1 PERSONLIGHET SAMT FÖREKOMST AV ADHD I BARNDOMEN HOS EN

1
PERSONLIGHET SAMT FÖREKOMST AV ADHD I BARNDOMEN HOS EN
GRUPP DÖMDA SEXUALBROTTSLINGAR*
Mikael Svensk
Varje år anmäls ca 10 000 sexualbrott i Sverige. Forskning
har visat att sexualbrottslingar är en heterogen grupp i
fråga om personlighet. Studier visar dock på att de ofta har
hög aggressivitet och mycket ångest, något som de får
utlopp för genom sin sexualitet. Forskare har även påvisat
en hög förekomst av Attention Deficit Hyperactivity
Disorder (ADHD) i barndomen hos sexualbrottslingar.
Syftet med föreliggande undersökning var att undersöka
förekomst av ADHD i barndomen, personlighet och
samband mellan ADHD och personlighet hos dömda
sexualbrottslingar (N = 30). Undersökningen syftade även
till att undersöka uppväxt- och brottsbelatsning hos
sexualbrottslingar.
Resultaten
visade
att
undersökningsdeltagarna i huvudsak inte skiljde sig från
normalpopulationen i personlighet. Resultaten visade även
att 30% av undersökningsdeltagarna hade ADHD i
barndomen. Vidare visar resultaten att det råder
samvarians mellan förekomsten av ADHD i barndomen,
uppväxtbelastning och brottsbelastning. Detta är i linje
med tidigare forskning som funnit en överrepresentation
av ADHD bland kriminella.
Nyckelord: Personlighet, ADHD, sexualbrottslingar,
Swedish universities Scales of Personality,
Wender Utah Rating Scale
Inledning
Under de senaste åren har ca 65 000 våldsbrott polisanmälts varje år (Brå, 2000). Av
dessa är sexualbrott en av de mest uppmärksammade brottstyperna. Statistik från
Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att det varje år anmäls ett stort antal sexualbrott i
Sverige, 2003 anmäldes sammanlagt 10 142 sexualbrott. Av dessa var de flesta
anmälningar om sexuellt ofredande medan ungefär en fjärdedel rörde våldtäkt. De övriga
anmälningarna om sexualbrott rörde bland sexuellt utnyttjande och exhibitionism (Brå,
2004).
_______________________________________________________________________
* Jag vill rikta ett stort TACK till mina handledare Jenny Laurell och Heidi Selenius som visat på ett stort
engagemang, stor kunnighet och som har funnits till hands med tips, hjälp och uppmuntrande ord när
arbetet känts som tyngst. Jag vill även tacka Kerstin Hellberg vid anstalten i Kristianstad, Sara Olsson vid
anstalten i Norrtälje, Katarina Motin-Arby vid anstalten i Skogome samt de intagna vid respektive
avdelning som deltagit i undersökningen. Det är med Er hjälp och Ert deltagande denna undersökning
varit möjlig.
2
Trots det till synes stora antalet anmälda sexuella övergrepp utgör dessa mindre än 1% av
alla polisanmälda brott (Lidberg & Wiklund, 2004). Våldtäkt är den typ av sexualbrott
som uppmärksammas mest och särskilt våldtäkter med mer än en gärningsman
(gruppvåldtäkter), våldtäkter relaterade till nöjeslivet samt överfallsvåldtäkter. Dessa
våldtäkter utgör ca 11%, 14% respektive 12% av alla anmälda våldtäkter (Brå, 2005).
När det gäller gruppvåldtäkterna har anmälningarna minskat under hela 1990-talet (Brå,
2000) medan statistik visar på en oförändrad andel anmälningar om våldtäkt relaterat till
nöjeslivet samt överfallsvåldtäkter (Brå, 2005). En typ av våldtäkter som ökat i
anmälningsgrad är våldtäkter mot barn under 15 år. Anmälningarna uppgick 1985 till ca
60 fall för att 2004 vara ca 400 anmälningar (Brå, 2005). Vid dessa våldtäkter var det
vanligast att offer och gärningsman hade en nära relation till varandra. Lite mer än en
fjärdedel av brotten begicks av någon inom offrets familj eller släkt och en fjärdedel av
en ytligt bekant till barnet. Det vanligaste offret var en flicka (87%) och medianåldern
var betydligt lägre (9 år) när gärningsmannen fanns inom offrets familj eller släkt,
jämfört med om gärningsmannen var en ytlig bekant till barnet då medianåldern hos
offret var 14 år. Vid våldtäkter mot personer som var 15 år eller äldre hade
gärningsmannen och offret en nära relation till varandra i en tredjedel av fallen. I ungefär
lika många av fallen var offer och gärningsman ytligt bekanta med varandra.
Sexualbrott enligt svensk lag
Begreppet sedlighetsbrott ersattes 1984 av det nu gällande samlingsnamnet sexualbrott
(Lidberg & Wiklund, 2004). När det gäller definitionen av olika sexualbrott enligt
lagen, råder det sjätte kapitlet i brottsbalken. Där går att utläsa att en våldtäkt är när en
person tvingar en annan till samlag eller annat sexuellt umgänge. Är brottet grovt döms
gärningsmannen till fängelse i högst tio år. Om brottet anses som mindre allvarligt blir
påföljden högst fyra år i fängelse. En person som tvingar någon till sexuellt umgänge,
döms till fängelse för sexuellt tvång. Strafftiden blir då höst 2 år. Om brottet är grovt
döms gärningsmannen till fängelse mellan sex månader och sex år. När någon tvingar
en annan person till sexuellt umgänge genom att använda sin beroende ställning döms
denne för sexuellt utnyttjande. Är brottet grovt blir domen grovt sexuellt utnyttjande.
Straffet blir då fängelse i högst fyra år. I annat fall döms till fängelse i högst två år. När
det gäller sexualbrott mot barn döms den som har samlag eller sexuellt umgänge med
ett barn till fängelse för våldtäkt mot barn i lägst två år och högst sex år. Om brottet är
grovt döms gärningsmannen till fängelse i lägst fyra år och högst tio år. Om
omständigheterna rörande det beskrivna brottet är att anse som mindre allvarliga döms
för sexuellt utnyttjande av barn till fängelse i högst fyra år. Om någon har samlag med
sitt eget barn eller dennes barn som fyllt 15 år men ej 18 år, döms gärningsmannen för
sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i högst två år. Om övergreppet är grovt döms
personen till fängelse i högst sex år.
Teorier om våldtäkt
Enligt den amerikanske psykologen Groth (1979) är ett sexualbrott ett sätt att uttrycka
aggression och maktbegär. Det vanligt förekommande antagandet att ett sexualbrott
beror på sexuell frustration hos gärningsmannen är inte bara felaktigt utan kan även leda
till att traumat av ett övergrepp förvärras för offret (Groth, 1979). Anledningen till
denna ökade risk för trauma är att offret i tron att gärningsmannen drevs av sexuell
3
frustration lätt tar på sig en del av skulden. Kwarnmark (2002) beskriver ett antal
vanliga myter om våldtäktsmän där ibland att dessa har en ovanligt stark sexualdrift, att
de blev upphetsade av offret och inte kunde kontrollera sig, eller att de är sinnessjuka
eller efterblivna (i Bogren & Volckerts, 2002). Groth (1979) uppger att av de
gärningsmän han kommit i kontakt med var en tredjedel gifta och sexuellt aktiva i sin
relation. Av dem som inte var gifta var mer än hälften involverade i en relation där de
var sexuellt aktiva. Detta ger stöd åt att sexuell frustration inte är huvudorsaken bakom
ett sexualbrott. I stället beskriver Groth sexualbrottslingen som en osäker,
känslomässigt svag man med stora svårigheter i relationer till andra och som har svårt
att hantera stress och de krav livet ställer på honom. Gärningsmannen begår sina brott
för att få utlopp för den aggression och vanmakt han inte klarar av att få utlopp för på
annat sätt. Brotten blir som en slags ventil för de uppdämda känslor han har inom sig.
Kwarnmark och Tidefors-Andersson (1999) menar att sexualbrottslingen lever med en
ständig katastrofkänsla på grund av känslor av otillräcklighet, oro och ångest. Dessa
känslor hanteras genom att skylla problem och misslyckanden på omgivningen, något
som leder till frustration och aggression som lätt sexualiseras och ageras ut genom till
exempel våldtäkt. Hedlund (1989, ref. i Lidberg & Wiklund, 2004) påtalar att
gemensamt för alla sexualbrottslingar är att de tidigt i livet skadats i sin manlighet och
därför använder sexualiteten som ett medel att värna sig mot kränkningar som drabbat
dem tidigt i livet. Detta är i linje med Stollers teori (1975, ref. i Bogren & Volckerts,
2002) om hur perversioner uppkommer. Hans förklaring till sexualbrott grundar sig i
psykodynamisk teori och han menar att hos varje sexualbrottsling finns ett tidigt trauma.
Detta trauma rör kränkningar av manligheten i form av direkta övergrepp eller genom
attityder och uppfostringsmetoder. Om ett sådant trauma förblir obearbetat och
odefinierat skapar detta bristande tillit till omvärlden, dålig självkänsla och en osäkerhet
i personens manlighet. Det hämndbegär som byggs upp hos individen kan ligga bakom
övergreppen var på förövaren får utlopp för sitt makt- och kontrollbehov. Den
kortvariga tillfredställelse gärningsmannen känner vid övergreppet blir ibland till ett
upprepningstvång. Övergreppen blir återkommande försök att få kontroll över det egna
traumat. Beroende på brottets karaktär, som alltså är ett uttryck för det egna traumat,
beskriver Groth (1979) tre olika typer av våldtäkt:
Maktvåldtäkt. Gärningsmannen, som begått en maktvåldtäkt har enligt Groth (1979)
oftast planerat övergreppet och är inte ute efter att skada kvinnan. Vidare menar Groth
att gärningsmannens mål med våldtäkten enbart är att äga och sexuellt erövra kvinnan
och att han därför inte använder mer våld än som krävs. Maktvåldtäktsmannen bär
enligt Groth oftast ingen maskering och avslöjar därmed sin identitet för kvinnan. Groth
menar vidare att gärningsmannen använder sexualiteten som ett vapen för att
kompensera för känslor av otillräcklighet, maktlöshet och ibland även diffus
