i l o g t o r vsere dansk h a n k a n
o g vsere d e t , d e t v i l d o g leve, e n Opstaaen v i l i k k e alene vaere mulig; m e n
s e l v vis.» 2
Fcedrelandet kunde inte i en a v sina ledare tagit mera kraftigt
till orda, 3 och p å äktheten i indignationen kan man inte t a miste,
även om uttrycken förefaller litet barnsligt överdrivna.
1
Dat. 11/12 1864. Båda uppsatserna Kaps. VIII, Biogr.
Dat. 23/1 1864, Kaps. VIII, Biogr.
3
Om stämningen i det nationalliberala lägret se Henry Olsson, Snoilskys poli­
tiska ungdomslyrik, Samlaren 1929, 236 ff. och Den unge Snoilsky, 1941, 143 ff.
2
• Det slesvigska kriget blev för Jacobsen inte bara en episod,
t y trots a t t han senare fick uppleva — och delvis gillade —
vänsterpartiets våldsamma anklagelser mot de nationalliberala
för deras riskabla utrikespolitik, kvarlevde kriget tydligen i hans
medvetande som en hedersam om också olycklig nationell erfa­
renhet. Hans vän Vodskov hade som gymnasist i hemlighet
anmält sig som frivillig till hären. Jacobsen låter också sin Niels
Lyhne anmäla sig som frivillig och stupa i kriget och därtill f å
det erkännandet, a t t »det er dog en smuk D0d, a t d0 for vort
stakkels Land» (II, 292).
A t t kriget medförde de första allvarliga erfarenheterna för J a ­
cobsen förefaller ganska säkert. Självständighetskänslan hos ho­
nom växte också snabbt, och redan i april 1864 skriver han hem
i förnimmelsen a v a t t barndomen n u var förbi: »Det er dog et
sk j aebnesvangert Aar. I dette 3/4 Aar jeg har levet herovre har
jeg oplevet mere end hele min 0vrige Levetid.»1
I Köpenhamn blev i synnerhet kamratlivet av betydelse. Gan­
ska snart börjar man stifta litterära föreningar, som Concordia och
senare Agathon, med föredrag, författande, museibesök, bokinköp
o. d., över vilket noga fördes protokoll. Ännu var Jacobsen dock så
flitig i skolan, a t t han kunde avlägga första delen a v Artium vår­
terminen 1864 och resa hem vid de efterlängtade sommarferierna
med tillfredställande skolresultat.
Hösten 1864, d å Jacobsen återkom till Köpenhamn efter sina
ferier, under vilka allt tycks ha förflutit utan komplikationer både
i det egna hemmet och i det michelsenska, börjar de olika spe­
cialintressena a t t t a allt mera a v hans tid i anspråk. Den dagbok
sjuttonåringen d å förde är fylld a v anteckningar om musikintryck,
uppklistring a v växter, studier a v e t t stort planschverk med
text, Meyers Universum, sammanträden med den nystartade för­
eningen Concordia, korrespondens med familjen, allt p å samma
dag eller några dagar i följd.
E t t livligt Goethestudium upptog honom just vid denna tid.
Kommentarerna till Goethe i dagboken är mycket bestämda och
personliga, men röjer, a t t det är moraliska synpunkter, som do­
1
25/4 64.
minerar hans smak, och »en skön karaktär» han söker. Sålunda
har Ottilie i Die Wahlverwandschaften funnit nåd för hans ögon,
men om Wilhelm Meister yttrar han respektlöst: »jeg har en stor
Lyst til a t rive ham bort f r a denne Flane, Philine og det dumme
Pagas han er sammen med».1 Mot smådikterna är han ytterst
kritisk och tillägger: »desuden synes Kjserlighed opfattet aldeles
f r a den sandselige Side», en synpunkt som återkommer i fråga
om Römische Elegien. »'Elegier' og 'Epigramme' tiltrsekke mig
ingenlunde, de synes mig kun a t indeholde hans Bedrifter mod
det 6te Bud»,2 e t t omdöme som ä r frapperande med tanke p å
Jacobsens senare realistiska syn p å det erotiska livet. Goethedikterna inspirerade honom emellertid a t t själv försöka sig p å några
små naturdikter, men resultatet blev obetydligt. 3 Viktigare var
säkert studiet a v Goethes utvecklingsromaner, just vid den tid
då han själv börjat lägga sig vinn om personligheten, liksom den
läsning a v Faust, Werther och Götz, som han påbörjar följande
månad. 4 Av en skoluppsats från samma tid Döden, Sovnen
og Vinteren framgår det också, a t t han spekulerat över Goethe,
och han utgår där ifrån Goethes uppfattning a v döden som en
»potens» a v sömnen i dikten »Schlummer und Schlaf, zwei Brü­
der» etc. 5
Den stora vitalitet, som Jacobsen under sina första gymnasieår
ä r så präglad av, gör, a t t han i Köpenhamn som i Thisted blir
själen i företagen, ledaren, som kamraterna ser upp till. Denne
mångsidigt intresserade, livlige gymnasist står i egendomlig kon­
trast till den senare försynte, tillbakadragne och tyste observatör,
som vi känner från vännernas beskrivning. Vilhelm Moller, Vodskov, Edvard Brandes och Kielland är ense om a t t Jacobsen var
mest till sin fördel i en mindre, intim krets, i stort sällskap eller
1
Mine Memoirer, sept. 1864. Kaps. VIII, Biogr.
Jacobsen har dock avskrivit första strofen av epigrammet 95, Goethes SämtL
Werke I , 1902, 225, »Du erstaunest, und zeigst mir das Meer» och de tre sista stro­
ferna a v Sommer (s. 239) »Warum bin ich vergänglich, o Zeus?» A v Weissagungen
des Bakis säger han sig endast förstå mottot: »Seltsam ist Propheten Lied;
I Doppelt seltsam, was geschieht» (s. 228).
8
Jfr IV, 144.
4
Jfr brev till V. Moller 13/1 1881, Tilskueren 1904, 956.
5
Dat. 16/9 64. Jfr Goethe a. a. 249.
2
om blott någon främmande var tillstädes, blev han pinsamt be­
rörd, och de lustiga infall och barocka uttryck han kunde hitta p å
förstummades.
Genom uttalanden i brev från hemmet och barndomsvännerna
får man p å det hela taget bilden a v en ung man, som anses begå­
vad men ytlig och splittrad. Redan det första året börjar betygen
visa sig mindre lysande, och modern förmanar honom ängsligt:
»Bare det ikke er andre B0ger d u lseser .i og som ingen Nytte gj0r
derfor t senk aldrig paa noget unyttig men kast dig med
al K r a f t paa de Dele du skal have for og saa a t have dine Tanker
samlede saa gaar det nok det Flygtige bliver ved at folge dig, men
med Guds Hjaelp saa kommer du nok frem det har ingen Nod.» (3/4.
1864.) A t t den oerhört vidgade intressesfären i Köpenhamn inver­
kade menligt p å skolgången och ytterligare splittrade honom, be­
kymrade familjen allvarligt, vilket också framgår a v e t t brev f r å n
en a v Jacobsens lärare i Thisted. Även inför denne hade fadern
beklagat sig över Jens Peters dåliga betyg och över det dyrbara
underhållet, som han fruktade var bortkastat. Läraren, som tyd­
ligen står p å mycket god fot med Jacobsen, förmanar honom: »Pas
endelig paa a t vsere flitig, t h i a t du nok k a n naar du selv v i l ,
det veed vi allesammen, og det var da for meget a t saette paa Spil,
om Din Fader skulde blive kjed af a t koste saameget paa Din
Undervisning og Dit Ophold i Kiobenhavn — og det er jo ikke
smaa Skillinger, hvorom det dreier sig — thi det er jo dog Dit
0nske a t gaa den Vei og engang blive en dygtig Laege.»1
Jacobsens planer p å läkarbanan är en överraskande uppgift, d å
han redan som skolpojke ägnade sig ivrigt å t botaniken, men
den kanske återger föräldrarnas hopp, eftersom botaniken icke
kunde vara synnerligen inbringande i ekonomiskt avseende.
Även bland sina vänner hade Jacobsen tydligen anseende för a t t
vara litet »flygtig» och för a t t t a livet och eventuella studier något
lättvindigt. P å t a l om en flora över hemtrakten Thy, som han
och hans vän M. N. Nielsen planerade under gymnasiståren, skri­
ver den senare en gång några ord, som vittnar om en liknande
uppfattning om hans karaktär: »Endelig maa jeg takke Dig for
Dine 'Sp0rgsmaal', der i 0vrigt ere fremsatte med en Klarhed
1
Brev från A. Petersen 4/4 1864 (Thisted Realskole stämplat i papperet).
og en Älvor, som jeg troede var Dig fremmed, og derfor glsedede
de mig dobbelt.»1
Detta är en bild, som just inte heller stämmer med den sedvan­
liga av honom som den »geniale arbetaren», forskaren, som inte
skydde någon ansträngning, och den mödosamt producerande dik­
taren med sin osvikliga självkritik. Det är de följande årens
erfarenheter, som är grundläggande för Jacobsens personlighet.
I rent yttre måtto började för Jacobsen en del betydande svå­
righeter med skolan a t t visa sig under 1865. Det är ganska upp­
lysande a t t t a del a v e t t brev, som helt behandlar de dåliga be­
tyg, vilka under våren 1865 oroade föräldrarna. D å brevet
kastar e t t visst ljus både över hans förhållande till lärarna och
över deras inverkan p å det personliga intresset för ämnena, kan
det vara värt a t t citera det viktigaste:
»Vi h a v e her p a a D a h l s ( F Dahls) Cursus ypperlige Laerer p a a e n U n d t a gelse nser; d e n n e U n d t a g e l s e er h a n s Broder P . D a h l . J e g o g m a n g e Andre
ere i k k e v e l anskrevne h o s h a m , d a v i i k k e ville b e n y t t e nogle af h a m opf u n d n e danske Ord. f . E k s . Midold, Regnskjold, F i e n d e istedetfor F j e n d e
o g e n h e l d e l a n d e t Makvserk o g d a h a n redigerer Vidnesbyrdene lader d e t
t i l a t h a n s 'Unaade' forplanter sig t i l d e m . D i s s e (Vidnesbyrdene) indsendes
nemlig f r a d e forskj ellige Faglserere, h v o r p a a d e s a a överföres p a a e t Totalvidnesbyrd s o m giver Cursusgangen.
D a n s k Stil. H r P D a h l har m e g e t m o d 'en v i s Maner' m e n d a m i n e forrige Leerere i d e t t e F a g i n t e t h a v e h a v t m o d d e n o g d a j e g f i k m g 2 t i l A f gangseksamen o g d a endvidere H r . P D a h l s e l v giver m i g m g . i D a n s k Stil
s a a forstaar j e g i k k e rigtig d e t t e Vidnesbyrd.
L a t i n s k S t i l
D e n lille Bemserkning o m a t j e g m a a s k e
i k k e k a n b l i v e fserdig hidrorer f r a H r P D a h l . i d e t m i n d s t e nsegter Latinlsereren H r A p p e l a t h a v e skrevet den, ligesom h a n for m i t V e d k o m m e n d e
i k k e nserer e n s a a d a n T v i v l . J e g er heller i k k e b a n g e derfor d a j e g j o k u n
har e t F a g (dette) hvori j e g er m e g e t s v a g . —
Religion. R e t tilfredsstillende m e n [?] — A t H r P D a h l k u n omtaler
R e s u l t a t e t i Lserebogen er m e g e t betegnende, t h i d e t grseske Thestament e d e n a n d e n D e l af Religionen k a n j e g altid. Forovrigt er der ikke d e n
1
2
17/7 1865.
m g = meget godt (ung. AB.)
Lejlighed t i l a t b e d o m m e Religionens 2den P a r t Lserebog d a P D a h l m e s t
s e l v foredrager d e n n e o g deri k u n lasses 1 T i m e o m U g e n , der o v e n i kjobet ofte tages til Dansk.
P h y s i k o g Mathematik ere j o s a a g o d e s o m muligt.
A t j e g i k k e dovner er j e g m i g bevidst. J e g laeser altid f r a 7 — 1 2 y 2 o m
A f t e n e r o g o m D a g e fra 1 1 % — 1 — 2 — (ligesom j e g k o m m e r hjemtil f r a
Kursus) til 4 o g s a a f r a 4 % — 6 / 4 - Til Forlystelser gaaer j e g j o aldrig af
l e t forklarlige Grunde. H e r er ingen Familier j e g ko m m er i . B o t a n i k k a n
j e g naturligvis ikke g i v e m i g af m e d o m Vinteren o g Morskabsboger laeser
j e g ikke. j e g har i n t e t a n d e t a t b e s t i l l e e n d a t laese t i l A r t i u m o g
m o r e r m i g m e d a t skrive til m i n e Foraeldre o g Venner.
Som sagt
j e g laeser n o k o g h a r l e t v e d a t laere d e t m e n j e g v i l i k k e naegte a t j e g m e d
större L y s t laeser Mathematik o g P h y s i k o g Graesk e n d L a t i n o g R e l i ­
gion.» 1
A t t intresset för religionsundervisningen ansenligt hämmades
just a v motviljan mot rektorns bror, som undervisade i ämnet,
kan man inte blunda för. Jacobsens hela läggning lämpade sig för
övrigt bäst för realämnena, där han hade goda betyg. Vidare kan
man inte underlåta a t t lägga märke till hur hela hans ställnings­
tagande till skolplugget var olustbetonat och icke utan en redan
n u markerad smak för a t t hålla p å sin egenart. Anmärktes det
på en maniererad stil, fick det vara så, han visar ingen lust a t t
normalisera den. Den oerhörda flit, som han påstår sig nedlägga,
och den litet bittra anmärkningen om a t t han naturligtvis aldrig
går bort skall nog ej tagas alltför mycket efter bokstaven, även
om det säkerligen e j är hans avsikt a t t föra föräldrarna bakom
ljuset. Diktandet och den privata läsningen distraherade honom
givetvis, men det var något han e j kunde bringas a t t avstå ifrån.
Den högre intellektuella nivå Jacobsen tyckte sig h a uppnått i
Köpenhamn genom flitig läsning av icke-skolböcker gjorde honom
till a t t börja med litet viktig och självsäker gentemot vännerna,
då han de första åren var hemma under sommarferierna. Av
brevväxlingen med Anna och hennes mor ser man redan fr. o. m.
hösten 1864, a t t Anna å sin sida utvecklats i riktning mot en from,
nästan mystisk kristendom med överdrivna idéer om människans
offerplikter, vilket tyder p å e t t naivt martyrideal. Hon var klen
till fysiken och ofta sjuk, men dessemellan uppträdde hon enligt
1
Odat. brev, c:a febr. mars 1865.
moderns halvt förbryllade, halvt ogillande beskrivning som en
liten barmhärtighetssyster i trakten. Förhållandet mellan Jens
Peter och Anna tycks inte h a varit helt molnfritt sommaren 1865,
annars är det oförklarligt, varför han inte besökte familjen Michelsen p å Vesterbro, dit de flyttat p å hösten, och först den 8 novem­
ber skriver han, a t t han d å »endelig» har varit uppe hos Michelsens. Det religiösa problemet hade verkligen vid denna tid börjat
sysselsätta också Jacobsen, och hade Anna varit ängslig för a t t
grubbleriet skulle medföra tvivel hos den intellektuellt nyväckte,
blev hennes farhågor snart bekräftade.
3. Krisperioden 1866—70.
Någon gång mellan 1865 och 1867 fullbordades den omvändelse,
som sedan blev definitiv för Jacobsens hela liv. Mycket tyder p å
a t t det var senare hälften a v 1866, hans tjugonde år, som blev
utslagsgivande. Redan i januari 1867 tänker sig Jacobsen som
sitt framtidsmål en diktning, vilken inte skulle vara kristen, och
i mars samma år heter det rent u t , a t t han inte är kristen, han
har varit det (III, 4). Detta liksom antydningen i brevet vid bro­
derns konfirmation, a t t han själv för alltid mist den »overleverede» religionen,1 står i en klar kontrast till a t t han c:a t v å å r
tidigare i en skolstil kunnat »sätta i fråga, om det överhuvudtaget
är möjligt a t t inta en ateistisk ståndpunkt, som »er ford0mt ved
sig selv».2 Det gäller a t t konstatera, hur glidningen skett mellan
dessa t v å ytterpunkter.
Bortser man till a t t börja med helt ifrån de emotionella grun­
derna och söker komma underfund med hur Jacobsen p å rent
intellektuell väg letts in p å spekulationer över gudsbegreppet och
1
Brev till brodern 11/4 1867. Jfr Linck a. a. 39.
Jfr O. Friis, TilsJcueren 1929,1, 160 f. Stället, som förekommer i en uppsats
om plikter mot modersmålet (jfr ovan s. 22), daterad 11/12 1864, lyder i sin
helhet: »Men ligesaavist som Atheisten (hvis e t saadant Standpunkt i det hele
taget er muligt) er en Sandhedsfornaegter, ligesaavist er Kosmopoliten en Fornsegter af Alt iEdelt, Skj ont og Godt.
Den der foragter Gud, foragter
sig selv, foragter Verden, Cosmopoliten foragter Faedrelandskjaerlighed og folgelig
de Handlinger, hvortil den har vseret Drivfjederen. Men e t saadant Standpunkt
er fördömt v e d sig selv.»
2
frågan om världens uppkomst, har man god vägledning av några
skoluppsatser han skrev 1865. D å Jacobsen själv var p å det klara
med sin frigörelse från religionen, skrev han i sin dagbok, a t t den
naturdikt han ville skapa »vilde betragte Biblen som en Edda
og ikke vedkjende sig andre Vserker af Guddommen end Naturlovene i videste Udstrcekning; den vilde betragte Menneskene ikke
som Guds Born, men som Dele af Guddommen, ringe Dele, men dog
Dele» (III, 3). Det är alltså en panteism han här tills vidare
synes vara inne på, och denna förefaller a t t h a utvecklat sig u r
studier i nordisk mytologi. 1 De skolstilar han skriver under 1865
och som väl förbryllat hans lärare P . Dahl en del, visar nämligen
en gradvis förskjutning i riktning mot panteism. Januari 1865
lyder det: »Uden Religion — den vsere af hvad Beskaffenhed, den
vsere vil — er intet sundt Aandsliv muligt; thi til Foreisen af et
saadant er Taenkning nodvendigt, og ved Eftertanke maa Mennesket se, a t den ham omgivende Natur ikke er ved sig selv; men
som Folge af en umaalelig, ham ufattelig 'Kraft\»2 P å hösten
samma år har emellertid gudsföreställningen blivit e t t problem
för honom, vilket han har svårt a t t f å någon rätsida på. Jacobsen skriver då uppsatsen Bedommelse af Evalds [!] og Oehlenschlägers
Behandlinger af Baldersmythen och behandlar själva myten i 2/3 a v
uppsatsen. »Folkenes religiose Liv begynder altid med en Naturtilbedelse. Det er rimeligt; t h i Guden i Naturen kan sandses,
Guden i Mennesket foles; Guden i Naturen kan begribes, Guden
i Mennesket bliver altid ubegribelig; om man saa vil Guddomskraften i Naturen har ligesom losnet sig f r a Guden saa den her
virker efter en Gang besternte uforanderlige Love
og vil blive ved
a t virke til en af Lovene brydes;
.»3 Resonemanget ä r
oklart, men den naturliga och tämligen vanliga strävan hos en
reflekterande yngling mot e t t abstraktare, för förståndet accep­
1
Jacobsen antecknar, att han läst bl. a. R . Keyser, Nordmœndenes Religions forfatning i Hedendommen, 1847, och M. Hammerich, Om Ragnaroksmy then, 1836
(Kaps. III, Pros.). Senare tillkom studier i Saxo och Grundtvig (jfr Borup I I I ,
Indi. X V I I f.). Talrika excerpter ur isländska sagor och S. Grundtvigs folkvise­
samling vittnar också o m e n ingående bekantskap med nordisk mytologi.
2
Uppsatsen heter: Paa Mythologien# Omraade. Betyg mg? (AB?)
3
Uppsatsen är odaterad, men kan med stöd a v sin plats i kollegiehäftet dateras
till c:a nov. 1865 (Kaps. VIII, Biogr.). Betyg t g (BC).
tabelt gudsbegrepp har kommit i gång. Han har upptäckt natur­
lagarnas existens.
Med den ungefär samtidiga uppsatsen Hvilke forshjellige Betragtninger af Döden ligger til Grund for de to Sindbilleder : Som­
merfuglen og Benraden? har Jacobsen — kanske omedvetet för ho­
nom själv — redan glidit in i en skeptisk-pessimistisk uppfattning
a v döden och a v livet efter detta. Uppsatsen avbrytes plötsligt
omotiverat och fullbordas icke, tydligen därför a t t författaren
e j var i stånd a t t utföra sin tankegång eller saknade mod a t t
göra det. Den är emellertid synnerligen betecknande för bedö­
mandet a v det stadium i utveckling han n å t t i slutet av 1865; det
behövdes sedan inte mycket mera än en stark personlig motgång,
för a t t han i denna labila sinnesstämning skulle vara framme vid
e t t »avfall».
»Det mörke, d e t t v i v l e n d e S i n d s a a i D ö d e n k u n Tilintetgj orelse, D ö d e n
v a r Skjonhedens Drabsmand, d e n s l u g t e a l L y k k e , a l Glaede: v e d Berörei­
s e n af d e n s Finger s a n k hele Tilvaerelsen s a m m e n til e n A sk eh o b . Derfor
gjorde d e n Benraden, d e t varigste i de[t] F l y g t i g e t i l D ö d e n s Sindbillede.
D e t glade, d e t troende S i n d k u n d e derimod i D ö d e n i k k e s e d e n b l ö t t e
Tilintetgj örelse; Mennesket v a r d e m e t Ssedekorn, L i v e t d e t s Modningstid,
D ö d e n v a r Saaning o g K o r n e t k u n d e j o spire; h v i s d e t v a r s u n d t . — L i v e t
herneden v a r e t L i v i Mörke s o m Larvens der kryber i S t ö v et ; m e n T i d e n s
F y l d e k ommer L e g e m e t döer; m e n A a n d e n lever, o m e n d i D v a l e , L a r v e n s
Fortidsskikkelse tilintetgj öres; m e n L i v e t bliver d o g o m e n d slumrende.
Endelig vaagner A a n d e n o g n u begynder först L i v e t , P u p p e n er m o d e n
o g forherliget svinger Sommerfuglen s i g fri i L u f t ; m e n — her er Billedets
Svaghed.» 1
Den minst sagt överraskande slutsatsen verkar nästan ut­
slungad p å trots. Jacobsen uttalar påståendet utan skäl och
utan minsta inskränkning. H a n tycks n u börja reflektera över
om det är en illusion a t t tro p å någon uppståndelse, någon fri­
görelse a v själen, och han är långt från den orubbade religiösa
övertygelse, som präglade den ovan nämnda uppsatsen Döden,
Sovnen og Vinteren från tiden för Goethestudierna föregående år.
1
Uppsatsen odaterad. A v samma skäl som ovanst. förmodligen okt. 1865.
Lärarens anteckning o m den sista meningen: »Dette maa paavises.» »Der mangier
indre Sammenhseng i Besvarelsen af Opgaven.» Betyg g? ( B ? Underkänt
betyg.)
Där hette det: »Christne! du troer jo paa e t andet Liv, dette er
Opvaagnen f r a den stserke S0vn, f r a D0den, fuldt saa skjon som
Opvaagningen f r a den egentlige S0vn», och han talar om a t t
»ligesom D0den i sig baerer Livet, og S0vnen Styrken, saaledes
baerer Vinteren den kommende Sommer i sit Skj0d», i det a t t
den bevarar sädeskornet och trädets knopp, som skall gro, när
våren kommer. I uppsatsen om benranglet och fjärilen däremot
möter vi en dragning till den tröstlösa syn p å döden, som känne­
tecknar en a v Jacobsens svartaste dikter Liglagner i Festons om­
kring mit Billed,x vilken slutar med ett liknande förnekande a v
den kristna symboliken:
M e n ingen Hsender slutted i hinanden
O g ingen Sommerfugl i F l u g t m o d H i m l e n .
Den förändrade livssyn, som uppsatserna antyder, var dock
ännu inte p å något sätt definitiv. Så sent som julen 1865 k a n
Jacobsen författa eller i varje fall fullborda och datera dikten
Kvinden, som inte direkt röjer några religösa tvivel men likväl
har en panteistisk anstrykning a v mindre avancerad karaktär än
de samtida skolstilarna. Detta märks särskilt a v följande rader:
Kjaerligheden, Frihedsbarnet
Giver Pligter, store m a n g e
E l s k e A a n d e n s o m omfatter
Verdens A l t , m e n i k k e f a v n e r
Verdens I n t e t , er d e n forste
E r d e n störste P l i g t d e n byder.
Dernsest elske v a r m t h o s A l l e
K u n d e t Gode; m e n h o s d e m o g
H o s sig s e l v a t h a d e d e t der
E j baer Praeg o g Stempel klart af
Altets Aand o g Altets Fader
E r d e n anden, svsere Fordring. 2
E n H er vert-Sperring dikt, Vaarbon, besläktad med dikten Vaar
(IV, 4, 149), vars ena strof dateras »Foraaret 1866», utgallrades
ur samlingen. Den romantiskt-religiösa grundtonen i Vaarbon
1
2
IV, 117, 163. I Digte og Udkast, förmodligen med rätta hänförd till 1874.
12/12 1865. Kaps. IV, Digte.
stämde e j med den inställning, som 1868 var Jacobsens, men
tycks ännu omkring 1866 ha motsvarat hans tro. Några strofer
lyder:
Vaer Lindring f o r m i t s y g e S i n d
I ^Etherstromme blide,
D e r f a v n e Jordens K u g l e trind
Lig Guden Altet vide.
M e n Jord, s o m giver Spiren Saft,
L a d O r m ej R o d e n k l o v e !
Og Gud, som giver Livet Kraft,
Lad Tvivl ej Viljen slave.
(IV, 142 f . )
Märkligt nog kan man i Jacobsens diktning finna positivt reli­
giösa uttryck så sent som 1867—68, enligt hans egen datering.
Hervert-Sperringdïkten Nat, vilken han ansåg så god, a t t den
överflyttades till Gurresange, har om naturen den talande raden:
»Alt et Udtryk for hvad Gud har dremt». 1 P å e t t manuskript­
blad finns ytterligare e t t i dikten aldrig upptaget parti:
N a a r p a a H i m [ l ] e n Solens S k i v e luer
O g v e d Straalens stserke L y s j e g skuer
L i v e t s o m sig i N a t u r e n rorer
Viser alt mig hvor min Gud er vis.
(Kaps. V , H . S.)
Anna Michelsen tycks tidigt h a anat, a t t forskaranlagen och
den rent instinktiva naturglädjen hos Jacobsen stod i vägen för
det asketiska pliktideal och ödmjukhetsbegrepp, som för henne ut­
gjorde livets mening. I e t t brev Anna skrivit från Thisted som
svar p å någon reflexion Jacobsen gjort om våren och dess under,
heter det: »Vi bov vel ikke for hendes [vårens] Skyld glemme det
K r a v Livet har paa os, Gud har ikke for Intet sat os her, vi bor
ikke grüble, men bruge den kostbare Tid (Provetiden)» o. s. v. 2
1
IV, 8, 150, III, 62. I en variant: »Alt et Udtryk for hvad Gud har folt.»
(Kaps. V, H . S.)
2
Odat. brev, form, våren 1865. Så långe Anna bodde i Thisted, skrev hon
med tysk stil.
Det ligger bakom orden en viss berättigad oro, a t t han med sina
vetenskapliga och poetiska intressen skall se p å annat sätt p å na­
turen än hon. I samma brev berättar hon en legend om Augusti­
nus. Vid havsstranden fann denne e t t barn, som försökte tömma
havet med en sked och som p å hans förundrade anmärkning sva­
rade, a t t det var lika omöjligt a t t med sitt svaga människoför­
stånd vilja utforska Guds under. A t t med dylika fingervisningar
söka dämpa Jacobsens forskningsiver var icke r ä t t a metoden, det
visar tonen i det stycke i Niels Lyhne, där legenden antyds. Med
längtansfullt vemod ser författaren tillbaka p å den fruktbara ut­
vecklingstid, d å vetandets oändliga vidder öppnade sig för honom:
» H v e m af os, h v e m e n v e n l i g Sksebne stillede saaledes, a t h a n k u n d e
sorge for s i n A a n d s Udvikling, h v e m af alle o s h a r i k k e m e d begejstrede
B l i k k e stirret u d over Videns vseldige H a v , o g h v e m er i k k e b l e v e n draget
n e d m o d dens klare, kolige Va nde , o g er b e g y n d t p a a i U n g d o m m e n s let­
troende Övermod a t t ose d e t u d m e d d e n h u l e H a a n d , l i g eso m B a r n e t i
Legenden!» (II, 153.)
Inflätad i den hymn till forskningen, till den unga människans
kunskapsbegär, som denna bild står, uttrycker den snarast e t t
försvar — om också ett livserfaret och resignerat — för den
övermodiga tilltron till den egna förmågan och därmed motsatsen
till vad Anna menade: a t t det är en synd a t t forska efter fördolda
sanningar. Jacobsen behöver inte ha gömt bilden i sitt under­
medvetna alla dessa år, han kan tillfälligt ha f å t t minnet upp­
friskat, men a t t den återkommer i detta centrala sammanhang
tyder likväl p å a t t det satt kvar någon liten tagg från hans egen
ungdom, då han första gången fick erfara de band människorna
vill lägga p å individens åsiktsfrihet.
Skildringen a v dessa rika läroår avser visserligen närmast pe­
rioden omkring 1870, då Jacobsen själv obehindrad av skola och
tråkiga läsplikter fick hänge sig å t det nya i tiden och själv vara
med om a t t föra fram dessa nya idéer i Danmark, men redan långt
innan han blev medlem a v »det forenede Fri», hade han tankens
frihet som valspråk. A t t Jacobsen icke p å något sätt var hågad
a t t låta Anna inverka p å sig utan i stället irriterades a v a t t hon
inte kunde följa honom eller åtminstone helt respektera den nya
syn p å livet han höll p å a t t arbeta sig fram emot, kommer särskilt
3
fram i den dikt han skrev till henne vid denna tid, Du Jcalder mig
tavs og melankolsk, och som slutar med det runebergska mottot:
»Fribaaren er jeg, og jeg tsenker frit» (IV, 65).
D u kalder m i g t a v s o g melankolsk!
Maaske — r e n t nsegte d e t msegter j e g ej.
K a a d h e d e n s Nisser forlod m i g — m a a s k e —
Tsenkningens Aander fordrev d e m .
H v o r f o r er j e g t a v s ? hvorfor melankolsk?
V e d j e g d e t selv!
K u n L i d t af d e t Meget j e g msegter a t f a t t e ,
Mindst af A l t d o g m i g selv.
T a n k e n m a n gjerne i Former v i l tvinge.
Verden siger: Tsenk saadan! taenk ret!
Min T a n k e taaler ej Tvången.
D e n Strid maaske, d e n Hsevden m a a s k e
A f m i t Fremtidsvalgsprog har m i g Ä l v o r i n d g y d t .
S a a vsere d e t , haevdes d e t skal, j e g siger d e t frit:
»Fribaaren er jeg, o g j e g tsenker frit!» 1
Detta är kanske den första dikt, där den mogne Jacobsen talar,
vi har här redan individualisten, som e j fogar sig efter världens
dom, och kämpen för »den frie Tanke». Det självständighetskrav,
som dikten vill tolka, har också meddelat sig till formen med dess
moderna, monologiska talspråkston, fri som den är från såväl det
traditionella rimmet som från varje spår a v poetisk dekoration.
1
O. Friis har, Tilskueren 1929,1, 159 f., påvisat, att dikten var ett svar på en
dikt från Anna. P å grund a v en anteckning: »Maa först aabnes, naar Thisted
er en Prik» anser han, att hennes dikt bör dateras till 1864 eller 1865, då Jacobsen
lämnade henne i Thisted efter sommarferien. Friis synes utgå ifrån att Jaeobsens
dikt är skriven omedelbart som svar. Dikten, som i jämförelse med andra utkast
från 1865 är frapperande avancerad i tanke och form, tvekar man ändå att datera
så tidigt — kanske har han låtit den ligga någon tid, medan han funderade på den
karakteristik hon gjort a v honom, som han erkänner delvis vara riktig. Friis påpe­
kar emellertid, att det finns en anteckning till protokollet för den litterära före­
ningen Concordia för den 7 okt. 1864, där det framgår, att man läst upp Rune­
bergs Döbeln vid Jutas och Den döende krigaren. Det förefaller, som om Rimeberg
mycket tidigt varit aktuell för Jacobsen även att döma a v bevarade stilprov från
1864, där de runebergska rytmerna applicerats p å dikter till Polen. Döbelns ord
kan j u Jacobsen dock ha behållit som valspråk hur länge som helst. H a n an­
vände dem även som motto på ett a v sina »Blad», som hette »Ur hjertats djup»,
dat. 3/12 [1866?].
Umgänget mellan Anna och Jens Peter fortsatte emellertid fli­
tigt, och fram emot våren börjar det gå rykten, a t t han »kurer»
till henne. I mars 1866 skriver modern och varnar honom direkt
för en förlovning. »Den omtalte Forlovelse har vi jo ogsaa h0rt
noget om, men vi tror naturligtvis ikke a t du taenker paa Sligt,
det var ogsaa temmelig tidlig, a t du skulde have saadan noget i
Hovedet, vogt dig for det, kan altid blive tidsnok.» (V. M.)
Så kom misslyckandet med studentexamen, vilket a v familjen del­
vis tillskrevs hans ständiga vistelse i det michelsenska hemmet. Helt
utan grund var ej detta påstående, men säkert var misslyckandet
beroende p å många samverkande orsaker: hans drömmerier och
diktande, alltför stora specialintressen, direkt motvilja mot som­
liga ämnen och e t t visst mothåll från lärarnas sida. Själv för­
svarar han sig med ovanligt olyckliga omständigheter vid examens­
tiden, särskilt en god väns död. Redan i en förberedande examen
i m a j hade det gått galet:
»
j e g v a r under Eksamenstiden s a a forstyrret s o m m u l i g t — for det*
forste var j e g s a a forkjolet, a t j e g i k k e k u n d e s e u d a d 0 j n e n e . 2) h a v d e j e g e n
rasende Tandpine s o m ikke l o d m i g s ov e i d e t o Nse 11er o g s o m e n d t e m e d
a t j e g m a a t t e lad e d e n trsekke u d , a l t i Ex a m e ns t i de n, s a a for a t gjore d e t
rigtigt g o d t t o g Lsegen e t stort S t y k k e af Kjsevebenet m e d u d , hvorover j e g
v a r m e g e t sengstelig
Tilmed l a a under E x a m e n m i n Y e n A u g .
L i n d for D ö d e n o g er d a n u dod. (Sondag K l . 3).
D e t var tungt
m e d A u g u s t Lind, der skulde do; o g t u n g t for Moderen, der n u i L o b e t af
e t A a r har m i s t e t 3 Born, h u n er d o g m e g e t m e r e f a t t e t e n d m a n skulle
v e n t e navnlig n u d a h a n e r dod, t h i Lsegen har i lsengere T i d erklaeret h a m
for dodsens. H a n var s e l v sikker p a a a t skulle do, s a a h a n sagde F a r v e l
t i l m i g Bede-Fredag d a j e g v a r o p p e h o s h a m . H a n v a r 18 A a r o g d ö d e
af B r y s t o g Mave-Tsering.» 1
Georg Christensen har antytt, a t t minnet av en yngre systers
död skulle kunna ligga bakom skildringen a v den vilda smärta,
som Niels Lyhne erfar inför Edeles död.2 Närmare till hands
låge det a t t tänka p å den av Jacobsen i brevet skildrade situa­
tionen. Den kan också ligga bakom hans ungdomsnovell Udlœndinge från 1868 (III, 57 ff., 305), där han låter en moder be för
1
2
Brev med poststämpel 3/5 [66]. Jfr Tilskueren 1911, I , 6 f.
A. a. 17.
sitt sjuka barn. Erdmann har visat, a t t moderns klagan
»o Gud, det er Synd af dig» vid barnets lidanden ordagrant
återkommer i Niels Lyhne.1 P å denna omväg kunde alltså intryc­
ket a v barndomsvännens död h a fortplantats till romanen, men
intet tyder p å a t t Jaeobsens egen förtvivlan över förlusten a v
vännen verkligen tagit sig så krisartade uttryck, a t t det framkallat
en brytning med religionen, så som det framställes i Niels Lyhne.
Helt utan betydelse har nog emellertid inte upplevelsen varit. När
han som tjugoåring analyserar sitt »Jeg», konstaterar Jacobsen:
»Gaar i Almindelighed til Yderligheder i F0lelsessager.» (III, 12.)
A t t misslyckandet i examen betydde en katastrof i Jacobsens
liv både för hans självförtroende och för hans auktoritet i hemmet
och bland kamraterna är naturligt. Både a v sig själv, sina lärare
och sin omgivning var han ansedd som en synnerligen lovande
yngling, ehuru med vissa för hans läxläsning störande specialin­
tressen. J u s t för dessas skull längtade han naturligtvis också all­
deles särskilt a t t slippa skolplugget. Det var inte heller angenämt
a t t meddela den stränge fadern, a t t han »har vaeret uheldig og har
forladt Examen».2 H a n ber dock ivrigt a t t f å fortsätta studierna,
då utgiften för Dahls Cursus i fortsättningen blir onödig. »Thi med
en Manuducteur i Latin og Graesk til 5 r maanedlig har jeg n u
nok. » Till och med modern med all sin stora svaghet för älsklings­
sonen uttryckte sig riktigt bittert över den besvikelse han berett
föräldrarna:
»
v i har i k k e d e t sidste A a r f a a e t e t glaedelig eller opmuntrende Ord
a t hore o m dig, j e g er ogsaa träet af a t faelde Taarer over d i n Lsesning lsengere
d a d e t vedbliver a t b l i v e d e t s a m m e s o m altid, n u er d u ingen B a r n lsengere
o g faar v i s t aldrig rigtig f a s t Stadighed o g Udh o l d en h ed t i l a t b l i v e n o g e t
staerk.
F r u Mikkelsen har b e v i s t o s e n stor Venskabstjeneste
o m d e t er s a n d t s o m R y g t e t gaar a t h i m har opholdt d i g i d i n Laesning o g
forledet v o r t B a r n til a t vsere der bestandig o g forsomme d e t m e r e Vigtige.» 3
Jens Peter fick fara hem med allt sitt pick och pack, och det var
tal om a t t han alldeles skulle överge studierna. Då han icke låter
1
N . Erdmann, J . P . Jacobsen i sina »Digte og Udkast», Nord. tidskrift 1887,
196 f.; III, 58.
2
Odat. brev till fadern, juli 1866.
3
9/7 1866.
sina vänner i Köpenhamn höra något ifrån sig p å hela sommaren
och de blir allt ängsligare och skriver brev p å brev, kommer det
dock småningom livstecken ifrån honom. Ryktet om a t t han skulle
till England för a t t utbildas till affärsman visar sig vara förhas­
tat, 1 och han har drivit igenom a t t f å återkomma till Köpenhamn
och privat läsa sig fram till examen. Jacobsen skall n u icke längre
bo helinackorderad som förut u t a n hyra rum hos en fröken Zoffmann i Studiestraede.2 Där får han en helt n y bekantskapskrets,
som också kommer a t t spela stor roll för hans vidare utveckling.
De nya vänner han får där är medicinaren Erik F r senkel, Poul
Kierkegaard, son till biskopen, den finske bildhuggaren Johannes
Takanen och H . S. Vodskov, den blivande kritikern och Taineöversättaren. Jacobsen började n u a t t ä t a ute och a t t ha mera
hand om sin ekonomi, och det är tydligt, a t t från denna tid hade
han ytterst svårt M reda sig med det understöd han fick hemifrån.
Det lät ofta länge vänta p å sig och ibland uteblev det helt och
hållet flera månader i sträck. Hans hälsa var e j heller den bästa,
och gång på gång klagar han i breven hem över svåra förkylningar.
Förhållandet till Anna fortgick visserligen ännu, han firade jul i
hennes hem också detta år, men p å våren 1867 förlovade hon
sig med en kusin, Carl Michelsen.
Vad som egentligen skett mellan Jacobsen och Anna är omöj­
ligt a t t bestämt uttala sig om, d å det fullständigt saknas allt ma­
terial för denna tid. Annas förlovning räckte ungefär ett år, sedan
bröt hon den i en känsla a v dess »Unatur». Det har allmänt an­
tagits, a t t det var Jacobsen, som övertalade henne a t t bryta. H u r
därmed förhöll sig, vet man inte med säkerhet. E t t brev hon skri­
ver till honom strax därefter ger vid handen, a t t hon själv ångrat
sig och — kanske i en hemlig förhoppning a t t hennes förlovning
1
Ryktet omtalas i ett brev (odat.) från Anna Michelsens bror Hans till Jacob­
sen, sommaren 1866.
2
Om sin installering i de nya förhållandena skriver Jacobsen hem (odat. brev,
hösten 1866): »Endelig er da Alt i Orden. Manuduction og Husholdning i fuld
Gang.
Alle raade mig til i Begyndeisen at tage mange Timer og saa
senere slaa af. Derfor har jeg hos Hr. cand. philol Wormer taget 8 Timer ugentlig
i Latin Graesk og latinsk Stil. Hvad Middagsmaden angaaer, da spiser jeg paa
3 d i e Sal i samme H u s hvor jeg boer paa 2 d e n Sal. Min Adresse er StudieStrœde
18 2 d e n Sal.»
trots allt varit e t t hårt slag för honom — därför bett om hans råd.
Anna har varit med om en svår desillusion, som kommit henne a t t
se klarare p å realiteterna och genomskåda sin missriktade offer­
vilja. Hon skriver den 24 m a j 1868:
»Kjsere Peter!
Fors t h a v d e j e g besluttet ikke öftere at blande Dig i denne Sag, m e n s a a
f o l t e j e g a t d e t ville l e t t e m i g a t skriv e d e t t e . D u har af Moder h ö r t h v a d
der er sket, d e t 0 j e b l i k k o m h v o r Carl f o l t e Savnet, j e g har gjort h v a d j e g
h a r kunnet, m e n d e t v a r ikke n o k . Min Stilling v a r falsk, i m i n U n a t u r s e g t e
j e g e t K a l d , glemmende a t j e g h a v d e e t i d e m a n g e forsomte Smaapligter i
m i t H j e m . A l t d e t t e v e d D u , m e n D u skal v i d e a t ogsaa j e g n u v e d d e t .
T o m h e d e n er over m i g , d e t v i l falde t u n g t a t t a g e f a t , j e g har f a a e t o g faar
m i n Straf, d o m m i g i k k e for haardt.
D i n hengivne
Anna.»
Dunklet över den innersta orsaken till a t t Anna och Jacobsen
glidit ifrån varandra skingras i någon mån, om man för a t t ut­
fylla luckan i det biografiska materialet skärskådar den diktning,
som Jacobsen skapade under det omedelbara trycket a v denna
upplevelse. I rent yttre mening kommer Jacobsen själva situa­
tionen närmast i prosapastischen Kormak og Stengerde i En
Cactus springer ud. Det är historien om t v å älskande, som blir
skilda å t genom mannens psykiska disharmoni och sällsamma fan­
tasier. När Kormak kommer till sina sinnens fulla bruk, är Stengerde förlorad för honom. E t t annat skäl till a t t han övergav
henne antyds a v Kormak i e t t kväde (III, 84 f.). H a n hade inte
kunnat försona sig med a t t Stengerde med sin kärlek först och
främst hade äktenskapet i sikte. Denna irritation associeras med
en känsla a v a t t hans egen kärlek kommit a t t befläckas av de
osunda fantasier, som hemsökt honom, d å han en sommarnatt
låg p å löftet och sov. Självförebråelserna kom honom a t t känna
sig ovärdig den älskade, och blandade med en allmän motvilja mot
a t t binda sig och a t t behöva hävda sin vilja inför familjen drev
de honom bort och u t i ensamheten. Stycket om Kormaks onda
drömmar p å löftet förekommer i olika prosaversioner bland
manuskripten. Särskilt belysande är följande, som blottar en
del a v Jacobsens själsliv:
»Bryllup d e t h a v d e h a n slet i k k e f a a e t T i d a t tsenke p a a m e n h u n h a v d e
f a a e t T i d dertil h a n h a v d e i k k e kunne [ t ] s e f r e m fordi 0 j e b l i k k e t s Sselhed
f y l d t e h a m h e l t o g i k k e l o d R u m tilbage for n o g e n Lsengsel, h a n h a v d e
leget Elskovslegen m e d hele s i n Sjsel u d e n [nogen a nd en T a n k e end?] Legen,
h a n h a v d e d a leget e n e h u n h a v d e k u n h a l v t vaeret m e d h u n h a v d e f r a d e t
forste 0 j e b l i k s e t Bryllupet s o m de[t] Maal d e flagrede h e n i m o d o g v a r
flagret m e d ikke for F l u g t e n s m e n for Maalets Skyld; o g d o g h a v d e h u n R e t
— h a n v i l d e ogs aa t i l Maalet — d e h a v d e i k k e L o v t i l F l u g t e n h v i s i k k e
Maalet l a a for d e k u n d e i k k e b l i v e v e d a t lege til d e b l e v e g a m l e o g graa,
a k a t h u n h a v d e k u n n e t s e e s a a l a n g t bort. L e g e n v a r a l t e n d t d e n h a v d e
d o g vaeret s a a s k j o n — o g h v a d v a n d t d e s a a m e d d e t Bryllup!
K o r m a k s a a n e d p a a d e n funklende A a d e t v a r h a m s o m d e luende Stromm e snoede sig i h a n s B r y s t o g i s k i f t ende kolde o g h e d e Y o v e r rislede gjenn e m h a n s Aarer.
h a n f a v n e d e h e n d e g j e m t e sit H o v e d v e d h e n d e s
h v i d e B a r m o g d e luende Y o v e r s l o g s a m m e n over d e m B e g g e . D a v a a g n e d e han, e n saelsom A n g s t t y n g e d e p a a h a m , m e n [hend]es Billede s t o d j o
lige s k j o n t o g r e n t for h a m m e n n u
d e t skulde s t a a i a l s i n Glands
o g R e n h e d , d e t skulde frem; m e n d e t l o d sig ikke t v i n g e , h a n k u n d e dromm e D r ö m m e n o m igjen, m e n Stengerde d e n e n Gang h a n elskede h u n v a r der
ikke.» (Kaps. V I , E n Cactus.)
Hervert-Sperringcykelns motiv är egentligen blott en variant
a v Kormak og Stengerde fast i modern upplaga. Liksom Kormak
t a r Hervert först halvt mot sin vilja avsked a v sin älskade, Asali,
för a t t gå u t i livet och skaffa sig ett »livsinnehåll» och på det sättet
vinna seger över sin drömmarnatur, 1 sedan återkommer han och
finner, a t t hon övergett honom. D å Asali slutligen dör, överväl­
digas han p å n y t t a v sitt fantasteri och går under. Det ganska
oklara innehållet i Hervert Sperring är väl främst en romantiserad
framställning a v skilsmässan från Anna, utan a t t denna dock,
som Borup riktigt anmärker, i verkligheten hade motsvarande
förkrossande inverkan p å honom. 2 Flera a v Asalidikterna vittnar
likväl om hur Hervert Sperring var e t t rov för stridiga religiösa
tendenser, medan Asali genomgående framställs som Herverts
Solveig, hans goda ängel, vars kärlek och varma hjärta skulle
1
2
Han folte, at han maatte
E n Stund end ene gaa
For ved sin egen Kaempen
I Livet Fseste faa.
Jfr IV, Indi. XV I I I .
(IV, 30.)
Jfr också En Fortœlling om tre, III, 29.
rädda honom från undergången. A t t Jacobsen också kände
verklig saknad efter Anna visar tydligare ä n själva cykeln några
ofullbordade strofer. A t t de skulle vara rent fiktiva har man
svårt a t t tro, så upprörda som de är i tonen, även om bilderna ä r
schablonmässiga. E n heter Der er stor Tomhed i mit Hjerte och
lyder:
H a a n d e n s o m hold [t] m i g p a a
Afgrundens m o r k e D y b
S o m k u n d e lede m i g
E n e a d Lysets Vej
A k d e n har sluppet m i g
Mere! h a r s t y r t e t m i g
M u l m i d i t Skjod.
E n e formaar j e g e j
Stige m o d Himlen[s] H j e m . 1
E n annan:
J e g sidder alene forraadt o g forladt
Alene! bedraget forskudt o g forladt.
Bortvejret m i t H a a b o g m i n L y k k e
(Med T o m h e d i H j e r t e t i Sjaßlen N a t ) 2
O g i m i n Sjael e n helvedsort N a t
Min H j erne braender m i t B l o d er k o l d t
Bedraget forskudt o g forladt
(Bortvejred m i n L y k k e ) 2
Min L y k k e visned o g H a a b e t d o d t
I Sjselen e n aldrig gryende N a t
P a a Lœngslens Vinger j e g floj m o d 0
3
Huvudpartiet i En Cactus springer ud, Gurresange, utgör J a ­
cobsens kanske lidelsefullaste kärlekspoesi. I det gamla folk­
viseämnet om Valdemar och Tove inlägger han sitt moderna själs­
liv. Toves religiösa karaktär avspeglas redan i hennes första
strof, och hon framställs genomgående som den ljusa kontrasten
1
2
8
T. Vogel-Jorgensen, Berlingake Tidende, Sondagsnr. 26/10 1924.
Överstruket a v förf.
Kaps. IV, Digte. Jfr IV, 33, 152. »Paa Lsengselens Vinger», Hjemad, dat. 68.
till den vilde kättaren Valdemar. 1 Samma kontrast ville Jacobsen
f å fram redan i Hervert Sperring, varför det inte kan enbart för­
klaras med ämnets krav. I Hervert Sperring undrar diktaren:
K a n v e l hendes stille, l y s e Mildhed,
H e n d e s T a n k e rolig, hoj o g klar
E n e s m e d m i t H j e r t e s m o r k e Vildhed
O g m i n T a n k e , der ej H v i l e har?
(IV, 24.)
D å Valdemar förlorat Tove genom drottningens hämnd, fruk­
t a r han, a t t Tove genom döden evigt gått förlorad för honom och
a t t han e j ens p å hinsidan om graven skall återfinna henne.
S o m t v e n d e Stromme v a r e deres Tanker.
S t r o m m e , der fulgtes Side o m Side.
H v o r rinde n u T o v e s Tanker?
K o n g e n s i sselsomme B u g t e r sig vride,
Sogende T o v e s ,
Finder d e m ikke.
(III, 68.)
Detta utförs vidare i det våldsamma hot mot himlen, som
Valdemar utslungar:
N u 1er d u deroppe,
D u strenge D o m m e r !
M e n d e t t e dragé d u d i g t i l Minde
N a a r D o m m e d a g kommer:
En Sjcel er élshende Mand og Kvinde.
Du rive ikke vor Sjcel i tvende,
Til Helved mig og til Himlen hende.
T h i d a faar j e g M a g t
D a splitter j e g d i n E n g l e v a g t
O g sprsenger m e d m i n v i l d e J a g t
I Himmerige ind.
-
(III, 74.)
Vilken sinnesstämning Jacobsen befann sig i våren 1867 efter
Annas förlovning k a n man bilda sig en god föreställning om ge­
nom korrespondensen med hemmet. Anna och han hade glidit
isär, just då han befann sig i en period a v religiöst vankelmod
1
III, 61 f., IV, 8. Jfr ovan s. 32. Här ansluter sig Jacobsen till C. Hauch
i Valdemar Atterdag, Lyriske Digte og Bomancer, 1861, 141—267.
och sökte efter någon n y grundval a t t utvecklas på. Vid bro­
derns konfirmation i april samma år skriver Jacobsen e t t brev
till denne, som är mycket upplysande för hans egen ståndpunkt:
»du har, ifolge d i n Religion, aflagt Löftet om Forsagelse af det
Onde, og Löftet om a t tro, vogt derfor din Tro, det er ikke Alle
givet, a t kunne danne sig en Guddomsanskuelse, naar de have
mistet den overleverede, og engang tabt, vindes den aldrig tilbage
Husk stedse paa a t du n u har svoret til Lysets
Fane, har svoret a t kjempe for Sandhed og Ret, mod Morke, Lögn
og Void
.j)1 De moraliska lagar han uppställer som norm
och det valspråk han rekommenderar brodern, »Fremad», var ingen
dålig startpunkt för den, som inom några år skulle b h en entu­
siastisk anhängare a v utvecklingstanken.
De materiella bekymmer, som Jacobsen började f å allt större svå­
righeter a t t bemästra, bidrog emellertid a t t förhöja den känslig­
het och det missmod, som det senaste årets olika bakslag fört med
sig. I februari eller mars 1867 skriver han till modern, sjuk och
eländig: »Jeg har ikke en Skilling saa jeg venter staerkt paa Forstserkning. Jeg ved aldrig e t Aar jeg har laengtes saa meget efter
Hjemmet som dette, hvad enten det n u kommer af min mere enestaaende Stilling eller af a t jeg ser mine Bekjendte sjeldnere eller
af a t jeg var saa lsenge hjemme sidst, ved jeg ikke.»2 H a n känner
sig ensam och deprimerad, kontakten med de gamla vännerna
var inte längre densamma, och den religiösa krisen ställer honom
ensam även inför tillvarons mysterium.
Våren 1867 lyckades emellertid Jacobsen avlägga Examen artium, och året efter tog han Philosophicum vid universitetet för
a t t sedan kunna ägna sig å t sina botaniska studier för en Magis­
terkonferens i naturvetenskap. H a n fick det dessa år allt besvärli­
gare i ekonomiskt avseende och började snart åsamka sig skulder.
Efter Philosophicum fick han a v modern medel till en resa till
Bornholm under sommaren, delvis för a t t botanisera. H a n nju­
1
Brev till brodern 11/4 1867. Jfr Linck a. a. 39.
Odat. brev. Hälsotillståndet beskrivs sålunda: »
i de sidste 3 Ugers
Tid har jeg gaaet og skrantet dels af Snue, Halssyge, Nervehovedpine og Kvalme
o g dels af hvad endnu besvserer mig meget, Traethed.»
2
ter mycket a v resan, men inte heller n u räcker pengarna, något
som förbittrar glädjen för honom. I ett brev till modern strax
före återkomsten till Köpenhamn heter det: »Lad der endelig
vsere Brev til den 15de. Jeg har ellers den behageligste Udsigt
af Verden til a t suite ihjel. Med mindre jeg skulde lsegge mig u d
i Kost hos Michelsenfs].»1 H a n hoppas i brevet a t t f å komma hem
till julen, men när tiden kommer, uteblir pengarna, och han skri­
ver e t t gripande brev hem:
K j sere s t e Moder!
S a a skal j e g d a altsaa i k k e k o m m e h j e m i Julen; t h i s o m I v e l v i d e d e t ,
har F a d e r ingen Rejsepenge s e n d t m i g j a i k k e e n G a n g P e n g e t i l a t l e v e for
i D e c e m b e r . D e r skal v e l altsaa v sere g a a e t t o h e l e A a r i n d e n v i sees. F o r
0 j e b l i k k e t har j e g d e t i k k e saadan rigtig g o d t , d a j e g er staerkt forkjolet
o g har e n D e l Feber. J e g h a v d e allerede g a a e t o g u d m a l t m i g i Tankerne
hele Juletiden i H j e m m e t , d e t der for E d e r staar s o m f u l d Virkelighed, m e n
for m i g k u n s o m e n f j e r n D r o m . O g d o g staar d e t s a a klart for m i g . J e g
ser d e t altsammen. Travlheden i K j o k k e n e t , d e n hemmelige Daekning af
Julebordet inde i Sovekammeret, Karlene der i deres Trsesko t r a m p e n e d i
Folkestuen, Fader o g V i l j a m h v e r i s i n E n d e af Sophaen v e n t e n d e p a a R i s groden, Maaltidet, Julebordet, Moders Smaaskj senden p a a F a d e r fordi h a n
ligger o g sover p a a Sophaen J u l e a f t e n a k j a j e g ser d e t A l t s a m m e n , s o m d e n
der staar u d e p a a Gaden o g ser i n d i d e o p l y s t e Stuer, h v o r i n d h a n i k k e
k a n k o m m e . O g n u e n v e n l i g H i l s e n t i l E d e r A l l e o g 0 n s k e r o m e n glsedelig J u l .
D i n Son
J . P . Jacobsen. 2
De tre sista åren p å 60-talet fick Jacobsen pröva p å denna en­
samhetskänsla, som naturligt nog kulminerade vid julhelgen. De
första åren i Köpenhamn tillbringade han julen hos familjen
Brandt, där han då bodde, och sedan i det michelsenska hemmet.
Huruvida han var hos Michelsens julen 1867 framgår icke av brev­
växlingen med hemmet. Hans nedslagna sinnesstämning och den
hemlängtan han låter ana strax före jul tyder snarast p å a t t detta
icke var fallet. 3 Åren efter 1870 var Jacobsen en eftertraktad gäst
hos sina många vänner, d å han inte befann sig utomlands eller
1
Brev från Bornholm sommaren 1868, varav första bladet med dateringen
fattas.
* Odat. brev.
3
Enl. brev till hemmet a v 22/12 1867.
i Thisted. Det var kanske åren 1867—70, som lärde Jacobsen a t t
förstå dysterheten i den jul p å restaurant, som Niels Lyhne och
Hjerrild upplever, och det är inte omöjligt, a t t han själv suttit
som Niels i romanen och gjort psykologiska iakttagelser p å andra
ensamma existenser.
Den läsning Jacobsen vid 60-talets mitt ägnade sig å t har han
omtalat i det ovan (s. 24, not 4) nämnda brevet till Vilhelm Moller.
Det framgår därav, a t t han redan vid ankomsten till Köpenhamn var
väl bevandrad i den klassiska danska litteraturen, 17 år gammal
gjorde bekantskap med »h e 1 e Goethe, Schiller, Wieland», vid 19
år lärde känna Shakespeare, men först då han blivit 20 (1867 p å
våren) Sören Kierkegaard, Schack Staffeidt, Feuerbach och Hei­
ne. Vad Schack Staffeldt och Heine beträffar, tyder de av­
skrifter han gjort a v dessa författare p å a t t det var hans egen
då aktuella erotiska själskonflikt, som kom honom a t t fördjupa
sig i deras lyrik. Av Schack Staffeldt finns t . ex. en diktav­
skrift, som visar, a t t han känt sig dragen till den kvinnotyp, som
skildras där och som är besläktad med Asaligestalten i hans
egna HervertSperringdikter:
Mélodie.
T i d t o m d i t Foraar svaerme
D e smigrende B e g j ser.
D o g e j d e tor s i g naerme
D i t stille Helgenskjaer.
D i n Sjael fra J o r d e n higer
K u n Laengsel e r d i n L o d ,
Alle d e g y l d n e Ri g e r
Nedglimre i d i n Graad. (Kaps. I V , Digte.) 1
Jacobsen och Anna tycks antingen var för sig eller tillsammans
flitigt h a läst Heines Buch der Lieder. Bland Jacobsens kvar1
Ur Til den natlige Sangerinde, Schack Staffeldt, Samlede Digte II, 1843,
206. Att Jacobsen, då han skrev a v Schack Staffeldts hyllning till e n sångerska,
möjligen tänkt p å »Signora Benati» i den italienska operatrupp, som besökte Kö­
penhamn våren 1867, är e n annan eventualitet. I dagboken utbrister han i hänfö­
relse över henne och beklagar, att han icke ens förmått skriva en sonett till henne
(22 och 24 maj 1867, III, 7).
låtenskap finns nämligen talrika avskrifter därur både a v hennes
och a v hans hand. 1 Anna måtte ha sänt honom sina Heineavskrifter dels som förebråelser, dels som avbön för sin egen tro­
löshet, t y dikterna är utvalda med hänsyftning p å vad som pas­
serat dem emellan.2 A t t Jacobsen studerade dessa skalder även
som formella mönster är tydligt, då avskrifterna åtföljs a v
skanderingsschemata. E n Asalidikt i Hervert Sperring, som är
en blandning a v kärleks- och drömdikt med parallellism och an­
tites i typiskt Heinemanér, är följande:
F o r drömte j e g f a s t hver eneste N a t
J e g h a v d e d i t H j e r t e vundet;
A k , hvor var Dagen d a mork og mat,
N a a r Mulmet igjen v a r sv unde t !
N u plager e n D r o m m i g s a a t u n g o g svar,
D e n a t j e g d i t H j e r t e har mistet;
O, h v o r er D a g e n d a l y s o g klar,
N a a r Morket s i g bort har listet!
(IV, 24.)
Av den litteratur Jacobsen säger sig ha läst som tjugoårig
fäster man sig särskilt vid Kierkegaard och Feuerbach, men
bekantskapen med dem skulle alltså h a kommit, först sedan
han brutit med kristendomen. Däremot nämner Jacobsen
ingenting om Ibsen. För den som i Danmark omkring 1867 var
»på jakt efter en livsåskådning» var det j u annars t v å namn,
som måste komma i förgrunden: Ibsens och Kierkegaards. J a ­
cobsens dagboksanteckning: »Det er mig ligegyldigt a t s y n e s ,
det er mig Alt a t v se r e»3 är också tydligt Ibsenfärgad, och den
16 december 1867, samma dag som Brandes' anmälan i Dagbladet,
antecknar han i dagboken som e t t viktigt moment, a t t han läst
Peer Oynt. »Lad den ssette sig», kommenterar han lakoniskt
(III, 8). A t t Jacobsen strax p å nyåret 1867 börjar reflektera
över sitt K a 1 d kan knappast heller vara oberoende av a t t
1
Jfr Linck a. a. 70.
Däribland finns t . ex. Der wunde Ritter (även i Jacobsens avskrift). A v
honom själv avskrivet t. ex. Verblichen und verweht sind längst die Träume
(Kaps. IV, Digte). Jfr H . Heine, Sämtliche Werke I, 1911, 9, 50.
3
12/3 1867, III, 5.
2
Brand, som kommit föregående år, just som bäst uppfyllde sin­
nena och debatterades i press och tidskrifter. Georg Brandes'
anmälan stod i Dagbladet 23 m a j 1866. Jacobsen känner sig
sliten mellan naturstudiet och poesien, men anar, a t t en förening
a v dessa båda »Idraetter» bör bli hans väg, om hans verk skall
»blive et mer end almindeligt» (III, 3), något som de ibsenska
gestalterna satte in sin existens på.
Den intensitet Jacobsen kom a t t inlägga i sin uppgörelse med
kristendomen sammanhänger utan tvivel också med a t t han i
likhet med hela sin generation i Norden tagit mycket starka in­
tryck av Kierkegaard. 1 Spår av den Kierkegaardläsning han
själv omtalar har man inte minst, som Borup påpekat, i hela
den aforistiska uppläggningen av hans eget dagboksskriveri från
1867—68, vilket visar stor likhet med Diapsalmata, och vidare
i de Kierkegaardinspirerade skisserna från slutet av 60-talet,
Et Kjcerlighedsforhold och Erotiske Studier efter Biblen.2 Stilis­
tiskt och psykologiskt experimenterar han här efter mönster från
Enten-Eller. Den kierkegaardska och ibsenska etikens fordran på
ett livsinnehåll hos diktaren, vilket bör uppnås genom lidande
och offer, är ett genomgående motiv i Jacobsens ungdomsdiktning
(Hervert 8perring och Kormaks Saga)?
Den moraliska inverkan av Ibsen och Kierkegaard kom att hos
1
Jfr H . Ahlenius, Georg Brandes i svensk litteratur till och med 1890, 1932,
2, 174. Även förespråkare för ateismen, vilka i radikalism kunde gå mycket
längre än Jacobsen, som Kielland, Garborg och Strindberg, har gjort mycket
märkliga erkännanden om sitt förhållande till Kierkegaard. Kielland kallar honom
i e t t brev till Brandes »den Förfätter, jeg mest har elsket» (Breweksl. IV, 2, 272),
och Garborg bekänner, att han polemiserat emot Brandes' Kierkegaardföreläs­
ningar, »fordi jeg folte mit kristelige Standpunkt gynge under mig» (a. a. 394).
Angående Strindberg se dennes S. S. XVIII, 1913, 386 ff., och M. Lamm, Strindbergs
dramer I , 86 ff. August Strindberg I , 13, 15.
2
Jfr Borup, I I I , Indi. X I V f.
3
E n viss förtrogenhet med Kierkegaards skrifter är också en förutsättning
för den säkerhet, varmed Jacobsen senare urskilde kierkegaardska element hos
andra författare som Ibsen och Topsoe (Breweksl. II, 261, Tilskueren 1904, 845),
liksom för den oerhörda uppskattning han lade i dagen för Brandes' Kierkegaardbok (Breweksl. III, 127) och Brochners »Erindringer» om filosofen i Det 19. Aarh.
1876—77, 337—74 (jfr Breweksl. II, 276).
Jacobsen sammanstöta med intryck från den bekanta diskussio­
nen om Tro og Viden, som försiggick i pressen vid 60-talets slut.
Som främste förespråkare för en syntes mellan dessa båda »uensartede Principer» stod j u Rasmus Nielsen, Jacobsens universitetslä­
rare i filosofi, sekunderad a v Rudolph Schmidt, »Manuducteur» för
Jacobsen i samma ämne. 1 Från höger angreps Nielsen a v hög­
teologien i biskop Martensens gestalt, från vänster a v sin kollega,
Hans Br0chner, verksamt understödd a v den unge Brandes.
Feuerbach spelade en stor roll för argumenteringen i denna debatt.
Dessutom föreläste Br0chner f r . o. m. 1867 vid universitetet sina
polemiskt upplagda religionsfilosofiska undersökningar Problemet
om Tro og Viden och Om det Religiose i dets Enhed med det Hu­
mane? vilka delvis hade till uppgift a t t lansera Feuerbach. Bort­
sett från denna polemik, som måste h a kommit till Jacobsens
kännedom, kan man nämna, a t t den bekantskap med filosofen,
som Jacobsen i brevet till Moller daterar till sitt tjugoförsta år,
möjligen kan ha förmedlats a v den mycket radikale vännen Poul
Kierkegaard, vilken hjälpte honom med studierna för Philosophicum, eller av Vodskov, som stod Br0chner nära. 3
Georg Christensen, som fäst sig vid a t t Jacobsen bland sin ung­
doms läsning nämner Feuerbach, betvivlar a t t denne, ehuru h a n
sticker av mot »det faedrene Bogskab», h a f t någon annan del i
Jacobsens ateism än a t t han f å t t »sine egne Tvivl og Tanker klaret hos Filosoffen» (a. a. 16). Det synes dock h a varit i e t t
viktigt och7 för Jacobsens religiösa utveckling avgörande ögon­
blick, som detta inflytande satte in. Feuerbachs åskådning med
den grundläggande tankegången om bönen som uttryck för person­
lighetens mest brinnande önskan och tron som beroende a v bönens
1
Jfr III, 15 f.
Jfr H . Brochner, Problemet om Tro og Viden, 1868, Om det Religiose i dets
Enhed med det Humane, 1869, samt den artikelserie Det Kristelige og det Humane
han under märket Constans skrev i NdaMskr.
Nyligen har Sören Holm, Reli­
gionsfilosofiske Essays, 1943, ägnat Brochners filosofi en intressant undersök­
ning. Jfr här närmast a. a. 65, 74 f., 113.
3
Jfr Th. A. Müller, D . B . L. X X V I , 200. Senare nämner Jacobsen Feuerbach
i förbigående, då han i Erotiske Studier efter Biblen fr. 1869—70 citerar dennea
slagord »Der Mensch ist was er isst». (III, 42, 304.)
2
uppfyllelse samt hans definition av själva gudomen som »Der rea­
lisierte Wunsch des Herzens»1 klargjorde för Jacobsen ett känslo­
komplex han just brottades med. I det följande skall visas, hur
den direkta, passionerade begärbönen och den negativa erfarenheten
av miraklet blir ett genomgripande motiv i Jacobsens kommande
diktning fram till Niels Lyhne, där det får sin konsekventaste ut­
formning.
Att döma av det utmanande namnet på den roman Jacobsen
planerade, Atheisten, kunde man frestas a t t tro, a t t han ämnat
skriva en tendentiös skildring, där han kunde ge fritt utlopp å t
det nyförvärvade, trotsiga fritänkeri, som först med våren 1867
kommer till synes i hans dagboksanteckningar, brev och dikter.
Innehållsförteckningen förekommer i t v å ytterst obetydligt varie­
rade utkast med respektive åtta och tio kapitel och tyder snarast
på a t t en psykologisk roman varit vad han avsett. Det utförli­
gaste utkastet lyder:
1.
2.
3.
4.
5.
Capittel. Barndom.
—
Barndommens Afslutning.
Ellen.
Lidt Liv.
Clara.
6.
7.
8.
9.
10.
Henriette.
Julie.
Fanny.
D0den.
Ene. (11,299.)
Som Borup påpekat (II, Indi. IX), ger dessa fåtaliga anteck­
ningar i stort sett konturerna till Niels Lyhnes liv från barn­
domen och hans förhållande till olika kvinnor, vilka en efter
en lämnar honom, tills han står ensam inför döden. Vad per­
sonlistorna till Atheisten beträffar, förekommer de också i t v å
varianter. Till det första utkastet hör:
1
L. Feuerbach, Das Wesen des Christenthums, 1841, kap. »Die Allmacht
des Gemüths oder das Geheimniss des Gebetes». »Was ist also das Gebet als
der mit der Z u v e r s i c h t i n s e i n e E r f ü l l u n g geäusserte W u n s c h
d e s H e r z e n s ? » (A. a. 158.) Gud kallas » d e r r e a l i s i e r t e Wunsch des
Herzens», »das Echo unserer Schmerzenslaute» (s. 156 f.) och gudstro detsamma som
mirakeltro: » G l a u b e u n d W u n d e r a b s o l u t u n z e r t r e n n l i c h »
(s. 164).
Atheisten 1 (E) F a d e r e n Moderen J u l i e (AM).
Louise (J.S) Carl (J.B) E l l e n E r i k ( E F ) Soren ( P K )
Clara (TG) Eriks Soster Forseldrene
Henriette d e n forlorne Aandrighed — Digterens D a t t e r F a n n y (Fru H . )
Moderen (JM) F a n n y s D o d . — E n e .
Till det andra:
A g e n t Spottrup. F r u Spottrup. J e n s Spottrup.
J u l i e h a n s Piej e s o s t er. Louise. Carl. Oscar.
JS
JB
VV
Doctor Jensen o g F r u Jensen. Ellen i Huset hos Jensens
Erik. Soren. Clara, Eriks Soster. Forseldrene.
EF
PK
TG
?
F r u Melle Henriette hendes D a t t e r . F a n n y . Digterens D a t t e r (Fru H . )
Captain N o a c h o g K o n e h o s hv e m Julie k o m i H u s e t .
Br.
Mommesen, hendes Forlovede. (11,299.)
Som man genast anar, betecknar initialerna modeller, och säkert
kan man supplera flera a v Jacobsens barndoms- och ungdomsvän­
ner från Thisted och Köpenhamn. Julie (AM), Anna Michelsen,
Moderen (JM), Annas mor, Jensine Michelsen, Oscar (VV), barn­
domsvännen, målaren Viggo W0rmer, Carl (JB), Jacob Bendix,
tillhör alla den krets Jacobsen umgicks med i sin hemstad, och
sedan familjen Michelsen flyttat till Köpenhamn, samlades de i
det michelsenska hemmet p å Vesterbro. 2 Erik (EF), Erik F r a n ­
kel, och Sören (PK), Poul Kierkegaard, var de nya vänner han
skaffade sig efter a t t p å hösten 1866 h a flyttat till Studiestraede.3
Atheisten (E) skall förmodligen betyda »ego». E n dagboksanteck­
1
I e n personlista till det planerade dramat Gorm Lokedyrker från c:a 1868
förekommer bland representanter för olika religiösa ståndpunkter också en person,
vilken rubriceras som ateist (III, Indi. XVIII). I den a v Jacobsen lästa Om
Ragnaroksmythen a v M. Hammerich, 1836, 160, finner man: »Paa den anden
Side fremkaldte Folelsen af den oldnordiske Religions UtilstraBkkelighed de eensomme A t h e i s t e r , dem o m hvem Sagaerne fortselie, at de kun troede paa
deres egen Kraft
og havde opgivet Haabet o m e n glsedelig Tilvserelse bag
Dodsbaalet».
2
Fanny (Fru H.), sannolikt fru Herholdt från Thisted. Se nedan s. 188, not 1.
3
Se Tilskueren 1911, I , 213 ff., och nedan s. 236 ff.
ning för 2 jan. 1868 (III, 13) ger också tydligt vid handen, a t t h a n
tänkt flytta in sin närmaste bekantskapskrets i sin diktning. »Per­
soner af min Omgång som kunne bruges som Modeller ere: Fader,
Moder, Jeg (naturligvis!) F r u Michelsen, Anna, Emma, M, N.
Nielsen, Olaf Moller, Fraenckel, Chr. Gamborg, F r u Christensen,
F r u David o. s. v. Vixen ikke a t forglemme.»
Vid sidan a v dessa innehållsförteckningar till Atheisten finns det
också andra listor bland Jacobsens papper, av vilka några får date­
ras till dessa år och som ger vid handen, a t t han verkligen avsett
något mycket liknande det som sedan blev Niels Lyhne. Det a v
stilen a t t döma tidigaste är följande:
»Moder. Fader. Kjaerlighedsforhold. iEgteskabs Samliv. Bar­
net. Barnets Parti. Dets Sygdomme. Adspredelser. Moder og
Barn. Vennen. (9 Aar.) Lege. Lserer. Fort selling.»1 Som man
märker, är det, om barnets sjukdom undantages, början p å Niels
Lyhne han här laborerar med och helt och hållet en skildring a v
psykologisk art. Av Georg Nygaard har en liknande förteckning
publicerats i faksimile.2 Här kommer några nya moment in:
»Foraeldrene. Forste Barndom. Modet med Bertel (?). Lege. Opdragelse. Skoleliv. Skinsyge. Lcengsel. Ferier. Skilsmiss e. Bus­
aaret. Modet. Forskjel.» Denna plan, vars tillkomsttid sanno­
likt är senare, ger också nyckelord till en psykologisk utvecklings­
historia. A t t idén i flera avseenden är besläktad med innehållet
i Mogens, framgår särskilt a v den tredje förteckningen, vilken p å
manuskriptet bär en datering a v Vilhelm Moller: April 69 eller 70.
Den lyder: »Kjaere Foraeldre. Barndomsliv. Ungdom. Kynisme.
Forelskelsen. Hendes Dod. Gal. Helbredelse. Virksomhed.»3
Mogens genomgår också en »cynisk» period, upplever sin älskades
död, blir halvt sinnesförvirrad, men tillfrisknar och når f r a m till
harmoni och en verksam existens. Ytterligare en plan, förmodligen
också den från Mogenstiden kan nämnas. P å baksidan a v e t t
1
P å baksidan a v ett manuskript med början till en dikt om »Bjowulf». K a n ej
med säkerhet dateras, men är knappast senare än 1867—68 (Kaps. IV, Digte).
Jfr utkastet till Niels Lyhne II, 300, nr 9.
2
G. Nygaard, Nogle J . P . Jacobsen-Relikvier, Juleroser 1920.
3
Kaps. III, Pros.
manuskript till dikten Grœkenland1 står följande lista: »Moder.
Fader. Kjserlighedsforholdet. Barnets Stilling. Barnets Liv,
Vennen. Tove. Historierne.»
Tar man hänsyn till dessa bevarade innehållsförteckningar och
de knapphändiga utkasten till Atheisten, får man inte det intryc­
ket, a t t Jacobsen avsett en tendensroman, utan man tycker sig
skymta tråden till en psykologisk skildring, möjligen en Hervert
Sperring p å prosa eller en utvecklingsroman, där personliga erfa­
renheter driver hjälten till hans ateistiska åskådning. Man måste
dock beklaga, a t t icke någon utförligare plan är bevarad eller
kanske aldrig kom p å papperet. Det hade varit intressant a t t
veta, om Atheisten i likhet med Strindbergs nästan samtida drama
Fritänkaren skulle framställt en Brandgestalt. Troligt är, a t t J a ­
cobsen skulle h a tecknat en betydligt trotsigare fritänkare än
Strindbergs Parkerförkunnare. 2 A t t det religiösa problemet icke
upphörde a t t sysselsätta Jacobsens tankar utan gång p å gång
togs u p p till prövning i nya sammanhang tyder dock p å a t t han
önskade skriva ifrån sig det, men icke riktigt fick grepp om det.
H a n påbörjade omkring 1868 diverse utkast och personlistor
till fornnordiska dramer om Hadding och Gorm Lokedyrker, och
i det sistnämnda var det tydligen hans avsikt a t t t . o. m. bygga
själva konflikten p å brytningen mellan de olika personernas reli­
giösa åskådning. 3 Jämförelsen med Strindberg, som i sitt drama
Den fredlöse p å samma sätt omplanterat det moderna idéinnehållet
i en fornnordisk ram, visar, hur hos båda det nya bröt sig med e t t
tidstypiskt stilideal.4 Ännu hade man inte fattat, a t t »det var
1
IV, 97, 159. Dikten trycktes i Digte og UdTcast, 1886, efter e n n u försvunnen
renskrift, daterad 28/11 72, samma år som Mogens. D e t bevarade manuskriptet
i Kaps. IV, Digte.
2
Strindbergs Fritänkaren från 1869. Strindberg var då tjugu år liksom Jacobsen 1867. Ang. Strindberg se Lamm, Strindbergs dramer I, 41, 44 ff.
3
Se Borup III, Indi. X V I I I ff. P å ett löst blad i Kaps. III, Pros, med ut­
kast till Gorm Lokedyrker står en datering a v Vilh. Moller: 68—9.
4
Jfr Lamm a. a. I , 70 ff. Jfr också Jacobsens isländska pastisch Kormak
og Stengerde, 1868 (III, 77—97, 305 f.), och Strindbergs Ån Bogsveigs Saga från
1872, båda förklädnader för personliga upplevelser. Lamm, Aug. Strindberg I, 32 f.
simplere selv a t sige sine Tvivl end a t laegge dem i Munden paa
Gorm Lokedyrker», som det sedan heter i Niels Lyhne.1 E n per­
sonlig ton fiek emellertid Jacobsens framställning av fritänkaren
Valdemar Atterdag i Gurresange.2
Hur originellt det ännu vid denna tid var i Danmark a t t i en
modern roman vilja skildra en religiös utveckling från ateistiska
förutsättningar, blir särskilt klart, om man betraktar den tidigare
danska litteraturtraditionen. Även d å fritänkarproblemet behand­
lats i psykologiskt sammanhang, hade det varit a v författare med
kristen eller åtminstone företrädesvis religiös grundsyn. Motivet
hade emellertid börjat dyka upp i skönlitteraturen på e t t mycket
tidigt stadium, så gott som omedelbart efter a t t den vänsterhege­
lianska bibelkritiken blivit känd. Året efter Strauss' Das Leben
Jesu utkom Carsten Hauchs roman Guldmageren (1836), där det
förekom en person vid namn Freisleben, vilken Georg Brandes
kunde betrakta som en modern fritänkare, ehuru en som omvän­
der sig p å dödsbädden. 3 Den snarast panteistiske Hauch bryter
emellertid staven över den religiösa radikalismen, särskilt i den
numera oläsliga romanen Slottet vid Rhinen eller de forskjellige
Ståndpunkter, vilken i sin t u r påbörjades 1842, året efter det a t t
Feuerbachs Das Wesen des Christenthums utkom. 4 Mera tolerant
ställde sig Hauch i sina senare arbeten. Diktcykeln Valdemar Atter­
dag ( 1861 ) , 5 som torde vara en av Jacobsens förebilder till Gurresange,
framställer kungen sympatiskt som en dyrkare a v antiken och en
in i döden ståndaktig ateist. A t t det lockade Hauch a t t skriva
om den gudlöse Valdemar liksom om Julianus Avfällingen är
också symptomatiskt för hans intresse. Mera definitivt i har­
nesk mot den nya filosofien var Paludan-Müller. H a n ironiserar
över den redan i sitt huvudverk Adam Homo,6 vars första del
1
I I , 152.
En Cactus springer ud, III, 61 ff.
3
Freisleben tecknad efter pedagogen och författaren Christian Lütken enl.
Brandes i essäen Carsten Hauch i Danske Digtere, 1877, 49 f. Jfr Hauch a. a.
2. Udg. 1851, I I , 194 f.
4
Se Kj. Galster, Carsten Hauchs Manddom og Ålderdom 1827—1872, 1935, 111.
5
Jfr ovan s. 41, noten.
6
Fr. Paludan-Müller, Poetiske Skrifter i ZJdvalg I I , 1909, 27, 226 ff.
2
utkom julen 1841, också den samtidigt med Wesen des Christenihums, och i en annan versberättelse, Luftskipperen og Atheisten
(1853),1 roar han sig med a t t göra en fullständig parodi på sin
ateist. Ingen a v dessa båda författare var Jacobsens favorit,
något som framgår a v e t t brev till Georg Brandes i anledning a v
Danske Digtere, där de behandlats. H a n skriver, a t t de aldrig
gjort större intryck p å honom och a t t de alltid varit honom främ­
mande. 2 Hauchs drama Julian den Frafaldne från 1866 nämner
han rent a v en gång i nedsättande syfte för a t t karakterisera
Kejser og Galilœer. »Der er noget af den D0d, der er hos Hauch,
i Ibsens Julian.»3 Det troligaste är, a t t Jacobsen läst de båda
danska klassikerna i ungdomen, men det är omöjligt a t t närmare
bedöma, när det kan h a skett.
Med fin förståelse och inlevelse är emellertid det religiösa
problemet behandlat hos en a v Jacobsens älsklingsförfattare,
nämligen H . C. Andersen. Tendensen i dennes At vœre eller
ikke vœre (1857) går dock likaväl som i Luftskipperen u t p å
a t t visa, hur hjälten efter en avfallsperiod, förorsakad så gott som
uteslutande a v läsning a v Feuerbach och Strauss, genom pröv­
ningar förs tillbaka till försynstro och hopp om evigt liv. Gemen­
samt för de båda annars så olika böckerna är också, a t t den per­
sonliga kontakten med döden omvänder hjälten, vars fritänkeri
är rent intellektuellt förvärvat. Huruvida Jacobsen redan om­
kring 1867 kände till romanen, är icke gott a t t säga, men åtmin­
stone för den senare koncipieringen av Niels Lyhne har boken för­
modligen haft betydelse. Vilh. Andersen menar, a t t Niels Bryde
i At vœre eller ikke vœre kan betraktas som en a v de »dåliga
fritänkare», som Niels Lyhne skulle handla om.4 Till dessa kunde
man också räkna den nyssnämnde Freisleben hos Hauch.
E n bok, som man kunde vänta a t t Jacobsen skulle stöta p å un­
der dessa ungdomsår, är Goldschmidts Hjemfas (1853—57). Av
en ungdomsväns — visserligen något opålitliga — minnesanteck­
1
2
3
4
Jfr Borup II, Indi. XVI I I .
Breweksl. III, 128 f.
Breweksl. II, 261.
III. Litt. III, 534. Jfr H . C. Andersen a. a. 205 ff., 284.
ningar a t t döma tycks den h a varit p å tal i hans närvaro 1868,1
och vare sig Jacobsen verkligen redan då läst den eller icke, har
den sannolikt spelat en roll för hans senare framställningar a v en
modern ynglings krisperiod och erotiskt-religiösa pubertetsstäm­
ningar. 2 Säkert är, a t t han läst Breve fra Helvede (1866) a v M.
Rowel (V. A. Thisted), vilken omnämns och parodieras a v honom i
anteckningar från denna tid. 3 Boken var en fanatisk, religiös ten­
densroman men med så sensuella skildringar, a t t en recensent
satte ifråga, om den inte i längden skulle locka flera läsare för
dessa än för sitt etiska syfte. 4
Det är uppenbart a v intresse a t t notera, a t t Rydbergs Den
ßiste atenaren utkom 1866 i bokform och ägnades en lång, varmt
uppskattande recension a v Georg Brandes i den ledande danska
tidningen Dagbladet,5 även om det är troligare a t t Jacobsen först
fick den i händerna, d å den 1874 översattes till danska. 6
Vid sidan a v de rent skönlitterära författarna kan också näm­
nas den man, som i Danmark under 50-talet var den förnämste
1
C. B . V. Hansen, Lidt om J . P . Jacobsen, Hist. Aarbog for Thisted Ami, 1914,
3. Hansen berättar, att han själv vid tillfället ifråga varit »stserkt optagen» a v
Hjemles, varför det är troligt, att den diskuterats. Jacobsen hade emellertid utta­
lat sig mycket förklenande o m den romantiska romanen Den Vcegelsindede fra
Graahede, liksom han efter Goldschmidts Livserindringer enl. brev till G. Brandes
(Brevveksl. III, 128) såg mycket kritiskt p å Goldschmidt över huvud taget.
D e n långa passusen i brevet tyder dock p å e n ganska ingående kännedom om
Goldschmidts författarskap, och han antyder rätt öppet en tidigare beundran
för dennes stil. Enl. anteckning till bokinköp för den litterära gymnasistföre­
ningen Agathon från 1867 förekom bland nyanskaffningarna Kjœrlighedshistorier
fra mange Lande (V. M.).
2
Jfr nedan s. 105 f., 139 f.
3
»Paradis. D u undrer dig vist over hvor man kan skrive saa 'ugudeligt' naar
man er salig; men ved nsermere Eftertanke vil du finde det rimeligt at Forholdet
er saaledes: thi ligesom man i Helvede (vide Breve Sammestedsf ra) gjor sig al
mulig Anstrengelse for a t tro og ikke taenke, saaledes hengive v i os her aldeles
til Tanken og opgive Troen, aldeles modsat vor jordiske Tilvserelse hvor v i aldrig
taenke for altid at kunne tro.» (Löst blad, Kaps. III, Pros.)