könsidentitet. Maktvåldtäktsmannen känner sig enligt Groth potent av att ha fullständig
makt och kontroll över en annan människa.
Vredesvåldtäkt. Groth (1979) menar att gärningsmannen vid en vredesvåldtäkt använder
betydligt mer våld än vad som krävs för att övermanna kvinnan och våldtäkten är oftast
helt oplanerad. Enligt Groth lever ofta vredesvåldtäktsmannen med konflikter omkring
sig till exempel i förhållandet till närstående. Vidare menar Groth att gärningsmannen
som begår en vredesvåldtäkt ofta har känslor av bitterhet, ilska och besvikenhet inom
sig. Dessa känslor menar Groth, kan om gärningsmannen hamnar i en krissituation få
4
utlopp genom sexualiteten. Då gärningsmannen som begår en vredesvåldtäkt enligt
Groth ofta har problem med sin egen maskulinitet och ibland är impotent, hävdar dessa
gärningsmän ofta att en ”verklig” våldtäkt inte begåtts.
Sadistisk våldtäkt. Den sadistiske våldtäktsmannen blir enligt Groth (1979) tillfredställd
av att tillfoga kvinnan smärta, förnedra henne och i de mest extrema fallen, av att döda
henne. Enligt Groth ökar den sadistiske våldtäktsmannens upphetsning i takt med att
offret gör motstånd. Vidare menar Groth att gärningsmannen till en sadistisk våldtäkt
bär en aggression inom sig som blivit erotiskt laddad. Den sexuella störningen menar
Groth har uppkommit genom fysisk, psykisk misshandel eller sexuella övergrepp under
personlighetsutvecklingen. Groth påtalar att den sadistiske våldtäktsmannen, tvärt om
från vad man kan tro, ofta uppvisar ett mycket välartat yttre och en mycket glad, trevlig
och omtänksam personlighet.
Teorier om pedofili
Sexuella avvikelser, som i sig inte är brottsliga, kallas för parafilier enligt Diagnostic
and Statistical Manual of Mental Disorders (APA, 2000). Om parafilin består i att den
vuxne dras sexuellt till barn kan denne få den psykiatriska diagnosen pedofili. Andra
exempel på parafilier är till exempel fetischism och sexuell sadism (APA, 2000). När
det gäller sexuella övergrepp mot barn görs skillnad på två typer av gärningsmän
beroende på vilken ålder barnen den vuxne dras till har. En egentlig pedofil (fixerad
pedofil) är en person som dras till barn i förpuberteten medan en hebefil (regrigerad
pedofil) är en vuxen som attraheras av barn i pubertetsåldern (Kwarnmark & TideforsAndersson, 1999; Martens, 2000). För att en pedofilidiagnos skall kunna ställas enligt
DSM-IV krävs följande (APA, 2000, sid. 189):
Under minst en sexmånadersperiod återkommande intensivt sexuellt upphetsande
fantasier, sexuella impulser eller beteenden som handlar om att personen har
sexuellt umgänge med ett barn som ännu inte nått puberteten (vanligtvis barn som
är tretton år eller yngre). Personen har agerat på de sexuella impulserna, eller så
leder de sexuella impulserna eller fantasierna till påtagligt lidande eller
mellanmänskliga svårigheter. Personen är minst 16 år gammal och minst 5 år
äldre än barnet eller barnen.
En fixerad pedofil är i första hand ute efter att tillfredställa barnet sexuellt (Groth,
1979). Han dras till barn i en ålder som han känner sig bekväm med, han har svårt att
umgås och upprätta relationer med vuxna men när så är fallet finns ofta ett litet barn
med i familjesituationen. Den sexuella dragningen till barn har i regel funnits sedan
tonåren. Han präglas av omognad, social oförmåga och han har aldrig uppnått en vuxen
psykosexuell identitet. Detta är oftast beroende på brister i omvårdnad och bekräftelse
kombinerat med trauman av övergreppskaraktär i barndomen. Enligt Kwarnmark och
Tidefors-Andersson (1999) är den fixerade pedofilen en person som ofta tar starkt
avstånd från våld och tvång då han ser sig som barnens vän. Han identifierar sig med
barnet och tar hand om detta så som han själv hade velat bli omhändertagen som barn.
Detta gör att hans ångest och oro hålls borta när han umgås med barn. Denna typ av
förövare är väldigt svåra att behandla (Martens, 2000) och studier visar på att offren för
en fixerad pedofil oftast är pojkar (Kwarnmark & Tidefors-Andersson, 1999).
5
Carlsson (2002) uppger att en regrigerad pedofil som vuxen söker barn som motsvarar
hans känslomässiga utvecklingsnivå. Carlsson anser att offrets ålder ur ett
psykodynamiskt perspektiv motsvarar den ålder då gärningsmannens psykosexuella
fixering uppstod. Vidare påtalar han att den regrigerade pedofilen har ett behov av
gensvar i relationen till barnet, till skillnad från den fixerade pedofilen som inte
uppfattar övergreppet som en ömsesidig akt. En regrigerad pedofil har till det yttre en
god social förmåga med bra kontakter med jämnåriga undantaget sexuella relationer.
Behandlingen av denna typ av pedofili synes ha bättre prognos än för de fixerade
pedofilerna (Martens, 2000). Kwarnmark och Tidefors-Andersson (1999) beskriver fem
specifika mönster hos regrigerade pedofiler, som de i sitt arbete kommit i kontakt med.
De beskriver tyrannen som en person som har ett mycket starkt behov av att ha makten i
sin familj och som utnyttjar denna makt till att bland annat begå övergrepp. Vidare
menare de att Den gode läraren hävdar att barnet var med på den sexuella akten och att
denna skedde i undervisningssyfte. Att denna typ av gärningsman använder
bortförklaringar och rationalisering för att försvara övergreppet är vanligt. Den typ av
regrigerad pedofil Kwarnmark och Tidefors-Andersson kallar alkoholisten försvarar sig
med att han varit full vid övergreppet och därför inte minns vad som hänt. Att skylla
övergreppet på alkoholberusning är vanligare hos våldtäktsmän där offren varit vuxna
men är även vanligt förkommande bland pedofiler. Mannen som ständigt ser sig själv
som ett offer kallar de för den ständigt missförstådde. Han präglas av misstänksamhet
och misstro mot sin omgivning. Slutligen beskrivs den depressive som en man som
söker tröst och bekräftelse hos barn. Denna man är fylld av ånger och skam över vad
han gjort och är även starkt suicidal.
Definition och förekomst av Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD)
Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) är ett komplext neuropsykiatriskt
funktionshinder som i dagsläget anses vara orsakat av gener och miljö (Daley, 2006),
och som i huvudsak kännetecknas av impulsivitet, hyperaktivitet och bristande
uppmärksamhet (APA, 2000). Vid diagnostisering av ADHD, som oftast sker i
barndomen, specificeras vilken typ av ADHD det handlar om. Detta görs enligt tre olika
undergrupper till huvuddiagnosen, ADHD med i huvudsak uppmärksamhetsproblem, i
huvudsak överaktivitet/impulsivitet och ADHD av kombinerad typ (APA, 2000). För att
diagnos skall kunna ställas krävs att minst sex av nio olika symptom förelegat under en
sex månaders period och att dessa är oförenliga med utvecklingsnivån. För diagnos av
ouppmärksamhetstypen kan några av symptomen till exempel vara ouppmärksamhet på
detaljer som leder till slarvfel i skolan eller arbetet, svårigheter att bibehålla
uppmärksamheten, svårt att organisera uppgifter och aktiviteter samt ovilja att utföra
uppgifter som kräver mental uthållighet. För diagnos av typen med
överaktivitet/impulsitivitet kan symptomen till exempel vara svårigheter att sitta stilla,
ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla, svårt att vänta på sin tur
samt att avbryta och ofta inkräkta på andra.
Forskning visar på att ca 4% av alla barn har funktionshindret ADHD och att bland dem
som får en diagnos i barndomen uppfyller ca 40% kriterierna även i vuxen ålder (Daley,
2005). Vid en studie gjord på danska 8-9 åringar fann Petersen, Bilenber, Hoerder och
Gillberg (2006) att ADHD var det vanligaste förkommande psykiatriska
funktionshindret hos barn.
6
Kännetecknande svårigheter vid ADHD
Att ha ADHD kan komma att påverka sociala relationer, familjeliv och möjlighet att
utbilda sig (Cukrowicz, Taylor, Schatschneider & Iacono, 2006). En person som har
ADHD löper också större risk att utveckla symptom för andra störningar såsom
uppförandestörning. Rösler et al. (2004) påtalar att 50% av alla barn som har ADHD
utvecklar uppförandestörning, 30-50% lider av inlärningssvårigheter, 25% har
ångestsjukdomar samt att 20-35% lider av olika affektiva störningar. Vidare uppger
Rösler et al. (2004) att upp till 50% av alla ungdomar eller unga vuxna med ADHD har
någon form av missbruk. Detta är i linje med vad Cukrowicz et al. (2006) beskriver där
de även påtalar riskerna för antisocialt beteende vid samtidigt förekommande ADHD
och uppförandestörning. Rasmussen och Gillberg (2000) fann i en longitudinell studie
att för 45% av dem som i barndomen fått diagnosen ADHD hade det gått illa i livet med
bland annat kriminalitet och missbruk.
Förekomst av ADHD hos kriminella
ADHD-problematik är vanligt förekommande bland kriminella. Vid en undersökning
utförd på en norsk anstalt fann Rasmussen, Almvik, och Levander (2001) att 46% av
internerna som undersöktes med självskattningstestet Wender Utah Rating Scale
(WURS) uppfyllde kriterierna för ADHD i barndomen. Med hjälp av testet Brown
Attention Deficit Scale (BADD) fann forskarna att av dessa uppfyllde 30% kriterierna
för diagnos även i vuxen ålder medan 16% troligen uppfyllde kriterierna i vuxen ålder.
Liknande resultat fann Lindgren et al. (2002) vid en studie utförd vid två anstalter på
Gotland. De fann att 55% av de intagna uppfyllde kriterierna för ADHD i barndomen