4
Dagbladet 18/1 1867. Osign. Feuilleton o m Breve fra Helvede, skriven a v
Chr. K . F . Molbech. Se dennes Fra Danaidernes Kar, 1873, 248.
5
2/10 1866. Sign. Gg. Jfr K . Warburg, Viktor Rydberg I I , 1900, 25.
6
Se O. Holmberg, Viktor Rydberg och J . P. Jacobsen, Nordens kalender
1935, 17.
representanten för en kritisk-rationalistisk inställning till religio­
nen. Edvard Brandes framhåller (Breve, XXXV), a t t Jacobsen
»uden n0jere Kendskab» hade denne i tankarna för sin Niels Lyhne.
Det var Frederik Dreier, medicinare, socialist och författare, en
märklig föregångsman, fylld a v reformidéer i såväl politiska som
sociala frågor. E n kort tid vid mitten a v århundradet redigerade
han en radikal tidskrift och utgav diverse flygskrifter, däribland
Aandetroen og den frie Tœnkning (1852), som visade stor förtrogen­
het med den samtida utländska bibelkritiken. 1 Medan de ledande
danska diktarna ställde sig avvisande och ironiska till den nya
tidens frihetssträvanden inom olika områden, främst det sociala,
var han en ivrig och mycket motarbetad förespråkare för dem.
H a n var mitt i efterromantiken ett gott exempel p å den under
naturalismen så populäre radikale medicinaren och var varken
främmande för Darwinbesläktade funderingar om arternas inbör­
des samband eller för feuerbachska teorier om religionens grund
(a. a. 43, 51). Dreier var verkligen en intressant förelöpare till
Georg Brandes.
Då ynglingen Jacobsen i 20-års åldern började bry sin hjärna
med en fritänkarroman, hade han visserligen den danska tradi­
tionen a v problemlitteratur bakom sig, men ändå var det på visst
sätt e t t n y t t spår han slagit in på. För den unge diktaren, som
just genomled en religiös kris och hade avsvurit sig barndoms­
tron, blev ställningstagandet till ateismen positivt och intensivt
känslobetonat. Även om Atheisten först och främst skulle bli en
psykologisk roman, där fritänkeriet skulle utgöra en viktig sida i
personlighetsteckningen, är det tydligt, a t t boken också skulle
innehålla en motivlinje, som rörde sig om motsättningen mellan
dröm och verklighet, den problemställning, som genomgick hela
Jacobsens samtida diktcykel Hervert Sperring. Hur nära samman­
vävda dessa t v å problemkomplex var för Jacobsen, förstår man bäst
1
Däri nämns Feuerbachs Das Wesen des Christenthums och Die Philosophie der
Zukunft samt Strauss' Das Leben Jesu och Die christliche Glaubenslehre. E n för­
bindelselänk med brandesianismen kan man finna i det förhållandet, att han s.
34 med välvilja konstaterar, att en »Mag. H . Brochner» i sin uppsats Om Barnedaaben visat sig vara en dansk anhängare av dessa nämnda filosofer.
a v kommentaren till Hervert-Sperringdikten Dr0m, där det heter:
»Fremkaldt ved en Historie, som vil findes i 'Atheisten', hvis jeg
nogensinde faar denne Roman skreven.» (IV, 150.) Vilken »histo­
rien» varit är svårt a t t göra sig e t t begrepp om p å grundval av
just den dikten, som är rent subjektivt lyrisk, men hur uppfatt­
ningen a v drömlivet och det religiösa livet hos Jacobsen samman­
kopplas som en flykt från verkligheten just i Feuerbachs anda,
kan man bättre se a v H ervert-SperringAllsten En Ben, från 1867
eller 1868 enligt författarens egen datering (IV, 12, 150).
Dikten uttrycker barnets intensiva bön om a t t bli allsmäktig,
något som tydligt visar, a t t Jacobsen uppfattat bönens sanna
väsen som önskan till självhävdelse.
J e g sendte s o m Barn, for j e g lukked' m i t 0 j e ,
H v e r A ft e n e n B o n t i l m i n G u d i d e t H o j e;
Slig B o n s t e g v i s t aldrig m o d Guddommens 0 r e ;
T h i j e g b a d m i n G u d m i g almaegtig a t gjore.
Dikten skall enligt Jacobsens eget uttalande i kommentaren
spegla, vad han gjort som barn »i lang Tid» (IV, 150). Man kan
härvid erinra sig V. Möllers ovan (s. 19) citerade ord om a t t han
en gång knäböjde vid sin säng och bad, men snart gav upp det.
Dikten är märklig såtillvida, som den i andra strofen blottar
tankar, vilka han inte kunnat hysa förrän vid vuxen ålder. J a ­
cobsen skriver nämligen, a t t nu först märker han, a t t bönen n å t t
fram: »Han har givet mig Almagt i Dr0mmenes Rige». Och kom­
mentaren ger ännu tydligare uttryck å t tjuguåringens psykolo­
giska reflexioner och självrannsakan. Det har n u blivit uppenbart
för honom, a t t denna intensiva bön är förbunden med stark makt­
strävan och a t t den liksom drömmeriet bottnar i en viss slapphet
och dådlöshet. »Dette er et meget vigtigt Digt i Samlingen og e t
godt Digt. Det viser nemlig den Higen efter Magt der i Förbin­
delse med en vis Slaphed dog til syvende og sidst er Dr0mmeriets
Ophav.»1 Det finns också en tämligen samtida dagboksanteck­
ning om bönen, aforistiskt utformad i opposition mot den kon­
1
Jfr Fru Marie Grubbe (I, 112): »der laa dog tillige til Grund for alle disse
gudelige 0velser en halvklar Lyst til Magt, e t halvbevidst Haab o m at bliv e en
af de udvalgte Fromme
».
fessionella uppfattningen a v bönen som kontakt med Gud. »B0n
er Lyrik», förklarar Jacobsen. 1 Hans mening torde vara i över­
ensstämmelse med Feuerbachs åsikt, a t t bön likaväl som lyrik ä r
en form, vari människan uttrycker henne övermäktiga känslor
och sinnesrörelser, sina innersta önskningar, 2 a t t bön innebär en
självberusning, vilken tänkaren genomskådar som illusion.
Även om dikten får anses vara skriven efter Jacobsens bekant­
skap med Feuerbach, kan den därför gott vara personligt upp­
levd; vore den det icke, skulle icke själva motivet f å sådan vikt
för honom, a t t han ständigt p å n y t t måste återvända till det.
Hos Feuerbach mötte Jacobsen sina svävande aningar uttryckta
i kritisk form. Till själva tvivlet om Guds existens kom vid mötet
med filosofen insikten om a t t det egna jagets reaktioner kunde för­
klaras helt rationalistiskt. Det ligger något djupt upplevt i orden
i Niels Lyhne om den unga människans möte med tidens banbry­
tande idéer och om den hänförande upptäckten, a t t man själv gått
och grubblat över de problem, som debatteras av ledande tänkare
och vetenskapsmän. Det var, säger Jacobsen, »som Brag af Kol­
leslag paa Tempelmure, som Hvin af Davidsstene paa Flugt mot
Goliathspander og som sejerssikker Fanfare. Det var som a t h0re
sig selv tale i fremmede Tunger, med fremmed Klarhed og fremmed Magt om det, der var Ens dybeste, inderste eget.» (II, 87.)
Från 1868, som tycks vara det år, då Jacobsens ungdomskris
nådde sin höjdpunkt, finns en annan Hervert-Sperringdikt, vilken
också framställer en bön, denna gång riktad till Gud och i för­
tvivlade ordalag blottande den kamp han förde med sig själv.
Gud, frels m i g dog, e n d k a n d e t ske,
E n d k j semper j e g i m o d ,
M e n faar ej snart j e g Freisen se,
Forsvinder a l t m i t Mod.
1
Anteckning i kollegiehäfte med påskrift: »Breve fra J . P . Jacobsen til Forskjellige. 1868», Kaps. VI, E n Cactus (jfr III, 22, 302). Se också Udkast til
en Evolutionslœre från början av 70-talet, V, 319: »Lad os heller sige at Kunst o g
Religion er det samme, Intuition, Folelse, guddommelig Inspiration».
2
Jfr Feuerbach a. a. 157.
Gud, frels m i g d o g af D r ö m m e n s A r m ,
Styrt Himlen n e d p a a mig,
S l y n g L i v e t s Bolger m o d m i n B a r m ,
S a a skal j e g t r o p a a dig.
(IV, 18.)
Den religiösa brytning, som denna dikt speglar, får e t t ännu
vildare, mer »titaniskt» uttryck i en dagboksanteckning från den
4 april samma år:
»Hvis der var en personlig Gud og jeg troede paa ham, vilde jeg bede, saa
Haaret paa hans Hoved vilde rejse sig, o g h a n s e l v af Forfserdelse o g A n g s t
sende s i n Dodsengel til m i g o g tsemme m i g i Paradis v e d Kjedsomhed, for
a t ikke H e l v e d e m e d m i g i Spidsen skulde sejre o v e r H i m l e n . Men nu
troer jeg ikke, beder altsaa ikke — men onsker — faaer ikke, men dremmer.»
(III, 15.)
Han är n u fullkomligt övertygad om a t t bön, önskan och dröm i
lika mån beror p å maktbegär och verklighetsflykt och a t t vädjan
till en allsmäktig Gud allenast betyder e t t erkännande av ens egen
oförmåga a t t skapa sitt öde, a t t »B0n er Lyrik», eller som det slut­
giltigt utformas i Niels Lyhne, »at Guder vare Dmmme og at det var
en Dmm han flygted til, saasnart han bad, lige saa godt som han i
gamle Dage, naar han kastede sig i Fantasteriets Arme, havde
vidst det var Fantasteri» (II, 288).
Det kan knappast vara en tillfällighet, a t t Jacobsen samma
dag, strax intill ovanstående dagboksuttalande, har ett (tämligen
vanställt) citat u r Kierkegaards Diapsalmata. H a n uttrycker vis­
serligen sitt ogillande a v det, men förmodligen är det den för­
bryllande — och oriktigt återgivna — formuleringen han anser
vara »Sludder». Jacobsen citerar u r minnet: »Mit Liv er delt i t o
(Virksomheder) Tilstande: enten dr0mmer jeg vaagen eller dröm­
mer sovende o: enten onsker jeg vaagen og faar det som Drom,
drommende eller jeg faar som Virkelighed sovende! — Hvilket alt
er Sludder!»1
1
Båda citaten i Kaps. V, H . S., kollegiehäfte med påskrift J . P . Jacobsen 1867,
Botanica. Jfr S. Kierkegaard, Samlede Vœrker I , 1901, 12: »Min Tid deler jeg saaledes: den halve Tid sover jeg, den anden halve drömmer jeg. Naar jeg sover,
drömmer jeg aldrig, det var Synd; thi at sov e det er den hoieste Genialitet.» Ja­
cobsen själv anger, att aforismen härstammar från Diapsalmata, och den kan inte
vara identisk med någon annan.
De otvivelaktiga överensstämmelser i synen p å religionen, som
forskningen funnit mellan de t v å kontrasterna Kierkegaard och
Feuerbaeh 1 , förklarar hur Jacobsen samtidigt kunnat tillgodogöra
sig intryck från båda.
Nils Erdmann 2 har sammanställt några uttryck för Jacobsens
religiösa trots under ungdomsåren — Hervert-Sperring dikten Saa
er nu da Jorden en Kobbertyr,3 dagboksanteckningen om bönen och
novellen Udlœndinge — med skildringarna i Niels Lyhne av hjäl­
tens intensiva bön vid Edeles och barnets död. Den av Erd­
mann nämnda novellen Udlœndinge ingår i cykeln En Cactus
springer ud och kan dateras till c:a 1868 (III, 305). Den är till
hela sin karaktär en oppositionsskrift mot den ortodoxa uppfatt­
ningen a v fromhet och vill visa trångsintheten hos folk, som låtsas
företräda den offentliga moralen. Jacobsen kommenterar den så­
lunda: »'Udlœndinge' haaber jeg er som en velproppet Sodavandsflaske: Indignationen spsender og trykker paa Formen, men den
slipper ikke l0s.» (III, 316.) Där förekommer mycket riktigt en
situation, som kan betraktas som ett utkast till de ovannämnda i
Niels Lyhne. E n förtvivlad moder anropar förgäves Gud om hjälp
för sitt sjuka barn. »Hold op, Vorherre! lad ikke Sygen tage saa1
Enligt Brochner, som säger sig h a kommit in p å dessa spekulationer genom
e t t yttrande a v Kierkegaard själv (jfr Det 19. Aarh., 1876—77, 349), kan»foruden
den Troende, der i Lidenskab fastholder den [kristendomen] som Sandhed, kun
den opfatte dens Vaesen, der i Lidenskab forkaster den.
Feuerbaeh og
Kierkegaard stemme overens i a t bestemme Religionens Forhold som e t s u b j e c t i v t , om end Subjectivitetens Art opfattes forskjelligt;
i at hsevde
Kategorien: d e n E n k e l t e for den Religiöse.» Problemet om Tro og Viden,
125. Brochners uppfattning delas a v Hoffding i Philosophien i Tydskland efter
Hegel, 1872, 75, och har i modern filosofisk forskning bestyrkts. Jfr t . ex.
S. Rawidowicz, Ludwig Feuerbachs Philosophie, 1931, 347, och Torsten Bohlin,
Kierkegaards dogmatiska åskådning i dess historiska sammanhang, 1925, 409 ff.
2
A. a. 195 ff.
3
»Saa er n u da Jorden» är a v Jacobsen kommenterad: »68. Kbhvn. Ikke
daarlig.» (IV, 152.) Den är starkt blasfemisk; Gud kallas en »Phalaris grum».
Om tyrannen Phalaris hade Jacobsen f. ö. påbörjat en större dikt (se IV, 154).
Jfr också Kierkegaards Diapsalm, a. a. 3, vilken tycks ha gett Jacobsen uppslaget
till »Saa er n u da Jorden». »Det gaar ham [diktaren] som de Ulykkelige, der i
Phalaris's Oxe langsomt piintes v e d e n sagte lid, deres Skrig kunde ikke naae
hen til Tyrannens 0 r e for at forfaerde ham, for ham lode de som sod Musik.»
ledes i hende, hjelp hende, se, hvor hendes Hsender knytte sig, se,
hvor hendes 0 j n e se paa mig om Hjelp! o Gud, det er Synd af
dig!» (III, 58.)
Från samma tid som Udlcendinge och likaså avsedd a t t ingå
i Cactuscykeln är Gurresange. I ännu starkare ordalag återkom­
mer här anklagelserna mot himlen och de vilda utbrott a v smärta
och trots, som är betecknande för Jacobsens »blasfemiska» period.
Herre, v e d d u h v a d d u gjorde,
D a d u T o v e fra m i g tog?
V e d d u , a t d e t v a r m i t sidste
Fristed, hvorfra d u m i g jog?
Herre, rodmer d u e j af S k a m ,
D e t v a r d e n F a t t i g e s eneste L a m !
(III, 69.)
Vilhelm Andersen säger med r ä t t a (a.a. 213), a t t det ligger en
ung titan begravd i Jacobsens diktning. 1 Den lidelsefulla upp­
rorskänsla, som genomgår största delen a v hans mera betydande
ungdomslyrik, talar också för a t t däri speglas den avgörande kri­
sen i hans liv, vilken räckte ända fram mot 1869, då han ännu i
dikten Monomani förtvivlat kämpar för a t t slita sig definitivt
loss från barndomstron. 2
O g Stormen er Guds Tanke,
H a n s stserke klare T a n k e ,
O g d e t er m i g , d e n v i l ,
I S t y r k e o g Klarheds
D o b b e l t e Rsedsel!
1
Bland Jacobsens diktmanuskript (Kaps. IV, Digte) finns utom en tysk
Prometheusdikt också följande rader p å löst blad från samma tid:
Prometheus.
Forgjaeves strammer jeg de staerke Sener
A t bryde Jernets smsedelige Baand.
Bland Jacobsens papper finns vidare e n utmanande Merlindikt och frag­
mentariska utkast till en Phaetondikt, vilket allt visar, hur han sysslade med
titanmotiv vid mitten a v 60-talet.
2
Dat. 2/1 1869, IV, 155, se närmare nedan s. 68, 71 f.
M e n j e g v i l ikke, D o d e n v i l jeg!
Min Sjael skal s k j selve bort
S o m e n H u l e s forvirrede E k k o ,
O g h a n vil, h a n v i l dragé d e n t i l sig
I e t stserkt, f u l d t t o n e n d e Dron! . .
(IV, 68.)
Detta är varken den veke drömmaren från den populära Jacobsenbilden eller den »glödande fritänkaren» fullständigt »uden Spor
af religi0s F0lelse» enligt Edvard Brandes' karakteristik i nek­
rologen.1 Det är en man med e t t lidelsefullt temperament, för
vilken den religiösa frågan blivit så våldsamt brännande, a t t han
känner vansinnet ligga p å lur.
Jacobsens depression måste h a varit mycket allvarlig hösten
1869. Trots behärskningen ligger det en viss bitterhet i vad
han en gång skriver hem: »Jeg faar i det Hele ganske godt
a t vide, hvad det er a t fsegte sig igjennem.»2 Det ä r av vikt
a t t betona de tunga bekymmer för sitt uppehälle han kämpade
med. Med kännedom om dem förstår man bättre de mörka to­
ner, som präglar hans diktning dessa år, och man får e t t starkt
intryck a v vad det kostade honom a t t uppnå den uthållighet och
fasthet, som i hans mogna ålder kännetecknar honom som dik­
tare och människa. Det »flyktiga» och »splittrade» övervanns nu.
Jacobsens karaktärsdaning hade redan skett, innan han bibragtes
vetskapen om den obotliga lungsjukdomen. I e t t brev till en
vän, okänt vilken, skriver han den 23 febr. 1869 och ber om e t t
lån samt uttalar sig uppriktigt om sitt tillstånd:
»naar der k o m m e r e n R e g n i n g o m Morgenen, er hele D a g e n odelagt for
m i g , j e g k a n hverken laese eller taenke, j e g saetter m i g stille i m i n S o p h a o g
speculerer p a a m i n e ulykkelige Afairer, hver Dag gjer mig mere og mere
1
Politiken 1/5 1885.
Odat. brev. E t t brev med samma stil, bläck och papper dat. 16/11 1869.
I det här citerade talar han om att »Bladene falde af Trseerne og Regnen pidsker
paa Ruden men Stormen rusker i Skiltene, det er e n god Tid a t laese i, ifaid man
har Raad til at fyre i Kakkelovnen, hvad jeg n u ikke har og Raad til at gaa ud
har jeg heller ikke, thi e n tynd Frakke hvis ^Ermefor lsengst er forsvundet skytt er
kun daarligt mod Kulden og min gamle Overfrakke, t0r jeg ikke tage paa, jeg
vilde vist faa Gadedrengene efter 'den pjaltede Student'». Förmodl. okt. 1869.
2
nervens og pirrelig.
D u s y n e s naturligvis a t d e t er e t underligt
B r e v , m e n dersom d u k j e n d t e d e n Fébertilstand j e g gaar i, v i l d e d u u n d s k y l d e m i g . D e r er n o g e t s a a harmeligt i , a t d e t a t m a n ikke h a r t o rode
S t y k k e Papir, skal odelsegge E n s hele T i d o g hindre E n i sine Studier m e d e n [ s ]
m a n i m o d s a t F a i d k u n d e l e v e g l a d o g sorgfrit, o g s a a t i l m e d v i d e a t m a n
egentlig h a r disse Penge; m e n b l o t i k k e n u . » 1
Dessa ekonomiska besvärligheter, som gjorde honom starkt be­
tryckt och bringade honom u r balans, kan till en del förklara de
symptom p å disharmoni och neuros, som dikten Monomani lå­
ter ana.
Det påfallande anspända och obalanserade i Jacobsens reli­
giösa inställning vid 60-talets slut undgick inte den klarsynte
Georg Brandes, som vid sin första, annars mindre lyckade kon­
frontation med Jacobsens dikter gjorde några påpekanden i den
riktningen. D å Jacobsen efter det ofta omtalade första besöket
hos Brandes hösten 1869 (S. S. I I I , 39) fick sina alster tillbaka,
åtföljdes de a v en ganska frän kritik. Följande ord, vilka bär
vittne om Brandes' psykologiska träffsäkerhet, gav nog Jacobsen
något a t t tänka på: »Jeg har udskilt nogle Traek, der synes mig
mere eiendommelige end de andre. En vis Sensualitet og en Tilboielighed til Blasphemier. Det sidste er isaer fremtrsedende i det
Stykke, der har Överskrift 'Ulykkelig Kjserlighed';2 men selve
Indholdet er her aldeles barokt. Det forekommer mig a t det
blasphemiske Standpunkt kun er et Overgangstrin; den Magt
man anerkjender, k a n man ikke spotte, fordi den for E n staaer
som Magt; den man ikke anerkjender, kan man ikke haane, fordi
den ikke er til for En. Frivolitet, Gudsbespottelse etc. synes mig
1
23/2 1869. Jacobsen syftar här p å det arv p å 200 Rdlr, som han mot­
tagit men icke disponerade över. D å det gällde att inköpa ett mikroskop lyckades
han emellertid genom en bestämd uppmaning till fadern få sina pengar och
därmed mikroskopet. Detta behövde han nödvändigt för den undersökning a v
Danmarks desmidiaceer, med vilken han erövrade Universitetets guldmedalj
våren 1873. (Framgår a v ett brev till fadern, publ. a v H . Brix i Nationaltidende,
Aftenudg., 7/6 1922 och dat. 8/12 1870.)
2
Ulykkelig Kjcerlighed är en lång, kosmisk fantasi, satiriskt skriven och
mycket obetydlig. Ang. det övriga som Brandes fått se a v Jacobsens dikter,
jfr nedan s. 85, not 4.
Producter af en Övertro, hvorved der i Poesien ikke k a n hviles,
og hvis Rolle sikkert er udspilt.»1 Den »Tilb0ielighed til Blasphemier», varom Brandes här talar, blev Jacobsen icke så snart
a v med, ehuru han säkert lade kritiken, för a t t inte säga repri­
manden, p å hjärtat. I en senare dikt, Faar edrengen? har han en
kvick, men i grund och botten r ä t t bitter uppgörelse med Vår
Herre och har här lämnat sitt lilla ironiska bidrag till teodicédiskussionen. Av de hädiska funderingar Faaredrengen bryr sitt
huvud med kan anföras följande:
N e j , G u d er s o m P e r Persen,
H a n gjor slet i n g e n Ting,
O g derfor h a r d e t H e l e
N u s a a forkert e t Sving.
D e t regner, naar v i bjerger,
O g ogsaa naar v i slaar,
H v e r t Foraar h a r v i Torke
O g Blaest h v e r G a n g v i saar.
O g h a n er d o g almaegtig
O g g j or s o m h a n har L y s t ,
J e g v i l d e b y t t e Gaarde
M e d N i e l s i Aider strost .
*
I.
Det religiösa problemet i Hervert Sperring är nära förknippat
med motivlinjen dröm — verklighet, det arv från romantiken J a ­
cobsen aldrig helt skulle frigöra sig från. 3 Drömmotivet hänger
i sin t u r också samman med det erotiska problemet. Sinnes­
livets frestelser och smärtsamma erfarenheter håller p å a t t gå u p p
för Jacobsen. »Historien» bakom Atheisten känner vi inte, men
dikten Drom (IV, 16) i Hervert Sperring, vilken skulle ha fram­
1
BreweJcsl. III, 107.
IV, 82 f. 157, dat. 21/1 1870.
3
Steffen Steffensen, Rilke og VirJceligheden, 1944, 87, har senast framhållit
»det centrale Problem, som Jaeobsens hele Produktion drejer sig om, Vanskeligheden v e d at gaa fra Drom til Virkelighed».
2
kallats a v denna hemliga »historia», står märkligt nog i kontrast
till hela cykelns verklighetsbejakande motto: »Der hjselper e j
Dromme saalidt som Digt / E r Fondet end aldrig saa stort og rigt»,
hämtat från den dikt, som kallas den viktigaste i samlingen (IV,
25, 151). Drom är i stället en hymn till fantasi och drömliv. Den
stammar från sommaren 1867, medan en del dikter med verk­
lighetsprägel tillkommit året efter och tydligen företer en ut­
veckling. Det framgår a v En begavet ung Mands Dagbog (III, 8),
a t t det var i slutet a v 1867 Jacobsen med eftertanke läste Peer
Gynt, något som kraftigt måste h a bidragit till den under 1868
nyvunna insikten om det osunda i drömmeriet. H a n kommer
det året också in p å studiet a v Poul Mollers aforismer — lik­
som Kierkegaards Diapsalmata förebilder för hans egna — och
även det bör h a verkat i samma riktning. Samtliga dikter från
1867 kan sägas förhärliga drömlivet, men är i diktcykeln till synes
inkonsekvent blandade med senare dikter, i vilka han t a r avstånd
därifrån. E j ens med Jacobsens egen tolkning, nämligen a t t
Hervert först lyckas befria sig från drömlivet men förlorar sin
älskade och då p å n y t t faller offer för detta, utgör de någon logisk
följd. Hervert slits från den ena stämningen till den andra. I
Dmrn lyder det:
B l i v , o b l i v i dine D r ö m m e s Verden,
H i g e j m o d L i v e t s virkelige Faerd!
D e t har k u n N a t s o g Middagslysets F a r v e ,
D r ö m m e n har e n e Morgenrodens S k j ser; —
Med andra ord, endast i drömmen, som hopp och aning, finns
lyckan. Men icke blott i livet utan också i döden är drömmaren
den lyckligast lottade. H a n har inte varit fästad vid själva till­
varon med så starka band, därför kan han slitas loss utan svårig­
het. Hela hans värld följer honom i graven, det är alltså inte
något eller någon, som han känner det tungt a t t lämna.
D o r d u o g h a r l e v e t , d o d er d u Livets,
A a n d e n v i l d a s ö g e t i l J o r d e n igjen;
D o r d u s o m Drömmer, d o d a k a n d u rolig,
H e l e d i n Verden m e d d i g blegner h e n . 1
1
Jfr också Solnedgång (IV, 42) och Naar en Gang (IV, 31 f.), spec, följande
J . P . JACOBSEN 1868.
Medaljong av J . Takanen. I Thisted Museum.
Den i romantikens dikt vanliga själskonflikten dröm—-verklig­
het brukar anses utmärkande för den s. k . »estetiska» människo­
typen. 1 Denna typ, som övertagits a v det senare 1800-talet, hade
i Danmark utom a v Poul Moller och Kierkegaard särskilt kritiskt
behandlats av Egede Schack. Dennes roman Phantasterne (1858)
finns bland de f å bevarade böckerna i Jacobsens bibliotek,2 märkt
med Anna Michelsens namn.
Den sensualistiska bakgrunden till dagdrömmeriet och fan­
tastens i religiöst hänseende uppjagade kristillstånd är sugges­
t i v t skildrad hos Schack. A t t Anna Michelsen var en dylik dagdrömmerska ansåg Jacobsen med rätta, och han har j u också
skildrat henne i Niels Lyhnes Moder, som ansåg, a t t »aedru levet
Liv, uden Drommes lyse Last, var ikke Liv a t leve» (II, 15).
Jacobsen var själv en drömmare, men det är dock beteck­
nande, a t t Anna Michelsen förekommer i samband med själva
incitamentet till Hervert Sperring. Det var en kväll hemma hos
hennes familj, som Jacobsen hade hört berättas om en man, vilken
efter a t t ha lyssnat till ett musikstycke om älvor under en natt­
lig vandring i skogen själv råkade u t för älvorna och dagen därpå
hittades avsvimmad. E n liknande upplevelse säger sig n u J a ­
cobsen h a haft, då han en annan afton våren 1866 gick hemåt
genom Lykkesholms Allé i Köpenhamn. »Der duftede staerkt af
Lonblomster (Acer) og nysudsprungne Balsampopler, hvilket i
Förbindelse med Maanens underlige Belysning vakte en vis bakkantisk Stemning hos mig, i hvilken Fortaellingen om Elverdandsen gik op for mig i 'Aand og Sandhed'.» (IV, 149.) Denna episod,
vilken a v Vilhelm Andersen3 fint har spårats både i den scen
i Fru Marie Grubbe, där Ulrik Frederik drömmer om Marie en
afton, då lönnen blommar, och i Niels Lyhnes kvällspromenad
rader i den sistnämnda:
•,
Vil da Aanden ej tilbage Isenges
Til det Baand, der her til Jord den bandt?
Vil den onske ej igjen at staenges
Ind i Buret, hvortil den var vant?
1
K . J . Obenauer, Die Problematik des ästhetischen Menschen in der deutschen
Literatur, 1933, 179 f.
2
J . P . Jacobsens Stuer i Thisted Museum.
3
III. Litt. IV, 209, 218 ff.
hem från fru Boye, då alla toner och dofter strömmar honom till
mötes och även han kommer i samma »backantiska» upphetsning,
sammanhänger alltså med något intryck Jacobsen mottagit i Annas
miljö och synes ha kommit omedelbart på papperet i rent lyrisk
form. Bland hans diktfragment finns nämligen en liten lapp, där
hela sceneriet, även balsampopplarnas och lönnens berusande doft
återkommer.1 Denna ofullbordade strof ger icke blott en tyd­
lig bild av i hur hög grad hans talang av naturen var lyrisk,
den är också ett tecken på vilka mäktiga sinnesintryck han
måste ha erfarit, eftersom minnet av detta ögonblick etsade sig
så starkt in, att det i detalj kunde beskrivas mer än tio år se­
nare. Upplevelsen får nästan karaktär av ett uppvaknande till
medvetande om sinneslivet överhuvudtaget. Överst på manu­
skriptet står en ensam rad:
S o d t kryddret af L011 o g af Popler
och längre ned:
S y n g o m Sommernattens R o
O m d e n s Tungsind o g d e n s Mildhed
J e g i N a t i Sko v e ns B o
F a n d t e n h e d backantis[k] Vildhed
L u f t e n bolger m i l d o g sval!
(Nej bedovende narchotisk)
N e j m e n f u l d af D u f t e n s F l a m m e r
Maanelysets g y l d n e Slange s n o e sig
o m Sko v e ns Stammer. 2
Med »älvdansen» menar Jacobsen den stämning av sensuellt
drömmeri och erotiskt begär, som Hervert kämpar mot och
slutligen dukar under för. Allra närmast älvmotivet kommer han
i den sista dikten, Herverts Dod (IV, 52 ff.), där hjälten överväl­
digas av de erotiska drömmerierna, som han tidigare lyckats be­
tvinga men som nu stiger upp ur graven och vill förgöra honom.
De tar gestalt av »Elverpiger» i skogen, som frestar vandraren
till den ödesdigra dansen:
1
2
Kaps. IV, Digte.
Rad 5 ändrad från »sval og mild», rad 6 överstruken.
Barndomsminderne, v e d S a n g b e t v u n g e n
Skifted' H a m o g v o k s e d ' o p i Magt,
O g af Glemsels m o r k e N a t opsungen
S t o d h a n s Drommeverdens l y s e P r a g t .
Store Blomsters farverige Kroner
A a b n e d ' s i g o g spredte herlig D u f t ,
Underskj onne, fulde, rige Toner
K l a n g f r a J o r d o g Bl o m s t e r o g f r a L u f t .
L y s i staerke, brede Farvebolger
Styrted' s i g f r a H i m m e l b u e n n e d ,
F a g r e Mor, s o m i n g e n Klaedning dolger,
Laegge s i g v e d klare Kilder n e d .
I n d i D r o m m e k r e d s e n raskt h a n springer,
K y s s e r , favner, t r y k k e r til s i t B r y s t ,
O g m e d S k y g g e r n e i D a n d s s i g svinger,
F y l d t af maegtig overvsettes L y s t .
E n samtida diktsamling, som Jacobsen synes h a känt till, efter­
som han gett den i present till Anna Michelsens syster Emma, var
naturforskaren V. Bergs0es 1867 utkomna I Ny og Nœ. P å boken
hade Jacobsen skrivit det litet anspråksfulla Heinecitatet: »Nur
durch Leiden wird der Mensch ein Mensch»,1 ett motto, som Mkaväl
kunnat passa p å hans egen Hervert Sperring som p å Bergs0.es, även
i religiöst hänseende besläktade dikter. I samlingen finns en
dikt, Huldrens Roser, vilken visserligen handlar om sjöjungfrur
men har samma sensuella stämning, skapad av doft och klanger,
stigande upp från naturen, som kännetecknar Herverts Dod.
O g i Lynets Belysning
saa' j e g Blomsternes K r a n s
v u g g e n d e s i g i sselsom
v i l d o g svaevende D a n s .
1
J . P . Jacobsenautograf: V. Bergsoe, I Ny og Nœ, 1867. Exemplaret
bär påskriften: E . E . M. Michelsen fra J . P . Jacobsen. 28 April 1867. —
Nur durch Leiden wird der Mensch ein Mensch. Heinrich Heine. (Meddelat a v
Dr. phil. A. Henriques.) Jfr dagboksanteckning 20 juni 1867 (III, 8).
L e t s o m legend© Huldrer
s t e g d e af D y b e t s Gem,
flere, bestandigt flere
d u k k e d af V o v e n frem.
O p fra d e morke Vande
l o d s a a sselsom e n Klang;
Toner drog g e n n e m L u f t e n ,
formede s i g til Sang. 1
E t t flitigt studium a v E . A. Poe vid slutet a v 1867 satte Jacob­
sens fantasi i rörelse. Den 17 december skriver han: »Idag
skrevet Digtet: 'det er dejligt a t leve i Dr0mmenes Land'. Lsest
i Phantastiske Fortsellinger af Edgar Poe.» Och dagen därpå:
»Skrevet Digtet: 'o husker du Moder den Gang jeg var lille'.
Leest Edgard Poe u d og Digte udgivne af Christian Winther 1868.»2
H a n har alltså växelvis läst Poe och själv författat. Spåren
a v Poes morbida konst visar sig kanske främst i den s. k.
Panarabesken (En Arabesk i En Cactus springer ud), vilken märk­
ligt nog är daterad så tidigt som 1868 (III, 52 ff, 305), och i ara­
besken Monomani, daterad 2/1 1869 men, såsom Borup visat, av­
sedd a t t ingå i Cactuscykeln som Arabesker I före Panarabesken
och tydligen utarbetad jämsides med denna under sommaren och
hösten 1868.3
Det intresse för patologiska själstillstånd och abnormpsykologi,
som hos Jacobsen nådde sin kulmen först omkring 1870, väcktes
måhända redan under de ingående och forcerade Poestudierna i
december 1867. Närmast måste Poe h a fascinerat Jacobsen som
drömskildringens och det fantastiskas mästare, så upptagen som
han själv vid denna tid var a v drömlivets problem. Naturveten­
1
V. Bergsoe, Poetiske Skrifter VII, 1907, 243 f.
III, 11. A v Christian Winther utgavs ej någon diktsamling 1868. D å Jacobsen
gör anteckningen den 18 dec. 1867, avser han förmodligen Nye Digtninger, Fortcellinger og Digte af danske Forfättere ved C. Winther, 1867.
3
Det a v Borup (III, 305, Laeg I X ) nämnda kollegiehäftet med rubrik »J. P .
Jacobsen. 1868», innehållande anteckningar från Bornholmsresan sommaren 1868,
har sid. 4 (skrivet nedifrån och upp) förteckning över v a d som skulle ingå i En
Cactus springer ud. Däri upptages En Arabesk, osäkert vilken av de båda som
åsyftas. Någon »arabesk» ingick ej i den tidigare, a v Borup i Laeg V I I I angivna
planen.
2
skapligt orienterad liksom Poe har Jacobsen kunnat intressera sig
för dennes metod a t t genom analys a v somnambula tillstånd söka
n å kontakt med undermedvetna strömmar i själslivet. Under vå­
ren 1868, då han arbetade med Philosophicumstudierna, börjar
Jacobsen också, ehuru blott p å halvt allvar, a t t uppteckna sina
egna drömmar (III, 15 ff.). 1
Det är delvis mot bakgrunden a v detta Poestudium man är be­
nägen a t t betrakta Jacobsens »arabeskpoesi» u t a n a t t därför
bortse från det omedelbara sammanhanget med älvpoesien i Hervert-Sperringdiktningen. Som Vilhelm Andersen riktigt uttrycker
det: »Elverpigen i Hervert-motivet er bleven ' E n Arabesk'»,2
något som övergången från den formella konventionalismen till
individualiserad fri vers ej får skymma bort.
En Arabesk, som vid uppläsning för Edvard Brandes framkal­
lade det kända utropet: »Men d u er jo Digter!»3 och som allmänt
betraktas som Jacobsens genombrottsdikt, är dunkel och medve­
tet gåtfull till innehållet, men genom sin starka kolorit och sina
egendomligt associativa bilder är den a v stor verkan. Friis be­
traktar den som en »programdikt», i vilken Jacobsen bryter med
»Guldalderromantikkens Pan»4 för a t t viga sig å t »'Kaerlighedens
Pan', Kserligheden opfattet som en panisk Besaettelse af Sindet».
Hans Brix karakteriserar något närmare diktens uppbyggning och
inre innehåll, då han beskriver den som en »noget ensidigt formet
men meget original Skildring af den store Eros gennem en Flok
Blomsterbilleder, der i Midten samles til Beskrivelse af en Kvindedaemon, hvor omkring slynges Billederne af Henrivelse og Kum­
mer (Solurten og Vintertj0rnen)». 5 Även Hakon Stangerup har
fäst sig vid spänningsförhållandet i dikten mellan erotisk längtan
och pinande smärta. »Digtet rummer paa samme Tid en Stem1
»Ssere o g synderlige Dromme opdromde a v Jens Peter Jacobsen. A n n o
1868».
2
III. Litt. IV, 209.
3
Breve X I V .
4
D . B . L . X I , 311. Speciellt k a n m a n därvid tänka p å Chr. Winthers Den
dremmende Pan, från »de dunkle Skove». Chr. Winther, Samlede Digtninger X ,
1865, 59 ff.
5
Danmarks Digtere, 403.
ning spiret af Dr0m og Laengsel og en ssert forvreden Beskhed,
indhostet af skeptisk Erkendelse.»1 Ingen a v dessa tolkningar
berör dock det säregna intryck dikten ger a v feberdröm med heta,
bizarra hallucinationer, omväxlande med skräcksyner. Det ero­
tiska innehållet är klätt i en form, som mest erinrar om uppjagade
feberfantasier. Möjligt är, a t t man i detta förhållande kan finna
nyckeln både till det personliga känsloläge, varur dikten fötts,
och till dess litterära anknytning.
Håller man fast vid grundtolkningen av Panarabesken som en
feberfantasi eller halvt narkotisk dröm, får man lättare e t t sam­
manhang mellan de till synes disparata element, som de olika
stroferna utgör. Inledningsstrofens fråga:
H a r d u faret v i l d i dunkle S k o v e ?
Kjender d u P a n ?
och författarens eget svar:
J e g har f o l t h a m , 2
I k k e i d e dunkle S k o v e
Medens a l t Tiende t a l t e,
N e j ! d e n P a n h a r j e g aldrig k j e n d t ,
M e n Kjaerlighedens P a n har j e g folt ,
D a t a v a l t Talende.
innebär kanske mindre ett medvetet estetiskt program än en tem­
peramentsyttring. Inför den stilla skogsmystiken, då »alt Tiende
talte», kände Jacobsen sig oberörd, men den viljeförlamande pas­
sion, den sinnenas tysta betagenhet, som driver människan till
undergångens brant, hade han upplevt. Glimtar a v död och van­
sinne föresvävar honom, när han föreställer sig denna vilda lidelses
art, och i den första drömbilden t a r den konkret form.
I solvärme E g n e
Vokser e n saelsom U r t ,
K u n i d y b e s t e Tavshed,
U n d e r tusinde Solstraalers Brand,
Aabner d e n s i n B l o m s t
1
2
H . Stangerup, Danmarks moderne Litteratur, 1943, 29 f .
Ordet felt p å manuskriptet ändrat från det svagare modt.
Jfr faks. III, 306.
I e t f l y g t i g t Secund.
D e n ser u d s o m e n g a l Mands 0 j e ,
S o m e t L i g s rode Kinder.
D e n har j e g s e t
I m i n Kjaerlighed.
Vansinnesmotivet är fullt utfört i den ovannämnda samtida
dikten Monomani: »Jeg er gal! / Men jegkjender mit Vanvid, / Dets
Ophav og dets Vsesen», där jagpersonen föreställer sig, a t t han är
fånge bakom järngaller. Även denne fantiserar om en förlorad
kvinnogestalt, som beskrives i e t t romantiskt bildspråk. Panarabeskens »kvinnodemon» skildras i tredje strofen, som Brix påpe­
kat, i idel blomsymboler:
H n n v a r s o m J a s m i n e n s sodtduftende Sne,
Valmu e bl o d randt i hendes Aarer,
D e kolde, marmorhvide Hsender
H v i l e d e i hendes S kj o d
S o m Vandlilier i d e n d y b e So.
H e n d e s Ord f a l d t b l o d t
S o m iEbleblomstens B l a d e
P a a d e t d u g v a a d e Graes;
Detta kan tyckas vara en annan än flickan i Monomani, som är
fångad i rörelsen:
S a a let, s a a begejstrende l e t
Gaar m i n Elskedes D a n d s
S o m Libellernes F l u g t
Over d e brunlige Sivtoppe.
(IV, 66.)
Av några otryckta varianter till Monomani kan man dock se, a t t
denna dikt inte blott utformades jämsides med Panarabesken som
en sorts pendang, utan a t t även det var med likartade minneskomplex Jacobsen rörde sig i båda fallen. Kvinnan i den senare
har e t t karakteristiskt skratt:
D e r v a r S u k i hendes Latter,
J u b e l i hendes Graad
och detta utförs närmare i en a v de nämnda varianterna tül Mo­
nomani, kallad En Arabesk.1
1
Kaps. IV, Digte.
E n eneste Taare!
M e d hendes Latter b e g y n d t e m i t L i v
H u n l o sig ind i m i t Hjerte
O! D i s s e t u n g e Former o g fuglelette F j e d
O g disse Trsek der stredes naar d e h v i l t e.
H v o r samlede d e t s i g i hendes Latter. 1
I båda fallen ställes också gestaltens betagande yttre i kontrast
till det giftiga i den kärlek hon inspirerar. I utkastet till Monomani heter det:
P a a d e n kvaegende D r u e ligger blaalig D u g
Men det giftige Beer 1er saa skinnende rodt.
I Panarabesken dricker kvinnan honom till »af den giftige Lilies
bisendende Kalk». Därvid går motivet över i sin tredje fas och
förvandlas till en dödssymbol. Hennes gift är dräpande, en man
är redan död för hennes skull, en annan ligger för hennes fötter.
E n surrealistisk tavla målas upp a v e t t dystert vinterlandskap
med en ensam törnrosbuske, som just fäller sina blodröda bär i
den vita snön, glödheta bloddroppar i dödens kyla.
A l t er förbi!
P a a d e n snedsekte Slette
I d e n brune S k o v
Yokser e n enlig Tjörn.
Vindene e j e d e n s L o v .
E t for e t ,
E t for e t ,
D r y p p e r d e n d e blodrode Baer
N e d i d e n h v i d e Sne;
D e glodende Baer
I d e n kolde Sne. —
Den ensamma törnrosbusken, »Tjernen», förekommer som huvud­
motiv i en dikt med samma namn (IV, 79 f., 157), förmodligen
skriven vid samma tid. 2 Den kusliga gravstämningen kring
busken är där ännu mer accentuerad.
1
Läsningen a v raden osäker.
Dateras i Digte og XJdkast till »senest 1870», jfr IV, 157. Sammanhanget med
dödsföreställningar hos Jacobsen framgår a v att ett kollegiehäfte (Kaps. IV,
Digte) bär rubriken. »Döden. E n Arabesk.»
2
O g didhen V i n d e n d a fra T j örnen naaer
D e r f o d e s A n g s t o g [grumme] D r o m m e .
F o r T j örnen er Gravtrae,
D e n s Ro dde r rinde
B l a n d t d o d e Maends B e n . . .
(IV, 80.)
Det slingrande och utstuderade i själva Pandiktens form, dess
»arabeskmönster» a v motsägelsefyllda föreställningar bidrar i hög
grad till dess speciella atmosfär. Det blir därför värt a t t obser­
vera, a t t termen »arabesk» har Jacobsen ofta kunnat finna hos
E . A. Poe, vilken begagnar den i symbolisk och magisk betydelse
och i makabra sammanhang. E n tysk litteraturhistoriker, A. L .
Wolff, har iakttagit ordets förekomst hos Poe p å viktiga ställen
vid hans dödsskildringar.1 Wolff påpekar också, a t t Poe kallat 1840
års upplaga av sina noveller Tales of the grotesque and arabesque.
Givetvis finns ingen anledning anta, a t t Jacobsen varit känslig för
den subtila bibetydelse a v dödsvigd eller med döden förbunden,
som Wolff velat tilldela ordet i dess förekomst i Ligeia, The fall
of the house of Usher, The masque of the Red Death etc., men han
kan h a fäst sig vid ordets associationsrikedom, dess suggestiva,
orientaliska klang och vid dess oförnekliga brukbarhet till a t t
beteckna ett konstrikt sammanflätat bildmotiv. Skräckbilder som
»en gal Mands 0je» och »et Ligs r0de Kinder» pekar också p å in­
tryck från Poe. Själva den trolska, giftiga kärleksliljan, som blom­
mar i »solvärme Egne» och blott öppnar sig »i dybeste Tavshed,
under tusinde Solstraalers Brand», påminner om de giftiga liljor,
som i Poes novell Silence växer i tropiska nejder, där solen
bränner med sitt »röda öga» och regnet förvandlas till blod.2
Den själskonflikt dröm — verklighet, som Jacobsen brottats med
i Hervertcykeln och den erotiska kris, som hela ungdomsdikt­
ningen talar om, får i Panarabesken sitt första verkligt originella
uttryck. Vad Herverts Dod ville återge i mer konventionell form,
den skräckblandade tjusning, som sinneslivet lockar med, blir till
fullt individuell och självständig dikt, Jacobsen är e j längre i
1
Anne Lise Wolff, Tod und Unsterblichkeit: Das Leitmotiv von E. A. Poes
Werk, 1937, 25 ff.
2
E . A . Poe, The works, Edited b y John H . Ingram, I I , 1901, 213 ff.
behov a v e t t alter ego a t t projiciera sina erfarenheter på i berät­
tande form, han fortplantar n u direkt och naket sina fantasibil­
der, så som de växlar i hans medvetande. Men han har e j skri­
vit ifrån sig sin personliga konflikt mellan å ena sidan naturlig
dragning till e t t liv i dröm och längtan, å den andra smärtfylld
insikt om verklighetens krav p å aktiv handling. Den splittringen
lyckas Jacobsen aldrig befria sig ifrån. E n väg mot verkligheten
hade han dock funnit mycket tidigt, vilken skulle bli honom till
stor hjälp för a t t komma u r det akuta kristillstånd, som erotisk
och religiös disharmoni drivit honom in i — naturstudiet.
*
Det har länge varit uppenbart, a t t Jacobsen i praktiken redan
hade anslutit sig till en naturvetenskaplig livssyn, då han i januari
1867 anförtror sin dagbok, a t t hans traktan går u t på a t t »över­
före Naturens evige Love, Herligheder, Gaader og Undere i Digtningens Verden» i en dikt, som icke ville »vedkjende sig andre
Vserker af Guddommen end Naturlovene i videste Udstrsekning»
(III, 3). Det var väl en sådan diktning Brandes långt senare av­
såg med sin tolkning a v begreppet »naturalism», nämligen »at
Grundlaget er Naturhengivelse eller Naturstudium, a t Standpunk­
t e t er taget indenfor Alnaturen og ikke i det dogmatisk Överna­
turlige».1 E n annan fråga är huruvida Jacobsen redan i tjuguårsåldern gjort bekantskap med Darwin och hos denne funnit en
fast förankring för sin nya livsåskådning.
Borup har (V, Indi. X I I ) framhållit, a t t Jacobsen redan det
första året a v sina universitetsstudier (den propedeutiska Philosoficumkursen) genom Rasmus Nielsens föreläsningar kunnat komma
i kontakt med Darwins hypotes om arternas härstamning och
föränderlighet. I det stora hela tycks dock Borup luta å t samma
uppfattning som Friis, 2 nämligen a t t det var först fr. o. m. hösten
1870, d å han började författa de populariserande avhandlingarna
om Darwin i Vilh. Mollers tidskrift (NdaMdskr.), som Jacobsen
1
Det moderne Gjennembruds Mcend, 398.
O. Friis, Selskab for nord. Filologi, Aarsb. / . 1936, 11. »Detailundersogelser
synes a t vise, a t J.'s Darwin-Studier begyndte brat i Efteraaret 1870.»
2
tagit djupare del av Darwins verk On the origin of species (1859)
och den 1868 utkomna The variation of animals and plants under
domestication. Som Joh. Steenstrup hävdade för första gången
1883, under en polemik med O. Borchsenius om Det moderne
Gjennembrud och i synnerhet om Jacobsens r ä t t a t t kallas dar­
winismens introduktör i Danmark, var Darwin ingalunda ett
okänt namn bland danska naturforskare i början p å 60-talet. 1
De naturvetenskapliga tidskrifterna började — till teologernas
stora oro — redan efter Origin of species a t t uppmärksamma
honom, och det är icke osannolikt, a t t det just var genom artik­
lar i dessa, som Jacobsen själv först lärde känna Darwins tidi­
gaste skrifter, 2 men han kan också genom sina bekanta bland
botanikerna, fr. a. genom sina båda lärare och beskyddare, prof.
Joh. Lange och docent Didrichsen, eller sin vän, den ovannämnde
läkaren Erik F r senkel, h a hört honom diskuteras. Redan 1864
1
Jfr signaturen p. i Dagbladet, 12 juli 1883, »Darwinismen i Danmark eller
det maerkvaerdige Aar» och O. Borchsenius' svar 14 juli 1883. Se även Joh.
Steenstrup, samma uppsats, i Fra Fortid og Nutid, 1892, 130 ff. D e »saerlige»
föreläsningar om Darwins lära, som Steenstrup säger skola h a hållits 1867 eller
1868 kunna icke återfinnas i Aarbog for Kjobenhavns Universitet. . . 1864—71. Udg.
af C. Goos, B d II, 1884, 134—148. Uppgiften ifråga kan dock kanske avse Johs.
Steenstrups faders, J . Japetus S. Steenstrups, föreläsningar vårterminen 1869
»Vejledning til Opfattelse og Forstaaelse af nogle af Zoologiens nyeste Skrifter»,
a. a. 151.
Vad angår frågan o m Jacobsens rätt att kallas darwinismens introduktör, finns
det en antydan om att han själv ansåg sig h a haft vissa förtjänster i det fallet.
P å e t t litet brevkort i Uppsala Universitetsbibi. (sign. X 237) till E . von Zoller,
utgivare a v ett konversationslexikon, skriver han, att han i »flere Afhandlinger
kaempet for Udbredelse af de evolutionistiske Theorier, der först v e d ham blev
almindelig bekjendte i Danmark» (4/12 1880. Thisted).
2
D e långa, refererande artiklar o m Darwins On the origin of species, som
Tidsskrift for populœre Fremstillinger af NaturvidensTcaben hade 1863 (Raekke I I ,
B d 5) har Jacobsen knappast läst — han var då 16 år — men däremot
kan han möjligtvis p å grund a v sitt botaniska intresse h a uppmärksammat den
artikel, som samma tidskrift hade 1865 i sitt sista nummer (Raekke III, B d 2,
273), Om Orchideernes Befrugtning ved Insekter af Charles Darwin i Udtog ved
M. T. Lange. Denna uppsats hade såsom särskilt intressant framhållits a v an­
mälaren i Dagbladet (15 febr. 1866). Uppsatsen, som hade ett litet inledande av­
snitt om Darwins idéer överhuvudtaget, följdes a v en annan o m de människoliknande aporna efter Huxley's Evidence as to man's place in nature, 1864, där gi­
vetvis också Darwin nämns.
hade Jacobsen träffat professor Lange, 1 som tagit vänligt hand
om honom, och fr. o. m. 1866, medan han ännu gick i skolan, var
han medlem i Botanisk Förening i Kjobenhavn, där denne var
ordförande. 2 1867 hade han delgivit Lange sitt och sin vän M. N .
Nielsens växtmaterial från Jylland för en översikt av sällsynta
eller nyupptäckta arter, som Lange publicerade. Följande som­
mar tillbragte han p å Bornholm, och därifrån medförde han också
växter till bruk för Langes förteckning. 3 Från denna sommar,
1868, stammar en uppgift av målaren Kristian Zahrtmann, som
träffat Jacobsen i Gudhjem p å Bornholm, a t t denne då in­
tresserade sig för Darwin. 4 Uppgiften måste sägas vara myc­
ket osäker, då den gott kan vara en senare konstruktion — man
visste, a t t Jacobsen snart därefter gjorde sig känd som Darwin­
specialist, och tyckte sig minnas, a t t man hört honom yttra sig i
ämnet — men meddelandet kan ändå vara värt a t t nämnas,
eftersom material för en säker datering a v Jacobsens första stu­
dium i evolutionsteorierna fullständigt saknas.
Hösten 1869 var emellertid utvecklingsteorien aktuell i pressen
och bland vetenskapsmännen, t y vid den stora arkeologkongressen
i Köpenhamn, till vilken kommit botaniker, zoologer, kemister,
geologer m. fl. från hela Europa, deltog även Darwins bekante
motståndare, den konservative antropologen och medarbetaren
i Revue des deux mondes, J . L. A. de Quatrefages de Bréau 5 samt
representanten för »Naturvidenskabernes materialistiske Ret­
ning», den tysk-schweiziske professorn Carl Vogt.6 Under en hel
vecka hade tidningarna referat från kongressens förhandlingar
och utfärder, och det förefaller sannolikt, a t t man i naturforskarkretsar vid universitetet följt med vad som yttrades i syn­
1
Se Linck a. a. 25.
Enl. förteckning i Festskrift udg. af den Bot. For. i Kjebenhavn, 1890, 38.
3
Joh. Lange »Oversigt over de i Aarene 1867—68 i Danmark iagttagne sjeldne
eller for den danske Flora nye Arter», Bot. Tidsskrift, Bœkke I , B d 3, 1869,
68 e t passim.
4
Kr. Zahrtmann, Arbejdsaar. Tilskueren 1914, I , 319.
5
Senare citerad a v Jacobsen i Darwins Theori (V, 79) och Parringsvalget (V,
177).
6
Jfr särskilt Illustrerez Tidende X , 1868—69, 419 ff. Fœdreländet 3/9 1869 och
Dagbladet 28/8, 2—3 sept. 1869.
2
nerhet i diskussionen mellan Quatrefages och Vogt om det brän­
nande utvecklingsspörsmålet, vilket tangerade de flesta av de pro­
blem, som behandlades vid kongressen. Någon riktig klarhet om
när Jacobsen p å allvar tog fasta p å Darwins världsförklaring står
kanske tillsvidare inte a t t få, men det bjuder litet emot a t t tro,
a t t han omedelbart skulle hänge sig å t a t t sätta den danska
publiken in i Darwins skrifter, så snart han själv f å t t tag i dem.
Det skulle vara e t t r ä t t egendomligt sammanträffande, om han,
precis när Vilh. Möller startade sin tidskrift, skulle p å dennes
inrådan vara beredd a t t göra så ingående referat, om han inte
redan var något så när förtrogen med ämnet.
D å Jacobsen redan så tidigt som 1867 drömde om en natur­
dikt, som skulle spegla naturlagarna med deras gåtor, under och
härligheter, tyckte han sig h a funnit en möjlighet a t t kunna
förena de båda livskall han slets emellan. Vilken säkerhetskänsla
och tro p å sig själv måste han därför inte h a erfarit, då han några
år senare i Georg Brandes' bekanta Bergs0erecension i Illustreret
Tidende läste dennes oförbehållsamma erkännande å t Bergs0e för
hans naturforskarblick p å tillvaron. Det är väl känt genom
Jacobsens brev till Brandes, vilket oerhört intryck artikeln
ifråga gjort p å honom genom det stränga stilkrav Brandes där
uppställde för diktaren. 1 Jacobsen kände sig som en natur­
vetenskapsman med litterära ambitioner p å samma sätt som Bergsoe och kunde därför h a all anledning a t t även t a fasta p å andra
än stilistiska synpunkter i artikeln. Recensionen behandlade
romanen Fra den gamle Fabrik och ansågs a v Jacobsen med r ä t t a
vara »overdreven rosende». Mycket i den kunde likväl h a styrkt
honom i hans egna funderingar om a t t en naturvetenskaplig me­
tod i litteraturen icke vore a t t förakta, ja, övertygat honom om
a t t det vorte föredömligt och konsekvent a t t i en modern framställ­
ning gå än längre och anlägga naturforskarens syn även p å det
mänskliga själslivet. Brandes skrev i Bergsoeartikeln:
1
Brev a v 2/5 1877. Breweksl. III, 127 f.; se nedan s. 84 f.
Illustreret Tidende X I , 1869—70, 66—68.
Recensionen i
»Vi h a v e h a f t e n af Filosofien paavirket Poesi, U d l a n d e t har i d e t t e
0 j e b l i k e n af Archaeologien paavirket Romanlitteratur, Indflydelsen
fra
Naturstudiet er ligesaa berettiget, og der er ingen Grund til at koste Vrag paa
det nye Syn, dette giver paa Menneskets Omgivelser og Livets Forhold.
— Her er det nye9 det levende Punkt i hans [Bergsaes] Forfattervirksomhed.
Det Naturforskerblik,
hvormed han befragter den ydre Natur, formaaer han ikke at anlœgge paa det menneskelige Sjœleliv.
H a n betragter
sjeldent sine Skikkelser m e d virkelig Aandsoverlegenhed, h a n seer i k k e
n e d p a a d e m , forklarer i k k e deres Construction, h a n iler o m iblandt d e m
o g tager Parti snart f o r o g snart i m o d . Naturforskeren seer lidenskabslost,
E n t h o u s i a s t e n er bestandig u d s a t for a t t a b e Contemplationens Ligevsegt.» 1
Jacobsen, som vid denna tid växt ifrån Bergs0e, tyckte a t t
boken var svag och måste h a gjort den reflexionen, a t t en natur­
vetenskaplig roman skall skrivas helt annorlunda. Kärnan i
Brandes' resonemang, a t t det gällde för den naturvetenskapligt
utbildade författaren a t t lidelsefritt förklara människans »kon­
struktion», de okända drivkrafterna till hennes handlingar och
impulser, kunde dock Jacobsen u t a n vidare acceptera. Här var ett
fält för forskning, som fascinerade honom. För Jacobsen liksom
för Brandes torde det nämligen redan då h a stått klart, a t t efterromantikens karaktärsskildring var schablonmässig och oäkta. «JEn
n y vetenskapligt grundad psykologi var det som erfordrades och
som Jacobsen önskade experimentera sig fram till. Inflytande
från Darwin p å Jacobsens psykologi före Mogens kan inte fast­
ställas, men a v flera orsaker låg det nära till hands för honom
a t t söka sig till psykiatriens område för a t t utvidga sin människo­
kännedom.
Jacobsens ovan (s. 61 f.) omtalade disharmoni och neuros och
det religiösa grubbel, som speglar sig i hans ungdomsdiktning,
hade kommit honom a t t rent a v börja tvivla p å sitt förstånd. Det
1
Gunnar Ahlström, Georg Brandes' Hovedstromninger, 1937, 232, not 1, har
uppmärksammat, att Brandes genom Bergsoeartikeln ansåg sig h a fått »en
naturvetenskapligt kompetent lärjunge» i Jacobsen. Vad Brandes själv närmast
åsyftade, var, med utgångspunkt från Jacobsens egna ord, sitt inflytande på hans
språk. D e t är den nya »stilarten» han i sammanhanget sysslar med, vilket natur­
ligtvis icke hindrar, att Brandes med sympati såg på den naturvetenskapliga
utbildning Jacobsen ägde och även framhävde denna. Se Det moderne Gjennembruds Mcend, 143—46.
självupplevda i dikten Monomani: »Jeg er gal! / Men jeg kjender
mit Vanvid, / Dets Ophav og dets Vsesen» är omisskännligt, och
den fullständigt frenetiska styrka, med vilken han där framställer
en sinnessjuks tvångsföreställningar, gör e t t ohyggligt intryck p å
läsaren. I denna Jacobsens känsla a v a t t själv vara fullständigt
u r psykisk balans ligger säkert den djupaste orsaken till hans
kretsande kring patologiska sinnestillstånd omkring 1870, men
man bör också beakta e t t märkligt iakttagelseobjekt, som J a cobsen hade i sin närhet. A t t Anna Michelsens utveckling små­
ningom skulle leda till fullt utbruten sinnessjukdom kan ha varit
något, som han innerst inne fruktade. Fragmentet Clara, »Pathologisk Skizze» (III, 106 ff, 317), stammar från våren 1870, och från
samma tid är dikten Ellen om den galna Ellen. 1 Edvard Brandes
misstänker, a t t Ellen står i förbindelse med en »Stemning hentet
f r a Jacobsens Sorg over hin unge Kvindes [Anna Michelsens]
Sksebne».2 P å manuskriptet till dikten finns dateringen 3 april
1870. D å hade Annas sinnessjukdom ännu inte brutit u t . Först
1879 fördes hon till Oringe hospital. A t t döma a v den uppfatt­
ning om Annas natur och sjukdom, som läkarna p å Oringe med­
delat i journalerna, förefaller det emellertid ganska sannolikt, a t t
Jacobsen redan i hennes yngre år kunnat göra vissa observationer
p å hennes själsliv, som låtit honom förstå, a t t hon bar på pato­
logiska anlag.
D å Anna den 17 m a j 1879 intogs p å Oringe, antecknades bl. a.
i journalen, a t t hennes sinnessjukdom (schizofreni) utvecklat sig
långsamt i hennes vuxna ålder, »i det hun gjennem en let Depres­
sion, iEngstelse og e t undertiden noget exalteret Vsesen efterhaanden er gaaet over i sin nuvaerende Tilstand
Sygdommen skal have gjort Fremskridt efter en ulykkelig Kjserlighed
for nogle Aar siden, i det hun, der selv er meget religi0s, elskede
en 'Fritaenker', som dog aldrig har friet til hende.» Hon hade
plågats a v ideer om a t t vara en stor synderska, som begått och
var dömd a t t begå stora missgärningar. Slutligen hade Anna en
gång blivit våldsam mot sin mor och vid ett senare tillfälle sökt
1
2
Der aabnes en Dor, IV, 84 ff., 157, i Digte og Udkast kallad Ellen.
Breve, X L V f. Jfr också Christensen a. a. 29.
tillfoga sig själv sår i högra armen med en kniv, varefter
man ansett det nödvändigt a t t f å henne vårdad. Av vissa
observationer p å sjukhuset framgår, a t t man ansåg hennes väsen
vara livligt, men »habituellt mg sentimentalt og anspœndt». Strax
därefter följer: »men er vist n u som hun er i rask Tilstand». Den
24 nov. det första året antecknar man: »Det gaar ngl. an, dog
undert. baroJcke 0nsker om at faa en Kniv eller desl. som dog have
et stcerkt hyster. sentimentalt Prceg.» Den 20 aug. 1880: »Stadig
sm. mg. sentimentale, pretentiöse, lidt kunstige Vsesen, der aabenb.
er hende habituelt.»
Med hänsyn till denna karakteristik verkar det troligt, a t t Jacobsen tidigt kunnat ana, a t t Anna hade starkt neurotiska tendenser.
Hade han möjligen själv med henne upplevt någon uppgörelse i
stil med den, som förekommer i den originella tredje arabesken »Fra
Husets Tag drypper Snemassen ned» (IV, 76 ff, 157), där den över­
givna kvinnan hotar a t t t a sitt liv och lämnar mannen kall, men
med bävande hjärta? Scenen är så levande beskriven, a t t man
tycker sig se den dramatiskt utspelad framför sig: »Med haanende
Smil mod bedende Laeber / Sorgvilde Blikke og klagende Ord/
Om brudte Lofter og svegen Elskov.»1 Mannen känner ångesten
vakna, men förnimmer ingen sorg, snarare leda, kvinnan gråter
och hotar, men han tror henne inte:
O p m e d Dören!
H u n v a r gaaet.
Mon til Döden!
Spidst h a n smilte:
1
Själva atmosfären, »Gulvtseppernes» och »Hyacinthernes» tid, sättes a v Borup
(IV, Indi. X X ) i förbindelse med Mogens, men han anser (och efter honom E .
Brandes, Politiken 19/12 1928), att innehållet, en uppgörelse mellan e n man och
en kvinna p å gränsen till självmord, återkommer i det berömda uppträdet mellan
Niels och Fru Boye i Niels Lyhne (II, 146—50), och hänvisar särskilt till raden
»Ak, hun torred maaske Graaden, / Ordned sikkert Kjolens Folder, / Efter disse
vilde Knsefald.» I Niels Lyhne innebär dock uppträdet inte alls något tragiskt
för fru Boye, som egentligen bara hade velat »fresta sig» med Niels, något som
Niels också i ett ögonblick a v bitter klarsynthet förstår (II, 148). Snarare är
det väl Lauraepisoden i Mogens (III, 159—63), som man bör peka p å — dit hör
j u dikten också närmast i kronologiskt avseende och, som Borup själv visat, i
formellt.
A k , k u n altfor g o d t h a n vidste,
L i v e t er e n herlig Ska t ,
S o m m a n i k k e f r a s i g kaster,
O m d e n e n d er t u n g a t bsere. (IV, 77.) 1
Stormiga uppgörelser med hårda och obehärskade ord mellan
en man och en hysterisk kvinna spelar en relativt stor roll i Ja­
cobsens begränsade författarskap. Mogens och Laura, Ulrik Fre­
derik och Sofie Urne, Marie Grubbe og Ulrik Frederik, Niels Lyhne
och Fennimore, alla har de känt något av den ödesdigra stämning,
som behärskar den mästerliga tredje arabesken. Hade Anna blot­
tat sig vid något tillfälle och förlorat den behärskning, som Jacobsen ansåg vara kulturmänniskans mask, är det möjligt, att
denna erfarenhet hos honom grundlade uppfattningen om att det
ursprungligt mänskliga visade sig just hos den, som förlorat kon­
trollen över sina själsförmögenheter. Denna tidigt förvärvade
åsikt kan även beläggas på ett mycket sent stadium i Jacobsens
författarskap och var således av genomgripande betydelse för
honom. Till dramfragmentet Anne-Charlotte från 18812 finns
några varianter, där den primitiva människonaturen diskuteras.
Anne-Charlotte fäller en säkert i Jacobsens tanke sant kvinnlig
replik: »Som om man raadede det allermindste over det der er
Ens Natur». Hennes moatjé De Geer svarar då bl. a.: »Se det
meste af Livet det gaar jo dog med at vaenne sig fra den f0rste
Natur. Jeg vil ikke tale ondt om den men egenlig er den dog en
Levning fra Barbariet og det viser sig altid at den meget daarligt
kan forliges med vore saa overordenlig civiliserede Tilstande.»
Ett annat, för Jacobsens uppfattning ännu mer karakteristiskt
utkast till De Geers svarsreplik lyder: »Aa hvad Natur! Ens rigtige Natur den lsegger man jo af efterhaanden som man skal til
1
Jfr också historien om Ermegaard Lynow i Fru Marie Grubbe (I, 247—50).
Ermegaard hade, då Sti Hog övergav henne, tagit »drsebendes Forgift ind og skrev
saa til Sti Hog, at det havde hun gjort for hans Skyld». Den »lede» Sti Hog var
emellertid grym nog att föreslå henne, att som surrogat för det motgift hon bäst
behövde, hans kärlek, skulle hon förtära mjölk och vitlök, vilket han hade hört
också skulle vara nyttigt. Denna parodiska framställning a v arabeskepisoden
kommenterar Jacobson endast med Marie Grubbes strålande replik o m Erme­
gaard: »'Det bitte Lam', sagde Marie og lo.»
2
III, 277—84, 346. D e otryckta fragmenten i Kaps. III, Prosa.
a t leve med voksne Mennesker. Ganske vist der er jo dem der
fors0ger det med deres rigtige Natur, men de bliver i Almindelighed
a t trseffe i Tugthuse og Galeanstalter og saa paa Scenen natur­
ligvis, Romeo og Juliette, Othello og Desdemona.»
Jacobsens första mera ingående psykologiska experiment är det
psykopatologiska brottstycket Clara, där han söker penetrera
det kvinnliga själslivet hos en hysterika. Den hysteriska drömmerskan i OZarafragmentet har nog också ett visst samband med
Jacobsens ungdomsväninna. Detta får sitt särskilda intresse,
eftersom Friis 1 ovedersägligen har visat, a t t Clarafiguren är e t t
utkast till Marie Grubbe, långt innan det historiska ämnet började
sysselsätta Jacobsens fantasi, och a t t alla momenten i den be­
römda episoden i romanen, då Marie kastar kniven mot Ulrik
Frederik, också finns i skissen. Beskrivningen i Clara av »Drengen» och »den lille Pige», som gossen slår och som »knugede Armene
mod Brystet» med en »undertrykt Krampelatter», är liksom skild­
ringen av Marie Grubbes barndomsupplevelser det avgörande för
förståelsen a v den psykiska utvecklingen. Redan om barnet Clara
heter det hos Jacobsen: »Hysteri? — Det var Heltinden.» (III,
108.) När Clara växer u p p till en disharmonisk drömmerska med
starka självhävdelsetendenser, sägs det om henne, a t t hon var en
a v dessa olyckliga, för vilka »Livslyst er Lyst til Magt og Clara
sukkede efter Magt, men hun flygtede for den Folelse af uendelig
Afmagt, — der er det f0rste Skridt mod Livet — ind i Drommenes
taagede Land, hvor Enhver, der vil, er Hersker.» (III, 109.)
Man erinrar sig här Jacobsens ord i Hervert-Sperringdïkten En
Bon: »Han har givet mig Almagt i Dr0mmenes Rige» (ovan s.
56). Den kallt objektiva analysen a v Claras sensuella svärmeri
ger en god illustration till Poul M0llers aforism: »Er det ikke,
fordi man ved, a t Sentimentaliteten skjuler Könsdrift, a t man
ikke lider den hos unge Fruentimmer?» 2
Enligt Jacobsen finns det emellertid hos alla en stark hand­
lingsdrift, och den kan vara så oemotståndlig, a t t »mange'synde'
blot for a t handle» (III, 109). Hos Clara tog den sig det egen­
1
2
Tilskueren 1929, I , 154.
P . Möller, Skrifter i Udvalg. Udg. af V. Andersen, II, 1930, 286.
domliga uttrycket, a t t hon kände en lockelse a t t kasta sig u t
från fönstret. Hon böjde sig då u t över fönsterkarmen, men
greps genast a v skräck, när hon i fantasien såg sig själv liggande
blek och blödande efter fallet, och förfärad drog hon sig hastigt
tillbaka långt från fönstret. Även i detta fall finns det en
parallell i Fru Marie Grubbe. I det otillfredsställda tillstånd Ma­
rie befann sig, d å Ulrik Frederik lämnat henne för en långvarig
resa, kunde hon gripas a v dylika halvt vansinniga impulser. Det
heter om henne: »Der var vel ogsaa kun et Straas Bredde mellem
Vanviddet og denne sselsomme Lystenhed, som betog hende efter
a t udfore en eller anden fortvivlet Handling, blot for a t udfore
den, ikke fordi hun havde mindste Grund dertil, ja ikke en Gang
rigtig onskede det.» (I, 159 f.) Denna lust koncentrerades just
p å a t t kasta sig u t från en höjd och föreställa sig sin kropp lig­
gande blodig p å gårdens kalla stenar eller på a t t bita små sår i
sin egen arm. Manin a t t vilja tillfoga sig själv smärta erinrar
också om sjukdomsjournalens uppgift om Anna, a t t hon försökt
göra sig illa i armen.
Jacobsen skildrar här psykologiska tvångsföreställningar och
tvångsimpulser a v samma a r t som de som förekomma i E . A.
Poes noveller, särskilt The imp of the perverse. I sin utredning a v
vad han menar med begreppet »perverse» låter Poe sin talesman,
den dödsdömde förbrytaren, just framhålla den av många erfarna
magnetiska dragningen hos branta stup, lockande och skrämmande
p å samma gång, som symbolisk för vår oförklarliga lust a t t mot
vår vilja utföra olycksdigra handlingar. 1 Jacobsens tidiga iakt­
tagelser av abnorma själstillstånd har säkert stimulerats av hans
Poeläsning, även om Poeinflytandet först blir verkligt uppenbart
i novellerna Et Skud i Taagen (1875) och To Verdener (1879),2 den
ena behandlande tvångstankens, den andra suggestionens makt.
Från Poe till den medicinska psykiatrien var steget icke långt,
och i början på 70-talet skulle också Jacobsen komma a t t vända
sig till dylika studier.
1
2
A. a. I, 269 f. Jfr också C. Mauclair, Le génie d'Edgar Poe, 1925, 54—57.
III, 182—203, 209—217.
Till karakteristiken a v Jacobsens utveckling under ungdoms­
åren hör slutligen några ord om hans egen uppfattning om sitt
blivande kall. I början a v det för Jacobsens personlighetsdaning
kritiska året 1867 är han ännu oviss, om hans kall är naturstudiet
eller poesien (III, 3), och i slutet a v året gör han sig samvetsfrågor
angående allvaret i sitt diktande. Den 17 dec. 1867 (III, 10) skriver
han: »Hvorfor skriver jeg Digte? For en Gang a t blive ber0mt?
J e g vil ikke haabe det. Fordi det er min Natur, fordi det er mig
n0dvendigt? Det koster mig Anstrengelse a t skrive et Digt.
Fordi jeg mener a t bürde bruge det Pund, jeg maaske har? Jeg
er intet Pligtmenneske. For a t laere mig selv og mine Evners
Storrelse a t kjende? Lad mig sige: maaske, jeg gidder ikke opkaste flere Sporgsmaal.» H a n är alltså osäker om ärligheten i
sina avsikter.
Den poetiska ådra Jacobsen h a f t ända sedan sitt tionde år
kunde han ännu vid tiden för denna självrannsakan ha förväxlat
med »Barnedr0mme», som det kallas i Niels Lyhne (II, 124), och
han hade ännu inte f å t t något kriterium på sin förmåga. Först
så småningom växte självkritiken och konstnärsmedvetandet sig
så starka, a t t han blev medveten om e t t kall i ibsensk mening:
»sig selv a t vsere, sin egen sag til sejr a t bsere». H a n lyckades
hålla modet uppe trots upprepade motgångar vid försök a t t
publicera sina tidigaste dikter och fortsatte a t t fylla sina skriv­
bordslådor med otryckta alster. E n naiv berättelse med mo­
tiv från korstågstiden, Himmellilien a v »Omar», fick han redan
1865 tillbaka f r å n en redaktör, 1 Hervert Sperring gjorde 1868 en
rundvandring bland Köpenhamns förlag, 2 och året därpå åter­
sändes hans dikter a v Georg Brandes med några skarpa ord,
säkert den värsta besvikelsen dittills.
Ovan (s. 77) har erinrats om det bekanta uttalandet i Jacob­
sens brev till Brandes om Bergs0eartikeln. De inspirerade ord,
som Brandes i denna artikel tillropade diktaren: »lser dog a t vrage,
f0r du skriver, Forfatter! Lad de stumpe Penne tage Alt med,
hvad der ikke er en egen Tanke, sige alt det, som de Udvalgte
1
2/5 1865 refuserad a v Delbanco för Illustrer et Tidendes räkning.
refuserar densamme XJdlœndinge ur En Cactus springer ud.
2
Se IV, 153.
3/7 1869
%
lade ligge, men vaer du Aristokrat, den gode Literatur bestaar
kun af Aristokrater»,1 slog jied i Jacobsen med obetvinglig kraft.
Den stilistiske aristokraten har kraft att stryka, vad som icke är
fullgott, och de »Udvalgte» försmår också allt, som icke är »en egen
Tanke», menar Brandes. Den fordran, som här ställes på diktaren,
är alltså utom ett stilkrav även ett individualistiskt krav, ett origi­
nalitetskrav, som hos Jacobsen kom att samverka med impulser
från Kierkegaard och Ibsen. Jacobsens konstnärliga individua­
lism kommer sålunda att intimt sammanhänga med hans kallelse­
tanke och personlighetskrav. Icke långt före artikeln i fråga hade
Brandes på samma plats, Illustreret Tidende, i den fascinerande
H. C. Andersenartikeln eggande deklarerat: »Der skal Mod til at
have Talent.»2 Särskilt hårt måste det därför ha drabbat den
debuterande diktaren, som tydligt strävade mot personlighetsutveckling, att av Brandes få en direkt avvisande dom just på den
punkten. Det framgår av brevet, att Brandes, noggrannare än
han velat erkänna i sina minnesord om det första mötet med
diktaren,3 tagit del av Jacobsens opus och uttalat sig tämligen
kategoriskt. Han skriver bl. a.:
»Denne Samling s y n e s m i g k u n a t k u n n e betragtes s o m Studier. H e r
er endnu kun faa Spor af personlig Originalitet.
F o r m e n er e n t e n l o s eller
traditionel. D e n mangier Energi, Bestem[t]hed, Marv. Selve de Folelser,
der komme tilorde have ingen kraftig personlig Charakter.
Det
forekommer m i g iovrigt, a t der i k k e er m e g e n P h a n t a s i i disse Stykker;
d e t m a a s k e e n o g e t seldre B r u d s t y k k e udmasrker s i g v e d e n v e l vedligeholdt
Sagastil; m e n d e f l e s t e 0vrige A f s n i t ere m a t t e , saasnart d e t gjselder o m a t
fastholde e t Billede for Synssandsen. Skulde j e g s a m l e m i t I n d t r y k v i l d e
j e g sige: der e r n o g e t Usikkert, S v a g t , R a n g l e n d e v e d d e n Maade, hvorpaa
P e n n e n er fort. J e g troer der mangier Personlighedens
stcerke Livsindtryk
eller kraftige Tanker og Planer.»4
1
Illustreret Tidende X I , 1869—70, 67.
A. a. X , 1868—69, 348, Andersens Eventyr (jfr Kritiker og Por trait er, 1870,
301).
3
S. S. III, 39.
4
19/12 1869, Breweksl. III, 107. Vad Brandes fått se, var tydligtvis Kormaks
Saga i En Cactus springer ud, dikten Ulykkelig Kjcerlighed (jfr ovan s. 62, not 2)
och möjligen, som Borup menar, arabesken Monomani från 1869 (IV, 67 ff. och
155; jfr Borup, Brevveksl. III, Indi. X X ) .
2
Jacobsen ansträngde sig också påtagligt a t t hävda sin egen
individualitet i det brev han i olika versioner sökte avfatta som
replik p å denna hårda kritik. Utan tvivel är det med uppriktig
sorg och sårad självkänsla han försvarar sig mot Brandes' antydan
om banalitet i de företedda proven. »Efterf0lgende bürde ikke
staae i Brevet og kan kun undskyldes naar De vil opfatte det som
Bidrag til en Monomanists Psychologi», skriver Jacobsen. »Det er
nemlig vedvarende mit Monomani a t jeg er Digter. Jeg blev
temmelig forunderlig ber0rt ved Deres Brev. Jeg havde ventet i
vaerste Tilfselde a t De havde erklseret a t De ikke vidste hvad det
var der var sendt Dem, og n u finder De a t det er Noget som Alt
det andet.»x Med rätta framhåller Borup, a t t det snarare var som
väckare ä n som estetisk rådgivare Brandes i det stora hela kom a t t ha
betydelse för Jacobsen. 2 Diktarens eget uttalande om det starka
intryck som Bergsoeartikeln och essäen »Det uendeligt Smaa» og
»det uendeligt Store» i Poesien gjorde p å honom i ungdomsåren visar,
a t t hans genombrott i konstnärligt avseende icke var oberoende
a v Georg Brandes. 3 H a n kunde emellertid längre fram med visst
fog förneka inför Vilhelm M0ller, a t t han hörde till dem som
varit »paavirket» av Georg Brandes, t y sin egen väg hade han
redan funnit, d å han i en dikt förklarade: »Fribaaren er jeg, og jeg
taenker frit!»4
*
Sammanfattar man de problem, som Jacobsen ställts inför redan
före 1870, blir det tydligt, a t t ungdomskrisen bragt honom a t t t a
ståndpunkt till den nedärvda religionen, till naturvetenskaplig
livssyn, till konstnärskall och individualism. Det psykologiska
1
BreweksL III, 108.
BreweJcsl. III, Indi. X X I I f.
3
Breweksl. III, 127. Jfr Kritiker og Porträtier, 1870, 279—97.
4
Se ovan s. 34. I ett brev till Vilh. Moller, 19/6 1885, skriver William Jacob­
sen, att broderns skrivböcker och dagböcker »giver e t klart Billede af ham tidligt,
han var paa det Rene med hvad han vilde og hans Syn paa Religionen, saa man
seer a t han havde R e t i hvad han sagde til Dem, da D e havde skrevet en Artikkel o m ham i Nutiden til hans Fodselsdag, a t det var en Misforstaaelse, 'han
var ikke paavirket af G. Brandes'» (V. M.).
2
underlaget för vår uppfattning av verkligheten och de hemliga
drivkrafterna för vårt handlande har sysselsatt hans fantasi, ända
sedan spekulationerna över det egna själslivet började. Denna
tidiga ungdomsperiod har p å det hela taget varit introspektiv. N u
kommer några år för Jacobsen, då den samtida utvecklingen i
politiskt och kulturellt avseende skall svepa honom med sig.
Genombrottstidens brytningar och Det littersere Venstres idékamp
lockar honom a t t t a del i åsiktsdebatten, men sjukdomen ställer
honom p å n y t t inför rent personliga problem och inför de stora
frågorna om liv och död och tillvarons mening.
Genombrottsepoken under 1870-talet.
1. "Den store Krudtsammensvaergelses Tid."
E n blick p å den politiska bakgrunden till idédebatten under det
danska 70-talet är oundgänglig även vid en summarisk redogörelse
för brandesianismens genombrott. Ehuru det här endast gäller
a t t fixera tfacobsens personliga ställning i detta genombrott, bör
några ord om decenniets inrikespolitiska brytningar kunna vara
vägledande.
Efter nederlaget 1864 för den nationalliberala utrikespolitiken
och efter inskränkningen 1866 a v junigrundlagens stadgande om
valrätten till Landstinget framväxte omkring 1870 de t v å po­
litiska grupperingar, som småningom kom a t t bilda Venstre
och H0jre. H0jre utgjordes huvudsakligen a v nationalliberala
akademiker och ämbetsmän samt a v konservativa godsägare och
hade sitt säkraste fäste i Landstinget. Etejre dominerade de
inflytelserikaste tidningarna i Köpenhamn, Fcedrelandet och Dag­
bladet, nationalliberala till färgen. I juni 1870 bildades under
Christen Bergs ledning Det forenede Venstre a v olika vänster­
grupper. 1 Det forenede Venstre förde Folketingsparlamentarism
p å sitt program som första punkt och utgjorde fr. o. m .
1871 en slagkraftig opposition i Folketinget, där nationaliseralerna allt mer drevs i konservativ riktning genom sin fruktan för
revolutionära tendenser hos Venstre. Det forenede Venstre stöd­
des nämligen också av det sommaren 1871 under intryck a v den
franska Kommunen bildade danska socialistiska partiet under
1
D e t bestod dels a v Det nationale Venstre, d. v . s. J . A. Hansens Bondevenner, dels a v Grundtvigianer fr. a. med Berg och Hogsbro samt slutligen av
B j ornbakkernes radikala flygel under Dr G. Winther.
Louis Pios ledning. 1872 började Berg en stark agitation med
programmet: »Junigrundloven i dens fulde Omfång er Folkets
moralske Ret», och Venstre vann sedan p å hösten absolut majori­
tet i Tinget. Först 1873, d å Morgenbladet grundades med N . J .
Larsen som redaktör, fick partiet e t t betydande organ, vilket
sedan med tidens främste politiske skribent, H0rup, kom a t t
spela en utomordentlig roll i diskussionen.
De högerregeringar, som under första hälften a v 70-talet följde
p å varandra, motarbetades a v Venstre p å olika sätt. Särskilt
kraftigt var motståndet mot den bedrivna försvars- och finans­
politiken. Nyvalen 1873 ändrade icke väsentligt fördelningen i
Folketinget, och e j heller 1875, då Estrup blev regeringschef, kunde
schismen biläggas, t y Venstre ökade ytterligare sin maktställning
i Folketinget och var fortfarande ej villigt till någon kompromiss
ifråga om kraven p å parlamentarisk representation i regeringen.
Då Venstremajoriteten i Folketinget sedan efter åtskilligt hot
slutligen begagnade sig a v möjligheten a t t vägra godkänna finans­
lagen, hemsändes riksdagen den 4 april 1877, och den 12 april ut­
färdade kungen den provisoriska finanslagen.
Författningskampen hade n u skärpts till stor bitterhet å båda
sidor, men oenigheten inom Venstre ifråga om den fortsatta poli­
tiska kursen försvagade snart partiets oppositionskraft och delade
medlemmarna i en moderat och en radikal flygel, den senare tills
vidare med Berg och H0rup som ledare och Morgenbladet som
språkrör. Det radikale Venstre ingick 1879 en allians med det s. k .
litteraere Venstre, vilken dock åter upplöstes efter e t t par år. 1
Det förefaller som mer än en egendomlig tillfällighet, a t t Jacobsen just omkring 1870 var mogen a t t debutera inför offentligheten,
tills vidare som naturvetenskapsman. I oktober detta betydelse­
fulla år startade Vilhelm Moller Nyt dansk Maanedsskrift, till det
yttre en oskyldig populärvetenskaplig tidskrift, men i realiteten
1
Om Danmarks politiska utveckling efter 1870 se närmare la Cour a. a.