och att hälften av dessa även uppfyllde kriterierna för ADHD i vuxen ålder. Dalteg och
Levander (1999) fann i en uppföljningsstudie att förekomsten av ADHD i barndomen
bland ungdomsbrottslingar intagna vid en ungdomsvårdsskola under 1970-talet var
68%. Liknade resultat fann Dalteg, Lindgren och Levander (1999) bland retrospektivt
undersökta interner där förekomsten av ADHD i barndomen var 50%. I en studie fann
Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004) att 6 av 10 våldtäktsmän dömda till
rättspsykiatrisk vård hade ADHD. Blocher et al. (2001) fann att 15.7% av en grupp
sexualbrottslingar dömda till fängelse hade ADHD i barndomen.
Personlighet
När vi talar om en annan person som till exempel utåtriktad eller impulsiv syftar vi på
dennes personlighet (Hjelle & Ziegler, 1992). Det finns en mängd olika sätt att se på
personlighet allt ifrån Freuds tankar om att vi formas av vår uppväxt och de erfarenheter
vi får då, till Skinners teori om att vi betingas till vårt beteende och därmed vår
personlighet (Hjelle & Ziegler, 1992). När det gäller att mäta personlighet finns även
där ett antal olika uppfattningar om vilket sätt som är lämpligast, till exempel genom
självskattningsformulär eller genom projektiva test (Hjelle & Ziegler, 1992). Ett sätt att
beskriva personlighet är genom att sätta namn på tendensen att bete sig på ett visst sätt,
en del av personlighetsteorin som kallas traitteori (Hjelle & Ziegler, 1992). Inom denna
beskrivs personlighet i personlighetsdrag, så kallade traits. En av de stora forskarna
inom denna syn på personlighet var Hans Eysenck som ansåg att personlighet kan
beskrivas i graden av tre olika supertraits, extroversion, neurotisism och psykotisism
7
(Hjelle & Ziegler, 1992). Eysenck hade en hierarkisk syn på personlighet. Under varje
supertrait ansåg han att det fanns underordnade component traits som sammantagna
bildade varje supertrait. Under dessa component traits fanns det i sin tur beteenden som
han såg som invanda responser på vissa situationer. Detta gör, enligt Eysenck att vi
tenderar att bete oss på samma sätt i situationer som liknar varandra. Han ansåg att vissa
beteenden korrelerar med varandra, exempelvis att tycka om att prata med andra, gå på
fester och så vidare. Det är dessa korrelerade beteenden han ansåg sammantaget bildade
varje supertrait. Även om andra framstående personlighetspsykologer såsom Cattell och
Allport till viss del hade en annorlunda syn på traitteorin var de alla överens om att en
individs personlighet predicerar dennes beteende i en given situation (Hjelle & Ziegler,
1992). Att predicera hur en person kommer att bete sig kan vara till stor nytta inom
många områden, inte minst inom arbetet med att förebygga kriminalitet.
ADHD och personlighet
När det gäller ADHD har forskning visat att det föreligger ett samband mellan det just
nämnda funktionshindret och vissa personlighetsdrag såsom låg samvetsgrannhet, låg
medgörlighet och neurotisism (Nigg et al., 2002). Cukrowicz et al. (2006) fann att
personer med ADHD hade högre poäng på de skalor i Multidimensional Personality
Questionnaire som mäter impulsivitet, emotionalitet, förmåga att känna negativa
känslor, förmåga att känna utanförskap samt aggressivitet än jämfört med normativa
värden. Detta är i linje med vad Retz-Junginger et al. (2003) fann, där resultaten visade
på samband mellan ADHD, impulsitivitet, retlighet, aggressivitet och emotionalitet. Att
just hög grad av aggressivitet och hög grad av impulsitivitet är vanligt hos personer med
ADHD får även stöd av Duvner (1994). Han påtalar att de höga nivåerna av de just
nämnda personlighetsdragen ofta yttrar sig redan i småbarnsåldern. Detta stöds av
Gillberg och Hellgren (2000) som även de påtalar personlighetsdrag såsom hög
aggressivitet och hög impulsivitet som utmärkande hos personer med ADHD. Forskning
vid två kinesiska skolor rörande ADHD påvisade att de som fick höga poäng på WURS
även visade höga nivåer rörande depressivitet, ångest och fientlighet (Chang & Chuang,
2000) medan Braaten och Rosén (2000) fann att en grupp barn i skolåldern med ADHD
skiljde sig i empati, nedstämdhet, ilska och skuldkänslor i förhållande till en
kontrollgrupp.
Personlighet hos sexualbrottslingar
Forskning har visat på att sexualbrottslingar är en heterogen grupp gällande personlighet
(Erickson, Luxenberg, Walbek & Seely, 1987; Groth, 1979; Nagayama-Hall, Maiuro,
Vitaliano & Proctor, 1986) något som gör det svårt att uttala sig om hur denna grupp är
generellt. Det är emellertid skillnad rörande vissa personlighetsdrag mellan olika typer
av sexualbrottslingar. Shechory och Ben-David (2005) fann att våldtäktsmäns
personlighet var mer präglade av aggressivitet än pedofilers personlighet. Vidare
konstaterade Shechory och Ben-David att våldtäktsmän har en högre grad av
aggressivitet än normalpopulationen, medan pedofiler hade en lägre grad av
aggressivitet än normalpopulationen. Forskarna fann även att båda grupperna hade
högre nivåer av ångest än vad normalpopulationen har. Kwarnmark och TideforsAndersson (1999) beskriver våldtäktsmannens personlighet med att han har svårt att
skilja ut sig själv från andra, har låg självkänsla och att han är misstänksam mot andra.
8
Vidare uppger Kwarnmark och Tidefors-Andersson att våldtäktsmannen lider av djupa
otillräcklighetskänslor och att han förnekar närhetsbehov, oro och olust. Stark ständig
ångest och en ständigt närvarande katastrofkänsla gör att han ofta skyller problem på
omgivningen på grund av sin egen frustration. Pedofiler har funnits ha sämre
självförtroende, mer känslor av ensamhet samt brister i förmågan att känna empati
jämfört med normalpopulationen (Fisher, Beech & Browne, 1999).
Syfte och frågeställning
Sexualbrott är oerhört allvarliga och kränkande brott som orsakar stort lidande för
offren. Brotten är i många fall ett sätt att få utlopp för inneboende aggression hos
gärningsmännen och dessa beskriver ofta ett liv av psykiskt lidande föregående brottet
(Groth, 1979). Forskning visar på att sexualbrottslingar är en heterogen grupp gällande
personlighet (Erickson et al., 1987; Groth, 1979; Nagayama-Hall et al., 1986). Annan
forskning visar på en hög förekomst av ADHD i barndomen hos sexualbrottslingar
(Dåderman et al., 2004). Hos de som förekomst av ADHD i barndomen konstaterats
retrospektivt är förekomsten i vuxen ålder ca 30-40% (Daley, 2005; Rasmussen et al.,
2001). Gillberg och Hellgren (2000) påtalar att uppväxtbelastning såsom missbruk eller
kriminalitet hos föräldrarna ökar risken för stimulisökande personlighet, kriminalitet
och missbruk hos barnet när det nåt tonåren. Detta är i linje med vad Duvner (1994)
framhäver där han även påtalar att missbruk av droger eller alkohol är vanligt
förkommande i den närmaste familjen till ett barn som fått diagnosen ADHD. Syftet
med föreliggande undersökning var att studera ADHD och personlighetsdrag bland
sexualbrottslingar. Undersökningen syftade även till att studera uppväxt- och
brottsbelatsning hos undersökningsdeltagarna. Frågeställningarna för föreliggande
undersökning var följande:
•
•
•
•
Skiljer sig förekomsten av ADHD i barndomen hos sexualbrottslingar från
förekomsten av ADHD i barndomen hos normalpopulationen?
Skiljer sig sexualbrottslingars personlighet från normalpopulationen?
Råder det någon samvarians mellan förekomst av ADHD i barndomen,
personlighet, uppväxtbelastning samt brottsbelastning hos sexualbrottslingar?
Skiljer sig de sexualbrottslingar som haft ADHD i barndomen från dem som inte
haft ADHD rörande personlighet, uppväxtbelastning och brottsbelastning?
Metod
Undersökningsdeltagare
Undersökningsdeltagarna bestod av 30
manliga interner intagna på
sexualbrottsavdelningarna vid anstalterna i Kristianstad (n = 16), Norrtälje (n = 7) och
Skogome (n = 7). Deltagarna var alla dömda för sexualbrott och angav själva skriftligt
för vilken typ av sexualbrott de för tillfället avtjänade straff. Av detta framkom att
fjorton av de trettio undersökningsdeltagarna avtjänade straff för våldtäkt, vilket var det
vanligast förekommande brottet. De tre anstalterna kontaktades via telefon varpå
Kerstin Hellberg, Sara Olsson samt Katarina Motin-Arby vid respektive anstalt gav
tillstånd om att samla in data. Dessa kom även att bli kontaktpersoner för
9
undersökningsledaren under datainsamlingen. Kontaktpersonerna på anstalterna
rekryterade muntligen undersökningsdeltagarna från de sexualbrottsavdelningar de
arbetade på. Av de 30 deltagande var fem födda i ett annat land och sammanlagt sex
deltagare hade minst en förälder med utländskt ursprung. Tre av deltagarna hade en
förälder som blivit dömd för ett brott och fem hade ett syskon som blivit dömd. I snitt
hade deltagarna 3.22 syskon (s = 2.32, min = 1, max = 11) och medelåldern för
deltagarna var 42.00 år (s = 13.06 år, min = 22, max = 69).
Material
I föreliggande studie har tre olika frågeformulär använts för att utreda förekomsten av
ADHD samt undersöka personlighet, sociala riskfaktorer samt tidigare kriminalitet.
ADHD. För att retrospektivt skatta förekomsten av ADHD i barndomen användes det
skriftliga självskattningstestet Wender Utah Rating Scale (WURS). Testet bestod
ursprungligen av 61 item som alla rörde barndomsproblematik såsom rastlöshet, oro och
problem med auktoriteter. Ward, Wender och Reimherr (1993) fann vid en studie att de
25 item i testet som visade högst medelvärdesskillnad jämfört med en kontrollgrupp var
tillräckliga för att framgångsrikt skatta förekomst av ADHD i barndomen retrospektivt.
De fann även att split-half reliabiliteten för WURS var hög (r = .90, p< .0001). Deras
undersökning resulterade i den kortversion av WURS bestående av 25 item som
användes vid denna undersökning. Varje item består av ett påstående eller en fråga
rörande problematik som barn ibland kan ha. Den deltagande skattar sin egen
barndomsproblematik genom att kryssa för det svarsalternativ han anser stämmer bäst
överens med sin egen barndom. Svarsalternativen är ”inget/lite”, ”lite grann”,
”måttligt”, ”en hel del” samt ”mycket” där ”inget/lite” gav noll poäng till att ”mycket”
gav fyra poäng. Gränsvärdet för att identifiera förekomst av ADHD i barndomen är 46
poäng (Ward, Wender & Reimherr, 1993), vilket antogs som gränsvärdet i föreliggande
studie. Forskning har påvisat att medelvärdet på WURS för normalpopulationen är 16.8
(s = 9.5) (Retz-Junginger et al., 2003).
Personlighet. För att undersöka deltagarnas personlighet användes det skriftliga
självskattningstestet Swedish universities Scales of Personality (SSP). Testet innehåller
totalt 91 item fördelat på 13 olika skalor. Gustavsson et al. (2000) fann vid
konstruerandet av SSP att både reliabiliteten, beräknat med Cronbachs alfa och
validiteten var hög. Skalorna i testet, med reliabiliteten inom parentes är: somatisk
ångestbenägenhet (.75), psykisk ångestbenägenhet (.82), stresskänslighet (.74),
undergivenhet (.78), impulsitivitet (.73), äventyrslystnad (.84), interpersonell distans
(.77), social konformitet (.59), bitterhet (.75), irritationsbenägenhet (.78), misstroende
(.78), verbal aggressionsbenägenhet (.74) samt fysisk aggressionsbenägenhet (.84).
Varje item består av ett påstående som besvaras genom att deltagaren sätter ett kryss för
det svarsalternativ som han anser stämmer bäst. Svarsalternativen är ”stämmer inte
alls”, ”stämmer inte särskilt bra”, ”stämmer ganska bra” samt ” stämmer precis”, där
”stämmer inte alls” gav en poäng till att ”stämmer precis” gav fyra poäng.
Demografiska variabler, sociala riskfaktorer samt tidigare kriminalitet. För att få en
bild av bland annat undersökningsdeltagarnas familj, uppväxtförhållanden, tidigare
kriminalitet samt ålder användes ett egenhändigt konstruerat frågeformulär (se
10
Appendix 1). Den första delen i detta formulär rörde bland annat ålder, vilket land
deltagaren föddes i, vilket land föräldrarna föddes i samt hur många syskon deltagaren
hade. Den andra delen, som bestod av frågor med ja- och nej-svar, rörde deltagarens
uppväxtförhållanden. Frågorna var till exempel ”har du bott i fosterhem?” och ”vet du
vem din biologiska pappa är?”. Den tredje delen rörde deltagarnas tidigare kriminalitet
där deltagarna genom att kryssa i svarsrutor skulle svara på hur många gånger de begått
ett antal beskriva brottstyper som exempelvis rån, mord och sexualbrott.
Svarsalternativen var ”vet ej”, ”ingen gång”, ”1-2 ggr”, ”3-4 ggr”, ”5-6 ggr”, ”7ggr
eller mer”. Svarsalternativen ”nej”, ”ja” och ”vet ej” kodades som 0, 1 respektive 2. De
item som rörde brottsbelastning kodades ”ingen gång = 0”, ”1-2 ggr = 1”, ”3-4 ggr =
2”, ”5-6 ggr = 3” samt ”7 ggr eller mer = 4”. Det fanns även en kolumn där deltagaren
skulle kryssa i ifall någon annan person deltog vid brottet, för att kunna visa på om
någon av de dömda sexualbrottslingarna deltagit i gruppvåldtäkter. Slutligen skulle
deltagaren svara på vilket eller vilka brott han just nu avtjänade straff för och hur lång
strafftid han blivit dömd till.
Externt och internt bortfall
På sexualbrottsavdelningarna i Kristianstad, Norrtälje och Skogome finns 43, 30
respektive 127 platser. En stor del av de intagna har bristande kunskaper i svenska
språket. Enligt kontaktpersonerna på anstalterna hade ca 30% av de intagna inte
tillräckligt goda svenskkunskaper för att kunna delta i föreliggande undersökning. I
samråd med kontaktpersonerna på respektive anstalt skickades på grund av detta och av
administrativa skäl 40 testbatterier till anstalten i Kristianstad, 30 till anstalten i
Norrtälje samt 60 till anstalten i Skogome. Av dessa returnerades sammanlagt 30 ifyllda
testbatterier. Enligt samtal med respektive kontaktperson var motivationen för att delta i
undersökningen väldigt låg bland de intagna. De intagna upplevde det som jobbigt att
delta i undersökningen då detta är vanligt förekommande på de avdelningar de vistades
på. Detta var särskilt påtagligt vid anstalten i Skogome där mycket forskning bedrivs
och ett väldigt stort bortfall skedde. Ett flertal försök gjordes av kontaktpersonerna att
rekrytera de intagna som inte velat delta men motivationen förblev låg. När det gäller
internt bortfall förekom detta i fyra exemplar av SSP samt i tre exemplar av WURS.
Enligt instruktioner i manualen till SSP har i de fall ett internt bortfall skett en
medelvärdesimputering gjorts (Gustavsson et al. 2000). I två exemplar av SSP förekom
mer än ett bortfall på samma skala. I dessa fall uteslöts den berörda skalan när
beräkningar gjordes. Även i de fall internt bortfall förekom i WURS har
medelvärdesimputering gjorts, något som senare visade sig inte påverka den
procentuella förekomsten av ADHD i undersökningsgruppen.
Procedur
Testbatteriet skickades till den personal som tidigare kontaktats på
sexualbrottsavdelningarna vid anstalterna i Kristianstad, Norrtälje och Skogome. I varje
försändelse låg skriftlig information om studien, information till den personal som
skulle administrera undersökningen samt returkuvert för att kunna återsända de data
som samlades in. Det följde även ett i samråd med kontaktpersonen i förväg bestämt
antal deltagarkuvert, varje innehållande SSP, WURS samt frågeformuläret rörande
uppväxtförhållanden med mera. I varje kuvert låg även skriftlig information till
11
deltagaren. Personal på respektive avdelning delade ut ett deltagarkuvert till de interner
de ansåg hade tillräckliga kunskaper i svenska språket för att kunna delta i
undersökningen. Deltagaren fyllde enskilt i dem olika testen för att sedan stoppa tillbaka
dessa i kuvertet, klistra igen och lämna det till personalen på den avdelning han befann
sig. På ett i förväg bestämt datum skickade kontaktpersonerna Kerstin Hellberg, Sara
Olsson samt Katarina Motin-Arby på de respektive anstalterna all data i de bifogade
returkuverten till undersökningsledaren.
Etik
De intagna informerades skriftligt om att deras deltagande ej hade någonting med
kriminalvården att göra eller att situationen inom den samma skulle komma att påverkas
av ett eventuellt deltagande (se Appendix 2). De informerades även om att syftet med
undersökningen var att undersöka impulsivitet, äventyrslystnad och kriminalitet samt att
förhoppningen med undersökningen var att öka kunskaperna om detta.
Informationsbrevet klargjorde att deltagandet var helt frivilligt och att deltagaren när
som helst kunde välja att avbryta att fylla i dem olika testen. I informationen framgick
att all data var konfidentiell och att den endast skulle ses av undersökningsledaren. Det
framgick även att all data skulle komma att behandlas på gruppnivå. Då en del frågor
kunde uppfattas som känsliga, till exempel om den deltagandes tidigare kriminalitet,
påtalades att anonymiteten var total då dem ifyllda testen skulle läggas i ett kuvert som
skulle klistras igen av den deltagande själv. Just nämnda procedur var till för att
garantera anonymiteten i deltagandet. Deltagaren fick information om att all data endast
skulle användas till den kommande uppsatsen.
Databearbetning och statistik
Råpoängen för skalorna i SSP har transformerats enligt Gustavsson et al. (2000) till Tvärden för att en jämförelse med normalpopulationens medelvärden skulle kunna göras.
Medelvärdet för T-värdet är 50 med standardavvikelsen 10 (Cohen & Swerdlik, 2005).
Formuläret med frågor om bland annat demografiska variabler användes för att göra
index över uppväxt- och brottsbelastning. Poängen för varje item som rörde
uppväxtbelastning summerades så att en totalpoäng erhölls, likadant gjordes för de item
som handlade om tidigare kriminalitet. Den beräknade totalpoängen på respektive skala
utgjorde ett index rörande uppväxt- respektive brottsbelastning.
För beräkningar användes Statistical Packages for the Social Sciences (SPSS). Pearsons
produktmomentkorrelationskoefficienter beräknades för att se hur skalorna i SSP,
totalpoängen på WURS, uppväxtbelastning samt brottsbelastning samvarierade. Därtill
utfördes oberoende t-test för grupperna ”ADHD” och ”Ej ADHD” har beräknats för att
visa på skillnader mellan grupperna. När detta gjorts handberäknades power, där värden
över på .80 eller mer är att rekommendera (Rosnow & Rosenthal, 2005), för de utförda
t-testen för att undersöka hur stor risken för att typ II-fel var.
Vidare undersöktes reliabiliteten för skalorna i SSP och för WURS. Reliabiliteten
fastställdes med hjälp av Cronbachs alfa, där värden över .70 anses som goda (Brace,
Kemp & Snelgar, 2006), samt medelvärden för inter-item korrelationerna (Miic).
12
Resultat
Resultatet av WURS visade att 9 (30%) av de 30 undersökta sexualbrottslingarna fick
en totalpoäng högre än det i förväg bestämda gränsvärdet 46 poäng. Den lägsta noterade