408—26; G. Fog-Peters en, Det radikale Venstres Historie I , 1938, 53 et passim;
A. Bindslev, Konservatismens Historie i Danmark fra 1848 til 1936 I , 1936,
253—92, I I , 1938, 13—36.
e t t organ, där de ledande nya idéernas män, bibelkritikens, positivismens och utvecklingsteoriens förespråkare: Strauss, Renan,
Comte, Taine, Mill, Buckle och Darwin för första gången medvetet
framfördes inför den bildade danska publiken som föregångsmän
och förebilder. 1 Liksom NdaMdskr. var årsbarn med Det forenede
Venstre, sammanföll följande år bildandet a v det socialistiska
partiet med Georg Brandes' första föreläsningar om Hovedstromninger i det 19de Aarhundredes Litteratur.
Jacobsens framträdande kom således fullständigt parallellt med
Venstres frammarsch och med brandesianismen, och hans tidigare
utveckling hade p å många sätt förberett en anslutning till båda­
dera från hans sida. Våren 1870 blev Jacobsen uppmanad av den
Botaniske Förening i Köpenhamn a t t företa en forskningsresa till
öarna Anholt och L8es0.2 Därmed var hans bana som vetenskaps­
man påbörjad. Han kunde sedan p å hösten hålla föredrag om
sina botaniska resultat, 3 samtidigt med a t t han publicerade sina
populariserande Darwinuppsatser 4 i den nystartade NdaMdskr.
Det var alltså Vilhelm Moller och icke Georg Brandes, som gav
Jacobsen hans första chans a t t framträda som författare.
När Jacobsen gjorde M0llers bekantskap är icke känt. Till
vännen Vodskov skriver han den 24 sept. 1870 från Köpenhamn,
a t t han »sidder og slidder [!] i en populser botanisk Af handling til
e t Tidsskrift som V Moller redigerer»,5 och man får anta, a t t han
därmed icke presenterar något för Vodskov n y t t namn. De tycks
1
Jfr Paulus Svendsen, Qullalderdrom og utviklingstro, 1940, 375 ff.
Den 14/6 1870 skriver Jacobsen hem och berättar, att han blivit utsedd
att göra en »botanisk Undersogelsesrejse til Lseso og Anholt (subsidiaert Lille Vildmose)» och tillägger: »At jeg er glad v e d a t man har betroet mig dette Hverv er
jo e n Selvfolge, hvilken ung Videnskabsmand vilde ikke vsere det.» Lille Vildmoses flora undersökte Jacobsen från Hadsund ved Mariagerfjord, en plats som
i Niels Lyhne skulle bli skådeplatsen för Fennimores äktenskapstragedi. Jfr
Tilskueren 1911, I , 215.
3
»Fortegnelse over de paa Lseso og Anholt i 1870 fundne Planter», Bot. Tidsskrift, Bsekke III, 3, 1879—80, 88—113.
4
E n givande jämförelse mellan Jacobsens Darwinreferat och originalen finns
i Sören Hallars avhandling, Synselementeme i Naturskildringen hos J. P. Jacob sen, 26—48.
5
Tilskueren 1911, I , 218.
2
h a träffats i Studenterforeningen, 1 där Jacobsen kunde ha lärt
känna honom alltsedan sitt »Rusaar» 1867.
D å Vilhelm Moller emellertid hösten 1870, året före Georg Bran­
des' föreläsningar, började utge sin tidskrift med blandade este­
tiska, filosofiska och naturvetenskapliga uppsatser, stod Jacobsen
från första numret vid hans sida som dess naturvetenskaplige
expert. 2 A t t det var en för sin tid mycket djärv tanke a t t starta
en tidskrift med e t t i alla avseenden radikalt program, förstår man
a v det mottagande, som det första häftet, ehuru synnerligen för­
siktigt i sin hållning, fick i Fœdrelandet. Tidningen kritiserade
Hauch och H . C. Andersen, för a t t de lånade sig till a t t bli
medarbetare med orden: »Det kan vaere meget smukt, a t iEldre
st0tte unge literaere Bestrsebelser, endog de yngste og gronneste.
Men det Udgiverfirma, Talen her er om, naa'r neppe til a t blive
grönt; det horer efter sin Art til — Svampene.»3 Till Hauch och
H . C. Andersen slöt sig småningom även Kaalund, K r . Arentzen
och Goldschmidt bland de äldre, ansedda diktarna, vilket kan
vara värt a t t erinra sig, d å Jacobsen angående det historiska av­
snitt i Niels Lyhne, där kampen mellan »det Gamle og det Ny»
behandlas, tillstår för Georg Brandes, a t t han med de äldre män,
som anslöt sig till de unga radikalerna, hade h a f t Kaalund och
K r . Arentzen i tankarna. 4 De övriga medarbetare, som Vilhelm
Moller med säker instinkt samlade omkring sig, utgjordes av de
unga förmågor, som sedan skulle bli de ledande namnen i Det
litteraere Venstre, och a v framstående vetenskapsmän inom olika
1
Se C. Dumreicher, Studenterforeningens Historie 1870—1920 I , 1934, 120.
Vid denna tid stod Jacobsen tydligen något till vänster om vännen Vilh.
Moller, vilket framgår a v några rader denne sände honom, då artiklarna utar­
betades. »Jeg har flygtigt lobet Indledningen til Darwin igjennem, og jeg troer,
a t det vil vaere rigtigt a t gjore nogle Forandringer og Tilfoielser, for at Förfätte­
ren og Tidsskriftets Redaktion ikke skulle henfores til en Gruppe, hvortil Sidstnaevnte ialfald ikke slutter sig, og for a t der ikke skal kunne opvaekkes t i l
i n g e n N y t t e e t farligt og odelaeggende Angreb.»
3
Fœdrelandet 31/10 1870.
4
Breweksl. III, 157. Angående Kaalunds senare ställning till den nya littera­
turen, jfr nedan s. 161 ff. Kr. Arentzens berömda vänskap med bl. a. Horup,
Drachmann, Schandorph och Pingel hade Jacobsen naturligtvis också i tankarna
i detta sammanhang liksom dennes anslutning till Litteraturselskab et.
2
områden. Drachmann, Schandorph och Edvard Brandes hörde
till pionjärerna. Vid sin hemkomst från Italien hösten 1871
kom Georg Brandes p å Vilhelm Möllers anmodan a t t ansluta
sig till NdaMdsJcr.s medarbetare, 1 och även Hans Brochner,
Brandes' lärare och vän, lämnade värdefulla bidrag. Likaså till­
hörde Hoffding de tidigaste medarbetarna. I denna krets var det
också, som Jacobsen förnyade sin bekantskap med Georg Brandes
efter det första misslyckade besöket hos kritikern 1869.2 Enligt
vad Brandes berättar i Levned skulle de h a träffats vid det första
a v de samkväm, som anordnades p å Hotell d'Angleterre, för a t t
man skulle lära känna varandra. 3
Den nya fronten kom snart a t t stabilisera sig, då Brandes'
föreläsningar om Emigrantlitteraturen börjat i november 1871, och
det dröjde icke länge, förrän Jacobsen genom sina artiklar om
utvecklingsläran i NdaMdsJcr. råkade i polemik med en a v
Brandes' huvudmotståndare, biskop Monrad. Omedelbart efter
detta fick han e t t angrepp i Fcedrelandet — också det i har­
nesk mot Brandes — från konservativt håll inom naturveten­
skapen. A t t Monrad blandade sig i en naturvetenskaplig
diskussion sammanhängde till stor del med a t t han delade
de gängse farhågorna för a t t den framträngande socialismen
i de darwinska teorierna skulle finna stöd för en livsåskådning,
grundad p å materien och slumpen. 4 E j heller då Monrad något
senare (1873) i Dagbladet riktade en skarp kritik mot Jacobsens
översättning a v Origin of species, var det i första hand frågan
om den vetenskapliga hållbarheten i Darwins teori. H a n hade
emellertid under den mellanliggande tiden stärkts i sin över­
tygelse, a t t utvecklingsläran som en n y livsåskådning allmänt
höll p å a t t vinna mark i Danmark, och drevs därför a t t ånyo t a
1
Se G. Brandes, Levned II, E t Tiaar, 1907, 73 ff.
Jfr ovan s. 85.
3
A. a. II, 77 f .
4
I ett fingerat brev, publicerat i NdaMdskr. III, 1871, 228—236, frågar
Monrad indirekt Jacobsen: »Har D u vel overveiet, kjaere Ven, hvilken Indflydelse
paa Opfattelsen af Menneskelivet og Samfundet den Anskuelse maa faae, a t Mennesket er skabt ikke i Guds, men i e n Abekats Billede? Har D u betsenkt, hvor
skj ont denne Anskuelse samvirker med vilde Bevsegelser, der gaae u d paa a t
omstyrte de Piller, hvorpaa Stat og Familie hvile?» (V, 404 f.)
2
till orda. 1 Mot det första angreppet och Monrads förslag a t t
upprätta en »Abekatteakademi» för a t t bevisa övergången mellan
apa och människa försvarade sig Jacobsen elegant och med
oförskräckt ironi. H a n påvisade, hur ett sådant förslag berodde
p å e t t grundligt missförstånd av principen om arternas varia­
tion och kvalitetsvalet, men han aktade sig a t t bemöta Monrad
med annat än rent naturvetenskapliga argument. 2 Jacobsen
tvekade inte heller att, när det gällde en specialfråga a v princi­
piell betydelse, ganska fränt bemöta den konservative naturveten­
skapsmannen Fr. Meinert, som i Fœdreländet anonymt polemiserade
mot honom. Sedermera, då Meinert öppet kritiserade Descent of
man, kände sig Jacobsen p å n y t t manad a t t dra en lans för Darwin,
»en af Nutidens st0rste Forskere», som han kallade honom. 3
Samtidigt med Darwinartiklarna och den översättning av Origin
of species han åtagit sig för det Hegelska förlagets räkning hade
Jacobsen fullt arbete med den vetenskapliga avhandlingen om
Danmarks Desmidiaceer.4 Köpenhamns universitet hade i decem­
ber 1870 fastställt sin »Prisopgave» för guldmedalj avhandlingen
i naturvetenskap just i det ämne, som var Jacobsens speciahtet,
och därför kände han det som en hederssak a t t söka vinna
guldmedaljen. 5 Vid sidan härav sysslade Jacobsen också med
e t t UdJcast til en Evolutionslcere,6 d. v. s. a v de bevarade
1
»Personerne domme v i ikke», förklarar Monrad nu, därvid syftande på Bran­
des i lika hög grad som på Jacobsen, »men Theorien erklaere v i for irreligiös, fordi
den giver Tilfaeldet det umaadelige Spillerum i den le vende Verdens Udvikling.
Og er det virkelig ikke saa, at vore Atheister med jublende Glsede hilse Darwi­
nismen, fordi den aabner en let Udvej til at blive af med den levende Gud og hans
Aabenbaring i Naturen?» Dagbladet 15/8 1873, Endnu e t Par Ord om Darwi­
nismen af D . Gr. Monrad. (I Anledning af Hr. H . S. Vodskovs Anmeldelse af Hr.
J . P . Jacobsens Overssettelse af Charles Darwins Skrift: Om Arternes Oprindelse.)
Vodskovs anmälan, Darwinismen som naturvidenskabelig Theori, Darwinisme og
Keligion, stod i samma tidning den 11 och 12 juni 1873.
2
Jacobsens polemik med Monrad, V, 209—215, 397—405. Jfr också Svend
Hauge, Studier over D. G. Monrad som religiös Personlighed, 1944, 253 f.
8
Jacobsens polemik med Fr. Meinert, V, 219—225, 406 ff. Meinert hade
t . ex. kallat Descent of man och Origin of species »vetenskapliga tendensromaner»
(Fœdrélandet 5/4 1873).
4
E n i sötvatten levande grönalgsfamilj.
5
Brev till hemmet 8/12 1870.
6
V, 247—379.
kapitlen a t t döma e t t gigantiskt försök till en populär över­
sikt över jordens och livets uppkomst, historia och utveckling,
ett slags kåserande motsvarighet till Comtes eller Spencers
naturvetenskapliga och filosofiska system. »Allerede monstre
de store Forere i England, Tydskland og Frankrig — Spenzer
[!], Darwin, Haeckel og Taine — deres Hsere», heter det
i företalet, och, tillägger Jacobsen längre fram entusiastiskt,
»Feldtraabet er: parvenir. Fremskridt, Vsekst, Udvikling det er
den nye Ide.» (V, 250.) Med detta »evolutionens epos» är det
tydligen Jacobsen framför allt tänkt sig a t t för sin del bidra till
den nya livssynens utbredning i Danmark. Även Desmidiaceeavhandlingen var en medveten a k t i framstegstrons tjänst, såsom
framgår a v dess engelska motto: »Some err in staying, more in
going, but going may lead t o the truth.» Detta var också fullt i
linje med hans som tjuguåring omfattade paroll: »Fremad».1
Livlig beundrare a v Brandes' första föreläsningar, deltar J a ­
cobsen med denne och Drachmann, medicinaren Julius Petersen
och L. Bing i styrelsen för det våren 1872 nybildade »Litteraturselskabet»,2 »fritänkarföreningen», som den med viss r ä t t döptes
till bland allmänheten, då medlemmarna förde fram det från Emi­
grantlitteraturen hämtade slagordet »den frie Tanke», med front
speciellt mot religiösa, men också mot sociala och litterära för­
domar. 3 Vad Brandes menade med »den frie Tanke» har han,
1
Linck a. a. 39, jfr Bot. Tidsskrift, Raekke II: 4, 1874—76, 143.
P . V. Rubow, Holger Drachmanns Ungdom, 1940, 42, daterar stiftandet
till en sammankomst den 25 febr. och räknar vidare upp bl. a. Hoffding, Vilh.
Moller, O. Borchsenius, Herman Trier, Kr. Arentzen, Edvard Brandes, en kusin
till bröderna Brandes, läkaren Carl Jul. Salomonsen, Carl Michelsen, känd språk­
lärare och medarbetare i NdaMdsJcr., kritikern M. Galschiot, Poul Kierkegaard,
journalisten Rieh. Kaufmann och S. Schandorph. Jfr Brandes' Levned II, 79 ff.
3
E t t komiskt vittnesbörd om »Litteraturselskabets» rykte vid dess debut 1872
citerar Jacobsen i ett brev till E dv . Brandes från 1880: »Nu er v i hsevnede for
Historien om Kaufmann, der stod ved Indgangen til Literaturselskabet og afviste
dem, der havde positiv Religion, og Mythen om Carl Price der er blevet Fritsenker for at blive fri for at t senke.» (Brevveksl. II, 359.) Om stämningarna kring
»Litteraturselskabet» och den inre oenigheten mellan försiktigare och mera pole­
miskt inställda anhängare a v »den frie Tanke», se brevväxlingen mellan Hoffding
och Georg Brandes och mellan Troels Lund och densamme, Breweksl. I, 331—34,
370 f.
2
som Ahlström påpekat, närmare utvecklat i Förklaring og Forsvar:
»Overbe visningen om, a t der hverken i Naturen eller i Historien
gives Enklaver, der ikke ere underkastede de Love, som i 0vrigt
beherske Historie og Natur.
Det er med eet Ord Overbevisningen om Naturens, om Historiens, om hele Tilvaerelsens
Enhed, som den frie Forsknings Dyrkere bekjende, og ikke blot
bekjende, men retfaerdigg0re.»1
Även i politiskt avseende demonstrerar Jacobsen sin ställning
i början a v 70-talet, då Venstre vunnit majoriteten i Folketinget,
genom a t t liksom Drachmann livligt intressera sig för projekten
om en n y dagstidning med Edvard Brandes som redaktör och
Vilhelm Möller som redaktionssekreterare och med ett program,
som enligt Jacobsen borde gå »staerkt til Venstre». Breven från
denna tid röjer också, a t t han sympatiserat med strävandena
för parlamentarisk styrelseform och reagerat mot den uppmärk­
sammade domen i målet mot socialisterna Pio, Brix och Geleff.2
Lika litet som Georg Brandes ville emellertid Jacobsen be­
traktas som socialist.3 Maanedsskriftets artiklar om den socia­
listiska rörelsen var genomgående sympatiskt hållna utan a t t t a
bestämt parti. Man anslöt sig p å det hela taget till det Stuart Millsk a programmet: reformer genom upplysning. Jacobsens umgänge
omkring 1872, Vilhelm Moller, bröderna Brandes, Carl Michelsen,
1
G. Brandes, Förklaring og Forsvar, 1872, 46. Jfr Ahlström a. a. 141, not 1.
Jfr också Rubow, Georg Brandes' Briller, 1932, 122: »Faktisk har han altid udtalt
sig i Retning af Sympathi for Pantheismen. D e t er en Religion uden Undere og
uden Aabenbaring, som Brandes vilde gaa ind for.»
2
Brev till E . Brandes a v 3/4 och 3/5 samt från denne 11/5 1873. BrevveksL I I , 247, 250 f. Planerna skrinlades, då Morgenbladet 1873 bildades a v
D e t forenede Venstre. D e t blev som bekant mycket snart en plattform även för
D e t littersere Venstre och, som Borup påpekar, Brevveksl. II, Indi. X I V f., utgjordes
den radikala flygeln inom tidningen under 70-talet a v Horup, Drachmann och
Edvard Brandes.
3
Jfr Brandes ord i Förklaring og Forsvar, 53 och Ahlström a. a. 130, även
M. Johnsson, En åttitalist, 1934, 155 f. E t t värdefullt vittnesbörd o m hela kret­
sens ståndpunkt har man i ett nypublicerat brev från Drachmann till Brandes.
Den senare hade avvisat att delta i bildandet a v en planerad socialisttidning, och
Drachmann, som varit ombud för Brandes, hade, som han refererar det, klargjort,
att »Du absolut ikke var Socialist, om ogsaa Du havde Sympathi for Bevœgelsen i
dens Almindelighed, som vi Alle (o: v i Faa) have». Brevveksl. III, 4.
Drachmann, Schandorph och Kauffmann, gjorde likväl familjen
i Thisted betänksam. Brodern William, som d å besökte honom
i Köpenhamn, skrev emellertid och lugnade modern i d e t t a av­
seende. »Hvad angaaer den Socialistiske Sag, saa k a n I saa ganske
berolige eder, det er naturligvis ikke andet en[d] Pjank. Peter
blev hojlig forbittret, ved a t hore a t I ansaa h a m for Socialist
og kunne t r o a t h a n S0gte Selskab med saadant noget d u m t P a k ,
som h a n udtrykte sig, eller nedvserdige sig til a t skrive for dem
o. s. v.»1 Icke desto mindre v a r det säkert med Jacobsens fulla gil­
lande, som Vilhelm Moller i sin artikel om Stuart Mills On liber­
ty tog u p p de fängslade socialistledarnas sak. Visserligen gällde
M0llers inlägg den punkt i åtalet m o t dem, vilken rörde »Forbrydelse mod Religionen», e t t ämne, som gav lämpligt tillfälle a t t d r y f t a
tidskriftens programmässiga k r a v p å tolerans m o t fritänkeri,
men det låg också i Maanedsskriftets allmänt liberala syften a t t
vaka över den personliga tryck- och yttrandefriheten. 2
I själva verket var det naturligt, a t t Brandes' förhärligande a v
1789 och 1848 års frihetsidéer liksom hans k r a v p å problemdebatt
och p å full r ä t t till utövning a v »den frie Tanke og den frie Forsk­
ning» kom a t t uppfattas som direkt befrämjande revolutionära
tendenser inom samhällslivet över huvud taget. A t t t . o. m . den
estetiska kritiken a v de epigonmässigt efterromantiska uttrycks­
former, vari den danska litteraturen stelnat, innebar e t t d j ä r v t an­
grepp p å biedermeiermentaliteten i det danska kulturlivet v a r
inte svårt a t t genomskåda. Måste därför ej, så resonerade man,
en n y revolution hägra som ideal för Brandes efter den stagnation
1
Brev till modern från William Jacobson 18/6 1872.
Mollers principiella inställning kan man finna i följande rader i ovannämnda
artikel: »Man kan vsere en Modstander af — o m man vil: hade dette Abstraktum,
som man kalder Socialisme, og dog omfatte denne eller hiin Socialist med de varmeste Folelser, fordi man ogsaa skylder Msend med modsatte Anskuelser baade
Agtelse og Kjaerlighed i samme Grad, som de ere œrligt begeistrede og uegennyttigt virksomme for hvad d e n u ansee for Sandt og Godt.
Retten til
a t tale uhindret og efter eget Tykke om religiose Sporgsmaal beroer ikke paa de
Paagjaeldendes större eller mindre Vaerd, men bor som Luften v i indaande, vsere
Alles Eiendom, og en lovmaessig Voldsgjerning bliver ikke mindre og ikke mindre
oprorende, fordi den udoves mod en af de mindst tiltalende danske Socialister.»
(A. a. V, 26 f.)
2
i utvecklingen, som han beskyllt de senaste decennierna i Danmark
för? I 70-talets Danmark blev dock i motsats till vad förhållandet
var i Norge det sociala reformkravet a v underordnad betydelse för
de unga författarna, som huvudsakligen kom a t t ägna sig å t de
religiösa problemen och. könsfrågan. 1 Den danska nationalliberala
pressen gav emellertid tydligt uttryck å t sin motvilja mot den
efter Brandes' appeller framväxande litterära vänstern och dess,
som man ansåg, materialistiska världsåskådning, 2 och man envisades
med påståendet, a t t denna litteratur var befryndad med den allt
livligare arbetarrörelsen. Såväl den litterära som den politiska
vänsterns radikalism sades vara följdverkningar a v Paris-kom­
munen. Det motstånd, som båda riktningarna mötte från Dag­
bladet och Fœdrelandet, närmade dem onekligen något till varandra,
även om det inte drev dem till någon gemensam aktion. Å ena
sidan var verkligen, som det framhölls, Socialisten den enda
tidning, som egentligen hyllade Georg Brandes, 3 å den andra kom
Drachmanns socialistvänliga dikter i NdaMdskr. och Vilhelm
Mollers välvilliga hållning mot socialisternas ledare a t t ge tid­
skriften en mera vänsterbetonad prägel än medlemmarna strängt
taget ville vidgå — om man undantar den impulsive Drachmann,
som vid denna tid var ytterligt »röd».4
Redan innan Georg Brandes tvingades a t t t a till orda i broschy­
ren Förklaring og Forsvar. En Antikritik, hade Jacobsen, som ovan
framgått, utsatts för polemik. Våren 1872, då Emigrantlittera­
turen och Förklaring og Forsvar debatterades i pressen, var dock
tidningspolemiken som häftigast. A t t Vilhelm Topsoe i mars
1
Jfr Harald Nielsen, Moderne Litteratur, 1904, 228 f.
Se t . ex. V. Moller, Til Forsvar, NdaMdskr. IV, Tillsegsblade X I V .
8
Fœdrelandet 26/3 1872, »Dr G. Brandes og hans Venner».
4
E n intressant parallellföreteelse kan iakttagas i det svenska 80-talet. Tingsten
påpekar, att den ende representanten för den litterära radikalismen i Sverige,
som under en kort tid karakteriserade sig själv som socialist, var Strindberg
och att denna hans socialism dessutom hade »ringa likhet» med svensk social­
demokrati. Dessa fakta har, enligt Tingsten, »i viss mån undanskymts a v a t t
Strindberg, liksom åttiotalisterna över huvud, p å grund a v sin realism och sam­
hällskritik omfattades med sympati a v några socialdemokrater». H . Tingsten,
Den svenska socialdemokratiens idéutveckling I , 1941, 56.
2
1872 avlöste Bille som redaktör för Dagbladet synes icke ha ändrat
tidningens hållning mot brandesianismen.1
Det starka motståndet från nationaliserait håll hade från be­
gynnelsen i viss mån provocerats fram av Brandes inte blott ge­
nom hans öppet liberala agitation i föreläsningarna utan också
genom hans direkt mot Ploug personligen riktade satir Historien om
den lille Rodhcette (d. v. s. om den fria tanken och den »gamle Op­
positionspresse») i det ovanligt utmanande nummer av NdaMdskr.,
som även innehöll Drachmanns dikt Engelske Socialister och Bran­
des' egen essä om Ernest Renan. 2 I början av 1872 tillbaka­
visade emellertid Ploug skarpt Brandes' angrepp på den natio­
nella efterblivenheten, den konventionella äktenskapsmoralen och
den nedärvda religionen, men sade sig hoppas, a t t Brandes
skulle hålla sig för god a t t ställa sig i spetsen för »'Internationale's
smudsige Lidenskaber».3 Då Förklaring og Forsvar kommit u t
med Brandes' dementi av varje samverkan med socialisterna, tog
Ploug åter upp ämnet (29 april) och motiverade sin åsikt med
a t t genomförandet av Brandes' »idé», avskaffandet av all positiv
religion, skulle föra till ett likartat politiskt och materiellt till­
stånd, som det socialisterna eftersträvade. Man känner igen syn­
punkten från biskop Monrads polemik med Jacobsen om darwi­
nismen. Ploug tillbakavisar också indignerat Brandes' påstående,
att, som det stod i Förklaring og Forsvar, den unga generationen
skulle ha studerat och åter studerat Feuerbach och »genomgått»
Renan, medan motståndarna var så föga förtrogna med euro­
peiska idéströmningar, a t t de icke ens kunde stava till dessa
namn. Då Ploug erinrar om a t t Feuerbach och de övriga »efterhegelianerna», som han kallar dem, var kända och »genomstuderade» före 1848 och Renan översatt 1864, nämner han likväl
icke, a t t det först var med Br0chner och Brandes, som Feuerbach,
Strauss och Renan blev levande namn i den offentliga diskus­
sionen i Danmark. 4
1
Om Topsoes förhållande till Brandes se V. Andersen, Vilhelm Topsee 1922,
60 ff.
« NdaMdskr. III, 144—65, 187—92.
8
Fcedrelandet 17/2 1872. j i r Ahlström a. a. 129 f.
4
Jfr ovan s. 47 och Ahlström a. a. 89.
Särskilt förargade sig emellertid Brandes och hans anhängare
över Rudolph Schmidt, Fœdrelandets litteräre kritiker, signaturen
k., vilken i t v å artiklar om Hovedstromningerne (9, 11 mars 1872)
skarpt uppträdde mot Brandes och dennes »Hale af daarligt Tilhseng», vilka han framställde som en skock missnöjda och tvivel­
aktiga existenser, endast inställda p å a t t ordna om samhället
efter sin önskan, och som ateismens profeter. Som en sublim
klimax utropar Schmidt om brandesianer och socialister i klump:
»De kjende Allesammen i Principet den fuldstaendig nye, og dog
saa gamle, Visdom; de have Allesammen Feltraabet: der er ingen
Gud og vi ere hans Profeter, og saa traenge de saa inderlig til en
Overprofet.»1 Det är skäl a t t fästa sig särskilt vid denna recen­
sion, då Jacobsen sent omsider kommer a t t bemöta den i Niels
Lyhne genom a t t upprepa samma ord med annan känslobetoning. 2
Beskyllningen för a t t vilja uppträda som »nya profeter» slungades
också mot fritänkarna till rytmen a v en schlagermelodi i ett poe­
tiskt alster, som Sophus Bauditz publicerade i Fœdrelandet och
med vilket han bokstavligen sökte göra dessa till en visa i staden.
I detta sammanhang skall blott som betecknande meddelas föl­
jande strof:
H u s k s o m jert Skilt a t haenge ud:
I k k e a t t r o p a a n o g e n Gud!
V i er Profeter selv , s a a stserke,
O g af d e store, v e l a t maerke!
Tro p a a o s s e l v k u n e j e v i
— O g s a a p a a Darwins Theori! 3
Mera p å allvar togs kritiken av Monrad, som först vände sig
mot Brandes i anledning a v Renanessän ungefär samtidigt med
det öppna brevet om darwinismen, avsett för Jacobsen, och sedan
deltog i diskussionen om Hovedstromninger med tre artiklar, Den
frie Tanke og Dr. Brandes's Forelœsningerï I sin monografi över
1
k. [R. Schmidt], G. Brandes: Hovedstromninger . . . Emigrantliteraturen, 1872,
Fcedrelandet 11/3 1872. Jfr Brandes, Förklaring og Försvar, 31—45.
2
Jfr nedan s. 211.
3
Sophus Bauditz, Reveille, Fœdrelandet 20/4 1872.
4
44, [D. G. Monrad], Ernest Renan og G. Brandes, Fœdrelandet 10/2 1872
(jfr NdaMdskr. I I I , 144—165); D e n frie Tanke og Dr. Brandes's Forelaesninger,
Fœdrelandet 4—6 april 1872 (se närmare Hauge a. a. 257 ff.).
D. G. Monrad som religiös personlighet framhåller den danske
teologen S. Hauge med rätta, a t t Monrads inlägg var det
viktigaste, som från kyrklig sida gjordes i debatten med »den
frie Tankes» män. 1 Ehuru representerande en frisinnad religiös
uppfattning, kom Monrad trots detta även a t t föra ortodoxiens
talan, medan biskop Martensen mest verkade bakom kulisserna.
Brandes' debatt med Monrad om förhållandet mellan fritänkarna
och samhället och om religiös tolerans kastar ett intressant ljus
över de stridiga åskådningarnas brytning. Man tycker sig höra
t v å tidsåldrars röster, som söker n å varandra över en d j u p klyfta.
Även här rörde man sig med problem, som Jacobsen skulle åter­
komma till i sin roman och som redan några år senare skulle ak­
tualiseras för honom. 2
Den våldsamma sammandrabbningen mellan »det forenede Fri»
och reaktionen hade gett Jacobsen uppslag till en liten parodi:
Om BrandesdyrJcelsen og dens Tilhcengere.3 Den upplästes av för­
fattaren »ved et lille Gilde i Hotel d'Angleterre om Aftenen den
30 Januar 1873», berättar Brandes, som menar, a t t parodien utan
a t t höja sig över gängse akademiskt skämtlynne »r0ber Jacobsens
overlegne Syn paa Pressens og Selskabets Förargelse over det nye
i Dåtidens Litteratur», särskilt angreppen p å Emigrantlitteraturen.
Jacobsens framställning, en fingerad historisk undersökning av
tidens mytologiska fenomen, brandesianismen, innehåller t . ex.
följande: »Da fremtraadte en ung Mand, der, naar hans talrige
Familie undtages, stod ene i Verden, han praedikede den fri Kjserligheds Evangelium, Kvindens Frigj0relse, Standpunkternes Forladelse, Selvmord og en evig Talefrihed. Den forbavsede Samtid
kaldte ham Georg Brandes, det er udlagt 'vserre end Dreier' (efter
Andre: 'st0rre end Blsedel').»4 Detta var onekligen i all sin stu­
dentikosa förvrängdhet ganska överensstämmande med den nationalliberala pressens uppfattning a v Brandes 1872. A t t Jacob­
sen var väl förtrogen med tidningspolemiken mot brandesianismen
1
A. a. 261.
Jfr nedan s. 156, 210 f .
3
Publicerad a v Brandes i Tilskueren, 1897, 459 ff.
4
A. a. 460. Blaedel var enl. Brandes' kommentar, s. 464, »yndet Praest i
Kobenhavn». Ang. Dreier jfr ovan s. 54 f .
2
framgår isynnerhet a v fortsättningen, där de ovan angivna replik­
växlingarna åsyftas: »Men det i sin Grund void rystede Samfund hevnede sig grusomt. Biskop Monrad kom hjem f r a N y Zeelands Urskove og Ordets smidige Lianer, Sarkasmens tornede Kaktus og Salvelsens fede Oliven slyngedes mod Samfundsopl0seren. Og det ene
Element af Dualismen i vor nyere Filosofi, den Rudolf, som troede
Rasmusses Viden, knugede sig sammen i Selvbrynde og manifesterede sig som K ; og gik, lig den af sit Salt udl0ste Syre, paa Afveje op
og ned ad Fsedrelandets Spalter.»1 Därpå följer bl. a. en våldsam
drift med Plougs beskyllningar för maskopi med »Internationale».
För Jacobsen var dessa första år under 70-talet den enda gång,
då han själv aktivt ingrep i propagandan för partiets idéer och
kom a t t offentligt demonstrera för den nya världsåskådning han
omfattade. H a n kände sig verkligen då som en »Soldat i Ideens,
i det Nyes Sold», som det skulle heta i Niels Lyhne, och han kunde
glädja sig: »Der var et Svserd i hans Haand, og en Fane var
der for ham.» (II, 86 f.) Darwinismen var den fana han först
hissade. Den litterära insatsen dröjde inte heller.
2. Mogens.
Under det stormiga skedet våren 1872 publicerades i Nda
Mdskr. Jacobsens litterära gesällstycke i »den frie Tankes» tjänst,
Mogens. Som V. Andersen påpekat, 2 innehöll tidskriftens före­
gående nummer Jacobsens brev till Monrad angående darwi­
nismen. Mogens skrevs sålunda samtidigt med Darwinstudierna
— även hans översättning Om Arternes Oprindelse utkom 1872 —
och under hans mest framstegsoptimistiska period. 3 Mogens blev
också »det moderne Gjennembruds» programverk, det första verk,
där den naturvetenskapliga livsåskådningen låg till grund och
en n y stilteknik var tillämpad.
Huvudpersonen i novellen är naturmänniska och drömmare, men
1
A. a. 461. Rudolph Schmidt var Rasmus Nielsens närmaste anhängare i stri­
den om »Tro og Viden».
2
III. Litt. IV, 210.
3
P å tryckmanuskriptet till novellen (Kaps. II, N . L.) har Jacobsen antecknat:
»Mogens paabegyndt: Marts 72, sluttet 9 d e Maj 1872. N . d. Maanedsskrift
5 t e og 6 t e Hefte 72.»
också en ung man, som genom personliga erfarenheter drivs till
gudsförnekelse. Det har redan nämnts (ovan s. 50), a t t de
kortfattade innehållsförteckningarna till en ungdomsroman inte
avsevärt skiljer sig från vad som sedan blev innehållet i Mogens.
Från a t t h a varit en bekymmerslös och naivt impulsiv dagdri­
vare, en modern »Taugenichts»,1 förvandlas Mogens genom sin
våldsamma själskris vid Camillas död i lågorna till en söndersli­
t e n och disharmonisk trotsare a v Gud och världen. Mogens har
sedan en »cynisk» period, i novellens definitiva version avdämpad
och förkortad, förmodligen a v försiktighetsskäl. 2 H a n jagar likt
en Sturm- und Dranghjälte omkring p å Jylland tillsammans med
en akrobattrupp och damer a v tvivelaktigt slag, och han finner
inte ro i sin själ, förrän han löses u r krisen a v Thora, en n y Ca­
milla, som nästan p å samma sätt som den första träder honom
till mötes direkt u r naturens sköte. Camillas ansikte hade plöts­
ligt stuckit fram u r buskarna i det friska regnvädret, och Mogens
hade oreflekterat rusat efter henne, »ligesom en Satyr lober efter
en Nymfe», säger V. Andersen. 3 Thoras längtansfulla sång når
Mogens i e t t melankoliskt stämningsläge, och strax finner to­
nerna genklang i hans inre. Både instinkt och reflexion blir till­
fredsställda genom kärleken till henne, och novellen slutar i ett
ljust framtidsperspektiv. Mogens har slagit rot i verkligheten
också som en arbetande man med en egen gård a t t t a hand om.
I sin tolkning a v Mogens mot bakgrunden a v Jacobsens Dar­
winartiklar i NdaMdskr. går V. Andersen så långt, a t t han efter
en av dessa kallar novellen »Parringsvalgets Historie».4 Den natur­
vetenskapliga grundvalen är otvivelaktigt mera kännbar i Mogens
än i något a v Jacobsens övriga diktverk. Är man ändå benägen
a t t ställa sig skeptisk mot den litet överdrivet krassa tolkningen
a v den delvis lyriska novellen, studsar man onekligen vid upp­
täckten a v Jacobsens eget påstående, förmodligen ungefär sam­
tidigt med Mogens, i Udkast til en Evolutionslœre, avsnittet Alverden er i Familie med hinanden: »Der er ikke nogen synderlig
1
Christensen a. a. 39.
Jfr varianterna III, 322—329.
s A. a. 212.
4
A. a. 211. Jfr V, 133—185.
2
Forskjel mellem et Menneske og en Viol. — Analogi mellem en
Paafugls Fjerdragt og en Kvindes Smil.»1
Både Christensen och V. Andersen har observerat, hur Jacobsen låter sin egen naturuppfattning komma direkt till orda i Mo­
gens.2 Han tar uttryckligen ehuru en aning vemodigt avstånd från
Thoras romantiska föreställning, a t t naturen är befolkad med
hemlighetsfulla väsen, och han är rent ironisk över hennes fars,
justitierådets, idylliska rousseauism. Liksom Mogens har Jacobsen sinne för naturen »hver Dag, altid», inte bara från »Udsigtsbaenke og Bakker med Trapper opad, hvor den bliver h0itideligt
anrettet» (III, 170). Hans uttalanden om naturkänslan påminner
här om dem, som han utan tvivel hade läst hos Julian Schmidt i
NdaMdskr.s första häfte, där även hans egen uppsats Om
Bevcegélsen i Planteriget förekom. Den tyske kritikerns artikel
En russisk Digter, som behandlade Turgenev, innehöll följande
om de tyska författarnas naturskildring, jämförd med de ryskas:
»Naturen er for d e m [de t y s k a ] k u n d e t bevsegende Motiv, aldrig Objekt;
d e k j e n d e d e n almindelige Naturkraft, m e n d e h a v e ikke Isert N o g e t af
Botaniken, Zoologien eller Fysiken; d e a n e o g f o l e L i v e t , m e n d e k j e n d e
i k k e d e t s L o v ; o g naar d e p r o v e p a a a t g i v e Blomster, D y r , Skyer eller
Traeer e n S t e m m e , bliver deres S a n g k u n e t E k k o af d e sesthetiske Spekula­
tioner
D e forholde s i g s o m Spadserende til Naturen.» (A. a . I , 4 3 f . )
Schmidt visar i stället, hur man hos Turgenev kommer natu­
ren in på livet, hos honom »h0rer Landskabet op a t vsere blot
og bart Billede; det aander Laeseren im0de med Yirkelighedens
Duft».3 Detta är just vad Jacobsen själv eftersträvade. Han
ville öppna folks ögon för de konkreta fenomenen i naturen:
färgerna, formerna, ljuset och det växande livet (III, 171). Men
han går ett steg längre. Jacobsen hade lärt det som Brandes
några år tidigare hade efterlyst i Bergs0eartikeln (ovan s. 78),
nämligen a t t utsträcka sin naturforskarblick från den yttre natu­
1
V, 326. Jfr Parringsvalget, V, 155 f. om påfågelns behagsjuka uppträdande
för att visa sin skönhet.
2
Christensen a. a. 39 ff., V. Andersen a. a. 212.
3
NdaMdskr. II, 334—370, innehöll Turgenevs novell Tre Gange modt, den
tidigaste a v V. Mollers Turgenevöversättningar. Jfr Karl Tiander, Turgenjev
i dansk Aandsliv, 1913, 22.
ren till det mänskliga själslivet och a t t tillgodogöra sig de nya
synpunkter p å livsförhållandena, som naturvetenskapen lett till.
H ä r ansåg sig Jacobsen utan tvivel h a en litterär mission, och
det är p å den punkten framför allt, som hans novell kan fogas in
i brandesianismens programdiktning.
Håller man den naturvetenskapliga grundvalen i minnet, ä r
det emellertid också a v vikt a t t lägga märke till Mogens' sam­
band med Jacobsens ungdomsdiktning. Mot den friska upptäckarglädjen och den optimistiska livssynen i Mogens bryter sig
desto märkbarare de mörka inslagen. I novellen förekommer i för­
bigående e t t uttryck värt uppmärksamhet om Mogens' sinnes­
stämning efter den psykiska chock, som vid Camillas död i den
stora eldsvådan drabbade honom. Man har här ett n y t t exempel
p å Jacobsens »titanpsykologi». H a n laborerar åter med tanken,
a t t »begärbönens» maktlöshet leder till trots mot Gud och lidelse­
full upprorskänsla. Det sägs om Mogens, a t t han har den »fixe
Idee a t ansee sig for personlig fornsermet af Tilvaerelsen» (III, 157).
Vad hade han då i sin förtvivlan gjort? H a n hade börjat i
»regelmässig Takt a t hugge Panden mod Gruset og stonnede: 'Herre
G u d , Herre G u d , Herre G u d ' ! » (III, 151). När sedan hela
det förfärande skådespelet var förbi och Camilla gått under i
lågorna, kunde han ändå inte resignera, »han kunde ikke udholde a t tsenke paa, hvad der var skeet, det maatte ikke vsere
skeet, han kastede sig paa Knae og vred sine Haender mod Him­
len, idet han tiggede om a t faae det Skeete gjort tilbage igjen.
Lsenge slsebte han sig afsted paa Knseene og holdt 0inene vedholdende fsestede paa Himlen, som om han frygtede, a t den vilde
smutte bort, for a t undgaae hans B0nner, naar han ikke blev
ved a t see paa den.» (III, 153.) Mogens ville med andra ord fram­
tvinga ett under med sina böner. Undret uteblir, och då krisen
rasat u t och Mogens åter t a r f a t t p å livet, är det i bittert förne­
kande av Guds existens. Gudstron blir alltså beroende av undret.
Sin åsikt i denna fråga hade Jacobsen redan i en första upp­
sats om Darwins Theori kategoriskt deklarerat: »Vi ombytte Underets gamle Poesi med Lovbestemthedens nye Poesi, vi bytte en
vilkaarlig, övernaturlig personlig Styrelse med en klar Naturord­
ning, og Hensynet til vore F0lelser maa vige for Tilfredsstillelsen
af hoiere aandelige Fornedenheder.» (V, 86.) Med skildringen a v
Mogens' religiösa reaktion stod Jacobsen således i full samklang
med partiets vänsterhegelianskt präglade uppfattning, 1 samtidigt
som han byggde vidare p å Hervert-Sperringåiktnmgens
och
Gurresangenes självupplevda krisstämningar. Det är sin egen
ungdoms tvivel och trots Jacobsen lägger i Mogens' mun, d å
denne en månskensnatt från Bredbjerg Gr0nh0i ser ned över d e n .
mörka jorden:
»Lysene tsendtes n e d e i B y e n .
Dernede v a r H j e m p a a H j e m . Mit H j e m ! Mit H j e m ! o g m i n Barnet r o p a a a l t d e t Deilige i Verden! — O g o m d e n u h a v d e R e t d e Andre!
o m Verden v a r f u l d af bankende Hjerter o g H i m l e n f u l d af e n k j serlig Gudï
M e n hvorfor v e e d j e g d a i k k e d e t , hvorfor v e e d j e g n o g e t A n d e t ? o g
j e g v e e d n o g e t A n d e t s a a skjaerende, bittert, s a n d t . . .» (III, 164.)
Icke blott i det förhållandet, a t t Mogens, liksom Jacobsen själv
vid denna tid enligt vänners mening, var en representant för den
a v Brandes' förkättrade romantiska typen, »den geniale Lediggsenger»,2 yttrade sig emellertid Jacobsens beroende a v en tidi­
gare litterär tradition. Mogens' smärtsamma längtan till gemen­
skap och till e t t hem skildras a v Jacobsen i ordalag, som är nära
besläktade med Goldschmidts i Hjemfas. Själva namnet p å denna
roman kunde passat som karakteristik p å Mogens vid detta till­
fälle. Mogens' förtvivlade utbrott är mycket bittrare, också defi­
nitivare i sin gudsförnekelse än Ottos (i Hjemfas), men hans in­
tensiva lyckokrav och djupa ensamhetskänsla inför människorna
och Gud bottnar i samma psykiska förutsättningar. Otto, som
egendomligt nog också förlorat en Camilla (genom a t t hon gifter
sig med en annan), bryter samman i bön till Gud i sin känsla
av övergivenhet.
»Du [Gud] v e e d h v o r ynkelig j e g er t i l m o d e v e d a t h a v e s e e t L i v e t s
L y k k e o g Värme. Hvorfor er j e g udelukket, m e d e n s s a a Mange, der i k k e
1
Se t . ex. Brandes om Strauss' D e n gamle og den nye Tro, NdaMdskr. I V ,
503, 505.
2
Breve, X V . Brandes' kritik a v denna romantiska t y p antyddes redan i den
hösten 1871 förelästa inledningen till Den romantiske Skole i Tydskland. Se Emi­
grantlitteraturen, Hovedstromninger . . ., 1872, 250 f., närmare utfört i Den ro­
mantiske Skole . . . a. a. 1873, 79.
er bedre e n d jeg, j a k n a p s a a g o d e s o m jeg, ere lukkede ind? Hvorfor gaaer
j e g her i d e n raakolde A f t e n alene, forladt, u d e n H j e m , u d e n inderligt
Tilhold?
K a n D u ikke, siden D u seer m i g i Vaande, gjore d e t
forste Skridt? Troen p a a D i g gjor m a a s k e d e t Meste, g i v m i g d a Tro —
m i g s y n e s d e t naturligt, a t m a n k u n g j e n n e m L y k k e n k a n k o m m e
t i l a t blive e t g o d t Menneske og troe. G i v m i g d a L y k k e .
Hvor­
for skal L y s v sere tsendt i s a a m a n g e Vinduer b a g d e nedtrukne Gardiner
o g j e g g a a e udenfor m e l l e m d e kolde Huusrsekker, s o m o m L i v e t s H y g g e lighed ikke v a r t i l for mig?
J e g v i l l y t t e , o g b l o t L o v e t rasier
under Mennesketrin, v i l j e g troe a t höre B u d fra D i g .
N e i , d e t er
stille, o g o m d e t n u ogsaa h a v d e raslet — nei, m a n er forladt! M a n m a a
s e l v b r y d e L y k k e n s D o r op, 'Lykken hjselper d e n Kjaekke'. . . J a , v i d s t e
m a n blot, h v o r d e n var! . . . D e r er e n Comedie, h v o r h a n horer h e n d e
s y n g e indenfor . . . horte m a n saadan e n S t e m m e o g saadan e n Sang, b l e v
m a n kaldet o g begeistret, b l e v m a n elsket! M e n j e g
m i n Gud,
m i n Gud! h v o r A l t er klämt!» 1
Otto, evigt rotlös i tillvaron, önskar förgäves att få lyssna till
en stämma, som skall sjunga honom lyckan till, Mogens däremot
hör helt oförmodat toner, vilka tycks komma från den månbelysta silverpoppeln. En skön kvinnostämma sjunger:
D u Blomst i Dug!
D u Blomst i Dug!
H v i s k m i g D r o m m e n e dine.
E r der i d e m d e n s a m m e L u f t ,
D e n s a m m e selsomme Elvelandsluft,
S o m i mine?
O g hvisker, sukker o g klager d e t der
Gjennem döende D u f t o g blundende Skjser,
Gj e nne m vaagnende K l a n g , g j e n n e m spirende Sang:
I Laengsel,
I Laengsel j e g lever. (III, 165.)
Kallar man detta med darwinistisk terminologi »Parringsvalget»
och tänker på sångfågelns locktoner, så är det under alla förhållan­
den också romantik. Drömmarnaturen, den lyriska vekheten hos
Jacobsen, klingar ur denna strof.
Den harmoni, som Mogens når fram till genom föreningen med
Thora, är en såväl psykisk som fysisk harmoni. Deras längtan
mot varandra får sin fulla tillfredsställelse, då Mogens drivit ut
sitt förflutna ur medvetandet och kan njuta av det samliv, som
1
M. Goldschmidt, HjemUs, 2. Udg., II: 2, 1857, 511 ff.
icke bara är »Lyst, ulmende Lyst, osende Lyst», vilket han bittert
anklagade kärleken för a t t vara, då han den förtvivlade natten vid
Bredbjerg Gr0nh0j grubblade över sina förlorade illusioner. Den
avsmak för erotiken, som umgänget med Laura och dylika kvin­
nor ingett honom, försvinner först nu, när han upptäcker, a t t
kärleken också kan innebära ömhet och aktning. Man erinrar sig
här självförebråelserna för sensualism i Hervert Sperring — älvdan­
sens frestelser — och Kormaks onda drömmar p å löftet i Kormak
og Stengerde. Jacobsen medgav själv långt senare för Vilhelm Mol­
ler, a t t för honom låg det väsentliga i Mogens i det han kallar
»Slaget paa den Gertrude-Koldbj ornsenske Streng i Slutningsafsnittet», 1 nämligen frågan om äktenskapets innebörd och den
unga flickans a v konventionell uppfostran förhindrade bekantskap
med den fysiska sidan a v kärlekslivet. Då den från alla patolo­
giska inslag fria Thora efter bröllopet anförtror Mogens, som a v
skrupler över sitt tidigare liv lämnat henne ensam, a t t hon ibland
är nära a t t önska, a t t han skulle slå henne: »jeg veed, a t det er
barnagtigt, og a t jeg er saa lykkelig, saa lykkelig, men jeg er alligevel s a a ulykkelig» (III, 179), är denna önskan knappast, som
V. Andersen menar, 2 avsedd a t t tagas alldeles efter bokstaven.
Denne överdriver här det fysiologiska betraktelsesättet hos
Jacobsen, som blott ville antyda Thoras reaktion inför Mogens'
uppträdande. Jacobsen snuddar i avsnittet om Mogens' äkten­
skap vid könsfrågan, men först i Fru Marie Grubbe kommer han
p å allvar in p å den.
Vem Jacobsen riktar udden emot, då Mogens i e t t samtal med
Camilla kritiserar de unga män, som umgicks i hennes hem, är
höljt i ett visst dunkel. Onyanserade omdömen tilltalade honom
inte, och det är möjligt, a t t han kunnat irriteras a v alltför stor
säkerhet i vännernas uppträdande, ehuru det förefaller sannoli­
kare, a t t han h a f t i tankarna några medlemmar i Studenterforeningen. I denna härskade nämligen en nationalliberal anda, som
d e unga radikalerna ej trivdes med, och Jacobsen vägrade a t t anta
valet till senior de båda gånger han var föreslagen, 1871 och 1872.3
1
2
3
TiUTcueren 1904, 951. Jfr E . Skräm, Gertrude Coldbjornsen, 1879.
A. a. 215.
Se Breve, X V f. och Dumreicher a. a. I , 120.
Mogens säger till Camilla:
»'Jo', sagde h a n , 'det er e t e g e t Slags F o l k , d e m I omgaaes; der er i k k e
d e n T i n g til m e l l e m H i m m e l o g Jord, d e i k k e er faerdige m e d i e n H a a n d e vending, d e t e r l a v t o g d e t er aedelt, d e t er d e t D u m m e s t e , der er gjort
siden Verdens Skabelse, o g d e t er d e t Klogeste, d e t d e r er s a a g ri m t ,
s a a grimt, o g d e t d e r er s a a k j o n t , s a a d e t i k k e k a n siges, o g A l t d e t er d e
Allesammen enige o m , d e t er, ligesom d e h a v d e e n besternt Tabel eller s a a d a n N o g e t , s o m d e regnede d e t u d efter, for d e f a a e A l l e s a m m e n d e t s a m m e
F a c i t , i h v a d d e t s a a er. — H v o r d e ligner hinanden, d e Mennesker! Alle­
s a m m e n v e e d d e d e t S a m m e o g taler d e o m d e t S a m m e , d e har Allesam­
m e n d e s a m m e Ord o g d e s a m m e Meninger.» (III, 143 f . )
D å Camilla invänder något om t v å a v sina vänner, svarar Mo­
gens, a t t dessa två, som tillhör t v å olika partier, är de löjligaste
a v allesammans:
»deres Grundanskuelser er s a a forskjeilige s o m N a t o g D a g ! N e i , d e e r
ikke, d e er s a a enige, s a a d e t er e n L y s t , m a a s k e e der er e n lille S t u m p , d e
virkelig er uenige o m , m a a s k e e d e t b l o t er e n Misforstaaelse, m e n d e t er G u d
hjselpe m i g e n reen K o m e d i a t hore dem.» (III, 144.)
Genom a t t tala om kungahusets familjeförbindelser och dessas
politiska betydelse 1 förlägger Jaeobsen novellen till 60-talet för
a t t icke ge någon i sin umgängeskrets anledning a t t känna sig
förnärmad över dessa beskyllningar för brist p å originalitet och
självständighet. Ganska skarpt uttrycker han sin ovilja mot de
alltför ivrigt politiserande ungtupparna: »De sergre mig, disse
Karle, naar man seer dem i Ansigtet, er det ligesom man fik
Brev paa, a t der for Eftertiden ikke skal skee noget Mserkeligt i
Verden.» (III, 145.)
I det stora hela bär Mogens prägel a v a t t vara skriven i fullt
samförstånd med den nya litterära smak, som Brandes agiterat
för i Danmark. Jaeobsen förde i novellen litteraturen u t i livet,
i det a t t han satte naturuppfattningen under debatt och gjorde
rent hus med den romantiska föreställningen om en besjälad natur.
H a n vågade sig p å en realistisk människoskildring, vilken, som
1
III, 138. Kan åsyfta antingen prinsessan Alexandras förmälning med prin­
sen a v Wales 1863 eller prinsessan Dagmars med Rysslands tronföljare Alexander
1866. Se Kommentaren III, 332.
Brix påpekat, 1 ställde den gängse meningen om psykologiska för­
lopp p å huvudet. Det intryck av något helt nytt, som Mogens
gjorde p å samtiden — den har j u i stilistiskt hänseende länge
kommit a t t betraktas som nära nog en milstolpe i dansk prosa 2 —
berodde nog även p å den minutiösa verklighetsåtergivningen, där
den konkreta detaljen, det i en impressionistisk glimt fångade
»uendeligt Smaa»,3 bröt sig med det lyriska i stämningsbilderna.
Redan i denna genombrottsnovell visar sig likväl klart, a t t Jacobsen, som Böök träffande formulerat det, var »en teoretisk natura­
list med e t t romantiskt temperament». 4
Jacobsens novell skulle väl alldeles h a förtegats i pressen, om
icke nationalliberalernas fruktan för den roll NdaMdskr. spelade
för opinionsbildningen aktualiserats a v e t t inlägg Om Befolkningsforholdene5 a v Holger Drachmanns far, professor A. G. Drachmann, i det efterföljande numret av tidskriften. Denne redogjorde
u r nationalekonomiska synpunkter för värdet a v preventiva åt­
gärder mot befolkningsökningen, något som ledde uppmärksam­
heten på a t t det tabu, som vidlådde all offentlig diskussion i
könsfrågan, var p å väg a t t försvinna. I september tog Fœdrelandet upp saken i en osignerad artikel och berörde då även Jacob­
sens Mogens. Tidningen säger sig där icke vilja frånkänna för­
fattaren »0je for Naturen eller et vist bizart Lune», men har tagit
anstöt a v slutepisoden, i vilken Thora enligt tidningen »med en
Ligefremhed, som hos en ung Kvinde virkelig er original», kommer
Mogens till mötes. Som helhet avfärdas novellen dock såsom
mera »snurrig» än anstötlig. 6
1
A. a. 392.
Se härom Rubow, Litterœre Studier, 159. Jfr också Den impressionistiska
Stil, Scrap Book, 1939, 21 ff.: »Hele det mimiske Apparat i Mogens kan man
finde i Kun en Spillemand eller Edwin Droods Hemmelighed.»
3
Om Jacobsens särskilda beundran för Brandes' essä »'Det uendeligt Smaa'
o g 'det uendeligt Store' i Poesien» se Brevveksl. I I I , 127. Troligtvis var det denna
essä, som ledde Jacobson in p å det intensiva Shakespearestudium breven till
Vodskov från 1870 med deras många citat bär vittne om. Tilskueren 1911,1, 215—
218, jfr a. a. 1904, 956.
4
Fr. Böök, J . P . Jacobson och Vilhelm Topsoe, Svenska Dagbladet 17/11 1942.
5
A. a. IV, 1—16. Jfr Brevveksl. I I , 238.
6
Fœdreländet 9/9 1872.
2
3. Kring Fru Marie Grubbe.
Den framgång Mogens hade i den litterära vänkretsen stimule­
rade Jacobsen påtagligt. Trots andra novelluppslag 1 blev dock
årets arbetsresultat för honom huvudsakligen fullbordandet a v
Desmidiaceeavhandlingen, varmed han erövrade guldmedaljen
i naturvetenskap vid universitetsfesten i april 1873. Därefter av­
reste Jacobsen i juni p å den ödesdigra Europaresa, under vilken
lungtuberkulosen bröt ned honom. Det verkligt allvarliga sjuk­
domstillstånd han befann sig i vid hemkomsten i oktober tvingade
honom a t t stanna i Thisted som konvalescent i nära e t t år,
fjärran från vännerna och partipolitiken. Jacobsen återbördades
till Köpenhamn, för tillfället någorlunda återställd, i september
1874. Här blev hans förnämsta sysselsättning a t t bedriva arkiv­
studier för romanen Fru Marie Grubbe, vilken han påbörjat före
februari 1873, möjligen redan i slutet a v 1872,2 men som han f å t t
avbryta på grund a v resan, d å e j mer än drygt t v å kapitel a v 15
planerade blivit färdiga. Dessa hade emellertid upplästs för Georg
Brandes och vunnit hans stora gillande.3 Nu trycktes de under
titeln Af Maria Grubbes Barndom (Interieur fra det syttende Aarhundrede) i det första numret a v bröderna Brandes' tidskrift Det
nittende Aarhundrede, som i oktober månad 1874 började ut­
komma p å Hegels förlag. 4 Det 19. Aarh. kom a t t redigeras a v
Edvard Brandes ensam, då brodern långa tider var utomlands, och
Jacobsen kunde d å vara honom till hjälp. A t t han strax var väl
1
26/8 1872 skriver Jacobsen från Thisted: »Jeg gaar stadig og tumler med
min Fortaelling o m Sodorna. Digte kan jeg slet ikke skrive o m Sommer en.»
Breweksl. II, 238.
2
I , Indi. X I V . Jfr dock brev till E . Brändes a v 7/3 1873, Breweksl. I I , 243.
I ett brev till Edvard 2/12 1876, då romanen var färdig, säger Jacobsen (a. a.
II, 272), att han »fortryder
ikke a t vi hin Camevalsnat i din Stue paa
Kongens Nytorv besluttede at den skulde skrives». Detta åsyftar sannolikt Studenterforeningens karneval 1872 (enl. Dumreicher a. a. 172 plägade karnevalerna
vara i mars), eftersom Jacobsens korrespondent 1873 befann sig utomlands sedan
början a v februari. Något beslut o m att romanen skulle handla just o m Marie
Grubbe tycks dock ej h a fattats v i d tillfället ifråga, eftersom Jacobsen i ovan­
nämnda brev våren 1873 icke antyder, att han förut nämnt hennes namn eller
utgår ifrån att han med E . Brandes diskuterat hennes historia.
3
Breweksl. I I , 252 f.
4
A. a. 1874—75, 27—50.
inne i redaktionella problem och användes som rådgivare i öm­
tåliga frågor, framgår av ett brev till Georg Brandes från denna
tid. Jacobsen sökte i brevet något dämpa den propaganda för
skilsmässa mellan kyrka och stat, som Brandes och signaturen
Victor Norfelt (Dr. phil. P. Heiberg) från början önskade driva.
Den moderata hållning, som Jacobsen ansåg, att tidskriften borde
bemöda sig om, åtminstone till att börja med, skulle enligt hans
mening vara mer ägnad att skaffa den prenumeranter och an­
hängare än öppet visad antiklerikalism. »Den dannede Majoritet
her hjemme er saa sammenfiltret med hinanden at de br0ler
allesammen naar man traeder en enkelt Stand altfor staerk paa
Tseerne», förklarar han för Brandes, som i Berlin tycktes ha glömt
sina »Pappenhejmere». Trots att han i realiteten är enig med
Brandes i själva saken, tillägger han förmanande: »Meningen med
et Tidsskrift er jo dog snarere at faa Alverden et lille Stykke med
end at faa et halvhundrede Stykker med til Vejenden» och före­
slår några ändringar i Brandes' manuskript.1 I denna åsikt om
tidskriftens hållning var Jacobsen ense med Edvard, men det är
värt att erinra sig, hur Vilhelm M0ller fick hålla Jacobsen
själv tillbaka under NdaMdsJcr.s begynnelsetid, för att han inte
skulle bli för aggressiv i sin darwinism.2 Vare sig det berodde på
större erfarenhet av motståndarnas makt eller på större försonlig­
het, var Jacobsen nu försiktigare.
Betecknande för Jacobsens verksamhetslust mot slutet av 1874
är, att han då, under en paus i arbetet på Fru Marie Orubbe, icke
blott läste korrektur på sin översättning av Descent of manz och
skrev den psykopatologiska novellen Et SJcud i Taagen, som trycktes
i Det 19. Aarh.s första häfte nyåret 1875, utan därtill spekulerade
över en andra roman och kastade ned några sidor om drömmerskan
Bartholine Blide, vilka sedermera blev den lyriska inledningen
till Niels Lyhne. Enligt en tabell över Niels Lyhnes kronologi,
som Jacobsen själv uppgjort, var romanen: »Begyndt sidst i 1874
1
Brevveksl. III, 111.
Ovan s. 91, not 2.
3
Brev till brodern 9/10 1874, Linck a. a. 83. Jfr I, Indi. X I V (anteckning i
Jacobsens eget exemplar a v 2. uppl.), varav framgår, a t t boken var »henlagt»
sept. 1874. Enligt brevet bedriver Jacobsen arkivstudier.
2
til S. 8.»1 Sammanställer man Jacobsens yttrande i brev den 12
febr. 1878 till Georg Brandes, 2 a t t han för flera år sedan i Köpen­
hamn för denne utvecklat huvudtanken i en n y roman, med
Brandes' ord, a t t Jacobsen 1875 hade meddelat honom planen, 3
f å r man bekräftat, a t t idén till en bok om »daarlige Fritsenkere»
under våren började arbeta sig fram i hans huvud, ehuru den tills
vidare sköts å t sidan.
Hösten 1875 återvände Jacobsen till Thisted, där han sedan
stannade, tills Fru Marie Grubbe efter ännu ett drygt års arbete
blev färdig. Isoleringen i Thisted hindrade honom emellertid
icke a t t uppehålla kontakten med vännerna och a t t följa ut­
vecklingen a v den idédebatt han själv med sina Darwinöversätt­
ningar och uppsatser så verksamt bidragit till. E n särskild om­
ständighet aktualiserade händelserna från 1872.
Det dröjde nämligen inte länge, förrän fejden om »den frie
Tanke» blossade upp igen, ehuru brandesianismen endast drab­
bades indirekt vid detta tillfälle. Denna gång var det icke Bran­
des, som utmanat den allmänna opinionen utan den naturveten­
skapliga fakulteten vid Köpenhamns universitet, representerad
a v professorn i matematik, Adolph Steen. Kyrkohistorikern,
professor Fr. Hammerich, sedermera assisterad a v Ploug och
biskop Monrad, förde i Fcedrelandet oppositionens talan. Anled­
ningen till striden var e t t tal a v Steen, hållet vid universitetets
årliga reformationsfest i november 1875 och till yttermera upp­
ståndelse tryckt i Det 19. Aarh.4 Talet, som onekligen var mycket
djärvt i sin uppläggning, syftade till och uppfattades också
som en uppgörelse med den teologiska fakulteten, vilken enligt
Steen såsom e j objektivt vetenskaplig borde avlägsnas från
universitetet. Oaktat Brandes och hans anhängare inte nämns,
var reaktionen mot Steens uppträdande tydligen riktad lika myc­
1
II, Indi. x .
Breweksl. III, 134.
3
S. S. III, 23. Enl. dens. a. a. 41 »ved Sommertid». övriga uppgifter dock
i detta sammanhang så felaktiga, att detta meddelande får tas med största
reservation. Senare än sommaren 1875 kan dock ej samtalet h a ägt rum, då
Jacobsen ej återkom till Köpenhamn före sin Montreuxresa 1877.
4
A. a. 1875—76, 237—252.
2
ket mot dem. De krafter, vilka verkade i bakgrunden (varibland
Martensen var den starkaste), var också desamma som motar­
b e t a t Brandes' anställning vid universitetet och legat i fejd med
B r ochner och den fraktion inom universitetet, som ville låta »den
frie Tanke» komma till tals där. 1
Sammanhanget med debatten 1872 kommer intressantast fram
i Monrads inlägg.2 Denne hade känt sig träffad a v en passus i
Steens tal, där det antytts, a t t några dragit våldsamt i fält emot
darwinismen och efter a t t h a tillgodogjort sig den i en »taabelig
populaer Form» känt sin moral och kristendom hotade. P å sitt
sätt^blir det n u också e t t slags strid om »Tro og Viden», såsom
framgår av Monrads försök a t t dra u t de linjer, där skiljaktigheterna i livsåskådning tydligast visade sig. Vetenskapens eller
trons företräde som världsförklaring var det man i grund och
botten tvistade om. Därför var det också naturligt, a t t Monrad
i diskussionen förde in frågan om undret, bönen och mysteriet, en
punkt, där de t v å åskådningarna alldeles särskilt skar sig, som
redan Br0chner i sin utläggning a v Feuerbachs religionsfilosofi
hade klargjort. 3 I några avskedsord från Monrad till Steen (den 8
febr.) återkommer de tidigare anklagelser han riktat mot dar­
winismen, a t t den icke blott var en zoologisk lära, utan »Spiren
til en hel n y Verdens-Opfattelse», och det är tydligt, a t t han framför
allt ger darwinismen skulden för de nya ateistiska lärornas spridning.
1
Se brev från Brochner till G. Brandes 26/1 1875, Breweksl. I , 230.
Fœdrélandet 26 och 27 jan. 1876.
8
Jfr ovan s. 47. Monrad var angelägen att framhålla, att »jo mere e t Menneske forer e t Samliv med Gud i Bonnen, des lettere bliver det ham at tro paa
Underet, thi i Bonnen oplever han selv e t Under» (jfr Hauge a. a. 254 ff.).
Några dagar senare, 8/2, heter det: »Det gjaelder
o m a t gribe Troen
paa den levende, allestedsnservserende, almsegtige Gud. Denne Tro gribes i Bon­
nen, saaledes som jeg nsermere har udviklet i mit lille Skrift: 'Fra Bonnens Ver­
den'.» D e t v å riktningarnas ideologiska rättesnören sätts i skarp kontrast till
varandra i Monrads formulering 27/1: »Hvad vil man vaelge? Vil man vaelge
Troen paa Fremskridtet, Videnskaben og Friheden eller Troen paa Faderen,
Sonnen og den Helligaand. Bekjenderne af den forste Tro indromme a t de
iovrigt, a t de med Hensyn til det Forste og det Sidste, med Hensyn til Verdens
Oprindelse og Menneskets Bestemmelse ere fulde af Tvivl og Usikkerhed; den
anden Tro kjender det Forste: det er Gud Fader den Almsegtige, og det Sidste:
d e t er det evige Liv.»
2
Jacobsen tar upp den steenska affären i ett brev från Thisted
till Georg Brandes:
»En af m i n e D a g e s lysere Timer er d e n i hvilken j e g spadserer f r e m o g
tilbage m e l l e m t v e n d e t a a g e v a a d e Tjornehsekke o g taenker p a a naeste
K a p i t e l i M . Gr. eller p a a Sidste i Sagen: S t e e n — Monrad — H a m m e r i c h
eller — n a a Ollehoder! d e t er m i n Mening. Lsererne v e d Thisted R e a l skole e r v e d a t f l a a hinanden i Anledning af denne Strid (jeg fortaeller d e t
s o m e n Kulturnotits), o g e n g a l Mand, der hedder Ma t zen (han er natur­
ligvis p a a v o r Side) skjseldes af d e A n d r e for Fornaegter u a g t e t h a n er Praest
v e d Thisted A m t s Arbejdsanstalt
D e n n e M a n d (Matzen) er v i s t
d e t m e s t frisindede 0 g h e r i A m t e t , D e k a n tsenke D e m t i l R e s t e n , h v i s
D e vil, h v a d j e g fraraader.» 1
Den omtalade Matzen med sin något dimmiga idealism skulle,
som redan Brandes visat,2 bli förebilden till Bigum i Niels Lyhne,
den figur, som skall parodiera hjälten. Han var teolog och filo­
sofilärare i Thisted Realskole och uppenbarligen samma per­
son, om vilken Jacobsen skriver till Edvard Brandes efter Fru
Marie Grvhbes publicering, att han hoppas kunna sända vännen
»en knusende Anmeldelse —
af en her [i Thisted] grasserende
Filosof og Theolog».3 Jacobsens antipati för Matzen, icke minst
beroende på dennes förvirrade uppfattning, när det gällde »den frie
Tankes» principer, manifesterar sig i Niels Lyhne i den elaka
skildringen av »stämningsfilosofen» Bigum.
Av den ironiska jargongen i brevet till Brandes får man inte
den föreställningen, a t t Jacobsen tog vidare djupsinnigt på de
aktuella striderna vid universitetet, vilket han väl kanske inte
heller gjorde, även om han kunnat intressera sig för vad hans
gamle antagonist Monrad nu haft på hjärtat. Vad Steen beträffar,
var denne fungerande rektor, då Jacobsen vid universitetsfesten
våren 1873 ur hans hand mottog guldmedaljen, och redan i
talet vid denna högtidlighet hade Steen med skärpa vänt sig mot
grundtvigianismen och mot teologien som vetenskap. 4 E n annan
1
Breweksl. III, 112, 2/2 1876.
S. S. III, 41 f. Jfr J . Dam, Skoleminder fra J . P . Jacobsens B y , Nationaltidende (Aftenudg.) 11/10 1923.
3
Breweksl. II, 276.
4
E . Elberling, D . B . L. X X I I , 1942, 436.
2
belysning f å r dock Jacobsens inställning till själva den fria
tankens idé, om man läser början p å samma brev, skrivet
någon månad tidigare, i anledning a v a t t Brandes skickat honom
fjärde delen a v Hovedstromningerne, Naturalismen i England,
Brevet är verkligen i sin helhet betecknande för Jacobsens mot­
sägelsefulla väsen, å den ena sidan den litet överlägsne ironikern,
som känner sig stå höjd över stridsvimlet, å den andra den lidelse­
fulle sanningsdyrkaren. Naturalismen i England hade följande
motto från Hebbel: »Künstler, nie mit Worten, mit Thaten begegne
dem Feinde! Schleudert er Steine nach dir, mache d u Statuen
d'raus.» Jacobsen tolkar »Statuen», som han kallar boken, med
en utförlig bild såsom den fria tankens symbol:
»Det e r e n s k j 0 n n o g e n Yngling, i s i n fremstrakte H o j r e holder h a n e n
blussende Fakkel, Y i n d e o g giftige D a m p e h a r slukket d e n h a l v t . I d e n
ve n s tre A r m er der e n taemmet undertrykt Bevsegelse, H a a n d e n krummer
s i g s o m f o r a t g i v e F l a m m e n Lse, m e n A r m e n v i l i k k e beere d e n frem. B l i k k e t skuer u d i R u m m e t , s o m f o r a t m a a l e hvorlangt a t F a k l e n kaster s i t
L y s o g m a n seer p a a h a n s M u n d a t h a n er greben af Y e m o d o v e r a t diet
i k k e naaer lsenger; m e n p a a h a n s P a n d e e r R o ; F a k l e n v i l aldrig g a a u d ,
staaer der a t laese, o g h v o r v i l d t d e t blseser, h v o r taet d e t kvalmer, i n g e n
H a a n d skal holdes b e s k y t t e n d e f r e m for d e n s flakkende Flammer; t h i d e n
H a a n d , der vserner, d e n s t e m m e r ogsaa f o r L y s e t s Flod.» 1
D å detta skrevs, ägnade sig Jacobsen hemma i Thisted med stor
möda å t a t t slutföra sin egen »Statue», Fru Marie Grubbe, Interieurer fra det syttende Aarhundrede, som vid julen 1876 nådde sin
fullbordan. I jämförelse med Mogens var romanen mindre
tendentiöst anlagd; fritänkarproblemet vidrördes ytterst försik­
tigt, och ehuru boken i hög grad realistiskt debatterade äkten­
skapsfrågan, kunde den e j med rätta sägas förhärliga den fria
kärleken eller plädera för kvinnans emancipation i erotiskt
avseende. Att Fru Marie Grubbe trots detta i allmänhet kom a t t
uppfattas som e t t typiskt alster för Det littersere Venstre, ja,
rent av som »Pr0vekort paa de brandes'ske Theorier»,2 berodde
1
Breweksl. III, 111 f.
Breweksl. III, 126, 130, 465 f. Jacobsen (och Borap efter honom) misstar
sig i att recensionen, där synpunkten anläggs, skulle vara skriven a v »Peter2
naturligtvis främst p å a t t boken ifråga om historisk miljöskildring
och realistisk psykologi närmade sig de europeiska mönster, som
Brandes lanserat. E n närmare undersökning bestyrker i huvud­
sak denna uppfattning.
Uppslaget till en roman från 1600-talet om Marie Grubbe, dot­
ter till Erik Grubbe p å Tjele gård och gift första gången med
Frederik III:s son, ståthållaren i Norge, Ulrik Frederik Gyldenlove,
andra gången med justitierådet Palle Dyre och slutligen med
Sören Ladefoged, ansåg sig som bekant Georg Brandes ha gett
Jacobsen genom e t t tillfälligt yttrande i H . C. Andersenessäen
om historien Honse-Grethe fortceller.1 Han säger där, a t t Marie
Grubbe ä r alltför mycket »Charakter», för a t t en sagodiktare skulle
kunna förklara hennes väsen. Underförstått är alltså, a t t Marie
Grubbes historia skulle passa bättre i en bred, psykologisk skild­
ring. Som Brandes i recensionen a v Jacobsens roman sedan på­
pekar, hade hennes enastående fängslande livsöde behandlats a v
Blicher i novellen Brudstykker af en Landsbydegns Dagbog (1824)
och a v Holberg i en a v dennes epistlar. 2 Blichers romantiserade
framställning 3 kan möjligen h a betytt något för Jacobsens karak­
teristik a v Sören Ladefoged men knappast mera; Holbergs korta
antydan om en fysiologisk förklaring till Marie Grubbes gåta torde
däremot livligt h a intresserat honom. 4
Fru Marie Grubbe har i hög grad karaktären a v p å samma
gång vetenskapligt dokumenterad tidsskildring och modern psy­
kologisk roman. Efter Borups grundläggande undersökning 5 a v
Nser og Fjern» (d. v . s. redaktören Peter Hansen i denna tidskrift). D e t var O.
Borchsenius, som i Ncer og Fjern anmälde Fru Marie Grubbe. Jfr a. a. VI, 1877,
nr 247, och VIII, 1879, nr 337, s. 7, där Borchsenius själv säger sig ha skrivit den.
1
Det moderne Gjennembruds Mœnd, 176, Kritiker og Porträtier, 360.
2
Brandes a. a. 176, 198; Steen Steensen Blicher, Noveller I , 1922, 11—40;
Ludvig Holberg, Epistler. Udg. af Chr. Bruun, I I , 1868, Ep. 89, sid. 41 ff. Jfr
F . J . Billeskov Jansen, Holberg som Epigrammatiker og Essayist I I , 1939, 223 ff.
8
Se Johs. Norvig, Steen Steensen Blicher, 1943, 188—198.
4 »
man seer jo, mange Mennesker a t finde storre Smag udi reget end
udi ferskt Kiod; Iligemaade, at mange fatte Kiaerlighed til det, som andre have
Afskye for» (a. a. 41).
5
I, Indi. X V I — X X X V I I .
det med minutiös noggrannhet samlade förstahandsmaterial, p å
vilket Jacobsen byggde sin historiska miljöskildring, framträder i
särskilt stark relief författarens inlevelse i och omgestaltning a v
personerna. 1 K ä n t är, hur hans egna drag framträder i Ulrik
Frederik Gyldenl0ves och Sti Hogs med stor frihet tolkade per­
sonligheter. Det är sitt eget lyriska vemod och sin hamletaktiga
och romantiska pessimism han diktar in i de historiska model­
lerna. Helt obunden synes Jacobsen också ha k ä n t sig vid teck­
ningen av huvudpersonen. Marie Grubbe var a t t döma framför
allt a v de vittnesmål, vilka avlades vid hennes olika skilsmässo­
processer,2 en tidigt förråad och grovt erotisk kvinna. Hon har
föga gemensamt med Jacobsens visserligen sensuella men stolta
och drömmande hjältinna, vilken genom olyckliga äktenskapliga
erfarenheter dras socialt och mänskligt nedåt.
Ifråga om en a v personerna har Jacobsen emellertid uppenbar­
ligen hållit sig närmare till verkligheten. I sin karakteristik a v
Christian IV:s son, den namnkunnige generalen Ulrik Christian
Gyldenlove, har han tagit fasta p å de uppgifter, som ges a v C. P .
Rothe i Brave danske Mœnds og Qvinders beremmelige Eftermœle
(1753). Om Jacobsen, som han förklarade för Edvard Brandes,
i det stora hela återgett 1600-talet »afdaempet og harmoniseret til
Salonbrug»,3 gäller detta icke den berömda scenen vid Ulrik
Christians dödsbädd, e t t praktnummer a v historisk fantasi och
realistisk framställningskonst. Borup har påpekat, a t t det heter
hos Rothe: »den Syge talte ey om andet end a t stikke, skyde og
slaae ihiel», och han menar med rätta, a t t här finns »det beskedne
Kimpunkt for hele Jacobsens med stor Bravur udforte Scene».4
Jacobsen har emellertid i Rothes beskrivning p å Gyldenloves be­
teende mot prästerna, som kommer för a t t sörja för hans själ,
och för övrigt i hela Rothes skildring a v generalens attityd inför
döden haft en ytterst tacksam källa. Rothe berättar:
1
Jfr Friis, TilsJcueren 1929, I , 153.
Se t . ex. A. Fjelétrup, Marie Grubbe. En biografisk Skitse, 1904, passim, och
Borup, I , Indi. X I X ff.
3
Breweksl. I I , 277.
4
M. Borup, »Marie Grubbe» 50 Aar efter, Politiken den 15/12 1926.
2
, »En Helgen har h a n n o k rimeligen aldrig vaeret, m e n Sygdommens H i d sighed k a n d h a v e vseret m e g e t Skyl d u d i h a n s Adferd, s o m v a r denne:
h a n j o g Prsesterne u d fra sig, og har v e l desuden e y begegnet d e m p a a d e t
bedste. D a Mester J e n s J u s t e s e n Praest t i l Trinitatis Kirke erfarede dette, gik h a n ogsaa t i l h a m , m e n d a G y l d e n l o v e t o g lige s a a
ilde i m o d h a m , s o m m o d d e andre, v e n d t e denne gamle Praest B l a d e t o m ,
t a l t e h a m p a a s i t Embedes V e g n e m e g e t m y n d i g til, kaldte h a m e n Hol­
vedes-Brand, o g viiste h a m hvorledes H e l v e d e s t o d h a m aaben, hvorpaa
h a n forloed h a m . D a d e n s y g e General saae sig tracteret p a a e n s a a
gevorben F o e d , slog h a n i sig selv, o g sendte B u d efter d e n gamle Praest.
S a m m e fromme Mand h a v d e derpaa d e n Glaede a t höre d e n S y g e t a l e m e g e t
gudfrygtig, a t underkaste sig Guds naadige Villie, o g a t s e e ham, s o m e n
bodferdig Synder annamme Sacramentet af hans Haender.» 1
I Jacobsens dramatiska omdiktning får det knappa referatet
hos Rothe liv och färg. Ulrik Christian svär och förbannar över
de prelater, som kommer för a t t låta honom bikta sig, han jagar
dem ifrån sig med värjan, men »Praesten ved Trinitatis», Jens
Justesen, låter e j skrämma sig utan håller en glödande domedags­
predikan och hotar honom med helvetets kval. D å Ulrik Christian
till slut ej vågar stå fast vid sin förhoppning, a t t det skall finnas
någon »dyb, sort Grav ned til Ingenting» och a t t man skall slippa
komma vare sig till himlen eller till helvetet, bara dö, överman­
nas han a v ångest och dödsfasa och bönfaller stönande prästen
om a t t denne skall hjälpa honom a t t bedja, d å orden alldeles
sviker honom. I sin förtvivlan far han plötsligt upp, bryter sön­
der sin värja och utropar: »'Herre Jesus Christus, se, jeg brsekker
min Kaarde!' og han holdt de blanke Klingestykker i Vejret:
'Pardon, Jesus, Pardon!'» (S. 93.)
Den helt nya styrkan i Jacobsens skildringskonst just i detta
parti vittnar om a t t han gjort studier hos de franska realister, för
vilka Brandes propagerat. I essäen om Mérimée hade denne
gjort en beundrande analys a v karakteristiska drag hos franska
prosaförfattare som Balzac, Beyle, George Sand och Mérimée.2
Hos Mérimée underströk Brandes hans p å vetenskapliga special­
1
Rothe a. a. II, 470.
Bland Jacobsens anteckningar om »Lecture» förekommer för jan. 1874 Ge­
orge Sand, Simon och Metella, för april 1875 Balzacs noveller och kvinnostudier
i Œuvres complètes I , 1842, m. fl. (Kaps. VIII, Biogr.)
2
studier byggda historiska miljöskildring, hans objektivitet i
framställningen och hans förkärlek för det våldsamma och
lidelsefulla, det utpräglade och egendomliga i beskrivningen
a v människorna och deras handlingar. 1 Efter några å r rik­
tade Brandes ånyo uppmärksamheten p å Mérimée genom sitt
företal till Sophus Schandorphs översättning a v romanen
Chronique du règne de Charles IX (1829) under namnet Fra
Barthölomceusnatteris Tid (1871). Boken väckte en hel del upp­
seende och ägnades bl. a. en utförlig recension i NdaMdshr.,2
troligtvis a v Vilh. Möller. I recensionen anmärks, a t t den mo­
dernt uppfattade ateisten och skeptikern George måste betraktas
som en anakronistisk företeelse i det fanatismens tidevarv boken
behandlar. Däremot framhålls som en förträfflig t y p dennes vän
Béville, vilken visserligen också är fritänkare men som döende begär,
a t t hans kamrat skall ge honom sitt hedersord p å a t t det inte finns
något helvete, George ligger liksom Béville svårt sårad, men han
bevarar sin stoicism och sitt humör inför döden. Hela episoden
är skildrad i drastiska färger, och den plågade George driver med
eder och hotelser bort den katolske munken och den protestantiske
prästen, vilka rivaliserar om hans själ, under det a t t den vid tanken
p å helvetet förskrämde Béville dör som god katolik. »Allons,
mon père», säger han, »faites-moi dire mon C o n f i t e o r , e t
soufflez-moi, car je l'ai u n peu oublié».3
D å Jacobsen i full trohet mot den historiska situationen p å
samma sätt som Mérimée utnyttjar motivets komiska effekt i
tendentiöst syfte, överträffar han snarast sin föregångare i djärv
realism. Typerna George och Béville hos Mérimée förenar han till
en och samma person och lyckas p å så sätt förhöja det löjliga i
Ulrik Christians omvändelse inför döden. Såväl Gyldenteve som
Béville ä r emellertid exempel p å de »dåliga fritänkare», som Jacobsen ämnade skriva sin nästa roman om. Den förmodan ligger nära
till hands, a t t Jacobsen just under utarbetandet a v scenen vid
Ulrik Christians dödsbädd kommit a t t f å idén a t t behandla detta
ämne i en modern ateistroman.
1
2
3
Kritiker og Portraiter, 484—506.
NdaMdshr. IV, 18(72—)73, 101—104.
P . Mérimée, Chronique du règne de Charles IX, 1865, 229—235, cit. 234.
Samtidens omedelbara reaktion inför Fru Marie Grubbe gick
ut på att Mérimées bok stått som Jacobsens förebild,1 vare
sig man avsåg den allmänna karaktären av realistisk historieroman, uppbyggd som en »chronique» av fristående »interieurer» —
ett uttryck, som Jacobsen var ytterst angelägen om att titeln
skulle rymma — eller man, som Borchsenius, hade ifrågavarande
scen i tankarna. Denna har i övrigt, som V. Andersen påpekat,
en heroisk parallell i Runebergs Döbeln vid Jutas.2
En annan synpunkt på den historiska romanen, som Brandes i
Mérimée-essayen snuddar vid, då han jämför Mérimées kyligt
objektiva framställning med George Sands individualistiska och
lyriska konst, återkommer närmare utförd i den tre år senare
publicerade essäen om Hauch. Jacobsen hade särskilt fäst sig
vid denna essä,3 och han hade där kunnat lägga märke till en
paradoxalt subjektivistisk princip, som bör ha tilltalat honom
och som i varje fall stämde med den han själv kom att tillämpa
i sin roman. Brandes förklarar, att troheten mot det historiska
stoffet är ett sekundärt krav jämfört med den personliga inspi­
ration diktaren måste finna i det föreliggande ämnet. Med en av
sina impulsiva direkta hänvändelser till läsaren utropar Brandes:
»Naar v i l m a n d o g opgive d e n Indbildning, a t Digteren overhovedet k a n
skildre nogetsomhelst A n d e t e n d sig s el v o g sine Omgivelser o: h v a d h a n har
f o lt o g seet? H a n skal k u n ikke skildre, h v a d h a n har leest. O g h v i s T a l e n
er o m Troskab m o d Historien, d a indsee m a n dog, a t den eneste Mulighed
for i Behandlingen af e t historisk Stof a t blive s a a objektiv, s o m d e t lader
sig gjore, d e t er a t blive tilgavns subjektiv, i sig selv a t foie d e n hele Lidenskab, fordi m a n s el v har vseret i e n analog Situation t i l den, m a n v i l skildre
i Fortiden.» 4
Vill man söka efterforska den jacobsenska Marie- Grubbefigu rens rötter, finner man en nära anknytning till författarens
1
O. Borchsenius i Ncer og Fjern VI, 1877, nr 247, s. 11; C. Ploug i Fcedrelandet
22/3 1878; G. Brandes i Det 19. Aarh., 1876—77, 311 (uteslutet i Det moderne
Qjennembruds Mœnd, 167).
2
III. Litt. IV, 216. Jfr ovan s. 34.
3
Breweksl. III, 128: »Det var en stor Förnöjelse at se 'Carsten Hauch' igjen
som jeg ikke havde laest siden jeg var i Florens.» (Hösten 1873.)
4
NdaMdskr. V, 1873, 286 f. (sedan i Danske Digtere, 1877, 65). Jfr Ahlenius
a. a. 18 f.
intimaste personliga erfarenhetskrets. Redan flera år innan
Jacobsen börjåde med Fru Marie Orubbe, kretsade hans fantasi
kring en kvinnotyp a v halvt hysterisk läggning. Utgångspunkten
till en viktig episod i romanen fanns redan angiven i CTarafragmentet. Vid analysen a v detta (ovan s. 79, 82 f.) antyddes den
roll Anna Michelsen spelat för teckningen a v Claragestalten. Även
för kvinnoskildringen i Fru Marie Gruhbe synes Jacobsen h a till­
godogjort sig erfarenheterna a v ungdomsväninnan, något som
hon själv vid läsningen a v romanen tog för givet och häftigt
reagerade inför. 1 U r Jacobsens tidiga intresse för patologiska
yttringar a v kvinnligt själsliv växer till väsentlig del den psyko­
logi fram, som han kom a t t tillämpa i romanen. Det a v
honom fritt uppfunna motivet, a t t Marie Grubbe gör e t t
mordförsök p å sin förste man genom a t t slunga kniven mot
honom, oemotståndligt driven a v en oförklarlig impuls, skulle
också kunnat utgöra kärnan i den »försvarsskrift» för en an­
klagad kvinna, som enligt Brandes ursprungligen föresvävat
Jacobsen. 2 Förmodligen hade Brandes i tankarna det studium
a v Der neue Pitavals mordhistorier, som Jacobsen våren 1873
ägnade sig åt. H a n yttrar i e t t brev, a t t i de historier han läst
var alla de skyldiga »galna» men avrättades icke desto mindre
som förbrytare. 3
Jacobsens grubbel över psykopatologiska problem i början p å
70-talet berodde, som i det föregående också framhölls, först och
främst p å personlig disharmoni. D å det sedan gällde för honom
a t t söka fördjupa sin psykologiska erfarenhet, kan han h a blivit
vägledd vid litteraturvalet a v sin vän, den blivande nervläkaren
Erik Frsenkel. Huruvida Jacobsens ungdomsläsning a v E . A.
Poe verkligen någonsin kom a t t leda honom in p å mera in­
gående psykiatriska studier ä r ovisst. Den långa lista p å tyska
psykiatriska och »fysionomiska» verk, som finns i en antecknings­
bok, kallad Catalog over Boger der helst sJculde Iceses, blev kanske
aldrig mer ä n e t t sporadiskt uttryck för hans starka dragning
1
2
3
Se närmare härom min uppsats i Danske Studier 1939, 33 f.
Det moderne Gjennembruds Mœnd, 198.
Breweksl. I I , 243.
till ämnet, men är dock symptomatisk för hans intresseriktning. 1
Som komplettering till studier i Darwin och Spencer de första
åren p å 70-talet var det också naturligt för Jacobsen a t t vända
sig till psykiatrikerna. H a n hade t . ex. för sin Darwinupp­
sats Sindsbevcegelsernes Udtryk en rent yttre anledning a t t befatta
sig med fackpsykologiska undersökningar, och vad beträffar
»fysionomiken», yttrar han sig i denna uppsats om dess metoder,
mot vilka han för övrigt ställer sig skeptisk. 2 Tyvärr vet man
icke lika säkert om han också läst eller bläddrat i de psykiatriska
verk, som han fäst sig vid och vilkas psykologiska betraktelsesätt
han står nära. Ungdomsupplevelser och pubertetsfenomen tillmäts
t . ex. hos en författare som Santlus en oerhörd vikt för det psykiska
livet i dess helhet. Jacobsens intresse för den medicinska psyko­
logien, som i varje fall drev honom a t t observera den tillgängliga
litteraturen i ämnet, kom a t t till tiden sammanfalla med påpe­
kanden hos Taine i De l'intelligence3 om a t t modern sinnesanalys
p å e t t värdefullt sätt stimulerats a v nyare undersökningar, som
gjorts rörande somnambulism, hypnotism och hallucinationsfe­
1
Kaps. VII, Naturv. I början a v samma kollegiehäfte en förteckning p å alger
för Desmidiaceeavh., alltså c:a 1872. P å Jacobsens lista bl. a.: H . Damerow,
Ueber die Grundlage der Mimik und Physiognomik als freier Beitrag zur Anthro­
pologie und Psychiatrie,
1860. Hospitalsöverläkaren Damerow, författare till
åtskilliga psykiatriska arbeten, var e n a v skaparna a v den alltjämt betydelsefulla
tidskriften Allgemeine Zeitschrift / . Psychiatrie.
(Se O. Beyerholm, Psykiatriens
Historie, 1937, 187, 190.)
Th. Piderit, Gehirn und Geist, Entwurf einer physiologischen Psychologie, 1863.
Naturforskare och diktare. (Se Biogr. Jahrbuch und deutscher Nekrolog V (1900),
1903, Totenliste f. 1898, sp. 48.)
A . Lion, Affecte und Leidenschaften nach dem neuesten Standpunkte der Wissen­
schaft und Gesetzgebung, 1866. Rättsmedicinare. (Se C. Lange, Om Sindsbevœgelser, 1885, 6, noten.)
J . C. Santlus, Zur Psychologie der menschlichen Triebe, 1864, och Über die Zu­
nahme der Geisteskrankheiten und ihren Zusammenhang mit den Geschlechtsfunctionen und Geschlechtskrankheiten i Henks Zeitschrift f. Staatsarzeneikunäe,
1859. Rättsmedicinare och psykiatriker. (Se Biogr. Lexikon der hervorragenden
Ärzte aller Zeiten und Völker, 2. Aufl., V, 1934, 19.)
2
Sindsbevsegelsernes Udtryk i NdaMdskr. V, 1873, 72—84. Jfr V , 227—246,408 f.
3
H . Taine, De Vintelligence I , 1870, Préf. 6 f. Jacobsens vän Joh. Lundbeck
refererade sedan detta arbete i en artikel, kallad Begreber og Forestillinger i
NdaMdskr. jan. 1874. A. a. VI, 1 ff.
nomen. Kunde Frsenkel sätta medicinsk litteratur i händerna p å
Jacobsen, var den andre Studiestrsedevännen, Vodskov, den rätte
a t t rikta hans uppmärksamhet p å Taine, vilken han själv över­
satte. H u r som helst var Jacobsen redan med OZarafragmentet
mycket tidigt inne p å den psykologi, som först senare skulle bli
allmängods.
Det undermedvetna själslivets problem började emellertid a t t
alltmer observeras i Danmark. Redan i Dagbladets Feuilleton
den 2 nov. 1870 refererade t . ex. Cabiro (signatur för P . Hansen,
senare Ncer og Fjerns redaktör) en översättning a v tre föredrag
om Forholdet mellem Sjœl og Legeme og mellem Sindssygdomme og
andre Lidelser af Nervesystemet, som hade hållits a v professor
Henry Maudsley i Royal College of physicians i London. A t t
Dagbladet lät sin kåsör t a u p p detta ämne från Ugeskrift for Lceger
måste anses som e t t tecken p å a t t de nya idéerna om samman­
hanget mellan fysiskt och psykiskt börjat sprida sig utanför fack­
männens kretsar redan vid denna tid. E t t år senare bildade
nämnda arbete utgångspunkten för Hoffdings artikel Positi­
visme og Matérialisme i NdaMdskr.1 Viktigare är emellertid, a t t
Vilh. Mfeller i sin tidskrift Fly vende Blade (1875) upptagit en ar­
tikel a v föregångsmannen p å detta område, Th. Ribot, om Den
moderne tydske Psykologi, där särskilt Wundt omtalas p å följande
sätt:
»De L o v e , s o m styrer Fsenomenerne, o g s o m m a n m a a kjende for a t
der skal k u n n e vaere Tale o m Videnskab, — de, siger h a n [Wundt], m a a sog e s i 'det Ubevidste', i d e t 'morke Laboratorium, s o m ligger nedenunder
Bevidstheden'. — — — D e t er i d e t Ubevi ds te h a n finder d e n sidste
Förklaring p a a Perceptionens, Tankens, Folelsens, Villiens L o v e — kort
sagt, d e t er d e n herskende I d e e i hans Psykologi.» 2
För kännedomen om den jacobsenska psykologiens rötter vore
det a v stor betydelse a t t veta, när han först började läsa Flaubert.
Tyvärr är det icke möjligt a t t med säkerhet konstatera, när det
skedde, man kan endast förmoda, a t t det var i början p å 70-talet.
1
2
A. a. II, 1871, 193—208, 309—333.
A. a. II, 185 ff.; Jfr Taine a. a. I, 289.
Brandes nämner tillfälligt Flaubert redan i Den franske JSsthetik
i vore Dage (1870) som en utpräglad kolorist men ställer sig
kylig till verk, i vilka »det Psychologiske er saagodtsom rent
physiologisk». H a n synes ganska kritiskt mena, a t t Flauberts »Skild­
ringer af den n0gne Virkelighed trods al Sandhed ikke have noget
Element af Poesi».1 1872 skrev Rud. Schmidt en större artikel om
Madame Bovary i tidskriften For Ide og Virkelighed.2 Särskilt
framhölls där Flauberts noggranna och konstnärliga återgivande a v
den vardagliga verkligheten och hans med Taine överensstäm­
mande deterministiska psykologi. Trots sin motvilliga beundran
för Flauberts framställningsförmåga ställer sig Schmidt emellertid
p å religiösa och moraliska grunder i huvudsak kritisk mot roma­
nen. D å Madame Bovary översattes 1874, behandlades dessutom
Flaubert i upprepade artiklar i Flyvende Blade. La tentation de
Saint Antoine, Salammbô och Madame Bovary analyseras i dessa
artiklar, författade a v Paul Lindau. Liksom Sainte-Beuve i några
bekanta Lundis framhåller Lindau sadismen, grymheten och
sensualismen hos Flaubert och särskilt ifråga om La tentation de
Saint Antoine självplågeriets vällust. 3 Jacobsen kunde synbarligen
enligt senare uttalanden lika litet som Sainte-Beuve förstå sig p å
romanen Salammbô, där Flaubert hade sina ohyggligaste beskriv­
ningar a v grymheter, men han lägger samtidigt i dagen en ovanlig
uppskattning a v Flauberts »conte» St. Julien l'hospitalier, »virkelig
en gammel Kirkerude, en Perle af en Rude».4 Denna språkligt full­
ändade novell med dess blandning a v grymhet och fromhet, gör
e t t egendomligt sensuellt intryck p å läsaren. Om Madame Bovary
liksom om L'éducation sentimentale saknas varje uttalande a v
Jacobsen. Förmodligen instämde han i den uppfattning a v
Madame Bovary, som kom till uttryck i Det 19. Aarh. Den
1
A. a. 258, 269.
A. a. 1872, I I , 169—194. D å R . Schmidt var e n a v de argaste motståndarna
till brandesianismen, är det j u sannolikt, a t t man just 1872 var litet nyfiken p å
v a d han skrev, i synnerhet som även ifrågavarande artikel har polemisk udd.
ö v e r e n senare litterär essä a v Schmidt gör sig Jacobsen löjlig i brev till E .
Brändes, 9/6 1873, BreweJcsl. I I , 253.
8
Flyvende Blade I , 194, 212; I I , 4. Jfr C.-A. Sainte-Beuve, Causeries du
lundi X I I I , 1858, 294 ff.; Nouveaux lundis IV, 1875, 71.
4
26/12 1877, Breweksl. I I I , 133 f.
2
säges vara Flauberts utan tvivel bästa arbete, »et Stykke
Psykologi og Fysiologi, som soger sin Mage», och det tilläggs,
a t t »saadan realistisk K r a f t i Analysen af vekslende Sjselstilstande
havde den franske Skonliteratur aldrig tidligere naaet».1
Uppenbart är, och särskilt klargjort a v Sten Linder, 2 a t t Flauberts romanläsande och egocentriska, sensuellt lagda Emma Bo­
vary som allmän psykologisk t y p är besläktad med Marie Grubbe
hos Jacobsen. Båda har f å t t sin fantasi och livsinriktning för­
störd under uppväxtåren genom osund kärlekslitteratur och dagdrömmeri, och för båda kommer äktenskapliga besvikelser a t t
leda till nya erotiska misstag, begångna i en romantisk åtrå efter
den stora upplevelsen. Jacobsen liksom Flaubert låter sin huvud­
persons liv växa fram u r den »härskande egenskapen» i hennes
natur, dagdrömmeriet, och Marie Grubbe dras, som Linder säger,
»långsamt och oemotståndligt nedåt a v miljöns råhet och sin egen
sinnlighet». Emma Bovary har enligt Flaubert också sin katolska
uppfostran i en klosterpension a t t tacka för a t t den falska senti­
mentaliteten i hennes natur f å t t utvecklas så fritt. 3 I detta sam­
manhang snuddar Flaubert vid det religiösa svärmeriets fysio­
logiska betingelser, något som han i Les tentations de Saint Antoine
så intensivt skulle fördjupa sig i. Också p å denna speciella
punkt kommer Jacobsen mycket nära Flaubert. Alltsedan han
i skolan förvånade sina lärare med den ofta citerade upp­
satsen om MunJcevœsenets lyse Sider och det besynnerliga på­
ståendet om munkarnas askes, a t t »Bods0velser er — Sanselighed —», ända till dess a t t han skrev en a v sina sista noveller
Pesten i Bergamo, där huvudmotivet är flagellantepidemierna i
Italien, nalkades Jacobsen gärna frågan om sambandet mellan
religiositet och sinnlighet.
Första gången Jacobsen t a r upp den religiösa överspändhetens
psykologiska fenomen till behandling ä r i e t t utkast till e t t blankversdrama Faustina från början a v 70-talet.4 Däri skildras en
1
A. a. 1875, 260.
S. Linder, Ernst AMgren i hennes romaner, 1930, 139 f., 301.
8
G. Flaubert, Œuvres complètes I , 46—53.
4
IV, 91 f., 158. Dateras i Digte og Udkast »1870 (?)». För dateringen finns ej
någon angiven grund, och handstilen kan lika väl gälla något a v de följande åren.
2
kvinnas hektiska Kristuserotik, blandad med självförnedringsdrift och åtrå efter martyrskap:
D u v i l m i g ej! N e j I n g e n m i g begjaerer.
H v o r t i l d o g disse rige Formers Pragt!
L a n g t heller g a v j e g disse blanke L e m m e r
Til B y t t e f o r e n R o v f u g l s gridske Magt.
L a n g t heller s o m e t Skuespil for Msengden
A f v i l d e H i n g s t e splittes L e d f o r L e d
E n d s o m e t u s e t u n y d t 1 fredet Bl o m st er
S i n Skjonhed s k u e l a n g s o m t v i s n e n e d .
(Griber Svoben.)
S a a k o m d a d u o g vaer m i n straenge Bejler.
( I V , 92.)
Det allra första, som berättas om Marie Grubbes liv, är a t t hon
läser de grymma och sensualistiska gamla sagorna om den fromma
Griseldis och om drottning Bruhnhylde, som misshandlas och
plågas. Bruhnhylde knuffas fram till »den sorte, fnysende Hingst
og de slsenger hende ned i det graa Stov paa Vejen og de knytter
Hestens lange Hale om hendes Ankler», heter det med ord, som
för Faustina i tankarna (I, 7 f.). Barnet, som sitter i en berså
övervuxen med rosor och kaprifolium, låter sig berusas a v bokens
ord och blommornas dofter, och hon sprider u t e t t fång a v rosenblad
över bordet och låter sina armar bada i dem. Häftigt rycks hon
så u r sin upphetsade stämning, då hon p å vägen hem får se gårds­
fogden prygla kusken med en käpp. »Lyden af Slagene gjorde e t
uhyggeligt Indtryk paa Barnet, hun holdt sig for 0rerne og gik has­
tigt op mod Gaarden.» (S. 9.) Så presenteras den fjortonåriga Marie
Grubbe a v författaren. Marie har sedan sin första genomgripande
kärleksupplevelse, då hon icke långt senare träffar den lysande
officeren, Ulrik Christian Gyldenlove. H a n väcker hennes sinnen
med en brutal kyss, och hon känner sig, som om hon var
för alltid bunden till honom: »hvis han sagde: kom, maatte h u n
komme, hvis han sagde: gaa, maatte hun fjerne sig» (s. 79). Marie
drömmer en natt, a t t hon ser honom komma ridande gatan framåt,
och »hun trsengte sig frem gjennem Folkestimlen, kastade sig ned
lige for hans Hest og den satte sin kolde Jernsko paa hendes
1
Borup har läsarten »et uset simpelt fredet Blomster», men alla manuskrip­
ten (A—C) Kaps. IV, Digte, har tydligt »unydt».
Nakke . ..» (s. 80 f.). Vid Ulrik Christians dödsbädd, då hjälten
visar sitt r ä t t a ansikte i sin feghet och lystenhet, får Marie sin
första häftiga erotiska desillusion. Reaktionen blir d å hos henne
p å samma gång en längtan efter bedövande kroppslig smärta och
en artificiell asketisk fromhet. D å Marie icke ville tala om för
sina närmaste, vad som försiggått, slog man henne, och Marie
kände sig som en stackars plågad hund hon en gång hade sett,
och »hun b0d hver Sorg og Bitterhed velkommen, blot den ret
vilde ramme, for n u var hun saa ulykkelig, a t Naadesst0det v a r
al hendes Haab og Forlaengsel» (s. 110). Hon gav sig hän å t from
botgöring och studerade begärligt de gamla postillor hon förut e j
brytt sig det minsta om. Hennes nya liv satte spår även i u t ­
seendet, som antog en fanatikers utmärglade drag: »hun blev
mager og bieg og hendes 0 j n e fik en haard, brsendende Glands og
det var intet Under; thi Apokalypsens frygtelige Syner red lyslevende gjennem hendes Nattedromme og hele Dagen rugede hen­
des Tanker over alt hvad Livet havde af M0rkt og Tungt» (s.
112 f.). Maries fromhet genomskådas obarmhärtigt a v Jacobsen,
som förklarar, a t t hon »fandt e t mystisk asketisk Velbehag i a t lsegge
sig paa sine bare Knse paa Gulvet og bede til hendes Ben vserkede
eller hun ikke mere kunde f0le sine F0dder af Kulde» (s. 113).
Den självplågeriets vällust Marie Grubbe liksom Faustina i det
tidiga fragmentet hänger sig åt, återfinner man också hos Fennimore i Niels Lyhne, en sensuell kvinnotyp, som har mycket gemen­
samt med Marie Grubbe. Om henne heter det med en talande
bild, a t t hon »martred
sig selv med Tanker, stindere
end Torne, og slog sig selv med Ord, langt hvassere end Sv0ber,
til hun forvirredes af Kval og Pine og S0gte en d0vende Tr0st i
a t slsenge sig henad Gulvet som en Ting, for fuld af sekel Raaddenskab og Baerme, e t Aadsel af sig selv, for vaemmeligt til Ssede f o r
en Sjsel» (II, 204). Liksom Marie Grubbe ville hon dricka bitter­
hetens bägare i botten, hon » v i l netop f0le Haardheden i hele
dens Styrke, hun vil ikke n0jes med a t gaa Vejen paa sine F0dder,
hun vil krybe den paa sine Knae, og det just der, hvor den bedst
er brat og hvor Stenene er de spidseste» (II, 220 f.).
Holmberg har i en uppsats om Fru Marie Grubbe1 med fog
1
Olle Holmberg, Studier tillägnade Efraim Liljeqvist I, 555 ff., 562.
antagit, a t t Jacobsens .förkärlek för skildringar a v brutalitet och
i viss mån sadistisk grymhet ä r a t t betrakta som en överkompensering a v en känsla a v svaghet och överförfining hos diktaren
själv. Jacobsen skulle vidare h a trott sig träffa något konstitutivt
kvinnligt, då han låter Marie Grubbe dragas till brutalitet. V.
Andersen har redan tidigare i Jacobsens diktning velat finna en
antydan om något dylikt, nämligen i Mogens.1 Marie Grubbes
lidelse för Sti Hog vaknar, när hon ser honom i slagsmål,
hennes sista häftiga passion för Sören Ladefoged blossar upp,
när h a n räddar de vilda hästarna u t u r det brinnande stallet,
och hon fogar sig i a t t han vid e t t tillfälle slår henne. Allt
detta sammanhänger med den underkastelseinstinkt, som kommer
till synes hos Marie redan i hennes barndom och som hon givetvis
har gemensam även med Thora i Mogens. Utom Marie Grubbe är
emellertid Fennimore och Faustina de enda a v Jacobsens kvinno­
gestalter, som bär spår a v den algolagni Holmberg talar om, vilket
tyder p å a t t det snarare är något speciellt för en viss sensuell,
neuropatisk kvinnotyp han velat f å fram hos dem.
Den allmänna uppfattningen om Fru Marie Grubbe, när den
publicerades, var a t t Jacobsen velat skriva en roman i fransknaturalistisk anda. I e t t brev till Georg Brandes från m a j 1877
räknar Jacobsen själv u p p de namn, i vars sällskap han f å t t upp­
träda i recensionerna, bl. a. Taine och Zola, men förnekar, a t t han
ens kände Zola eller Daudet, innan boken var utkommen. 2 Detta
var också en vink å t Brandes själv, som dragit fram Zola i sin
anmälan. 3 För Daudets del stämmer uppgiften med vad Jacob­
sen flera månader tidigare skrivit till Vilh. Moller, vars artikel
om denne författare han diskuterar. 4 Något mera komplicerad
ställer sig frågan i fallet Zola. Även beträffande denne tycks
Jacobsens ord f å en viss bekräftelse a v e t t otryckt brevuttalande
till Moller den 11 mars 1877: »Kaufmann [Mollers medredaktör i
tidskriften Nutiden] har velvilligt laant mig endel nyere Fransk,
1
Jfr ovan s. 107.
* 2/5 1877, Breweksl. III, 127 ff. D å brevet skrevs, hade Jacobsen läst Uassom­
moir, som tydligen gjort ett starkt intryck. Jfr a. a. I I , 280.
8
Det 19. Aarh. 1876—77, 312. (Uteslutet i Det moderne Gjennembruds Mcmd,
167).
4
11/1 1877, TiUkueren 1904, 849.
som jeg n u har laest og jeg haaber han har mere og vil laane
mig det naar jeg n u sender ham de andre.» Å andra sidan
hade Jacobsen själv La curée och Ventre de Paris, som han
meddelar Kaufmann, då han den 21 febr. 1877 tackar denne
för erbjudandet a t t låna honom modern fransk litteratur, men
La curée och en annan a v Zolas böcker hade han i januari f å t t sig
tillsända som present av Ernst Brandes, den tredje a v bröderna. 1
Till Edvard skriver Jacobsen först p å hösten samma år utförligare
om sin Zolauppfattning. Enligt Georg Brandes skulle Jacobsen
h a jämfört Zola med Paul de Kock, men han säger sig endast
dunkelt minnas, a t t haji skulle »have sagt en halvsand Bränder om
a t nogle Steder i 'la curée' havde casanovadsket sig».2 Skulle
boken över huvud taget h a varit p å tal mellan Jacobsen och
Brandes, måste det h a varit senast sommaren 1875, d å Jacobsen
sedan dess e j varit i Köpenhamn, men den förvanskade vitsen kan
j u också ha n å t t Brandes genom brodern Ernst. Det sannolikaste
är, a t t Jacobsen icke tidigare under 70-talet själv läst Zola,
men ytligt kände till honom.
Ahlström, som kanske är väl benägen a t t bagatellisera Brandes'
uppskattning a v den franska naturalismen, anser, a t t det först
ä r efter U assommoir (februari 1877), som Zola uppmärksammas
i Danmark. 3 E t t längre offentligt uttalande om Zola gör Bran­
des först i Den romantiske Skole i Frankrig (föreläst 1879, tryckt
1882). Där sättes han likväl tillbaka för George Sand, vars mo­
raliska individualism passar Brandes bättre än Zolas i formen
frigjorda, men idémässigt traditionella sedeskildringar.4 Ahlström gör dock det viktiga påpekandet, a t t Zola presenterades redan
1873 i det brandeska lägret, ehuru genom en nedgörande artikel i
NdaMdskr. (hämtad från Revue des deux mondes) a v den blivande
motståndaren till naturalismen, Paul Bourget. 5 I denna nämns a v
Bougon-Macquartserien: La fortune des Bougons, Le ventre de Paris
och La curée. Av dessa ägnas den sistnämnda den utförligaste ana­
1
Enl. brev från Ernst Brandes till Jacobsen 7/1 1877.
2 Brev till Edvard Brandes 14/10 1877, Breweksl. II, 290.
3
A. a. 221.
4
Brandes a. a. 198 ff.
5
NdaMdskr. V, 545—563. Jfr Ahlström, 240, not 1.
lysen. Med antipatiens skarpsynthet slår Bourget ned p å sinn­
ligheten, råheten och materialismen i Zolas konst. Brutalitet för­
växlas med styrka, »Dyrkelse af Hsesligheden forekommer visse
Folk a t vidne om Iagttagelses-Evne». H a n beklagar, a t t vi blivit
vittne till »Begj aerligheden efter a t indfore Videnskaben i Künsten,
a t erstatte den moralske Iagttagelse ved Hjselp af det fysiologiske
Studium» (a. a. 552). Man kan räkna med a t t även kretsen kring Det
19. Aarh. följde med den kritik, som förekom i den ledande tid­
skriften Revue des deux mondes. F r . Brunetière hade där publice­
r a t en viktig artikel om Le roman réaliste en 1875. Brunetières
kritik följer i mycket samma linjer som Bourgets. Ehuru han
medger, a t t Zola är en »écrivain consciencieux» med stor styrka i
observationen och förmåga a t t skapa karaktärer, är han likväl
synnerligen skarp mot de ovetenskapliga ärftlighetsteorierna, den
ensidiga svartmålningen a v det mänskliga själslivet och den våld­
samma anhopningen a v detaljer i beskrivningarna. 1 Såväl
Bourgets som Brunetières uppfattning kom j u sedermera a t t
dominera den konservativa negativa kritiken mot naturalismen i
Norden. A t t det först är omkring nyåret 1877, som Zolaintresset
p å allvar kommer a t t spela någon roll i Danmark, är emellertid
tydligt. Brandes nämner Zola i Marie-Orubberecensionen, och
brodern råkar i polemik för a t t h a berömt Rougon-Macquartserien.2
Om Brandes, som Borup menar, verkligen under 70-talet drömde
om a t t i Danmark »faa skabt e t Sidestykke til Zola's 'RougonMacquart'-Serie»,3 finns det inget kriterium p å den saken före hans
uppmaning till Schandorph i e t t brev från mars 1877 a t t som
Zola och bröderna Goncourt söka skriva tidens historia. 4 Hän­
visningen till Goldschmidts Ravnen och Hjemlos som danska
motsvarigheter visar, a t t Brandes avsåg en såväl psykologisk som
social tidshistoria.
1
F . Brunetière, Le roman réaliste en 1875, Revue des deux mondes 1875: Avril,
702, 706 ff. Jfr dens. Le roman naturaliste, 4, 15 ff.
2
Borup uppger i kommentaren till e t t yttrande a v Drachmann, Breweksl.
I I , 464, a t t E . Brandes angripits i högerbladet Dagens Nyheder, där e n insändare
4/1 1877 protesterade mot »Edv. Brandes' Ros af Zolas 'Rougon-Macquart'-Serie,
der betegnes som ren Liderlighed».
8
Breweksl. III, Indi. X X I V .
4
Breweksl. I I I , 169 f.
Den skiljaktighet mellan Brandes' och Jacobsens uppskattning
a v den extrema fransknaturalismen, som onekligen kan anas i
Jacobsens ovannämnda längre uttalande om Zola efter Fru Marie
Grubbe, grundar sig säkert i huvudsak p å den närmare kännedom
han under våren och sommaren 1877 skaffat sig om Zolas för­
fattarpersonlighet, men rör sig med en argumentering, som delvis
överensstämmer med Brunetières. Man kan utgå ifrån, a t t han
kände sig imponerad (»Autores af den St0rrelse 0nsker jeg aldrig
anderledes») men a t t han som naturvetenskapsman måste ställa sig
ganska skeptisk till de kvasivetenskapliga arvsteorier Zola rörde
sig med. Enligt vad han i en a v Darwinuppsatserna själv hade
förklarat, var det som man visste om ärftlighetens lagar »meget
tarveligt».1 Den kända kritik a v Zola, som Jacobsen levererar
i brevet, går likväl u t p å a t t denne icke ä r nyanserad nog
i psykologien och i hela sin konst för monoton p å grund a v
den överdrivna detaljrikedomen i beskrivningarna. E n funda­
mental skillnad i författartemperamentet kommer fram i Jacobsens
definition a v Zolas ensidigt fysiologiska människouppfattning.
»Naar Mennesket ikke i passionerede Situationer, 0mme Situa­
tioner, Masser af Situationer er lige paa Nippet til a t blive komisk,
saa er der for langt til Shakespeare og Naturen. Endvidere: Men­
nesket er et paa en Gang S0lle, frygteligt og beundringsvserdigt
D y r . Zola siger: Mennesket er et, selv i sine mere tiltalende For­
mer, ualmindelig widerwärtigt D y r . » 2 Denna oförmåga a t t se
p å människan å ena sidan med humorns glimt i ögat, å den andra
med en viss respekt för hennes bättre egenskaper kunde Jacobsen
icke dela. Det finns dock en central passus i Fru Marie Grubbe,
där den bittre cynikern Sti H0g för Marie Grubbe utvecklar
sin tro p å »hvor staerkt Dyret i Mennesket var, eller hvor lidt Guld,
der skjulte sig i dets Naturs Slakker
hvor leddel0s og
famlende og ganske i Tilfaeldets Void det, der var sedelt og det,
der var lavt, br0des i Ens Sjsel» (s. 251). Den deterministiska,
illusionsfria människouppfattning Sti H0g här predikar är nära
besläktad med den, som de franska naturalisterna, anförda av TaineZola, accepterat. Man erinras också om Brandes' beskrivning i
1
2
Darwins Theori, V, 25. Jfr s. 184.
Breweksl. II, 291.
Den franske JSsihetik (f. ö. den tidigaste introduktionen i Danmark
a v naturalismens program) a v Taines förmåga »at fremstille Rsedsler, der vise, hvor dyrisk og brutal, hvor ufri og fanatisk Menneskenaturen er, og hvor blodigt Skjaebnen spiller med os Alle».1 Den
personliga ton, som de anförda orden i Fru Marie Grubbe har —
Borchsenius ansåg t . ex., a t t de innefattade bokens tendens 2 — ger
dem en viss vikt. Det är också huvudsakligen i skildringen a v Sti
H0gs njutningslystna, passiva natur, som Jacobsen snuddar vid
den zolaska typen a v degenererad och viljelös driftsmänniska.
Herman Bang har mycket l ä t t antytt en likhet i motivet mellan
å ena sidan Marie Grubbe i hennes förhållande till svågern Sti
H0g, å den andra huvudpersonen Renée i La curée, vars passion
för styvsonen Maxime driver henne i fördärvet. 3 Knappast troligt
ä r dock, a t t det verkligen finns e t t direkt samband. Bang har
också, trots påpekandet a v den rent allmänna yttre parallellen,
skickligt framhävt kontrasten mellan den romantiskt avdämpade
realismen hos Jacobsen och Zolas brutala känslolöshet.
Släktskapen mellan Jacobsen och de franska naturalisterna be­
rodde säkerligen mera p å gemensamma utgångspunkter än p å a t t
Jacobsen direkt lärt a v deras konst. Detta visar sig bäst genom
e t t annat exempel. Sten Linder har observerat en överensstämmelse
i den psykologiska uppfattningen p å en viktig punkt i Fru Marie
Grubbe med en motsvarande i bröderna Goncourts roman Ger­
minie Lacerteux, e t t a v den naturalistiska skolans mest typiska
alster, och en psykopatologisk människostudie a v det slag, som
Jacobsen avsett, d å han sysslade med tanken p å en försvars­
skrift för en anklagad kvinna. 4 D å Marie Grubbe, kränkt a v Ulrik
Frederik, grips a v sin tvångsimpuls a t t kasta kniven mot honom,
handlar hon i e t t slags trancetillstånd, som hade sin fysiologiska
förklaring i en tidigare nervös exaltation, och p å samma sätt
överfalls den nervöst överretade tjänsteflickan Germinie a v en
våldsam lust a t t mörda sin älskare, som hon å sin sida anser sig
1
A . a. 261.
Nœr og Fjern VI, 1877, nr 247 s. 12.
3
H . Bang, Eealisme og Realister, 85, 88 f.
4
A. a. 140, not 2. Jfr E . & J . de Goncourt, Germinie Lacerteux, 2. éd., 1865,
212 f., 222; Jacobsen I , 160, 168.
2
förnedrad av. Bröderna Goncourts betydligt konsekventare stu­
die i e t t själslivs upplösningsprocess har emellertid knappast varit
känd för Jacobsen redan 1870, d å han koncipierade den a v Linder
avsedda scenen. Goncourtarnas namn förekommer visserligen
bland de Taine närstående moderna franska författare, som om­
talas redan i Den franske JEsthetik, men ännu 1879 kunde Bang
kalla dem »disse herhjemme altfor lidet kjendte Forfattere» (a. a. 77).
I det brev till Georg Brandes, där Jacobsen anger de författare,
som anmälarna sammanställt honom med, är han själv angelägen
a t t framhålla de mest nyanserade och djupborrande psykologerna.
H a n har lärt mer a v Shakespeare och Beyle än a v Mérimée, mer
a v Sainte-Beuve än a v Taine, förklarar han. 1 Jacobsens strävan
var otvivelaktigt också a t t först och främst fördjupa sin psyko­
logi. Turgenevs subtila och humana psykologi har han sålunda
tagit intryck a v redan vid författandet a v Fru Marie Grubbe,
något som samtiden mindre fäste sig vid men som numera ä r all­
mänt bekant. Jacobsen följde sedan början a v 70-talet varenda bok
a v Turgenev i Mollers översättning. Turgenevs Sidste Digtninge
(1884) låg p å Jacobsens bord vid hans död. 2 I e t t brev
till sin bror från december 1875 kallar Jacobsen Turgenev u t a n
reservation »en af de störste nulevende Mestre», starka ord från
den kritiske diktaren, och uppmanar brodern a t t noga läsa honom.
»Laeg Maerke til», skriver han, »hvor fine hans Naturskildringer
er og hvor morsomt hans Personer fortaelle.» D å emellertid Tur­
genevs betydelse för Jacobsens människoskildring — även för
Sti-Hoggestalten i Fru Marie Grubbe — bäst behandlas i sam­
band med Niels Lyhne, lämnas denna fråga tills vidare å sido.
I sin ovan (s. 127) nämnda mycket idérika uppsats har Holmberg gjort sig till tolk för den uppfattningen, a t t Jacobsen i Fru
Marie Grubbe velat ge en »darwinistisk människoskildring». Holm­
berg vill visa, a t t Jacobsen kommit a t t skapa en karaktär, som så
radikalt förändrar sig efter miljö och omgivning, a t t hon icke
blott som en blomma utvecklar sig olika allt efter växtplatsens
1
2
Breweksl. III, 127.
E . Skräm i Politiken 12/5 1885.
betingelser u t a n som en art avsätter olika variationer. Holmberg
anser det därför möjligt, a t t Jacobsen, föranledd a v någon kritik a v
Fru Marie Grubbe rörande huvudpersonens osammanhängande
karaktär, indirekt polemiserar mot en uppfattning a v människans
natur som i huvudsak konstant i det kända brevet till Edvard
Brandes, där han gör e t t a v sina mer ingående uttalanden om
principiella estetiska och psykologiska frågor.
»Det er i Naturvidenskaben b l e v e n M o d e i d e n senere T i d a t sige a t der
e r b l e v e n l a g t f o r m e g e n Vaegt p a a Udviklingshistorien. D e n B e s k y l d n i n g
k a n i k k e m e d Grund uds l y ng e s m o d w o r k s of fiction; t h i h e r er der naesten
a l t i d k u n T a l e o m faerdige Tilstande, s e l v h v o r der er gjort Forsog p a a d e t
er d e t aldrig virJcelig Udvikling, det er kun en vis fast Form, der Ark for Ark
nwmceres rigere og rigere, understreges mer og mer. Der er ikke Muligheder
i dem til alt muligt, derved vinder d e naturligtvis i F a s t h e d m e n i k k e i L i v .
D e n virkelige Udviklingshistorie ('voir venir l e s choses') er d e t , der b o r
laegges Vaegt p a a n u af d e m der k a n , s e l v m e d F a r e f o r a t Karaktererne s k a l
s y n e s a t m a n g l e Sammenhaeng. (I Virkeligheden er der enkelte Sider i
Menneskene der ikke hcenger sammen; hvor skulde ogsaa en saa complex,
saa mange Steder fra hentet, uddannet og paavirket Ting som den aandelige
Side af et Menneske, vœre organisk hel.) Naturligvis skal der vaere S a m ­
menhaeng i d e t h e l e Store, m e n h v i s B o g e r n e i k k e skal b l i v e hele Conversationslexica for Menneskekundskab, m a a m a n stille Fordringer til P u b l i k u m s
Intelligens o g i k k e aengstelig o g omhyggelig trsekke e t r o d t A n k e r t o u g
igjennem alle e n Figurs Stadier o g Phaser.» 1
A t t Jacobsen var förtrogen med tanken p å det osammanhän­
gande i människans natur redan vid författandet a v Fru Marie
Grubbe framgår a v några ord däri. Det heter om Sti H0g, a t t
det Ivar med lidelsefull vältalighet »han beviste hende [Marie]
hvor ringe Sammenhœng der var i Menneskets Vcesen, hvor uforstaaet og uforstandig, hvor leddel0s og famlende og ganske i Tilfseldets Void det, der var sedelt og det, der var lavt, br0des i Ens
Sjsel» (s. 251). Maries kärlek till S0ren Ladefoged kommenterar
Jacobsen p å följande sätt:
»der v a r i d e n n e Selvnedvaerdigelse e n saelsom N y d e l s e , s o m h a l v t v a r i
Slaegt m e d g r o v Sandselighed, m e n ogsaa i Slaegt m e d d e t der regnes f o r
d e t i E d l e s t e o g B e d s t e i K v i n d e n s N a t u r . Men saadan var jo ogsaa det
Ler blandety af hvilket hun var skabt —.» (S. 286.)
1
30/3 1880. Brewekél. II, 350 f.
Den estetiska utläggningen i brevet görs flera år efter a t t
romanen var skriven och blott e t t halvår, innan Niels Lyhne
var färdig. Detta tyder p å a t t han icke hade släppt idén men
a t t han, samtidigt som han eventuellt ville försvara den första
boken, framför allt önskade bryta udden a v den väntade kritiken
mot den nästa. Under det a t t Jacobsen arbetade med Niels Lyhne
i Montreux (1877—78), antecknade han i sin dagbok e t t uppslag
till ytterligare en roman, där han tydligen ämnade fullt medvetet
utveckla denna idé. »Cola di Rienzi.
Biperson. Kjserlighedsraseriet i den heilige Augustin. Menneske der er l0selig
sammenvokset, idet den mystiske, dyriske Side (Vampyr, osv.)
ikke er helt samlet med det raisonerende Samfundsmenneske.»1
Samma tanke finns också direkt uttryckt i Niels Lyhne, vilket
visar hur djupt rotad denna psykologiska uppfattning var hos
Jacobsen. I diskussionen mellan Hjerrild och Niels säger Hjerrild
plötsligt och ganska omotiverat: »Et Menneske haenger ikke s a a
noje sammen» (II, 162).
Även om man är villig a t t med Holmberg delvis låta synpunk­
ten i brevet avse Fru Marie Orubbe, är det svårt a t t ore­
serverat acceptera hans tolkning. Holmberg sätter likhetstecken
mellan brevets begrepp, osammanhängande natur och variabel na­
tur, men man bör e j glömma, a t t Jacobsen rör sig med den taineska
och spencerska termen »complex» (sammansatt), vilken sedermera
populariserades a v Ribot. Man kan sålunda icke u t a n vidare
förutsätta, a t t enligt hans mening den samlade personligheten skulle
vara fullkomligt föränderlig, snarare a t t vissa, till synes konträra
sidor hos människan i olika sammanhang kan komma a t t fram­
träda. 2
Teorien om Jacobsens darwinistiska psykologi får av Holm­
berg en tillspetsad formulering, då han säger, a t t »den verkande
kraften för Jacobsen varit den darwinska 'utvecklingen', or­
1
Kaps. III, Pros.
Jfr det följande brevet till E . Brandes, där han talar o m människans 63
olika sidor. »Det er derfor ikke saa underligt naar e t Menneske skriver fra e n
eller anden afsides Side af sine 63, at han saa ikke traeffer paa netop den Side
vendende udad hos det Menneske han skriver til. Jeg har derfor drejet mig.
Ganske lidt.» (Brevveksl. II, 351 f.)
2
sakad a v miljöns inverkan och kampen för tillvaron. De
förändringar, F r u Marie Grubbe genomgår, äro 'variationer',
erinrande om dem som Darwin har studerat hos växter och djur.»
(A. a. 538.) E n naturvetenskaplig, närmast »botanisk» syn p å
mänskliga egenskapers förändringar efter miljön kan man emel­
lertid finna några spår a v redan i en a v Jacobsens skoluppsatser.
Uppsatsen heter Hvorfor have vi Fœdrelandskjœrlighed? (dat. juni
65), och uttalandet kommer mycket nära vad man skulle varit
böjd a t t betrakta som darwinistiska resonemang vid en senare
tidpunkt i hans utveckling. Hela synpunkten p å Marie Grubbes
liv finns redan här.
»Den [fosterlandskärleken] er
o m s a a k a n siges, aandeligorganisk S ymp a t hi e , v i s t n o k e n Förbindelse, s o m d e n m e l l e m P l a n t e o g
Jord, i d e t Mennesket k a s t e t bort f r a s i t Faedreland, ligesom P l a n t e n , der
er oprykk et m e d R o d e , mister d e Omgivelser, g j e n n e m h v i l k e L i v s s a f t e n
n a t u r l i g t tilfores h a m , o g derfor l a m m e s — visner, eller m a a s k e
tvinger s i g til, a t a n s e d e t F r e m m e d e s o m H j e m m e t , o g overensstemmende
dermed forandrer s i n N a t u r , d e t er d o g k u n k u n s t i g e Skud, d e n
Omplantede skyder.» 1
Holmberg vill emellertid hos Marie Grubbe se »tre skepnader
eller tre karaktärer», motsvarande hennes tre äktenskap, och
menar, a t t hon visar en motståndskraft och en anpassnings­
förmåga vid sina olika omflyttningar, som icke någon enstaka
planta är mäktig i e t t och samma liv (s. 545, 552). Hon är enligt
honom ej heller någon planta u t a n en art, varav man sätter olika
frön i olika jordmån. Holmberg resumerar sin tankegång:
»hon har inte passat a t t hos Ulrik Frederik Gyldenlove vara en
prydnadsväxt i blomsterträdgården; hon har inte passat a t t hos
Palle Dyre vara en robust planta i köksträdgården; först då hon
får växa i vild natur, finner hon den för henne lämpade variete1
Kaps. VIII, Biogr. Jfr inledningen till novellen Udlœndinge från 1868—69:
»Det haender undertiden, at Fro fra sydlige Lande af Vind og Vove fores op til
Nordens Kyster, og stundom spirer det; men Luften er den fremmede Plante for
kold, det stserke Strandgraes tager Vseksten fra den og skygger over den, og al den
Skjonhed, den i sit Hjem havde maegtet udfolde, kan kun e t Forskeroje ane i den
forkroblede Stsengel og de gule h sengende Blade.» (III, 55, 305.)
ten.» (S. 561.) Det starkaste stödet för denna Holmbergs teori
utgör Marie Grubbes ord till Holberg, d å hon undrar, hur hon
skulle kunna återuppstå i e t t kommande liv:
»'Hv o rd a n s k a l j e g opstaa? s o m d e t u n g e , uskyldige B a r n j e g var, j e g
först k o m u d m e l l e m F o l k o g I n g e n t i n g v i d s t e o g I n g e n t i n g k j e n d t e , eller
s o m d e n Gang, j e g seret o g m i s u n d t s o m K o n g e n s Y n d l i n g v a r H o f f e t s
Zirat, eller s k a l j e g o p s t a a s o m d e n gamle, fattige, haablose Marie Faergem a n d s , skal jeg? o g skal j e g s v a r e til, h v a d d e andre, B a r n e t o g d e n l i v s ­
r a n k e K v i n d e d e synded', eller skal e n af d e m svare f o r m i g ? K a n I si g e
m i g d e t , H r . Magister?'
'Men I har j o d o g k u n s h a v t e e n Sjael, Morlille!'
'Ja, har jeg?' spurgte Marie o g s a n k h e n i Tanker.»
(I, 3 3 0 f.)
Holmberg medger dock halvt om halvt, a t t trots de djupgående
själsliga förändringar, som de olika äktenskapen givetvis med­
fört, bär Marie även som Sören Ladefogeds hustru spår av det
sensualistiska barnet i Tjele Have, vars fantasier rörde sig om
brutalitet och grymhet (s. 555 f.). I den »vilda natur», där hon
slutligen hamnat, hos den Sören, som slår henne och dödar en
annan för hennes skull, har Marie äntligen f å t t utlopp för sin
kvinnliga dragning till den manliga styrkan, f å t t sin önskan a t t
bli kuvad och besegrad tillfredsställd. Man kan d å anknyta till
det belysande yttrandet i brevet till Edvard Brandes om a t t en
karaktär kan vara osammanhängande men bör h a möjligheter i
sig till allt möjligt, så a t t man skall ana händelsernas gång, »voir
venir les choses». Det är med andra ord en utveckling inom en
viss ram han tänker sig. Något r ö t t »Ankertoug» igenom alla
en figurs stadier för a t t tydliggöra dess konsekventa utveckling
är e j nödvändigt med den psykologiska metod Jacobsen använder
sig av. Betecknande för denna är a t t bygga u t personligheten
kring en kärna a v primära upplevelser, med en psykologisk term
»nyckelupplevelser», vilka framkallar väsentliga sidor i tempera­
mentet och sätter en bestämd prägel p å människans liv. Exempel
p å denna Jacobsens antydningskonst har man just i den unga
Marie Grubbes halvmedvetna drömmerier över Griseldisromanen i
rosenbersån — u t a n e t t karakteriserande ord står hennes primi­
tivt erotiska läggning klar för läsaren — och barnets skrämsel
inför »Ladefogdens» prygel a v kusken blir e t t varsel om den
scen, där den halvgamla Marie grips a v kärlek vid åsynen a v
S0ren Ladefoged i kamp med hästarna.
Jacobsen har i Marie Grubbe velat skildra en utveckling, det
är otvivelaktigt, men snarare en utveckling under ogynnsamma
omständigheter a v en blomma u r sin knopp (jfr Holmberg s. 537)
än en språngvis förändring a v en karaktär till en annan karaktär.
Hennes utveckling är strängt taget följdriktig. Marie Grubbe full­
följer sin ursprungliga drift, tills hon får den i någon mån tillfreds­
ställd, och kunde hon också i en för henne olämplig miljö skjuta
»kunstige Skud», som Jacobsen i sin tidiga ungdom hade uttryckt
sig, helt kunde hon dock inte förändras.
H a r Jacobsen icke lyckats a t t göra Marie Grubbes gestalt fullt
övertygande, beror detta knappast p å a t t hans intentioner varit
a t t göra e t t renodlat darwinistiskt experiment. Som ofta påpekats,
hade han i fallet Marie Grubbe f r å n början e t t givet kvinno­
öde, som skulle förklaras. 1 Den psykologiska gåtan bestod just
i de olikartade bitar, som hennes själsliv tycktes vara byggt av.
För en diktare måste det h a varit lockande a t t söka finna det
hemliga sammanhanget i hennes personlighet, e j a t t understryka
de uppenbara kontraster den rymde. Märkvärdigt nog ansåg
redan samtidens mera avancerade kritiker som Bang och Vilh.
M0ller,2 a t t Jacobsen icke gått långt nog i realism, för a t t det
sista äktenskapet skulle kunna bli förståeligt. Det riktiga i
denna kritik illustreras utmärkt a v det historiska materialet, som
Jacobsen även själv tagit del av. Blir intrycket a v Marie Grubbes
personlighet i Jacobsens framställning mycket paradoxalt, sam­
manhänger detta snarast med a t t det historiska ämnets fräna art
skar sig med författarens estetiska smak.
1
Jfr t . ex. G. af Geijerstam, Ur samtiden, 1883, 94 f.; Bang a. a. 76 f.
Bang a. a. 88 f. V. Möller, brev till J . P . Jacobsen 15/12 [1876]: »Hvad Marie
selv angaar, d a finder jeg hende stor — indtil S oren Ladefoged; her knsekker
hun over for mig . . jeg kan ikke rigtigt tro paa Romantikerinden i den jydske Bondekarls Arm, og saadan som D u har tegnet hende, mener jeg, him
aldrig vilde vaere kommet der.
den Sandselighed, for ikke at sige Liderlighed (der maaske er det korrekteste Udtryk), som jeg taenker mig som eneste
Dr ivfjeder, er vistnok saa vanskelig a t efterspore eller forlanger saa platte Farver
til a t skildres, a t den muligvis slet ikke k a n fores i Marken.»
2
Slutligen kan man ställa sig den frågan, i vad mån Jacobsen i
Fru Marie Orubbe fortsätter a t t brottas med de båda problem,
som dominerat hans ungdomsdiktning, verklighetsproblemet och
religionsproblemet.
Vad drömmotivet angår, har redan gång p å gång det sensualistiska fantasteri, som kännetecknar romanens huvudperson, varit
p å tal. Men ocksåx>m man e t t ögonblick bortser från Marie Grubbe
själv, visar det sig, a t t flera a v de män hon konfronteras med är
romantiska drömmare, som låter sig fångas a v sina stämningar
och drivs a v e t t förtärande begär efter en lycka, som undflyr dem.
Den lysande kavaljeren Ulrik Frederik, den vanskapte dvärgen
Daniel Knopf med sin »umulige Lidenskab», skeptikern och pessi­
misten Sti H0g, alla är de medlemmar a v »de Melankoliskes Kom­
pagnie». Kännetecknet bär de alla: »de har e t st0rre Hjserte og
fortere Blod, de higer og attraar mere, begjserer stserkere og deres
Forlsengsel er vildere og mere braendendes» (s. 193). Romanen får
sin lyriska prägel a v a t t Jacobsens egna ungdomsdrömmar åter­
speglas i de stämningsfulla situationsbilder, som bildar brännpunk­
ter i romanens inre handling. Bäst kan man f å grepp om detta
i den scen, där Jacobsens alter ego, den unge Ulrik Frederik, dröm­
mer om Marie i sommarnatten (s. 125 ff.). Den kryddmättade
»Vinduft f r a blomstrende L0n», som slår emot honom, är den­
samma som mötte Jacobsen den gång, d å innebörden a v älvdan­
sen gick u p p för honom i »Aand og Sandhed» och Hervert-Sperrmgrpoesien föddes. 1 D å Ulrik Frederik dröjer i sitt fönster,
fängslad av stillheten och det fina regnets hemlighetsfulla viskande,
väcks dock hos honom endast samma vemodigt bittra leda vid
livet och dess ensamhet, som plågat Mogens i e t t liknande ögon­
blick.2
»Ak s a a e n e , s a a sorgeligt alene o g forladt! I k k e b l a n d t alle d e t u s i n d e
Hjêrter, der t r i n d t o m b a n k e d i N a t t e n s Stille e e t Hjerte, der laengtes i m o d
h a m .. . V i d t o v e r J o r d e n v a r spaendt e t N e t af usynlige Traade, der
b a n d t Sjael t i l Sjsel, Traade staerkere e n d Livets, staerkere e n d D ö d e n ; m e n
i n g e n i h e l e N e t t e t na a e de h e n t i l h a m . H j e m l o s , forladt! — Forladt?
— K l a n g d e t derude s o m Baegre o g K y s ? blinked d e t derude s o m h v i d e
1
2
Jfr ovan s. 65. Ill. Litt. 218 f.
Jfr ovan s. 105 ff.
Skuldre o g m o r k e Blikke? l o d e t ikke l y d t igjennem N a t t e n ? — H v a d s a a !
— hellere E n s o m h e d e n s langsomt dryppende B i t t e r h e d e n d h i n g i f t i g t
v a m l e Sodme. O forbandet! j e g ryster d i t S t 0 v af m i n e Tanker, lojede
L i v , L i v for H u n d e. . . . f o r Blinde, f o r — Stakler . . . .» (S. 127.)
Känslan a v a t t vara »hemlös», här direkt uttalad, och den brin­
nande längtan till gemenskap med en annan människa (»Traade
stserkere end Livets, staerkere end Döden»), de beska minnena a v
förlorade illusioner och billig erotik, allt har båda gemensamt.
Jacobsen lever sig åter tillbaka till sin »Vemodstid», och här finns
ingen ironi, endast smärtsam visshet om a t t livet är grymt. Både
Mogens och Ulrik Frederik räddas dock u r denna livsleda a v en
n y dröm om en n y kärlek. I Mogens klingar det förändrade känslo­
läget u t i en sång: »Du Blomst i Dug», i Fru Marie Grubbe hör
man endast enstaka ackord a v den melodi, som ligger bakom
Ulrik Frederiks tanke: »o, a t vaere hendes Vaern og Vagt, a t jsevne
hver en Sti og dsekke for hver en Vind . . . . saa skjon . . . . lyttende lig e t Barn . . . — som en Rose! . . . .»x
Jacobsen ansåg, a t t Bang p å e t t intressant sätt f å t t fram sam­
bandet mellan Mogens och Marie Grubbe (genom iakttagelsen, a t t
bådas olika kärleksförhållanden var »Stadier paa en Sogendes
Vej»).2 De söker med andra ord just sin t r å d i det stora nät, som
Ulrik Frederik tänker sig spänt över jorden. Det är omöjligt a t t
finna annat än a t t Jacobsen har accepterat denna slags romantik
rent emotionellt, även om han varit medveten om dess faror.
Detta sökande efter sin bestämmelse är dock den så a t t säga ideella
sidan av drömmeriet. Det hade också sin frånsida, sensualismen.
Marie Grubbe representerar båda sidorna.
Både Brandes och Camilla Collett, förespråkarna för kvinnans
frigörelse, hade fäst sig vid det individualistiska draget hos den
starka personligheten, som icke lät sig kuvas av de vidriga om­
ständigheter hon råkade in i. Enligt Brandes är Marie Grubbe
1
Jfr följande dikt, som Jacobsen skrev c:a 1869:
Maa
Maa
Maa
Maa
2
jeg
jeg
jeg
jeg
have min hej este Glsede i dig,
v i dig mit Haab og min Magt,
jsevne vel Vejenes Faid for din Fod,
vœre dit Vsern og din Vagt o. s. v . (IV, 159.)
TiUkueren 1904, 951. Jfr Bang a. a. 75.
icke »af de Naturer, der slaa sig til Taals i en given Situation,
fordi hun altid har et Ideal for 0 j e , det vaere e t saa underordnet
Ideal som det vil».1 Camilla Collett spelar p å samma sträng, d å
hon med överdriven symbolik i Marie Grubbe anar »Fremtidskvinden, som med sin Kjerlighedstrang forener Idealitetens brsendende higende Krav», men hon vågar dock icke med bestämdhet
avgöra, vilken ståndpunkt författaren själv intog till kvinno­
frågan. 2
Jacobsens kända yttrande i Darwinuppsatsen Menneskeracernes
Skjonhedsbegreber: »Hvad saa end Stuart Mill siger, er der unaegtelig stor Forskjel paa Mandens og Kvindens Sindelag og Aandsevner, og det er Kvinden, som i sidstnsevnte Henseende er den
ugunstigt stillede»,3 innebär naturligtvis icke, a t t han skulle
vara motståndare till sociala reformer till kvinnornas förmån, 4
men i rent mänskligt hänseende ansåg Jacobsen tydligen, a t t
kvinnan såsom mera primitiv var mannen underlägsen. Detta
framgår också a v några ord tidigare i samma uppsats: »Af disse
Forhold [vissa fysiologiska företeelser] dragé vi den Slutning, a t
Manden har varieret meest, og a t Kvinden staaer nsermest ved
Menneskets dyriske Ophav.» (V, 167.)
I skildringen a v Marie Grubbes första äktenskap, vars miss­
lyckande driver henne u t i nya experiment, t a r Jacobsen onekligen
i viss mån hennes parti gentemot mannen. Det patologiskt över­
känsliga tillstånd, i vilket Marie Grubbe grep kniven och slungade
den mot Ulrik Frederik, hade denne själv varit med om a t t fram­
kalla, eftersom han först lämnade henne ensam i äktenskapets
början under flera år och sedan vid hemkomsten övermodigt och
hänsynslöst förgrep sig p å henne. A t t det sedan är han, som ge­
nom sin otrohet driver Marie ifrån sig, talar också för a t t Jacobsen
ställer sig p å kvinnans sida. Enligt Rubows säkert riktiga åsikt
var Jacobsen här påverkad a v det äktenskapliga drama han
1
Det moderne Gjennembruds Mand, 170.
Camilla Collett, Fra de Stummes Lejr, 1877, 194 ff.
3
V, 169. Jfr Sören Hallar a. a. 31 och not 2.
4
Se brev till E . Brandes 30/12 1879, Breweksl. I I , 344. Jacobsen berättar
där, att han »som billigt var» följde Ibsen »gjennem Tykt og Tyndt» för att skaffa
kvinnorna rösträtt i Skandinaviska föreningen i Rom.
2
samtidigt hade för ögonen, nämligen Holger Drachmanns skils­
mässa från den första hustrun. 1 Huvudsaken för Jacobsen h a r
emellertid varit a t t visa de tragiska konsekvenserna a v Maries
sensualism, och han har härvid inte dragit sig för a t t avslöja hennes
primitiva instinkter.
D å Jacobsen i bokens slut konfronterar Marie Grubbe med Holberg och häntydande p å några ord i den berömda episteln 2 låter
honom förundra sig över hennes egendomliga smak a t t »prseferere
en gemen Staldkarl og Stoddere for en saa perfekt Cavalliere som
hans Excellence Statholderen» (s. 329), förefaller det, som om
han själv icke vore någon anhängare a v en ohämmad lyckomoral.
Marie beskriver för Holberg, hur hon känt en oövervinnelig
»degout og Afsky» för Gyldenleve men däremot upptänts a v en
»saa hastig og uformodenlig Tilböjelighed» för Sören, a t t den måste
tillskrivas en »naturlig Attraktion» (s. 329 f.). Holberg håller
d å en predikan för henne, vilken går u t p å a t t med dylika
motiveringar skulle alla värderingsgrunder i etiskt avseende kunna
bortresoneras, »thi der vil vsere den, som haver degout for Maadehold, den for Sandfserdighed, og den for JSrbarhed, og saadan
naturlig degout er aldeles uovervindelig, v ü de sige, og den, som er
beladt dermed, derfor ganske uskyldig. Men I er for vel oplyset,
Morlille, til a t I ikke skulde vide, a t saadant er kuns skammeligt Hjernespind og Daarekistesnak.» (S. 330.) Holberg fördömer
icke Marie Grubbes liv med dessa ord och uppträder icke, som
Brandes ansåg, såsom »den skikkelige Spidsborgerligheds Talsmand»3 utan som det sunda förnuftets, då han vägrar a t t god­
taga hennes försvar som allmän moralprincip. Marie har visser­
ligen inget a t t tillägga, men hennes tystnad inger respekt.
I Marie Grubbes gestalt fäller Jacobsen likväl till sist en hård
dom över det sensualistiska drömmeriet. Bang menar med rätta,
a t t Jacobsen velat och varit nära a t t skildra en kvinna, som börjar
med a t t söka en man och slutar med a t t söka en kropp, men a t t
han blott icke varit konsekvent. 4 A t t Marie Grubbe dock icke
1
2
3
4
Holger Drachmanns Ungdom, 59.
Jfr ovan s. 116.
Det moderne Gjennembruds Mœnd, 176.
A. a. 88.
som Emma Bovary grymt utlämnas å t läsaren u t a n alltid bevarar
något av författarens sympati, beror ytterst p å a t t hon stod
hans eget väsen så nära.
Fritänkarmotivet har i det föregående berörts vid analysen a v
Ulrik Christians dödsscen. Det är emellertid först i romanens
slutkapitel, d å Marie har sitt fundersamma samtal med Holberg, som Jacobsen p å allvar återupptar religionsproblemet till
debatt. Den gamla Marie Grubbes undran om Gud hellre
skulle mottaga den, som i dödsögonblicket ångrar sig, än den som
i hela sitt liv kämpat för a t t handla r ä t t utan tanke p å belöning
eller straff, förebådar redan Hjerrilds ord i slutscenen i Niels
Lyhne. »'Tror I'», säger hon, »'at hun, som har levet som hun har
troet, var rettelig levet, men uden H aab om Bel0nning hisset og
uden B0n derom, tror I , Gud vil skyde hende f r a sig og kaste hende
bort, endog hun aldrig bad Gud et B0nnens Ord?'» Marie hade alla
skäl a t t reflektera över detta, eftersom hennes första uppskakande
bekantskap med döden hade varit en upplevelse a v en religiös
omvändelse, därtill i ovanligt makaber form. Holberg har heller
inget svar p å hennes fråga. »'Derpaa tor intet Menneske svare,'
sagde Magisteren og gik.» Jacobsen visade likväl en mycket stor
varsamhet och tolerans, d å han lät Holberg och Marie gå närmare
in p å trosspörsmålet. »'Troer I da ikke paa en Gud, Morlille, '
vedblev Magisteren, 'og paa det evige Liv?' — 'Gud have Lov
og Tak, jo, jeg gj0r, jeg tror paa Vorherre.' — 'Men den evige
Straf eller evige L0n, Morlille?' — 'Jeg tror, hver Menneske lever
sit eget Liv og d0r sin egen D0d, det tror jeg.'» P å detta svarar
Holberg: »'Det er jo ingen Tro'», och så till vida måste man ge
honom rätt, som Marie Grubbe onekligen undviker a t t ge direkt
svar p å tal i det sista fallet, medan hon ifråga om gudstron ger e t t
otvetydigt jakande svar (s. 330 f.).
Denna dialog hade, som man kunde vänta, väckt den radikala
vänkretsens misstänksamhet, och Jacobsen måste försvara sig
med a t t han endast eftersträvat trohet mot den historiska situa­
tionen. Jacobsens brev till Vilhelm M0ller a v den 6 jan. 1877 vitt­
nar om a t t han f å t t uppbära reprimander:
»Naa o g s a a m i n 'Gud', n i x pille v e d h a m , h v a d skal d e t sige m e d d e n Stejlen,
og m e d det: h v e r s i n S m a g . — D e t er D . a n a m m e m i g d a ogsaa urimeligt,
j e g h a r s k u i k k e m e r e S m a g f o r d e n G u d e n d for l a n g e Lemmedaskere af
Ladefogder eller f o r s n a v s e d e Damehaender, d e t er a l t s a m m e n n o g e t , der
horer T i d e n til, Lokalvaas, Lokalsnavs. A m e n . H u s k v e l p a a , M . Gr.
e r 7 4 A a r g a m m e l d a h u n dor. J e g forstaar i k k e d e n Stejlen, o g I skal
vaere s a a g o d a t l a d e vsere dermed, o g p e n t b l i v e g a a en d e p a a Fire.» 1
A v Vilhelm Mollers svar framgår, a t t de förebråelser för bris­
tande ateistisk lojalitet, som Jacobsen f å t t mottaga, kommit till
p å initiativ a v Edvard Brandes. Det a v Jacobsen åsyftade bre­
vet har icke kunnat återfinnas, men det är dock tydligt av Mollers
ord, a t t icke den minsta avvikelse från den r ä t t a vägen kunde
accepteras a v Edvard. Den förhållandevis moderate Vilhelm
Moller försvarar sig i sin tur:
»Din S m a g for 'Gud' falder m e r e s a m m e n m e d m i n e n d m e d P a s t o r Frim o d t s , s o m j e g egenlig heller aldrig har t v i v l e t paa, m e n s o m j e g d o g e r g l a d v e d
a t h o r e bekraeftet. E n f i n , d e t er o v e r A a r o g D a g siden, v i h a r t a l t ordenligt
s a m m e n , o g i d e n T i d k u n d e m a n j o d o g endelig n o k k o m m e u d i pantheistis k e eller andre 'istiske' Slutninger o m 'Tingenes sidste Grund'. Mester m a a
derfor i k k e b l i v e s a a vred. iErlig t a l t tror j e g , d e t v a r E B [ ra n d es] der for­
f o r t e m i g t i l a t 'steile'. D e t kriblede n o k e n lille S m u l e i [lakun i papperet]
d a j e g s e l v lseste Stedet, m e n j e g s a g d e g a ns ke [som] D u : Lokalbemojelse,
d e t e r d e t H e l e ! M e n d a j e g s a g d e d e t S a m m e til E B , s a a k n e b h a n b e g g e
0 i n e n e s a m m e n o g s a g d e ' N a a = aa-aa?!' p a a e n Maade, s o m o m h a n allerede
s t o d r e t o p p a a Bagbenene, o g s a a b e g y n d t e d e t i g j e n a t krible h o s m i g ,
o g j e g l o f t e d e m i g ogsaa s a a s m a a t auf d e n Hinterfüssen: H v a d Pokker,
m a n skal d a ogsaa h a v e l i d t Glsede a f , a t m a n nedstämmer f r a e n haederlig
Abekat!» 2
Det brev Edvard Brandes skrev till Jacobsen i anledning a v
fullbordandet a v hans fyraåriga arbete p å romanen är ett intres­
sant aktstycke och medger en blick bakom kulisserna i den stund,
d å Det moderne Gjennembruds stora programverk lanserades. 3
Brevet är i sin helhet mycket beundrande och understryker
Jacobsens stora originalitet och säregna talang. »Du har indskrevet Dig mellem de virkelige Poeter, og D u kan n u roligt
1
2
3
TiUkueren 1904, 848.
17/1 1877.
26/12 1876. Breweksl. II, 475.
sidde paa Parnas og skue 'stille' ned paa Rakket», heter det.
H a n går till och med så långt, a t t han tillerkänner Jacobsen »Sider
som er det rene Guld, hvor Du staar saa h0jt som nogen Digter
siden vor gamle Shakespeare har staaet». Edvard Brandes döljer
dock icke, a t t han också har många invändningar a t t göra och
flera ju längre han läser, men ger inga exempel p å dem. Kanske
låg det ett litet memento i hans betyg å t boken: »Saasandt
som der ingen Gud er til, saasandt er den et Mestervserk». Det
tror man åtminstone gärna, när man som bakgrund till orden
erinrar sig Vilhelm Mollers bekännelse om Edvards missnöjda
tonfall.
Av Edvard Brandes' brev till Jacobsen får man emellertid klart
besked om a t t u t å t inga meningsskiljaktigheter skulle f å märkas,
men a t t istället en stor apparat satts i gång för a t t säkra boken,
hittills det största trumfkort partiet kunnat utspela, för de väntade
angreppen från den konservativa sidan. Han omtalar:
»Jeg har i övrigt gjort m e r e for 'Marie' e n d j e g rimeligvis h a v d e gjort
f o r m i n egen D a t t e r . J e g regner m i g d e t nogenledes til Fortjeneste, a t d e n
b l e v s a a n e t m o d t a g e t i 'Dagbladet', p a a Grund af m i t Venskabsforhold t i l
Galschiot (Topsoe strog iovrigt d e m e s t rosende Ord). Anmeldelsen i
'Berlingske' er e t s m u k t K o m p o s i t u m af d e n af m i g leverede o g en, skal
j e g sige, Overmaling eller Overhaling af Carl Bruun, o g endelig h a r j e g s e l v
kagstroget D i g i 'Morgenbladet'.»
Edvard Brandes har alltså själv skrivit t v å recensioner och inver­
k a t p å det ledande högerorganet, 1 den andre brodern höjde romanen
till skyarna i Det 19. Aarh., och i Vilhelm Mollers tidskrift Nutiden2
stod en mycket rosande osignerad recension, förmodligen av ho­
nom själv. Nog var slaget väl förberett. Romanen blev också
1
Som Borup påpekar, Breweksl. I I , 476, hade säkert förläggaren Hegel för­
medlat Edvard Brandes' anonyma recension i högerorganet Berl. Tidende 21/12
1876 i akt och mening att förebygga en väntad, ogynnsam kritik. Sina invändningar
m o t Maries gudstro vågade Edvard ej ge uttryck å t ens i partiorganet Morgen­
bladet (22/12 76). H a n antyder dem endast med orden: »Kun ville v i bebrejde
Forf., at han her lader Marie Grubbe optage nogle af de Holbergske Vendinger
i sin Tale, som hun ellers ikke bruger. Saa smitsomme var Holbergs Dobbeltord
dog vel nseppe.»
2
Nutiden I, 1876, 127.
nästan omedelbart utsåld vid julen, och andra upplagan började
genast tryckas. Den märkliga inlevelsen i tidsperioden, den
naturalistiska psykologien och det färgrika bildspråket väckte
allmän beundran. Icke ens Ploug i sin över e t t år försenade
anmälan 1 förnekade bokens styrka i interiörskildringen, ehuru
han p å samma gång betonade irreligiositeten i livsuppfattningen
och det bristande sammanhanget i själsskildringen. Genomgående
även för de mest erkännsamma recensionerna, däribland Georg
Brandes' berömda anmälan, var kritiken mot bokens lösa kom­
position.
4. Niels Lyhnes genesis i tidshistorisk belysning.
Redan en vecka före Fru Marie Grubbes publicering hade Jacobsen sin nästa roman i tankarna. »
saa skal jeg til a t tage
f a t paa min store Roman», heter det i e t t brev till vännen Edvard.
Jacobsen tillägger skämtsamt: »Emnet er det Samme som med saa
stor Dygtighed og Alsidighed er behandlet i de bekjendte Dramer:
'Lygtemsend' og ' I Övergångstiden'.»2 Bägge dessa dramer var i
satiriskt syfte riktade mot brandesianismen. Märkligt nog hade
nämligen högersidan först satt i gång med problemdebatterande
litteratur a v direkt tendentiöst slag som e t t led i kampen mot
Brandes och hans parti. Tidningspolemiken fördes sålunda över i
skönlitteraturen, och debatten och frågeställningarna förenklades
och skärptes.
Litteraturselskabets unga förmågor lyckades icke samla sig till
en större insats och göra sig på allvar gällande som litterärt parti
förrän efter decenniets mitt. Schandorph hade varit upptagen a v
sin doktorsavhandling om Goldoni og Gozzi och höll sig för övrigt
till a t t börja med litet avvaktande. Jacobsen och Drachmann var
ursprungligen splittrade i sina intressen, den ene mellan natur­
vetenskapen och diktningen, den andre mellan målningen och
diktningen. Jacobsens sjukdom stäckte honom så mitt i e t t inten­
sivt produktivt skede, och arbetet p å Fru Marie Grubbe varade nära
fyra år. Vad Drachmann beträffar, hade han visserligen debuterat
1
2
Nogle Bemasrkninger o m »Fru Marie Grubbe», Fcedrelandet 22/3 1878.
7/12 1876, Brevveksl. I I , 271.
som genombrottets upprorsman i Digte (1872), men snart övergått
till Dœmpede Melodier (1874), och först efter 1875, året för skils­
mässan från den första hustrun, frigjordes helt hans stora, person­
ligt inspirerade diktning. 1 Om man bortser från Jacobsens och
Drachmanns tidiga lyrik och noveller, dröjde det därför till 1876,
innan e t t samlat genombrott kom. Det året publicerades Drachmanns En Overkomplet, Schandorphs Fra Provinsen och Jacob­
sens Fru Marie Grubbe. Därefter var deras litterärt dominerande
ställning obestridlig. Någon betydande problemdiktning f r å n
deras sida kan man dock e j tala om före 1878. Brandes har också
själv i en retrospektiv artikel antytt, a t t denna sida a v det
moderna genombrottet tidigare kom till uttryck hos Bj0rnson och
Ibsen än i Danmark. 2
Redan 1873 hade emellertid en a v högersidans epigoner, H . F .
Ewald, skrivit en modern psykologisk roman, Agathe. Ewald blev
kuriöst nog den förste danske författare, som tog upp det hög­
aktuella fritänkarproblemet till debatt. Brandes trodde sig med
viss r ä t t i Agathes fritänkare-förförare se en teckning a v sig själv
i hela sin »Slethed».3 »Naar vore serede Hadere endda kunde bruges til Noveller» är Jacobsens kommentar till boken. 4 Den onek­
ligen väl enkla tendensen och den schablonmässiga karaktärs­
teckningen observerades även a v högerpressen. Sålunda menade
Dagbladet, a t t författaren e j delade ljus och skugga rättvist mellan
de olika partiernas representanter och a t t en bestämd livsupp­
fattning visserligen borde ligga till grund för en roman, men e j
komma fram resonemangsvis.5 Ewalds bok får i viss mån be­
1
Jfr V. Vedel, Holger Drachmann, 1909, 27.
Den danske Literatur efter 1870, S. S. X V , 199. Angående Norge kan man
konstatera, att Redaktoren och En Fallit var skrivna 1874, uppförda 1875, men
först fr. o. m. 1877 kom även i Norge den stora vågen a v moderna, samhällsskildrande och idédebatterande dramer och romaner. Mot denna bakgrund förefaller
ej den svenska utvecklingens försening så överväldigande.
3
Brevveksl. I, 195.
4
8/11 1873, Brevveksl. III, 110. Vid denna tid hade Jacobsen dock ej själv
läst romanen.
5
Osign. rec. Dagbladet 8/12 1873. Människoskildringen i H . F . Ewalds his­
toriska roman, Den skotske Kvinde paa Tjele (1871), framställdes sedermera a v
Brandes som exempel på den stereotypt idealiserade porträttkonst, som Jacobsen
i Fru Marie Grubbe frigjort sig från (Det moderne Gjennembruds Mœnd, 161 ff.).
2
traktas som ett konservativt motstycke till Spielhagens i Danmark
lästa tidsromaner 1 , men först de följande årens översättningar a v
Paul Heyses Kinder der Welt (1874) och Turgenevs romaner kom
a t t allvarligt stimulera intresset för moderna samtidsskildringar
a v p å en gång psykologisk och idédebatterande typ, vare sig de
väckte livlig diskussion som den förra eller beundrades i båda lägren
som de senare.
År 1875 kunde högersidan tillgodoräkna sig t v å litterära triumfer,
dels den anonymt utsända romanen Jason med det gyldne S kind,
dels dramat Fulvia, men både Tops0e och Kaalund stod i många
avseenden så nära genombrottsmännen, a t t de e j kunde använ­
das i polemiken. Ploug var t . o. m. ute för det fatala misstaget
a t t kritisera den anonyme Dagbladsredaktören för ytlig livs­
åskådning och nihilism, i det a t t han tydligen, förledd a v den
realistiska psykologien, utan vidare hänförde Jason till »den frie
Tankes» krets. 2 Det 19. Aarh. gav istället boken e t t gynnsamt
mottagande. Edvard Brandes trodde, a t t Jason var författad a v
V. M0ller.3 Även Kaalunds sengrekiska drama, vilket kunde
sägas vara e t t inlägg i kvinnofrågan, upptogs väl i Det 19. Aarh.
trots den romantiska intrigen. Den oklart formulerade grund­
tanken berörde den gamla tvistefrågan om trons eller vetandets
företräde som livsåskådning, och författaren tog avgjort parti
för tron. 4
Någon tvekan om i vilket läger de båda a v Jacobsen nämnda
tendensdramerna hörde hemma behövde man icke hysa. Det
var lika uppenbart som ifråga om romanen Agathe. William
Blochs Lygtemcend (1875) hade väckt stor förbittring i Det lit1
Fr. Spielhagens roman i dansk övers., Hammer og Ambolt, rec. i Fcedr eländet
2/12 1871, Problematiske Naturer och Gjennem Nat til Lys 18/1 1873. Jfr Dag­
bladet 19/10 1872.
2
C.[arl] P.[loug] Fœdrelandet 28/12 1875.
3
Brev till Jacobsen 25/12 1875, Breweksl. II, 267 f. Jfr Det 19. Aarh. 1875
—76, 217 ff. När signaturen avslöjades genom Köpenhamnsskvallret vände sig
stämningen å båda håll. Sin politiska mellanställning hade Topsoe själv angivit
genom den pseudonym »En Mand uden Mening», som dök upp i Dagbladet redan
första året a v hans redaktörstid och vars första »brev» i varje fall anses vara
skrivet av Topsoe själv. Jfr V. Andersen, Vilhelm Tops0e, 62 f.
4
A. a. 1875—76, 311 f. Jfr H . V. Kaalund, Fulvia, 2. Opl. 1881, 30, 47.
tersere Venstre; man hade demonstrerat med visslingar under pre­
miären, och Edvard Brandes hade skrivit en lättköpt parodi p å
den, Sogte Mcend.1 Det 19. Aarh. hade också en nedgörande
anmälan. 2 Namnet Lygtemcend anspelar p å det som ansågs ka­
rakteristiskt för genombrottsmännen, nämligen a t t vilja bringa
upplysning, men i stället föra p å villovägar.3 Innehållet är e t t
tämligen godmodigt anfall p å de politiskt radikala och deras en­
ligt författarens mening materialistiska livsåskådning och ihåliga
patos. Huvudpersonen, som väl snarast är t ä n k t som en so­
cialistisk agitator utan praktiska mål, vilken omvänder sig p å
slutet, har vissa idéer gemensamma med Georg Brandes och lik­
nar ganska väl den bild högerpressen brukade ge a v honom. H a n
framställs som en glödande men naiv frihetsapostel, ivrande för
sociala reformer och fri kärlek. I Lygtemcend är det närmast
den fria kärleken, som debatteras. I det andra stycket, Frits
Hoists I Övergångstiden (1876), dramatiskt fullständigt misslyckat,
är liksom i Bjornsons Redaktören den politiska presskampanjen
drivfjäder för handlingen. Gemensamt för Lygtemœnd och I Över­
gångstiden är a t t hjälten får uppleva, a t t hans radikala reformer
blott åstadkommer jämmer och elände, medan det bestående
samhället representerar lycka och välstånd. Båda dramerna, som
mer eller mindre blev fiaskon, upptogs också ganska kyligt a v
högerpressen. Fœdrelandet skriver dock om Lygtemcend, a t t den
bör betraktas som »et borgerligt Drama, hvori Dagens store Stridssp0rgsmaal i fuldt Älvor dr0ftes», och a t t den riktar sig mot »den
frie Tanke».4
1
BretiveJcsl. I I , 266.
A. a. 1875—76, 220 ff.
3
Ännu i ett sent polemiskt inlägg, teatercensorn Chr. K . F . Molbechs Faraos
Ring y 1879, drivs det med genombrottsmännens »upplysningsverksamhet». Skur­
ken i pjäsen, som är en materialistisk ingenjör, sysslar med a t t göra paraffinljus a v torv, »Lys af Morke» (a. a. 23).
Bilden begagnas t v å gånger i Niels Lyhne. Första gången o m Bigum: »maaske
det netop gjselder o m at have det uforstandige Mod a t folge den Haabets Lygtemand, som brsender over Ens Lidenskabers attraasvangre Gjaering.» (II, 43.)
Andra gången i en replik a v Fennimore: »Det er jo umuligt for os a t traßde sikkert
til paa Prosaen, naar I gjor os blinde med Jeres Lygtemœnd af Poesie (II, 219.)
4
Fœdrelandet 7/10 1875. osign.
2
Jacobsen, som från Thisted p å avstånd följde den allmänna
indignationen p å vänstersidan över dessa valhänta försök till för­
löjligande a v partiet, var i själ och hjärta mest road a v hela upp­
ståndelsen i samband med Lygtemœnd. Till f r u Agnes Möller
skriver han i helt försonlig ton: »Er det ikke rorende a t tsenke sig,
igaar laeste jeg for forste (og sidste) Gang 'Lygtemaend'. Jeg synes
det er meget net, meget bedre end jeg troede W Bloch kunde gj0re
det. Herregud, fordi der ingen Mening er i det, det gjor da ikke
saa meget. Dersom Carl Price havde faaet Heltens Rolle i Stykket
vilde jeg endogsaa gjerne have gaaet hen og seet det, hvis jeg
havde vaeret i Byen.»1 A t t Jacobsen såg svagheterna i stycket
är j u klart, men det är värt a t t observera, a t t han ironiskt sätter
u p p sin blivande bok som motsvarighet. 2 Antyder han inte där­
med tydligt nog, a t t det är tidens ideologiska brytningar han
ämnade behandla »dygtigt» och »alsidigt»?
Lygtemcend innehåller också anspelningar p å motsättningen mel­
lan generationerna, uppfattad sålunda: den gamle, erfarne mannen
kommer i konflikt med den unge, a v den nya tidens ideal förförde
revolutionären.
I båda dramerna förekommer en gammal
doktor, tolerant och förstående, men a v konservativ färg, som
reder upp konflikten. Den unge får taga tillbaka och ge sig
inför de praktiska följderna a v sitt uppträdande. Brytningen
mellan generationerna intresserade även Jacobsen vid denna tid.
Dagen före brevet till Edvard Brandes skriver Jacobsen till V.
Möller (den 16 dec. 1876), tackar denne för den honom tillsända
översättningen a v Turgenevs Fcedre og Sonner och tillägger: »Forovrigt vil min n y Bog i Hovedtanken faa en Del tilfselles med
'Faedre og Sonner'.»3 Den 23 nov. 1876 hade Venstres organ
Morgenbladet h a f t en osignerad, högst anmärkningsvärd anmälan
a v denna bok. Hade Jacobsen sett recensionen ifråga, måste den
h a gett honom en hel del a t t tänka p å a v vikt för den nya roman
han skulle påbörja. För nära t v å år sedan hade han reflekterat
p å a t t skriva om »daarlige Fritaenkere» (jfr ovan s. 112). »Vi
have ikke laest noget Vserk af Turgenjew med st0rre Interesse end
1
2
3
Thisted 27/1 1876, Berl. Tidende 12/4 1922.
Jfr ovan s. 146.
Tilskueren 1904, 845.
dette», skriver recensenten. »De mange halve Nihilister kunne have
gödt af a t maale deres Styrke med dette Maal, det turde da vaere a t
de kom i Tanke om, a t Fornœgtelsen, naar der skal vcere Mening i den,
er én hojst alvorlig Sag og ihke Salonpjat, og det er ikke usandsynligt, a t det kunde gaa flere af dem, som det gik Bazaroffs unge
Ven Arkad, der foretrak a t bygge videre paa 'Fsedrenes' Vserk
fremfor Udsigter til a t 'maje alting ned og sine egne Ben med'.
Men ethvert Vaerk, der fremmer rene og klare Standpunkter, er
en Vinding for Literaturen; den princip- og karakterl0se Svseven
mellem Fornaegtelse og Bekjendelse bygger intet Samfund op.»
Jacobsens uttryck i brevet till Möller skulle väl närmast innebära,
a t t han ville framställa t v å generationers skilda livsuppfattningar
och svårigheter a t t förstå varandra. Kanhända var det dock också
Jacobsens mening, a t t som Turgenev i denna roman ställa sig
ovanför partierna och genom allvarlig självprövning söka n å fram
till en rättvis och human syn p å den nya och den gamla världs­
bildens verkan p å individen. I n p å den linjen drevs han i varje
fall genom den följande händelseutvecklingen. Var Niels Lyhne
ursprungligen riktad å t höger, som en protest mot uppfattningen
a v dessa moderna »Lygtemsend» som ljusblå utopister, lättsinniga
immoralister eller hållningslösa tvekare, så kom hans indignation
småningom a t t alltmera glida över och vända udden mot hans
egna meningsfränder och deras ytliga »Salonpjat»,-1
Innan vi övergår till en undersökning av Jacobsens ställning till
partivännerna under slutet av 70-talet, måste vi göra oss frågan:
var det verkligen sin egen samtid Jacobsen skildrade i romanen
och i så fall, hur rimmar detta med a t t Niels Lyhne stupar i kri­
get 1864? Bortser man från de nyss behandlade yttrandena,
ger de tidigaste uttalandena om karaktären a v boken knappast
någon riktig ledning. Romanen var avsedd som en »Nutidsbög»,
meddelar Jacobsen i ett brev till Edvard Brandes från 1877,2 och i
e t t samtidigt brev till Vilhelm Möller yttrar han sig i samma anda
: 1
E n märklig likhet föreligger här med tillkomsthistorien a v Levertins Livets
fiender, sådan som Böök tolkat den. Se Fr. Böök, Oscar Levertin, 1944, 111.
2
12/1 1877, Breweksl. II, 274, jfr a. a. 292.
men använder där uttrycket »moderne».1 A t t Jacobsens bok skulle
vara modern också i den meningen, a t t den skulle vara en samtids­
roman, måste han i varje fall ha tänkt sig, då han skrev ned de
inledande lyriska avsnitten om Niels Lyhnes mor, Bartholine
Blide. P å baksidan a v e t t manuskriptblad finns några anteck­
ningar av vikt för romanens bedömande u r denna synpunkt.
Där står följande:
Niels Lange 30
A n n a B l i d e 18
S o n n e n f o d t 1843.
1 8 4 0g l f t
(Kaps. I I , N . L.)
Sonen skulle alltså enligt detta vara född endast fyra år före
Jacobsen själv, medan han på ett av utkasten till titelblad
säges vara född 1835, alltså 12 år före Jacobsen själv. 2 Av
e t t brev från november 1877 framgår vidare, a t t Jacobsen
tänker sig en psykologisk skildring a v »den Gruppe af fritaenkerisk
anlagte Romantikere som hos os traenges tilbage og overfl0jes af
de politiske Naturer f r a 48, de religi0s Vakte f r a samme Tid o.