totalpoängen var 2 och den högsta 79, medelvärdet var 32.43 (s = 24.43). Reliabiliteten
för WURS var hög (Cronbachs alfa = .95) och medelvärdena för inter-item
korrelationerna var goda (Miic = .46).
Tabell 1.Resultatet på skalorna i SSP för 30 sexualbrottslingar uttryckt i medelvärden
(M), standardavvikelse (s), lägsta observerade skalpoäng (min.), högsta
observerade skalpoäng (max.), reliabilitet (Cronbachs alfa) samt medelvärden
för inter-item korrelationer (Miic).
Antal
item
Cronbachs
alfa
Micc
M
s
min.
max.
z-poäng
p
Somatisk ångestbenägenhet
7
.86
.49
53.55
15.08
34.51
90.53
1.29
.207
Psykisk ångestbenägenhet
7
.90
.58
48.66
13.34
33.33
80.95
-0.54
.588
Stresskänslighet
7
.81
.38
47.72
12.63
28.26
81.06
-0.98
.332
Undergivenhet
7
.82
.40
47.85
11.82
30.93
75.90
-0.99
.329
Impulsitivitet
7
.78
.42
52.30
15.20
29.48
84.42
-0.81
.421
Äventyrslystnad
7
.87
.49
49.85
11.69
24.21
74.34
-0.06
.947
Interpersonell distans
7
.76
.32
47.93
10.93
25.40
71.11
-1.03
.310
Social konformitet
7
.67
.23
52.21
11.24
29.00
79.00
1.07
.290
Bitterhet
7
.82
.40
55.60
13.43
37.75
84.45
2.28
.030
Irritationsbenägenhet
7
.92
.63
50.61
14.62
26.14
78.77
0.23
.819
Misstroende
7
.89
.54
56.75
14.45
35.88
88.08
2.56
.016
Verbal
aggressionsbenägenhet
7
.89
.56
49.00
15.25
26.60
77.82
-0.35
.728
Fysisk
aggressionsbenägenhet
7
.94
.72
50.34
14.75
32.61
76.09
0.12
.849
Skala
Not: Resultaten för skalorna i SSP är beräknade på T-värden.
Pearsons produktmomentkorrelationskoefficienter för skalorna i SSP, för WURS samt
för uppväxt- och brottsbelastning beräknat på T-värden visade ett stort antal signifikanta
korrelationer, vilket framkommer av Tabell 2.
När sexualbrottslingarna delades i två grupper, ”ADHD” och ”Ej ADHD” visade
oberoende t-test stora skillnader i personlighet, uppväxtbelastning och brottsbelastning.
Beräkningar visade att effektstorlekarna för t-testen var höga och även att testen hade
hög power (tabell 3). I Figur 1 illustreras hur grupperna ”ADHD” och ”Ej ADHD”
skiljer sig från normalpopulationen då z-poängberäkningar utförts.
13
Tabell 2.
Pearsons produktmomentkorrelationskoefficienter för skalorna i SSP (beräknat på T-värden) samt för WURS, uppväxt- och
brottsbelastning (beräknat på råpoäng).
Skala
Somatisk
ångestbenägenhet
(STA)
Psykisk
ångestbenägenhet
(PsTA)
STA
PsTA
SS
LA
I
AS
D
SD
E
TI
M
VTA
PhTA
WURS
.78**
Stresskänslighet (SS)
.75**
.84**
Undergivenhet (LA)
.40*
.70**
.52**
Impulsivitet (I)
.70**
.52**
.40*
.15
Äventyrslystnad (AS)
.78**
.49**
.52**
.06
.64**
.41*
.51**
.52**
.51**
.26
.34
-.53**
-.38*
-.56**
-.01
-.39*
-.45*
-.45*
Bitterhet (E)
.74**
.66**
.59**
.18
.70**
.65**
.27
-.56**
Irritationsbenägenhet
(TI)
.70**
.57**
.57**
.23
.71**
.73**
.50**
-.63**
.72**
Misstroende (M)
.69**
.62**
.49**
.18
.70**
.57**
.38*
-.56**
.79**
.80**
.70**
.49**
.49**
.00
.73**
.67**
.36
-.69**
.82**
.80**
.81**
.75**
.60**
.54*
.20
.70**
.68**
.34
-.56**
.85**
.80**
.77**
.86**
.64**
.49**
.45*
.17
.55**
.45*
.30
-.61**
.63**
.67**
.76**
.72**
.64**
.38*
.35
.32
.22
.18
.19
.15
-.42*
.30
.22
.42*
.37*
.28
.63**
.71**
.48**
.47**
.08
.70**
.62**
.40*
-.68**
.70**
.74**
.75**
.83**
.78**
.76**
Interpersonell distans
(D)
Social konformitet
(SD)
Verbal
aggressionsbenägenhet
(VTA)
Fysisk
aggressionsbenägenhet
(PhTA)
WURS
Uppväxtbelastning
(UBEL)
Brottsbelastning
(BBEL)
UBEL
.35
14
Tabell 3. Skillnader mellan sexualbrottslingar med ADHD (n = 9) och utan ADHD (n =
21) på skalorna i SSP, uppväxtbelastning och brottsbelastning. Resultaten
uttryckt i medelvärden (M), standardavvikelser (s) t-poäng (t), frihetsgrader
(df), samt signifikansnivåer (p), effektstorlek (d) och power.
ADHD
Skala
Ej ADHD
M
s
M
s
t
df
p
d
Power
Somatisk
ångestbenägenhet
65.01
17.84
48.64
10.86
-3.10
28
.004
1.23
.87
Psykisk ångestbenägenhet
55.04
14.34
45.93
12.23
-1.77
28
.086
.70
.44
Stresskänslighet
55.17
14.48
44.52
10.57
-2.26
28
.032
.90
.63
Undergivenhet
48.56
14.84
47.55
10.68
-0.21
28
.835
.08
< .05
Impulsitivitet
62.14
14.30
47.88
13.72
-2.55
27
.017
1.13
.77
Äventyrslystnad
57.62
14.01
46.52
8.99
-2.61
28
.014
1.03
.74
Interpersonell distans
53.65
10.44
45.48
10.42
-1.96
28
.059
.78
.52
Social konformitet
42.09
8.90
56.55
9.25
3.96
28
.001
1.57
.98
Bitterhet
66.13
13.59
51.09
10.79
-3.23
28
.003
1.28
.89
Irritationsbenägenhet
64.29
14.38
44.75
10.35
-4.21
28
.001
1.67
.99
Misstroende
70.06
12.21
51.05
11.37
-4.10
28
.001
1.63
.98
63.44
12.92
42.50
11.36
-4.40
27
.001
1.33
.91
62.28
15.42
45.22
11.35
-3.38
28
.002
1.34
.93
Uppväxtbelastning
4.55
2.00
2.33
1.15
-3.846
28
.001
1.53
.97
Brottsbelastning
20.44
12.71
4.61
4.29
-5.15
28
.001
2.05
.99
Verbal
aggressionsbenägenhet
Fysisk
aggressionsbenägenhet
Not: Resultaten för skalorna i SSP är beräknade på T-värden.
15
75
**
70
65
**
**
**
*
**
**
60
*
*
55
Normalpopulationen
ADHD
50
Ej ADHD
45
40
**
35
30
si
sk
al
ro
ag
t
he
t
he
en
en
äg
äg
en
en
sb
sb
on
on
si
si
s
he
et
en
nh
äg
ge
et
an
nh
st
ge
di
es
es
gr
gr
de
ll
nä
ne
t
d
he
na
be
ag
en
ns
so
st
lig
t
ite
m
or
nf
ko
er
ly
ve
ns
en
nä
tb
be
ns
st
ge
ge
ån
ån
k
rs
tio
st
rb
is
ita
Fy
Ve
M
Irr
rp
ty
gi
kä
et
rh
tte
Bi
te
en
er
ss
k
is
is
at
al
ci
So
In
Äv
nd
re
yk
m
t
ite
tiv
lsi
pu
Im
et
nh
U
St
Ps
So
t
Figur 1. T-värden för skalorna i SSP uttryckt i medelvärden för sexualbrottslingar med ADHD (n = 9) och utan ADHD (n = 21).
Bägge grupperna är jämförda med normalpopulationen (* p<.05, ** p<.01).
16
Diskussion
Syftet med föreliggande undersökning var att studera ADHD och personlighetsdrag
bland sexualbrottslingar. Undersökningen syftade även till att studera uppväxt- och
brottsbelatsning hos undersökningsdeltagarna. I linje med tidigare forskning (Blocher et
al., 2001, Dåderman et a., 2004) visade resultaten i föreliggande undersökning på en
överrepresentation (30%) av ADHD i barndomen bland sexualbrottslingar. Denna
överrepresentation är också i linje med vad forskning visat på gällande annan
kriminalitet än sexualbrottslighet. Forskare har bland annat funnit att 40-70% av
interner haft ADHD i barndomen (Dalteg & Levander, 1999; Dalteg et al., 1999;
Lindgren et al., 2002; Rasmussen et al., 2001), vilket kan jämföras med att endast ca 4%
av alla barn i skolåldern har konstaterats ha ADHD (Daley, 2005).
Personlighet hos sexualbrottslingarna
Resultaten i föreliggande undersökning visade på få skillnader i personlighet mellan
sexualbrottslingar och normativa värden (se Tabell 1). I linje med vad Kwarnmark och
Tidefors-Andersson (1999) beskriver påvisades sexualbrottslingarna avvika signifikant
vad gäller bitterhet och misstroende från normativa värden. Sexualbrottslingarnas höga
värden i bitterhet och misstroende representeras till störst del av internerna med ADHD
(se Figur 1). Varför internerna med ADHD känner bitterhet och misstroende kan
möjligen hänga samman med att de rapporterat en betydligt högre grad av
uppväxtbelastning än internerna utan ADHD. Att växa upp under svåra sociala
förhållanden kan eventuellt ha påverkat dessa personer till att känna misstroende och
bitterhet. Tabell 2 visade på en signifikant korrelation mellan just uppväxtbelastning
och misstroende. I övrigt visar resultaten ej på några signifikanta skillnader mellan
undersökningsdeltagarna och normativa värden. Detta är ej i linje med forskning av
Shechory och Ben-David (2005) som visat på att både våldtäktsmän och pedofiler har
högre nivåer av ångest än normalpopulationen. Varför sexualbrottslingarnas ångest inte
skiljde sig från normativa värden i föreliggande undersökning kan endast spekuleras
kring, en möjlighet är att det stora bortfallet påverkat resultaten. Varför
sexualbrottslingarna aggressivitet inte skiljde sig från normativa värden i föreliggande
undersökning, kan bero på att undersökningsdeltagarna ej var en homogen grupp
rörande de sexualbrott de begått (ungefär hälften var dömda för våldtäkt medan övriga
var dömda för andra sexualbrott). Tidigare forskning har nämligen funnit att
våldtäktsmän har högre nivåer av aggressivitet än normalpopulationen medan pedofiler
har lägre nivåer än normalpopulationen (Shechory & Ben-David, 2005)
Sexualbrottslingarnas personlighetsdrag samvarierade med förekomst av ADHD i
barndomen (se Tabell 2). Dessa resultat stöds av tidigare forskning i vilken ångest
(Chang & Chuang, 2000), impulsivitet (Cukrowicz et al., 2006; Duvner, 1994; Gillberg
& Hellgren, 2000; Retz-Junginger et al., 2003; Svensk, 2006), äventyrslystnad (Svensk,
2006), irritationsbenägenhet (Retz-Junginger et al., 2003) aggressionsbenägenhet
(Cukrowicz et al., 2002; Retz-Junginger et al., 2003) och social konformitet (Nigg et al.,
2002) påvisats samvariera med förekomst av ADHD i barndomen. Duvner (1994)
konstaterar att barn med ADHD ofta uppvisar problematik rörande impulsivitet,
irritabilitet och aggression något som är i linje med resultaten i föreliggande
undersökning. Detta stöds av Levander och Rasmussen (2004, i Beckman, 2004) som
17
påtalar ångest och aggressivitet som vanligt förekommande vid förekomst av ADHD.
Ingvar (2004, i Beckman, 2004) förklarar sambandet mellan ADHD och aggressivitet
med att brister i uppmärksamhetsfunktionen hos personer med ADHD gör det svårare
att hantera vardagsstress, något som i sin tur enligt Ingvar ofta leder till aggressivitet.
Detta är i linje med resultaten av föreliggande undersökning då både aggressivitet och
stresskänslighet påvisades samvariera med förekomst av ADHD i barndomen.