1
Brev till Möller 24/1 1877. »Dersom jeg faar en n y Bog faerdig til Efteraaret
(— le kun) kommer jeg rimeligvis til Kjobenhavn i Sept.—Okt. Hvad denne n y
Bog angaar saa er det den der er Skyld i mine evige Plagerier o m det Manuskript
der ikke begynder med 'Hun var af Blidernes Slœgt' men 'Hun havde Blidernes
sorte straalende 0 j e . .
D e t er nemlig Begyndeisen paa den Nye.
Jeg
er meget bange for min anden Bog som s k a l vaere m o d e r n e og det
navnlig fordi jeg der ikke er den Sprogtvang underkastet som i M.[arie] Gr.[ubbe]
Naturligvis gjor jeg hvad jeg kan, men jeg er aengstelig for a t komme til at skuffe
baade mig selv först og Jer derovre — min lille Laesekreds.»
2
I I , 300 och faks. D e övriga kapitelöversikter, som är bevarade (II, 300 ff.),
är troligen alla från tiden för romanens senare utformning och ger ingen ledtråd
för bedömandet a v denna fråga. Några andra bestämda slutsatser kan
inte dragas, än att han tydligen var osäker om tidpunkten för huvudperso­
nens födelse ganska länge. Skulle Niels Lyhne varit »saa gammel, som v i n u er
[d. v . s. 30 år] den Gang v i blev fodt» (d. v . s. omkring 1847), skulle han varit
född 1817 och alltså c:a 47 år, då han 1864 stupade i kriget, något som omöjligt
kan h a varit Jacobsens mening (jfr brev till Georg Brandes 12/2 1878, Brevveksl. III, 134). Bättre stämmer då dödsåret med beräkningen 1835 för hans
födelse, ehuru Borup med hjälp a v tidsbestämmelser inom romanen kommer så
långt tillbaka som 1829 (II, Indi. X I I f.).
m. a.».1 Kaalund och Kr. Arentzen nämns som exempel på dem
han hade i tankarna. Denna idé utvecklas närmare i det brev
till Georg Brandes av den 12 febr. 1878, som kom att läggas
till grund för Brandes' anmälan av Niels Lyhne,2
Vad hade Jacobsen för skäl a t t vilja göra en historisk skild­
ring av en så näraliggande period, och har han lyckats? P å den
sista frågan kan man tryggt svara nej. I själva verket hade nog
också författaren på känn, a t t här låg en uppenbar svaghet i
konstruktionen. I januari 1878 erkänner han för Edvard Bran­
des sin misstanke, a t t »der vil maaske ikke blive Andre end Forf.
selv, der kan se a t der er tydet hen paa den Ungdom, som nu er
gammel».3 Den samtida kritiken utgick också ifrån, a t t det var
sin egen miljö Jacobsen skildrade. Det är bekant, a t t antedateringen av boken kritiserades redan av Brandes i hans recension,4
och Otto Borchsenius lämnade den historiska aspekten så gott
som helt å sido, då han anmälde Niels Lyhne i tidskriften Vde og
Hjemme.5 Han utgår utan vidare ifrån, a t t det är samtiden som
behandlas, och menar sig även känna igen stämningen och miljön.
Borchsenius' intryck är så mycket viktigare a t t t a ad notam, som
han själv några år tidigare i Ncer og Fjern publicerat sina essäer
Social-Demokrater for en Snes Aar siden,6 där Jacobsen möjligen
hämtat uppslaget a t t camouflera sin egen miljöskildring genom a t t
förlägga handlingen till tiden före 1864. Borchsenius' framställ­
ning av männen från frihetsrörelsen 1848 och särskilt av Frederik
Dreier, 70-talsradikalismens föregångare, innehöll just den kon­
kreta, historiska bakgrund, som saknades i Niels Lyhne, och hos
1
27/11, 1877, Brevvelcsl. I I , 293.
Brevvelcsl. III, 134 ff. Brandes* redogörelse för sitt samtal med Jacobsen
1875 (S. S. III, 23 f.) o m planen för boken kan knappast åberopas i detta sam­
manhang, då den alltför mycket bygger p å brevet från 1878.
3
16/1 1878, Breweksl. II, 295.
4
Det moderne Gjennembruds Mcend, 182 ff.
5
O. Borchsenius, J . P . Jacobsen og »Niels Lyhne», Ude og Hjemme I V ,
1880—81, 157—59: »Det er naesten Synd, at Digteren, for at kunne lade sin Helt
falde i 1864, har skruet sin Historie den halve Snes Aar for langt tilbage i
Tiden», anmärker han sammanfattningsvis (s. 158).
6
Social-Demokrater for e n Snes Aar siden, I—II, Ncer og Fjern V, 1876> nr
203 ff. Jfr O. Borchsenius, Fra Fyrreme I , 1878, 41 ff.
2
Borchsenius kunde Brandes ha hämtat sina argument, när han
kritiserade Jacobsens brist på historisk »Unterbau».1 Dessa
studier visar dock, att man började bli medveten om att
det fanns en förbindelselinje mellan »Fyrrernes» män och »Halvfjerdsernes».2
E j heller inför modern forskning står sig förflyttandet av tanke­
innehållet till 50-talet. Borup, som visserligen på enstaka punk­
ter (politiska och estetiska anspelningar, klädedräkt och kultur­
historiska detaljer) funnit några för 50-talet tidstypiska drag,
kommer likväl också till det slutresultatet, a t t »medens den ydre
Ramme er henlagt til Tiden mellem 1830 og 1864, er Idéindholdet
70'ernes. Udtryk som 'en Stormgangs Jubel i de unge Sjsele' og
'Tro paa store Tankestjernes Lys' (S. 86) er aldeles uforenelige
med den Epigontid, som 50'erne og 60'erne var, men gengiver
prsecist Loftelsen hos de unge, der tog Del i Brandes's Kamp for
den frie Tanke og den frie Forskning.»3
Frågan, varför Jacobsen försvårade uppgiften för sig genom a t t
förlägga ramen en generation tillbaka i tiden, är av mera invecklad
natur. Ämnet var visserligen brännbart, och det kunde därför
vara lämpligt a t t hålla det på ett visst avstånd. Också i Mogens
hade Jacobsen förlagt skildringen till 60-talet för a t t ha frihet
a t t utöva sin kritik. Någon rädsla för a t t utmana högern, när
det gällde ateismen, låg dock icke för Jacobsen. Genom a t t
hålla fast vid idén a t t till det yttre behandla en tidigare epok
— han hade t . o. m. haft på förslag a t t kalla boken »en Roman
om dem fer Os»4 — kunde han emellertid bevara en större frihet
gentemot sina egna meningsfränder och förbehålla sig rätt till en
helt individuell tolkning av de aktuella problemen. Av olika
skäl gled nämligen Jacobsen, som förut nämnts, under de fyra
årens arbete på Niels Lyhne ifrån partivännerna, ett förhållande,
som icke kunde bli utan inflytande på romanens utformning.
1
Breweksl. III, 155. Jfr S. S. III, 25. Samma anmärkning riktade Brandes
för övrigt mot Schandorphs Uden Midtpunkt, som egendomligt nog också be­
handlade 1850-talet. »Fritsenkersamtalerne er antedaterede», Breweksl. III, 176 f.
2
Borchsenius, Fra Fyrrerne I , 42.
3
I I , Indi. XVII I .
4
17/12 1880, Brewefol. I I , 363.
År 1877 kom partisplittringen inom det danska samhällslivet
a t t nå sin kulmen. Redan på nyåret hade man p å känn a t t till­
ståndet var ohållbart. Därom talar övertygande en ledare i Morgenbladet redan den 4 januari. »Stemningen er trykket, og hvordan
skulde det vsere anderledes?
Det er ikke blot i Ho ved­
staden og i Byerne, a t Aarstidens Farve er graat i graat; den
samme triste Stemning ligger ud over Landet.» Den tillspetsade
inrepolitiska motsättningen tog sig så i april uttryck i Venstres
vägran a t t godkänna finanslagen och Estrups därpå följande kupp
med den provisoriska lagen.
På sensommaren 1877 avreste Jacobsen till Montreux för att
tillbringa vintern i ett mildare klimat. Ehuru han där hade ännu
svårare än i Thisted att följa med hemmapolitiken och parti­
striderna, visade han en påtaglig iver att få uppgifter om för­
hållandena i Danmark. Vistelsen i Montreux oktober 1877 till
maj 1878 synes för Jacobsen ha medfört ett intensivt spekulerande
över politiska och ideologiska frågor, mer eller mindre samman­
hängande med arbetet på Niels Lyhne.
Motsättningarna inom det politiska livet i Danmark berörde,
som förut framhållits, även det akademiska. Ett gammalt tviste­
ämne, frågan om Georg Brandes' anställning som professor i
estetik vid universitetet efter Hauch, kom nu på nytt i bränn­
punkten. Då Brandes' anställning omintetgjordes även denna
gång, närmast på grund av hans hållning mot religion och kyrka,
och han måste bosätta sig i Tyskland, hade sympatiserande vänner
bland vetenskapsmän, författare och kritiker bragt honom en
»adress». De gjorde visserligen förbehåll för sin uppfattning om
striden och det sätt varpå den förts, men uttryckte sitt erkän­
nande av hans mod, fasthet och fläckfria osjälviskhet och bekla­
gade, att vägen till denna lärostol blivit spärrad för honom, som
framför andra varit förtjänt av den.1 Denna adress kom likväl
för sent och utgjorde inte något verksamt stöd för Brandes annat
än som demonstration.
Jacobsen, som alltså vid denna tid befann sig i Montreux, var
icke med bland undertecknarna och hade blott på omvägar fått
besked om saken, men han blev ytterst uppbragt, och i flera brev
1
Adressen tryckt in extenso i Brandes' Levned II, 242 f.
uttalar han sitt starka missnöje med den försiktiga och vaga anda,
som kännetecknade adressen, när den äntligen kom till stånd.
Jacobsen var här inne p å den principiella frågan om fritänkaren
var skyldig a t t öppet vidgå sina åsikter i e t t samhälle, där han
icke accepterades. Detta krav p å den sanne fritänkaren hade
ursprungligen Brandes själv uppställt under den ovan (s. 100)
nämnda tidigare polemiken med Monrad om religiös tolerans och
om fritänkarens förhållande till den kristna gemenskapen. Bran­
des hade därvid förklarat, a t t de många, som omfattade en »Livsopfattelse i Dagligstuen, en anden i Samfundet og paa den offenlige Arena», dem kunde han aldrig hedra med namnet »den frie
Tankes Tjenere».1 Till denna åsikt ansluter sig nu Jacobsen kraf­
tigt i sin dom över partivännerna. Den omsvängning i förhållandet
till dessa, som blir allt tydligare hos honom mot 70-talets
slut, var redan i gång här. Motståndarnas uppträdande gjorde
honom nog indignerad, men besvikelsen över vännerna gick honom
mera till sinnes. Till Brandes skriver han angående den s. k .
Adressesagen:
»Om Adressesagen (Deres Adressesag) er j e g d o g nogenlunde o p l y s t ,
t a k k e t v sere e n V e n , der s e n d t e m i g Avisartiklerne desangaaende. Naest
efter e n Fornemmelse a t traenge til a t bliv e v a d s k e t af v a k t e disse D o k u ­
menter e n stille Vrede h o s m i g — ikke m o d D y r e n e , d e d u m m e , ildesindede
D y r , m e n m o d d e rare g o d e Venner. H v o r j e g elsker d e n n e Travlhed efter
Skibbruddet, d e n n e virksomme L o b e n efter Redningsbaad o g R a k e t t e r
efter a t Mandskabet laengst er d o d o g drunknet, denne behjaertede A a n d s nacrvserelse naar U l y k k e n e r skeet. J e g holder ogsaa m e g e t af d e n maerkvserdige F r y g t s o m m e F o l k har for a t bliv e beskyldt for a t m e n e N o g e t ,
s o m d e slet i k k e m e ne , d e er s a a b a n g e for a t blive stillet e t Haarsbred
nsermere h enimo d Fritaenkningens yderste Venstre, a t d e r y k k e sig tillhoj re i
e n smaatrinQt Marsch af Forklaringer o g Belysninger.» 2
Den vän, som omnämns i brevet, var läkaren Fraenkel, och till
denne, som förhöll sig ganska objektiv inför hela saken, skriver
Jacobsen i så gott som samma upprörda ordalag:
»Af d e forsendte Artikler ser j e g a t e n v i s national Slyngelagtighed i k k e
er u d d o d h j e m m e , U s s i n g s Artikkel o g Angrebet p a a H e g e l er rene Perler
1
2
Dagens Nyheder 13/2 1872. Monrads replik i Fcedrélandet 24/2 1872.
26/12 1877. Breweksl. III, 132 f.
af Gemenhed; 1 j e g troer i k k e andre L a n d e v i l k u n n e o p v i s e N o g e t , der
overstraaler disse Klenodier af d e t reneste Rendestensvand. — F orov ri g t
har d e Herrer Venner k u n delvis m i n Sy m pa t hi , t h i j e g seer i d e m R e p r e ­
sentanter for den vistnok meget store Kreds af Stuefritœnkere, der ikke t&r
tcenke höjt naar de tcenker frit, men for övrigt inden fire Vœgge er meget modige
i Retning af at slaa Knips i Lommen.
O g s a a har d e s a a m a n g e Forbehold,
d e ere s a a bange for a t blive be s ky l dt for a t m e n e N o g e t eller h a v e D e l i N o g e t s o m d e i k k e mener i k k e participerer — Vaemmelighed — hv a d i Alverden
gjor d e t a t m a n ugleseer m i g fordi man troer jeg anser Oud for morkegron,
medens jeg i Virkeligheden mener at han er ganske ganske lysegron, — O g
s a a s a a fuldstaendig upolitiske. Medstanderne er lige store Modstandere
saasnart m a n i k k e tror d e t m a n skal tro. — Men j e g v e d a t d e t er e n
gaengse S y g d o m . Allah. Allah.» 2
För belysningen a v Niels Lyhnes genesis är dessa uttalanden
om vännerna signifikativa. Då Jacobsen 1875 under samtalet med
Brandes hade utvecklat för denne, a t t den moderna roman han
önskade skriva skulle bli en skildring a v »daarlige Fritaenkere»,
är det dokumenterat, a t t han avsåg sådana, som känslomässigt
svek, när det gällde a t t i svåra stunder undvara e n personlig för­
syn, och då vände sig i bön till den Gud de förnekade. 3 Det är
en huvudtanke, som blir bestående i boken. Något mer vet man
dock inte med säkerhet om samtalet. I sitt brev från Montreux
våren 1878 har Jacobsen utvidgat begreppet »dåliga fritänkare»
till a t t gälla även andra typer. Han utvecklar nu, a t t »denne
Fritsenkning ikke var saa let a t komme igjennem Verden med og
a t den var i Vejen baade for Ens Carriere, Ens Talent, Stilling og
1
Professor J . L. Ussing, en a v Brandes' ivrigaste motståndare vid universi­
tetet, hade i en insändare i Dagbladet beskyllt Brandes för att ha avpressat den
döende Hauch en rekommendation till lärostolen ifråga. Angreppet på förläggaren
Hegel hade gjorts a v en pastor Schepelera, som, först anonymt, hade ifrågasatt
det lämpliga i att Hegel efter att ha varit bland undertecknarna a v adressen satt
kvar som styrelsemedlem i Bibelselskabet (Fœdreländet 2/10 1877). Jfr även
brev från V. Pingel till G. Brandes, Breweksl. III, 259.
2
Brev till É . Frsenkel 8/12 1877.
3
S. S. III, 24. I den ursprungliga recensionen i Morgenbladet 9/2 1881 var
enligt Brändes »Samtalen, hvor det var angivet (overensstemmende med Virke­
ligheden) at Bogens Udgangspunkt var Lyhnes Folden af sine H sender hin Nat
hvor Barnet doer,
forkortet af politiske Grunde». Breweksl. III, 159.
I detta fall måste alltså uppgiften vara korrekt, då brevet är riktat till författaren
själv.
Venskabsforbindelser, og man fandt a t man havde ikke blot lukket
sig ude f r a ^Egyptens Kjodgryder, men ogsaa a t man havde ber0vet sig den Spore, som Traditionernes Gj0dning er for Aandens
Vaekst, a t man var henvist til sig selv i en afskraekkende Grad, a t
man i det Hele taget havde faaet en Frihed, der var tung a t
baere».1
Förutom dem som a v direkt beräkning svikit den konsekventa
ateism, vilken för Jacobsen med hans helhetskrav framstod som
den enda acceptabla, nämner han här även de emotionellt lagda
naturer, vilka hade svårt a t t alldeles bryta bandet med nedärvda
traditioner. Till dessa räknade Jacobsen förmodligen Drachmann,
om vilken han i e t t föregående brev till Brandes uttalar, a t t det
säkert var ofrivilligt denne »nuancerer en Kjende». »Han h0rer»,
säger Jacobsen, »til e t Slags Mennesker jeg en Gang har h0rt
kalde for Idealister. Ikke dog til Rubrikken Litr. A. No. 1 —
Trekvartblod eller mindre.»2 Med Drachmann hade Jacobsen så­
lunda ett visst överseende, och han var också övertygad om a t t
denne snart skulle komma ner till jorden igen efter sin tillfälliga
eskapad till högre rymder. Svårare hade Jacobsen a t t förstå
dem, som a v rent teoretiska skäl »beklippede deres Fritaenkning» och endast blev »fritsenkeriske i uvaesentlige Punk­
ter».3 Därmed avsåg han möjligen personer a v typen A. C. Larsen, författaren till Breve til en Landsbyprœst (1876) under pseudo­
nymen Theodoras. Om denne förhör sig Jacobsen hos Vilhelm
M0ller den 6 jan. 1877,4 d å han just börjat arbeta p å den
nya romanen, och fjorton dagar senare uppehåller han sig utför­
ligt vid broschyren i e t t brev till Brandes.
»Fra Theodoras h a r j e g m o d t a g e t nogle Breve, der ere stilede til e n L a n d sbyprsest. D e t er e n underlig Maade a t vsere Fritaenker paa, m e n j e g troer a t
d e t forenede F r i gjor k l o g t i a t m o d t a g e Skriftet s o m e n mulig N u a n c e .
D e t er altid g o d t a t vsere rummelig, for j o större H a t j o flere H o v e d e r k a n
der k o m m e under den. F orovrigt h a v d e j e g ikke troet a t A . C. Larsen v a r
s a a naer v e d d e n g a m l e n a t i o n a l i s m e . Morsomt er d e t a t h a n ufrivilligt
1
2
3
4
Breweksl.
Breweksl.
Breweksl.
Tilskueren
III, 135.
III, 133.
III, 135.
1904, 848.
kommer til a t robe a t h a n d o g inderst inde anser N a v n e t Jesus for heiligt
(conf. S. 44). Opfaitelsen af Bonnen er ogsaa mœrkelig naar den skal vcere
fritœnlcerisJc.»1
I sin kritik a v Larsens uppfattning a v bönen berör Jacobsen just
en punkt, som för honom själv var väsentlig i ateismen. Larsen
förnekar nämligen bönens karaktär a v uteslutande begärbön,
grundad på mirakeltron, och menar, a t t dess sanna väsen är kontemplation. Detta fäste sig också Brandes särskilt vid, då han,
trots Jacobsens råd, a t t man u t å t skulle ställa sig solidarisk med
Larsen, i Det 19. Aarh. gjorde ett skarpt angrepp p å Theodoras
för hans ställning mitt emellan vänster och höger. Enligt Brandes"
kierkegaardskt lidelsefulla ståndpunktstagande var det ett försök
a t t sätta sig mellan t v å stolar. »Theodoras forkaster som Fritaenker Miraklet, dyrker som religi0s et ubekjendt x, og beder
som Kristen Fadervor til det», skriver Brandes sarkastiskt. H a n
ansåg, a t t författaren tillhörde den grupp hederliga och rätttänkande religiösa, som man i Tyskland med ett uttryck av Strauss
brukade beteckna som »de Halve».2 Här öppnar sig e t t perspek­
tiv bakåt i tiden, och man kan finna anknytning till de åsikter,
som var rådande i kretsen kring NdaMdskr. Kritiken mot A. C.
Larsen och nyrationalismen för religiös mellanställning framfördes
redan 1872—73 i Maanedsskriftets spalter dels a v Poul Kierke­
gaard i artikeln Nyrationalismen i Danmark, dels a v Vilh. Möller
själv i artikeln Den Sydowske Affaire, som behandlade nyratio­
nalismen i Tyskland och dess danska motsvarighet. 3 Det före­
faller icke osannolikt, a t t Jacobsen f å t t sitt minne också a v denna
1
2
19/1 1877, BreweJcsL III, 123.
A. a. 1876—77, 461. A. C. Larsen hade ursprungligen varit en meningsfrände
till Brandes. Samma år som denne hade han nämligen utgivit en skrift mot R .
Nielsen, Samvittighed og VidensJcab, men småningom skildes deras vägar, och Lar­
sen ägnade sin fortsatta verksamhet åt nyrationalistisk exegetik. Han var en
framstående medlem av Studenterforeningen, assistent vid Det kgl. Bibliotek och
personligen bekant med den brandeska kretsen, också med Jacobsen. I flera år
var han också medarbetare i Det 19. Aarh. Brandes hade likväl tidigt misstänkt
Larsen för att vara opålitlig i ateistfrågan. Till sin kusin C. J. Salomonsen skriver
han därom 28/10 1874: »Tro ej at du kan stole paa A. C. Larsen. Ved den
ringeste resolute Handling springer han fra.» BreweJcsL I, 321 f.
3
A. a. III, 282—88, V, 185—96.
polemik uppfriskat, då A. C. Larsen efter några års förlopp åter
dök upp p å arenan för a t t klargöra sin ståndpunkt.
För Jacobsen blir den under 70-talet gång på gång upprepade
religiösa principdiskussionen av största betydelse. Den bidrog till
a t t hålla frågeställningarna levande inom honom och argumen­
teringarna ständigt aktuella. Icke minst kom han a t t livligt upp­
märksamma den debatt, som utspann sig under senare hälften
av årtiondet. Då fördes också diskussionen helt in på det litterära
planet, vilket intresserade Jacobsen mest, och han konfronterades
ännu intimare med spörsmålet, vad som kräves av en sann
fritänkare.
I sin kritik av den historiska ramen i Niels Lyhne fäste sig Georg
Brandes särskilt vid a t t skildringen på en punkt blivit abstrakt:
»han [Jacobsen] n0jes i et vist Afsnit af Bogen gjennemgaaende
med Betegnelserne gammelt og nyt; man faar intet Steds besternt
a t vide, hvori det Gamle og det Nye bestod, og der gaves den
Gang ikke gammelt og nyt af den Art, han antyder, i de Dannedes
Verden».1 I viss mån hade Jacobsen naturligtvis berövat sig
själv möjligheten a t t närmare precisera de idéströmningar och
stämningar inom sin samtid, som han hade i tankarna, efter­
som romanen antedaterats till 50-talet. Att han nöjde sig med
en lyrisk och allmänt entusiastisk hyllning till »det Nyes Evan­
gelium» (II, 85 ff.) kan emellertid också h a berott på en viss
oklarhet om vad åsiktsbrytningarna under 70-talet främst rörde
sig om. Slagorden »det Gamle» och »det Ny» blev nämligen
allt vanligare under dessa år och fick täcka motsättningar både
i politisk, religiös och estetisk uppfattning.
Särskilt tydligt framträdde denna begreppsförvirring de sista
åren av decenniet, då den s. k. »Digternes Fejde»2 utspelade sig
i tidskrifterna Illustreret Tidende, Ncer og Fjern och Ude og Hjemme. De viktigaste deltagarna var å ena sidan Kaalund och Berg1
Det moderne Gjennembruds Mœnd, 183.
D e viktigaste bidragen samlade a v O. Borchsenius i Krydsede
Digternes Fejde 1877—80, 1918.
2
Kling er.
S0e, å den andra Drachmann och Schandorph. Den ofrivilliga
anledningen till striden gav Drachmann, då han i t v å storartade
men ytterst individualistiska och utmanande dikter i Ude og
Hjemme, Ved Skarritsoen och Rimbrev til Esrom So, gav fritt ut­
lopp å t sin livsbejakelse och naturdyrkan. 1 I Ved Skarritsoen
krävde Drachmann — föregripande »livsglädje»-programmet —
en » L i v e t s Poesi»,2 vilket uppkallade en anonym författare,
Philippus, till a t t i en svarsdikt beskylla honom för njutnings­
lystnad. 3 Ryktet om a t t Drachmann sedan i rimbrevet icke
blott uppträtt som en straffande Odysseus utan också kallat sig
»Danmarks stolte Skjald» och utnämnt sig till Chr. Winthers
efterträdare spred sig till Jacobsen i Montreux, varför han hos
Edvard Brandes förhör sig närmare om detaljerna. 4 Drachmann
hade då f å t t emot sig Bergs0e och Kaalund, vilka båda stötts
a v hans hållningslöshet och övermodiga ton, men i Kaalunds
öppna hälsning till sin vän Holger Drachmann kunde även mär­
kas en bestämd olust över hela den nya diktning, som började
göra sig hörd, och därigenom fick hans inlägg en vidare
syftning. Georg Brandes anade också genast ugglor i mossen,
d å han läste följande:
J e g v a r k j e d af Skuffelsen, k j e d af Skraalet.
D e n n e pralende Blaesen B a s u n for d e t N y
o g overmodige H a a n m o d d e t Gamle
gjorde m i g sky;
d e n b e g y n d t e nsesten a t v a m l e .
1
25/11 1877 och 24/2 1878.
Drachmanns Ungdom, 146, 173.
2
3
Kryds.
Kl. 1—4, 8—18. Jfr Kubow, Holger
Vi lytte til e n sprukken, klanglos Stemme,
v i krybe for en krank Melankoli,
v i gaa omkring og snuse efter döde;
skjon t der er knapt paa Sol, v i Skyggen seger,
v i slaa os selv ihjel i vore Beger,
og laegg© langsomt os i Livet ode: —
Vi traenge til en L i v e t s Poesi. etc.
Kryds. Kl. 4. Jfr Rimbrev til Esrom Sa a. a. 15.
A. a. s . V I och 5 ff.
* 22/3 1878, Brevveksl. I I , 300.
Ogsaa h o s m i g v a r Lsengslen stor.
D e t v a r Menneskeslsegten, v i h a v d e ombord
m e d dens D r o m o m Lykke,
m e d dens aldrig stillede Träng t i l a t b y g g e
over alle g a b e n d e Svaelg e n B r o
m e l l e m A a n d o g N a t u r , m e l l e m V i d e n o g Tro,
mellem d e t , s o m e r , o g d e t , s o m s k a l k o m m e .
M e n j e g m a a l t e Fremskridtet T o m m e for T o m m e ,
t e e d e m i g i k k e ilter s o m S o m m e ,
f u l g t e Mundheldet: 'Tag d e n m e d R o ! '
o g v e n t e d , til Fremtidsprofeterne
haeldte S p y t t e t u d af Trompeterne. 1
Ehuru Kaalund inför Brandes förnekade, att han vände sig
mot någon viss person eller grupp, dröjde det icke mer än ett år,
innan han öppet gick till storms mot genombrottslitteraturen.
För Kaalund hyste Det littersere Venstres män både vänskap
och beundran, han tillhörde just de »seldre Folk, Maend med Navne
af en vis Vsegt, som havde Syn for det Nye og dets Herlighed»,
om vilka Jacobsen talar i Niels Lyhne.2 Desto mer överraskande
verkade det, när han offentliggjorde sin polemiska dikt Bran­
dende Sporgsmaal,3 vilken gisslade radikalismen i dess olika for­
mer. På grund av sin personliga auktoritet lyckades Kaalund
otvivelaktigt ge sina yngre vänner en tankställare, trots att dik­
ten egentligen utgjorde en provkarta på den kritik, som tidigare
från högerhåll fåfängt riktats emot dem, senast från Brandes'
motståndare, litteraturhistorikern J. Paludan.4 I elegant och spiri­
tuell form, med ibsenskt tillspetsad satir, angriper Kaalund
1
Kryds. Kl. 24. Närmast komiskt verkar det, att Brandes tar särskilt vid
sig a v epitetet »Fremtidsprofeterne», som erinrade om R . Schmidts glosa från 1872,
då man samtidigt erfar, att R . Schmidt själv (av vad anledning är outgrundligt)
också känt sig utpekad och liksom Brandes i brev till Kaalund opponerat sig.
Se Breweksl. III, 377 ff. och Indi. X X V I f.
2
I I , 87. Jfr ovan s. 91.
3
Nœr og Fjem 9/3 1879, Kryds. Kl. 36—44. Jfr O. Borchsenius, Hans Vil­
helm Kaalund, 1918, 84 ff.; H . Nielsen, Uden Traad — og med!, 1941, 96 ff. och
P . V. Rubow, Holger Drachmann 1878—1897, 1945, 21 ff.
4
Mellan J . Paludan och O. Borchsenius utspann sig i slutet av 1878 en pole­
mik om »Den moderne Realisme» och »Den nyere Virkelighedsdigtning», varunder
Jacobsens Fru Marie Grubbe flera gånger omnämndes. Se Nœr og Fjem, VIII,
1879, nr 334—37.
t . ex. framstegsoptimismen såsom endast grundad p å teknikens u t ­
veckling, han drar konsekvenserna av darwinismen p å moralens och
politikens område och fördömer slutligen såväl programdikten som
realismen inom litteraturen. Man skulle ha väntat, a t t författaren
a v Paa det Jevne och a v den stora dikten Til Virkeligheden1
skulle h a h a f t förståelse för den moderna verkUghetsskildringens
objektivitet och fördjupade psykologi. Illusionslösheten i män­
niskouppfattningen och framställningens djärva öppenhet till­
talade honom emellertid icke, och han plågades a v diktens jord­
bundenhet.
V i r k e l i g h e d e n er v ö r t n y e Ideal!
V i Digtere m a a i k k e h a v e a n d e n Moral,
e n d den, s o m der ligger o s i B l o d e t ,
— isser naar d e t stiger o s til H o ' d e t .
— M e n Küns t e n? J a vist: d e n skal j o befri,
l ö f t e o p t i l e t Storsyn p a a Striden!
N e j , d e t er j u s t d e t F i n e v e d d e n n y e Poesi:
d e n dypper o s i Mudret af Tiden.
H v i l k e n mesterlig Teknik! H v i l k e n Anatomi!
H j e r t e t dissekeres: der er I n t e t deri!
Virkeligheden, s o m s a a skammeligt for
s t o d i Strid m e d Ideerne o g D r o m m e n e ,
o g s o m F a a k u n forstod a t t a g e m e d H u m o r ,
naar d e rigtig s a a e d e n efter i S o m m e n e ,
d e n serveres n u i K ü n s t e n : v i skal sluge d e n raa,
der e r virkelig d e m , s o m forsoger derpaa — ,
naa! — d e t er n u deres Förnöjelse,
d e m a a h a v e e n vidunderlig F ord o j else!
(Kryds. Kl. 37, 39.)
Kaalund känner sig oemotståndligt driven a t t t a till orda mot
denna smakriktning, som gjort sig så bred p å den danska par­
nassen, där talangerna n u trängdes. Det är e j »de kallade» och »de
bästa», som han riktar sig emot, 2 utan »Ildtilbederne af Realiteten».
1
H . V. Kaalund, En Eftervaar, 1877, 9—15, 131 ff.
Enligt Kaalunds egna ord avser han med dessa isynnerhet Drachmann och
Schandorph. Se Borehsenius a. a. 89 f.
2
»Deres nye Renaissance, deres svulmende Kraft,/ deres Sans for
det utilslorte N0gne» (s. 42) är det han värjer sig emot med
moralisk indignation.
Den innersta kärnan i dikten visar sig emellertid vara e t t för­
svar för den enligt Kaalunds mening hotade religiösa tron, och
hans opposition mot det nya mynnar karakteristiskt nog u t i
deklarationen: »Det er Troen, der savnes i Kunst som i Liv/», men
han tröstar sig med a t t tidsstämningen nog åter skall vända sig:
Maaské er Idealerne
k u n f l y g t e t f o r e n Tidsfrist — s o m Svalerne.
(S. 43.)
Redan följande vecka hade Schandorph författat en älskvärd
svarsdikt, Til min gamle Ven H. V. Kaalund, i Nœr og Fjern.1
H a n bemöter dennes hån mot den överdrivna utvecklingsopti­
mismen genom a t t framhålla det ännu nyas outvecklade former:
E r d e t Arbejd fuldfaerdigt, s o m d u bittert beleer?
U n d e r v o l d s o m m e K a m p e m e l l e m Verdensideer,
h v a d Under, o m Mangen har snublet?
(S. 46.)
I den litterära frågan erinrar han Kaalund om Holberg och
Byron, den ene drog sig icke för mustiga uttryck, den andre kunde
gott räknas med bland »Ildtilbederne af Realiteten». Om Byron
heter det vidare:
H a n v a r ogsaa Tendensmand. H a n har F l a m m e p i l e s e n d t
m o d E v r o p a s R e a k t i o n , m o d Britanniens ' c a n t ' ,
o g h a n r a m t e d e m 'lige i Planeten'.
(S. 4 7 f . )
Schandorph påvisade slutligen, a t t i religiöst avseende stod
i själva verket Kaalund och han varandra mycket nära:
O g v i l d u eitere d i n e g e n P o e s i
o g erklsßre: ' J e g aner e n e v i g H a r m o n i
f r a S t o v e t til d e yderste Sole' — 2
j a , s a a h a r j e g d e n s a m m e , lidt u b e s t e m t e Tro,
s a a bliv e v i j o enige; s a a hore v i T o
t i l d e n s a m m e theologiske Skole.
1
2
16/3 1879, Kryds. Kl. 45—49.
Ur dikten Til Hende i samlingen Et Foroar, 1858, 220.
Med övertygelse och värme bekänner Schandorph sin egen panteism och evolutionstro, som icke lämnade rum för någon mystik:
J e g troer p a a N a t u r e n s uendelige K r a f t ,
p a a Livstraeets evige, spiresvangre S a f t ,
hvorfra der vaelder Former f r e m i Traengsel.
Slaegter f o d e s o g do; m e n j e g v e e d , m e d h v e r n y
v o x e H e l t e frem, s o m ksempe for A a n d e n s A d e l s r y
m o d Bornerthedens R a a b p a a B o l t o g Fsengsel.
(S. 48.)
Kaalunds dikt väckte också berättigat uppseende bland Schandorphs vänner. Edvard Brandes visar en påtaglig irritation, när
han berättar om den för brodern, Drachmann blev upprörd
och även Jacobsen reagerade ovanligt kraftigt inför Kaalunds
»Sp0rgsmaal».1 Till Edvard Brandes skriver han från Rom:
»Kaalunds tynde Feuilleton og Schandorphs nette Svar har jeg
seet. Det har vel ikke interesseret synderligt hjemme. Alligevel,
jeg faar pludselig Lyst til at s vare — men det bliver vel ved
det. Lysten nemlig.»2 Ehuru Jacobsen hela tiden på avstånd
följt med partifejderna, hade han icke efter sjukdomsutbrottet
visat något tecken till att själv vilja ta del i polemiken, men
denna gång tycks han ha trott, att uttrycken om darwinismen,
den dissekerande psykologien och den moderna renässansen hade
adress till honom själv. Ej heller detta tillfälliga uppblossande
av initiativkraft ledde till något resultat, men som kriterium på
Jacobsens intresse är impulsen beaktansvärd.
Versstriden fortsatte emellertid i Ncer og Fjern. Några kon­
servativa författare, däribland en av högersidans främsta, Ernst
v. d. Recke, hade anslutit sig till Kaalund. Dennes slutliga in­
lägg Idealitet og Realitet3 höjer sig dock skyhögt över de andras.
Särskilt den estetiska diskussion Kaalund förde med Schandorph
angående verklighetsuppfattningen innebar en fruktbar kritik.
Kaalund anmärkte därvid på den analytiska tekniken, som ej gav
någon helhetsbild av verkligheten, och han framhöll diktartem­
peramentets och fantasiens avgörande betydelse. Sin kritik av
1
2
3
Breweksl. II, 30 f. Rubow a. a. 21 ff.
23/3 1879, Brevveksl. II, 322.
Ncer og Fjern 18/5 1879, Kryds. Kl., 60—68.
den exakta verkhghetsåtergivningen belyste han med samma
bild, som långt tidigare Ibsen och även Taine begagnat 1 och som
senare Viktor Rydberg och nittiotalisterna i Sverige återupplivade.
Kaalund skrev:
— Pokker d a s t a a i a l Fantasi!
V i k a n hjaelpe o s herligt m e d Fotografi!
H v a d skal v i m e d N a t u r e n m a l e t o g i R a m m e ,
naar Virkeligheden s o m d e n segte P o e s i
g j or K u n s t o g Geni
o g h v a d Herligt d e har frembragt tilskamme! (S. 62.)
Redan 1877, elva år innan Rydberg använde fotografimetaforen
i Barndomspoesiens ofta citerade ord:
v i ng t r ö t t poesi
gör n u dagsverk i
verklighetsexakt fotografi 2
hade han i brev till Borchsenius uttryckt sitt ogillande a v rea­
lismen med samma bild: »Du torde lika litet som jag gilla det slags
realism i konst och poesi, som anser, a t t menniskans karakteri­
stik och inneboende fantasi- och känslorikedom kunna uttömmas
endast i fotografiska skildringar a v hvardagsmenniskan och alldagsförhållanden.»3 Borchsenius, som var intim vän med såväl
Kaalund som Rydberg, hade sedan anlagt synpunkten i sin ovan
(s. 162, not 4) nämnda polemik med Paludan. 4
Vad som framförallt ligger Kaalund om hjärtat i denna dikt
liksom i den föregående är dock frågorna om moralen och reli­
gionen. Denna gång uttalar han u t a n omsvep sin Kristustro och
sin tro på:
1
Se H . Taine, Philosophie de Vart, 1865, 36 ff. Ang. Ibsen jfr E . Kihlman, TJr
lösen-dramatikens idéhistoria, 1921, 154 ff., 252 not 3.
2
V . Rydberg, Skrifter III, 1928, 178.
3
Brev till O. Borchsenius 21/1 1877. Brev från Viktor Rydberg. I urval ut­
givna a v E . Haverman, II, 216. Jfr O. Holmberg, Viktor Rydbergs lyrik, 1935,
311 ff. och S. Möller Kristensen, Digteren og Samfundet I I , 1945, 95, 100.
4
Se Ncer og Fjern, 1878, nr 334, s. 10: »den slette Realisme, den aandlose Fo­
tografering af Virkeligheden».
D e n almaegtige Gud,
s o m hverken Prometheus, D r . F a u s t eller F a n d e n ,
endsige n o g e n A n d e n
v e d Hjselp af d e n Praas, m a n kalder Memieskeförstånden,
har s t o d t eller stöder fra Thronen!
(S. 68.)
I sitt genmäle Livets Ret1 medgav Schandorph, a t t diktaren
skulle återge verkligheten efter sin individuella syn, och erkände,
a t t fotografiet »kan aldrig magte Livet», men han vände sig mot
det »Skolevr0vl, der vil befale / Digterne a t se og male / efter en
dogmatisk Regel, / enten den som Etikette / baerer 'Heiberg' eller
'Hegel'». Istället utropar Schandorph till diktaren, helt i den
nya skolans anda: »Ud i Terrainet!» (S. 70 f.) I moralfrågan till­
bakavisade han Kaalunds påstående, a t t han skulle anse makt vara
detsamma som rätt, men undvek i övrigt a t t inlåta sig p å någon
strid om livsåskådningen. »Jeg er ingen Billedfjende; / og jeg stoler
paa vi To / hver paa sin Vis Sandhed S0ger» (s. 77) är hans mo­
derata replik till vännen.
Som synes var det motsättningen mellan fritänkeri och reli­
giös tro, som ytterst låg till grund för denna litterära fejd likaväl
som för presspolemiken vid genombrottets första tid. I angreppen
p å realismen innefattades oviljan mot modern moral och livs­
åskådning, och ideologiska argument blandades utan åtskillnad
med estetiska.
D å Herman Bang samma år utgav sin essäsamling Realisme
og Realister, inledde han den med en studie, Lidt om dansk Rea­
lisme, som framkallats a v Kaalunds angrepp. 2 Bang söker f å
klarhet i terminologien och fastslå, a t t realismen är en metod
och en form och bör bedömas som sådan. 3 »
uagtet man taler
meget om de realistiske Forfatteres afvigende Meninger, synes
man langtfra a t vœre paa det Rene med, hvilke disse Meninger
er. —
Ellers vilde man overhovedet ikke sammenblandet
Begreberne Realisme og Tendens, Realisme og Moral og saadanne
helt heterogene Ting. Man vilde isaafald aldrig vsere geraadet i
1
Nœr og Fjem 25/5 1879, Kryds. Kl. 69—77.
Jfr Dagbladet 8/4 1879, Literaere Udflugter V. Af E n Losgsenger. Aforis tiske Bemaerkninger nsermest i Anledning af Kaalunds »Brsendende Sporgsmaal».
3
Jfr Brandes i Skramessäen, Det moderne Gjennembruds Mœnd, 381 f., 397 f.
2
den Vildfarelse, a t Realismen skulde vaere, ikke en sesthetisk
Theori, men en ethisk 0 verbe visning. »x Det är alltså u r den
huvudsynpunkten han bedömer de moderna danska författarna.
Jaeobsen, som i motsats till Draehmann p å det hela taget var nöjd
med den essä Bang ägnat honom, kunde dock inte underlåta a t t göra
en litet ironisk kommentar till sin placering bland »realisterna».
Om det porträtt av honom, som ledsagade studien, yttrar han: »Over
mit Billede er der noget ingeniueragtigt-energisk, som rimeligvis er
kommet der, for a t jeg kan se u d som en rigtig Realist.»2 Vid
denna tid kände sig Jaeobsen emellertid a v flera anledningar
stå i särställning i förhållande till sina partikolleger, och hans
tillfredsställelse över a t t f å representera den nya litteraturen
torde något ha blandats med olust över a t t f å uppträda tillsam­
mans med särskilt Schandorph och Gjellerup.
Under året hade Schandorphs Unge Dage, Gjellerups »Det unge
Danmarby och Erik Skräms Gertrude Coldbjornsen utkommit, och
ingen a v böckerna hade funnit någon vidare nåd inför Jacobsens
ögon. H a n anförtror Brandes den 20 dec. 1879, a t t han skrivit e t t
tidigare brev till denne, men »Brevet blev ikke sendt af, for det
jeg skrev mig hidsig over de unge Folk, man regner til vor Lejr».3
Även i sin förmildrade form innehåller brevet — till adressatens
missnöje4 — en kraftig vidräkning med Schandorph och Gjel­
lerup. Om den senares »Det unge Danmark» heter det: »Den er af
det Slags B0ger hvormed de unge Mennesker, naar de vil kaste
dem i Hovedet paa Reaktionen, slaar os i Ansigtet istedetfor.»
Icke minst den kritik Kaalund hade levererat hade gjort Jaeobsen
lyhörd för kamraternas överdrifter och brister och därmed bidragit
a t t isolera honom alltmera från deras krets. Jaeobsen tillägger också
maliciöst i brevet till Brandes: »Det kan jo blive forholdsvis in­
teressant naar jeg kommer da Uden Midtpunkt, Unge Danmark
og Niels Lyhne handier om det Samme.» D. v . s. det k a n bli
1
A. a. 7 f. Om verklighetsuppfattningen och den »fotografiska» realismen,
se s. 11.
2
Brev till Moller 22/12 1879, Tilslcueren 1904, 951. Jfr uttrycket »ingenjörs­
naturalism» i O. Levertins och V. v . Heidenstams Pepitas bröllop, 1890, 36.
8
BreweJcsl. III, 150.
4
Brevveksl. II, 55.
intressant a t t se, hur ytligt de andra hade behandlat fritänkarproblemet, menar han. Det nämnda oavsända och oavslutade
brevet finns också bevarat, och där ges ännu klarare besked om
vilken äresak Jacobsen ansåg det vara a t t föra »den fria tankens»
talan. I tidigare uttalanden om vännerna hade han ondgjort sig
över dem, som icke vågade stå för sina åsikter, n u retar h a n
sig p å dem, som överdriver och skriker u t sin ateism vid
lämpliga och olämpliga tillfällen. Brevet börjar med en rent
estetisk kritik och glider sedan över till en personlig deklaration.
Det blir allt pinsammare för honom a t t betraktas som kollega
till människor han själv ogillade, för a t t icke säga föraktade.
»Uden a t vaere d e t mindste selvbetagen tilstaaer jeg d o g a t m i n e d a n s k e
Collegaer virkelig forekomme m i g lidt smaatsernede. Draehmann er j o d e n
Bedste, h a n har d a lidt Flugt, m e n der er d e t ivejen m e d h a m a t h a n f l y v e r
ingen Steder hen. Saadan noget s o m P a u l & Virginie o g Prindsessen osv.
er d e t virkelig ikke Ulejligheden vaerd a t kjede sig m e d a t skrive. D e n
u n g e Kjellerup [!] bliver aldrig andet e n d h a n er. D e r er intet T a g i h a m .
Sikke d e staaer h a n s Figurer! d e minder m i g o m Traesnit der har trykket
sig af i Teksten p a a d e n modstaaende Side i fugtige Boger. O g saa render
h a n der o g leger m e d hele Grosset s o m h a n slet ikke k a n slaebe paa. Alting
er tilladt i Poesi naar m a n k a n det; m a n m a a for m i g t a g e Klyster o g Surdej
o g spanske Fluer o g Klysopomper frem v e d Heltens Dodsleje naar der er
noget der skal opnaaes derved, m e n j e g v i l ikke vide af d e t o Potter B l o d
der bare staaer der i e t Vandfad o g er ubehagelige. D e n venetianske Slutning finder jeg, j e g k a n ikke andet, j e g vil ikke sige h v a d jeg finder den.
D e t k a n n u gjerne vaere a t G.[jellerup] er m e g e t bedre e n d hans B o g ,
m e n er der noget j e g er bange for, saa er d e t disse yngre Gardister paa vor
egen Side. D e gjor gemenligen 'Sagen', os der skal N o g e t o g sig selv m e g e n
Skade, d e Andre gjor d e virkelig ingen Fortraed. D e r er saa m a n g e der
vender o m o g fritsenker sig rode i K a m m e n o g troer sig forpligtede t i l a t
vaere raske p a a d e t o g sparke m e g e t videre e n d d e k a n skraeve o g gaaer o g
radikarler sig o p v e d alle Lejligheder o g p a a alle Gebeter, F y r e s o m Herren
hjaelpe m i g hverken deres N a t u r eller deres Forstand giver mindste R e t t i l
a t dekorere sig m e d Fritaenker-Navnet.» 1
Då Jacobsen såg, hur Schandorph och i synnerhet Gjellerup
genom a t t förfuska och förenkla problemställningarna lyckades
1
11/12 1879, Breweksl. III, 149 f. Om den »venetianske Slutning», ett kapitel­
slut, där Gjellerup antyder italiensk pederasti, råkade Jacobsen in i ett menings­
utbyte med Edvard Brandes. Denne beskyllde Jacobsen för pryderi, och Jacob­
sen försvarade sig med estetiska argument. Breweksl. II, 341 ff.
snabbt f å u t böcker, som förtog honom prioriteten till uppslag
han själv arbetat p å i åratal, måste det givetvis förbittra hans
sinne. Ehuru han inför Edvard Brandes, vilken antytt något dylikt,
halvt p å skämt, halvt p å allvar framkastade, a t t han kände sig
upphöjd över jämförelser med de andra, eftersom han hörde till
»de Bedstes Familie», til »Digternes Elite» och som en »Grande
d'Espagne» behöll hatten p å i själva kungens närvaro, 1 var han
icke desto mindre personligen illa berörd a v deras böcker. Därom
vittnar tydligt nog de starka uttryck Jacobsen använder icke blott
om den verkligt otidsenliga och långrandiga versberättelsen Unge
Dage utan också om de trots alla brister dock ännu idag läsbara
realistiska nutidsromanerna »Det unge Danmark» och Uden Midtpunkt. Utom Drachmann, för vilken han tidigare visat en viss
respekt — efter Fru Marie Grubbe hade han inför Vodskov erkänt,
a t t han e j ville publicera någon lyrik, som var underlägsen Drachmanns 2 — kunde Jacobsen på sin höjd acceptera Erik Skräm. Om
Gertrude Coldbjornsen skrev han till Georg Brandes: »Der er meget
Godt i den; men det er n u dog alligevel en af de B0ger, der gaaer
paa Fire.»3 I Jacobsens mun var det en tämligen mild kritik, i varje
fall p å e t t annat plan ä n hans yttrande om Gjellerup, a t t han inte
p å allvar kunde anse honom tillhöra »den virkelige nye Literatur»;
»det er for mig», skriver Jacobsen, »kun et Barn der leger med
Barberknive og skjaerer sig i sine smaa Fingrer og staenker Blodet
paa de Voksnes hvide Veste».4
Den principiella skillnaden mellan Jacobsens och Edvard Bran­
des' uppfattning om partihänsynen visar sig klart vid detta till­
fälle. För den förre gällde det, a t t den »verkliga» nya litteraturen
borde vara en kvalitetslitteratur, och han ansåg, a t t man e j borde
kännas vid annat än sådana verk, som genom sin inneboende san­
ning gjort sig förtjänta a v a t t representera den moderna riktningen.
För den senare var »partiet» det viktigaste, och det gällde framför
1
Breweksl. I I , 344.
17/4 1877, Tilskueren 1911, I , 225.
8
3/6 1879, Breweksl. III, 147. Jfr a. a. I I , 334. Jacobsen föredrog Skräm
även framför Kielland, då han gjort bekantskap med den sistnämndes samma
år utkomna Novelletter.
* 30/12 1879, Breweksl. I I , 344.
2
allt a t t vinna så många någorlunda goda förmågor som möjligt p å
sin sida för a t t kunna slå ned reaktionen. H a n suckar också över
Jacobsens »stränghet». »Herregud, hvad har dog den stakkels
Gjellerup gjort jer? H a n har skrevet en halvgod Bog. E r den
dog ikke bedre end H . F . Ewald, E . B0gh, tildels Bergs0e o. s. v.?
Hvorfor i al Verden skulde den ikke udgives? 1 Hvorfor vsere
saa streng mod dem, der staa paa den rette Side? Ogsaa derfor
bliver det aldrig til noget i Danmark, fordi I ikke have Begreb
om a t danne Parti.»2
När detta skrevs, var en n y litterär strid som bäst i gång. Den
Kaalundska versfejden hade efterträtts a v en sammandrabbning
mellan Det littersere Venstre och Ploug, den s. k. »Nytaarsfejden»
1879—80. Drachmann, Schandorph och Gjellerup hade samtliga
kraftigt nedgjorts a v Ploug för sina senaste alster. 3 Vad som låg
under var liksom tidigare fientligheten mot Georg Brandes. J u s t
vid denna tidpunkt var nämligen förslag uppe om a t t Brandes
skulle beviljas e t t mindre årligt anslag som extraordinär docent
vid universitetet, vilket likväl åter förhindrades. Plougs häftiga
angrepp p å genombrottslitteraturen var icke u t a n sammanhang
med den nyligen timade uppståndelsen kring Leonarda och den
just aktuella reaktionen inför Et DukTcehjem, vilka båda bröt mot
den traditionella könsmoralen. Det var n u uppenbart, vilken sida
de förnämsta krafterna i Norden anslöt sig till, och detta irriterade
högern. Förbittrade a v kritiken vände sig emellertid Schandorph
och Drachmann mot Ploug i skarpt polemiska dikter i Morgenbladet.
Hade fejden med Kaalund hållit sig p å ett högt plan både konst­
närligt och mänskligt, så var tonen under denna nyårsstrid med
Ploug allt annat än försonlig. Drachmanns dikt Paradehesten
Parmo4 — Ploug hette Carl Parmo — beskrev en gammal u t t j ä n t
cirkushäst, vilken fortsatte sina konster från ungdomen, och Ploug
var klok nog a t t tiga ihjäl den. Dagen efter följde Tak for sidst
til Hr. Dr. O. Ploug fra S. Schandorph, en upprorsmaning i ganska
1
Jacobsens och Skräms samfällda åsikt.
1/1 1880, BrevveJcsl. II, 346. Jfr II, 50.
3
Ungdom i Digt og Sang, TJnge Dage, »Det unge Danmark».
Drachmann 1878—1897, 54 ff.
4
Morgenbladet 23/12 1879.
2
Jfr Rubow, Holger
brutal ton mot »Ungdomens, Fremskridtets Fjende» och mot
»den sejge gamle Tyran / Obskurantismens haandgangne Mand».
P å denna svarade däremot Ploug i samma anda. E n n y
dikt a v Schandorph följde 1 jan. 1880, Opgjorelse med Dr. C.
Ploug. I den liksom i den första angrips Ploug för Ejderdanismens politiska missgrepp, för studentidealismens verklighets­
främmande livssyn och för dogmatisk förföljelse av alla olik­
tänkande. Varmt försvarades Brandes, vars namn naturligtvis
ånyo dragits in i debatten. Den religiösa frågan berördes bara i
förbigående. Bland alla dem som i övrigt deltog i striden
förtjänar särskilt klassikern V. Pingel a t t nämnas. I e t t par
längre Morgenbkids&rtikl&r (senare utgivna som broschyr liksom
Plougs svar) gjorde han ett försök a t t å ena sidan fast­
slå Plougs försyndelser i politiskt avseende, å den andra a t t
positivt framlägga den »monistiska» världsåskådning, grundad
p å naturen, utvecklingen och människans sammanhang med
naturen, som han menade var partiets långt ifrån materialistiska
ståndpunkt. 1
För Jacobsen, som ännu e j själv varit utsatt för någon förföljelse
från Plougs sida — a t t han delvis genom dennes förmedling f å t t
uppbära det Anckerska resestipendiet, var en förmån han delade
med såväl Drachmann som Schandorph 2 — låg det icke så nära
till hands a t t gripas a v den allmänna upphetsningen. D å han där­
till i hög grad delade Plougs uppfattning om svagheten i mycket
a v vad de s. k . realisterna, särskilt Schandorph och Gjellerup,
producerade, är det fullt förklarligt, a t t han såg med en viss
skepsis p å »de Medsammensvornes» tilltag. Från Thisted skriver
han till Edvard Brandes: »At Ploug ikke er den ubestikkeligt
serlige Sandhedskjsempe han har skullet vsere, falder jo noget
oldnordisk. Havde Striden vaeret holdt udelukkende gaaende
los paa det national-liberale Partis politiske Synder, kunde
jeg have forstaaet den. Men a t den skulde have vaeret en
Strid mellem det Gamle og det Ny, seer jeg ikke, der er jo ikke
E n der har raabt 'no popery' som Ravnen i 'Barnaby'^ og det er
1
2
V. Pingel, Nogle Bladartikler om politiske og filosofiske JEmner, 1880, 41 ff.
Brevveksl. III, 137. Jfr S. Schandorph, Oplevelser I , 1889, 293.
dog vel egenlig Atheismen der er Hovedstemmen medens det andet
er Akkompagnement.»1 Det var alltså företrädesvis i den reli­
giösa frågan Jacobsen kände sig fullt solidarisk med partiets
strävanden och där han verkligen själv önskade göra en
insats.
Ledan vid de eviga partistriderna ledde till att Jacobsen till
sist definitivt gjorde upp räkningen med program- och tendens­
diktningen. Arbetet på Niels Lyhne var nära nog slut, och
han kände sig inte missnöjd med den, han ansåg sig inte vara ut­
skriven, men han längtade att få ägna sig åt andra, friare upp­
gifter. »For Fremtiden vil jeg dog vist kun gjere historiske Undervserker maaske med lyriske Afbrydelser, for jeg er for aesthetisk
i god slet Forstand til at kunne indlade mig paa disse Prokuratorindlaegs-Digtninge, hvor Problemer siges at stilles under Débat,
medens de kun postuleres loste, (det gjœlder baade tilhsjre og tilvenstre)»,2 skriver han i ett följande brev. Att den ställning
mellan partierna han småningom kommit att inta skulle avslöja
sig i Niels Lyhne och inverka på dess bedömande, förutsåg
Jacobsen. »Jeg har jo heller ikke skrevet den fordi jeg var
enig med Folk-Venner eller Fjender», heter det i ett otryckt
brev till V. Möller.3
Ej heller då Niels Lyhne äntligen var utkommen, kunde Jacobsen
förmås att delta i den ånyo uppblossande striden mot Ploug.
Trots Edvard Brandes' bevekande ord, att ingen hade större auk­
toritet än han och att heller ingen skulle mötas med så stor sym­
pati som han, kunde han icke göra vännen till viljes. Jacobsens
svar på Edvard Brandes' hemställan ger en ganska vemodig bild
av den trötthet och det missmod, som hos honom hade följt på
den tidiga ungdomens kampvilja.
»
d u m a a huske p a a a t d e n Indignation der tager Jer, s o m er
m i d t i Livet, m e d e t Bolgeslags fulde Magt, d e n kommer k u n efter flere
D a g e s Forlob s o m e n svsekket Krusning o p h o s mig, fjaern s o m j e g er, u d e n
1
14/3 1880, Breweksl. II, 349.
Dickens, Works VI, 1895, 14 ff.
2
30/3 1880, Breweksl. II, 350.
3
14/10 1880.
Jacobsen alluderar på Barnaby Budge, Ch.
K j e n d s k a b t i l d e tusinde s m a a Detailler, s o m ingen fortaeller m i g fordi
d e s e l v k j ender d e m f o r g o d t , o g m e d e n s h o s J e r e n evindelig o g vekslende
Diskussion bliver v e d a t segge o g 0 g e Indignationen, s a a blusser d e n o p h o s
m i g , blusser s i g trset o g fålder h e n , ene, fuldstsendig e n e s o m je g er m e d
m i n e Tanker.» 1
Den humana tolerans och den resignerade förståelse Jaeobsen
kommit fram till var dyrt betalda. I Niels Lyhne hade han
uttalat sin livsåskådning utan tendentiös färgläggning. Det fanns
ingenting a t t tillägga.
1
Breweksl. II, 372.
Niels Lyhne.
I J. P. Jacobsens författarskap intar romanen Niels Lyhne ur
flera synpunkter en central plats. Den tillkom vid en tidpunkt i
hans liv, då han på olika områden nått offentligt erkännande.
Som naturvetenskapsman hade han gjort sig känd genom Dar­
winuppsatserna och den botaniska guldmedaljavhandlingen, och
som författare hade han bakom sig förutom några spridda noveller
och dikter den just avslutade romanen Fru Marie Grubbe, »det
moderne Gjennembruds» huvudverk. Som en av den brandeska
kretsens mest lovande och omhuldade medlemmar hade Jacobsen
befunnit sig i de litterära och politiska händelsernas brännpunkt, han
stod högt i gunst hos förläggaren Hegel och hade många vänner
bland författare och kritiker i det radikala lägret. Jacobsens liv erbj öd sålunda vid denna tid en fördelaktig aspekt. Men det hade också
sina mörka sidor. Ständigt pressande ekonomiskt betryck oroade
honom. Hans hälsa var undergrävd. Trettio år gammal skulle
han mänskligt att döma varit i sin bästa ålder, men lungtuberku­
losen kastade sin skugga över hans framtid och tvingade honom
att under åratal dra sig undan från den kulturella miljö i Köpen­
hamn, där han så gärna vistades, och att avstå ifrån såväl biblio­
teksstudier som umgängesliv. Under den långa tider isolerade
existensen i hemmet och under hotet från den obotliga sjukdomen
fördjupades och förmörkades hans livssyn. Impulserna från Det
litteraere Venstre och intrycken från hans resor omsmältes sålunda
efter hans personliga förutsättningar. Om Jacobsen från början va­
rit en man med många och inflytelserika vänner, fylld av entusiasm
för tankens och individens frihet, mitt uppe i dagshändelserna
och de litterära fejderna, så blev han småningom alltmer en
ensling, fjärran från vimlets yra, och med en instinktiv motvilja
mot a t t ge sig själv till pris å t presspolemik och partiintriger.
Tydliga spår såväl a v partimannen som a v grubblaren och
drömmaren Jacobsen återfinner man i Niels Lyhne. Medan den
som idéroman är ett inlägg i den aktuella religiösa debatten, är
den som psykologisk roman i utpräglad grad knuten till hans
personliga sfär. A t t Niels Lyhne har sina rötter i Jacobsens kri­
tiska ungdomsår har här närmare utvecklats i e t t tidigare kapitel,
men naturligt är, a t t även erfarenheter från 1870-talet, då idén
utformades, kommit boken till godo. Till och med e t t studium
a v den yttre handlingens och gestalternas tillkomst visar sam­
manhanget med Jacobsens eget liv. Det kan därför kanske vara
värt a t t ägna någon uppmärksamhet å t koncipieringen a v Niels
Lyhne, innan vi övergår till en analys av idéinnehållet.
1* Koncipieringen.
D å Jacobsen i augusti 1877 förhör sig hos Hegel om möjligheten
a t t f å sin andra bok utgiven, skriver han: »Titelen veed jeg ikke,
men lad os forel0bigt kalde den 'Niels Lyhne' efter Hovedpersonen.»1 Därmed uppgav Jacobsen för första gången Niels Lyhne
som namn p å sin nya romangestalt. P å e t t av manuskripten till
bokens lyriska inledning har han antecknat namnet Niels Lange,
avseende huvudpersonens far. Detta återfinnes också p å en
kapitelöversikt till den blivande romanen. 2 Samtidigt med a t t
Jacobsen vid årsslutet 1874 skrev ned dess första sidor, hade han
emellertid fullbordat novellen Et Skud i Taxigen, i vilken en av
huvudpersonerna kallas Niels Bryde 3 i likhet med hjälten i H . C.
1
23/8 1877, L. C. Nielsen, Frederik V. Hegel, II, 1909, 401. Jfr brev av den
24/7 1877 till E . Brandes, Brevveksl. I I , 283, där Jacobsen säger, att boken
ännu är namnlös.
2
I I , 300. Även namnen Oscar Vang, Niels Rubjerg och (överstruket) Niels
Töfting förekommer på olika manuskript. Jfr I I , 300, 305 och Kaps. I I , N . L.
Ms, Laeg II, 9. I detta avsnitt, där kapitelöversikterna och utkasten i Kaps. II,
N . L., Laeg I och II, närmare beskrivas, införes för tydlighets skull beteckningen
Ms. I och II.
8
III, 184.
Andersens At vcere eller ikke vcere.1 Något i ordrytmen i dessa
namn synes ha tilltalat honom.
Ehuru man kan räkna med att namnet Niels Lyhne först fixera­
des efter att arbetet på boken återupptagits 1877, har Jacobsen
troligtvis kommit i kontakt med det tidigare. I diktarens hem­
stad, Thisted, förekom en familj Lyhne, vilken var bekant för
honom. I några brev från Jacobsens syster omnämns i för­
bigående Margrethe Lyhne.2 I kyrkboken i Thisted finns vidare
egendomligt nog en anteckning om en pojke, Niels Lyhne, född
den 9 april 1851 och död före dopkungörelsen den 3 aug. Man kan
undra om Jacobsen sett hans namn på en gravvård vid de
promenader han enligt traditionen företog på kyrkogården, eller
om han blott hört familjen Lyhnes lille son omtalas och fäst sig
vid namnet. I romanen berättas om Niels' moder, att hon
hade bragt en dödfödd son till världen, som hon drömde och
fantiserade om, »det stakkels, lille Barneskelet, som gik i Muld og
Troske deroppe paa Lonborg Kirkegaard» (II, 17). En tredje
möjlighet är att Jacobsen endast kombinerat förnamnet Niels,
som han uppenbarligen haft en stor förkärlek för, med det i Thi­
sted kända familjenamnet.
Om idéinnehållet i Niels Lyhne var Jacobsen under arbetets
gång ganska meddelsam, men om handlingen saknas så gott som
varje upplysning i breven. Av anteckningarna till den planerade
ungdomsromanen Atheisten iiknHervert-Sperringtiden kan man, som
nämnts, sluta sig till att Jacobsen redan då tänkt sig en psykologisk
skildring av en fritänkare och fantast.3 Författarens mening synes
ha varit att följa en mans liv från barndomen, karakterisera för­
äldrarna, skildra de tidigaste barndomsupplevelserna, den första
vänskapen, kärleken i olika former och även erfarenheten av den
älskades död. I Niels Lyhne följer den yttre handlingens schema
denna idé ganska noga, såsom framgår av en hastig rekapitulation
av romanens händelseförlopp.
1
2
3
12
Jfr ovan s. 53.
E t t brev från februari 1868, e t t annat dat. 2/1 1870.
Jfr I I , 299 och ovan s. 48—51, 55 f.
Som barn av en hyperromantisk mor och en mera verklighetsinriktad men i intellektuellt avseende trött och passiv far har
Niels Lyhne alltsedan sina tidiga år slitits mellan en atmosfär
av fantasteri och en mera vardaglig normal tillvaro. Efter att ha
tillbragt sin första barndom med fantasifulla lekar på faderns
egendom L0nborggaard vid den jylländska kusten ställs han plöts­
ligt vid tolv års ålder inför livets hårda realiteter. Niels' unga,
strålande vackra faster Edele kommer då till hans hem, och åsynen
av hennes skönhet gör honom vid ett tillfälle medveten om sina
sinnen. Den stolta Edele är icke blott otillgänglig för Niels'
barnsliga svärmeri, hon avvisar också i den skräckslagne gossens
åsyn kallt och bestämt den löjlige informatorn Bigums himlastormande men hopplösa tillbedjan. Då Edele sedan dör av tuber­
kulos trots Niels' förtvivlade böner till en oblidkelig försyn, bry­
ter han upproriskt och definitivt med sin barnatro. Den blivande
diktaren, studenten Niels Lyhne, lär känna ungdomsårens erotik
genom den erfarna kvinnan, fru Boye, vilken ej tar honom på
allvar men en tid roar sig med ett halvt sensuellt, halvt platoniskt
förhållande till honom. Den stora lidelsen upplever Niels i för­
hållandet till kusinen Fennimore, som hans vän, konstnären Erik
Refstrup, gjort till sin hustru. Då deras äktenskap håller på att
brista, uppträder Niels för att ställa allt till rätta, men i stället
blossar hans egen ungdomsförälskelse upp, och ett kärleksförhål­
lande uppstår mellan Niels och den försummade, desillusionerade
Fennimore. Detta försiggår bakom ryggen på Erik, tills denne
genom en olyckshändelse rycks bort och Fennimores samvets­
förebråelser vänds i hat mot älskaren, som hon driver ifrån sig.
Efter denna uppskakande erfarenhet reser Niels nedbruten utom­
lands, men vid hemkomsten två år senare kommer han äntligen
till ro i ett idylliskt äktenskap med den knappast fullvuxna Gerda.
Niels överger därvid sitt diktarkall för att ägna sig åt L0nborggaard, som efter föräldrarnas död tillfallit honom, och nöjer sig
med ett praktiskt verksamt liv. Då träffar honom det hårdaste
slaget. Hustrun dör, och deras lille son insjuknar häftigt. Inför
denna sista prövning avfaller Niels från sin ateistiska livsåskåd­
ning och ber till Gud för sitt plågade barns liv. Då barnet
likväl dör och han själv känner sig ha svikit »Ideen», är måttet
rågat för Niels, och endast för a t t ge något berättigande å t e t t
enligt hans egen åsikt fullständigt förfelat och överflödigt liv
går han u t i kriget, där han möter döden utan a t t denna gång
vackla i sin övertygelse.
Vill man komma underfund med hur Niels Lyhne, som Jacobsen i ett brev formulerar det, »langsomt spinder sig ud af sit H y t ­
ter»,1 har man en viss ledning av de dispositionsplaner (kapitel­
översikter) han arbetade efter och vilka Borup till största delen
avtryckt bland handskriftsbeskrivningarna till romanen.2 Niels
Lyhnes tillkomst kapitel för kapitel kan visserligen ganska noga
följas genom en kronologisk tabell, som Jacobsen själv uppgjort,3
men de förändringar planen undergått under fyra års arbete kan
endast urskiljas med hjälp av de tämligen detaljerade kapitel­
översikterna, tyvärr samtliga odaterade och knappast möjliga att
datera på handstilskriterier.
E n terminus ante quem för några av kapitelöversikterna och
därmed för koncipieringen av vissa motivkretsar kan man emel­
lertid komma fram till med stöd av det ovannämnda brevet till
Hegel, augusti 1877, där Lyhnenamnet är fixerat. P å en av dessa
planer (Ms. I , ll), 4 där huvudpersonens far kallas Oscar Vang,
förekommer tre stora motivkomplex: 1. föräldrarnas äktenskaps­
historia och hjältens uppväxtår, 2. förhållandet till vännen och
rivalskapet om dennes hustru, 3. hjältens äktenskapstragedi med
hustruns och barnets död samt slutet med hans egen död. Dessa
motiv torde, då namnet ännu ej fixerats, kunna hänföras till
senast sommaren 1877. P å samma Ms. I , 11 finns en annan,
mycket ofullständig plan, där Niels' föräldrar kallas Anna Blide
och (Niels)5 Lange. Den upptar också »Den unge Tante», d. v. s.
1
2
24/7 1877, Brevveksl. II, 283.
II, 300 ff. Tryckmanuskriptet i den Collinske Samling, nr 269, har endast
obetydliga ändringar. Liksom de fåtaliga varianter, som finns bevarade, ger
det intet väsentligt nytt. E t t undantag utgöres a v det korta parti bland
varianterna, där fru Boyes krets införes, vilket sedan utgallrades. Jfr I I ,
306 f f . , 312 ff.
3
I I , Indi. X .
4
I I , 300 f.
5
Överstruket p å manuskriptet.
Edele. 1 Niels' förälskelse i henne noteras liksom hennes död.
Georg Brandes' meddelande, a t t den första idén till romanens
religiösa problemställning skulle ha utgjorts av Niels Lyhnes av­
fall från ateismen genom sin instinktiva bön vid barnets sjukdom,
stödes a v a t t scenen med barnets död i bokens slut tillhör e t t
tidigt stadium a v koncipieringen.2 Man får emellertid intryck a v
a t t den ursprungliga romanens centrala intrig skulle utgjorts av
e t t triangeldrama om t v å ungdomsvänner, vilka förälskar sig i
samma flicka, »Hende», som vinns a v den ene. Den andre vistas
därpå i »Vennens Hus», och d å »Vennens Vaner» blir allt oregel­
bundnare, följer hustruns otrohet, och det hela slutar med en
katastrof genom vännens död. 3 Detta motsvarar j u ungefär, vad
som får betecknas som en a v Niels Lyhnes konstnärliga höjd­
punkter, konflikten mellan Niels, Erik och Fennimore. Det nyss
nämnda manuskriptet (Ms. I , 11) upptar i e t t kapitel en scen,
kallad »Istouren», varmed avses Niels' skridskotur till det sista
dramatiska kärleksmötet med Fennimore. Denna scen återfinns
under namnet »Isen» p å en schematisk teckning, uppgjord p å
bladets baksida, och är där markerad som högsta toppen p å inne­
hållskurvan. 4
I ett relativt tidigt brev från Jacobsen till Edvard Brandes,
skrivet den 16 jan. 1878 från Montreux, 5 meddelar Jacobsen en
halvt skämtsam personlista, som ger några, ehuru delvis ganska
gåtfulla upplysningar. Av Jacobsens kronologiska tabell framgår,
a t t han vid tiden för detta brev n å t t fram ungefär till tredje kapit­
let (Edeleavsnittet). Personlistan upptager:
1
P å baksidan a v Ms. I , 11 finns e t t förslag till resroute för Jacobsens andra
Italienresa, hösten 1878. D å båda planerna emellertid är så ofullständiga och
ingendera upptar fru Boyeepisoden, som då påbörjats, eller ens historien om Bigum, vilken var skriven senast våren 1878, nödgas man anta e n tidigare datering
a v manuskriptet, även om man icke tar hänsyn till det faktum, att Lyhnenamnet
icke förekommer.
2
Jfr ovan s. 157, not 3.
3
II, 300, Ms. I , 9.
4
Jfr faks. och I I , 301, Ms. I , 13—14, där scenen kallas »Skojtetouren».
5
BrewehsL I I , 294 f.
Hovedfigurer:
Bifigurer:
E n Digter, der ikke digter.
E n Billedhugger, der doer.
En juridisk Candidat, der gifter sig.
En ung Mand, der snakker.
En ung Pige.
E n anden ung Pige.
En tredie ung Pige.
Fader, Moder, Tante, Huslserer og en stserk Mand.
Utom Niels Lyhne själv urskils med lätthet hans vän, konst­
nären Erik Refstrup, som omkommer genom olyckshändelse.
Två av de unga flickorna kan med ledning av det föregående
identifieras som Fennimore och Gerda. Bipersonerna uppträder
alla i romanen med undantag för den starke mannen. Då i brevet
uppräknas »Huslserer og en stserk Mand», måste det ju avse t v å
personer, men då den senare (troligtvis en av »Goglerne», vilka
förekommer på en annan plan) 1 eliminerades som person, för­
vandlades han i stället till en mycket lyckad metafor. Typiskt
för Bigums egendomligt anspända intellekt säges vara, a t t hans
tanke »överför ethvert lille Sporgsmaal stråks stillede sig i muskelstserk Position, som en stserk Mand, der skal spille med Jernkugler».2 Edeleepisoden, som just utarbetades i Montreux och bör
h a varit aktuell för Jacobsen, då brevet skrevs, undergick också
i sin helhet avsevärda förändringar. Möjligen tillhörde detta
kapitel det »Mellemparti» i boken, om vilket Jacobsen i april
skriver till Hegel, a t t han varit tvungen a t t omarbeta det, »da
jeg saa jeg kunde gjore det bedre».3 Det framgår nämligen a v
Ms. I , 13—14, a t t Jacobsen ursprungligen haft för avsikt a t t låta
Niels vara svartsjuk p å sin vän Erik för Edeles skull, medan
»Huslsereren» först uppträder efter hennes död.
Ms. I , 13—14 innehåller vidare ett kapitel, vilket då bokens
1
I I , 301, Ms. I , 13—14.
II, 43. P å en personlista förekommer »Staerke Mand» tillsammans med »Ele­
fantpasseren», vilket ytterligare tyder p å a t t han tillhörde »Goglerne».
(Jfr
I I , Indi. X I I , not **.) I en variant (II, 309 f.) börjar Niels berätta för fru B o y e
o m ett cirkusbesök.
8
L. C. Nielsen a. a. I I , 405.
2
mittparti sedan utarbetades, så gott som fullständigt försvann
och kom a t t utbytas mot f r u Boyehistorien. 1 Antar man, a t t
Jacobsen ännu i början a v 1878 arbetade efter denna plan, löser
sig emellertid svårigheten a t t identifiera e t t par a v de återstående
»Hovedfigurerne» i brevet till Edvard Brandes. Den juridiske
kandidat, som gifter sig, och den tredje unga flickan p å Jacobsens
personlista kunde nämligen motsvaras av de här nämnda Ivar
Hagensen och Benthe, vilka sedan e j återkommer. 2 Den figur,
som är mest problematisk, är den unge man, »som snakker». Det
skulle vara frestande a t t tro, a t t Jacobsen härmed avsåg reso­
nören Hjerrild, men d å denne uppträder först i allra sista hand p å
en kapitelöversikt, där de övriga scenerna noga följer den defini­
tiva redaktionens, ä r det tvivelaktigt, om Jacobsen på e t t mycket
tidigare stadium h a f t honom som gestalt klar för sig. E n person
vid namn Nikolaj Boesen, som förekommer p å manuskriptet och
p å en personlista tillhörande en senare plan kallas Cand. Boesen,3
k a n ju möjligen h a avsetts.
Som senare infogade partier synes man böra uppfatta: hela
historien om f r u Boye, Niels' vistelse i Schweiz med sin sjuka
moder, julaftonscenen, d å Niels diskuterar religionsproblemet med
Hjerrild, och slutligen hans korta möte med sångerskan Madame
Odéro under hans andra utomlandsresa. Dessa förekommer
nämligen endast p å de mera i detalj utarbetade planer, vilka
nära överensstämmer med romanens slutliga handling. Edvard
Brandes, som misstänker, a t t ordningsföljden p å händelserna i
romanen ändrats något — i själva verket har Jacobsen både flyt­
t a t om och b y t t u t motiven — meddelar, a t t diktaren dock
ganska tidigt hade formulerat de sista, berömda orden: »Og
1
»5 C a p i t e l . 20. [d. v . s. år.] Student. Skjodesloshed. Ivar Hagensen
o m det Ydre. Benthe og hendes Familie. Ivar og Benthe. Himmelbjergstouren.
Gerda i Naaege. Skovballet.» I I , 301.
2
A t t den juridiske kandidaten skulle vara identisk med den legationssekrete-,
rare Möllenhoff, vilken fru Boye i e n a v varianterna blir förlovad med, ett för­
slag, som Borup framkastar (II, Indi. X I I , not *), är föga troligt, då fru Boye
själv icke är nämnd i brevet och dock måste anses som en viktigare person.
3
Cand. Boesen förekommer p å Ms. I , 18. Jfr brev a v 27/11 1877 Breweksl.
I I , 294. »Navnlig er der een Person det vil blive vanskeligt at stoppe Munden
paa.»
endelig dode han da Doden, den vanskelige Ü0d.»1 Intressant
är därför att se, hur Jacobsen betecknat slutet på boken. I den
tidiga versionen heter det: »Han sygner. Stilleben», sedan »Nir­
vana» och slutligen endast lakoniskt »Krigen».2
Åtskilliga personer har förekommit i planerna, vilka sedan för­
svunnit: »G0glerne», »En stserk Mand», »Elefantpasseren», »Blinde
Mand» samt fru Boyes broder och fästman och det sällskap, som
umgicks hos henne (II, 306 ff, 312 ff.). Romaneska inslag i
form av ett fyrtorn, en elefant, en barnbal och en skogsbal har
likaledes f å t t utgå. Säkerligen baserade på Jacobsens egna minnen
var de avsnitt, som skulle handlat om »Himmelbjergstouren» och
»Bayern».3 Jacobsen hade besökt Himmelbjerget sommaren 1872
och Bayern (München och Berchtesgaden) under den första utomlandsresan året därefter. 4 Allt detta, som skulle gett boken mera
liv och omväxling, fick offras för a t t koncentrationen kring Niels
Lyhnes personlighetsutveckling skulle kunna uppnås. Visserligen
fanns också, liksom i Hervert Sperring och Mogens, antydningar
om a t t hjälten vid ett visst tillfälle kastat sig u t i utsvävningar
för a t t döda sin förtvivlan: »Vilde Veje», »Skj0desl0shed»,5 men
Jacobsen har väl sedan ansett detta motiv förbrukat eller oäkta
och därför offrat även det, trots a t t det var av vikt för den
psykologiska linjen.
Genom den ovan gjorda analysen har romanens episodiska
karaktär kommit att särskilt framträda. I sin recension av
Niels Lyhne liknade Vodskov med en träffande bild handlingens
olika moment vid pärlor uppträdda på en tråd.6 Oaktat Georg
Brandes och de övriga kritikerna varit tämligen skeptiska emot
detta kompositionssätt redan beträffande Fru Marie Orubbe,
avstod Jacobsen dock ej därifrån. Hur han själv tänkt sig inne­
hållets förlopp, avspeglar sig på ett belysande sätt i den här av­
bildade kurva, där han betecknat handlingen utsträckt i tiden
1
2
8
4
5
6
Breve, XLIV.
II, 300, 302.
I I , 301 och nedan faks.
Jfr brev till Vodskov 3/8 1872, TOskueren 1911, I, 220; Breve, X X I V .
II, 300 f.
H . S. Vodskov, Spredte Studier, 1884, 197.
som en r ä t linje, avbruten a v större eller mindre höjningar. Även
som måttstock p å den olika grad a v intresse han tillmätte de
olika episoderna är den betydelsefull. 1
D å det gäller a t t f å e t t grepp om Jacobsens psykologiska tek­
nik, bidrar en jämförelse med Turgenev a t t kasta ljus över hans
fantasiverksamhet. Det framgår nämligen av den franske forska­
ren André Mazons ytterst instruktiva undersökning av Turgenevs
romanmanuskript, a t t dennes personlistor, vilka är daterade och
ofta anger modellerna med för dessa karakteristiska drag eller
egenheter, blir utgångspunkten för hela diktarprocessen. 2 Själva
planen för handlingen arbetar sig först fram, när personerna tagit
fast form i författarens huvud, men allteftersom hans fantasi
f å t t syssla med dem, ibland i månader, förändras de alltmera
f r å n det första verklighetsintrycket, antar drag a v ä n den
ene, än den andre, men »l'élément initial» (a. a. 38) är så gott
som alltid en viss konkret iakttagelse han gjort p å någon i sin
omgivning. »Il me faut, pour faire u n personnage, u n homme vi­
vant. . .» hade Turgenev en gång förklarat. Mazon tillägger:
»II eût dû dire plus exactement: 'plusieurs hommes vivants'. Chac­
u n de ces personnages procède bien en effet de ces hommes vi­
vants, mais aucun d'entre eux n'est l'un de ces hommes en par­
ticulier. Tous sont plutôt des composés dont les divers traits
ont été empruntés à plusieurs modèles, e t l'emprunt fait à ceuxci n'est souvent que celui d'un trait physique.
il crée des
individus nouveaux avec des atomes d'humanité empruntés de
toutes parts.» (A. a. 40 f.)
Ehuru det för Jacobsens del saknas lika säkra indicier för
a t t bedöma tillvägagångssättet, finns det mycket, som tyder p å
a t t detta i flera avseenden överensstämde ganska väl med Tur­
genevs. Jacobsens metod a t t f r å n den yttre verkligheten taga
vad Vilhelm Möller har kallat e t t »Skyggeomrids»3 och sedan i
sin fantasi omsmälta det efter sina egna individuella förutsätt1
2
3
Jfr faks.
A. Mazon, Manuscrits parisiens d'Ivan Tourguénev, 1930, 18 ff., 28.
Nutiden XIV, 1889, 15.
ningar, röjer sig särskilt tydligt, när det gäller personteckningen.
För Jacobsen hade det i ungdomen varit naturligt a t t utgå direkt
f r å n verkligheten, han hade d å noga antecknat modellerna för
var och en a v personerna till romanen Atheisten. I sina mogna
år »afkontrafejede» han, som Vilhelm Moller med r ä t t a anmärker,
aldrig. H a n hämtade liksom Turgenev det psykologiska stoffet
f r å n olika håll och sammanfogade därav sina gestalter. Moller
säger därom: »Som enhver sand Digter var han Mosaikmester:
hans Fantasi sammensatte af Smaastykker, der var hentede mange
Steder fra.» I Niels Lyhne kom påfallande mycket a v Jacobsens
eget väsen a t t ingå i alla huvudpersonerna, men man kan av sam­
tidens uttalanden tydligt märka, a t t även intryck f r å n hans om­
givning gett honom uppslag till gestalternas karakteristik och till
utformningen a v deras livsöden.
Vid e t t närmare studium a v de olika motivkretsarna i Niels
Lyhne visar det sig i de flesta fall möjligt a t t urskilja en förbindelse
med Jacobsens biografi. Det ursprungligaste partiet och det som
är gemensamt för alla planerna är inledningskapitlet om äkten­
skapet mellan Niels' föräldrar och hans egen första barndom.
Namnet Bartholine, som Jacobsen gett Niels' mor, har varit honom
bekant sedan barndomen. William Jacobsen berättar om fyra
systrar Bonne, som bodde i övre våningen i familjen Jacobsens
hus. Den yngsta hette Bartholine och beskrivs som mycket inta­
gande a v William Jacobsen. 1 A t t Niels' mor p å flera a v manu­
skripten kallas Anna 2 bekräftar endast vad hela karakteristiken i
övrigt vittnar om, nämligen det kända förhållandet, a t t den bleka
drömmerskan med den klanglösa rösten, som »fortaeredes af LWeng­
sel efter sit rette, rige Jeg» (s. 6), dock i huvudsak ä r e t t romanti­
serat porträtt a v Jacobsens ungdomsväninna, Anna Michelsen.
Diktaren säger om henne vid det enda personliga framträdandet i
hela boken: »Jeg fortseller om hende som hun var i Syttenaarsalderen.» (S. 3.) De vemodiga ungdomsminnena a v väninnan, vil­
1
Brev till Vilh. Moller från William Jacobsen 7/12 1890. »Det muntre livlige
Pigeborn, blondt Haar, blaa ligesom sugende 0 j n e stserkt rode Laeber, hvide
Taender e n fin mathvid Ansigtsfarve med en fin Bödme paa Kinderne, Bevaegelserne lidt lade, hele Indtrykket lidt sandselig betagende.» (V. M.)
2 Jfr II, Indi. X X I , 305.
ken han de senaste åren endast sporadiskt återsett i Köpenhamn,
har framkallat reflexionerna om Bartholine, som glömde »hvad der
ligger saa nser a t glemme, a t selv de fagreste Dromme, selv de
dybeste Lsengsler ikke laegger en eneste Tomme til Menneskeaandens Vsekst» (s. 6).