ADHD, uppväxt- och brottsbelastning
Resultaten i föreliggande undersökning visade på ett samband mellan förekomst av
ADHD i barndomen och uppväxtbelastning samt graden av brottsbelastning (se Tabell
2). Dessa resultat är i linje med tidigare forskning som påvisat ett samband mellan
brottsbelastning och förekomst av ADHD i barndomen (Blocher et al., 2001; Daley,
2005; Dalteg & Levander, 1999; Dalteg et al., 1999; Dåderman et al., 2002; Lindgren &
Lidberg, 2004; Rasmussen et al., 2001). Dock har Dalteg och Levander (1999) funnit i
en uppföljningsstudie rörande ungdomsbrottslingar intagna på ungdomsvårdskola på
1970-talet att förekomsten av ADHD bland kriminella var hög, men att det inte rådde
något samband mellan den hyperaktivitet som ADHD ibland kännetecknas av och deras
brottslighet. Annan forskning har emellertid funnit att just hyperaktivitet samvarierar
med brottsbelastning (Dalteg et al., 1999).
I föreliggande undersökning visar resultaten att det inte råder något samband mellan
uppväxtbelastning och brottsbelastning. Emellertid har forskning just funnit samband
mellan uppväxtbelastning och brottsbelastning. Gillberg och Hellgren (2000) samt
Duvner (1994) konstaterar att uppväxtbelastning såsom missbruk eller kriminalitet hos
föräldrarna ökar risken för stimulisökande personlighet, kriminalitet och missbruk hos
barnet när det nått tonåren. Att uppväxtbelastning såsom skilsmässa eller missbruk i
familjen, låg socioekonomisk status samt dålig kontakt med föräldrarna är riskfaktorer
för kriminalitet påtalas även av Ring (2001). Resultaten av hans forskning visar på att
nivån av brottsbelastning samvarierar med antalet sociala riskfaktorer i barndomen.
Detta är i linje med forskning av Nilsson (2001) som påvisat stora skillnader i
uppväxtbelastning mellan interner och normalpopulationen gällande slitningar,
hälsoproblem och skilsmässor i familjen. Vidare fann Nilsson att det var vanligare att de
intagna hade en förälder som suttit i fängelse eller som hade någon form av missbruk.
Personlighet, uppväxt- och brottsbelastning
I föreliggande undersökning visar resultaten på positiv samvarians mellan
uppväxtbelastning och somatisk ångestbenägenhet, misstroende samt verbal
aggressionsbenägenhet (se Tabell 2). Däremot förekom negativ samvarians mellan
uppväxtbelastning och social konformitet.
Rörande personlighet och brottsbelastning visar resultaten på signifikanta korrelationer
mellan samtliga skalor i SSP och brottsbelastning undantaget den skala som mäter
undergivenhet. Den skala i SSP som mäter social konformitet samvarierade negativt
med nivån av brottsbelastning (se Tabell 2).
18
Skillnader mellan sexualbrottslingar med respektive utan ADHD
De t-test som utfördes för dem som genom totalpoängen på WURS antogs ha haft
ADHD i barndomen och de som ej antogs ha haft just nämnda funktionshinder visade
på stora skillnader. De som antogs ha haft ADHD visade på signifikant högre somatisk
ångestbenägenhet, stresskänslighet, impulsitivitet, äventyrslystnad, bitterhet,
irritationsbenägenhet, misstroende, verbal- och fysisk aggressionsbenägenhet,
uppväxtbelastning samt brottsbelastning än de som inte antogs ha haft ADHD i
barndomen. De som antogs ha haft ADHD i barndomen visade även på signifikant
lägre social konformitet än de som inte antogs ha haft ADHD.
Reliabilitet och power
Resultaten av WURS visade i föreliggande undersökning på mycket god reliabilitet
(Cronbachs alfa = .95) och goda inter-item korrelationer (Miic = .46). Dessa resultat,
som visar på hög tillförlitlighet, är i linje med den reliabilitet WURS visats ha vid
tidigare forskning (Retz-Junginger et al., 2002; Retz-Junginger et al., 2003; Ward et al.,
1993). Skalorna i SSP visade även de på god reliabilitet med Cronbachs alfa mellan .67
och .94. Medelvärdena för inter-item korrelationerna i SSP var överlag goda med
flertalet över .40. Dessa värden är i linje med den reliabilitet resultaten visade vid
konstruerandet av SSP (Gustavsson et al., 2000). Resultaten i föreliggande
undersökning kan således anses reliabla.
Effektstorlekar som är över .80 är att anse som stora (Howell, 2001). Effektstorlekarna
för de utförda t-testen i föreliggande undersökning var mycket höga med de flesta av
värdena över 1.20. Powern, där värden över på .80 eller mer är att rekommendera
(Rosnow & Rosenthal, 2005), för t-testen var även den hög med de flesta värdena över
.80. Emellertid var värdena låga för effektstorleken (.08 ) och powern (< .05) för t-testet
mellan interner med respektive utan ADHD i skalan undergivenhet.
Designkritik
I föreliggande undersökning bestod testbatteriet av två självskattningstest och ett
frågeformulär som alla skulle fyllas i skriftligen. Testbatterierna skickades till
anstalterna
där
kontaktpersonerna
på
respektive
anstalt
rekryterade
undersökningsdeltagarna som enskilt fyllde i testen och frågeformuläret. Detta gjorde
att de intagna som hade läs- och skrivsvårigheter inte hade samma förutsättningar att
delta i föreliggande undersökning som de intagna som inte hade detta funktionshinder.
Då forskning visat på en hög förekomst av läs- och skrivsvårigheter hos kriminella
(Dåderman et al., 2004; Lindgren et al., 2002) är det mycket möjligt att bortfall skedde
på grund av det just nämnda funktionshindret. Vidare låg ett stort ansvar på
kontaktpersonerna och personalen på respektive anstalt då de svarade för
administreringen av testbatterierna. Med tanke på att denna administrering låg utanför
deras ordinarie arbetsuppgifter kan personalresurser på respektive avdelning ha påverkat
de administrativa möjligheterna, något som kontaktpersonerna påtalade när respektive
anstalt kontaktades i planeringsstadiet av undersökningen. Möjligheten att påverka
rekryteringen hade varit större om datainsamlandet skett personligen av
undersökningsledaren vid respektive anstalt.
19
Externt Bortfall
I föreliggande undersökning skedde ett stort externt bortfall. Av de 130 testbatterier som
skickades till de tre anstalter som deltog i undersökningen returnerades endast 30
testbatterier. Möjligheten finns att de intagna som valde att delta i undersökningen
skiljer sig, både i personlighet och gällande ADHD i barndomen, från dem som valde
att ej delta. Om bortfallet varit mindre finns möjligheten att resultaten varit mer i linje
med de tidigare nämnda forskningsresultaten. Emellertid var vissa av resultaten i linje
med tidigare forskning varför det endast går att spekulera i bortfallets påverkan av
resultaten. Då generaliserbarheten alltid är begränsad när undersökningsdeltagarna är få
eller det externa bortfallet är stort kan några generella slutsatser om sexualbrottslingar ej
kan dras utifrån resultaten i föreliggande undersökning.
Framtida forskning
Då ADHD i barndomen kan komma att påverka bland annat utbildningsmöjligheter,
sociala relationer och familjeliv (Cukrowicz et al., 2006) samt dessutom är en riskfaktor
för kommande missbruk (Duvner, 1994; Gillberg & Hellgren, 2000) och kriminalitet
(Blocher et al., 2001; Daley, 2005; Dalteg & Levander, 1999; Dalteg et al., 1999;
Dåderman et al., 2002; Lindgren & Lidberg, 2004; Rasmussen et al., 2001) är forskning
rörande just nämnda funktionshinder av yttersta vikt. Denna forskning är viktig för att
öka kunskaperna och förståelsen för funktionshindret då detta skulle göra det lättare att
tidigt i livet kunna sätta in de resurser som behövs för att underlätta för den som
drabbats av ADHD. Resultaten av föreliggande undersökning visade i linje med tidigare
forskning (Blocher et al., 2001, Dåderman et al., 2004) på en hög förekomst av ADHD i
barndomen hos sexualbrottslingar. Emellertid var undersökningsgruppen heterogen
gällande typen av begångna sexualbrott. För att öka förståelsen för sexualbrottslingar är
det av intresse att undersöka förekomsten av ADHD i barndomen hos mer specifika
sexualbrottslingar som män som begått våldtäkt eller sexuella övergrepp mot barn. I
linje med denna föreslagna forskning skulle det vara av stor vikt att undersöka
personligheten hos exempelvis de nyss nämnda typerna av sexualbrottslingar. Att
undersöka förekomsten av ADHD i barndomen samt personlighet hos exempelvis
våldtäktsmän eller pedofiler skulle kunna kompletteras med PCL-R för att mäta graden
av psykopati samt djupintervjuer rörande uppväxtförhållanden. Resultaten av denna
forskning skulle möjligen ge en ökad förståelse för de mekanismer som ligger bakom
det för undersökningen aktuella sexualbrottet. Denna kunskap skulle kunna användas
både i preventivt syfte genom möjligheten att i tid kunna identifiera presumtiva
sexualbrottslingar, och i behandlingen av dessa.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis visar resultaten, i linje med tidigare forskning (Blocher et al., 2001,
Dåderman et al., 2004), på att förekomsten av ADHD i barndomen hos
sexualbrottslingar är hög. Undersökningsdeltagarna befanns ha högre nivå av bitterhet
och misstroende än normalpopulationen medan tidigare forskning som påvisat högre
aggressivitet (Shechory & Ben-David, 2005) och ångest (Kwarnmark & TideforsAndersson, 1999) hos sexualbrottslingar än hos normalpopulationen, ej ges stöd av
20
föreliggande undersökning. Resultaten visar på samvarians mellan ett stort antal skalor i
SSP. Totalpoängen på WURS befanns samvariera med alla skalor i SSP utom
undergivenhet och interpersonell distans. När det gäller uppväxtbelastning rådde
samvarians med skalorna i SSP gällande somatisk ångestbenägenhet, verbal
aggressionsbenägenhet och totalpoängen på WURS. En samvarians fanns mellan
brottsbelastning och samtliga skalor i SSP undantaget skalan undergivenhet. Det fanns
heller ingen samvarians mellan brottsbelastning och uppväxtbelastning. För
totalpoängen på WURS, uppväxt- samt brottsbelastning fanns en negativ samvarians
med skalan social konformitet i SSP. Resultaten i föreliggande undersökning visar
också på stora skillnader i personlighet samt uppväxt- och brottsbelastning mellan de
undersökningsdeltagare som antogs ha haft ADHD i barndomen och de som ej haft just
nämnda funktionshinder. De som antogs ha haft ADHD i barndomen skiljde sig från
dem som ej haft ADHD på alla skalor i SSP utom psykisk ångestbenägenhet,
undergivenhet samt interpersonell distans. Sammantaget är resultaten i föreliggande
undersökning delvis i linje med tidigare forskning. Men då det externa bortfallet var
stort kan ej några generella slutsatser dras om sexualbrottslingars personlighet baserat
på föreliggande resultat.
Referenser
American Psychiatric Association. (2000). Diagnostic and statistical manual of mental
disorders (4th ed). Washington, DC: American Psychiatric Association.
Blocher, D., Henkel, K., Retz, W., Retz-Junginger, P., Thome, J., & Rösler, M. (2001).
Symptoms from the spectrum of attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD)
in sexual delinquents. Fortschritte der Neurologie, Psychiatrie, 69, 453-459.
Bogren, M., & Volckerts, J. (2002). Våldets psykologi. Stockholm: Prisma.
Braaten, E.B., & Rosén, L.A. (2000). Self-regulation of affect in Attention DeficitHyperactivity Disorder (ADHD) and non-ADHD boys: Differences in empathic
responding. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 68, 313-321.
Brace, N., Kemp, R., & Snelgar, R. (2006). SPSS for Psychologists (4th ed.). New
Jersey: Pearson Education Incorporated.
BRÅ. (2000). Statistik om gruppvåldtäkter. Brottsförebyggande rådet, 2000/3.
BRÅ. (2004). Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003. Brottsförebyggande rådet.
BRÅ. (2005). Våldtäkt: en kartläggning av polisanmälda våldtäkter. Brottsförebyggande
rådet, rapport 2005:7.
Carlsson, J. (2002). Pedofila övergrepp-mannen som barn. I M. Bogren & J. Volckerts
(2002). Våldets psykologi (ss. 103-132). Stockholm: Prisma.
Chang, H.L., & Chuang, H.Y. (2000). Adolescent hyperactivity and general
psychopathology. Psychiatry and Clinical Neurosciences, 54, 139-146.
Cohen, R.J., & Swerdlik, M.E. (2005). Psychological Testing and Assessment (6th ed.).
New York: McGraw-Hill.
Cukrowicz, K.C., Taylor, J., Schatschneider, C., & Iacono, W.G. (2006). Personality
differences in children and adolescents with attention-deficit/hyperactivity
disorder, conduct disorder, and controls. Journal of Child Psychology and
Psychiatry, 47, 151-159.
Daley, D. (2006). Attention deficit hyperactivity disorder: a review of the essential
facts. Child: Care, Health & Development, 32, 193-204.
21
Dalteg, A., & Levander, S. (1999). Twelve thousand crimes by 75 boys: a 20-year
follow-up study of childhood hyperactivity. Journal of Forensic Psychiatry, 9, 3957.
Dalteg, A., Lindgren, M., & Levander, S. (1999). Retrospectively rated ADHD is linked
to specific personality characteristics and deviant alcohol reactions. Journal of
Forensic Psychiatry, 10, 623-634.
Duvner, T. (1994). Barnneuropsykiatri. Falköping: Almqvist & Wiksell Medicin, Liber
Utbildning
Dåderman, A.M., Lindgren, M. & Lidberg, L. (2004). The prevalence of dyslexia and
AD/HD in a sample of forensic psychiatric rapists. Nordic Journal of Psychiatry,
58, 371-381.
Erickson, W.D., Luxenberg, M.G., Walbek, N.H., & Seely, R.K. (1987). Frequency of
MMPI two-point code types among sex offenders. Journal of Consulting and
Clinical Psychology, 55, 566-570.
Fisher, D., Beech, A., & Browne, K. (1999). Comparison of sex offenders to
nonoffenders on selected psychological measures. International Journal of
Offender Therapy and Comparative Criminology, 43, 473-491.
Gillberg, C., & Hellgren, L. (2000). Barn- och ungdomspsykiatri. Stockholm: Natur och
Kultur.
Groth, A.N. (1979). Men who rape: the psychology of the offender. Cambridge: Basic
Books.
Gustavsson, J.P., Bergman, H., Edman, G., Ekselius,L., von Knorring, L., & Linder, J.
(2000). Swedish universities Scales of Personality (SSP): construction, internal
consistency and normative data. Acta Psychiatrica Scandinavia, 102, 217-225.
Hjelle, L.A., & Ziegler, D.J. (1992). Personality theories (3rd ed.). Singapore:
McGraw-Hill, 277-293.
Kwarnmark, E., & Tidefors-Andersson, I. (1999). Förövarpsykologi. Stockholm: Natur
och Kultur.
Kwarnmark, E. (2002). Våldtäkt. I M. Bogren & J. Volckerts (2002). Våldets psykologi
(ss. 75-102). Stockholm: Prisma.
Levander, S., & Rasmussen, K. (2004). Om socialiseringen vid ADHD. I V. Beckman
(2004). ADHD/DAMP - en uppdatering. (ss 57-73). Lund: Studentlitteratur.
Lidberg, L. & Wiklund, N. (2004). Sexualbrott. I L. Lidberg & N. Wiklund (2004).
Svensk rättspsykiatri. 2:a upplagan (ss 332-358). Lund: Studentlitteratur.
Lindgren, M., Jensen, J., Dalteg, A., Wirsén Meurling, A., Ingvar, I.H., & Levander, S.
(2002). Dyslexia and AD/HD among Swedish prison inmates. Journal of
Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 3, 84-95.
Martens, P.L. (2000). Pedofili: barnpornografi och sexuella övergrepp mot barn.
Brottsförebyggande rådet.
Murphy, K.R., & Adler, L.A. (2004). Assessing Attention-Deficit/Hyperactivity
Disorder in adults: Focus on rating scales. Journal of Clinical Psychiatry, 65, 1217.
Nagayama-Hall, G.C., Maiuro, R.D., Vitaliano, P.P., & Proctor, W.C. (1986). The
utility of the MMPI with men who have sexually assaulted children. Journal of
Consulting and Clinical Psychology, 54, 493-496.
Nigg, J.T., Blaskey, L.G., Huang-Pollock, C.L., Hinshaw, S.P., John, O.P., Willcutt,
E.G., et al., (2002). Big Five Dimensions and ADHD Symptoms: Links Between
22
Personality Traits and Clinical Symptoms. Journal of Personality and Social
Psychology, 83, 451-469.
Nilsson, A. (2001). Begränsade möjligheter eller bristande kontroll? I F. Estrada & J.
Flyghed (2001). Den svenska ungdomsbrottsligheten (ss 125-143). Lund:
Studentlitteratur.
Petersen, D.J., Bilenberg, N., Hoerder, K., & Gillberg, C. (2006). The population
prevalence of child psychiatric disorders in Danish 8- to 9-year-old children. Acta
Psychiatrica Scandinavia, 111, 59-67.
Pliszka, S.R. (2000). Patterns of psychiatric comorbidity with attentiondeficit/hyperactivity disorder. Child and Adolescent Psychiatry Clinic of North
America, 9, 525-540.
Rasmussen, P., & Gillberg, C. (2000). Natural outcome of ADHD with developmental
coordination disorder at age 22 years: A controlled, longitudinal, communitybased study. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry,
39, 1424-1431.
Rasmussen, K., Almvik, R., & Levander, S. (2001). Attention deficit hyperactivity
disorder, reading disability, and personality disorders in a prison population.
Journal of the American Academy of Psychiatry and the Law, 29, 186-193.
Retz-Junginger, P., Retz, W., Blocher, D., Stieglitz, R.D., Georg, T., Supprian, T., et al.,
(2003). Reliabilität und Validität der Wender Utah Rating Scale-Kurzform. Der
Nervenarzt, 74, 987-993.
Ring. J. (2001). Sambanden mellan riskfaktorer och brott. I F. Estrada & J. Flyghed
(2001). Den svenska ungdomsbrottsligheten. (ss 89-124). Lund: Studentlitteratur.
Rosnow, R.L., & Rosenthal, R. (2005). Beginning behavioral research (5th ed.). New
Jersey: Pearson Prentice Hall.
Rösler, M., Retz,W., Retz-Junginger, P., Hengesch, G., Schneider, M., Supprian, T., et
al., (2004). Prevalence of attention deficit/hyperactivity disorder (ADHD) and
comorbid disorders in young male prison inmates. European Archives of
Psychiatry and Clinical Neuroscience, 254, 365-371.
Shechory, M., & Ben-David, S. (2005). Aggression and anxiety in rapists and child
molesters. International Journal of Offender Therapy and Comparative
Criminology, 49, 652-661.
Svensk, M. (2006). Personlighetstestet Swedish universities Scales of Personality är ett
bra komplement till Wender Utah Rating Scale vid retrospektiv diagnostisering av
ADHD i barndomen. (Opublicerad övningsuppsats). Stockholms universitet,
Psykologiska institutionen.
Ward, M.F., Wender, P.H., & Reimherr, F.W. (1993). The Wender Utah Rating Scale:
An aid in the retrospective diagnosis of childhood Attention Deficit Hyperactivity
Disorder. American Journal of Psychiatry, 150, 885-890.
Appendix 1
Du ska nu svara på frågor om bl.a. Din familj och Din kriminalitet. Du svarar anonymt. Vad Du svarar
kommer inte att påverka Din situation vid anstalten i XXX.
Hur gammal var Du när Du kom till anstalten i XXX? _______________________________
Vilket år är Du född? _________________________________________________________
Vilket land är Du född i? ______________________________________________________
Vilket land är Din biologiska mamma född i? ______________________________________
Vilket land är Din biologiska pappa född i?________________________________________
Hur många syskon har Du?_____________________________________________________
Ja
Nej
Har Du varit intagen på ungdomshem enligt
lagen om sluten ungdomsvård (LSU)?