Den temperamentsmotsättning, som råder mellan Niels' för­
äldrar och som skall förklara sonens inre splittring, överens­
stämmer p å sätt och vis med den, som hade förekommit mellan
Jacobsen själv och Anna. Den unge Jacobsens längtan mot per­
sonlighetsutveckling och intellektuell klarhet hade drivit honom
bort ifrån den verklighetsfrämmande uppfattningen av livet, i vilken
Anna hade velat hålla honom kvar. 1 Om honom själv hade kunnat
gälla de ord, som i romanen yttras om Lyhne: »Han var träet,
udmattet, han kunde ikke holde al den Poesi ud, han smsegtede
efter a t st0tte paa Hverdagslivets faste Jord, som en Fisk, der
kvaeles i den hede Luft, maa smsegte efter Bolgens klare, friske
Kulde.» (S. 11.) Ämbetsmannasonen och lantbrukaren Lyhne
är för övrigt föga individualiserad, han är en skiss till Niels Lyhne
själv, konstruerad för a t t motivera Niels' nedärvda intellektuella
trötthet och den sida a v hans natur, som strävar mot praktisk
verksamhet och ett stilla vardagsliv. Parallellen blir fullt tydlig,
d å Niels som mogen man liksom fadern slagit sig till ro i sitt lant­
bruk. H a n kunde då känna sig »rigtig jaevnt lykkelig, og tidt
kunde man se ham sidde som hans Fader havde siddet, paa et
Led eller Markskjsel, og i en sselsom vegetativ Betagenhed stirre
u d over den gyldne Hvede eller den toptunge Havre» (s. 268).
Om Jacobsen tecknar Niels' föräldrar med betydligt subtilare
drag än dem man känner från hans egen mor och far och fram­
ställer deras sociala härstamning helt annorlunda, har han i stället
ganska direkt flyttat in sina egna barndomsminnen i romanen.
Många gånger har Jacobsen, som redan påpekats, uttalat sin tack­
samhet över barndomsåren i brev till hemmet. E n gång skriver
han sålunda: »Det er ferst naar man bliver rigtig voksen a t
man kan fatte hvor skjen Barndommen var, og hvilken umaadelig Indflydelse Livet i dens Dage have paa hele ens senere Liv.»2
1
2
Jfr ovan s. 32 ff.
Brev till hemmet 22/12 1867.
Niels' pojkår är också Jacobsens egna. Triumviratet Niels, Erik
och prästens Frithiof motsvarades i verkligheten a v Jacobsen,
Viggo Wormer och Johan Berteisen. Upptäcktsfärderna och
lekarna, som i romanen företogs på Lonborggaard vid Ringkjobing fjord, hör i själva verket hemma vid Thisted och Limfjorden. 1
Det förefaller visserligen berättigat a t t som bröderna Brandes
finna detta starkt självbiografiska avsnitt a v boken föga originellt
och knappast överlägset Schacks Phantasteme,2 men enligt J a ­
cobsens åsikt var barndomens fantasi- och känslovärld liksom de
tidiga livserfarenheterna grundläggande för hela utvecklings­
historien.
Den verkningsfulla kontrasten mellan den sköna Edele och
den löjlige informatorn Bigum var e t t lyckokast a v Jacobsen och
a v allt a t t döma ett uppslag han f å t t under arbetet med kapitlet.
Om Bigum har Jacobsen fällt e t t yttrande, som tyder p å a t t
han själv var ganska belåten med den parodiska figuren, vars
modell var den thistedske filosof och teolog han ofta irriterats
a v under sin vistelse i hemmet. 3 H a n skriver vid e t t tillfälle:
»I min nye Bog er der forovrigt en lykket Skildring af en Huslserer
der er besat af H0jhedsvanvid.» 4 Naturligt är därför a t t Jacobsen
gör en skarp boskillnad mellan det som rör denna karikatyr
och det som gäller Niels Lyhne själv, med vilken han kände sig
solidarisk. Hans vrede över Fœdrelandets perfida recension tog
sig också uttryck i harm över a t t anmälaren p å Niels Lyhne
applicerat e t t uttryck, som i boken avsåg Bigum. 5
William Jacobsen påstår i brev till Vilhelm Möller, a t t beskriv­
ningen av Edele baserar sig p å »et Barndomsindtryk enten överför
F r u Herholdt eller F r u Mikkelsen». »Det kommer mig besternt
1
Jfr Borup II, Indi. X I X f., X X I I I . Namn på thistedska lokaliteter har smugit
sig in i skildringen.
2
Redan våren 1879 skriver E . Brandes till brodern, att han i R o m a v Jacobsen
fått veta innehållet i romanens början: »
dette syntes mig interessant
men staerkt smagende af 'Fantasterne'». 1/5 1879, Breweksl. I I , 43. Syn­
punkten upptogs a v G. Brandes i recensionen. Jfr Det moderne Qjennembruds
Mœnd, 187.
3
Jfr ovan s. 114.
4
Breweksl. II, 344.
5
L. C. Nielsen a. a. I I , 418. Jfr nedan s. 197 f.
for», skriver han, »at jeg mindes en lignende Scene [tydligen som
den med Edele i sin fantastiska kostym] överför den sidste og er
temmelig vis paa det er hende, men en Digters Figurer er jo saadan
blandede i hinanden at det ikke snart er til at rede fra hinanden.»1
Skildringar av pubertetssvärmeriet är emellertid föga ovanliga i
litteraturen. Med subtil psykologisk inlevelse behandlas motivet
i Turgenevs Min första kärlek. Likaså förekommer det i Adam
Homo, som har ett motstycke till scenen, där Edele ligger och
slumrar på »puffen» i sin brokiga dräkt och gossen smyger sig
in.2
Edvard Brandes har menat sig i fru Boye känna igen två damer
i Köpenhamns sällskapsliv.3 Den ena, fru Flinch, född Boye, som
samlade omkring sig en krets av konstnärer och författare, hade
Tema Boyes yttre och hennes litet koketta väsen. Edvard Bran­
des synes dock ej mena, att Jacobsen själv i yngre år tillhörde
fru Flinchs krets, då han i brev till vännen kritiserar Borchsenius,
som antytt något sådant i sin recension. »'Niels Lyhne' er endogsaa en besternt lille Tidsperiodes Roman», skriver Borchsenius,
»og havde Fortsellingens Helt, da han blev indf0rt i Fru Boyes
Saloner, ikke selv vseret saa stserkt optaget af Husets smukke
Frue, vilde han utvivlsomt imellem Gjaesterne ogsaa have truffet
en slank, mager ung Mand, bag hvis tavse, tilbageholdne Vsesen
der baade skjulte sig en ivrig Videnskabsdyrker, en blod, endnu
lidt romantisk Lyriker og en skarp lagttager af Menneskenes
Fserd.»4
Den andra påstådda modellen till Tema Boye var den vackra
fru Christiane Louise Stilling, som Goldschmidt träffat i Rom och
ägnat sin kärlek.5 Hon levde sedan, enligt Edvard Brandes, litet
på kant med »det gode Borgerskab». De yttre konturerna till
fru Stillings livsöde sammanfaller ganska väl med fru Boyes, om
vars äventyr i Italien Jacobsen gör lätt ironiska antydningar.
1
Brev av den 7/12 1890. Postmästare och fru Herholdt var enligt William
Jacobsen grannar till hans föräldrar i Thisted. Viggo Wo rmer bodde hos familjen
Herholdt, och J. P . Jacobsen var ofta hos dem som barn. Se ovan s. 49, not 2.
2
Fr. Paludan-Müller, Poetiske Skrifter i Udvalg II, 48 f.
3
Breve, X L I I f. Jfr Breweksl. II, 88.
4
Ude og Hjemme IV, 1880—81, 9 jan. 1881, 158; jfr Breweksl. II, 367.
5
Se H . Kyrre, M. Goldschmidt II, 1919, 87 f., 92 f.
Under arbetet på boken (f. ö. just då kapitlet om fru Boye skrevs)
umgicks han själv i Rom med fru Stilling, varför det är naturligt,
att han förnekade varje samband mellan henne och sin romange­
stalt.1 Sannolikast är, att Jacobsen hämtat drag från båda damer­
na och vävt ihop dem till den originella gestalten med sin bland­
ning av koketteri, sentimentalitet, frispråkighet och svaghet för
det »Korrekteste af det Korrekte, helt op til det Passendes mest
snerpede Spids» (s. 141).
Den väsentligaste inspirationskällan till det centrala parti i
romanen, som behandlar Niels' förhållande till Fennimore och
Erik Refstrup, var säkerligen Jacobsens iakttagelser av Holger
och Yilhelmine Drachmanns äktenskap och skilsmässa. Båda
kontrahenterna hade starkt fascinerat sin omgivning, och Jacobsen, som själv umgåtts i deras hem de första åren p å 70-talet,
har knappast kunnat undgå a t t fängslas av deras öde.2 Efter a t t
just h a läst Niels Lyhne skriver Edvard Brandes till brodern p å
tal om Fennimore: »For hende og Manden har sikkert Vilhelmine og Holger vseret Modeller — ganske let men dog tydeligt.»3
Den vackra »Fru Belli»4 och Holger Drachmann skildes icke offi­
ciellt förrän 1878, men deras samliv upphörde redan 1874, och
Rubows skildring av äktenskapet ger vid handen, a t t disharmonier
och slitningar uppstått redan de närmast föregående åren. Till
slut gick det därhän, a t t Drachmann lämnade hemmet i flera dagar
utan a t t varsko hustrun och förföll till »Solderi af en simplere
Art og 'losere liaisons'».5 Den dotter, som föddes hösten 1874,
kunde ej förena dem, och en definitiv brytning uppstod, då Drachmann i slutet av året reste utomlands. Under den tid han var borta
hade Vilhelmine fäst sig vid en annan man, och då Drachmann
vid sin återkomst till Köpenhamn våren 1875 önskade återknyta
samlivet med henne, meddelade hon honom sin avsikt a t t efter
1
Brev till G. Brandes, Breweksl. III, 157.
Vilhelm Moller har bland sina anteckningar till en Jacobsenbiografi följande:
»Aftnerne hos Drachmanns. J . P . hed 'Mias' hos 'Fru Belli' og 'Lille Abekat'.»
(V. M.)
3
Breweksl. II, 88.
4
Vilhelmine Charlotte Drachmann f. Erichsen kallades p å sin bornholmska
dialekt »Belli)), d. v . s. barn.
5
Holger Drachmanns Ungdom, 47 f.
2
skilsmässan gifta om sig. Drachmanns olyckliga och stormiga
kärleksförbindelse med f r u Polly Thalbitzer under skilsmässoåren
och den skandalkrönika, som utbildade sig kring hans privatliv,
kände Jacobsen till, även om han icke själv hade någon kontakt
med vare sig Drachmann eller hans första hustru under de senare
åren p å 70-talet.
Vintern 1874—75 tillbringade Jacobsen emellertid i Köpen­
hamn. H a n fick d å närmare reda p å förhållandena och återsåg
Vilhelmine. Om vännernas reaktion inför makarnas konflikt
skriver Rubow: »Vennerne havde set undrende til — Edv. Bran­
des pustede til liden; J . P . Jacobsen var forarget. H a n var altid
Vilhelmines Ridder, ledsagede hende gerne paa stilfaerdige Udflugter til Skoven
.» (A. a. 59.) I vilken grad Jacobsen var käns­
lomässigt engagerad ä r en öppen fråga. Det ä r emellertid yt­
terst sannolikt, att, som Rubow gör gällande, hans uppfattning
om makarna Drachmanns skilsmässa kom a t t prägla framställ­
ningen a v förhållandet mellan Ulrik Frederik Gyldenl0ve och Marie
Grubbe. Det synes mig dock ännu tydligare, a t t hans reflexioner
över konflikten avspeglas i skildringen av äktenskapet mellan
Fennimore och konstnären Erik, vilken liksom Drachmann genom
disharmonien i samlivet hämmades i sin konst och drevs u t i ganska
blandat sällskap. Vilhelmines bittra besvikelse över sitt förolyc­
kade äktenskap, vilket börjat under sällsynt ljusa auspicier, v a r
alldeles densamma som Fennimores. »Stakkels Fennimore!»,
skriver Jacobsen i romanen med ovanligt varmt, vekt tonfall,
»hun vidste ikke, a t Lykkens svulmende Hymne kan synges saa
tidt, a t der hverken bliver Melodi eller Ord tilbage, men kun e t
Bavl af Trivialitet» (s. 203). Den a v Jacobsen med stor skarpsynthet analyserade sensuella, hysteriskt lidelsefulla sidan a v
Fennimores väsen saknades dock tydligen hos Vilhelmine. Den
Fennimore, som i sin förtvivlan hetsar upp sina känslor till d e t
yttersta och torterar sig med sina tankar, är närmast i släkt med
Faustina- och Marie Grubbetypen, bakom vilken man anar Anna
Michelsens drag. A t t Vilhelmine enligt Rubow var en »sund og
naturlig Kvinde, men ikke anlagt for Erotik», närmast e t t barn
(a. a. 47), stämmer med den bild man får av den drachmannska
diktens f r u Belli, däremot icke med Fennimore. Den kvinno­
gestalt, som framträder t . ex. i dikterna Med hoj Horisont, Jeg
Imrer i Natten den vuggende, Sakuntala1 är betydligt mjukare och
mildare än Fennimore. Även som ung flicka döljer denna något
primitivt kvinnligt, något mörkt lidelsefullt, vilket omedvetet för
henne själv blottas i hennes sång. D å Fennimore sjöng, föreföll
det Niels, som om hon förflyttades till en annan djärvare värld,
»hvor Lidenskaber voksed vildt paa store B j serge og gav de r0de
Blomster hen til Stormen» (s. 186). A t t Vilhelmine gjorde
människor hänryckta icke blott genom sin skönhet utan också ge­
nom sin sång skulle dock kunna tyda p å a t t Jacobsen någon
gång, d å hon sjungit, erfarit e t t liknande intryck. 2
Sitt poetiska namn hade Fennimore, enligt vad Jacobsen själv
uppger i romanen, f å t t från »Heltinden i St. Roche, en av F r u
v. Paalzows Romaner, der havde vaeret meget yndet i F r u Claudis
[hennes mors] Pigetid».3 I sin anteckningsbok med rubrik »Lec­
ture» har Jacobsen noterat, a t t han mellan dec. 1873 och m a j 1874
läst såväl St. Roche som tre andra av författarinnans böcker.4
Denna tid tillbringade Jacobsen som konvalescent i Thisted efter
sin första svåra sjukdomsperiod och var mer eller mindre hänvi­
sad till stadens lånebibliotek, vilket förklarar, a t t han kunde ägna
något intresse å t denna halvromantiska, litet preciösa t y p a v
historisk familjeroman, som utspelade sig i slottsmiljö och utmärktes
a v den konventionellaste moral och den schablonmässigaste
karaktärsteckning. F r u v. Paalzows alster stod t . o. m. på lägre
1
H . Drachmann, Digte 1872—1879, 1927, 46 f., 90 f, 101 f.
Rubow a. a. 37. Utom Fennimore förekommer i Niels Lyhne en ung dam, som
sjöng »'min lille vrå bland bergen' og satte Aer ind i alle Endelserne, for at det skulde
lyde rigtig svensk» (s. 185). Detta baserar sig sannolikt på en tidig upplevelse. Som
kommentar till ett av Jacobsens brev från 1870, där denne utbrister: »Göken gol
og det var Vaar!» meddelar Vodskov: »Hentyder til et Besog i Hillerod, [hos
Vodskovs onkel, prokurator G. M. H . Wodschow], hvor Jacobsen og jeg horte
Husets Datter synge 'Fjorton år tror jag vist at jag va' saa mesterligt, at den
lsenge blev liggende os i 0ret.» (Tilskueren 1911, I, 216.) Jfr också en dagboks­
anteckning Jacobsen gjort c:a 1868: »Jens saa, at han med halvlukkede 0jne
nynnede en Svensk Melodi, ikke for at synge, men for at tilbagekalde en Situa­
tion, og fortalte ham derpaa, at hans (ikke Jenses) Forlovede sang smukt og
isaer Svenskt» (III, 19).
3
II, 181. Henriette v. Paalzow, St. Roche, 1839, dansk övers., 1843.
4
Jfr II, 324.
2
litterär nivå ä n de engelska missromaner Jacobsen till sina vänners
förundran o f t a fördjupade sig i som avkoppling, men kanske oekså
i t a n k e a t t finna något estetiskt eller psykologiskt brukbart upp­
slag. 1 Den engelska hjältinnan Fennimor i St. Roche, traditionellt
ljuv och älsklig, blir efter e t t hemligt giftermål med en fransk
greve övergiven a v denne och dör som e t t oskyldigt offer för ill­
villiga intriger. Med Fennimore i Niels Lyhne h a r hon endast
namnet gemensamt. Jacobsens gamla värdinna f r å n Studiestraedetiden, fröken Zoffmann, skriver emellertid till honom före hans
andra Italienresa, sedan hon hört ifrån honom om den bok
h a n arbetade på: »Jeg h a r altsaa Lov a t glsede mig til engang
a t see e n Fennimor i foryngret Skikkelse og yndig og elskvserdig
gj0r De hende vel nok, eliers havde D e vel ikke valgt d e t Navn,
men giv hende ikke saa S0rgelig e n Sksebne.»2 Jacobsen hade
således resonerat med henne om hjältinnan i St. Roche, vars ovan­
liga n am n h a n lagt p å minnet.
Enligt Edvard Brandes hade Jacobsen hållit sig nära till verk­
ligheten vid skildringen a v Niels Lyhnes besök i Riva. Tillsam­
mans hade de besökt Riva sommaren 1873 och där liksom Niels
Lyhne b o t t p å Albergo del Sole med den vackra trädgården »ved
Gardas0ens Bredder». 3 Osannolikt ä r dock, a t t , som E d v a r d
Brandes påstår, den mörkögda värdinnan p å hotellet, vilken
vännerna beundrade p å avstånd, a n n a t ä n möjligen till det y t t r e
k a n h a blivit det »omdigtede Forbillede» till den sköna och tem­
peramentsfulla sångerskan Madame Odéro i romanen. Den litet
svala, resignerade sympati, som k a n uppstå mellan t v å a v slumpen
nära sammanförda människor, hade Jacobsen, liksom Niels i Riva,
erfarit under samvaron i Montreux vintern 1877—78 med den
musikaliska och fint bildade kurländska baronessan Anna
Buchholz. Under något å r därefter korresponderade de och h a n
planerade a t t besöka henne i Ryssland. Ramen för episoden och
d e y t t r e dragen hos gestalten ä r olika, men atmosfären kring
själva känsloupplevelsen har Jacobsen u t a n tvivel fångat i roma­
1
2
8
Breve, X I X .
Odat. brev, från våren eller sommaren 1878.
Breve, X X V . Jfr II, 260.
nen. 1 Till Montreuxtrakten, Rousseaus Ciarens,2 har han i stallet
förlagt skildringen a y drömmerskan Bartholine Lyhnes död mitt
i söderns flödande rika, vårliga blomsterprakt.
Det sista stadiet p å Niels' vandring genom livet utgöres a v det
okomplicerade dockhemsäktenskapet med Gerda, vilket så bru­
talt avbryts a v hennes och barnets död. Även förebilden till
Gerda har samtiden ansett sig kunna finna. Enligt Edvard Bran­
des skulle Gerda vara »et Forelskelsens Portraet af en ganske ung
fortryllende K0benhavnerinde, til hvem Jacobsen havde t a b t sit
Hj sert e og som maaske nok anede dette
» (Breve, XLIII).
Närmare detaljer känner man icke härom. Det kanske däremot
kan vara värt a t t nämna, a t t Edvard Brandes' egen första hustru,
Harriet Salomonsen, var 16 år, då Jacobsen 1873 i sällskap med
dem båda gjorde sin resa i Italien, och a t t hon efter en svår sjuk­
dom dog 22 år gammal 1879, medan Jacobsen var sysselsatt med
romanen. Ehuru han haft idén till Niels Lyhnes äktenskapstragedi
klar för sig redan tidigt, kan möjligen Harriet Brandes' oväntade
död ha aktualiserat hennes bild för honom. I övrigt är Gerda­
avsnittet snarast en fortsättning p å Mogens' äktenskapsidyll.
Genomgående har man kunnat observera, hur det går trådar
från verkligheten till bokens gestalter. D å Georg Brandes med
r ä t t eller orätt kände sig illa berörd a v a t t det i Niels Lyhne före­
kom en i förbigående gjord skiss av en kritiker med radikala
åsikter, i fejd med samhället, 3 försvarade sig Jacobsen med a t t
han i detta fall haft kritikern P . L. Moller i tankarna och för övrigt
ej menat någon bestämd samtida med undantag för några — i psy­
kologiskt avseende likgiltiga — rader, där Kaalund och K r . Arentzen
åsyftades. 4 H a n tillägger dock: »At der imidlertid stikker Mennesker bag ved alle Figurerne er en Selvfolge, kjende dem kan
imidlertid Ingen ; s a a godt kan jeg da bruge en Model, a t Mo­
dellens Lsegge ikke, naar de er kommet ind i mine Billeder blive
ved a t vsere Modellens Lsegge.» Dessa ord besannas i hög grad
1
2
3
4
Se Linck a. a. 97 ff.
E t t a v manuskripten har det rätta namnet Montreux, I I , 303. Jfr II, 129.
BreweJcsl, III, 155, 157. Jfr a. a. I I , 82, 88.
Breweksl. III, 157. Jfr ovan s. 91.
av vad som kan konstateras om de ofta komplicerade verklighets­
intryck, vilka utgjort »1'élément initial» vid fantasi verksamheten.
Författarens intensiva inlevelse i gestalterna omvandlar dem och
nya varelser t a r form i hans medvetande, vilka tänker, känner och
handlar p å e t t sätt, som han aldrig iakttagit i verkligheten. Ge­
nom denna »Allé af Bipersoner» vandrar sedan, som Brandes med en
klassisk vändning uttryckte det, Niels Lyhne själv. 1 Det är emeller­
tid först vid en analys a v idéinnehållet i romanen, som denna
Jacobsens mest självupplevda gestalt kan bli klar för oss. Niels
Lyhnes utvecklingshistoria är samtidigt historien om Jacobsens
egen livsåskådning.
2. Ateismen.
I sin essä om J . P . Jacobsen i Det moderne Gjennembruds Mcend
återger Brandes e t t samtal med vännen, vilket skulle ha ägt
rum »en Formiddag i 1875». Den del av det citerade replikskiftet,
som icke i verkligheten är klippt u r ett betydligt senare brev
från Jacobsen, 2 utgöres av följande, uppenbarligen autentiska
uttalande a v denne:
»Jeg h a v d e L y s t t i l a t skrive e n B o g o m daarlige Fritaenkere», s a g d e
Jacob s en, »det m e d Marie Grubbe bliver d o g t i l d e t bare Perlestikkeri.»
» H v a d v i l d e t sige, daarlige Fritaenkere? F o l k , s o m i k k e taenker igjennem?»
»Aa n e j , m e n s o m i k k e k a n h o l d e u d a t l e v e u d e n n u o g d a a t i n d g i v e
Ans0gninger o m h o j ere Assistance. Sér D e , d e t t e allerforste, a t folde
Haenderne o g s e i Vejret — d e t e r d e t H e l e , deri ligger eller deraf folger
a l t d e t A n d e t , d e n h e l e Theologi, o g d e t er d e t t e , s o m de, naar d e t kniber,
i k k e k a n l a d e vaere med.» (A. a . 178.)
»Folde Haenderne og se i Vejret», med andra ord vända sig i bön
till den Allsmäktige, när livet blir för tungt a t t bära, det är vad
Niels Lyhne gör som barn i sin ångest vid Edeles död och sedan
upprepar i mandomsåldern, när hans eget barn ligger i dödskramp
och han avfaller från sin ateistiska livsåskådning. Niels Lyhne
har alltså t v å centrala religiösa upplevelser, t v å sidor a v samma
1
Det moderne Gjennembruds Mœnd, 190.
2
Jfr ovan s. 112, 157, not 3.
erfarenhet. I tolvårsåldern grips han av den första bävande för­
känslan av livets obönhörlighet, när han ser en annan lida. D å
Niels ofrivilligt kommit a t t lyssna till Bigums hopplösa kärleks­
förklaring till den sköna Edele, har han för första gången »folt
Frygt for Livet» och p å allvar förstått, »at naar det [Livet] havde
dömt en til a t lide, saa var denne Dom hverken digtet eller truet,
men saa blev man slsebt til Pinebsenken» (s. 52). Så ställs han
själv efter en tid inför den dyrkade Edeles dödsbädd. I sin våld­
samma förtvivlan kastar han sig p å knä vid Edeles säng och bön­
faller Gud om hjälp. Ehuru han tror, a t t han riktar sina böner
till en välvillig Gud, vilken har förmågan a t t genom e t t under
frälsa den sjuka från döden, bävar han ändå för det mäktiga,
outrannsakliga väsen, som har hans väl och ve i sin hand. H a n
ber »med foldede Hsender, inderligt og uoph0rligt i en deempet,
lidenskabelig Hvisken; han sagde til Gud, a t han ikke vilde lade
vsere a t haabe, 'jeg slipper dig ikke, Vorherre, jeg slipper dig ikke
f0r du har sagt ja, du maa ikke tage hende f r a os, for d u veed jo,
hvor vi elsker hende, du maa ikke, d u maa ikke. Aa, jeg k a n
ikke sige; din Vilje ske, for du vil lade hende d0, aa, men lad
hende leve'.» H a n trugar och lovar: »'Jeg s k a l . . . jeg s k a l . . .
aa, hvad kan jeg love dig? — aa, jeg skal takke dig, aldrig, aldrig
glemme dig; aa, men saa h0r mig!'» Till slut kommer samma
ord, varmed modern i Jacobsens ungdomsnovell Udlœndinge före­
brår himlen vid sitt barns plågor: »'aa, det er Synd af dig' . . .»
(s. 55).
D å det av Niels Lyhne väntade undret icke inträffade, vad som
a v Spranger kallas »die enttäuschte magische Erwartung», 1 kastar
han om, och från a t t förut ha trott p å och älskat sin Gud, ham­
nar han i den motsatta ytterligheten, trots och hat. Titanen av­
faller, men gör det i en undermedveten känsla av a t t det kommer
a t t straffa sig. Olle Holmberg har i e t t sammanhang, där han
behandlar för pubertetsåldern typiska krisfenomen, nämnt Niels
Lyhne. H a n skriver: »Den unga människans religionsgrubbel k a n
visserligen leda till en teoretisk ateism, men praktiskt taget blir
denna ateism oftast a t t f a t t a som förnekandet av en Gud, den där
likväl i och genom själva förnekandets harmsna protest fattas
1
E. Spranger, Psychologie des Jugendalters, 11. Aufl. 1929, 299.
såsom p å e t t eller annat sätt, i en eller annan mening förefintlig.»1
I Niels Lyhne heter det, som också Holmberg anför: »Han tog
parti — saa helt han kunde, imod Gud, men som en Vasal, der
griber til Vaaben mod sin retmsessige Herre, thi han troede endnu
og kunde ikke trodse Troen bort.» (S. 60 f.)2 Niels Lyhnes reak­
tion kan gott t j ä n a som illustration till Sprangers framställning:
»Der kindlichen Anschauung am nächsten steht die magische
Erwartung. E s ist der alte Wunderglaube, nur etwas mehr ver­
geistigt und ein wenig mehr nach den inneren Vorgängen hin
verschoben. J e stärker der junge Mensch von Gott überzeugt ist,
j e näher er sich und gerade s i c h ihm fühlt, u m so mehr erwartet
er auch, dass das grosse Wunder nicht ausbleibt, zumal wenn es
durch die geheime K r a f t inbrüstigen Gebetes gleichsam herab­
gezwungen wird. Der Sinn des Gebetes wird also hier, wie überall
auf unentwickelter Stufe, noch als eine magische K r a f t gedeutet.
Das Ausbleiben dieser sichtbaren Wirkungen a n entscheidenden
Punkten des Lebens kann dann zu einer grossen Krisis Anlass
geben.» (A. a. 299 f.)
Hade Jacobsen emellertid endast velat beskriva e t t vanligt
pubertetsfenomen, hade han nöjt sig med denna skildring. Hans
syfte går dock längre. H a n vill visa, hur även den som teoretiskt
och intellektuellt omfattar ateismen kan influeras a v vissa emo­
tionella erfarenheter så starkt, a t t reflexionen upphör. Det är e t t
gott bevis p å Jacobsens psykologiska mästerskap, a t t det icke blir
e n antiklimax, då han ännu en gång ställer Niels ansikte mot
ansikte med Gud. H a n lyckas i stället både åstadkomma en
gripande situationsbild och kasta en n y belysning över karak­
tären genom a t t framställa samma scen i e t t förändrat perspektiv.
D å gossen vid Edeles död bröt med sin Gud för a t t han »ikke med
sin Tro kunnet hente Miraklet ned f r a dets Himmel» (s. 58), var
1
O. Holmberg, Inbillningens värld II: 1, 1929, 34 f., 283, not till s. 35.
Samma tankegång ligger till grund för den metafor Jacobsen använder, då
Bartholine Blide i Niels Lyhne kommer underfund med det fruktlösa i sitt roman­
tiserande: »
ligesom visse Troende slaa deres Helgen og traeder ham un­
der Fodder, naar han ikke vil vise sin Magt, saaledes spottede hun n u den forgudede Poesi
Altsammen
med en halvt aengstelig, halvt pirrende
Folelse af a t det var Blasfemi. — D e t Befrielsesforsog, der heri forelaa,
mislykkedes.» (S. 14 f.)
2
det för hela livet. Som mogen man har Niels hängett sig å t upp­
giften a t t genom sin diktning utbreda sin ateistiska livsåskådning,
och det är en livssak för honom a t t vara den trogen. Så träffas
han på n y t t av en övermäktig olycka. Efter a t t h a förlorat sin
hustru står han inför hotet a t t också mista sitt enda barn.
Inför sin sorg håller Niels ännu stånd, men då krampen griper
det värnlösa barnet, brister hans behärskning, och i sin van­
makt sjunker han åter på knä. Trots a t t han en gång förlorat
sina illusioner, trots ett helt liv, byggt p å tanken a t t det icke
finns någon Gud, trots a t t han vet, a t t det är en »vanvittig Tanke
om Flugt», griper han till bönen i e t t utbrott av så stark
sinnesrörelse, a t t reflexionen icke längre kontrollerar känslan.
P å n y t t är han barnet inför den obeveklige fadern. Men nu tig­
ger och lovar han inte, han hotar och smädar. »— han hseved sine
knyttede H sender truende mod Himlen», och i obehärskad och
ursinnig harm måste han kapitulera inför den Gud, som »hvis
det ham behager, vil trœde ned paa den, du elsker hojest her i
Verden, og pine den under sin Fod tilbage til det St0v, hvoraf
han selv har skabt den» (s. 285 f.). Och Niels måste bekänna,
a t t »hans var Magten, hans alene».
P å ett ställe i Niels Lyhne hade Jacobsen om karikatyren Bigum
förklarat, a t t »hans olympiske Ro over for det, der satte Menneskene i Bevsegelse var en Titans foragtende Smil, fuldt af Erindringer om Titaners Lsengsler og Titaners Lidenskaber»1 (s. 64).
Detta uttryck hade emellertid till Jacobsens stora indignation
av Fcedrelandets anonyme anmälare citerats utan sin ironiska
biton såsom gällande Niels Lyhne själv samt anknutits till den
viktiga scenen vid barnets död. I Fcedrelandet refererades denna
på följande sätt: »Det er visselig i Karakteren [Niels']
at han dog taber sit 'titaniske' Mod, da hans Hustru skal til at
do og tilbyder hende at hente Praesten, ja, da hans Barn ligger i
Krampe, kaster sig ned paa Gulvet og 'beder til den Vorherre,
som sender N0d og Sygdom, Lidelse og Dod'.»2 Jacobsens vrede
över denna förväxling var naturligtvis berättigad, så till vida som
1
Bigum själv säger sig också vara »adlet af den Drift, som lod Prometheus
rane liden fra Gudernes Himmel» (s. 48).
2
Fœdrélandet 3/2 1881. Jfr brev till Hegel 15/2 1881, L. C. Nielsen a. a. I I , 418.
han aldrig tillgripit e t t så patetiskt uttryck om Niels' brytning
med Gud. 1 Tolkningen var dock i någon mån förklarlig, då J a cobsen använt sig a v den näraliggande bilden, a t t Niels som barn
gjorde uppror mot Gud »som en Vasal, der griber til Vaaben mod sin
retmaessige Herre» (s. 60 f.). H a n talar också om a t t det finns vissa
människor, för vilka »Sorgen er en Void der er 0vet imod dem,
en Grusomhed, de aldrig laerer a t se som Pr0velse eller Ave og
ligesaalidt som en simpel Skjaebne. Den er for dem et Udslag
af Tyrani, noget personligt Hadende, og der bliver altid en Braad
tilbage i deres H j sert er.» (S. 57.)
I konsekvens med grundtanken om bönens betydelse är ana­
lysen a v Niels Lyhnes religiösa konflikt knuten till de t v å erfaren­
heterna a v det uteblivna miraklet. Tron p å bönens magiska kraft
är oskiljaktigt förbunden med den religiösa känslan, menar Jacobsen, och när människan uppdagar, a t t denna bön är overksam och
en illusion, bryter hon med religionen och försöker foga sig efter
»Livets egne Love», tills smärtan p å n y t t blir henne övermäktig
och driver henne a t t söka »h0jere Assistance». Orden »Under»
och »Mirakel» återkommer i Niels' tankar vid de båda relaterade
kriserna, likaså tolkar han själv sitt avfall som »Flugt», d. v . s.
verklighetsflykt och fantasteri. 2 D å Niels efter avfallet plågas av
ånger över a t t h a svikit sig själv, finner han den rationella förkla­
ringsgrunden till sitt handlande vara, »at Traditionen havde vaeret
for staerk i hans Blod; Menneskeslaegten havde i saa mange tusinde
Aar altid raabt imod Himlen i sin N0d, og nu havde han givet
efter for denne nedarvede Träng» (s. 287).3 Niels kan dock icke
godtaga detta självförsvar, han hade varit med och kämpat om
1
Jacobsen synes dock h a glömt, att han använt uttrycket »titanisk» även om
Niels Lyhne, ehuru i annan betydelse. D å denne känner sig uppfylld a v kärle­
ken till Fennimore, säges det om honom: »der var 0jeblikke, hvor han syntes sig
selv titanisk, langt mer end Menneske
» (s. 238). Jfr även s. 196.
2
S. 58, 285, 288.
* Strindberg, som i Mystik — tills vidare, (en a v hans »Vivisektioner» i Prosa­
bitar från 1880-talet), enligt sina egna ord velat ge en »fysiologisk bortförklaring
a v religionsproblemet», har exemplifierat sin tankegång genom att berätta, hur
e n läkare, trots sin ateism, oreflekterat gripit till bönen vid sitt barns livsfar­
liga krampanfall. Samlade skrifter X X I I , 1914, 179 f., 288. Jfr Lamm, August
Strindberg I , 326.
»det St0rste», och han anklagar sig för a t t ha svikit den fana, som
han svurit trohetseden. Niels Lyhne med sitt helhetskrav bildar
här en egendomlig kontrast till Brand, vilken själv hade offrat
sitt barns liv för kallet, sin tjänst hos lagens hårde gud, men som
dock, när barnets död var e t t faktum, paradoxalt nog sviktade
och bad om nåd. H a n hade föraktat bönen som svaghet (»at
skrige nåde / i vind og vejr til gåders gåde»):
O g d o g — i ångstens vserste d a g e ,
i sorgens store rsedselsstund,
d a barnet s o v d e n sidste blund,
d a i n t e t k y s af m o de r m und
bar smilet p å h a n s k i n d tilbage; —
h v a d v a r d e t — ? B a d j e g i k k e da?
H v a d k o m d e n s o d e svimlen fra,
d e n sangens ström, d e n melodi,
s o m langvejs lod, o g j o g förbi —
o g bar m i g h o j t o g bar m i g fri?
B a d jeg? B l e v j e g i b o n n e n svalt?
H a r j e g m e d G u d herinde talt?
H a r h a n m i g hort? O g s å h a n n e d
i sorgehuset, h v o r j e g grsed? —
H v a d v e d jeg! N u er l u k t o g staengt,
o g morket ä t t e r o m m i g ssenkt, —
o g intet, i n t e t l y s a t f i nde
,x
Jacobsens egen upplysning, a t t han som tjugoåring lärt känna
Feuerbachs filosofi, gav förklaring till a t t man redan i uttalanden
från ungdomsåren kunde se spår av hans uppfattning om reli­
gionens väsen som önskan och beroende a v denna önskans upp­
fyllelse. Den hårda insikten om a t t bön var självbespegling och
tron p å en hjälpande och allsmäktig Gud en önskedröm hos män­
niskan 2 sammanföll emellertid hos Jacobsen med en period a v
1
H . Ibsen, Samlede digterverker II, 1918, 213 f.
Feuerbach, Das Wesen des Christenthums, 158 f.: »Im Gebet redet der Mensch
Gott mit D u an; er erklärt also laut und vernehmlich Gott für sein ALTER EGO;
er beichtet Gott, als dem ihm nächsten, innigsten Wesen seine g e h e i m s t e n
Gedanken, seine innigsten Wünsche, die er ausserdem sich scheut, laut werden
z u lassen.
was anders d a s Wesen, das diese Wünsche erfüllt, als
das sich selbst Gehör gebende, s i c h s e l b s t g e n e h m i g e n d e , sich
ohne Ein- und Widerrede b e j a h e n d e m e n s c h l i c h e G e m ü t h?»
2
lidelsefullt, religiöst trots. I den blasfemiska perioden omkring
tjugoårsåldern började detta religiösa trötsmotiv, som här i det
första kapitlet närmare utvecklades, a t t sysselsätta Jacobsen, och
det kunde följas från de tidiga dagboksanteckningarna över Gurresange med Valdemars vilda hotelser mot himlen, Udlœndinge med
den behärskade bitterheten fram till Mogens, där ånyo de lidelse­
fulla bönerna följda a v förtvivlan och religiös upprorskänsla före­
kommer.
I den föregående framställningen har också understrukits den
roll, som diskussionen om bönen och undret intog i debatten
mellan teologerna och naturvetenskapsmännen under 1870-talets
åsiktsbrytningar i Danmark. 1 Under polemiken med Steen 1876
hade Monrad dröjt särskilt vid denna punkt, och han hade till
yttermera visso närmare utvecklat resonemanget i en liten skrift
Fra Bonnens Verden samma år. Monrad uppfattar främst bönen
såsom kunskap om och kontakt med Gud och fäster sig vid den
uppbyggelse och andakt den ger. H a n medger dock, a t t en viktig
del av bönens innehåll består a v »Hjertets Attraaer og Begj gerin­
ger».2 H a n förklarar emellertid detta med a t t »0nsket om Salighed
er Bonnens guddommelige, 0nsket om Lyksalighed, dens menneskelige Natur» (a. a. 122). Den betydelsefulla skillnaden mellan den
religiöses ödmjukhetskänsla och fritänkarens absoluta krav p å
den Allsmäktige, framträder i Monrads ord: »Der er kun een Bon,
paa hvis Opfyldelse vi kunne vsere sikre
Det er Fadervor;
men i denne Bon staaer da ogsaa: 'Skee din Villie som i Himlen,
saa og paa Jorden.' Disse Ord tage alle vore Begjgeringer fangne
under Lydighed mod Gud.» (A. a. 167.) Boken är uppenbarligen
tänkt som en replik till »den frie Tankes» män och i synnerhet till
H a n säger också: »Das Gebet ist die S e l b s t t h e i l u n g des Menschen in
z w e i Wesen — ein Dialog des Menschen mit sich selbst, mit seinem Herzen.»
(A. a. 160.)
1
Om undret säger Feuerbach: » G l a u b e ist W u n d e r g l a u b e , G l a u b e
und W u n d e r a b s o l u t u n z e r t r e n n l i c h . Was o b j e c t i v das
Wunder, oder die Wundermacht, das ist s u b j e c t i v der Glaube — das Wunder
ist das äussere Gesicht des Glaubens, der Glaube die innere Seele des Wunders.
— der G l a u b e das W u n d e r d e s G e i s t e s , das Wunder des Gemüths, das sich i m äussern Wunder nur vergegenständlicht.» (A. a. 163 f.)
2
D . G. Monrad, Fra Bonnens Verden, 3. Opl., 1876, 120.
»yngre Msend, der i Tillid til Darwins Abekatte ere rykkede saa
langt frem i Oplysning, a t de fornegte Guds Tilvserelse» (a. a.
16). I inledningen till den lilla skriften framhåller Monrad dess­
utom: »Mod denne Opfattelse, a t vi i Bonnen kunne komme til
Kundskab om Gud, indvende n u de, der hylde den frie Tanke, a t
al Religion er enten Bedrag eller Selvbedrag, og a t det Samme
selvfolgelig gjselder om Alt, hvad der horer til B0nnens Verden.
Alle dens saa kaldte Erfaringer ere Gj0glespil af Fantasien, der er
opildnet af den religiose Folelse.» (A. a. 8.) Tydligen har Feuerbach och Strauss 1 levererat material till Monrads karakteristik
a v »den frie Tankes» argumentering.
När Jacobsen vid läsningen av A. C. Larsens Breve til en
Landsbyprœst förvånar sig över uppfattningen a v bönen, som
han anser »maerkelig naar den skal vaere fritaenkersk»,2 ä r det
emedan Larsen i denna fråga mera närmade sig den teologiska
ståndpunkten ä n sina vänner fritänkarnas. Larsen framhåller
visserligen, a t t man med bönen icke kan framkalla underverk,
men menar, a t t man å andra sidan kan bli bönhörd, om önsk­
ningarna håller sig inom det rimligas och naturligas gränser och
anspråken p å Guds allmakt icke kolliderar med naturlagarna.
Som exempel gör han ett tankeexperiment. Vid en persons döds­
bädd befinner sig t v å personer. Den ene, som är en anhörig till
den sjuke, hoppas och ber så länge det finns liv; läkaren, som ä r
bättre underrättad om verkliga tillståndet, inser det oundvikliga
och resignerar. Larsen påstår nu, a t t hade den förste vetat lika
bra som läkaren, a t t det icke fanns något hopp, skulle också h a n
h a resignerat. 3 H ä r är det Jacobsens psykologi skiljer sig defini­
ti vt från Larsens och Monrads. H a n anser a t t resignationen ä r
en dyrköpt vara och a t t det är känsloinställningen i det ena och
andra fallet, som är olikartad. Barnet Niels Lyhne bekänner
också för Gud: »Aa, jeg kan ikke sige: din Vilje ske» (s. 55), och
1
D . Fr. Strauss, Der alte und der neue Glaube, 2. Aufl., 1872, 111 ff. Där hän­
visas också till den linje från Kant och Schleiermacher, till vilken vänsterhegelianerna anknöt ifråga o m uppfattningen a v bönen. Jfr också Brandes' referat
i NdaMdsJcr. IV, 498.
2
Jfr ovan s. 158 f.
8
A. a. 70 f.
den mogne mannen har e j resignerat ens d å han pressas till
erkännandet, a t t Guds var makten, »hans alene» (s. 286).1
H u r vanligt det var, a t t den manifestation av den religiösa käns­
lan, som tager sig uttryck i bönen, utsattes för ateisternas angrepp,
framgår a v a t t t v å mindre bidrag i Det 19. Aarh. för 1877 berörde
samma problem som A. C. Larsens Breve, ehuru från motsatt stånd­
punkt. E n artikel av den tyske forskaren H . Steinthal, Om Religions­
filosofi., sätter frågan p å sin spets. H a n föreställer sig t v å mödrar i
samma hus, var och en vid sitt barns dödsbädd. Den ena är så »natu­
ralistiskt» uppfostrad, a t t hon icke känner till någon religion, där­
för arbetar hon outtröttligt utan tanke p å böner med barnets
vård, den andra ligger endast p å knä och ber. H a n uppställer
d å spörsmålet, vem som är mest värd a t t hjälpa och menar, a t t
i båda fallen kommer undret a t t utebli. Därpå utropar han: »Tag
Eder i Agt, I Troende, a t Atheisterne ikke sige: vi endelige Vsesener ere dog en bedre Gud end det uendelige Vsesen.»2 I samma
häfte av tidskriften kunde man också läsa Zolas novell, Katolske
Prœster. Denna ger en f r än t tendentiös skildring av e t t litet
barns död i krampanfall på grund a v försummad läkarvård och
religiös vidskepelse. Enligt prästens mening straffas barnet för
sina egna och moderns synder med sjukdomen, och under det han
läser böner, som skall rädda flickan, dör hon i den förtvivlade
moderns åsyn. Zola hade också 1878 i den a v Jacobsen lästa
romanen Une page d'amour ingående behandlat en scen, där e t t
litet barn ligger i svåra krampanfall och modern befinner sig i
1
Man kan här jämföra en skildring hos Pontoppidan, som i romanen Det forjœttede Land vid en scen, som mycket liknar barnets död i Niels Lyhne\ ger en
inblick i den djupt religiösa, den ödmjukt fromma människans sätt att reagera.
När prästen Emanuel ser sitt barn vrida sig i krampsmärtor, tycker han sig ett
ögonblick ställd inför en avgrund a v tomhet liksom Niels, och han utstöter
»halvhojt, og som i Vildelse: »Gud! . . . min Gud!. . . Hvor er du?» När sedan
alla böner till Gud o m hjälp visar sig maktlösa och Emanuel inser, att han
har förlorat sitt barn, är det dock ej i hat och uppror utan i resignation,
som han böjer sig med orden: »Herren gav, Herren tog, Herrens N a v n vsere
lovet!» H . Pontoppidan, Det forjœttede Land, 5. Udg. 1918, 257 ff. Den
yttre likheten i motivet hos de båda författarna har iakttagits a v V. Andersen i
Henrik Pontoppidan, 1917, 60.
2
A. a. 1877, 389 f.
en oerhörd ångest. H ä r är dock motivet fritt från all tendens
och det religiösa spörsmålet berörs icke. Det är till läkarens för­
måga och ej till något metafysiskt väsen modern ställer alla sina
förhoppningar. 1 Framställningar som dessa kan emellertid för
Jacobsen ha aktualiserat hans ungdomsroman Udlcendinge, där
han redan en gång behandlat motivet med det lilla barnets svåra
smärtor.
E n med Jacobsen samtida författare, Kristian Elster, har i
romanen Farlige Folk (1881) samma scen med det sjuka barnet,
och Elster låter liksom Jacobsen sin huvudperson K n u t Holt
reagera våldsamt mot Guds grymhet. Holt kallar Gud »en Vildmandsgud» och beskyller honom för a t t skapa »Millioner og ätter
Millioner ulykkelige Vaesner, om hvem han paa Forhaand ved, a t
de vil lide al optsenkelig N0d i denne Verden og hjemfalde den evige
Fordommelse i den anden».2 Det bör bl. a. vara dessa yttranden,
som Josef Nilsson i sin avhandling om Kristian Elster syftar på,
d å han framhåller, a t t för K n u t Holt liksom för Niels Lyhne
teodicéproblemet blir e t t »väsentligt och avgörande problem»,
och han gör i sammanhanget den riktiga anmärkningen, a t t
Jacobsens roman handlar om fritänkarens förhållande till Gud. 3
Jacobsen talar om den Gud, som »holder Jorderig i Angst ved
Pr0velser og Tugt, som sender Nod og Sygdom, Lidelse og D0d,
som vil, a t alle Knae skal boje sig med Skjaelven» (s. 286), och
liksom de nyss nämnda samtida författarna väljer han ett litet
oskyldigt barns plågor för a t t illustrera, hur det orättmätiga i det
mänskliga lidandet snarare vittnar om en grym ä n om en allvis
försyn. För Jacobsen blir dock icke huvudsaken det ondas pro­
blem, allmänt taget, utan vad han närmast fäster sig vid är den
personliga uppgörelsen med Gud. Vad han vill visa är de krav,
som ställs på den unga människan, då hon finner himlen döv inför
både böner och anklagelser och p å egen hand måste bära det öde,
som beskärs henne. För Elster blir emellertid det direkta guds­
förhållandet och den psykologiska inverkan av föreställningen om
1
E. Zola, Les œuvres complètes, IX, 1928, 10—17. Jfr brev till E. Brandes
18/11 1878, Breweksl. II, 319.
2
K. Elster, Farlige Folk, 1881, 93.
3
Josef Nilsson, Kristian Elster 1841—1881, 1942, 218 f.
Gud som grym och orättfärdig, och samtidigt som obefintlig,
endast e t t bimotiv. Det kommer klarast till uttryck i bokens
slut (s. 280 f.), medan hjältens förhållande till samhället och i syn­
nerhet till den kvinna han älskar, står i förgrunden. Även beträf­
fande den erotiska konflikten i Farlige Folk vill Nilsson se en
parallell till Niels Lyhne. »De i dåtidens liv helt visst vanliga
konflikter, som åtföljde mötet mellan en troende kvinna och en
f r å n religionen frigjord man, behandlas likaledes i både K r . Elsters och J . P . Jacobsens romaner», framhåller han (s. 219).
E t t traditionellt motiv i de samtida nordiska ateistromanerna,
t . ex. Garborgs Ein Fritenkjar (1878)1 och Gjellerups »Det unge
Danmark» (1879), var just de prövningar fritänkarna måste genom­
gå för a t t övervinna samhällets intolerans och kvinnornas svårig­
het a t t förstå deras radikala åsikter. Det förefaller mig emeller­
tid mindre träffande att, som Nilsson gör, just välja Niels Lyhne
som parallell till Elster i detta avseende. I Niels Lyhne ligger
saken annorlunda till. Nilsson måste åsyfta förhållandet mellan
Niels och Gerda, som då hon skall dö, längtar efter en präst och icke
vågar stå inför Gud utan a t t h a f å t t välsignelsen. Förhållandet
mellan Niels och Gerda har dock ej störts a v några åsiktsdivergenser. Långt ifrån a t t vilja omvända Niels eller a t t känna sig
bortskrämd a v hans till a t t börja med främmande livsåskådning,
drivs Gerda i stället a v sin kärlek till honom a t t p å alla sätt för­
söka anamma och förstå hans inställning, och i sin iver a t t riktigt
stå p å hans sida, går hon betydligt längre ä n han och uppträder
snarast med en fanatism, som Niels själv är fri ifrån. Någon kon­
flikt uppstår icke ens vid hennes återfall inför döden. Helt för­
stående inför hennes barnsliga fromhetsbehov går Niels henne
till mötes och föreslår själv a t t hämta prästen, vilken inom pa­
rentes sagt icke är framställd som intoleransens eller hyckleriets
representant, något som de övriga fritänkarromanerna, även
Farlige Folk, gett exempel på. A t t Niels sedan, då Gerda
håller p å a t t dö, känner det, som om hon övergav honom
för sin längtan mot Gud, är en psykologisk iakttagelse a v betyd­
ligt större d j u p och originalitet än de övrigas uppfattning a v
motsättningen mellan fritänkaren och den religiösa kvinnan.
1
Först tryckt i tidningen Fedraheimen.
Medan Jacobsen i analysen av de psykologiska orsakerna till
Niels Lyhnes inre splittring mellan tro och förnekelse visade en
beundransvärd styrka och stod fullständigt självständig gentemot
d e övriga genombrottsmännen, anslöt han sig mera direkt till
den aktuella åsiktsdebatten i den teoretiska utläggning av ateis­
men, som boken innehöll. Schandorph och Gjellerup hade t . ex.
låtit tendensen framträda genom dialogen eller som öppen för­
kunnelse och därvid haft som viktig förebild Paul Heyses i radi­
kala kretsar högt beundrade roman Kinder der Welt (1873), vilken
i en tillspetsad men underhållande och förnämlig form behandlade
kampen mellan ortodoxien och den fria tanken. 1 Jacobsen, som
däremot hade h a f t för avsikt a t t endast befatta sig med ateismen
i den mån det var nödvändigt för förståelsen av människorna,
hade redan p å e t t tidigt stadium av arbetet med Niels Lyhne oroat
sig för a t t boken skulle komma a t t innehålla en del »deklamation»,
något som den icke helt kan frikännas ifrån. Den religionshistoriska översikt Niels Lyhne gör för sin hustru Gerda är e t t
exempel p å detta. Med r ä t t a menar sig Georg Christensen i
denna översikt se e t t inflytande från Feuerbach (a. a. 16). H ä r
förekommer p å n y t t den för Jacobsen genomgående tankegången
om gudstron som dröm och verklighetsflykt. Om Niels Lyhnes
undervisning heter det: »Han lserte hende saa videre, hvordan a t
Troen paa en personlig Gud, der leder Alting til det Bedste og i
e t andet Liv straffer og belonner, hvordan det var en Flugt bort
f r a den barske Virkelighed, e t afmaegtigt Fors0g paa a t tage
Braaden bort af Tilvaerelsens tr0stel0se Vilkaarlighed» (s. 276).
Niels framhåller också för Gerda, a t t ateismen kunde vara tung
och krävande i sorgens timmar, »i Sammenligning med hin lyse,
lykkelige Dr0m om en himmelsk Fader, som styrer og regerer»
1
Brandes' entusiastiska essay o m Paul Heyse stod i Det 19. Aarh:s första och
andra nummer. A. a. 1874—75, 1—26, 107—131.
A v Jacobsens anteckningsbok med rubrik »Lecture» framgår, att han i febr.
1874 läst Paul Heyses noveller, andra bandet, i dansk översättning, dock icke något
om romanen. Jacobsen hade emellertid sammanträffat med Brandes i München,
aug. 1873, just då denne som livligast umgicks med den avgudade Heyse, möjligen
också själv blivit bekant med Heyse, varför det är sannolikt, a t t hans intresse
för denne kraftigt stimulerats. Jfr brev från Brandes till Brochner, 18/8 1873,
Breweksl. I, 194.
(s. 277). Liksom filosofen Edwin i Kinder der Welt med feuerbachska argument utvecklar för en troende kvinna, hur män­
niskan a v e t t tankeväsen skapar sig en »Gottmensch» eller »Menschengott» och utrustar honom med attributen »Allmacht, All­
wissenschaft, Allgegenwart»,1 framhävde Niels för Gerda, »hvilken
K r a f t og Selvstsendighed det vilde give Menneskeslaegten, naar
den i Troen paa sig selv S 0 g t e a t leve sit Liv i Samklang med
det, den Enkelte i sine bedste 0jeblikke satte h0jest af det, der
boede i ham, i Stedet for a t lsegge det udenfor sig selv i en kontrollerende Guddom» (s. 277). Ännu direktare framföres emellertid
detta antropomorfa gudsbegrepp a v Niels i det s. k. julkapitlet:
»Den uhyre Kjserlighedsstrom, der n u stiger op mod den Gud,
der troes, naar Himlen er tom, d a vil den b0je sig hen over Jor­
den, med elskende Gang imod alle de skj0nne, menneskelige Egenskaber og Evner, som vi har potenseret og smykket Guddommen
med, for a t gj0re den vor Kjserlighed vaerd. Godhed, Retfserdighed, Visdom, hvem kan nsevne dem alle?»2
I Niels Lyhnes religionshistoriska översikt ingår också det parti,
där Niels förklarar för Gerda, »hvordan a t alle Guder var Menneskevserk og kunde, som Alt hvad der er af Mennesker, ikke
bestaa til evige Tider, men maatte forfalde, Gudeslaegt for Gudeslsegt, fordi Menneskeheden evindeligt udvikles og forandres og
stadigt vokser om sine Idealer» (s. 275 f.). Tanken a t t gudar ä r
människoverk varieras här åter, men det sätt varpå Jacobsen n u
utför den och tillämpar utvecklingsläran p å religionshistorien
synes vara influerat a v Buckle. Redan under sin första ateistiska
period, våren 1867, hade Jacobsen i sina Epistler om et Religionsståndpunkt (III, 4 f.) framfört liknande tankar. H a n uttalar där,
a t t han anser kristendomen för en mytologi likaväl som grekernas
och nordbornas och förutspår, a t t det skall komma a t t gå med
den som det gick med Nordens och Söderns: »den vil eengang ikke
mere passe til sin Tid, en n y Guddomsanskuelse vil trsenge den
tilside for maaske ätter selv a t give Pläds for en endnu fuldkom1
P . Heyse, Kinder der Welt, 4. Aufl. I, 1874, 300.
S. 166. Jfr Feuerbach, a. a. 304: »Alle Prädicate, alle Bestimmungen des
göttlichen Wesens sind grundmenschliche
Damit entsteht für die Reflexion
der Begriff der sogenannten A n t h r o p o m o r p h i s m e n.»
2
nere. Og det er jo rimeligt at det gaaer saaledes, 'thi det Samme
er ikke sandt for enhver Tid og ethvert Individ'.» Varifrån Jacobsen vid denna tid hade sin relativistiska syn är icke klart, men
han var med säkerhet bekant med Buckle, då han i Niels Lyhne
anknyter till dessa ungdomsreflexioner och fullföljer dem: »FraGud
til Gud var Menneskeheden gaaet fremad, og derfor kunde Kristus
pege udover sig selv mod et endnu hoj ere Gudsideal, ved
hine mystiske Ord om den Synd, der ikke kan tilgives, Synden
imod den hellige Aand» (s. 276). I samma häfte i NdaMdskr.,
där en av Jacobsens Darwinartiklar stod, recenserade hans vän
Vilhelm Möller Stuart Mills On liberty. Recensionen baserade
sig emellertid till största delen på en essä om denna bok av Buckle.
H a r Jacobsen icke själv läst History of civilization in England, har
han genom denna artikel f å t t veta Buckles grundtanke om det
relativa i religionernas sanningar. Moller slutar med följande citat
av Buckle:
»Det e r slet i k k e umuligt, a t alle n u existerende positive o g skrevne R el i ­
gioner en gang i F r e m t i d e n ville d o e o g folges af m e r e fuldkomne. V e r d e n
h a r s e e t d e m opstaa: A l t h v a d der e r vsesenligt for Menneskeaanden m a a
overleve Tidens Omskiftelser o g Anfald; m e n Troeslaerdomme, s o m Menneskeslsegten eengang h a r k u n n e t undvsere, k u n n e i k k e vsere vaesenlige f o r
den.
E n h v e r Tro, s o m h a r b e s t a a e t i l a n g T i d o g spillet e n s t o r
R ol l e, indeholder m e g e n Sandhed, eliers k u n d e d e n i k k e s a a laenge h a v e
bevaret s i n M a g t o v e r Menneskeaanden. M e n a t a n t a g e , a t e n eller a n d e n
T r o indeholder d e n h e l e Sandhed, e r d e t S a m m e s o m a t antage, a t saasnart
d e n n e T r o er b l e v e t u d t a l t , er Aabenbarelsens Graendser n a a e d e o g d e n s
Kraefter u d t o m t e . D e r er I n t e t , der berettiger o s t i l e n s a a d a n Slutning.
T v e r t i m o d udviser Menneskeslsegtens Historie, naar m a n sammenligner
lange Perioder af den, e n m e g e t langsom Fremadskriden h o s d e efter hina n d e n folgende Religioner, s a a a t v i , naar v i s l u t t e f r a d e t Förbigångne, h a r .
R e t t i l a t haabe, a t Fremskridtet skal v e d b l i v e o g a t senere Religioner skulle
overgaae vore.» 1
Icke heller Jacobsen hade förlorat tron p å a t t det väsentliga
i religionen kunde tänkas fortleva, såsom framgår av hans an­
1
A. a. V, 1873, 43, 47 f. Jfr H . T. Buckle, Miscellaneous and posthumous
works I , 1885, 123, 129.
Tidigare hade NdaMdskr. haft en annan artikel o m Buckle, E n Historiegrands ker i vore Dage, a v cand. theol. P . Sveistrup. A. a. III, 257—76.
märkning om de »mystiska» ord om den synd, som icke kan för­
låtas, synden emot den helige ande. I den dagbok Jacobsen
förde i Montreux vintern 1877 gjorde han följande anteckning,
som visar, a t t han flera år innan kapitlet författades hade
t ä n k t sig, a t t denna reflexion skulle ingå i boken.
»Replik i N i e l s L y h n e .
Ch. skal h a v e s a g t a t S y n d i m o d d e n hellige A a n d i k k e k a n tilgives.
D . v . s . d e n s o m troer s i g G u d s S o n har e n he m m el i g Fornemmelse af a t
h v e r k e n J e h o v a s o m Joderne h a v e d a n n e t eller h a n s e l v , s o m h a n s e l v h a r
d a n n e t , er d e egenlig v i g t i g e Guder. Spir. sanct. er Guddommens egenlige
inderste Formkjaerne. H a n o g Fa de r e n er m e r e menneskelige Afstraalinger eller Yderskaller.» 1
*
Niels Lyhnes egenskap a v inlägg i 1870-talets idédebatt fram­
träder särskilt tydligt i det kapitel, där Niels på julaftonen med
sin vän, läkaren Hjerrild, diskuterar den moderna livsåskådningen
och dess möjlighet a t t ersätta den nedärvda positiva religionen.
Ungefär samtidigt med a t t Jacobsen författade julkapitlet, sände
han Edvard Brandes e t t brev, där han gjorde följande antyd­
ningar:
»Naar j e g skulde skriv e Överskrift o v e r d e tre-fire sidste A a r af m i t L i v
s o m k u n v i l d e d a n n e e t m e g e t kort K a p i t e l i m i n e Memoirer, v i l d e j e g
vselge e n t e n 'Mellem Slagene' eller ogsaa o g d e t tror j e g v a r m e r e passende:
'Medens d e kjaempe'. — F o r h v a d har i k k e alle Mennesker l e v e t m e d e n s
j e g h a r ligget m e d lukkede 0 j n e o g s e e t m i g o m . M e n alligevel! ( D u k u n d e
d a begribe der m a a t t e k o m m e e n Arsis efter d e n n e Thesis). J e g tror j e g
h a r v u n d e t v e d a t s o v e . D u skal s e d e t gaaer m i g s o m Syvsoverne, j e g
k o m m e r lige s a a u n g u d af Klippehulen s o m j e g var, d a j e g g i k derind.
H v i s j e g d a i k k e er b l e v e t y n g r e endnu, o g U n g d o m d e t er d e t d e t k o m m e r
a n p a a . J e g glaeder m i g t i l a t s e m i g s e l v trsede o p u n g , begejstret, troende
p a a Verdensforbedring o g Menneskehed, l e t draperet o g utydeliggjort m e d
e t blaanende Slor af S o v n o g M qvianimitet. »2
1
Meddelat i faks. a v T. Vogel-Jorgensen, Berl. Tidendes Sondagsnr. 26/10
1924.
2
28/4 1880, Breweksl. I I , 352. Jfr Jacobsens kronologiska tabell för romanen,
I I , Indi. X . Medens de kjcempe, berättelser a v Carit Etlar, Mellem Slagene, Björn­
sons bekanta drama.
Det är givetvis Jacobsens mening a t t med dessa skämtsamt
självironiska ord ge Edvard Brandes det intrycket, a t t han själv,
»ung, begejstret, troende paa Verdensforbedring og Menneskehed»
i julkapitlet uppträder som den kulturoptimistiske, tveklöse och
glödande fritänkaren Niels. I själva verket talar han också med
Hjerrilds tunga, men i denna förklädnad som gammal, tillnyktrad
och illusionsfri. Dialogen mellan Hjerrild och Niels ger emellertid
e t t märkligt eko a v stämningarna kring genombrottsmännens
kampanj för a t t i Danmark utbreda de positivistiska idéerna och
utvecklingsläran, alltifrån striden kring Brandes' första föreläs­
ningar och Jacobsens presentation av darwinismen fram till den
kaalundska versfejden.
Hjerrild, som kommer från kretsar, där man i religiöst hänse­
ende var »mer end rationalistisk, mindre end atheistisk» (s. 159),
ä r själv fritänkare, ehuru tolerantare och mer allmänt skeptisk
ä n den ungdomligt entusiastiske Niels.1 Efter a t t tillfälligtvis h a
träffats på en restaurant på själva julaftonen, vandrar de tillsam­
mans p å de ensliga gatorna, medan julpsalmerna tränger u t genom
öppnade fönster. Talet faller d å p å kristendomen. Ämnet låg
liksom i luften, anmärker Jacobsen. Hjerrild säger plötsligt:
»tag Dem i Agt, H r . Lyhne. Kristendommen har Magten. Det
er dumt a t lsegge sig u d med den regerende Sandhed ved a t agitere for Kronprins-Sandheden.» (S. 161 f.) D å Niels invänder, a t t
han inte kan behandla sig själv som man gör med en »Lirekasse», t a
u t e t t stycke och börja spela p å e t t mera populärt, svarar Hjer­
rild, a t t han kan säga: »det Stykke spiller v i ikke» (s. 162). H a n
varnar Niels för det demoraliserande i a t t tillhöra den förlorande
minoriteten. 2 Niels skulle f å uppleva, a t t det han i sin själs innersta
1
Om den radikale läkaren i den samtida litteraturen skriver Brandes (Ibseness. S. S. III, 302): »Den dygtige Lsege har overhovedet den smukke Rolle i moderne
Poesi, han er ojensynligt Tidens Helt. Aarsagen er vel, at han kan bruges som
Personliggorelse af Tidens Idealer, de strengt moderne, som er: teoretisk Videnskabeligheden, der forholder sig til Modssetningen Sandt og Falsk, praktisk Huma­
niteten, der forholder sig til Modssetningen Lykkelig og Lidende.»
2
Hans Larsson har i sin uppsats, E t t Julkapitel ur Niels Lyhne, Själarnas en­
samhet, gjort det slående påpekandet, att »Hjerrild är religiöst radikal och
politiskt konservativ, så han tvingas att se bort ifrån förhållandet höger och
vänster och se p å förhållandet majoritet och minoritet i allmänhet». Litteratur intryck, 1926, 45.
betraktade som sanningen och rätten överhöljdes med hån. Skulle
han ändå ha styrka a t t hålla sig upprätt och lyssna efter de svaga
ljud, som kunde varsla om en förändring i tiden? Hjerrild utmå­
lar också för Niels, vilka krav som skulle ställas på en sådan
mans liv: »Ikke a t kunne tale, uden a t Hujen og Haan fraader
op i hans Tales Spor. A t faa alle sine Ord forvraengede, besudlede,
vredne af Led og Lave, vredne til snedige Snarer, kastet hen for
sine F0dder, og saa, inden han vel har faaet dem sänket op af
Skarnet og redet dem u d fra hinanden igjen, saa pludselig a t
finde Alverden d0v. Og saa begynde paany paa et andet Punkt
med samme Resultat, ätter og ätter. Og saa maaske det smerteligste af Alt, a t se sig miskjendt og foragtet af aedle Maend og
Kvinder, som han, trods den forskj eilige Overbe visning, ser op til
med Beundring og iErefrygt.» (S. 164.) Jacobsen åsyftar här den
känsla, som besjälade såväl de danska genombrottsmännen själva
som deras europeiska föregångare, a t t de var bärare av en miss­
känd livsåskådning och en orättvist svartmålad moral. Man be­
höver endast erinra sig det motstånd, som hade mött brandesianerna, och de beskyllningar för materialism och samhällsupp­
lösande tendenser de hade utsatts för i Fcedrélandets spalter.
E t t par speciella omständigheter kan här vara värda a t t nämnas.
I en artikel om Renan, som Brandes hade publicerat i NdaMdskr.
i slutet av 1871, hade han citerat dennes yttrande om de lidanden,
vilka måste utstås av den, som står utanför det kristna sam­
fundet. »Den vserste af de Kvaler, ved hvilke det Menneske, som
naaer til et Liv i Reflexionen, udsoner sin exceptionelle Stilling,
er den: a t see sig udelukket af den store religi0se Familie, der indbefatter Jordens bedste Sjaele, og a t betsenke, hvorledes de Vaesener, med hvilke han helst vilde leve i aandelig Förening, n0dvendigviis maa betragte ham som et fordservet Menneske. Man
maa vsere meget sikker paa sig sel v for ikke a t rystes, naar Kvinderne og B0rnene folde deres Haender og sige til En: 'O tro, som vi!'»
(A. a. I I I , 1872, 144 f.) Artikeln invecklade Brandes i ett menings­
utbyte med Monrad, vilken uppfattade Renans uttalande som ett er­
kännande a v dennes andliga isolering. Mot detta protesterade emel­
lertid Brandes utan a t t ange närmare grunder. 1 Däremot fram­
1
Jfr Hauge, a. a. 257.
höll han ungefär samtidigt i Förklaring og Forsvar, a t t Stuart
Mill i inledningen till On liberty krävde aktning och tolerans för
en äkta övertygelse, vare sig det gällde fritänkaren eller den tro­
ende, och Brandes underströk kraftigt, a t t i »et Samfund, hvor
saa mange ydre Goder knytte sig til Bekjendelsen af positiv Re­
ligion, isser i en enkelt besternt Confession, vil Ingen let blive
Fritsenker af anden Grund end af Sandhedskj serlighed, det vil
sige af en rent moralsk Aarsag» (a. a. 47). I samband med pole­
miken om Renan hade Brandes också gett uttryck å t sitt förakt
för de meningsfränder, som icke vågade stå för sina åsikter i det
offentliga livet, nämligen de som Jacobsen vid ett senare tillfälle
nedsättande kallade »Stuefritsenkere».1 Dessa hade låtit sig skräm­
mas a v a t t man ansåg dem vara radikalare ä n de var och därför
börjat spela e t t populärare stycke ä n ateismen. Enligt Jacobsen måste dock en oppositionsman räkna med a t t f å sina syften
missförstådda. »Hvad i Alverden gj0r det a t man ugleseer mig
fordi man troer jeg anser Gud for m0rkegr0n, medens jeg i Virkeligheden mener a t han er ganske ganske lysegr0n», var hans
kommentar vid Brandes' »Adressesag».2 »En Opposition s k a l
ikke vente a t blive angrebet for det, den virkelig er og vil, men
for det, Magten v i l t r o , den er og agter», förklarar Hjerrild,
och han frågar Niels, om denne tror det vara möjligt för fri­
tänkaren a t t föra en så ojämn kamp u t a n fanatism. »Og hvor
i al Verden skal han blive fanatisk for noget Negativt? Fana­
tisk for den Idé, a t der i n g e n Gud er til!» (S. 164 f.) Därpå
har Niels icke något svar, men då de som ackompanjemang
till Hjerrilds pessimistiska betraktelser hör tonerna av en jul­
psalm, utbrister Niels: »Der er ingen Gud, og Mennesket er
hans Profet!» (S. 165.) D å Jacobsen låter Niels Lyhne »bittert,
men ogsaa bedr0vet» taga denna maxim i sin mun, återgäldar han
efter många år så gott som ordagrant det hånfulla uttryck, vilket
Rudolph Schmidt en gång hade lanserat. 3 Dennes hätska angrepp
på »den frie Tankes» män vid tiden för polemiken kring Emigrant­
litteraturen hade ju Jacobsen vid det tillfället drivit med i sin paro­
1
2
3
Ovan s. 100, 156 f.
Ovan s. 157.
Ovan s. 99.
di Om BrandesdyrJcelsen og dens Anhœngere.1 Senast hade epitetet
»Fremtidsprofeter» klistrats p å de unga i en polemisk dikt av
Kaalund, något som gjort e t t visst intryck och uppkallat Georg
Brandes till försvar. 2 Underligt var det därför icke, a t t Brandes,
d å han återfann uttrycket i Niels Lyhne, kände sig irriterad och
p å denna enstaka punkt fann Jacobsen »triviel», som han skrev
till brodern. 3 Jacobsens mening måste dock h a varit a t t bryta
udden av hånet genom a t t acceptera den cyniska paradoxen.
Mot Niels' bittra säkerhet ställer Jacobsen Hjerrilds skepticism.
H a n betvivlar, a t t människorna skall komma a t t trivas det minsta
bättre p å jorden, därför a t t de blir mera upplysta och efter a t t
man berövat dem också den förhoppningen, a t t de i ett kommande
liv skall f å det bättre. »Atheismen er dog graendselos n0gtern,
og dens Maal er jo til syvende og sidst ikke andet end en desillusioneret Menneskehed», säger han, och med ord, som får en viss
tyngd i sin knapphet, tillägger han, a t t förlusten av den sista stora
illusionen knappast är någon vinning för mänskligheten. »Saa
er den bleven klogere; men rigere, lykkeligere? J e g ser det ikke.»
(S. 165 f.) Man erinrar sig här den versdialog, som i detta ämne
samma år utspelat sig mellan Schandorph och Kaalund i Nœr og
Fjern. I sina Brœndende Sporgsmaal undrar Kaalund, hur det är
f a t t med den nya livsmoralen:
E r v i naermere L y k k e n ? E r der mindre af Bedrag?
Gaaer d e t f r e m a d t i l Sejer m e d Fo l ken es Sag?
H a r v i afrystet Slsegtens Forbandelse?
Eller skranter v i ? — Lider v i af Dannelse? (Kryds. Kl. 35.)
Då Hjerrild kommer med sina tvivel, flammar emellertid Niels
Lyhne u p p för sin stora idé. H a n är fylld a v tro p å a t t världen
och jordelivet skall kunna reformeras, bara den rena gudlöshetens
idé blir allmän bland människorna: livet skall då förnyas och bli
ädlare, mera värt a t t leva för dess egen skull. Den dag, då männi­
skan fri kan jubla: »det finns ingen Gud», den yttersta dag, då
1
2
3
Ovan s. 100 f.
Ovan s. 162.
Breweksl. II, 82.
det som p å e t t trollslag skapas »en n y himmel och en n y jord»,1
då skall också människokärleken träda i stället för kärleken till
Gud.
Human och humanitet var tidens stora ord. Br0chner utger
1869 sin skrift Om det Religiose i dets Enhed med det Humane och
1871 publicerar han i NdaMdskr. sin stora artikel Det Kristelige
og det Humane. Hoffding utger 1876 sitt arbete Om Grundlaget
for den humane Ethik.2 Brandes hade i inledningsföreläsningen
till Emigrantlitteraturen skapat slagordet: den frie Tanke og den
frie Humanitet. Ahlström har framhållit, hur humanitetstanken,
hos Brandes liksom hos Br0chner a v vänsterhegelianskt ursprung,
hos den förre lätt kunde sammansmältas med engelsk utilism och
lyckomoral.3 P å samma sätt kunde Jacobsens naturvetenskap­
liga grunduppfattning 4 mycket väl förenas med intryck a v B ü c h ­
ners praktiskt sociala humanitetsreligion. Dennes humanitets­
känsla var betingad av en »universel Kjserlighed til Menneskeheden,
1
I en skoluppsats från jan. 1865 Paa Mythologiens Omraade skriver Jacobson:
»Asadyrkeren har en Alfader, et over Alt stillet Vsesen, — maaske den forste
men forvidskede [!] Forestilling o m en Urkraft — der skal skabe en ny Himmel
og en ny Jord.* D å dessa ord ytterligare t v å gånger förekommer i hans mytolo­
giska uppsatser, får man en stark känsla a v att de oemotståndligt förknippades
med ragnaröksföreställningen i hans fantasi. I De gamle Nordboers og Sydboers
Forestilling er om Livet efter Döden (dat. 8/65) heter det: »Men Ragnaroksdagen
oprinder, Asgaards Born og Aserne do, Himmelborgene styrte sammen, Jorden
henvejres; men Opstandelsesdagen folger. Op af det evige H a v dukker e n n y
Jord, en n y Sol spreder Lys fra den foryngede Himmel — — —» I upp­
satsen Bedommelse af Ewalds og Oehlenschlägers Behandlinger af Balder smy then (jfr
ovan s. 29) skriver han: »Gudernes Hjem synker i Grus, Muspelhjems Flammer
rase mod Alt forkrsenkeligt; men luttrede for Mennesket, fremstige Guderne i n y
Glands, en n y Himmel hvselver sig over en n y Jord.» Om guldåldersmotivet
se Paulus Svendsen, a. a. 46, 53 ff.
2
Hoffding hade i Herbert Spencers Filosofi, Det 19. Aarh. 1875, 114, framställt
Comte som en ivrig förespråkare för »Humanitetens Religion».
3
A. a. 178.
4
Jfr t . ex. Jacobsens Darwinuppsats Menneskeslœgtens Oprindelse, V, 123,
där han gör ett längre citat från Hackel, varav kan anföras: »Den simple Natur­
religion, der grunder sig paa den klare Viden om Naturen med dens uudtommelige
Skat af Aabenbaringer, vil for Fremtiden indvirke langt mere forœdlende paa
Menneskehedens Udvikling end de forskj eilige Folkeslags mangfoldige Religionssystemer
.»
til det Menneskelige som menneskeligt» och a v en varm an­
slutning till »Solidariteten i Menneskeslsegten». E n sådan livs­
åskådning, menar Br0chner, »minder den Enkelte om N0dvendigheden af, for a t l0se sin individuelle Opgave, a t arbeide
paa L0sningen af de sociale Opgaver».1 H a n vänder sig emot
den spiritualistiska livsåskådning, som »fornaegter Naturen» och
blott samlar individerna i arbetet för deras salighet, och han
framhäver nödvändigheten av a t t samverka för gemensamma
andliga mål här på jorden. Det är närmast en sådan humanitets­
religion Jacobsen låter Niels Lyhne förkunna. Det är här p å jorden
och gentemot våra medmänniskor vi har vår uppgift. »Begriber
De ikke, hvilken Adel det vil brede over Menneskeheden, naar den
frit kan leve sit Liv og d0 sin D0d, uden Frygt for Helved eller
Haab om Himmerig, men frygtende sig selv, og med Haab til sig
selv. Hvor vil Samvittigheden ikke vokse, og hvilken Fasthed
vil det ikke give, naar daadl0s Anger og Ydmyghed intet mer
kan sone, og ingen anden Tilgivelse er mulig, end a t gj0re godt
med Godt, det Onde, man forbr0d, med Ondt.» (S#. 166 f.) Detta
var blott med andra ord detsamma som Niels hade klargjort för
sin hustru. »Han viste hende, hvordan det maatte sl0ve Menneskenes Medlidenhed med de Ulykkelige og gj0re dem mindre rede
til a t saette alle Evner ind paa a t hjaelpe, naar de kunde berolige
sig med Tanken om, a t det, der ledes her i dette korte Jordliv, banede den Lidende Vej til en Evighed i Herlighed og Glaede.» (S. 276 f.)
Hjerrild låter sig dock icke övertygas ens a v Niels' inspirerade
framtidsvision. H a n undrar, var alla de starka personligheter
skall komma ifrån, som behövs för a t t bilda den ateistiska mänsk­
ligheten. Så småningom skall människorna uppfostras till a t t
kunna bära ateismen, menar Niels, även om det skall dröja gene­
rationer: »i hver Generation vil der altid vaere Enkelte, der aerligt
vil ksempe sig til et Liv paa den og en D0d i den, og de vil saa
i Tidernes L0b danne en Rsekke af aandelige Ahner, som Efter kommerne med Stolthed kan se tilbage paa, og vinde Styrke ved
a t betragte» (s. 167). D å Hjerrild kallar detta »den pietistiske
Atheisme», vill Niels ytterligare utlägga sin uppfattning, men
1
NdaMdskr. I I , 504. Artikeln stod i samma nr som Jacobsens egen uppsats
Menneskeracernes Skjonhedsbegreber.
avbryts nästan bryskt av den andre: »'Naturligvis!' sagde han,
'naturligvis; lad os endelig kun have een eneste Port, eet eneste
Naale0je for al Jorderigs Kameler!'» (S. 168.)
Dessa vägande ord, med vilka pessimismens representant till
slut avklipper diskussionen, vittnar om a t t det inträtt en stark
förskjutning i Jacobsens ställningstagande, sedan han i ungdoms­
åren entusiastiskt förklarade: »Hensynet til vore F0lelser maa vige
for Tilfredsstillelsen af h0iere aandelige Forn0denheder» (V, 86).
För a t t kunna bedöma den vacklan i värderingen av ateismen,
som Jacobsens framställning i julkapitlet innebär, är det nödvän­
digt a t t som jämförelse betrakta scenen vid Niels Lyhnes döds­
bädd. Hjerrild tycks överhuvudtaget endast vara en fantom,
som vid viktiga ögonblick i Niels' liv tillviskar honom sina tvivel.
Ensam av alla romanens bipersoner försvinner han e j u r Niels'
tillvaro, och både som läkare och vän bemödar han sig om a t t
mildra Niels' sista stunder, d å denne ligger sårad i kriget och
grubblar över sin ensamhet. D å Hjerrild tror, a t t Niels söker
kväva sitt behov av en Gud a t t »klage og bede imod» (s. 293),
tröstar han honom med orden: »lig ikke og pin Dem med Deres
Anskuelser, Folk, der skal d0, har ingen Anskuelser, og det er
ogsaa lige meget med dem, de har, Anskuelser er kun til a t leve
paa; i Livet gj0r de deres Nytte. K a n det hjaelpe e t eneste Menneske a t de1 d0r i een Anskuelse eller en anden?» (S. 291 f.) För
Hjerrild är alltså problemet alltjämt en fråga om hur man bäst
skall kunna hjälpa människorna a t t lindra deras lidanden, en
fråga om medlidande. D å han frågar Niels, om han önskar tala
1
Jfr C. J . Frederiksen, J . P . Jacobsens egne Rettelser i hans Lseseeksemplar
af Niels Lyhne, Danske Studier 1938, 166 ff. P å mycket goda grunder bevisas
där, att författaren a v en händelse fått i sin ägo Jacobsens eget korrekturexemplar
till den planerade 2. upplagan a v Niels Lyhne. Jacobsen hade i detta bl. a. gjort
den viktiga ändringen, att han i ovanstående citerade mening utbytt »at de do er»
o. s. v . mot »at De do er», vilket, som Frederiksen påpekar, ger den både grammatiskt och innehållsmässigt en klarare innebörd. Jag kan hålla med om att »ro­
manens perspektiv» därigenom blir något snävade, men däremot kan jag icke
finna, att det blir mera än en nyansskillnad i själva tankegången. Enligt Frede­
riksen skulle denna ändring betyda »en direkte Henvendelse fra Jacobsen t i l
Jacobsen selv, og v sere et Vue tilbage over hans Livsanskuelses XJdviklingsbane
og e n bitter Konstatering af, at han i Grunden ikke er kommet e t Hanefjed videre
end ved Begyndeisen», en tolkning, som jag finner lindrigt talat överdriven.
med en präst, handlar Hjerrild mot sin vän, som Niels handlat
mot Gerda, då hon låg för döden och liksom lyssnade till klock­
klangen från stora kyrkor. Gerda tillhörde de svaga, men
Jacobsen fäller ingen dom över henne för a t t hon icke vågade gå
in i det stora mörkret u t a n a t t försonas med sin barndoms Gud.
Niels Lyhne hade själv medgett, a t t »der er saa meget andet end
Hjernen i et Menneske, der skal overbevises, Blodet og Nerverne,
Haab og Lsengsler, j a om det saa er Dr0mmene, saa de ogsaa»
(s. 167). Denna Jacobsens veka förståelse för den stämningsupplevda kristendomen belyses också a v e t t yttrande Vilhelm Möller
fällde vid vännens död, då han ansåg, a t t dennes ateism framställts
i alltför skarp och onyanserad dager: »jeg vilde f. Ex. betvivle
a t J . P . var f u l d s t a e n d i g 'uden religi0s F 0 1 e 1 s e' : han
kunde, tror jeg, godt f 0 1 e religi0st, om han end ikke troede paa
en personlig Gud, Kristus, Sjaelens Ud0delighed og den Slags».1
Om också Jacobsen unnade människorna deras sista illusion,
en styrande och dömande Gud, krävde han a v den som kallade
sig fritänkare, a t t han höll stånd inför döden. Även Niels Lyhne
hade visat svaghet, d å han föll för bönens frestelse vid barnets
sjukdom. Inför sin egen död stod han dock fast. I detta avse­
ende skiljer sig Niels Lyhne från hjälten i Roger Martin du Gärds
romandrama Jeun Barois, där, som Holmberg påpekar, samma
problem behandlas nära trettio år senare.2 J e a n Barois, som
också h a f t e t t svaghetsmoment, står likväl i stort sett vid sin
övertygelse i livet, och han kämpar även praktiskt för den, men
han vågar ej möta döden. Niels Lyhne är stark nog a t t dö »den
vanskelige D0d» utan någon »tröstande tro p å frälsning». H a n
slutar sitt liv i samma illusionslöshet, som Jacobsen uttalar i e t t
brev till sin broder, vilken förlorat sin hustru: »Jeg har jo ingen
anden Tr0st a t byde end den alvorlige a t D0den er den store
Fred, den evige Tavshed, hvor der ingen Lidelser er mer, ingen
Sorger, Bekymringer eller Skuffelser, slet ingen Ting.»3 D å Niels
i yrseln talar om sin rustning och om a t t han vill dö stående,
antyder Jacobsen, a t t hans alter ego strävat efter e t t heroiskt
1
8
8
Brev till William Jacobsen 3/5 1885 i anledning a v Edvard Brandes' nekrolog.
O. Holmberg, Boger Martin du Gard, 1937, 12.
Dat. 9/9 1881.
liv och a t t han tillhörde dem, som ärligt kämpat för sin idé. Hjerrild fäller också en frikännande dom över honom: »Dersom jeg
var Gud
vilde jeg da langt heller gj0re den salig, der
ikke omvender sig paa det Sidste» (s. 292). Det är liksom svaret p å
den fråga Marie Grubbe förgäves ställde till Holberg (ovan s. 143).
I Hjerrilds ord anar man också Jacobsens tanke, a t t Niels icke —
som han själv ansåg — levat och dött alldeles förgäves, då han
lyckats väcka hos en annan något av aktning för en sak, för vil­
ken han kände sig h a kämpat som pionjär och som skulle leva
vidare efter honom.
F o r alle g o d e Tanker d e k a n slet i k k e d o
F o r e n d n u bedre Tanker er spired af deres F r o .
(IV, 133.)
Den pessimism ifråga om ateismens mission, vilken tycktes domi­
nera i julkapitlet, får icke sista ordet, men kvar står insikten om
a t t ateismen kräver den starka personligheten.
Den besvikelse över Niels Lyhne, som Georg Brandes öppet ger
uttryck å t i e t t brev till sin bror och som även kunde läsas mel­
lan raderna i hans recension, berodde icke minst p å idéinnehållet.
Brandes hade tydligen en känsla a v a t t entusiasmen för ateismen
hade dunstat bort hos författaren, under det a t t han skrev. »Han
gj0r for meget af det med den Gud, synes du ikke. P0belen optager det vist som Indr0mmelse af Vantroens utr0steüge Tilstand.
Dr. Hjerrild er intet blevet til.»1 Brandes, som samma
år förklarat för Bj0rnson, a t t han först och främst var på j a k t
efter apostlar, glödande apostlar för tankens frihet, 2 hade f å t t
erfara, a t t icke ens Jacobsen var fullt pålitlig. Brandes hade
också omedelbart förut irriterats av a t t en obetydlig författare, F r .
Elbert (pseudonym för Joak. Reinhard), hade gjort e t t karikerat
porträtt a v honom i sin roman lid og Aske, där religionsproblemet
diskuterades, närmast ur religiös synpunkt. 3 I brevet till brodern
1
Breweksl. I I , 81 f .
Breweksl. IV: 1, 123.
8
Breweksl. I I , 70 f., 82, 446. Som ovan nämnts (s. 193) trodde sig Brandes
h a blivit avbildad även i Niels Lyhne.
2
klagar Brandes vidare över a t t Jacobsen icke f å t t fantasteriet
och »Fors0get paa Ugudelighed» a t t gå ihop. I varje fall var
Brandes fullt p å det klara med Jacobsens intentioner, då han sedan
i recensionen framhåller om Niels, a t t han »er fantastisk i sin
kortvarige Barnereligi0sitet, som grunder i 0nsket, knuses med
0nsket og sent glimter frem paany med 0nsket». Likaså utveck­
lar Brandes, a t t det är »nyt og dybt», när Jacobsen skildrar hur
oändligt svårt det är a t t i ett »genomfantastiskt» samhälle »beere
Livet som det er og lade Livet forme sig om Livets egne Love».
I fortsättningen berör han Niels Lyhnes samtal med Hjerrild och
menar, a t t Jacobsen skildrat en a v de många förelöparna till den
segrande ateismen. 1
Underligt var det emellertid icke, a t t Jacobsen föredrog Vodskovs i varm ton hållna recension framför Brandes', då den förre
hade sett till hans allmänna syfte och förstått a t t uppskatta tole­
ransen och vidsyntheten i boken. H a n framhöll Jacobsens stora
företräden framför de övriga a v partiets medlemmar och place­
rade honom »mellem Flojmanden til venstre og Fl0jmanden tilh0jre, mellem Drachmann og Forfatteren til Jason». H a n under­
strök, a t t det var samtidens andliga kamp, som Jacobsen velat
skildra, och a t t Niels Lyhne var det mest lyckade försöket a t t
u t n y t t j a detta nya stoff. Vodskov uttryckte även sin glädje över
»engang a t se den religieuse Bevaegelse opfattet med en Kunstners
0 j e , med en lagttagers Ro; for a t skrive Scener som disse, kraeves
der ikke blot rig Erfaring og Digterfantasi, men ogsaa en stor, i
vor stridssyge, S0ndrede Tid tilvisse sjelden Aandsfrihed og omfattende Sympathi».2
3. Esteticism och Hamletnatur.
Hervert-Sperringdikten Drom har av Jacobsen själv satts i för­
bindelse med den tilltänkta ungdomsromanen Atheisten. Sam­
bandet mellan ateist- och fantastmotivet kvarstod i Niels Lyhne,
men orden i Dr0m: »Bliv, o bliv i dine Dr0mmes Verden, hig e j
1
2
Det moderne Ojennembruds Mcend, 186 ff.
Vodskov a. a. 196, 202. Jfr L. C. Nielsen a. a. I I , 414, 418.
mod Livets virkelige Faerd», står i strid med romanens idé. Det
antiromantiska mottot till Hervert-Sperringcykebci:
D e r h j selper ej D r o m m e saalidt s o m D i g t ,
E r F o n d e t e n d aldrig s a a stort o g rigt (IV, 1.)
anger däremot tonen även i Niels Lyhne. P å en av bokens första
sidor återfinner man tanken, a t t »selv de fagreste Dr0mme, selv de
dybeste Laengsler ikke lsegger en eneste Tomme til Menneskeaandens Vsekst» (s. 6).
Redan i Hervert Sperring var drömmotivet nära associerat med
det erotiska. Det som Herverts drömmar kretsar kring är erotisk
lycka och sinneslivets lust. I Jacobsens mogna diktning vävs
motivet ytterligare samman med illusionstanken. Det lyckobegär,
som yttrar sig i dröm och längtan, gäckas ständigt av den obevek­
liga verkligheten. Icke blott genom sin deterministiska livssyn
u t a n framför allt genom personliga lidanden hade den dödsmärkte
diktaren drivits allt närmare pessimismen. Jacobsens mest själv­
upplevda gestalter tillhör också alla »de Melankoliskes Compagnie».
Verklighetsproblemet, vilket sålunda återspeglas i hela Jacobsens
diktning, belyses i Niels Lyhne från olika sidor. Drömmeriet ä r i
denna antiromantiska bok något så genomgående, a t t den med
r ä t t a a v Herman Bang kunde kallas »Lsengslernes Bog».1
Så gott som alla de människor, vilka utövar inflytande på Niels
Lyhnes »éducation sentimentale», är romantiska drömmare. Med
sin hjältedyrkan, poetiserade erotik och otillfredsställda skönhets­
törst åskådliggör Niels' mor, Bartholine, en sentimental hyperidealism. Bland sina litterära anor räknar Bartholine Poul Mollers
»spiritualistiske» Adelaide, kallad »Min Kusine», i ett av småstyckena om »Kvindelighed». Denna svärmiska dam »skyede saa
meget som muligt al Behring med den prosaiske Virkelighed»,2
men Poul Mollers ironi mot verklighetsförfalskningen är liksom
Flauberts i Madame Bovary betydligt vassare ä n Jacobsens.
Bartholine är den konsekventa drömmerskan, men författaren kan
ändå ej neka henne sin sympati och sitt medlidande.
I Edele och Bigum har Jacobsen skapat t v å i alla avseenden
1
2
H . Bang, Kritiske Studier, Nationaltidende,
P. Moller, Skrifter i Udvalg I I , 77, 79.
10/4 1881.
olika drömmarnaturer, vilkas öden tillfälligt berör varandra.
Edele är till det yttre den bortskämda societetsskönheten, blaserad
och kylig, men samtidigt med stark sensuell charm. Hon upp­
träder så korrekt som möjligt, »inden for det straengeste Snerperies
Grsendser», men ändå ger hon intryck a v a t t i djupaste hemlighet
h a en kärleksaffär. Med orden, a t t man »troede paa en l i d under
Sneen, sporede en D u f t af Depravation i Uskyldigheden» (s. 33),
antyder Jacobsen dekadensdraget hos henne. Edele är en i den
nordiska litteraturen tidig representant för den kvinnliga dekadenstyp, vars karakteristiska drag Linder angett vara: erotisk
sterilitet, esteticism och överkultur (a. a. 348). I teckningen a v
Edelegestalten har Jacobsen emellertid tillämpat den psykologi
han i e t t tidigare citerat brev till Edvard Brandes så livligt för­
svarat. 1 Hon är i utpräglad grad en »complex» natur genom sin
blandning a v ytlighet och levnadsvisdom. Edele, som lider a v
Jacobsens egen sjukdom, lungtuberkulosen, och som direkt blir
e t t språkrör för honom, är betecknande nog bakom sin indifferenta
mask en drömmerska även hon.
Med porträttet av Bigum gör Jacobsen bokens mest helhjärtade
angrepp p å fantasteriet. Linder kallar Bigum »en a v de andligen
lytta romantikerna i den realistiska litteraturen» och samman­
ställer honom såväl med Peer Gynt som med Rudin och Madame
Bovary (a. a. 150, 152). Även Poul Mollers »Licentiat» tillhör hans
litterära anor. Medan Poul Moller i En dansk Students Eventyr
förkroppsligade olika sidor a v sitt jag i den naivt impulsive hjäl­
ten, »den kr0llede Frits», och i den olycklige filosofen, »Licentia­
ten»,2 har Jacobsen ställt Bigum och Niels Lyhne vid sidan a v
varandra, den ene som en blodig karikatyr a v den andre. 3 J a ­
cobsens ovanligt obarmhärtiga satir drabbar icke blott fantasteriet
u t a n också den enorma inbilskhet, med vilken Bigum söker kom­
pensera sitt groteska yttre och sitt fiasko i verklighetens värld.
1
Jfr ovan s. 134.
Se V. Andersen, Poul Melier, 3. Udg. 1944, 252 f. Om Jacobsens nära be­
kantskap med Mollers novell vittnar en studentfars, som han skrev 1867, kallad
bl. a. I Dromme. Den driver p å Möllers vis med en skollärare, som heter »Virrebasse» och ständigt suckar över sin melankoli i ett parodiskt filosofspråk. (Kaps.
III, Pros.) Jfr Dumreicher a. a. I , 121.
3
Breve, VII.
2
Han hyser ett oändligt förakt för vanliga dödligas intelligens, tror
sig trots sin lomhördhet vara en stor musiker, och genom att för­
sjunka i en vag stämningsfilosofi känner han sig med en egenartad
tillfredsställelse som en visserligen ringaktad, men dock genial
tänkare. Den förmenta särställning Bigum tröstar sig med hind­
rar honom ej att förälska sig i den högst jordiska Edele, trots att
han naturligtvis inte kan dölja för sig själv, hur absolut hopplös
en sådan kärlek måste te sig. På samma sätt hade i Fru Marie
Grubbe dvärgen Daniel Knopf gripits av en »umulig Lidenskab»
för den mäktiga och oåtkomliga Madame Gyldenlove.1 Bigum och
Daniel Knopf fyller i Jacobsens romaner samma funktion som de
tragiska figurer hos Turgenev, vilka lever ett slags skuggliv,
olyckliga offer för ödets lek med människorna. I Budin förekom­
mer t. ex. den musikaliske Lemm, liksom Jacobsens gestalter
otymplig och löjlig till det yttre, i Rök den tröstlöse pessimisten
Potugin med sin bitterhet och hopplösa passion. Fångna som
vi är i våra illusioner, har vi alla något av Bigum, menar Jacobsen,
vi hoppas på miraklet och handlar mot vårt bättre vetande. I
scenen mellan Edele och Bigum kommer de två stridande ten­
denserna inom diktaren till uttryck, å ena sidan den livserfarna
resignationen, å den andra den obändiga lyckodriften. Bigum
överväldigas av sina känslor, och i de mest högtravande ordalag
bekänner han sin lidelse. Han liknar sig vid Prometheus, som
rövade elden från gudarna, på sina knän bönfaller han Edele om
att gråta av förbarmande, t y det är »Rom der brsender», och han
drar sig inte för de mest förödmjukande och förnedrande klagoutgjutelser. Jacobsens önskan att förlöjliga Bigum går så långt,
att han låter honom använda fullständigt osannolika uttryck, och
detta förtar situationen något av dess effekt. Den tragiska scenen
får ett inslag av fars. Då Edele tar till orda, röjer hon emellertid
en smärtfylld insikt om lidandet, som man icke skulle vänta att
finna hos henne. Även hon har dvalts i drömmar, som ej kan
realiseras, och har hyst en hemlig kärlek till den store skådespe­
lare, för vilken hon icke var mera än ett namn och ett ansikte,
som han flyktigt observerat. Men just genom sin erfarenhet av
1
V. Andersen har påpekat, att Jacobsen o m både Daniel Knopf och Bigum
begagnar uttrycket »umulig Lidenskab». III. Litt. IV, 219.
maktlösheten i önskningar och drömmar blir Edele hård inför den
obehärskade, halvt vanvettiga förtvivlan, som Bigum lägger i
dagen. Hon uttalar så mycket obevekligare sin förkastelsedom
över den oförnuftiga vilja, vilken koncentrerar sig på det oupp­
nåeliga, som hon själv har lärt sig resignationen, men hon hånar
icke. D å Jacobsen låter Edele med dröjande, kyligt bestämda,
men dock lidelsefulla ord tala om klyftan mellan dröm och verk­
lighet, finns det intet kvar av ironien, endast e t t smärtsamt kon­
staterande av en bitter erfarenhet.
»Man lukker sine 0 j n e i for det virkelige Liv, m a n vil ikke höre det N e j ,
d e t raaber i m o d E n s 0nsker, m a n vil glemme d e t d y b e Svselg, s o m det
viser E n , a t der er mellem E n s Lsengsel o g det m a n Isenges for. Man v i l
h a v e sin D r o m frem. Men L i v e t regner ikke m e d D romme, der er ikke
e n eneste Hindring, der lader sig dromme u d af d e t Virkelige, o g saa ligger
m a n tilsidst der, jamrende v e d Svselget, der ikke har föran dret sig, m e n er
s o m det altid var; m e n m a n er selv forandret, for m e d Dr0mmene har
m a n hidset alle sine Tanker, o g segget sine Lsengsler o p t i l den hoj este,
hoj este Spsending. Men Svaelget er ikke blevet smalere, o g Alting i E n
Isenges saa smertelig efter a t k o m m e over. Men nej, altid n e j , aldrig andet.
O g blot m a n i Tide h a v d e passet p a a sig selv, m e n n u er d e t for sildig,
m a n e r ulykkelig.» (S. 50.)
Om Bartholines atmosfär är den sentimentalt-idealistiska ro­
mantiken, Edeles en lätt dekadent melankoli och Bigums den verk­
lighetsfrämmande självhävdelsen, företer f r u Boye ytterligare en
nyans av fantasteriet. F r u Boye visar sig till det yttre impulsiv
och spelar den moderna frigjorda kvinnan, men hon är i själ och
hjärta den sensuella estetikern, som njuter av känslornas raffine­
mang och av en tillbedjan p å avstånd. Hon har en förkärlek för
»Romaneemusik» och tysk poesi, och Niels finner henne drömmande
över Heines dikter. F r u Boye manövrerar behändigt in sin fan­
tasierotiska lek med Niels i något som för dem båda blir en »stille
stuebleg Mythe» (s. 108). Detta gör hon, trots a t t hon tidigare
livligt och icke så litet eggande underhållit den blyge Niels med
a t t kvinnorna är så mycket mindre fantaster än männen. »Vi
kan ikke», säger hon, »saadan foregribe Nydelsen i vor Fantasi
eller holde os Lidelsen f r a Livet med en fantastisk Trost. Hvad
der er, det er. Fantasien! — det er saa jämmerlig lidt. — J a , naar
man er blevet œldre som jeg, saa 110jes man undertiden med Fan­
tasteriets Fattigkomedie. Men det skulde man aldrig gjore,
aldrig!» (S. 96 f.) I själva verket vill f r u Boye emellertid dyrkas som
den unga flicka hon en gång varit. D å hon beskriver sin längtan
tillbaka till ungflickstiden, röjer hon sig själv sådan hon i verk­
ligheten är. Den unga flickan griper efter kärleken med alla sin­
nen och instinkter utan a t t tröttna, säger hon. »Men det er ikke
fordi hun nyder sine Fantasier, eller saa meget som blot hviler i
dem . . .» (S. 99.) Icke ens, då f r u Boye står i begrepp a t t bryta
med Niels, kan hon finna sig i tanken, a t t han icke i fantasien
skall »elske det Altsammen op igjen, og modne det til den Fylde,
det kunde have naaet» (s. 138). Jacobsens utformning a v f r u
Boyegestalten, särskilt i den avgörande, djärvt tecknade upp­
görelsescenen med Niels Lyhne, är genomförd med så stor inlevelse,
a t t man icke kan förneka riktigheten av den tanke en forskare
haft, nämligen a t t Jacobsen förstått henne alltför väl för a t t icke
ha känt något av hennes väsen inom sig själv. 1
De t v å kvinnor Niels Lyhne kommer a t t stå närmast, Fennimore och Gerda, är liksom bokens övriga personer fångna i sina
illusioner, men fantastdraget blir ej hos dem speciellt framträ­
dande. Skildringen av Gerda är lyriskt hållen, men hennes ka­
raktär är endast lätt antydd. Gerdas illusion är Niels' fullkom­
lighet. Då döden hotar henne, uttränger likväl en längtan mot
Gud den jordiska kärleken u r hennes hjärta. Fennimore lever
ohämmat u t sina drömmar i verkligheten, men den kärlekslidelse
hon vill n j u t a till sista droppen lämnar en besk eftersmak och
kvar blir för henne som för f r u Boye endast en vemodig längtan
tillbaka till flicktidens renhet och oskuld. Hos Fennimore ä r
denna längtan blott så mycket mera bitter och framkallad a v
hennes självförakt och grymma besvikelse över äktenskapet.
Jacobsens med beundransvärd styrka gjorda teckning a v Fenni­
more är en studie i den psykologi med tonvikt på det fysiologiska,
vilken i så hög grad satte sin prägel på hans första roman.
I romanens början är Niels' vän, konstnären Erik, i kontrast
till fantasterna Niels och Frithiof anlagd som en sund verklighets­
1
V. Saxtorph, Billedsprog som Personkarakteristik, Festskrift til Vilhelm An­
dersen, 1934, 212.
människa. Det har därför knappast varit ett lyckligt drag av
författaren a t t i fortsättningen uppoffra denna kontrastverkan
och låta honom utvecklas till en personlighet, som under sin
robusta och frejdiga yta har mycket gemensamt med Niels Lyhne
själv. Utmärkande för dem båda är en psykisk trötthet och
passivitet, som å ena sidan är betingad av erotisk disharmoni, å
den andra av oförmåga a t t uppfylla konstnärskallets krav. Denna
människotyp studeras dock bäst hos Niels Lyhne.
I den unge Niels Lyhne återuppstår Hervert Sperring. Niels
har samma dragning till erotiska fantasier, samma brist på egent­
ligt livsinnehåll och samma inre disharmoni. Starkast framträder
denna likhet i det kapitel i romanen, som skildrar, hur studenten
Niels Lyhne sitter vid sitt fönster i solnedgången en vårkväll,
medan vingarna på väderkvarnen vid »Volden» glimtvis kastar
sina skuggor in i rummet. Niels tycker sig vara uppfylld av en
sällsamt trånande längtan, väckt av våren. Denna längtan bott­
nar till en del i ett behov hos hans sinnen a t t mättas med färg,
doft och musik (s. 93). P å liknande sätt hade Hervert känt det,
när fantasteriet lockade honom u t i den dödsbringande älvdan­
sen.1 Det visar sig dock, hur erotiskt betingad Niels' stämning
innerst inne är, eftersom han instinktivt drivs till det undermed­
vetna föremålet för denna längtan. Fru Boye tänder ett ännu
starkare lyckobegär hos honom utan a t t tillfredsställa det, och
då Niels kommer från mötet med henne, förnimmer han sin kär­
lekshunger så våldsamt, a t t han »hulked i Elskovssavn og vred
sine H sender i higende Afmagt, han slynged sine Arme om et
Trae, lsened sin Kind mod dets Bark og graed» (s. 106). Ehuru
Niels denna kväll kommit till klarhet om sin kärlek till Fru Boye
och trott sig ha sluppit u t ur »Elverlandet», så a t t han icke längre
var en lekboll för »maall0se Lœngsler og taagede Dr0mme» (s. 102),
är det likväl just efter deras samvaro, som han allra starkast ger
sig hän å t sinnesberusningen. Vilhelm Andersen har påpekat, a t t
detta parti i romanen bär spår av Jacobsens starka ungdoms­
1
Jfr ovan s. 67.
upplevelse den vårkväll, då Hervert-Sperringpoesien föddes. 1 Min­
net av denna erfarenhet låg också bakom de mest stämningsmättade partierna i Mogens och Fru Marie Grubbe. I ungdomsdikten
Herverts Dod hade sinnesintrycken tagit konkret form och iklätt
sig den för en nordisk diktare så naturliga bilden av älvors lätta
lek. I romanen erfar Niels Lyhne, hur »ligesom Skygger af Duftenes lunefulde Dans jog luftige Stemninger hen gjennem Sindet»
(s. 103).
Känslorna för f r u Boye räddar visserligen Niels tillfälligt u t ur
det dådlösa drömmeriet, så a t t han blir medveten om sin egen
individualitet och kan sätta in alla obrukade krafter på sin and­
liga utveckling — »der skulde jo blive en Digter af ham» — men
i sin kärlek förblir han passiv och romantiker. När han samlat
sig till ett initiativ är det för sent. Motparten har då glidit ifrån
honom. Den bristande initiativkraften, som också verkade häm­
mande på hans produktivitet, hade sin rot i en inre splittring,
»en vis lam Besindighed», som i Jacobsens invecklade bildspråk
förklaras som »Barn af en instinktmsessig Ulyst til a t vove, Barne­
barn af en halvklar F0lelse af Mangel paa Person» (s. 107). Niels
fruktar handlingens konsekvenser, vill ej riskera a t t komma ur
sina vanecirklar. I sin självanalys den omtalade vårkvällen
erkänner han för sig själv, a t t han egentligen också fruktar lidel­
sen, denna »buldrende Flamme, der 0dsled sig bort i sin egen
R0g — nej —h a n vilde brående langsomt» (s. 94). Han blir där­
för icke lycklig annat än i hoppet och den gryende känslan, då
han älskar. Ungdomsdiktens ord: »Dr0mmen har ene Morgenr0dens Skjser» gäller liksom för Hervert Sperring också för Niels
Lyhne — mot hans vilja.
I förhållandet till Fennimore kommer Niels Lyhne på nytt att
lida nederlag på grund av sin passivitet och sin obeslutsamhet.
Medan han drömmer den första kärlekens vårdrömmar om henne,
förälskar hon sig i hans vän, och då hon senare, missräknad i sitt
äktenskap, vänder sin lidelse mot honom, är han icke stark nog
att böja hennes vilja efter sin egen och att skapa dem en fri
existens. Endast i det genom slumpen tillkomna, konfliktfria
äktenskapet med Gerda, Niels Lyhnes »etiska» stadium, för att
1
III. Litt. IV, 220.
tala med Kierkegaard, blir han för en kort tid räddad ur sin
spleen och sin overksamhet. Då ödet berövar honom hustru och
barn, har den sista lyckodrömmen brustit, och han ser till slut
både sin livslycka och sin livsinsats rinna ut i sanden. Allt som
han gripit efter och som för en tid gett hans liv innehåll har visat
sig vara förgängligt. | , «
Redan Georg Brandes anmärkte, att Jacobsen dröjde kvar i ett
romantiskt motiv, då han framställde Niels Lyhne som fantast.
Vi har Phantasterna och vi har Peer Gynt, framhöll han i ett brev.1
Som man erinrar sig, var dessa verk aktuella för Jacobsen i ung­
domsåren, då Hervert-Sperringdiktningen kom till. Schacks och
Ibsens kritik av esteticismen fortsatte dock endast traditionen
från Poul Moller och särskilt Kierkegaard.2 Också dessa båda
lästes ivrigt av Jacobsen under Hervert-Sperringtiden. Det har
redan antytts, att personteckningen i Niels Lyhne är besläktad
med Poul Möllers psykologi (Bigum och Bartholine), och vad
Kierkegaard beträffar, är den raffinerade sensualismen hos fru
Boye icke utan sammanhang med Johannes Forf0rerens njut­
ningsprogram. Kierkegaard hade för övrigt vid tiden för Niels
I/ylmes författande åter kommit i Jacobsens tankar genom Bran­
des' bok. Då Jacobsen tackar för Boren Kierkegaard — ett verk,
som han sade sig sätta oerhört högt, kanske till och med högre
än essäen om »Det uendeligt Smaa» och de första föreläsningarna
— kallar han filosofen med sin speciella jargong »Manden, som jeg
altid tsenker mig dejeunerende paa sine allersomegneste Tanker
og Stemninger med sin Pen som Gaffel».3 Den självförtärande
egocentriciteten hos Kierkegaard och hans pseudonymer har
givetvis Niels Lyhne, men han är ej estetiker i den meningen, att
hans ideal är att njuta tillvaron. Betydligt närmare den kierkegaardska typen än Niels Lyhne står hos Jacobsen Sti H0g, som
biktar sin åtrå efter »Vellyst», »Vellyst i Gemyttets inderste R01
2
3
BreweJcsl. III, 155. Jfr Det moderne Gjennembruds Mœnd 187.
Se Linder a. a. 341 ff.
2/5 1877, Brewekél. III, 127.
reiser, Vellyst i de lonlige Drifter og Tanker», ja, »Vellyst i Sorg
eller Fortvivlelse» (I, 194).
Bland de samtida danska författarna hade särskilt Drachmann
och Tops0e, lyriska naturer liksom Jacobsen, k ä n t esteticismen
och fantasteriet som en fara och en lockelse. Drachmann har i
romanen med det betecknande namnet En Overkomplet impulsivt
tolkat sin generations svårighet a t t lösgöra sig f r å n arvet från
romantiken.
»Hvormange af o s er ikke bleven stikkende i a l t dette Dsempede, D o v n e ,
Drommende, Duftende, Vuggende, Villieshsemmende? Ingen hjälp os; A l t
s t o d o s imod: vor Oprindelse, vort Blod, vor Laesning, vor Tid. H v e m k a n
rose sig af a t h a n slap derfra u d e n v e d e n Raekke Tilfaeldigheder, h vis
brogede Spil endnu m a a forvirre hans Hukommelse?» 1
I En Overkomplet, som Jacobsen tyckte hade alltför mycket
»Komodeskuffeduft», har Drachmann skildrat t v å fantasttyper.
Den ene blir kvar i sin hyperromantik och passivitet, den andre
sliter sig u t ur fantasteriet efter en religiös kris, liksom Conrad i
Phantasterne, och räddas liksom denne å t e t t verksamt liv. Det
drömmande, livsodugliga, sjukliga övervinnes av den sundare
sidan, och detta tema varierar Drachmann också i sin nästa roman,
Tannhäuser (1877). Även Tops0e gav i romanen Jason med det
gyldne Skind en satirisk bild a v den olycklige romantikern och
den onyttige estetikern i en person vid namn Felix, vars Kierkegaardinspirerade aforismer vältaligt vittnar om förebilden. 2
Genom sin allra tidigaste konfrontation med Brandes' kritik
bör Jacobsen ha f å t t uppmärksamheten riktad p å estetikerns och
melankolikerns framträdande roll i den europeiska romantiken.
I essäen om H . C. Andersen framkastade Brandes tanken, a t t vissa
verk av bestående värde har kunnat levandegöra »en hel Slsegts,
en hel Menneskealders psychologiska Tilstand». »Disse Vserker»,
skriver Brandes, »fremstille nemlig en Tids ideale Personlighed:
den Personlighed, der foresvsever Tidens Mennesker som deres
Gjenbillede og Forbillede» och han menar, a t t man ibland kan
1
Drachmann, a. a. 5.
A. a. 181 ff. Se Jacobsens brev till V. Moller 6/12 1876, TilsJcueren 1904,
845, där En Overkomplet och Jason omnämns.
2
yisa, hur den »ideala» personligheten sträcker sig över de mest
olikartade land och folk och efterlämnar sin stämpel »i en hel
Gruppe af Litteraturvaerker, der ligne hverandre som Aftryk af
samme Aandsform, Aftryk af samme uhyre Signet i de mest
forskjelligtfarvede Oblater». För a t t åskådliggöra detta, drar
Brandes därpå upp linjen från Goethes Werther, Byrons hjältar,
J e a n Pauls Roquairol (Titan), Chateaubriands René, Lermontovs
Petchorin till Johannes Forf0reren. 1 Efter några år fullföljde han
uppslaget, då han i Emigrantlitteraturen gav en närmare beskriv­
ning av vad han kallade »den ejendommelige Sjaelesygdom, som
betegner Begyndeisen af vort Aarhundrede» (a. a. 74). Denna
»kosmopolitiska epidemi» (a. a. 64) var enligt Brandes en följd
av den nya individualismen och yttrade sig än som obegränsad
njutningstörst, än som d j u p livsleda. De litterära exempel han
valt för a t t illustrera sin tes var Senancourts Obermann, Chateau­
briands René och Constants Adolphe. Den moderne melankolikerns släktskap med Jacques, Alceste och Werther antyds inled­
ningsvis, men huvudvikten lägger Brandes vid undersökningen
a v »la maladie du siècle».2 Det mottagande Brandes' första före­
läsningar fick tyder p å a t t de skildrade gestalterna väckt både
anstöt och uppseende. Fœdreländet beskyllde kritikern för a t t
presentera e t t galleri av »glimrende Usselrygge», och flera a v an­
mälarna hade meddelat, a t t böcker som Obermann hade de aldrig
hört talas om, ä n mindre läst. 3 Typen förefaller a t t ha chockerat
inte minst genom sin nyhet. Det är emellertid sannolikt, a t t
Brandes också bland sina vänner väckt stort intresse för verken, i
varje fall var hans egen psykologiskt inträngande porträttering
så kongenial, a t t melankolikerns karakteristiska drag framträdde
med full klarhet. 4 Man gör sig näppeligen skyldig till en alltför
djärv gissning, om man antar, a t t Hervert Sperrings författare känt
1
Kritiker og Porträtter, 320, 322. Huvudsynpunkten har Brandes, som Rubow
påpekat, Litter cere Studier, 63, från Taine. Jfr denne, Philosophie de Vart, 1865,
148 ff.
2
Om beroendet a v Taine se Rubow a. a. 82.
3
Se Förklaring og Forsvar, 10.
4
Om inflytande från Sainte-Beuve p å porträtten a v Senancourt och Constant
se Rubow, a. a. 83.
sig tillhöra samma »urolige ubesluttede Slsegt», som de a v Brandes
behandlade personerna. Såväl Sti H0g som Niels Lyhne hör
också genetiskt sett samman med dem.
*
Romantikens fantast och estetiker dog e j u t under den rea­
listiska epoken. Som bekant sörjde Turgenev för a t t den svaga,
rotlösa, disharmoniska stämningsmänniskan fick en överväldi­
gande renässans i tidens litteratur. Av de turgenevska hjältarna
står den handlingssvage idealisten Rudin romantikern närmast,
den s. k. »Hamlettypen»,1 med självdissekering, hyperreflexion och
viljeförlamning som mest karakteristiska drag, är en a v den ryske
författaren skapad n y variant av släktet. Linder anser med full
rätt, a t t Niels Lyhne står p å gränsen mellan »romantikern, som
kommer till korta med verkligheten» och »sekelslutets överreflek­
terade och blaserade skeptiker» (a. a. 152). Om fantasten Niels
Lyhne redan är förebådad i Hervert Sperring, är den viljesvage,
splittrade och desillusionerade Niels Lyhne skisserad i Sti H0g.
Marie Grubbes ord om den sistnämnde stämmer in p å båda: »I
hugger al Livsens T0mmer op i Tankespaaner tilhobe» (I, 261).
D å Linder och efter honom särskilt Kamras 2 ingående behand­
lat Hamlettypens litterära och idéhistoriska förutsättningar, äm­
nar jag inskränka mig till a t t i korthet beröra Turgenevinflytandet
i Danmark.
Det mottagande, som Turgenevs verk kom a t t f å i Dknmark,
skilde sig mycket från det, som beskärdes den franska realismen.
E t t viktigt skäl till a t t den ryska strömningen icke mötte något
motstånd från högerhåll var naturligtvis, a t t Turgenev i jäm­
förelse med de a v Brandes lanserade färgstarka, obarmhärtigt
själsdissekerande fransmännen ytligt sett endast obetydligt bröt
med den romantiskt-idealistiska traditionen. E n publik, som var
van vid Goldschmidts romaner, kände sig förtrogen med den
1
Namnet närmast efter Turgenevs föredrag Hamlet och Don Quijote (övers,
i tidskriften Nœr og Fjern VIII, 1879) och novellen Hamlet i Stschigrovska distrik­
tet (övers, i Skitser af en Jcegers Dagbog, I , 1875).
2
Linder a. a. 326 f f H . Kamras, Den unge Heidenstam, 1942, 186 ff., 200 ff.
Se även H . Levander, Sensitiva amorosa, 1944, 235 f.
stämningsfyllda, lyriska prosan och den vekt pessimistiska, hu­
mana människouppfattningen hos Turgenev. Den politiska
tendensen och den mörka livssynen kunde man hänföra till speci­
ellt ryska förhållanden. Turgenevinflytandet kom, som Tiander
framhållit, a t t löpa parallellt med brandesianismen, 1 men Vilhelm
M0llers översättarverksamhet stöddes givetvis från Det littersere
Venstres sida. Först vid mitten a v 1870-talet kom man dock a t t i
Det 19. Aarh. närmare taga ställning till den ryske diktarens konst.
Jacobsen lär känna både den franska och den ryska realismen
strax i början a v decenniet, men då den fränare zolaska natura­
lismen p å allvar trängde in i Danmark omkring 1877, synes han i
stort sett h a reagerat negativt och i stället alltmera närmat sig
den turgenevska romanen. 2 Om Fru Marie Grubbe huvudsak­
ligen hade stått i den franska realismens tecken (Flaubert och
Mérimée), så kom i stället Niels Lyhne a t t visa starka spår a v in­
flytandet från den ryska romantiska realismen. Den psykologiska
t y p Jacobsen tagit upp till behandling i Niels Lyhne måste han
emellertid ha observerat redan vid sin första bekantskap med
Turgenevs verk.
I samband med a t t Vilhelm Möller började översätta Turgenev,
publicerade han i sin tidskrift Julian Schmidts initierade och varmt
lovordande artikel om diktaren. 3 P å tal om ryssens psykologi berör
Schmidt den överkultur och livsoduglighet, som är grundväsent­
liga drag hos den turgenevska Hamlettypen. »Der er i Turgénjews ui^ge Idealister uendelig megen Dyd og Pligtf0lelse; men
deres Muskelbygning er ikke rigtig udviklet, de forstaa ikke a t
finde sig tilrette i det virkelige Liv og gaae i Regelen til Grunde.»
Schmidt drar särskilt fram Hamlet i Stschigrov, och han fram­
håller, a t t vanligen skildrar Turgenev »saadanne af Kulturen
s0ndersplittede Karakterer med en vis Smerte, som om han f0lte
sig beslsegtet med dem».4 Redan från första introduktionen fram­
1
K . Tiander, Turgenjev i dansk Aandsliv, 1913, 18.
Tiander (a. a. 85 ff.) tycks mig dock gå till stor överdrift, då han tolkar
Jacobsens kritiska uttalanden o m Zola som ett indirekt beröm å t Turgenev.
Jfr ovan s. 131.
3
Jfr ovan s. 103.
4
NdaMdskr. I , 122 f.
2
hävs alltså denna människotyp, som något anmärkningsvärt och
för Turgenev karakteristiskt. Synpunkten kommer att upprepas
av de övriga kritiker, som lär känna den ryske författarens verk.
Mycket snart uppmärksammades Turgenev i Fcedrelandet.
Våren 1872 kunde man där om diktaren läsa en synnerligen sym­
patiskt hållen »Feuilleton», hämtad från The quarterly review}
P å hösten samma år (5 okt.) anmälde Fr. W.[inkel] Horn Turgenevs Smaa Fortœllinger. Denne kritiker följde sedan genomgå­
ende Möllers översättningar med stor välvilja. Redan i den
första recensionen säger han, a t t Turgenev av många anses för
»en af de st0rste nu levende Digtere, om ikke for den störste», han
kallar honom »et segte Barn af vor blaserede Tid» och finner ho­
nom »ualmindelig rigt begavet med Syn for det sjselelige Livs
Rörelser». Då Rudin och Helene översattes samma höst, uppstod
emellertid mera allmänt intresse kring Turgenevs speciella psyko­
logi. Därtill bidrog utan tvivel, a t t under 1872 Spielhagens roman
Problematiske Naturer också blivit känd i Danmark. Ehuru sna­
rare besläktad med den vanlige efterbyronske melankolikern, blir
Spielhagens hjälte Oswald i tidskrifterna ofta sammanställd med
Hamletfigurerna. Epitetet »problematisk natur» — av Spielhagen
hämtat från Goethe2 — blev den gängse beteckningen för den mo­
derna splittrade kulturmänniskan. Den 22 dec. 1872 anmäldes
både Turgenev {Smaa Fortcellinger, Rudin) och Spielhagen i
Illustreret Tidende på tidskriftens spalt för »Literatur». Den 9
mars 1873 återkommer på samma plats en längre analys av den
nya översättningslitteraturen, där det framhålles, a t t för närva­
rande synes det ligga mer än en av de framstående europeiska
författarna om hjärtat a t t skildra »problematiske Naturer».3
1
Fœdrelandet 29 och 30 maj, 1 juni 1872.
Som motto hade Spielhagen Goethes maxim: »Es gibt problematische Natu­
ren, die keiner Lage gewachsen sind, in der sie sich befinden, und denen keine
genugtut. Daraus entsteht der ungeheure Widerstreit, der das Leben ohne
Genuss verzehrt.» Jfr Goethe, a. a. IV, 204 f.
3
Fr. Spielhagens Problematiske Natur er finns p å Jacobsens lista över »Lecture»
för april-—maj 1874. Någon beundrare a v den samtida tyska romanen blev dock
Jacobsen aldrig. I ett brevuttalande till V. Moller (23/4 1878), framkallat av Ebers'
Eine ägyptische Königstochter, som han fullständigt gör ned, betecknar han
den moderna tyska litteraturen som »Klseget Rugbrod besmurt med Pomade»!
2
Typen har n u definitivt kommit p å modet: »nu er det ligesom der
med Forkjserlighed s0gtes hen til de s0ndersplittede Naturer, hvis
Lidenskaber ofte staae i S0rgeligt omvendt Forhold til Handlingsevnen . . . .» Författaren hänvisar därvid till Spielhagens Oswald,
till Rudin och til den fransk-polska varianten a v typen i Victor
Cherbuliez' roman L'aventure de Ladislas Bolski, som just översatts
till danska med e t t förord a v Georg Brandes. Den sistnämnde
glödande polske patrioten och passionerade älskaren kan dock
knappast räknas till samma släkte, även om hans svaghet inför
kvinnan är densamma som de övrigas. Däremot hade Cherbuliez i
sin författarroman, Prosper Randoce (1868), tecknat en verklig
exponent för den moderne Hamlet. Cherbuliez jämför redan från
bokens första sidor den ene av sina hjältar, Didier de Peyrols,
med Hamlet och utför sedan karakteristiken p å denna grundval. 1
I NdaMdskr. förekom hösten 1872, om också blott i förbigående,
en rekommendation a t t anlägga den nya psykologiens synpunkter
p å själslivet. Signaturen h n (sannolikt kritikern och översättaren
Adolf Hansen) gör i sin recension a v Vilhelm Bergs0es senaste
roman följande reflexion: »Dog, 'Bruden f r a R0rvig' aabenbarer
ogsaa Manglerne i H r . B's Talent. For ikke a t tale om, hvor
Meget der er unddraget hans Pen, hvor store og for Nutiden
maaske meest tillokkende Gebeter, saasom det Halve og Deelte
i Sjaelen, det Hamletagtige og Problematiske, der er terrae incognitae
for ham.»2 Vidare kan man observera en redaktionellt skriven
anmälan av En adelig Rede i Det 19. Aarh. 1875. Recensenten
går in p å en analys av Turgenevs författarskap och nämner hans
Hamletgestalter med ord, som nästan ordagrant återkommer i
Jacobsens karakteristik av Niels Lyhne. »Han [Turgenev] har
skildret Dåtidens Msend i Rudin og Lavretzky i ' E n adelig Rede'.
'De Unyttige' kalder han dem. Rudin h0rer til de moderne Hamletskikkelser, til de Naturer, der altid staa paa Springet til Hand­
lingen, men aldrig springe.»3 Om Niels Lyhne använder Jacobsen
1
V . Cherbuliez förekommer bland de författare, som Jacobsen från Montreux
uppgav, a t t han läste, medan han samtidigt arbetade p å Niels Lyhne. Vilken
eller vilka a v dennes romaner det rörde sig om är dock obekant. Breweksl. I I I ,
133.
2
A. a. IV, 293.
8
A. a. 1875, 262.
formuleringen: »disse idelige Till0b til et Spring, der aldrig blev
sprunget» och beskriver, hur Niels betraktar handlingsmänniskorna
som centaurer, »Mand og Hest een St0bning, Tanke og Spring eet,
eet eneste, medens han var delt i Hytter og Hest, Tanke eet, Spring
noget ganske andet» (s. 107 f., 197). Om Lavretzkij, den av de turgenevska gestalterna, som Niels Lyhne står närmast, heter det
vidare i artikeln, a t t han låter sig behärskas av varje given situa­
tion i stället för a t t själv behärska den och a t t han ständigt känner
det, som om hans liv var förspillt. Till »de Unyttige» eller med en
vanligare beteckning »de överflödiga» har Jacobsen liksom Turgenev
räknat sin hjälte. Tiander har påpekat, a t t uttrycket »overfl0digt
Menneske» vid e t t tillfälle direkt appliceras på Niels Lyhne. 1
De danska kritikernas livliga intresse för den a v överreflexionen
hämmade moderne mannen hade snart fortplantat sig till förfat­
tarna. Den tidigaste a v de talrika nordiska Hamletgestalterna
synes vara Drachmanns »Den store Oisen» i Fra Sandets Regioner,
vilken novell först publicerades under titeln Perspektiviske Frag­
menter i NdaMdskr. 1873—74. Drachmanns hjälte, som tidsty­
piskt nog är fritänkare, melankoliker och misslyckad diktare, ned­
skriver några minnesanteckningar under titeln »Hamletiana».2
Felix i Tops0es Jason (1875) och Sti H0g i Fru Marie Grubbe h a r
båda f å t t drag av de turgenevska gestalterna, även om de står
närmare den rena estetikertypen. Efter mitten av 1870-talet, d å
allt flera av Turgenevs romaner översatts och debatterats, över­
svämmades som bekant den nordiska litteraturen a v dessa intel­
lektuellt trötta och psykiskt söndertrasade män. Utom a t t de i
Danmark behandlades a v Jacobsen, Drachmann, Schandorph,
Gjellerup, Tops0e och Bang, förekom de redan före 1880 i Norge
hos Elster och Lie, i Sverige hos Strindberg. Det är därför a v
vikt a t t hålla i minnet, hur tidsbunden Niels Lyhne är trots dess
starkt personliga prägel, icke blott som idéroman utan också som
karaktärsskildring. Man måste ge Borchsenius r ä t t i vad han skrev
1
A. a. 106, jfr II, 289.
Novellen ingick sedan i samlingen I Storm og Stille, 1875, och p å tyska till­
sammans med Jacobsens Mogens och Et Skud i Taagen i Strodtmanns Aus den
Sandregionen und andere Erzählungen, 1877. Jfr Brevveksl. II, 283, 478 och I
Storm og Stille, 125, 195, 197 ff.
2
i sin recension: »Niels Lyhne er og bliver
baade sesthetisk
og psykologisk e t Barn af de Dage, da efter den lange aandelige
Karantsene alle mulige fremmede Digtervserker i Oversaettelse
str0mmede ind over det paa N y aabnede Bogmarked og den yngre
Slaegt lserte den moderne Literaturs nye Hamleter og Manfreder
a t kjende, lige f r a Turgénjews overftedige Mennesker til Spielhagens problematiske Naturer.» 1
Jacobsen skrev en gång: »Överfor et Digtervserk gaar det E n
vel i Almindelighed saaledes a t man kun blir paavirket af de
Stemninger man sel v har gj ennemievet og kun bliver slaaet af
de psychologiske Traek man kjender af egen Erfaring
.»2
Detta för Jacobsen ytterst betecknande konstaterande ställer hans
reaktion inför de turgenevska karaktärstyperna i blixtbelysning.
Den moderne Hamlet kände han lika väl från verkligheten som
från litteraturen. Denne livströtte egocentriker var en vanlig
företeelse i dåtidens Köpenhamn. Man kan dock undra, om det
vid denna tid verkligen var konsten, som efterbildade livet, eller
om icke Oscar Wilde hade e t t visst fog för sitt påstående, a t t
livet härmade konsten. Åtminstone får Wildes paradox, a t t det
är Hamlet som uppfunnit pessimismen, en god illustration.
I sin närmaste omgivning hade Jacobsen h a f t tillfälle a t t stu­
dera Hamletmentalitetens olika variationer. De vänner han
umgicks med i Köpenhamn var alla mer eller mindre gripna a v
tidens spleen. Edvard Brandes hade som kritiker valt pseudo­
nymen Alceste, det är i och för sig en karakteristik. Betecknande
är också, a t t Drachmann som modeller för sin satiriskt skildrade
hyperestet, den blaserade diktaren Abildgaard i Tannhäuser, hade
h a f t Edvard Brandes och Jacobsen i förening. 3 I Det moderne
1
Ude og Hjemme9TV, 1880—81, 158. Borchsenius, som i början p å 1870-talet
medarbetade i Illustrer et Tidende, var möjligtvis själv författaren till de ovan
citerade anonyma artiklarna i tidskriften.
2
V, 383, jfr a. a. 412. C:a 1874.
3
Odat. och defekt brev från Edv. Brandes till Jacobsen: »For til Slutn. a t
tale o m noget andet end mig, saa har D u vel laest 'Tannhäuser' og deri Skild­
ringen af Dig og mig i e n hoj ere Enhed under Navn af Abildgaard. D e t er slet
ikke saa galt.» Jfr Jacobsens svar 2/4 1877. Breweksl. I I , 278.
Gjennembrvds Mœnd meddelar Georg Brandes om brodern, a t t
denne led av en nervositet, som tog sig uttryck i »st0dvis Strseben,
fornyet Initiativ, og ligesaa regelmsessigt tilbagevendende Traethed,
Opgiven, Mistvivl om Udfaldet, Ligegyldighed for Udfaldet»
(a. a. 289). Det illusionslösa i Edvard Brandes' livssyn avspeglar
sig i en tungsint aforism, som också framhäves av brodern: »Livet
er en bestandig Slaaen af
.» (A. a. 294.)
Jacobsen formulerade vid e t t tillfälle sin uppfattning av Vilhelm
Moller med orden: »Idealist af Instinkt, Materialist af Overbevisning»,1 det tyder på, a t t han var medveten om en viss splittring
i vännens natur. Epitetet kunde för övrigt passa lika bra på Niels
Lyhne eller p å Jacobsen själv. Ehuru Moller liksom Edvard
Brandes var mångsidigt verksam och flitigt medarbetade i de tid­
skrifter han redigerade, lyckades han aldrig samla sig till något
större självständigt konstnärligt eller kritiskt arbete. E n nära
vän till honom, författaren Karl Larsen, har antytt, a t t bristande
koncentrationsförmåga och överdriven självkritik verkade häm­
mande på hans skaparkraft. »Vilhelm Moller blev aldrig den Digter, han havde drömt om, heller ikke den store Kritiker som han
gjorde udmaerkede Tillob til i mangfoldige spredte Afhandlinger.»2
I långt högre grad hade emellertid Jacobsen haft möjlighet
a t t iakttaga, hur sjukliga grubblerier och inre disharmoni fräter
p å psyket, hos t v å av sina ungdomsvänner, Hans Sophus Vodskov och Poul Kierkegaard.
Kritikern och religionshistorikern H . S. Vodskov var till naturen
sluten och svårtillgänglig och p å grund a v sin egocentricitet olyck­
lig och disharmonisk. Redan under skoltiden hade han, uppen­
barligen av ren vantrivsel, rymt från sista klassen för a t t del­
taga i 1864 års krig. Enligt Jacobsens och Vodskovs gemensamme
vän, psykiatrikern Erik Fraenkel, hade Vodskov senare till följd
a v medfödda nervösa anlag och svåra levnadsomständigheter under
de fattiga studentåren haft periodiska nervsammanbrott och lidit
av en d j u p trötthet, som trots all viljeansträngning hindrade
honom från a t t arbeta. H a n skall vidare vid olika tillfällen, san­
1
2
13/3 1873, Breweksl. II, 244.
Tilskueren 1904, 759.
nolikt i samband med de omtalade nervkriserna, oöverlagt ha
brutit med sin vanliga miljö och velat pröva en helt n y tillvaro.
Frœnkels helhetsomdöme om Vodskov är beklämmande: »Hans
Liv var en Tragedie. Det tragiske ligger i Misforholdet mellem
hans store Evner, hans sunde Genialitet og hans stakkels syge
Legeme.»1
Den mest egenartade personligheten i Jacobsens umgängeskrets
under ungdomen var Poul Kierkegaard, biskop Peter Kierkegaards
son. Då Jacobsen första gången »rigtig gjort Bekjendtskab» med
honom våren 1868 (III, 14), antecknade han nästa dag en strof
ur Kaalunds dikt Efter Maskeraden. I dagboken står:
P. K i e r k e g a a r d .
H e r sider j e g alene m e d H a a n d e n under K i n d
F r a L i v e t s Narrescene e n f l y g t e t Harlequin.
V . Kaalund. 2
Som karakteristik, byggd p å e t t första intryck, bevisar strofen
onekligen Jacobsens psykologiska klarsyn. Med släktanlagen för
ovanlig begåvning hade Poul Kierkegaard också ärft tungsinnet.
Även modern var nervsjuk. Harald H0ffding, som tillhörde Poul
Kierkegaards ungdomsvänner, har framhållit som sin åsikt, a t t
det var i reaktion mot faderns stränga uppfostran och den dystra,
klosterliknande hematmosfären, som Poul under studieåren i
Köpenhamn hängav sig å t utsvävningar och gjorde häftigt uppror
mot sin familjs religiösa traditioner. 3 Hans enligt Hoffdings me­
ning något obestämda begåvning, hans skarpa reflexion och
originella idéer kunde aldrig komma till sin rätt, då bristande be­
härskning och starka pendlingar mellan livsnjutning och d j u p
melankoli undergrävde honom psykiskt. Poul Kierkegaard du­
kade under för sinnessjukdom sommaren 1872 och kom a t t i t v å
år vårdas på Oringe psykiatriska sjukhus. 4 Efter detta samman­
1
Se Th. A . Müller, D . B . L. X X V I , 205.
7 mars 1868, Kaps. V, H . S. Jfr Kaalund, Et Foraar, 164.
3
H . Hoffding, Erindringer, 1928, 71—75.
4
Enl. Hj. Helweg, Seren Kierkegaard, 1933, 25 ff. led Poul Kierkegaard
a v manisk-depressiv sinnessjukdom. Helweg fäster sig vid likheten med farbro­
dern, Sören Kierkegaard, ifråga o m konstitutionella anlag.
2
brott blev han aldrig fullt återställd och kom ej a t t infria de för­
hoppningar man ställt p å honom.
A t t döma a v e t t brev från Poul Kierkegaard till Jacobsen
(2 dec. 1876) hade de en gång stått varandra synnerligen nära.
H a n skriver: »Studenterforening og Bygang, alt er glemt; kun de
Dage vi levede sammen mindes jeg.» Deras vägar hade då skilts
å t och skulle sedan endast korsas vid enstaka tillfällen. E t t a v
dessa inträffade, då Jacobsen besökte Kierkegaard i Aalborg före
sin resa till Montreux hösten 1877. Det intryck han fick av deras
återseende meddelar Jacobsen Vodskov i e t t brev. »Han [Kierke­
gaard] er saa trset saa träet. Jeg veed ikke, det er mig som gik han
evigt det samme gamle tapslidte Trsedehjul rundt, rundt og rundt,
trsedende sine egne Fodtrin op igjen. Jeg veed vi gj0r d e t Alle
mere eller mindre, men vi seer dog udigjennem Tremmerne efter
Solen derude, efter Morket derude . . . Ingen nye Interesser, Ingen
Nyhed i de gamle Interesser, saadan syntes han mig. Maaske jeg
fejler, jeg har kjendt ham i hans bedste Tid, da var der Noget af
Hamleth i ham, ikke blot det hamlethske Laden-vaere a t gribe
til, men ogsaa af det hamlethske Raseri, Indignation, Kaldelse,
Pligtfornemmelse eller hvad du vil.»1 Dessa reflexioner samtidigt
med a t t Jacobsen börjat arbeta med Niels Lyhne måste betraktas
som signifikativa. H a n har känt sig besläktad med Poul Kierke­
gaard, liksom denne känt depressionen och passiviteten lura på
sig. Återseendet väckte nu många erinringar hos honom, och han
kunde inte låta bli a t t reagera mot vännens hypokondriska till­
stånd. Associationen såväl med Hamlet 2 som med Poul Kierke­
gaard kom a t t fortplantas till den diktgestalt hans fantasi just
d å kretsade kring. I den centrala scen, då Niels Lyhne sitter i
vårkvällen och grubblar över sig själv, beskriver Jacobsen honom
med ord, som kommer mycket nära dem han använt om Poul
1
Jfr brev a v 3/10 1877, Tilskueren 1911, I , 225 f.
Jacobsen fick uppliva minnet a v Shakespeares Hamlet samtidigt med att
han arbetade p å Niels Lyhne. Under sin hemresa från Montreux i maj 1878
kom han att i Strassbourg f å se Hamlet spelad. Intrycket tycks h a varit ovanligt
starkt. Han skriver till Edvard Brändes vid hemkomsten: »Hvor jeg gjerne vilde
have tait en N a t igjennem forleden 14 Dage i Strassburg, hvor jeg saae 'Hamlet'!»
29/5 1878. Brewehsl. I I , 305.
2
Kierkegaard. Om Niels Lyhne heter det: »Han var träet af sig
selv, af kolde Tanker og af Hjaernedr0mme. Livet et Digt! Ikke
naar man idelig gik omkring og digtede paa sit Liv i Stedet for a t
leve det. Hvor det var indholdsl0st, tomt, tomt, tomt. Denne
Gaaen paa J a g t efter sig selv, snedigt observerende sine egne
Spor — i en Kreds naturligvis; dette skr0mtvis a t kaste sig u d i
Livets Str0m og saa samtidig sidde og mede efter sig selv og fiske
sig selv op i en eller anden kuri0s Formumning!» (S. 93.)
H a r Jacobsen hämtat drag till sin Niels Lyhne från litteraturen
och från sin närmaste omgivning, har han dock, det ligger i öppen
dag, först och främst pejlat sitt eget inre. Livsledans d j u p t lig­
gande orsaker: den religiösa disharmonien, den erotiska otillfreds­
ställdheten, känslan a v vanmakt inför konstnärskravet var honom
innerligt förtrogna. Man kan gott säga, a t t det var sina egna
allvarligaste problem han återfann hos den populära tidstypen.
Många hade före Jacobsen gripit uppslaget, men för honom var
verklighetsproblemet e t t »personligt Regnskab», som måste göras
upp. Däri ligger väl också förklaringen till a t t Niels Lyhne blev
det nordiska genombrottets utan gensägelse förnämsta studie i
den moderna tidens melankoli och själsliga splittring, den roman,
som verkligen p å e t t bestående sätt levandegjort »en hel Slsegts,
en hel Menneskealders psychologiske Tilstand».
E t t dokument, som brukar anföras som kriterium p å a t t Jacob­
sen var starkt medveten om sitt »seige Dr0mmerblod», sin »Dovenskab» och sin oförmåga a t t oreflekterat gå upp i känsla eller tanke,
är det berömda brev till Edvard Brandes, våren 1873, i vilket han
ger en bittert öppenhjärtig självkarakteristik. »Og jeg, den Ensomme — jeg er et Asen — jeg er Darwins Overssetter, og det og
mine Desmidiaceer det er det eneste Nyttige, jeg nogensinde faaer
gjort. Jeg er det ber0mte Dovendyr eller Ai-Ai, der er t o Aar
om a t klavre op i Toppen af et Trae og som naar det er kommet
saa h0jt det kan lader sig falde ned igjen.» H a n klagar över
a t t han varken har produktiv indignation eller lidelse eller person­
lighet. Det är med en för Jacobsen högst ovanlig frenesi, som
han avslöjar sig själv.
»Naar s a a e n d d a sligt A s e n k u n d e bliv e forelsket, vildt, galt, a k Gud!
bare bsestisk, m e n staerkt, v o l ds o m t . Men ingen Appetit, s l e t ingen, i n g e n
L y s t til N y d e l s e , rigtig L y s t , i n t e t Livsmod, o sligt Hornkvseg! der i n g e n
H o r n h a r a t l o b e af sig; for Hornkvseg, d e t er d e t A s n e t er, h a n er e n H a nerej u d e n K o n e , alle Maends Hanerej, deres Hanerej s o m leve, s o m lide,
s o m v o v e og s o m handle, s o m i k k e er s a a d a n t e t B l e d d y r der ligger o g
sevler i sin e g e n F ö r n u f t s kolige Gelé.» 1
Den överdådiga tonen i brevet kan e j förvilla bort intrycket,
a t t Jacobsens stämningsutbrott är spontant. Det är Niels Lyhnes
»kolde Tanker og Hjaernedromme», som han går till attack emot
hos sig själv, det är Niels' längtan a t t f å del i livet och a t t virvlas
med i livets stormar han förnimmer, men p å samma gång ryggar
han liksom Niels tillbaka för lidelsen och handlingen. I detta
ungdomsbrev är det den erotiska disharmonien, som starkast
tränger sig fram; det samma var fallet i romanens stämningsbild
a v Niels Lyhne, drömmande i vårkvällen. De brev från Jacob­
sens senare år, i vilka han gång på gång beklagar sig över sin
passivitet och sitt tröga drömmarblod, är i stället märkta a v en
trötthet a v intellektuellt slag. Hos Jacobsen fanns emellertid mera
kraft och humör ä n hos Niels Lyhne, och en reserv a v överlägsen
humor och outrotligt verklighetsintresse räddade honom från a t t
som denne helt uppgå i dröm och självanalys. Under de långa
a v sjukdomen förorsakade isoleringsperioderna utvecklades dock
självklart Hamletdraget i hans natur. Melankolien synes emel­
lertid mindre vara konstitutiv ä n en psykologisk konsekvens a v
hans öde. Vilhelm Möller menar härom: »Det Eneste man vist
kan sige, er, a t efterhaanden som Sygdommen skred frem, fandt
triste og bl0de Stemninger lettest Indpas hos ham eller kom
oftest op i ham.»2
Det ovan citerade märkliga brevet till Edvard Brandes kanske
icke utan vidare kan godtagas som nyckel till Jacobsens karak­
tärstyp. Vodskov hade icke långt förut — ungefär e t t halvår —
uppfattat honom helt annorlunda. I samband med den brytning
mellan vännerna, som uppstod 1872, skrev Vodskov ett långt
uppgörelsebrev, där han allvarligt rannsakade deras förhållande
1
2
13/3 1873, Brevveksl. I I , 244 f.
Nutiden X I V , 1889, 15.
till varandra. Vad som i detta sammanhang närmast är värt a t t
lägga märke till, är de psykologiska omdömen Vodskov fäller om
Jacobsen. H a n framhåller nämligen vännens »sjseldent harmo­
niske, kraftige og rigt begavede natur» och förvånar sig över a t t
Jacobsen kunnat sluta sig till en så »monoton herre» som han
själv. Det heter vidare: »Du er f0rst og sidst sund, sjaelelig sund
og anlagt till en sjaelden flersidig virksomhed. D u må d a virke
og virke som planten m å vokse, og d u har for megen träng dertil,
for megen nydelse derved til a t du som vi andre sygelige mennesker kan f å tid til a t grüble over dig selv
.»*
Vodskovs uppfattning, a t t vännen före sjukdomsutbrottet var
en man med stark verksamhetslust, snarast utåtriktad, bekräftas
a v den stora aktivitet Jacobsen under dessa år utvecklade. Självupptagenheten och drömmeriet, som han hängett sig å t under
krisåren p å 60-talet, då han ironiskt kallade sin dagbok en sjuk­
journal, 2 förefaller icke a t t ha varit kroniska och blev först åter
allvarligt hotande, när hans hälsa visade sig vara undergrävd.
Detta var tvivelsutan fallet redan våren 1873. Då lungtuberkulo­
sen upptäcktes hösten samma år under Italienrésan, vår den i så
framskridet stadium, a t t en kavern kunde iakttagas vid Jacob­
sens hemkomst. 3 Detta betyder, a t t sjukdomsprocessen måste ha
fortskridit en längre tid. Under våren hade hans hälsotillstånd
varit labilt, något som möjligen kan ha bidragit till den betryckta
stämning, som synes h a behärskat honom en längre tid före utomlandsresan. 4 Kände sig Jacobsen sjuk, var det naturligtvis oer­
hört skadligt, a t t han, som han samma månad skriver till mo­
dern, »i Januar, Februar og Marts har levet af slet ingen Ting»,5
d. v. s. fadern hade inga pengar sänt honom.
Depressionen stod j u också i samband med den erotiska otill­
fredsställelse, som Jacobsen i brevet litet ostentativt lägger i
dagen. Av några vemodiga kärleksdikter, som härrör f r å n de
1
Brevet dat. »Fra de sidste halvandet år». D e t kan sannolikt hänföras till
hösten 1872. Se Tilskueren 1911, I , 223.
2
III, 8.
3
Breve X X V I I I f.
4
Se Brewelcsl. I I , 245, 249, 253 f.
5
Odat. brev, mars 1873.
första åren på 70-talet, förefaller det, som om hans tankar kretsar
kring en överstånden, smärtfylld erfarenhet. H a n talar i flera
dikter om en kvinnogestalt, som han vållat sorg och som har drag
a v smärta kring munnen. 1 Kontrasten mellan hans egna levnads­
förhållanden och vännernas gjorde honom naturligt nog missmo­
dig och tvivlande om sin förmåga a t t f å u t någon personlig lycka
u r tillvaron. I brevet till den nygifte Edvard Brandes hade han
kallat sig »den Ensomme» och beklagat sig över sin övergivenhet.
»Möller er Mand, Soldat og Fader, Redakteur og Udgiver», medan
han själv ingenting får gjort och endast är en »Hanerej uden
Kone» o. s. v. 2
Än bittrare kände Jacobsen sin egen särställning bland vännerna
vid e t t senare tillfälle, då även Erik Fraenkel gifte sig. Jacobsen
hade just avslutat Fru Marie Grubbe, men hans sinnesstämning
var ändå mycket dyster. Vilhelm Möller har i sina minnesanteck­
ningar över Jacobsen meddelat, a t t denne ännu så sent som 1883
—84, något år innan han dog, i sina goda stunder skulle h a disku­
terat med honom sin möjlighet a t t gifta sig.3 Det är svårt a t t
tro, a t t Jacobsen då verkligen kunnat reflektera på äktenskap,
men ifråga om sin egen hälsa var han, som flera a v vännerna har
beskrivit, i allmänhet förhoppningsfull. Erik Fraenkel kallar
Jacobsen »en Type paa den Art Phtisikere, der ere Sangvinikere lige
til det Sidste».4 D å sjukdomen och tröttheten överväldigade honom,
kunde denna tro p å bättring dock icke upprätthållas, och det blev
e t t lidande för honom, a t t alla funno någon a t t älska, men icke
han. Till Fraenkel skriver han bittert:
»Jeg lsegger m i n Lykonskning t i l hele d e n H o b d u a l t har m o d t a g e t o g
velsigner dig. J e g er naesten forberedt p a a a t g a a h e n o g g i f t e m i g af Fortvivlelse, j e g har naesten i n g e n u g i f t e Venner mere; Maaned for Maaned
1
Til Agnes, IV, 95; Naevner min Tanke dig, a. a. 99.
D e t kan icke vara en tillfällighet, att Jacobsen samma dag som det citerade
brevet är daterat (13/3 1873) i e t t lyckönskningsbrev till sin n y förlovade syster
skriver: »Det er forskrsekkeligt som alle forlove og gifte sig. Edvard Brandes er
gift, Vilhelm Möller og Holger Drachmann er gifte, Fraenkel er forlovet, og Samsoe
Lund er forlovet jeg er naesten den eneste af de Folk jeg kjender der er ene.»
3
Nutiden X I V , 1889, 15.
4
Brev från E . Frsenkel till V. Moller 9/2 1891. (V. M.).
2
opsluges d e af d e n forforeriske H y m e n , m e n s j e g m a a g a a e n eller a n d e n
dunkel V e j alene.
H v a d er i d e t H e l e t a g e t d e n ganske J o r d
a n d e t e n d e n stor moderlig Pipatusseryg h v o r h v e r R o t t e af e t I n d i v i d
sidder i s i t H u l o g kukkelurer o g e n enkelt Gang kikker op, for a t overraskes v e d a t alle Medbaester ogsaa h v e r sidder i s i t H u l o g bestraeber s i g
for a t glemme.» 1
Den känsla a v ensamhet och isolering, av hemlöshet i tillvaron,
som också kommit fram i Mogens och Fru Marie Grubbe är domi­
nerande i Niels Lyhne. D å Niels genomgått den ena olyckliga
kärleksupplevelsen efter den andra, kulminerar hans ensamhets­
känsla. H a n får då »en uendelig Lsengsel
efter a t f0le
Noget slutte sig som et Hjem omkring ham, trsekke ham til sig
og holde ham fast, ligemeget hvordan. H a n kunde ikke holde
Tilvserelsens Ligegyldighed u d laenger, det a t blive sluppet paa
alle Kanter og altid blive kastet tilbage til sig selv. Intet Hjem
paa Jorden, ingen Gud i Himlen, intet Maal derude i Fremtiden.»
(S. 266.) Starkast förnimmes denna känsla i orden: »Det var det
store Triste, a t en Sjsel er altid ene.» (S. 291.)2
Jacobsens pessimism och det tungsinne, som präglar hans dikt­
ning, skulle väl icke ha tagit så starkt överhanden, om han icke
genom sjukdomen brutits redan i början av sin bana, d å den
tedde sig som mest lovande. J u s t den livsintensitet, som under
Italienresan blossat upp, vändes med ens i sin bjärta motsats.
Inför den plötsligt aktualiserade dödstanken, som borrar sig in i
Jacobsen, förändras tillvaron för honom. Fru Marie Grubbe, som
fullbordades åren närmast efter sjukdomens första svåra fas, bär
visserligen inga spår a v författarens trötthet eller resignation, om
man ser till den konstnärliga prestationen, men den mörka grund1
Brev till E . Frasnkel 6/12 1876. Brevet slutar med orden: »Vel gift er Livets
Lyst for Carl Bagger og andre, men for mig er det vel vovet 13 hit o g 14!
Amen!» — Pipatudse, en egendomlig, sydamerikansk groda.
2
Sin nyktra syn p å äktenskaps- och fortplantningsfrågor hade Jacobsen de­
klarerat i början p å 70-talet i en a v Darwinartiklarna: »Individer af begge K jon
bürde afholde sig fra JEgteskab, dersom de i nogen betydelig Grad vare svage paa
Sjael eller Legeme», men han anser dylika förhoppningar vara »utopiska», så länge
icke ärftlighetslagarna blivit grundligt kända. (V, 184.) Jacobsen var emellertid
en man, som började reformerna i sitt eget hus.
stäinningen, den ton av vemod över livets fåfänglighet och lyckans
obefintlighet, som pressar sig ur de lidelsefullt njutningstörstande
gestalterna, vittnar tydligt nog om det sinnestillstånd, u r vilket
boken framgått.
D å Jacobsen fullbordat Niels Lyhne, skrev han till Vilhelm
M0ller om sitt personliga engagement i romanen: »Paa Bogens
forste Side findes et: Jeg, Bogens eneste; men det dukker hele
Vserket igjennem frem som hvad man kunde kalde lyriske Udbrud
af en Livsanskuelse, der af Folk, som ikke kjende Pessimismen,
bensevnes pessimistisk, men som vi, naar vi blive gamle, maaske
vil blive nodt til a t indromme var optimistisk.»1 Den filosofiska
pessimismen, som vid denna tid var allmänt diskuterad i Dan­
mark, hade Jacobsen knappast själv studerat hos Schopenhauer
eller Hartmann, men en likartad livssyn genomsyrade den litte­
ratur han tagit de starkaste intryck av. P å tanken om livsillusio­
nerna bygger icke blott hela Turgenevs diktning, såväl Madame
Bovary som L'éducation sentimentale är variationer p å samma tema.
Medan i Fru Marie Grubbe Sti Hog blev språkrör för »de Melan­
koliskes Compagnie», är det i Niels Lyhne författaren själv som
uttrycker tvivlet på den mänskliga lyckomöjligheten och smärtan
över alltings förgänglighet: »hvert Lykkeslot, der rejser sig, det
har Sand blandet ind i den Grund, hvorpaa det hviler, og Sandet
vil samle sig og rinde bort under Murene, langsomt maaske, umaerkeligt maaske, men det rinder, rinder, Korn for Korn . . .» (S. 202.)
Som redan tidigare i detta kapitel har framhållits, anar man också
i Edeles ord om drömmen och verkligheten Jacobsens tankar om
lyckans bländverk. Det är emellertid en annan nyans över pessi­
mismen i Niels Lyhne än i den första romanen. E n vekt elegisk
ton vilar över boken, och de många dödsscenerna får intet skräm­
mande över sig. Döden i all dess nakna fasa och förhärjande makt
hade Jacobsen skildrat i dikten Liglagner i Festons omkring mit
Billed, förmodligen skriven under den första sjukdomstiden. 2
H a n hade då också i den underbara dikten Arabesk til en Haandtegning af Michel Angelo ställt frågan:
1
2
Tilskueren 1904, 952.
IV, 117, 163. I Digte og Udkast dat. »1874?»
H v o r f o r Livet?
Hvorfor Döden?
Hvorfor leve, naar v i d o g skal do?
H v o r f o r ksempe, n a a r v i v e e d , a t Svserdet
D o g skal vristes af v o r H a a n d e n Gang?
H v o r t i l disse B a a l af K v a l o g Smerte:
T u s i n d Timers L i v i l a n g s o m Liden,
L a n g s o m L o b e n u d i D ö d e n s Liden? 1
Den höga, mörka kvinnan, som skalden skådar i den sydländska
natten, är stum, och han kan ej läsa i hennes blick annat ä n helig
sorg. D å Niels Lyhne ligger och väntar p å döden, ser han tillbaka
p å sitt liv och väger dess debet och kredit mot varandra. »Der
havde dog vseret meget Skj0nt i Livet, tsenkte han, naar han
mindedes det friske Pust ved Stranden hjemme, det svale Sus i
Sjaellands B0geskove, den rene Bjaergluft i Clarens og Gardas0ens
bl0de Aftenbrise.» Det är de skönhetsintryck Jacobsen själv bevarat
i sitt minne och som gjort hans liv rikare. E n efter en hade dock
människorna lämnat Niels Lyhne, och han frågar sig varför. Kanske
hade han icke själv varit trofast, även om han varit »langsommere til a t slippe»? Men Niels vill icke medge, a t t det var det
innersta skälet. »Nej, det var i k k e det. Det var det store
Triste, a t en Sjael er altid ene.» H ä r snuddar Jacobsen vid den
schopenhauerska tanken om ett metafysiskt ont, som behärskar
tillvaron. »Det var en L0gn hver Tro paa Sammensmeltning
mellem Sjael og Sjael»,2 därför är också drömmen om en lycka p å
jorden en illusion. Man får vara nöjd a t t dö trogen sin gärning.
4. Konstuppfattning och diktarkall.
Betraktad som konstnärsskildring är Niels Lyhne p å samma
gång en psykologisk roman och en idéroman. Liksom i fråga om
ateismen gäller det här, a t t den psykologiska analysen är det vä­
sentliga.
Den estetiska diskussion, som Georg Brandes' föreläsningar
bragt p å dagordningen, skärptes efter decenniets mitt, då Det
1
2
IV, 110, 161. Publicerad 1874.
S. 290 f.
litteraere Venstres män p å allvar slagit igenom.1 Drachmann
hade i början a v 1878 gått så långt, a t t han utmanat även mode­
rata representanter för den äldre periodens författare som Bergs0e
och Kaalund med det i viss mån livsdyrkande program han uppställt
(ovan s. 161). Den rådande spänningen mellan den efterromantiska, idealistiska riktningen och den moderna realismen, en spän­
ning, som fick sin definitiva utlösning i diktarfej derna vid årtion­
dets slut, kan man skönja också i den berömda ateljédiskussionen i
Niels Lyhne. Den estetiska polemiken i romanen är dock a v under­
ordnad betydelse. För Jacobsen, som velat återge en diktares
livsöde, blir e t t viktigare motiv förhållandet mellan personligheten
och kallet. Niels Lyhne ansluter sig sålunda till de många konst­
närsromaner och författarskildringar, som behandlar skapandets
kval och lycka. Närmast kanske den kan sammanställas med brö­
derna Goncourts romaner Manette Salomon och Charles Demailly.2
Ingen av de konstnärer, som dessa romaner skildrar, kan
realisera sina intentioner, och deras nerver bryts ner genom kon­
flikten mellan den mänskliga lyckodriften och kallets krav p å
hela personligheten. 3
Som Edvard Brandes antyder {Breve, X L f.), anges aldrig klart
i Niels Lyhne, vad slags verk Niels ämnar skriva. Inför Hjerrild
låter han förstå, a t t de skall stå i den ateistiska livsåskådningens
tjänst, och man får veta, a t t han tillhörde de unga, som var »opfyldte af det, der den Gang var det Nye, drukne af det Nyes
Theorier» (s. 85), men allteftersom Niels' mognad och erfarenhet
växer, blir han en mindre entusiastisk anhängare a v »det nyas» sak.
I detta sammanhang markerar Jacobsen sin likgiltighet inför
1
D e n 31/8 1877 hade t . ex. Fœdrelandet p å ledande plats e n helsidesartikel,
kallad »Den nye Skole», som Jacobsen hade fäst sig vid. »Den nye Retning er
realistisk
ssetter
Idealerne i selve Virkeligheden, strseber a t
fremstille den saadan som den viser sig for Digternes 0je, altsaa med den Ufuldkommenhed, som n u engang haefter v e d alt Menneskeligt og Dodeligt; med andre
Ord den saetter Natursandhed i Skildringen over den Skjonhed og hoj ere Sandhed,
som kun kan findes i Digterens Tanke, men ikke i Livet.» Jfr brev från Jacobsen
till E . Brandes 2/10 1877, Breweksl. I I , 288.
2
E . & J . de Goncourts roman Charles Demailly, 1869, publicerades 1860 under
titeln Les hommes de lettres; Manette Salomon, 1867.
3
Jfr A. Cassagne, La théorie de Vart pour Vart en France, 1906, 221 f.
partivännernas programdiktning (s. 114). I övrigt får man endast
indirekta antydningar om den konstuppfattning Niels tillägnat
sig. Jacobsens önskan a t t t a ställning till den aktuella debatten
om realism och idealism framgår dock p å flera sätt.
I romanen framställs Niels Lyhne själv och hans t v å vänner,
Frithiof Petersen och Erik Refstrup, som representanter för olika
nyanser i smakuppfattningen. Redan under de t r e ynglingarnas
barndomstid hade »Praestens Frithiof» f å t t komma i skuggan a v
de t v å andra. H a n var den beskedlige och försiktige, som de såg
över axeln. Det kan därför icke förvåna, a t t Frithiof kommer
a t t representera den osjälvständige eftersägaren, den »positive
Natur», som i överdrivet n i t vill pracka sina inlärda heibergska
dogmer p å andra. Karakteristiken a v Frithiofs mentalitet speglar
Jacobsens förakt för den färglösa genomsnittsmänniskan med
konventionell smak. Det dröjer inte länge förrän Niels växer
ifrån Frithiof, men e j heller med Erik, som själv var utövande
konstnär, var Niels helt överens i estetiskt avseende. Man
får veta, a t t »Eriks Idealer ikke var hans», och a t t »det Erik
i sin Kunst vilde finde Udtryk for, det Romantiske eller maaske
det Sentimentalt-Romantiske, ikke var ham sympathetisk» (s.
117). Och då Erik icke i likhet med Niels hade den »bredere, videre Sympathi», som behövdes för a t t överbrygga denna åsiktsdivergens, gled vännerna ifrån varandra. I denna skildring byg­
ger Jacobsen med stor sannolikhet p å minnen a v ungdomsvän­
skapen med kritikern Vodskov, vilken bröts av liknande skäl.
Ehuru Vodskov hämtat sin psykologisk-historiska metod från
Taine, Sainte-Beuve och den unge Brandes, 1 hade han under
kampåren tagit parti emot Brandes och var vid olika tillfällen
knuten till högerorganet Dagbladet. Det hade varit en svår
besvikelse för Vodskov, a t t Jacobsen så helt gick upp i det
brandeska lägret, och deras olika ställningstagande härvid­
lag torde ha medverkat till a t t den intima samvaron dem
emellan upphörde redan 1872. Den meningsskiljaktighet, som
hade förekommit, avspeglar sig tydligt i några brev, som Vodskov
1
Se O. Friis, Hans Sophus Vodskov som litteraer Kritiker, Festskrift til Vil­
helm Andersen, 244.
skrev i anledning a v Fru Marie Grubbe, vilken bok han undvikit a t t
recensera, då den enligt hans åsikt dels stod alltför mycket under
Det littersere Venstres inflytande, dels bar alltför tydliga spår
a v det sjukliga och affekterade hos Jacobsen. Vodskov hade
tidigt tagit avstånd från vännens »Kjephest», de många små »psykologiske Finesser», något som han erinrade om i e t t odaterat brev
till författaren vid romanens publicering. H a n menade, a t t dik­
taren i stället skulle söka ge något av det allmänmänskliga och all­
mängiltiga. I brevet heter det härom: »Vi dyrke n u engang forskjellige Guder, og naar du allerede for 6—7 Aar siden var tilb0ielig dertil, vil du vel n u endnu mere decideret blsese mine Meninger bort som gammeldags Fordomme, og det k a n ogsaa gjerne
vsere, du har Ret.»1 I e t t samtida, ävenledes odaterat brev, säger
Vodskov, a t t det förefaller honom, som om Jacobsen med Fru
Marie Grubbe f å t t många beundrare men färre vänner och a t t
hans beundrare n u väntar p å hans nästa bok för a t t se, om han
är en verklig diktare, »der har mere end videnskabelig Interesse
for Menneskeliv». Realisten, vilken med sin analyserande, »disse­
kerande» metod strävar a t t finna den karakteristiska detaljen,
har emanciperat sig från den trots allt Tainestudium mera roman­
tiskt inriktade vännen, som ogillar den vetenskapliga objektivite­
ten i människoskildringen och för vilken syntesen är huvudsaken.
Strängt taget var det samma principiella motsättning, som kom
a t t råda mellan Kaalund och Schandorph i den estetiska debat­
ten. I sina Brcendende Sporgsmaal vände sig Kaalund mot den
nya psykologien med orden: »Hvilken mesterlig Teknik! Hvilken
Anatomi! / Hjertet dissekeres: der er Intet deri!»2
1
Jfr också Vodskovs senare kommentarer till denna kontrovers, Tilskueren
1911, I, 222 f.
2
Ovan s. 162 f. Jfr även Kaalunds dikt Idealitet og Realitet:
Alt, hvad D u sanser, er jo Led kun og Dele:
B r o k e r , som skal stemme i din Sjael med e t Hele!
S a m l e r d i t A a n d s s p e j l ? — e l l e r v i s e r d e t s p r e d t?
Faar det os Andre maaske til at skele?
och hans kritik m o t objektiviteten:
Regn ej med Mennesker, som de var Tal!
Det er »Menneskers dyre Liv», det just gjselder!
{Kryds. Kl. 62, 65.)
I den nämnda ateljéscenen mellan de tre vännerna och f r u Boye
t a r Jacobsen direkt till orda i den estetiska frågan. 1 Vilken vikt
han fäste vid a t t f å sin åsikt dekreterad, utan a t t det skulle verka
»deklamation», förstår man a v den noggranna, nästan artificiellt
arrangerade scenen, e t t motstycke till julaftonscenen, där ateis­
men skulle behandlas. Ytterst karakteristiskt för Jacobsen är
a t t låta kvinnan bli språkrör för naturalismen. De tre yngling­
arna har, om också p å olika sätt, p å reflexionens väg skaffat sig
en estetisk teori. F r u Boye däremot, sydländsk till tempera­
mentet, företer en mera oförvillad och spontan syn på konsten,
kanske förvärvad under vistelsen i Italien, kanske under sam­
varon med den kritiker, som trots sin inre sympati för det sublima
ständigt var »paa Fejdefod överför Tidens ideale Retning» (s. 90).
D å de båda nykomna ynglingarna, Niels och Frithiof, gjort
f r u Boyes bekantskap i den dammiga ateljé, där Erik skulpterar,
kastar hon sig omedelbart in i en litet vågad konversation. »Hr.
Refstrup er saadan en Idealist med al Kunst», beklagar hon sig,
>>0
g j e g finder det n u saa kjedsommeligt, alt det med den raa
Virkelighed, der skal lutres og klares og igjenf0des og hvad det
nu hedder, saa det bliver til det bare Ingenting tilsidst» (s. 79). Re­
dan från början ger hon alltså e t t hugg å t »idealismen» som este­
tiskt begrepp. Man tycker sig nästan höra en reminiscens av Georg
Brandes' omdiskuterade angrepp i Emigrantlitteraturen p å Thorvaldsens »Natten»2 i f r u Boyes yttrande om en skulptur, som hon
finner t a m och intetsägande. Skulpturen var gjord a v Eriks lärare
Mikkelsen och föreställde en backantinna med en druvklase. F r u
Boye, som vill ha den sensuellare, vildare, säger ivrigt: »Hun skulde
mase den Klase Druer, dersom jeg maatte raade, rigtig saadan a t
den r0de Saft 10b hende ned ad Brystet» (s. 79). P å samma sätt
hade Brandes efterlyst färgen och lidelsen i Thorvaldsens temperamentslösa framställning a v natten. Den djärvare, blodfullare
människoskildring, som genom Zola och den franska naturalismen
efter decenniets mitt börjat väcka alltmera intresse i Danmark,
1
Jfr Christensen a. a. 58.
A. a. 188 f. Enl. Brandes hade Jacobsen skapat ett sant motstycke till Thor­
valdsens »fredmilde Nat» i sin dikt Arabesk til en Haandtegning af Michel Angelo.
Se Det moderne Qjennembrvds Mcend, 153 f.
2
skulle, som man erinrar sig, slutligen framkalla Kaalunds kritik
av »Ildtilbederne af Realiteten», med »deres nye Renaissance»
och deras »Sans for det utilslorte n0gne» (ovan s. 163 f.).
Beskyllningar för sensualism hade Fru Marie Grubbes författare
särskilt utsatts för. Dylika synpunkter hade icke blott kommit
fram i recensionerna, 1 det hade gått så långt, a t t förläggaren
Hegel, oroad a v uppståndelsen kring Erik Skräms under pseudo­
nym utgivna roman Herregaarâsbilleder, i brev till Jacobsen direkt
varnade honom för a t t förstöra sin popularitet genom överdriven
naturalism.
»Det er j o e t interessant, m e n yderst uhyggeligt Mmne, D e der har b e ­
handlet; i d e t der i hele B o g e n i k k e er e n eneste Person, m a n k a n f o l e S y m ­
p a t h i e for. D e l s d e n n e Omstsendighed, dels — o g isaer — d e n lovlig stserke
Erotik, der gaaer g j e n n e m hele Fortsellingen, har s t o d t m a n g e Laesere bort.
J e g har for n ogle Maaneder siden tilfseidig hort, a t e n af v o r e m e s t a n s e t e
Redaktörer til Forskj eilige har o m t a l t dette, o g a t h a n af d e n Grund i k k e
h a r villet o m t a l e eller a nm e l de D e r e s B o g . J e g [har] i k k e villet undlade
a t gjore D e m , kjsere Herr Jacobsen, d e n n e Meddelelse, s o m j e g beder D e m
m o d t a g e i al Venlighed s o m e n lille Advarsel for Fremtiden.» 2
Jacobsen kan icke h a varit alldeles okänslig för denna vink,
eftersom han bett kritikern Adolf Hansen söka utröna, vilket
intryck Fru Marie Grubbe gjort på icke-litterära läsare. 3 Emel­
lertid har han, som man kan förstå, icke låtit sig påverkas a v den
rådande ömtåligheten p å könsmoralens område. I den senare
romanen är den erotiska analysen snarast djärvare och mera
dominerande. Därtill kommer, a t t han i ateljéscenen öppet vän­
der sig mot pryderiet p å det sedliga området.
F r u Boye pläderar för det naturliga. »
hvorfor k a n v i
n u ikke vsere naturlige? Aa, jeg veed det saa godt, det er bare Mod,
der mangier. Hverken Kunstnerne eller Digterne har Mod til a t vsere
1
Se brev till M0ller 24/2 1877, Tilskueren 1904, 850; Brewehsl. I I , 476 f.
25/5 1877. Jfr L. C. Nielsen a. a. I , 231 f. D e n nämnde redaktören var må­
hända Plong, som först 1878 anmälde Fru Marie Grubbe.
3
Enl. brev från Ad. Hansen, dat. 4/6 76. Året måste vara felskrivet för
1877, då i brevet bl. a. omtalas Brandes' Marie-Grubberecension. Möjligen är
ovan (s. 247) nämnda brev från Vodskov, som meddelar ingående uppgifter o m
bokens intryck p å olika slags läsare, också svar p å en fråga a v författaren.
2
Mennesket bekjendt som det er». (S. 79 f.) F r u Boye håller sedan
en föreläsning om hur Oehlenschläger borde h a skrivit sången »Havfruen bes0ger Könning Helge» och isynnerhet de strofer, som skild­
rar Tangkjaers skönhet. F r u Boye eldar upp sig medan hon talar.
Hon skulle velat h a en »yppig, gl0dende Skildring», hon ville, säger
hon, »indvies i saadan e t Havfruelegemes ejendommelige Skj0nhed, og n u beder jeg Dem, hvad skal jeg kunne gj0re u d af hvide
Arme og dej lige Lemmer med e t Stykke Spejlflor over?» (s. 84).
Kritiken riktar sig p å n y t t mot det t a m a uttrycket, den bristande
expressiviteten och det matta i inspirationen. Som Christensen
uttrycker det: »Den ejendommelige eller karakteristiske Sk0nhed
stilles op imod den abstrakt idealiserende eller den typiske
Sk0nhed.» (A. a. 58.) F r u Boye vill h a Tangkjser helt annorlunda,
naken som böljan. I den prosalyrik hon sedan presterar, har
Jacobsen passerat långt förbi sin egen ungdomsdikt om sjöjungfrun,
där denna just är skildrad i de konventionella uttryck han som mo­
gen diktare fördömer. 1 Det är p å samma gång naturvetenskaps­
mannen och den skönhetsälskande konstnären, vilken genom f r u
Boye som språkrör gör en modern omdiktning av Oehlenschlägers
skildring: »Der maatte vsere noget af Sommerhavets Fosforskjaer
over hendes Hud, noget af Tangskovenes sorte, forfiltrede Rsedsel
i hendes Haar. Ikke? — J o , Vandets tusinde Farver maa gaa og
komme i blinkende Skiften i hendes 0jne; det biege Bryst maa
vaere koldt af en vellystigt k0lende Kulde, B0lgerne risle deres
vuggende Gang gjennem alle hendes Former, og der er Malstr0mmens Sugen i hendes Kys og der er Skummets bristende Bl0dhed i Favntaget af hendes Arme.» (S. 84 f.)