Har Du bott i fosterhem?


Är Dina föräldrar skilda?


Har Du vuxit upp med någon annan
vuxen än Dina biologiska föräldrar?


Vet Du vem din biologiska pappa är?


Är någon av Dina föräldrar döda?


Har någon i Din familj slagit Dig?


Har någon i Din familj fått Dig att må
psykiskt dåligt?


Har någon i Din familj eller någon annan
förgripigt sig sexuellt på Dig?


Har Din biologiska pappa något arbete?


vet ej
Har Din biologiska mamma något arbete?


vet ej
Har Din biologiska pappa något missbruk?


vet ej
Om ja, vad? alkohol
narkotika
Har Din biologiska mamma något missbruk?


vet ej
Om ja, vad? alkohol
narkotika
Har Din biologiska pappa blivit dömd för
något brott?


vet ej
Har Din biologiska mamma blivit dömd för
något brott?


vet ej
Om Du har syskon, har någon av dem gjort
något brott?


vet ej
Om Du har syskon, har någon av dem blivit
dömd för något brott?


vet ej
Om ja, vem? mamma pappa
Kryssa i hur många gånger Du gjort någon av de här sakerna. Kryssa också i om någon annan var
med Dig när Du gjorde det.
Vet ej
Ingen gång
1-2 ggr
3-4 ggr
5-6 ggr
7 ggr eller
mer
Någon
var med
Stöld (t.ex. snatteri, inbrott eller stulit
en bil, motorcykel eller moped).







Rån (t.ex. rånat en person eller en
bank eller en affär).







Narkotikabrott (t.ex. haft droger för
att använda själv eller för att sälja).







Misshandel (t.ex. misshandlat eller
hotat någon).







Mord (t.ex. mord, dråp eller misshandlat
någon så att denne dött).







Vapeninnehav (t.ex. haft en kniv
eller en pistol att försvara sig med
eller för att använda vid till exempel
ett rån).







Sexualbrott (t.ex. våldtäkt, haft sex
med någon i familjen, köpt sex av en
prostituerad eller haft filmer eller bilder
med barnporr).







Grövre trafikbrott (t.ex. kört bil full
eller påverkad av narkotika).







Bedrägeri (t.ex. använt ett stulet eller
förfalskat id-kort eller bankomatkort,
förfalskat namnteckning).







Avvikande (t.ex. rymt från ett
ungdomshem eller fängelse).







Mordbrand (t.ex. medvetet tänt eld
på ett hus eller en bil).







Skadegörelse (t.ex. klottrat).







Djurplågeri







Vilket/vilka brott avtjänar Du just nu straff för? __________________________________________________
________________________________________________________________________________________
________________________________________________________________________________________
________________________________________________________________________________________
Hur lång strafftid är Du dömd till?_____________________________________________________________
________________________________________________________________________________________
________________________________________________________________________________________
________________________________________________________________________________________
Appendix 2
Information till Dig som är intagen vid anstalten i XXX
Jag studerar psykologi vid Stockholms universitet. I min C-uppsats vill jag undersöka
impulsivitet, äventyrslystnad och kriminalitet. Syftet med studien är att öka kunskapen
om impulsivitet, äventyrslystnad och kriminalitet. Studien har inget att göra med Din
kriminalvård och om du vill delta eller inte påverkar inte heller Din situation vid
anstalten i XXX. Vill Du delta i en studie om impulsivitet, äventyrslystnad och
kriminalitet?
Undersökningen består av tre frågeformulär. Det tar ungefär en halvtimme att fylla i
dem. Du ska svara på frågor om Din impulsivitet, äventyrslystnad, Din tidigare sociala
situation och Din kriminalitet. När Du är klar med frågorna lägger Du formulären i det
bifogade kuvertet, klistrar igen det och lämnar det till någon i personalen.
Dina svar bearbetas anonymt. Endast jag har tillgång till dem. Alla svar kommer att
presenteras på gruppnivå. Det betyder att dina resultat inte kommer att presenteras
enskilt.
Det är frivilligt att delta. Du kan när som helst avbryta att fylla i alla frågeformulär
utan att Din situation eller Din vård vid anstalten i XXX påverkas.
Tack för Din medverkan!
Mikael Svensk