Den friska sinnlighet i skildringen, den naturlighet i människo­
uppfattningen, som Jacobsen saknar hos Oehlenschläger — kanske
också trots allt i sin egen mera inåtvända sensualism — har han
funnit hos en annan diktare, hos Shakespeare.
1
Jfr t. ex.:
Vindene vifte
Mit dryppende Haar,
Voven saa blodt om
Min Skulder sig slaar.
Straaler fra Maanen mildt kysse min Barm,
Perlerne glimre om Hals og om Arm. (III, 103.)
Det framgår, som ofta påpekats, tydligt av Jacobsens brev till
Vodskov, hur ivrigt de båda vännerna läste Shakespeare tillsam­
mans de sista åren på 60-talet. I Jacobsens brev förekommer
ideligen shakespeareska uttryck och anspelningar. 1 E n annan
a v hans bekanta f r å n samma tid, Sophus Bauditz, har p å sitt
håll vittnat om hans stora Shakespearebeundran. Kritisk som
Jacobsen var, hade han dock en gång yttrat, a t t om något skulle
vara »fullkomligt» så skulle det vara Midsommarnattsdrömmen;
»jeg kan da i hvert Faid ikke taenke mig, hvordan d e n skulde
gj0res bedre», hade han sagt. 2 Vad Jacobsen p å äldre dagar satte
mest värde p å hos Shakespeare, har han tillkännagett i samband
med ett tidigare citerat längre uttalande om Zola. H ä r sätter
Jacobsen likhetstecken mellan Shakespeare och naturen. »Naar
Mennesket ikke i passionerede Situationer, 0mme Situationer,
Masser af Situationer er lige paa Nippet til a t blive komisk, saa
er der for langt til Shakespeare og Naturen.» 3 Den Shakespeareuppfattning han här ansluter sig till är givetvis den brandeska
eller taineska, sådan som den framställts i den berömda Hotspuressän i Kritiker og Portraiter.4 D å f r u Boye förklarar, a t t
Shakespeare hade mod a t t låta människan gälla för vad hon var,
vinner detta föga anklang hos Erik och opposition hos Frithiof,
som enligt Jacobsens egna ord intar den heibergska kyliga håll­
1
Tilskueren 1911, I , 215 ff.
G. Bauditz, Sophus Bauditz, 1917, 83. Reminiscenser från detta Shakespeare studium tycker man sig icke endast se i en a v de samtidiga Gurresange (Sommervindens vilde Jagt, III, 75 f.) Ännu så sent som i novellen Fru Fenss (1882, III,
268) kan man i Tages förebråelser m o t modern, som vill gifta om sig, höra ton­
fall från Hamlets ord till sin moder.
3
14/10 1877, BreweJcsl. II, 291.
4
Jfr också Taine, Hist. de la litt. anglaise I I , 1863, 103. Dennes yttrande
o m Shakespeare: »Il accepte la nature e t la trouve belle tout entière; il la peint
dans ses petitesses, dans ses difformités, dans ses faiblesses, dans ses excès, dans
ses dérèglements e t dans ses fureurs; il montre l'homme à table, au lit, a u jeu,
ivre, fou, malade; il ajoute les coulisses à la scène», kan sägas »in nuce» innehålla
den syn p å Shakespeares konst, som Georg Brandes ville väcka med sin Hotspuressay. Idén om det »uendeligt Smaa og det uendeligt Store» härstammar j u
däremot från »La Fontaine et ses Fables». Jfr P . V. Rubow, Hippolyte Taine,
1930, 74 f. och Saga og Pastiche, 171.
2
ningen mot Shakespeare. 1 Frithiof gör e t t försök a t t förringa
konstnärsmedvetandet hos denne genom a t t framhålla hans vildhet.
H ä r går dock Frithiof mycket längre än Heiberg, vilken föga upp
skattade »det Rsedselfulde» hos Shakespeare.2 »
jeg k a n
rigtignok ikke kalde den store, engelske Digters Bcerscerkegang for
virkelig bevidst og förståndigt Kunstnermod», säger Frithiof till
f r u Boyes stora munterhet. Med något a v Jacobsens eget spexartade humör och studentjargongfyllda språk ger hon sig sedan till
a t t småprata med e t t Augustushuvud, som hon med tillhjälp a v
modellera och en h a t t styrt u t till en Shakespearebyst. »'Gamle
Shakspearesen', 3 sagde hun kjaelende, og klappede den travesterede Buste paa Kinden, 'gamle dumme Fyr, som ikke vidste hvad
det var han gjorde. — Sad han der og tjattede i Blsekket, hvad,
og tvœrede et Hamlets-Hovede frem, uden a t tsenke over det, hvad,
gjorde han det?
Gamle, heldige Karl, med Alt det! Gamle
ikke uheldige Digterfyr! For, ikke sandt, H r Lyhne, det maa
man d a sige, a t han var en ikke uheldig Literat, Shakspeare.'»
(S. 81).
Det utmanande i hennes ton generar Niels litet, så a t t han stött
och rodnande protesterar: »Ja, jeg har n u min e g e n Mening
om den Mand.» Men de litet svävande och patetiska ord om
Shakespeares verk Jacobsen sedan låter Niels yttra till den
ironiska f r u Boye innebär kanske också e t t förstucket försvar för
hans eget livsverk, särskilt för det verk, som skulle bli hans Ham­
let, icke blott i den meningen, a t t han kände sig besläktad med
Hamlet, ännu fången i hans skugga, som Turgenev uttryckt det,
utan också i den djupare betydelsen, a t t han i sin roman nedlagt
sin livserfarenhet och sin personliga kamp med livsfrågorna.
Niels säger om Shakespeare: »ialtfald er d e t min Mening, a t han
har vidst, hvad han gjorde, vejet, hvad han gjorde og vovet, hvad
han gjorde. Mange Gange har han vovet det i Tvivl, saa Tviv­
len er a t se endnu, mange Gange har han ogsaa kun vovet det
halvt, og slettet d e t u d med nye Traek, som han ikke turde lade
1
Breweksl. II, 366.
J . L. Heiberg, Prosaiske Skrifter VII, 1861, 9.
3
Jfr Breweksl. I I , 366, där Jacobsen försvarar sig emot Edvard Brandes*
kritik a v uttrycket »Shakespearesen».
2
staa som det var.» (S. 82.) Enligt Jacobsen låg det alltså e t t
medvetet konstnärligt mål och en fast personlig inspiration bakom
Shakespeares verk, även om man kunde spåra inkonsekvenser i
det. H a n var själv ingen vän a v genial improvisation. I hans
konstnärsbegrepp ingick kravet p å a t t man skulle känna sin för­
måga, väga, vraka och rätta. Härom skriver han till Georg Bran­
des: »Det er noget Vaas dette med ingen Dom a t have överför sig
selv, og det er ikke andet end Dovenskab, denne geniale Uansvarlighed. Taenk, om Violinisterne fandt paa a t lade vaere a t have
en Dom om hvorvidt de spillede falsk eller ikke, sigende, a t Tö­
nerne kom u d af Violinerne, som de (Tönerne) vilde.»1 Konst­
närskapet ställde e t t absolut krav p å personligheten.
*
Några av de berömdaste orden i Niels Lyhne, enligt Edvard
Brandes »mindesmaerkeagtige som Hamlets Ord til Skuespillerne»,2
är Niels' ord till modern om sitt diktarkall: »Dersom du vilde tro
det eller tro paa mig . . . . Moder, jeg er Digter, — virkelig —
hele min Sjael igjennem. Tro ikke, det er Barnedr0mme eller
Dr0mme af Förfsengelighed. Dersom du kunde f0le, med hvad
for en taknemmelig Stolthed over det Bedste i mig og ydmyg
Glaede derover, a t det er, jeg siger det, saa lidt personligt, saa langt
f r a Hovmod, saa vilde du tro det, saadan som jeg saa inderligt
0nsker, du skulde tro det. Kjsere, kjaere! jeg s k a l vaere med til
a t kaempe om det St0rste, og jeg lover dig, a t jeg skal aldrig svigte,
altid vaere trofast mod mig selv og det jeg ej er, det Bedste skal
kun vaere mig godt nok og ikke mere, 3 ingen Gaaen paa Akkort,
Moder; kan jeg l0fte a t det ikke er tedigt, hvad jeg har formet,
eller kan jeg h0re det har Rag eller Revne, i Diglen med det igjen,
altid det Yderste jeg evner hver Gang.» (S. 124 f.) I dessa ord
ligger icke blott en konstnärlig men också en moralisk programför­
1
22/9 1881. Breweksl. III, 161 f.
Breve, X L I .
3
P å ett mycket skadat manuskriptblad med förslag till motto för boken står
mitt p å en sida bl. a.: »[Det Be]dste [er] i k k e godt nok men det slaar lige til.»
(Kaps. II, N . L.)
2
klaring. I likhet med hela sin författargeneration hade Jacobsen
känt sig starkt gripen av det Ibsen-Kierkegaardska helhetskravet.
Konstnärskänslans intensifiering icke blott genom inflytande
f r å n den etiskt-religiösa kallelsetanken hos Ibsen utan även genom
impulser från den mera livsbejakande och estetiskt färgade indi­
vidualismen hos Brandes var e t t gemensamt drag hos de
samtida nordiska diktare, vilka i ungdomen konfronterats med
bådas förkunnelse. 1 Knappast någon har emellertid omfattat
konstnärskapet med sådant allvar som Jacobsen. 2 I kapitlet om
Jacobsens ungdomsutveckling påvisades, hur han i tjugoårsåldern
reflekterat över sitt diktarkall och hur hårt han tog kritiken från
Brandes, vilken utdömt hans tidiga poesi som »studier» u t a n preg­
nans och personlig originalitet och som lösa eller traditionella i
formen. Med mycket arbete och trots motgångar hade Jacobsen
emellertid lyckats n å e t t resultat, och det berättigade honom till
en viss stolthet a t t h a f å t t så stort erkännande just av Brandes för
sin första roman. H a n hade f å t t pröva p å i praktiken, vad den
ibsenska kallelsetanken ville säga, vilka mödor som diktaren
måste underkasta sig för a t t uppnå den personliga stil, som är e t t
starkt kriterium på halten a v hans verk.
Vad som närmast faller under den medvetna konstnärsviljans
kontroll och tuktan är form och stil. Hos Jacobsen tog sig stil­
kravet uttryck i en dyrkan av ordet och det individuella uttrycket.
Vännerna berättar om honom, hur han kunde försjunka liksom i
trance för a t t finna en viss replik — något som för övrigt icke v a r
hans starka sida — och hur han brukade säga, a t t det i varje sär­
skilt fall endast var ett visst ord, som var det riktiga. I detta
1
Om Ibsens och Brandes' individualism se bl. a. Linder a. a. 66—75 och
Melker Johnsson a. a. 85—90.
2
Efter de starka intryck Jacobsen tagit a v Brand och Peer Gynt, är det först
Et Dukkehjem, som väcker hans varma beundran. Under sammanträffandet med
Ibsen i Rom, medan denne arbetade p å Et Dukkehjem och han själv på Niels
Lyhne, tycks förhållandet dem emellan ha präglats a v ömsesidig respekt p å av­
stånd. Ibsens stora uppskattning a v Niels Lyhne gladde Jacobsen till den grad,
att han upprepar Ibsens ord om boken i praktiskt taget alla sina brev. D e t sista
drama a v Ibsen Jacobsen hann läsa var Vildanden, som förekommer p å en litte­
raturlista från jan. 1885 (Kaps. VIII, Biogr.).
avseende kunde Jacobsen nästan tävla med Flaubert, som p å
grund av sin stränga stildisciplin blivit kallad »un moine littéraire».1
Den krets, i vilken Jacobsen hela sitt Hv trivdes bäst, utgjordes
a v idel författare och konstnärer. I Köpenhamn och Rom vistades
han dagligen i en miljö, där alla hade sina bekymmer för inspira­
tion och skaparkraft, men kanske starkare ä n någon annan kände
han inom sig det omutliga kravet, vilket kom honom a t t månad
för månad, år från å r uppskjuta fullbordandet a v sina verk. Den
som har sett i hur många utkast och varianter Jacobsens ung­
domsdikter förekommer, förvånar sig e j över a t t han även senare
betänkte sig noga, innan han utsatte något a v vad han författat
för offentlighetens kritik. J u s t efter fullbordandet a v Fru Marie
Grubbe, då Jacobsen från alla håll överhöljdes med så mycket
beröm, a t t man kunnat vänta, a t t hans tidigare alster skulle h a
stigit i värde i hans egna ögon, förklarar han sig i stället för
t v å av sina vänner fullständigt oryggligt besluten a t t icke lämna
ifrån sig något, som han icke själv var belåten med och som icke
stod i klass med vad han redan presterat. Till Vodskov, som
velat locka ifrån honom Gurresange skriver han: »
det
der mest af Alt holder mig tilbage [från a t t ge u t denna cykel]
er den Overbe visning jeg har a t jeg kan gj0re det bedre n u
og man skylder Laesernes Verden (ikke den store Verden, men
den lille lille Kreds) og man skylder sig selv det Bedste man k a n
gj0re. Dette vilde jeg n0dig have mistsenkt for Frase, thi jeg
undertrykker stadig ufuldf0rte og halvfserdige Arbej der fordi de
ikke er stserke nok.»2 Dagen innan hade han hävdat detsamma
inför Vilhelm Möller, vilken hade sett e t t novellfragment, som
Jacobsen sparade p å och ville förmå honom a t t publicera detta.
Jacobsen vägrade, och det var alltså icke blott inför Vodskov, som
han önskade hävda sitt ömtåliga konstnärssamvete. H a n skriver
till M0ller:
»
naar m i t Bidrag kommer, o g d e t ko m m er e n Gang, s a a bli­
v e r d e t af 'aller s o m fineste K v a l i t e t ' . D u m a a ikke b l i v e vred, m e n j e g
vilde ligesaa gerne, j a hellere l a d e e t P a r Taender trsekke u d (det er n o g e t
af d e t Skrsekkeligste j e g kjender) e n d l a de n o g e t trykke, o m h v i s Vaerd
1
2
Se E.-L. Ferrère, L'esthétique de Gustave Flaubert, 1913, 52.
17/4 1877, Tilskueren 1911, I, 225.
j e g i k k e er fuldstaendig overbe vist, endsige d a N o g e t o m h v i s Mangel p a a
Yserd j e g h a r d e n fuldeste Overbevisning.» 1
Jacobsen kunde vänta, och liksom han lovar M0ller, a t t hans
bidrag skulle bli av »aller som fineste Kvalitet», så låter han sin
Niels Lyhne lova sig själv, a t t »naar han blev fserdig en Gang,
saa skulde der blive Musik, — med Basuner . . .» (s. 114). Det
förhöll sig verkligen så som Jacobsen efter Niels Lyhnes publice­
ring skrev till vännen Frsenkel: »Jeg kunde sagtens vsere praktisk
og skrive I0S paa det Navn jeg har, men jeg har nu en Gang ikke
Lyst til a t give mit Talent u d i Klatskillinger. Fix oder nix.»2
Jacobsen ville alltid p å n y t t släpa sig uppför branten och börja
de överståndna mödorna om igen. D å Niels Lyhne resignerar
inför sitt misslyckade författarskap, tröstar han sig med a t t i
lantbruket, dit han återvänt, finns det inga »Sisyphus-Stene»
(s. 267). »De Kraefter, man havde sat til, de laa der bag E n i Ens
Arbejde og Arbejdet vilde blive, vilde ikke blive sedt op af Tvivl
om Natten, ikke blive bisest f r a hinanden af en gnaven Morgenstunds Kritik.» A t t konstnärskallet består a v släpande p å sisyphusstenar, var en tanke som Jacobsen mera detaljerat utredde i
e t t brev till en av sina artistvänner, Axel Helsted. Denne tvivlade
mycket p å sin egen förmåga och saknade i hög grad självför­
troende. Samtidigt med a t t sista delen av Niels Lyhne utarbetades,
skriver Jacobsen till honom följande uppmuntrande rader:
»At Deres store Billede i k k e gjorde rigtig L y k k e tager d e D e m v e l i k k e
nser, p a a a n d e n Maade, e n d a t D e lover D e m s e l v i Deres stille Sind, a t naar
Borgerskabet i k k e v i l s a a s k a l d e t . N a a r m a n er u n g o g rask er der j o
Ingenting, der bringer d e t , m a n er o g d e t , m a n vil, bedre sammen, e n d saadan
e n t a b t Bataille. O g d e t er j o n u e n G a n g saadan i d e n n e d e n b e d s t e af
Verdener a t d e t a l t i d e r i d e t , m a n s y n e s m a n har s a t Mest i n d p a a , a t
m a n lider sine Nederlag — o g d e t er der j o ogsaa e n Slags Mening i , alligev e l . E n K u n s t n e r er j o e n A r t Sisyphos der ruller S t e n o p a d B a k k e n .
F o r h a m s e l v triller i Virkeligheden S t e n e n alltid n e d igjen, m e n m a n v i l
n o k helst h a v e a t P u b l i k u m skal tro, a t d e n er b l e v e n liggende deroppe.» 3
1
16/4 1877, Tilskueren 1904, 947.
27/4 1881.
3 5
/ 6 1880. Se En dansk Kunstner kreds. Udg. af F . Hendriksen 1928, 233 f.
Helsteds stora komposition »Klymene og Heliaderne ved Phaethons Grav», 1879,
gjorde fiasko.
2
.
Det kan vara lämpligt a t t i detta sammanhang erinra om a t t
Jacobsén i slutet a v en anteckningsbok till Fru Marie Orubbe
bland en del excerpter har antecknat e t t avsnitt a v Mussets dikt
Dédicace à M. Alfred Tattet. Denna del a v dikten rör sig om de
heliga känslor, som i skapandets stund bemäktigar sig konstnären
och kommer honom a t t känna sig i högtidsstämning, j a nästan
som i gudomlig förväntan.
A u m o m e n t d u travail, chaque nerf, chaque fibre
Tressaille c o m m e u n l u t h q u e l'on v i e n t d'accorder.
O n n'écrit p a s u n m o t q u e t o u t l'être n e vibre.
(Soit d i t s a n s v a n i t é , c'est c e q u e l'on ressent.)
O n n e travaille p a s — o n é c o u t e — o n a t t e n d .
C'est c o m m e u n inconnu qui v o u s parle à v o i x basse.
O n reste quelquefois u n e n u i t sur l a place,
S a n s faire u n m o u v e m e n t e t s a n s s e retourner.
O n e s t comme u n enfant dans ses habits d e fête
Qui craint d e s e salir e t d e s e profaner;
E t puis
>>x
H ä r stannar anteckningen abrupt. Tankegängen i dikten full­
följs så, a t t då inspirationsögonblicket är förbi, är det också slut
med tillfredsställelsen över arbetets värde. De krafter som ned­
lagts i det blir, som Niels Lyhne hade känt det (s. 267), »blaest f r a
hinanden af en gnaven Morgenstunds Kritik», »sedt op af Tvivl om
Natten.» Hos Musset heter det:
Mais quelle singulière e t triste impression
Produit u n manuscrit! — T o u t à l'heure, à m a table,
T o u t c e q u e j'écrivais m e semblait admirable.
Maintenant, j e n e sais, — j e n'ose y regarder.
Det förfärliga fallet från inspirationens höjd till insikten om
värdelösheten a v vad man producerat framställes a v honom som
en chock, e t t uppvaknande till en trivial verklighet:
E t puis, — e t puis, — enfin! — o n a m a l à l a t ê t e .
Quel étrange réveil! — c o m m e o n s e s e n t boiteux!
Comme o n v o i t q u e Vulcain v i e n t d e t o m b e r d e s cieux! 2
1
Kaps. I, M. G.
A. de Musset, Œuvres complètes, Premières poésies, 1923, 254 f. Jfr Cassagne
a. a. 410.
2
Jacobsen hade känt det oföretagsamma och ofruktbara i Niels
Lyhnes väsen som en fara inom sig själv, vilken fick ytterligare
näring a v sjukdomen; i trista ögonblick tyckte han sig kanske vara
identisk med honom, i andra stod han över honom. Jacobsen hade
sannerligen icke, som Niels Lyhne gjorde, då idealen visade sig vara
oåtkomliga, valt resignationens väg, sagt farväl till det omöjliga
och slagit sig till ro. I brevet till Helsted uppmanade han denne
a t t sätta hårt mot hårt, då motgångarna kom, och det var också
hans egen metod.
Mycket a v den skildring, som rör Niels Lyhnes arbete och hans
vedermödor vid skapandet, är kanske hemliga självförebråelser
Jacobsen gjorde sig, d å inspirationen släppt och då utformningens
långsamma, besvärliga och påfrestande slit plågat honom. Liksom
Flaubert hade han ständigt orsak a t t begrunda Buffons ord:
»Le génie est une longue patience» eller att, som en annan a v L'art
pour 1'artskolans män, Baudelaire, kalla inspirationen »la sœur du
travail journalier».1 Den skapande konstnärens missmod, då verket
icke motsvarade den inre synbilden, då han kände sig »boiteux» och
besviken över sig själv, är det som också plågar Niels: »
i hele
Dage kan hans Vaesen vsere spsendt af glade, titaniske Anstrengelser
med a t age Leret sammen til hans Adam; men han faar ham
aldrig dannet til i sit Billeds Lignelse; den Selvkoncentrering, som
dertil udfordres, har han ikke Udholdenhed nok til a t holde ved
lige». (S. 196.) Denna bristande koncentrationsförmåga beklagade
sig Jacobsen ofta själv över. Det »ber0mte Dovendyr» liknade
han sig en gång ironiskt vid i ett brev till Edvard Brandes i början
av sitt författarskap, under mycken klagan över sin improduktivitet. H a n skriver lika missmodigt, då hans andra stora
roman nalkas sin fullbordan: »Du veed ikke hvor enerverende
det er living under a cloud og uden Energi til a t ryste det
af sig. Om Guderne gav mig eet eneste 0nske a t faa opfyldt,
det skulde hverken vsere Sundhed eller Guld, men blot: Ener­
gi.»2 Niels Lyhne kämpar också med sig själv och sin tröga
arbetslust:
1
2
Cassagne a. a. 414.
2/8 1880, Brevveksl. II, 244, 355. Jfr brev till G. Brandes a. a. III, 144.
»Han er U g e r o m a t o p g i v e Arbejdet, m e n h a n opgiver d e t dog, o g
sporger irritabel s i g selv, hvorfor h a n skulde blive v e d : h v a d har h a n
m e r e a t vinde? h a n har n y d t Undfangelsens L y k k e , Opfostringens M o d e
e r tilbage, a t haege, nsere o g bsere d e t f u l d t — hvorfor? for h v e m ? h a n e r
i n g e n Pelikan, siger han. 1 M e n h a n k a n sige, h v a d h a n vil, h a n e r d o g
misfornojet o g foler, a t h a n i k k e har gjort Skjel for d e Fordringer, h a n h a r
t i l s i g selv, o g d e t hjaelper h a m ikke, a t h a n gaar i R e t t e m e d disse F o r d ­
ringer o g forsoger p a a a t t v i v l e o m , a t deres K r a v p a a h a m er begrün­
det.» (S. 196.)
Det är det moraliska diktarkravet, som Jacobsen likaväl som
Ibsen kände som ständiga samvetsförebråelser. Edvard Brandes
har vittnat om a t t »det var ham uhyre tungt — ikke a t undfange
— men a t fuldf0re». Det är heller icke endast skämt a v Jacobsen,
när han en gång föreslår, a t t han i brist p å annat skulle kunna
publicera en lista p å uppslag. H a n hade verkligen uppgjort en
dylik förteckning med icke mindre ä n 17 olika idéer.2
Det mest gripande exemplet p å a t t sjukdomen visserligen lam­
slog Jacobsens skaparkraft och livsintresse men dock icke för­
mådde knäcka honom p å samma sätt som missräkningarna bröt
ned Niels Lyhne, är det sista brev Jacobsen skrev till Kielland,
endast några månader före sin död.
»Kjaere Ven! A l t , h v a d der er sort o g nederdraegtigt o g utaknemligt o g
slet; j e g indrommer d e t , d e t seer u d , s o m j e g v a r d e t . M e n der er e n S o t ,
s o m kaldes Trodske, naar d e n gaar i E n s Handlekraft, s a a handler m a n
ikke, e n d i k k e d e t Allermindste, for imorgen, o g d e t t e imorgen bliver v e d
a t vaere imorgen i a l Evindelighed. H v o r t i d t m a n s a a angrer o g beslutter
a t forbedre sig, d e t hjaelper ikke, m a n beslutter idag o g handier imorgen.» 3
Trots de sorgsna självförebråelser, som dessa rader förråder, och
den behärskning varmed han häntyder p å »en utaalelig Astma»,
1
Jfr A. de Musset, La nuit de Mai:
Poète, c'est ainsi que font les grands poètes,
Ils laissent s'égayer ceux qui vivent u n temps;
Mais les festins humains qu'ils servent à leur fêtes
Ressemblent la plupart à ceux des pélicans.
A. a. Poésies nouvelles, 1923, 67.
2
3
Brevveksl. II, 260, Kaps. III, Pros.
13/3 1885, Verden og Vi 30/7 1915.
som orsakar »disse lange s0vnl0se Naetter», vill han dock icke ge
Upp, utan med en beundransvärd envishet klamrar han sig fast vid
föresatsen a t t alltjämt åstadkomma något. »Jeg har endnu noget
a t skulle have sagt og haaber a t Foraaret vil lette paa Astmaen,
saa jeg faar Fred til a t sige det.»
Vad är det innerst inne, som jagar fram behovet hos konstnären
a t t f å producera något som består, a t t lämna efter sig verk,
som innefattar något a v själva hans väsen och a t t på detta sätt
f å föreviga något a v det värdefullaste inom sig? Jacobsen har i
Niels Lyhne i samtalet mellan de t v å konstnärsvännerna, målaren
Erik Refstrup och diktaren Niels Lyhne, gett en antydan om, hur
för honom förnimmelsen a v tillvarons eget snabba framilande, käns­
lan a v a t t p å en gång vara jäktad fram emot en avgrund och f j ä t t ­
rad av osynliga band, är intimt förknippad med detta. A t t fånga
in tiden, bedraga den p å sitt byte, det är den arbetande människans
mål* Det är icke bara den obotligt sjuke med sin livslängd ut­
m ä t t å t sig, som med fasa ser tiden rinna förbi. Den overksamme
och onyttige, vilken sitter som åskådare till livet utan a t t gripa
in och tillgodogöra sig ögonblicket, är lika olycklig. Då Erik i
Niels Lyhne trevande och försiktigt t a r upp ämnet, anar man,
a t t det är Jacobsens egen stämma man hör. Allteftersom Erik
lättar sitt hjärta, blir han alltmer klar och uppriktig.
»Sig m i g , N i e l s — d e t e r k u n d i g m a n k o m m e r t i l a t t a l e m e d o m saad a n n e loj erlige T i n g , m e n j e g v e e d ikke, d u er s a a underlig i d e t .
Sig
m i g — h a r d u N o g e t i d i t Glas? — Godt! — H a r d u nogensinde t œ n k t
p a a Döden?»
Erik börjar med a t t nämna döden, men återvänder sedan
aldrig till ämnet. Det ä r icke dödens gåta, som ligger honom om
hjärtat, u t a n livets. Det är människoverkets idé han grubblar
över. Döden är gränsen, och innan vi är framme vid den, måste
vi själva ha skapat vår odödlighet.
»Jeg mener i k k e v e d Begravelser, d u , eller naar m a n er s y g , m e n eliers
n a a r m a n sidder allerbedst, s a a k a n d e t k o m m e over m i g , ligesom e n
ligesom e n Fortvivlelse ligefrem. J e g sidder der o g maaber o g faar I n g e n ­
t i n g gjort, k a n I n g e n t i n g f a a gjort, o g s a a er d e t , s a a ligesom mserkei?
jeg, h v o r d a n T i d e n glider f r a m i g , Timer, Ü g e r , Maaneder! m e d I n g e n t i n g
i s i g kjorer d e förbi m i g , o g jeg 5 k a n i k k e n a g l e d e m t i l P l e t t e n m e d e t
Arbejde. J e g v e e d ikke, o m d u forstaar, h v a d j e g mener, d e t er j o bare
s a a d a n e n Folelse af m i g , m e n j e g v i l d e h a v e T a g i d e n m e d N o g e t , j e g
h a v d e gjort. Seer du: e t Billede j e g maler, d e n Tid, d e t tager, d e n bliver
a l t i d m i n , eller d e n h a r j e g N o g e t u d a f , d e n er i k k e förbi, fordi d e n e r
gaaçt.» (S. 2 1 0 f . )
Den trötthets- och vanmaktskänsla, som medföljer bristande
arbetsförmåga, lättja och dagdrömmeri, ligger som en tryckande
mara över Erik. Oförmågan till självhävdelse och den pinsamma
förnimmelsen, a t t en oändligt stor rikedom ständigt ligger utbredd
för ens fötter, utan a t t man kan tillgodogöra sig den, innan d e t
är försent och den är borta, är de viktigaste elementen i denna
neuros.
»Jeg k a n blive s y g , naar j e g tsenker over D a g e n e s o m d e gaar — u s t a n d selige.
O g j e g h a r Ingenting, eller j e g k a n i k k e k o m m e t i l d e t . D e t
er e n P i n e ; j e g k a n b l i v a s a a tindrende, a t j e g m a a g a a o p o g n e d a d Gulv e t
o g s y n g e e t eller a n d e t Idiotiskt, for a t j e g i k k e skal grsede af Arrigskab,
o g s a a er j e g v e d a t b l i v e gal, n a a r j e g standser igjen o g tsenker p a a , a t
T i d e n er g a a e t imens, o g gaar i m e n s j e g tsenker, o g gaar o g gaar. D e r e r
I n g e n t i n g s a a usselt, s o m a t vsere Kunstner, her staar j e g s u n d o g stserk;
j e g k a n se; m i t B l o d er v a r m t o g rigt; m i t Hjserte banker, der er I n g e n t i n g
i V e j e n m e d m i n F o r s t a n d o g j e gv i l arbejde, m e n j e g k a n i k k e alligevel,
j e g ksemper o g griber efter n o g e t U s y n l i g t , s o m i k k e vil l a d e s i g gribe, s o m
i n g e n Anstrsengelse k a n hjselpe m i g til, o m j e g s a a sled, s a a B l o d e t sprang
u d af m i n e Neglerodder. H v a d skal m a n gjore f o r Inspiration, for a t f a a
e n I d é ? J e g k a n t a g e m i g s a m m e n s a a m e g e t j e g vil, j e g k a n forsoge p a a
a t l a d e s o m I n g e n t i n g o g g a a u d o g s e m i g o m , u d e n a t söge, m e n nej!
aldrig, aldrig Nogetsomhelst, bare Fornemmelsen a f , a t n u staar T i d e n
derude i E v i g h e d til m i d t p a a L i v e t , o g haler Timerne til sig, ßaa d e rutscher
förbi, t o l v h v i d e o g t o l v sorte, u d e n Ophor, u d e n Ophor.» 1
Man får e t t intryck a v a t t denna skräck för a t t bli bestulen
a v tiden, för a t t icke kunna hålla ögonblickét fast, övergår till
mani hos Jacobsen själv, t y det kan knappast vara avsikt­
ligt, a t t han så ofta beskriver ljudet a v urets tickande, som
hamrar tiden i stycken. Om Edele begagnas bilden, a t t hon
1
S. 211 f. Jfr I, 158 f.
i stillheten p å landet »idelig horte sig selv med den sammé
uundvigelige Bestemthed som den, hvormed man i en sovnlos
N a t horer Uhrets Dikken» (s. 34), och om de gamla fröknar
Niels f å r se under sin ensamma julafton, heter det med
samma bild, a t t han »leved sig ind i saadan en gammel, enlig
Piges langsomt rindende Tilvserelse, og han horte for sine 0 r e n
saa pinligt taktfast e t Stueuhrs langsomme hen-igjen, hen-igjen
dryppe Dognets Skaal fuld af indholdslose Sekunder» (s. 156).1
Samma nervösa reaktion inför det ljud, som markerar tiden plå­
gar också Niels Lyhne, d å han ligger p å sjukhuset och en sårad
soldat i regelbunden t a k t »omtrent hvert halve Minut» lyfter ben
och arm och låter dem falla tillbaka beledsagade av e t t dovt
»Haah-hoh» (s. 289 f.). Den sista vår Jacobsen levde, skrev han
till vännen Helsted: »Jeg lever inden lukkede Dore og venter
paa Foraaret, a t jeg kan komme u d i min Have og faa nogle
Blomster til a t gro, og haaber a t Luften d a vil gore mig sovnig,
saa a t jeg ikke som n u skal ligge vaagen den ganske udslagne
N a t og lytte efter Stueuhret.»2
D å Erik i Niels Lyhne söker göra sig reda för orsaken till den
förlamningskänsla, som han inte kan övervinna och som hindrar
honom a t t gripa sig an med något p å allvar, finner han, a t t det
icke blott är en medfödd själssjukdom utan en självförvållad,
kanske omedvetet förvärvad, men dock e j fullständigt oskyldigt
förvärvad sjukdom» H a n undrar liksom med en inre skälvning,
om det kan vara något, som man svikit eller förbrutit mot andra
eller sig själv, om det ä r en »hemmelig Nerve, der er gaaet
itu?» (s. 212). För Erik blir både livslyckan och verket sönder­
f r ä t t a a v denna tärande sot i hans inre. P å liknande sätt hade
också Marie Grubbe känt det, som om hennes otillfredsställda livs­
törst och obotliga melankoli berodde p å en »fordaekket Brost» i hen­
nes natur, »en indvendig Skade» p å själen, och det föreföll henne,
1
Jfr också III, 250: »Fru Fonss havde kun e t resigneret Smil överför denne
livlöse Ensformighed, men Ellinor gjorde den synligt nervös, ikke livligt aergerlig
nervös, men klynkende og mat, som man kan blive det ved e t dognlangt Regnvejr,
naar alle Ens triste Tanker regner ned med, eller ved e t Stueuhrs idiotisk trostende
Dikken, naar man sidder og er uhelbredelig led ved sig selv
.»
* 14/3 1885, En dansk Kumtnerkreds, 242.
som om hon hade »r0rt ved en Straeng, der intet maatte tone» (I,
197 f.).1 E j heller Niels Lyhne är fri från denna obestämda skuld­
känsla. Han försöker förklara den inre splittring och förlamning
han har gemensam med Erik och kommer till samma resultat
som denne och Marie Grubbe: »en uhelbredelig Fejl maatte der
ysere ved hans Vsesens inderste Marv» (s. 260). Av e t t brev J a cobsen skriver till Edvard Brandes det sista året han arbetade
p å Niels Lyhne framgår, a t t han i sin självanalys och sitt grubbel
över det egna konstnärskapet just brottats med tanken på a t t
han förbrutit något mot sig själv. »
man faaer gjort
Noget ved sig, af sig selv eller af Andre, Noget der gj0r E n unormal, omtrent som Almuen forestiller sig det med Badutspringerborn a t de bliver knsekket i Ledene mens de er Smaa.»2 Erik i
Niels Lyhne säger också: »En Sjael, det er saadan en skrobelig
Ting, og ingen veed h v o r l a n g t a t Sjselen gaar i et Meimeske.»
(S. 212 f.)
Niels Lyhne, som av egen erfarenhet förstår Eriks problem, har
sett bakom hans mask och anat, vad det är han förbrutit och
vad som förorsakar hans disharmoni, roten till den själsskada,
som tar skaparkraften från honom. Den inre sundhet, som man
måste äga för att kunna fullfölja sina intentioner, har Erik för­
lorat i och med att han liksom Coriolis i Manette Salomon och
Charles Demailly i romanen med detta namn gett sig in i ett
äktenskap, som har dragit ned honom. Inför Fennimore, Eriks
hustru, försöker Niels också klargöra den konflikt inom Erik, vilken
Niels, som själv är konstnär, bättre än hon kan sätta sig in i.
För Fennimore existerar inga ideal av det slag, som de båda vän­
nerna icke helt kan släppa ur sikte. Niels uttalar här den vörd­
nadsfulla tilliten till den rena konstnärskänslan, i vilket skal den
än till synes kan dölja sig.
»
d e t er egenlig sjaeldent, a t F o l k bliver Kunstnere p a a h e l e deres
Natur.
U d a d t i l k a n d e vasre robuste o g fuldblodige n o k , j a endogsaa
g r o v e k a n d e vaere, o g I n g e n aner, h v a d f o r underlige, romantiske o g folelsesfulde Hemmeligheder d e h a r m e d s i g s e l v , fordi d e e r s a a blufserdige,
sjaeleligt blufserdige m e n e r j e g d e er, disse store, haardtrinede Mandfolk, s a a
1
Jfr Christensen a. a. 73.
* 2/8 1880, BreweksL II, 355.
i n g e n b i e g lille J o m f r u k a n vsere m e r e b l y over s i n S j sel e n d de. F o r s t aar d u , ;
Fennimore, a t s a a d a n e n Hemmelighed, der i k k e k a n fortblies m e d jqevne
Ord u d i d e n almindelige, dagligdags L u f t , a t d e n k a n s t e m m e e t Menneske
til Kunstner? O g d e k a n i k k e sige d e t , horer d u , d e k a n ikke, mein m a a
t r o p a a , a t d e t e r der o g lever stille derinde, ligesom e t L o g n e d e i Jorden^
f o r e n G a n g imellem sender d e t j o sin duftende, farvefine Blomsterskat o p i
L y s e t . Forstaar d u , forlang i n t e t af Blomsterkraften for d i g selv, t r o p a a
den, vser g l a d v e d a t naere d e n o g v e d a t v i d e , a t d e n e r til.» (S. 226 f.) .
Niels förmanar alltså Fennimore: offra dina egna intressen, för­
sök inte a t t förkväva det du tror vara drömmerier, där du själv
ingen makt har, utplåna dig inför det stora i konsten, så skall
du rädda något större ä n tillfällig tillfredsställelse i äktenskapet;
Den ibsenska offertanken skymtar ånyo fram, då Niels i fortsätt­
ningen kräver av hennes kärlek även det allra största: »Du skal
ikke maale, ikke veje, der er 0jeblikke, veed jeg, i Kjserligheden
fulde af en lys, hojtidelig Exstase, da man vilde give sit Liv hen
for sin Elskede, om det forlangtes. Ikke sandt? Husk paa det!
nu, Fennimore, glem det ikke, baade for hans Skyld og din egen.»
Då Niels emellertid själv sviker sina ideal genom a t t pro­
fitera av sin ställning som biktfader för man och hustru och går
så långt, a t t han driver in i ett kärleksförhållande till den olyck­
liga Fennimore, får även han erfara, »hur långt själen går i en
människa», d. v. s. hur nära känslolivet är förknippat med den
konstnärliga skaparkraften. Kärlekshistoriens brutala upplösning
störtar honom i en förtvivlan, varur han ej kan slita sig loss.
»Han var saa ensom. Ingen Slsegt havde han, ingen Ven, der var
hans Hjaerte naer. Men der var en st0rre Ensomhed over ham
end den; t h i vel kan den vaandes og kjende sig for ladt, der p a a
hele den uhyre Jord ikke har en eneste lille Plet, som den kan
velsigne og 0nske godt for, som den kan vende sit Hjserte irnod,
naar Hjaertetv i l svulme, som den kan laenges imod, naar Lserigslen v i l sprede sine Vinger; men har han et Livsmaals klare, faste
Stjserne blinkende over sig, da er der ingen N a t saa ensom, at;
han helt er ene.» (S. 259.) Då Jaçobsen tillägger: »Niels Lyhne
havde ingen Stjserne», blottar han en klyfta mellan sig själv
och sin hjälte. Som diktare var Niels efter denna upplevelses
slut en bruten man, han »havde taget sit Skjold ned, slettet
Devisen u d og resigneret» (s. 267). I den form Jacobsen ville
uppfylla sin gärning, fick Niels Lyhne aldrig göra det; med bittert
vemod över a t t till slut icke ha haft annat val än a t t gå u t i kriget
för a t t icke ha levat helt förgäves ser Niels tillbaka på sitt liv och
sina brustna illusioner. Till Hjerrild säger han: »det var dog ikke
paa den Maade vi drömte om a t komme til a t gjore Fyldest, den
Gang, for laenge, lsenge siden.» (S. 292.) Jacobsen själv skriver*
trots smärtor och sömnlöshet: »Jeg har endnu noget a t skulle
have sagt.»
Den ofullbordade novellen om Faust, det sista Jacobsen skrev,
skulle h a handlat om människans verk och tidens problem. Faust
står i fönsteröppningen och blickar u t mot de t v å osynliga
ryttarna, Döden och Amor. »Horligt klang hver Tanke af hans
om de t o usynlige derude. — 'Nu er jeg 40 Aar', tsenkte han,
'10, 20, 30 Aar til kan jeg leve, saa er alt förbi! Igjen er det
Foraar, igjen har jeg eet Aar mindre a t leve' —
.» (III, 298.)
Enligt Edvard Brandes var det Jacobsens mening att fortsätta
berättelsen så, att Faust liksom i sagan fick sin ungdom tillbaka
och fyrtio nya år att leva, men förgäves. Då han efter denna
tid åter stod inför döden, hade han icke lyckats få ut något mera
av tillvaron, hans livsverk var en gång för alla utfört.1 Med den
tanken når Jacobsen sin försoning med livet. Tidens flykt kan
icke längre förskräcka honom. Han har sin stora gärning bakom
sig.
1
Breve L I f.
FÖRKORTNINGSLISTA.
I etc.
= J . P . Jacobson, Samlede Vaerker. I — V . K h v n 1924
—29.
Breve
= J . P . Jacobson. B r e v e . 3. U d g . K h v n 1925.
Breweksl.
I etc. = Georg o g E d v . B r a n d e s Brevveksling m e d nordiske
Forfattere o g Videnskabsmsend. I — V I I I . K h v n
1939—42.
Bricka I etc.
= D a n s k biografisk Lexikon. U d g . af C. F . Bricka. I —
X I X . K h v n 1887—1905.
D . B . L . I etc.
= D a n s k biografisk Leksikon. R e d . af P . Engelstoft.
I — X X V I I . K h v n 1933—44.
Det 19. Aarh.
= D e t n i t t e n d e Aarhundrede.
Kryds. Kl.
= K r y d s e d e Klinger. K h v n 1918.
NdaMdsJcr.
= N y t d a n s k Maanedsskrift.
S . S. I etc.
= Georg Brändes, Samlede Skrifter. I — X V I I I . K h v n
1899—1910.
I citaten förekommande kursiveringar har gjorts för d e n n a avhandling;
grundtextens kursiveringar återges m e d spärr.
K Ä L L O R OCH L I T T E R A T U R .
A. H a n d s k r i f t e r ,
Marx-Nielsens
Samling
27,4° i D e t Kongelige Bibliotek, Köpenhamn:
J . P . Jacobsens efterladte Papirer. Kapslar I — V I I I .
I . F r u Marie Grubbe. (Kaps. I , M. G.)
I I . Niels L y h n e o g Mogens o g andre Noveller. (Kaps. I I , N . L.)
I I I . Prosaiske o g dramatiske Udkas t. (Kaps. I I I , Pros.)
I V . Dig t e . (Kaps. I V , Digte.)
V . Hervert Sperring. (Kaps. V , H . S.)
V I . E n Cactus springer u d . (Kaps. V I , E n Cactus.)
V I I . Naturvidenskab. (Kaps. V I I , Naturv.)
V I I I . Materialier t i l J . P . J : s Biografi. (Kaps. V I I I , Biogr.) Bilag.
Brandesarkivet i D e t Kongelige Bibliotek: Breve. Kapslar I — V . (Brev­
citat u t a n hänvisning hänför s i g till dessa kapslar.)
Collinske Samling 269,4° i D e t Kongelige Bibliotek: Niels Lyhne. Tryckmanuskript.
Vilhelm Mollers Samling.
Ä g e s a v hans son, Fuldmsegtig Birger D o n s Möl­
ler, Köpenhamn. (V. M.)
B* T r y c k t a a r b e t e n .
Aarbog for Kjobenhavns U n i v e r s i t e t . . . 1864—71* U d g . af C. Goos.
B d I I . K h v n 1884.
Aarhundrede, D e t nittende. Maanedsskrift for Literatur o g Kritik. 1874—
1877. K h v n 1875—77.
Ahlenius, H. Georg Brandes i svensk litteratur till o c h m e d 1890. Sthlm
1932. (Diss. Uppsala.)
Ahlström, G. Georg Brandes' Hovedstromninger. L u n d 1937. (Diss.)
Andersen, Hans Christian »At vaere eller ikke vaere». K h v n 1857.
Anderseny Vilhelm Henrik Pontoppidan. K h v n 1917.
— Litteraturbilleder. Samling I — I I . K h v n 1903—07.
— P o u l Möller. H a n s L i v o g Skrifter. 3. U d g . K h v n 1944*
— Vilhelm Topsoe. E t Bidrag til den danske Realismes Historie. K h v n
1922.
Bang, H. Kritiske Studier* (Nationaltidende 3/4, 10/4 1881.)
— Realisme o g Realister. Portraetstudier o g Aforismer. K h v n 1879.
Bauditz, G. S o p h u s B a u d i t z . H a n s L i v o g D i g t n i n g . K h v n 1917.
Bergsae, J. V. F r a d e n g a m l e Fabrik. 2 . U d g . D . I — I I . K h v n 1873,
— P o e t i s k e Skrifter. V I I . K h v n 1907.
Bindslev, A. Konservatismens Historie i D a n m a r k f r a 1848 til 1936. B d
I — I I I . Odense 1936—38.
Bjomson, B. Samlede Digter-Verker. B d I — I X . Kristiania 1919—20.
Blade, F l y v e n d e , for Literatur, K u n s t o g Samfundssporgsmaal. B d I — I I I .
K h v n 1874—75.
Blicher, S, S. Noveller. U d v , af S . Vasegaard. B d I . K h v n 1922.
[Bloch, W.] Lygtemsend. K h v n 1875.
Bohlin, T. Kierkegaards dogmatiska åskådning i dess historiska s a m m a n ­
h a n g . S t h l m 1925.
Borchsenius, O. F r a Fyrrerne. Literaere Skizzer. R . I — I I . K h v n 1878—80.
— H a n s Vilhelm K a a l u n d . 2. U d g . K h v n 1918.
Borup, M. »Marie Grubbe» 5 0 A a r efter. (Politiken 15/12 1926.)
Brandes, E. J . P . Jacobsen. (Politiken 1/5 1885.)
— Ligrovere. (Politiken 10/7 1885.)
Brandes, G. D a n s k e Digtere. Charakterbilleder. K h v n 1877.
— D e n franske Ä s t h e t i k i v o r e D a g e . E n Afhandling o m H . Taine. K h v n
1870.
— D e t moderne Gjennembruds Maend. E n Raekke Portraeter. K h v n 1883.,
— E s s a y s . D a n s k e Personligheder. K h v n 1889.
— Förklaring o g Forsvar. E n Antikritik. K h v n 1872.
— Hovedstromninger i d e t 19de Aarhundredes Literatur. Forelaesninger.
[ I — V I , ] K h v n 1872—90.
— Kritiker o g Portraiter. K h v n 1870.
.
— L e v n e d . [ I — I I I . ] K h v n 1905—08.
— Samlede Skrifter. B d I — X V I I I . K h v n 1899—1910.
B r e w e k s l i n g , Georg o g E d v . Brandes, m e d nordiske Forfattere o g Videnskabsmsend. U d g . af M. B o r u p . . . I — V I I I . K h v n 1939—42.
Brix, H. D a n m a r k s Digtere. [2. U d g . ] K h v n 1944.
Brunetière, F. L e r o m a n naturaliste. 13. é d . Paris u . å .
Brochner, H. O m d e t Religiose i d e t s E n h e d m e d d e t H u m a n e . K h v n
1869.
— Problemet o m T r o o g Viden. K h v n 1868.
Buckley H. T . T h e miscellaneous a n d p o s t h u m o u s works. N e w a n d abr.
e d . V o l . I-T-II. L o n d o n 1885.
Book, F. Holbergs v i s d o m o c h andra da ns ka studier. S t h l m 1942.
— J . P . Jacobsen o c h Vilhelm Topsoe. (Svenska D a g b l a d e t 17/11 1942.)
— Oscar Levertin. S t h l m 1944.
Gassagne, A. L a théorie d e l'art p o u r l'art e n France chez l e s derniers ro­
m a n t i q u e s e t l e s premiers réalistes. Paris 1906. (Diss.)
Gherbuliez, V. L'aventure d e Ladislas Bolski. 3. é d . Paris 1873.
— „Prosper R a n d o c e . 2. é d . Paris 1874.
Christensen, Georg J . P . Jacobsen. K h v n 1910. (Mennesker. B d IV.)
Collett, Camilla F r a d e Stummes Lejr. Christiania 1877*
Dagbladet. K h v n 1866—80.
Dam, J. Skoleminder fra J . P . Jacobsens B y . (Nationaltidende. A ften udg. 11/10 1923.)
Darwin, Ch. T h e origin of species. London 1902.
Drachmann,
H. D i g t e 1872—1879. Prinsessen o g d e t halve Kongerige.
K h v n 1927.
— E n Overkomplet. K h v n 1876.
— I Storm o g Stille. Skizzer o g Skildringer. K h v n 1875.
— Tannhäuser. K h v n 1877.
Dreier, F. Aandetroen o g d e n frie Tsenkning. K h v n 1852.
Dumreicher,
C. Studenterforeningens Historie 1870—1920.
K h v n 1934—36.
B d I—II.
Elbert, Fr. [pseud.] s e Reinhard, J.
Elfeldt, Kj. J . P . Jacobsen — Stendhal. (Festskrift t i l Valdemar Vedel.
K h v n 1935.)
Elster 9 K. Farlige Folk. K h v n 1881.
Erdmann, N. J . P . Jacobsen i sina »Digte o g Udkast». (Nordisk tidskrift,
1887.)
Ewald, H. F. Agathe. 2. Opl. K h v n 1876.
Felländer [-Tigerschiöld], Brita A n n a Michelsen o c h J . P . Jacobsens ung­
domskris. (Danske Studier, 1939.)
Ferrère, E.—L. L'esthétique d e Gustave Flaubert. Paris 1913.
Feuerbach, L. D a s Wes en des Christenthums. Leipzig 1841.
Fjelstrup, A. Marie Grubbe. E n biografisk Skitse. Aarhus 1904.
Flaubert, G. Œuvres complètes. I — V I I I . Paris u . å .
Fog-Petersen,
G. D e t radikale Venstres Historie. B d I — I I . Odense
1938—39.
Frederiksen, Carl Johan J . P . Jacobsens egne Rettelser i hans Lseseeksemplar af Niels Lyhne. (Danske Studier, 1938.)
Friis, O. H a n s Sophus Vodskov s o m litteraer Kritiker. (Festskrift til Vil­
h e l m Andersen. K h v n 1934.)
— J e n s Peter Jacobsen. (D. B . L . X I . 1937.)
— J . P . Jacobsen i Belysning af h a n s efterladte Papirer. (Tilskueren,
1929:1.)
— J . P . Jacobsen o g Naturvidenskaberne. N o g l e Problemer. (Selskab for
nordisk Filologi, Aarsberetning for 1936.)
— Outlines of Danish poetry f r o m Oehlenschläger t o Johannes V . Jensen.
(Edda, B d X X I , 1924.)
Fsedrelandet. K h v n 1870—81.
Galster, Kj.
1935.
Carsten H a u c h s Manddom o g Ålderdom 1827—1872, Kolding
Geijerstam, G. af U r samtiden. Literaturstudier. S t h l m 1883.
Gjellerup, K. »Det unge Danmark». E n Fortselling fra vore Dage. K h v n
1879.
Goldschmidt, M. Hjemlos. 2. U d g . D . I — I I . K h v n 1853—57.
Goncourt, E. de & Goncourt, J. de Charles Demailly. N o u v . éd. Paris
1913.
— Germinie Lacerteux. 2. éd. Paris 1865.
— Manette Salomon. N o u v . éd. Paris 1886.
Goethe, J. W. v. Sämtliche Werke, I , I V . Stuttgart & Berlin 1902, 1907.
Hallar, S. Synselementerne i Naturskildringen hos J . P . Jacobsen. K h v n
1921. (Diss.)
Hansen, (7. B. F . Lidt o m J . P . Jacobsen. (Historisk Aarbog for Thisted
A m t , 1914.)
Hauch, <7. Guldmageren. K h v n 1836.
— Lyriske D i g t e o g Romancer. K h v n 1861.
Hauge, S. Studier over D . G. Monrad s o m religiös Personlighed. K h v n
1944. (Diss.)
Heiberg, J . L. Prosaiske Skrifter. B d V I I . K h v n 1861.
Heine, H. Sämtliche Werke. B d I . Leipzig 1911.
Helweg, Hj. Soren Kierkegaard. E n psykiatrisk-psykologisk Studie. K h v n
1933.
Heyse, P. Kinder der W el t. 4. Aufl. B d I — I I I . Berlin 1874.
Holberg, L. Epistier. U d g . af Chr. Bruun. B d I I . K h v n 1868.
Holm, $ . Religionsfilosofiske Essays. K h v n 1943.
Holmberg, O. Darwinistisk människoskildring. Anteckningar till »Fru Marie
Grubbe». (Studier tillägnade Efraim Liljeqvist. I . L u n d 1930.)
— Inbillningens värld. D . I — I I . Sthlm 1927—29.
— Roger Martin d u Gard. Sthlm 1937.
— Viktor Rydberg och J . P . Jacobsen. (Nordens kalender, 1935.)
— Viktor Rydbergs lyrik. Sthlm 1935.
Holst, F, I Overgangstiden. K h v n 1876.
Hoff ding, H. Erindringer. K h v n 1928.
— Philosophien i Tydskland efter Hegel. K h v n 1872.
Ibsen, H. Samlede digterverker. Standardutg. B d I — V I I . Kristiania
1918.
Jacobsen, J. P . Breve fra J . P . Jacobsen til hans H j e m . (Tilskueren,
1911:1.)
— Breve. Med e t Forord udg. af E . Brandes. 3. U d g . K h v n 1925.
— [Breve til F r u Agnes Moller.] (Berlingske Tidende 12/4, 3/5 1922.)
— Breve til F r u Agnes Moller. (Det n y Aarhundrede, I I : 1, 1904—05.)
— Breve til Vilhelm Moller. (Tilskueren, 1904.)
— D i g t e o g Udkast. (Udg. af E . Brandes o g V . Moller.) K h v n 1886.
— E t B r e v fra J . P . Jacobsen til hans Fader i Thisted. Medd. af H . B [rix].
(Nationaltidende. Aftenudg. 7/6 1922.)
Jacobs en, J . P. J . P . Jacobsen-Manuskripter. U d g . m e d I n d i . af M. B o r u p .
•
T r e D i g t e . K h v n 1936. (Danske D i g t e r e v e d Arbejdet. I V . )
— N i e l s L y h n e . M e d I ndi . af T o m Kristensen. K h v n 1942.
— Samlede Vaerker. U d g . p a a Grundlag af Digterens efterladte Papirer
af M. Borup. I — V . K h v n 1924—29.
— Sidste B r e v t i l Alexander Kielland. (Verden o g V i 30/7 1915.)
Jacobsen, J. P. & Moller, Vilhelm Darwin. H a n s L i v o g h a n s Leere. K h v n 1893.
Jansen, F. J. Billeskov
Holberg s o m Epigrammatiker o g Essayist. I I .
K h v n 1939. (Diss.)
Johnsson, Melker E n åttitalist. Gustaf af Geijerstam 1858—1895. Göte­
borg 1934. (Diss.)
Kaalund, H. F . E n Eftervaar. K h v n 1877.
— E t Foraar. K h v n 1858.
— F u l v i a . 2 . U d g . K h v n 1881.
Kamras, H. D e n u n g e H e i d e n s t a m . U p p s a l a 1942. (Diss. Sthlm.)
Kierkegaard,
S. Samlede Vaerker. B d I — X I V . K h v n 1901—06.
Kihlman, E. U r Ibsen-dramatikens idéhistoria. Helsingfors 1921. (Diss.)
Klackenberg,
T. Iakttagelser u n d e r läsning a v »Niels L y h n e » . ( E d d a ,
B d X X X I V , 1934.)
Klinger, Krydsede. Digternes F e j d e 1877—80. Med e t Forord af O.
Borchsenius. K h v n 1918.
Kristensen, S. Moller Digteren o g Sa m f unde t i D a n m a r k i d e t 19. Aarhundrede. D . I — I I . K h v n 1942—45.
— iEstetiske studier i dansk fiktionsprosa 1870—1900. K h v n 1938. (Diss.)
Kristenson,
Anders Tuberkulos o c h konstitution. (Nordisk medicin, B d
X I X , 1943: 3.)
Kunstnerkreds, E n dansk, f r a sidste H a l v d e l af 19. Aarhundrede. S a m i .
o g u d g . af F . Hendriksen. K h v n 1928.
Kyrre, H. M. Goldschmidt. B d I — I I . K h v n 1919.
la Cour, F . D a n m a r k s Historie. I — I I . K h v n 1937—40,
Lamm, M. A u g u s t Strindberg. D . I — I I . S t h l m 1940—42.
— Strindbergs dramer. I — I I . S t h l m 1924—26.
[.Larsen, Alfred Christian] B r e v e til e n Landsbypraest f r a h a n s V e n T h e o dorus. K h v n 1876.
Larsson, Hans Litteraturintryck. S t h l m 1926.
Levander, H. Sensitiva amorosa. S t h l m 1944. (Diss.)
Levertin, O. & Heidenstam, F . v. P e p i t a s bröllop. S t h l m 1890.
Linck, Anna J . P . Jacobsen. E t Levnedslob p a a Grundlag af Digterens
efterladte Papirer. 2. U d g . K h v n 1926.
Linder, S. E r n s t Ahlgren i hennes romaner. S t h l m 1930. (Diss. Uppsala.)
Maanedsskrift, N y t dansk. B d I — V I . K h v n 1871—74.
Mauclair, C. L e génie d'Edgar P o e . Paris 1925.
Mazon, A. Manuscrits parisiens d ' I v a n Tourguénev. N o t i c e s e t extraits.
Paris 1930. (Bibliothèque d e l'Inst. franç. d e Léningrad. T . IX*)
Mérimée, P. Chronique d u règne d e Charles I X . N o u v . é d . Paris 1865.
Mill, «7. S. O n liberty. L o n d o n 1887.
Molbech, Chr. K. F. F a r a o s R i n g . K h v n 1879.
— F r a Danaidernes K a r , K h v n 1873.
Monrad, D. 6r. F r a B o n n e n s Verden, 3. Opl. K h v n 1876.
Morgonbladet. K h v n 1876—81.
Musset, A. de Œ u v r e s complètes. Premières poésies 1828—1833. Paris
1923.
— Œ u v r e s complètes. Poésies nouvelles 1833—1852. Paris 1923.
Moller, Poul, Skrifter i U d v a l g . U d g . af Vilhelm Andersen. I — I I . K h v n
1930.
M[0Ïler], V[ilhelm] Christen Jacobsen. (Politiken 6/7 1897.)
— D a n s k e Kunstner-Portrseter f r a v o r e D a g e . K h v n [1883.]
— F r a Jacobsens H j e m . (Nutiden, I X , 1885.)
— J e n s P e t e r Jacobsen. (Bricka. B d V I I I . 1894.)
— L i d t o m J . P . Jacobsen. (Nutiden, X I V , 1889.)
Nielsen, Harald Moderne Litteratur. K h v n 1904.
Nielsen, Lauritz Christian Frederik V . H e g e l . H a n s Forgsengere og h a n s
Slsegt. I — I I . K h v n 1909.
Nilsson, Josef Kristian Elster 1841—1881. L u n d 1942. (Diss.)
Nygaard, Q. N o g l e J . P . Jacobsen-Relikvier. (Juleroser, 1920.)
Naer o g Fjern. E t U g e b l a d red. af P . H a n s e n . B d I — I X . K h v n 1872
—80.
Nor vig, J. S t e e n Steensen Bücher. K h v n 1943.
Obenauer, K. J. D i e Problematik d e s ästhetischen Menschen i n der deutschen
Literatur. München 1933.
Olsson, Henry D e n u n g e Sno üs ky . S t h l m 1941,
— Snoilskys politiska ungdomslyrik. (Samlaren, 1929.)
Paalzow, Henriette v. S t . R o c h e . D* I — I I I . K h v n 1843.
Paludan-Müller,
F. Luftskipperen o g Atheisten, K h v n 1853.
— P o e t i s k e Skrifter i U d v a l g . U d g . v e d Carl S . Petersen. B d I — I I I .
K h v n 1909.
Petersen, Carl S. H . S . V o d s k o v o g J . P . Jacobsen. B r e v e f r a J a co b sen t i l
V o d s k o v . (Tilskueren, 1911: I . )
Petersen, Carl 8. & Andersen, Vilhelm, Illustreret dansk Litteraturhistorie.
B d I — I V . K h v n 1916—34.
Pingel, F . N o g l e Bladartikler o m politiske o g filosofiske iEmner. K h v n 1880.
Poe, E. A. T h e works. E d . b y J . H . Ingram. V o l . I — I V . L o n d o n
1899—1901.
Pontoppidan,
H. D e t forjsettede L a n d . 5. U d g . K h v n 1918.
Rawidowicz, S. L u d w i g Feuerbachs Philosophie. Berlin 1931.
[Reinhard, J . ] I l d o g A s k e . A f F r . Elbert. K h v n 1880.
Rothe, C. P. B r a v e danske Msends o g Qvinders berommelige E f termsele. D .
I — I I . K h v n 1753.
Rowel, M. [pseud.] s e Thisted, F . A.
Rubow, P . F . Georg Brandes Briller. K h v n 1932.
— Hippolyte Taine. Copenh. & Paris. 1930.
— Holger Drachmanns Ungdom. K h v n 1940.
— Holger Drachmann 1878—1897. K h v n 1945.
— Littersere Studier. K h v n 1928.
— Saga o g Pastiche. K h v n 1923.
— Scrap Book. K h v n 1939.
Rydberg, F . Brev. I urval u t g . a v E . Haverman. I — I I I . S t h l m 1923
—26.
— Skrifter. I I I . Dikter. Sthlm 1928.
Sainte-Beuve,
C.-A. Causeries d u lundi. T . X I I I . Paris 1858.
— N o u v e a u x lundis. 3. éd. T . I V . Paris 1875.
Saxtorph, F . Billedsprog s o m Personkarakteristik. (Festskrift t i l Vilhelm
Andersen. K h v n 1934.)
Schack, H. E. Phantasterne. U d g . af C. R o o s . K h v n 1925.
Schandorph, S. Oplevelser. I — I I . K h v n 1889—98.
— U d e n Midtpunkt. K h v n 1878.
Skräm, E. Gertrude Colbjornsen. K h v n 1879.
Snoilsky, C. Samlade dikter. B d I V . Sthlm 1925.
Spielhagen, F. Gesammelte Werke. B d I — I I I . Berlin 1866.
Spranger, E. Psychologie des Jugendalters. 11. Aufl. Leipzig 1929.
Staff eldt, A. W. Schack v. Samlede Digte. U d g . af F . L . Liebenberg.
D . I — I I . K h v n 1843.
Stangerup, H. Danmarks möderne Litteratur o g andre aestetiske Studier.
K h v n 1943.
— Portraetter o g Protester. K h v n 1940.
Steenstrup, Johannes F r a Fortid o g N u t i d . K h v n 1892.
Steffensen, S. Rilke o g Virkeligheden. K h v n 1944. (Diss.)
Strauss, D. F. D e r alte u n d der n e u e Glaube. 2. Aufl. Leipzig 1872.
Strindberg, A. Samlade skrifter. D . I — L V . Sthlm 1912—20.
Svendsen, Paulus Gullalderdrom o g utviklingstro. Oslo 1940. (Diss.)
Taine, H. D e l'intelligence. T . I — I I . Paris 1870.
— Histoire d e l a littérature anglaise. T . I I . Paris 1863.
— Philosophie d e Fart. Paris 1865.
Theodoras [pseud.] s e Larsen, Alfred Christian.
[Thisted9 F . A.] Breve fra Hel vede udg. af M. Rowel. K h v n 1866.
Tiander, K. Turgenjev i dansk Aandsliv. K h v n 1913.
Tidende, Illustreret. B d V I I — X I V . K h v n 1865—73.
Tingsten, H. D e n svenska socialdemokratiens idéutveckling. I . S t h l m
1941. (Den svenska arbetarklassens historia. A v d . I I : 7.)
[Topsoe, F . ] J a s o n m e d d e t gyldne Skind. K h v n 1875.
[ — ] Nutidsbilleder. Af Forf. til »Jason m e d d e t gyldne Skind». K h v n
1878.
Turgenev, I. E t t adelsbo. S t h l m 1922.
— F ä d e r o c h söner. S t h l m 1922.
— Min första kärlek. S t h l m 1917.
— R ö k . S t h l m 1923.
— R u d i n . S t h l m 1922.
— U r e n jägares dagbok. S t h l m 1906.
U d e o g H j e m m e . Aarg. I — V I I . 1877—84.
Vedel, V. Holger Drachmann. K h v n 1909. (Mennesker. B d I . )
Winther, Chr. Samlede Digtninger. B d X . K h v n 1865.
Vodskov, H. S. Spredte Studier. K h v n 1884.
Vogel-Jorgensen,
T. E t Indblik i e n Di g t e r s Vaerksted. (Berlingske Tidende. Sondagsnr 2 6 / 1 0 1924.)
Wolff, Anne Lise T o d u n d Unsterblichkeit: D a s L e i t m o t i v v o n E . A . P o e s
Werk. Düsseldorf 1937. (Diss. Berlin.)
Zahrtmann, K. Arbejdsaar. (Tilskueren, 1914:1.)
Zola, E. L e s œ u v r e s complètes., [ I I — I X . ] Paris 1927—28.
PERSONREGISTER.
Kursiverad siffra hänvisar till not.
Ahlenius, H . 46, 120
Ahlgren, Ernst s© Benedictsson,
Victoria
Ahlström, G. 78, 95, 98, 129, 213
Andersen, H a n s Christian 5, 53, 85,
91, 109, 116, 177, 227
Andersen, N . C. 8
Andersen, Vilhelm 3, 18, 53, 60, 65,
69, 82, 98, 101—103, 107, 120,
128, 148, 202, 220, 221, 224, 225
Appel, lärare 26
Arentzen, Kristian 91, 94, 1 5 3 , 1 9 3
Bagger, C. 242
Balzac, H . d e 118
B ang , H . 1, 132, 133, 138, 140, 142,
167, 168, 219, 233
Baudelaire, Ch. 258
Bauditz, Gustav 251
Bauditz, Sophus 99, 251
B endix , J a c o b 4 9
B endix , Victor 16
Benedictsson, Victoria 125
Berg, Chr. 88, 89
Bergsoe, J . V . 67, 68, 77, 78, 84,
86, 103, 160, 161, 171, 232, 245
Bertelsen, J . 15, 187
Beyer, Sille 16
Beyerholm, O. 122
Beyle, H . 17, 118, 133
Bille, C. S. A . 98
Bindslev, A . 89
Bing, L . 94
Bjornbak, Lars 88
Bjornbak, Thomas 88
Bjornson, B . 147, 149, 171, 208, 217
Blicher, S . S. 116
Bloch, W . 146, 148—150
Bisedel, N . G. 100
Bohlin, T . 59
Bonne, Bartholine 185
Borchsenius, O. 75, 94, 116,
120,
132, 153, 154, 160, 162,163, 166,
188, 233, 234
Borup, M. 3, 15, 18, 29, 39, 46, 48,
51, 53, 68, 74, 80, 85, 86, 95,
115, 116, 117, 126, 1 3 0 , 1 4 5 , 152,
154, 179, 182, 187
Bourget, P . 129, 130
Brandes, E d v a r d 1 , 2, 5, 8, 13, 14,
17, 19, 24, 55, 61, 69, 79, 80, 92,
94, 95, 110, 111, 114, 117, 124,
129, 130, 134, 135, 137, 141, 144
—146, 148—151, 153, 161, 165,
169, 170—173, 176, 180, 182,
187—190, 192, 193, 203, 208,
209, 212, 216, 217, 220, 234,
235, 237, 238, 239, 241, 245,
252, 253, 258, 259, 263, 265
Brandes, Ernst 129
Brandes, Georg 1, 2, 5, 17, 45—47,
52—55, 62, 63, 74, 77, 78, 8 4 —
86, 88, 90—92, 93, 94—100, 103
—105, 108, 109, 110—116, 118
—121, 124, 128—133, 140, 142,
146, 147, 149,152, 153—162, 165,
167, 168, 170—172, 175, 180,
183, 187, 189, 193, 194, 201,
205, 209—213, 217, 218, 226—
230, 232, 235, 244, 246, 248,
249, 251, 253, 254, 258
Brandes, Harriet, f . Salomonsen 193
Brandt, major 2 0
Bricka, C. F . 8, 9, 20
Brix, H a n s 4, 5, 62, 69, 71, 109
Brix, Harald 9 5
Brosboll, C. 208
Brunetière, F . 130, 131
Bruun, C. 145
Brochner, H . 46, 47, 55, 59, 92, 98,
113, 205, 213, 214
Buchholtz, A n n a 192
Buckle, H . T . 90, 206, 207
Buffon, G. L . L . d e 258
Byron, G. 164, 228
B o g h , E . 171
#
Bö ö k, F . 109, 151
Cabiro s e Hansen, Peter
Cassagne, A . 245, 257, 258
Chateaubriand, R . d e 228
Cherbuliez, V . 2 3 2
Christensen, Georg 2, 3, 17, 35, 47,
79, 102, 103, 205, 248, 250, 263
Collett, Camilla 140, 141
Comte, A . 90, 94, 213
Cönstans s e Brochner, H .
Constant, B . 228
Dahl, F . 12, 19, 26, 36
Dahl, P . 26, 27, 29, 30
D a m , J . 114
Damerow, H . 122
Darwin, Ch. 3, 4, 55, 74—78, 90,
91, 92—94, 98, 99, 101, 102, 104,
106, 111—113, 122, 131, 133,
135, 136, 138, 141, 163, 201, 207,
209, 213, 238, 242
Daudet, A . 128
Delbanco, O. H . 84
Dickens, Ch. 5, 109, 172, 173
Didrichsen, Ferdinand 75
*
Drachmann, A . G. 109
Drachmann, Holger 1, 15, 91, 92,
94—98, 109, 130, 142, 146, 147,
158, 1 6 1 , 1 6 2 , 1 6 3 , 165, 168—172,
189—191, 218, 227, 233, 234,
241, 245
Drachmann, Vilhelmine, f . Erichsen
189—191
Dreier, F . 55, 100, 153
D u d e v a n t , Aurore 118, 120, 129
Dumreicher, C. 91, 107, 110, 220
Ebers, G. 231
Elberling, E . 114
Elbert, F r . s e Reinhard, J .
Elfeldt, K j . 17
Elster, K . , d. ä . 203, 204, 2 3 3
Erdmann, N . 36, 5 9
Estrup, J . B . S. 89, 155
Etlar, Carit s e Brosboll, C.
Ewald, H e r m a n Frederik 147, 148,
171
Ewal d, Johannes 29, 213
Ferrère, E.-L. 255
Feuerbach, L . 44, 45, 47, 48, 52, 53,
55—57, 59, 98, 113, 199, 200,
201, 205, 206
Fjelstrup, A . 117
Flaubert, G. 5, 123—125, 143, 219,
220, 230, 243, 255, 258
Flinch, fru, f . B o y e 188
Fog-Petersen, G. 89
Frederik V I I 2 0
Frederiksen, Carl J o h a n 215
Friis, O. 3, 4, 17, 18, 28, 34, 69,
74, 82, 117, 120, 246
Frimodt, R . 144
Frankel, E . 5, 3 7 , 4 9 , 50, 7 5 , 1 2 1 , 1 2 3 ,
156, 157, 235, 236, 241, 242, 2 5 6
Galschiot, M. 94, 145
Galster, K j . 52
Gamborg, Chr. 5 0
Garborg, A . 46, 2 0 4
Geijerstam, G. af 138
Geleff, P . 9 5
Gjellerup, K . 168—172, 204, 205, 2 3 3
Goldoni, C. 146
Goldschmidt, Meïr A . 5, 53, 54, 91,
105, 106, 130, 188, 2 2 9
Goncourt, E d m o n d d e 130, 132, 133,
245, 2 6 3
Goncourt, J u l e s d e 130, 132, 133,
245, 2 6 3
Goos, C. 75
Gozzi, C. 146
Grundtvig, N . F . S . 29, 114
Grundtvig, S v e n d 29
Goethe, J . W . v . 23, 24, 30, 4 4 ,
228, 231
Hallar, S . 5, 90, 141
H a m m e r i c h , Frederik 112, 114
H a m m e r i c h , Martin 29, 49
H a n s e n , Adolf 232, 249
H a n s e n , C. B . V . 54
H a n s e n , J e n s Andersen 88
H a n s e n , P e t e r 116, 123
Hartmann, E . v . 243
H a u c h , C. 41, 52, 53, 91, 120, 155
H a u g e , S . 93, 99, 100, 113, 210
H e b b e l , F . 115
H e g e l , Frederik V . 93, 110, 145,
156, 157, 175, 176, 179, 181,
197, 2 4 9
H e g e l , G. W . F . 167
Heiberg, J o h a n Ludvig, d . ä . 167,
246, 251, 2 5 2
Heiberg, P e t e r 111
H e i d e n s t a m , V . v . 168, 229
H e i n e , H . 44, 45, 6 7
H e i s t e d , A . 256, 258, 2 6 2
H e i w e g , H j . 236
Hendriksen, Frederik 256, 262
Henriques, A . 67
Herholdt, f r u 49, 187, 188
H e r t z , H . 16
H e y s e , P . 148, 205, 2 0 6
Holberg, L . 116, 164
H o l m , S . 47
Holmberg, O. 4, 54, 127, 128, 1 3 3 —
138, 166, 195, 196, 2 1 6
H o l s t , F . 146, 149
Hundahl, Jens 16
H u n d a h l , Margrethe 16
H u x l e y , T . H . 75
Haeckel, E . 94, 213
H o f f ding, H . 59, 92, 94, 123, 213,
236
Hogsbro, S . 88
H o r u p , V . 89, 91, 95
I b s e n , H . 4 5 —4 7 , 51, 53, 64, 84, 85,
141, 147, 166, 171, 199, 209, 220,
226, 254, 2 5 9
Jacobsen, A n n a 8
Jacobson, B e n t h e Marie, f . H u n d a h l
7, 9, 10, 12, 13, 16, 19, 25, 35,
36, 42, 43, 50, 96, 186, 2 4 0
Jacobsen, Christen 7, 9, 10, 12, 21,
25, 36, 50, 62, 186, 2 4 0
J a c o bs e n, Mads 7
Jacobsen, Marie, g . Andersen 8, 9,
12, 241
Jacobsen, William 8, 12, 13, 18, 28,
42, 86, 96, 111, 133, 185, 187,
188, 216
J a ns e n, F . J . Billeskov 116
J e a n P a u l s e Richter, J . P .
J o hns s o n, Melker 95, 254
Josephson, E r n s t 1
K a a l u n d , H . Y . 91, 148, 153, 160—
168, 171, 193, 209, 212, 236, 245,
247, 2 4 9
Kamras, H . 229
K a u f m a n n , R . 94, 96, 128, 129
Keyser, R . 29
Kielland, A . L . 24, 46, 170, 2 5 9
Kierkegaard, P o u l 5, 37, 47, 49, 94,
159, 2 3 5 — 2 3 8
Kierkegaard, Soren 44—47, 58, 59,
64, 65, 85, 226—228, 236, 2 5 4
K i h l m a n , E . 166
K o c k , P . d e 129
Kristensen, S . Moller 5, 166
Kristensen, T o m 14, 15, 17
Kristenson, Anders 7
Kyrre, H . 188
l a Cour, V . 21, S9
L a m m , M . 46, 51, 198
L a n g e , Carl 122
L a n g e , J o h a n 75, 7 6
Larsen, A l f r e d Christian 158—160,
201, 2 0 2
Larsen, K a r l 2 3 5
Larsen, N i e l s J a c o b 8 9
Larsson, H a n s 209
L e r m o n t o v , M. 228
Levander, H* 229
Levertin, O. 151, 168
Lie, J . 2 3 3
Linck, A n n a 3, 8, 11, 28, 42, 45, 76,
94, 111, 193
Lind, A . 3 5
Lindau, P . 124
Linder, S . 125, 132, 133, 220, 226,
229, 254
Lion, A . 122
L u n d , S . 241
Lundbeck, J . 122
L ü t k e n , Chr. 52
L y h n e , Margrethe 177
Martensen, H a n s Lassen 47, 100, 113
Martin d u Gard, R . 216
Matzen, Lorentz Carl 114
Mauclair, C. 83
Maudsley, H . 123
Mazon, A . 184
Meinert, F . 9 3
Mérimée, P . 118—120, 133, 2 3 0
Meza, Chr. d e 2 0
Michelsen, A n n a 16—19, 27, 28,
32—35, 37—41, 44, 45, 49, 50,
65, 66, 79—81, 83, 121, 185,
186, 190
Michelsen, Carl 37, 38
Michelsen, Carl A d o l p h 94, 9 5
Michelsen, E m m a 16, 50, 67
Michelsen, H a n s 16, 37
Michelsen, J e n s i n e 16, 27, 28, 36,
38, 49, 50, 187, 188
Mill, J . S . 90, 95, 96, 141, 207, 2 1 1
Molbech, Chr. K . F . 54, 149
Molière, J . B . P . d e 228
Monrad, D . G. 3, 92, 93, 9 8 — 1 0 1 ,
112—114, 156, 200, 201, 2 1 0
Müller, T h . A . 47, 236
Musset, A . d e 257, 259
Moller, A g n e s 8 , 150
Moller, Olaf 5 0
Moller, P . L u d v i g 193
Moller, P o u l 64, 65, 82, 219, 220,
226
Moller, Vilhelm 2, 3, 5, 7 — 1 0 , 16,
18—20, 24, 44, 47, 50, 51, 56,
74, 77, 86, 89—92, 94, 9 5 — 9 7 ,
103, 107, 111, 119, 123, 128,
133, 138, 143—145, 148, 150,
151, 152, 158, 159, 168, 173, 184,
185, 187, 189, 207, 216, 227, 230,
231, 235, 239, 241, 243, 249, 255,
256
Nielsen, H a r a l d 97, 162
Nielsen, Lauritz Christian 176, 181,
187, 197, 218, 249
Nielsen, M. Nikolaj 16, 25, 26, 50, 7 6
Nielsen, R a s m u s 47, 74, 101, 159
Nilsson, Josef 203, 2 0 4
Norfelt, Victor s e Heiberg, P .
N y g a a r d , G. 5 0
N o r v i g , J . 116
Obenauer, K . J . 65
Olsson, H e n r y 22
P a a l z o w , H e n r i e t t e v . 191, 192
P a l u d a n , J u l i u s 162, 166
Paludan-Müller, Carl 16
Paludan-Müller, Frederik 52, 53, 188
Paludan-Müller, J e n s , d . ä . 19
Paludan-Müller, J e n s , d . y . 16
Parker, T . 5 1
Petersen, A . 2 5
Petersen, Carl S . 3, 9
Petersen, Julius 9 4
Philippus, p s e u d o n y m 161
Piderit, T . 122
Pingel, V . 91, 157, 172
P i o , L . 89, 95.
P l o u g , C. P . 98, 101, 112, 120, 146,
148, 171—173, 249
P o e , E . A . 68, 69, 73, 83, 121
Pontoppidan, H . 202
Price, C. 94, 150
Prior, G. 14
Quatrefages d e Bréau, J . L . A . d e
76, 77
Rawidowicz, S . 59
R e c k e , E . v . d . 165
Reinhard, J . 217
R e n a n , E . 90, 98, 99, 210, 211
R i b o t , T . 123, 135
Richter, J . P . 2 2 8
R i l k e , R . M. 63
R o s e n h o f f , C. 16
R o t h e , C. P . 117, 118
R o w e l , M. s e Thisted, V . A .
R u b o w , P . V . 4 , 5, 94, 95, 109,
141, 142, 161, 162, 165, 171,
189, 190, 191, 228, 251
Runeberg, J . L . 34, 86, 120
R y d b e r g , V . 54, 166
Sainte-Beuve, C.-A. 124, 133, 228,
246
Salomonsen, Carl J . 94, 159
Sand, George s e D u d e v a n t , Aurore
Santlus, J . C. 122
S a x o 29
Saxtorph, V . 223
Schack, H . E . 65, 187, 226, 227
Schandorph, S. 91, 92, 94, 96, 119,
130, 146, 147, 154, 161, 163, 164,
165, 167—169, 171, 172, 205,
212, 233, 247
Schepelern, G. 157
Schiller, F . v . 4 4
Schmidt, J u l i a n 103, 2 3 0
Schmidt, R u d o l p h 47, 99, 101, 124,
162, 2 1 1
Schopenhauer, A . 243, 2 4 4
Senancourt, E . d e 2 2 8
Shakespeare, W . 16, 44, 109, 133,
228, 237, 2 5 0 — 2 5 3
Skram, E . 107, 133, 167, 168, 170,
171, 2 4 9
Snoilsky, C. 1 , 2 2
Spencer, H . 94, 122, 135, 213
Spielhagen, F . 148, 231, 232, 2 3 4
Spranger, E . 195, 196
Staffeidt, A . W . S c h a c k v . 4 4
Stangerup, H . 69, 7 0
Steen, A . 112—114, 2 0 0
Steenstrup, J . J a p e t u s 75
Steenstrup, J o h a n n e s 7 5
Steffensen, S t e f f e n 63
Steinthal, H . 2 0 2
Stendhal s e B e y l e , H .
Stilling, Christiane Louise 188, 189
Strauss, D . F . 52, 53, 55, 90, 98,
105, 159, 2 0 1
Strindberg, A . 1, 46, 51, 97, 198, 2 3 3
Strodtmann, A . 233
Sveistrup, P . 207
Svendsen, P a u l u s 90, 213
Taine, H . 37, 90, 94, 122—124, 128,
131—133, 135, 166, 228, 246,
247, 2 5 1
Takanen, J . 37
Thalbitzer, P o l l y 190
Theodorus s e Larsen, Alfred Chris­
tian
Thisted, V . A . 5 4
Thorvaldsen, B . 2 4 8
Tiander, K . 103, 230, 2 3 3
Tingsten, H . 97
T o p s e e , V . 46, 97, 98, 109, 145, 148,
218, 227, 2 3 3
Trier, H . 94
Troels-Lund, T . F . 94
Turgenev, I . 103, 133, 148, 150,
151, 184, 185, 188, 220, 221,
229—234, 243, 2 5 2
U s s i n g , J . L . 156, 157
Warburg, K . 54
V e d e l , V . 147
Wessel, J . H . 13
Wieland, Chr. W . 4 4
Wilde, O. 2 3 4
Winkel-Horn, F . 231
Winther, Christian 68, 69, 161
Winther, Geert 88
V o d s k o v , H . S . 5, 8, 9, 11, 12, 2 3 ,
24, 37, 47, 90, 91, 93, 109, 123,
170, 1 8 3 , 1 9 1 , 218, 235—237, 239,
240, 246, 247, 249, 251, 2 5 5
Vogel-Jorgensen, T . 40, 208
V o g t , C. 76, 77
Wolff, A n n e Lise 7 3
W u n d t , W . 123
Wormer, V . 13—16, 49, 187, 188
Zahrtmann, K . 7 6
Zoffmann, fröken 37, 192
Zola, E . 128—132, 202, 203, 2 3 0 ,
248, 251
Zoller, E . v . 75
Oehlenschläger, A . 29, 213, 2 5 0
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Förord
VII
Inledning
I.
1
UNGDOMSÅR.
1. Barndomen
2 . D e n första Köpenhamnstiden
3. Krisperioden 1866—70
II.
G E N O M B R O T T S E P O K E N U N D E R 1870-TALET.
1.
2.
3.
4.
III.
7
19
28
»Den store Krudtsammensvaergelses Tid»
Mogens
K r i n g F r u Marie Grubbe
N i e l s L y h n e s genesis i tidshistorisk belysning
88
101
110
146
NIELS LYHNE.
1.
2.
3.
4.
Koncipieringen
Ateismen
E s t e t i c i s m o c h H a m l e t na t ur
Konstuppfattning o c h diktarkall
176
194
218
244
Förkortningslista
266
Källor o c h litteratur
267
Personregister
275
Rättelser.
S. 54 r. 12 står bokform, skall vara andra upplagan.
S. 71 r. 29 står att även det, skall vara att det även.
S. 75 not 2 r. 2 står populœre Fremstillinger af Naturvidenskaben,
skall vara populaire Fremstillinger af Naturvidenskaberne.
S. 114 r. 15 står filosofilärare, skall vara kristendomslärare.
S. 134 r. 14 står naturligtvis, skall vara naturligvis.
S. 192 r. 30 står Buchholz, skall vara Buchholtz.
S. 195 r. 19 står sige;, skall vara sige:.
S. 232 r. 5 står til, skall vara till.
S. 236 r. 13 står sider, skall vara sidder.
P R I SK R O N O R 1 0 : —
GÖTEBORG 1945
ELÄNDERS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG