Document 1960947

 Stockholms universitet
Institutionen för socialt arbete
Socionomprogrammet: Socialpedagogisk inriktning
HT 2011
Att både stötta och skydda -­‐ En diskursanalys av barnavårdens arbete med hedersrelaterat våld Författare: Sara Lyckman
Handledare: Annika Jemteborn
Att både stötta och skydda
- En diskursanalys av barnavårdens arbete med hedersrelaterat våld Författare: Sara Lyckman
ABSTRACT The purpose of this essay has been to study the different discourses that are expressed in
social welfare secretaries’ assertions when they assess cases with elements of honour-related
violence, intimidation and oppression. To do so I have used a discourse analysis theory and
technique, based on three qualitative interviews with social welfare secretaries. The
interviews were focused on vignettes, which were all fictitious cases with various elements of
honour-related violence. One of the interviews was a focus group interview with four
participants, while the other two interviews were individual. I have also used the theoretical
perspective ”ideological dilemmas” in my analysis. The main conclusion is that there seems
to be several discourses competing for space when the social welfare secretaries assess cases
of this sort. On the one hand there is a strong ”family support discourse”, but on the other
hand there is also a strong ”protection discourse” that are competing for space. Another
conclusion is that there is a main dilemma that characterizes these cases, which arises when
the victim declines protection from the social welfare. Then the social welfare secretaries
need to make a choice whether or not to intervene against the victims’ will.
Key words: ”honour-related violence”, discourse, ”child protection service”, ”social welfare”,
”social welfare secretary”, ”social worker”
Nyckelord: ”hedersrelaterat våld”, diskurs, barnavård, socialtjänst, socialsekreterare
Antal ord: 17 806
II Förord
Jag vill börja med att tacka min handledare Annika Jemteborn för hennes smittsamma
entusiasm och för alla hennes värdefulla idéer och kommentarer.
Jag vill även tacka alla socialsekreterare som deltagit i studien och gjort detta arbete möjligt!
Sara Lyckman
December 2011
III Innehållsförteckning ABSTRACT
II
Förord
III
1. Inledning
1
1.1 Bakgrund
1.2 Problemformulering
1.3 Syfte och frågeställningar
1.4 Avgränsningar
1
2
3
3
2. Centrala begrepp
5
2.1 Svensk barnavård
2.2 Kultur
2.3 Hedersrelaterat våld, hot och förtryck
5
5
5
3. Kunskapsområdet
6
3.1 Sökprocess
3.1.1 Avgränsningar
3.2 Perspektiv på hedersrelaterat våld
3.2.1 Kön och patriarkat
3.2.2 Kulturspecifika koder och normer
3.4 Insatser i sex europeiska länder
3.5 Socialtjänstens arbete med hedersrelaterat våld
3.5.1 Familjeperspektivet
3.5.2 Osäkerhet bland socialsekreterare
3.6 Sammanfattande kommentarer
4. Teoretiska perspektiv
15
4.1 Diskursteori
4.1.2 Analytiska begrepp
4.2 Ideologiska dilemman
4.2 Motivering av teoretiska perspektiv
15
16
17
18
5. Metod
19
5.1 Insamling av empiri
5.2 Vinjetterna
5.3 Urval
5.4 Bearbetning av intervjutext och analys
5.5 Etiska överväganden
5.6 Metoddiskussion
5.6.1 Reliabilitet
5.6.2 Validitet
5.6.3 Generaliserbarhet
19
20
22
23
24
24
25
25
26
6. Resultat och analys
28
6.1 Disposition
6.2 Första ärendet
6.2.1 Perspektiv på hedersrelaterat våld
6
6
6
7
8
10
11
11
12
14
28
28
28
IV 6.2.2 Diskursiv kamp mellan skyddsdiskurs och familjestödsdiskurs
6.2.3 Ideologiskt dilemma
6.3 Andra ärendet
6.3.1 Perspektiv på hedersrelaterat våld
6.3.2 Diskursiv kamp mellan skyddsdiskurs och familjestödsdiskurs
6.4 Tredje ärendet
6.4.1 Perspektiv på hedersrelaterat våld
6.4.2 Diskursiv kamp mellan skyddsdiskurs och familjestödsdiskurs
6.4.3 Ideologiskt dilemma
6.5 Fjärde ärendet
6.5.1 Perspektiv på hedersrelaterat våld
6.5.2 Diskursiv kamp mellan skyddsdiskurs och familjestödsdiskurs
6.6 Slutsatser
7. Diskussion
30
32
34
34
36
37
37
38
39
43
43
44
46
48
7.1 Sammanfattning av studien
7.2 Resultat i förhållande till tidigare forskning
7.3 Betydelse av riktlinjer och fortbildning
7.4 Fortsatt forskning
8. Referenser
48
48
50
51
53
8.1 Tryckta referenser
8.2 Elektroniska referenser
53
57
Bilaga 1
58
Intervjufrågor
58
Bilaga 2
59
Bilaga 3
60
Bakgrundsuppgifter
60
V 1. Inledning 1.1 Bakgrund ”FADIME ÄR DÖD. Jag skriker inte som vid andra dödsbud. Jag intar min yrkesroll och konstaterar. De
lyckades till slut. De lyckades. Pappan, släkten, klanen. Det var så Fadime såg på det hela. Hon hade inte
bara en fiende. Hon hade en mur av människor emot sig. Hon visste att när hon valde att leva det liv hon
drömde om så innebar det också att hon resten av sitt liv skulle leva skild från sin familj och sin släkt. Att
hon skulle vara helt ensam. När hon valde en svensk pojkvän och vägrade gifta sig med en kusin i
hemlandet visste hon att hon också skulle leva resten av sitt liv under dödshot.” (Spanner, 2002)
Citatet ovan är taget från en debattartikel i Aftonbladet med anledning av det
uppmärksammade hedersmordet på Fadime Sahindal år 2002. Detta mord, samt morden på
Sara Ali och Pela Atroshi, som alla ägde rum runt millennieskiftet, var väckarklockan för den
uppmärksamhet som hedersrelaterat våld, hot och förtryck fått i den svenska debatten sedan
dess. (Eldén, 2003) Hur våldet ska förstås är särskilt omdebatterat och olika diskurser
existerar sida vid sida. Å ena sidan finns det forskare som hävdar att våldet främst ska förstås
med utgångspunkt i den generella patriarkala könsmaktsordningen som genomsyrar alla
samhällen. (jmf de Los Reyes, 2003; Eldén, 2003) Å andra sidan finns det de som hävdar att
hedersrelaterat våld, hot och förtryck är karakteristiskt och främst ska förstås med
utgångspunkt i kulturella föreställningar om heder, oskuldsnormer och kontroll av flickors
sexualitet. (jmf Schlytter, 2004; Wikan, 2004, 2009)
Ungdomar utsatta för hedersrelaterat våld, hot och förtryck började först uppmärksammas
som en särskild målgrupp inom socialtjänsten efter morden på Sara, Pela och Fadime. Dessa
ungdomar hade förstås kommit och sökt hjälp även tidigare, men då användes inte det
begreppet. Det går här att tala om en konstruktion av ett nytt socialt problem som inte tidigare
rymts inom socialtjänstens diskurs. (Sjöblom, 2006) Det har dock visat sig att det funnits ett
stort behov av ökade kunskaper om målgruppen inom socialtjänsten. På uppdrag av
regeringen
gjorde
Socialstyrelsen
(2005)
en
utredning
för
att
kartlägga
vilka
utvecklingsbehov det fanns inom detta område. Det visade sig att kunskapsläget kring
problematiken förbättrats sedan 2002, men att det fortfarande fanns ett stort behov av ett
nationellt konsultativt stöd. Sedan dess har diverse riktlinjer utformats på länsnivå för att öka
kvaliteten på socialtjänstens arbete med dessa ungdomar. Bland annat har Länsstyrelsen i
Stockholms län publicerat ett metodstöd som ska vara vägledande för socialtjänsten i arbetet
med målgruppen. (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2009)
1 1.2 Problemformulering Det verkar dock finnas en djupt rotad diskurs inom svensk barnavård som påverkar arbetet
med de utsatta ungdomarna på ett negativt sätt. Svensk barnavård präglas nämligen av en
familjestödstradition. Detta innebär att utgångspunkten i arbetet med barn och ungdomar är
att deras problematik grundar sig i dysfunktionella familjesystem. Vanligtvis är således
familjens behov av stöd och hjälp fokus för både utredning och insatser. En viktig
utgångspunkt är också att skapa en samarbetsallians med föräldrarna. (Wiklund, 2008)
Familjestödstraditionen uppmärksammas även i Barnskyddsutredningen som en av
barnavårdens grundprinciper: ”Förutom att stöd så långt möjligt ska riktas till hela familjen är
det en grundprincip att samförståndslösningar ska eftersträvas.” (SOU 2009:68, s 315) Denna
familjestödstradition går att sätta i förhållande till exempelvis den tradition som finns inom
den anglosaxiska barnavården, där ett barnskyddsperspektiv dominerar. I dessa länder är
fokus för utredningen snarare att kartlägga föräldrarnas tillkortakommanden än behov av stöd
och de flesta insatser är av tvingande karaktär; till skillnad från i Sverige där de absolut flesta
insatser bygger på frivillighet. (Wiklund, 2008)
Även i arbetet med flickor som utsätts för hedersrelaterat våld, hot och förtryck är
familjestödstraditionen framträdande. I forskning har det visat sig att socialsekreterare i
arbetet med invandrarflickor som utsätts för hedersrelaterat våld, hot och förtryck främst
arbetar utifrån ett familjeperspektiv och att målet är att flickorna ska ”jobbas hem” genom
samtal och samarbete med föräldrarna. Detta trots att flickorna i många fall varit utsatta för
både våld och hot från familjen och att ett återvändande hem skulle kunna innebära att
flickorna hamnar i en ännu farligare situation. (Sjöblom, 2003) Sjöblom (2002) uttrycker det
som att det finns en ”familistisk” ideologi inom barnavården som detta förhållningssätt
grundar sig i, vilket knyts an till den familjestödstradition som Wiklund (2008) redogör för.
Av detta följer att tjänstemännen inom barnavården, i min förståelse, också gör sina
bedömningar med utgångspunkt i hur våldet tolkas, dvs. som ett uttryck för specifika
kulturella normer eller inte. (Se bakgrund)
Utifrån detta tycker jag att det är angeläget att närmare studera socialsekreterares
förhållningssätt i ärenden med inslag av hedersrelaterat våld, hot och förtryck. Detta för att
synliggöra vilka diskurser som påverkar deras bedömningar. Vilka olika faktorer är det som
särskilt uppmärksammas? Vidare, hur påverkas socialsekreterarnas handlingsmöjligheter av
2 diskurserna? Jag anser att detta i allra högsta grad är relevanta frågor att ställa för att öka
kunskaperna om barnavårdens arbete med hedersrelaterat våld, hot och förtryck. Det har hög
relevans för socialt arbete i det avseendet att det kan bidra till en fördjupad förståelse för vilka
konsekvenser som familjestödstraditionen får för arbetet med målgruppen. Vidare kan dessa
frågor belysa om det finns andra diskurser som konkurrerar om utrymme och i sådana fall på
vilket sätt. Det går nämligen att se en viss förändring över tid kring hur barnavården hanterar
dessa ärenden. Senare forskning har visat att det finns fall där socialsekreterare agerat på ett
adekvat sätt utifrån omständigheterna. (jmf Schlytter, Högdin, Gahdimi, Backlund & Rexvid,
2009; Schlytter & Linell, 2008) Min förhoppning är att denna studie ska bidra till att
ytterligare fördjupa kunskaperna kring hur denna (kunskaps)utveckling på fältet ser ut.
1.3 Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att genom diskursanalys studera vilka olika diskurser som kommer till
uttryck i socialsekreterares utsagor när de gör bedömningar i ärenden med inslag av
hedersrelaterat våld, hot och förtryck.
Studiens frågeställningar är:
•
Vilka omständigheter lyfter socialsekreterarna fram som betydelsefulla i sina
bedömningar?
•
Finns det olika diskurser som konkurrerar om utrymme?
•
Går det att identifiera några ideologiska dilemman som socialsekreterarna ställs inför i
sina bedömningar?
•
Vilka handlingsmöjligheter uttrycker socialsekreterarna?
1.4 Avgränsningar En avgränsning som jag gjort är att socialsekreterarna bara fått göra bedömningar av ärenden i
ett första skede av en utredningsprocess. De ärenden som diskuterats har alla varit
nyaktualiseringar av ärenden. Jag har således inte studerat diskursen under en hel
utredningsprocess. Det är dock fel att säga att det bara handlar om förhandsbedömningar av
ärenden, då vissa socialsekreterare reflekterat utifrån hur de skulle gå vidare med utredning.
3 En annan avgränsning jag har gjort är att de ärenden som socialsekreterarna fått reflektera
kring endast gällt ärenden där den utsatta personen är under 18 år och omyndig. Enligt svensk
lagstiftning är personer i Sverige barn tills dess att de fyllt 18 år, vilket också har varit min
utgångspunkt i denna studie. Jag kommer dock att i det kommande även använda mig av
uttrycket ungdom när jag hänvisar till barn som utsätts för hedersrelaterat våld, hot och
förtryck. Denna avgränsning har jag gjort utifrån att det är olika lagliga förutsättningar för
socialsekreterarna att förhålla sig till utifrån om den utsatta är myndig eller omyndig,
exempelvis i förhållande till vårdnadshavare och LVU-lagstiftning1. Självklart utsätts även
myndiga personer för hedersrelaterat våld, hot och förtryck, men sådana ärenden finns inte
representerade inom ramen för denna studie.
1 Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, vilket är en tvångslagstiftning för barn och
ungdomar under 18 år som antingen på grund av eget beteende eller hemförhållanden behöver omhändertas av
kommunen och beredas vård utanför hemmet. 4 2. Centrala begrepp Jag kommer i det följande att redogöra för några centrala begrepp i denna uppsats. En hel del
andra begrepp kommer att förklaras i löpande text istället; exempelvis diskursbegreppet och
begreppet ideologiska dilemman samt ideologibegreppen kollektivism, individualism och
kulturrelativism.
2.1 Svensk barnavård I denna uppsats använder jag uttrycket svensk barnavård. Jag syftar då på den kommunala
socialtjänstverksamhet som arbetar med det uppdrag som finns beskrivet i Socialtjänstlagen
(2001:453) som rör barn och ungdomar. Ibland använder jag även uttrycket socialtjänst och
syftar då på samma verksamhet. ”Barnavården utgör det yttersta samhälleliga skyddsnätet för
t ex barn som utsätts för brister i omsorgen av sina föräldrar och för ungdomar som skadar sig
själva till följd av destruktiva beteenden.” (Wiklund, 2008, s. 105) Jag syftar således inte på
den del av barnavården som tillhandahåller insatser, utan syftar på den verksamhet som tar
emot anmälningar och ansökningar, bedriver sociala utredningar, beslutar om insatser och
följer upp insatser.
2.2 Kultur Jag använder även begreppet kultur emellanåt och syftar då på det antropologiska
kulturbegreppet. Heller (1999) skriver att ur ett antropologiskt perspektiv finns det aldrig bara
en kultur, utan kulturer. Det är vidare ett rörligt begrepp, dvs. att kulturer anses vara
föränderliga och inte statiska. ”Every way of life is culture”, skriver Heller (ibid., s. 134).
Varje sätt att leva är kultur, vilket innebär att kultur ur detta perspektiv är knutet till hur
människor organiserar och lever sitt vardagsliv. 2.3 Hedersrelaterat våld, hot och förtryck I genomgången av kunskapsområdet kommer jag att närmare gå in på hur begreppet
hedersrelaterat våld, hot och förtryck tolkas och förstås inom forskningen på området. Jag vill
i detta inlägg göra läsaren uppmärksam på att jag i fortsättningen uteslutande kommer att
använda mig av begreppet ”hedersrelaterat våld”, men att jag inom detta begrepp även
inkluderar hot och förtryck, vilket jag tolkar som former av psykiskt våld.
5 3. Kunskapsområdet 3.1 Sökprocess I min litteraturgenomgång har jag sökt litteratur i samlingsdatabaserna Libris, EBSCO och
ProQuest (Social Sciences Subject Area). I mina sökningar har jag praktiserat boolesk logik
och använt mig av trunkering. Jag har använt svenska sökord såsom heder* och
”hedersrelaterat våld” i kombination med orden socialtjänst*, socialsekreterare*, diskurs*,
familj*, familjeperspektiv* och barnavård*. Jag har även sökt internationell forskning och
använt mig av sökorden, honour*, tvangsekteskap*, ”aeresrelateret vold*”, ”honour related
violence*”, ”forced marriage*” i kombination med ”social work*” eller ”social service*”. Jag
har även i hög grad hittat litteratur genom att titta i referenslistor i den forskning som jag tagit
del av under processen.
3.1.1 Avgränsningar Jag har valt att inte redovisa kvantitativa studier som mäter omfattningen av hedersrelaterat
våld. I en avvägning kom jag fram till att dessa studier inte var relevanta för denna studies
syfte. Dessutom är den kvantitativa forskningen om hedersrelaterat våld förknippad med en
rad svårigheter. Dels finns ingen allmängiltig definition av våldet, vilket gör det problematiskt
att hitta valida enkätfrågor. (Socialstyrelsen, 2007) Dels kan det vara svårt att skilja på
hedersrelaterat våld och annat våld i kvantitativa mätningar. Vidare råder det oenighet kring
huruvida omfattningen ska mätas i subjektiva upplevelser av utsatthet, eller rent objektiva
uttryck för våldet, såsom förekomsten av konkreta kränkningar, hot eller våld.
(Socialstyrelsen, 2007) Samma sak gäller de kvantitativa mätningarna av tvångsäktenskap.
Dels är det vanskligt att dra gränsen mellan ett arrangerat äktenskap och ett tvångsäktenskap
(Schlytter, 2004), dels är det svårt att hitta valida metoder att mäta med då mörkertalen
förmodligen är stora. (Bredal & Skjerven, 2007)
3.2 Perspektiv på hedersrelaterat våld Som jag har varit inne på tidigare finns det ingen konsensus kring hur begreppet
hedersrelaterat våld ska förstås. Olika förhållningssätt existerar sida vid sida och det finns en
polarisering i såväl mediedebatten som inom forskningen. ”Kan våldet mot kvinnor förklaras
med hänvisning till traditionella kulturmönster eller ska förklaringen sökas i en generell
könsmaktsordning som finns i alla samhällen, inklusive det svenska?” Den frågan ställer de
Los Reyes (2003, s. 31) i sin rapport Patriarkala enklaver i ingenmansland. Våld, hot och
6 kontroll mot unga kvinnor i Sverige. Det är också denna frågeställning som jag tolkar som det
som främst skiljer olika diskurser åt i debatten om hedersrelaterat våld. I en
forskningsöversikt som Nationellt centrum för kvinnofrid (2010) publicerat drar de slutsatsen
att det finns tre olika riktningar inom forskningen; ett kulturellt perspektiv, ett könsperspektiv
och ett intersektionellt perspektiv.
”De tre perspektiven möts i förståelsen av våld som grundat i patriarkal makt. I de mer renodlade kulturella
förklaringarna ses dock inte den västerländska kulturen i sig som patriarkal medan könsperspektivet betonar
våldets likheter över kulturella gränser. Det intersektionella perspektivet går bortom uppdelningen mellan kultur
och kön och ser kategorierna som sammankopplade.” (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2010, s. 9-10)
Denna tolkning är enligt min uppfattning en väldigt fyrkantig indelning. Jag vill hävda att
denna indelning inte är helt självklar, utan att de olika diskurserna i själva verket är
sammanflätade och olika forskare pendlar mellan de olika perspektiven. Därför kommer jag i
det följande inte att presentera kunskapsläget kring hedersrelaterat våld strikt utifrån
Nationellt centrum för kvinnofrids (2010) indelning, utan kommer istället att lyfta fram, enligt
mig, väsentliga element av olika perspektiv på hedersrelaterat våld.
3.2.1 Kön och patriarkat De Los Reyes (2003) riktar kritik mot att oreflekterat skilja på hedersrelaterat våld och annat
våld, då hon menar att detta innebär en risk att våldsutsatta flickor och kvinnor med utländsk
bakgrund behandlas utifrån schabloner och att deras individuella behov inte tillgodoses. Detta
menar hon förekommer inom svensk barnavård, där förståelsen av hedersrelaterat våld verkar
skapa en schablonisering utifrån etniska föreställningar, vilket hon menar gör ”att flickorna
behandlas utifrån en förutbestämd mall”. (s. 25) De Los Reyes förespråkar en bredare
förståelse av våldet som flickor med utländsk bakgrund utsätts för, med grund i den generella
patriarkala könsmaktsordningen. Jag kommer i det kommande att referera till detta perspektiv
på hedersrelaterat våld som ett diskursivt ”könsperspektiv”. Även Eldén (2003) har främst ett
könsperspektiv på hedersrelaterat våld. Hon menar att hedersrelaterat våld måste förstås som
en del av den generella patriarkala strukturen, men samtidigt, utöver detta, också förstås
utifrån den specifika kulturella kontext våldet praktiseras i. Exempelvis betonar Eldén (ibid.)
rykten om oskuld som en central aspekt av hedersrelaterat våld. Att våldet praktiseras i familjer med patriarkala familjestrukturer verkar forskarna vara
överens om. Al-Baldawi (2003) skriver att den patriarkala familjestrukturen är dominerande i
7 bl.a. Mellanöstern, Nordostafrika och delar av Asien. Med familjestruktur syftar han på hur
familjers inbördes relationer organiseras. I en patriarkal familjestruktur står pappan högs i
rangordningen och har således mest makt i familjen. Därefter kommer farfar, morfar, farmor
och mormor. Efter mormor rangordnas mamma och därefter äldsta sonen och andra söner.
Längst ner i rang befinner sig döttrarna, vilket följaktligen innebär att döttrarna befinner sig i
en särskilt utsatt position.
3.2.2 Kulturspecifika koder och normer Kön och patriarkat utgör dock inte de enda tolkningsramarna för hedersrelaterat våld. Wikan
(2004, 2009), norsk socialantropolog, intar en annan position i debatten. Enligt Wikan
praktiseras hedersrelaterat våld i familjer med patriarkala familjestrukturer, men jag tolkar det
som att hon menar att hedersrelaterat våld främst ska förstås utifrån kulturella föreställningar
om heder, med tydligt fokus på oskuldsnormer och kontroll av flickors sexualitet, snarare än
ett uttryck för den generella patriarkala könsmaktsordningen. Jag kommer i det kommande att
kalla detta perspektiv på hedersrelaterat våld för den ”kulturella diskursen”. Enligt Wikan
(ibid.) har män heder, medan kvinnor har skam. Denna skam är vidare direkt kopplad till
hennes sexualitet, vilket är en central aspekt av hedersbegreppet. Detta eftersom hedern
upprätthålls av kvinnors sexualitet, där oskulden är av avgörande betydelse. Hedern är vidare
knutet till ett kollektiv. Detta innebär att alla familjemedlemmar (släkten/klanen) har
gemensam heder. Att hedern är kollektiv grundar sig i en kollektivistisk/gruppcentrerad
ideologi, kollektivism. Sjögren (2006) beskriver den huvudsakliga komponenten i
kollektivismen som att det är den primära gruppen, oftast familjen och släkten, som utgör det
högsta värdet. Individer kan således inte kopplas bort från gruppen och familjens rykte
(heder) och överlevnad tilldelas högre värde än individens välbefinnande.
Viktigt att uppmärksamma är att heder inte är kopplat till religion, utan är en kulturell
traditionsbunden företeelse enligt Wikan (2004, 2009). Så kallade ”hedersmord” förekommer
inom alla världsreligioner. Det är därför lämpligt att tala om en hederskultur, eller
hedersstruktur/kontext. Hedersrelaterat våld är ur detta perspektiv en strategi för att
upprätthålla kollektivets heder, där den grundläggande faktorn är kontroll av flickors
sexualitet. Kontrollen av flickors sexualitet kan leda till olika våldshandlingar, både fysiska
och psykiska. Den yttersta konsekvensen av våldet är hedersmordet.
8 Eldén (2003) kritiserar Wikans tolkning. Jag tolkar det som att hon menar att Wikan genom
sin tolkning osynliggör förövarna och reducerar dem till offer för sin kultur, vilket illustrerar
hennes ambition att betona universella aspekter av våld mot kvinnor och tona ner kulturella
skillnader. I förhållande till Wikans tolkning av mordet på Fadime skriver Eldén (ibid., s. 66):
”I min tolkning gör hon (Wikan) honom (Fadimes pappa) därmed till en avspegling av en kultur och hans
konkreta (vålds)handling blir en konsekvens av en kultur som hon i jämförelse med skandinavisk kultur
karakteriserar som grundläggande annorlunda. Aktören är försvunnen; Rahmi (Fadimes pappa) blir ett offer
utan val, en kulturell produkt.”
Kurkiala (2005) kritiserar i sin tur Eldéns perspektiv då han menar att Eldén är för enkelspårig
och att hon tystar ned viktiga skillnader på grund av rädsla för rasism. Han menar att det är fel
att förklara mäns våld mot kvinnor enbart genom att hänvisa till den universella
könsmaktsordningen, vilket han kallar för en enfaktorsanalys. ”Vi måste beakta möjligheten
att det faktiskt kan vara skillnader, empiriska skillnader, mellan olika former av våld”, skriver
Kurkiala (ibid., s. 188).
Även Schlytter (2004) har främst en kulturell förståelse av hedersrelaterat våld. Schlytter
beskriver hur kontrollen av flickors sexualitet exempelvis uttrycks i arrangerade äktenskap,
tvångsäktenskap och könsstympning. Schlytter & Linell (2008) har i sin rapport
operationaliserat begreppet genom att ställa upp olika kriterier för vad som kan räknas som
hedersrelaterat våld. Dessa kriterier inkluderar en bredd av olika våldsuttryck, alltifrån olika
begränsningar i skolan, hemmet och på fritiden, till hot och våld riktade mot dem från olika
familjemedlemmar. Även könsstympning och uppgifter om arrangerade äktenskap och
tvångsäktenskap ingår i kriterierna. Liksom Wikan (2004, 2009) tolkar jag det som att
Schlytter & Linell (2008) menar att oskuldsnormer är den mest centrala aspekten av
hederskulturen.
En annan forskare som främst ålägger ett kulturellt perspektiv på hedersrelaterat våld är Purna
Sen (2005). Sen (ibid.) menar att det finns många likheter mellan s.k. ”crimes of honour” och
andra våldsbrott mot kvinnor, men att det samtidigt finns flera kulturella särdrag som är
viktiga att uppmärksamma i förståelsen av våldet. Dessa är kontroll av flickors beteende
(speciellt sexualitet), kvinnors roll i övervakning och kontroll av flickors beteende, det
kollektiva utövandet av kontroll och bestraffning, kvinnors potentiella medverkan i mord,
9 möjligheten att återerövra hedern genom mord samt att stater sanktionerar sådana mord
genom att låta heder utgöra motivering till mord och förmildrande omständighet.
Även FN intar idag en kulturell förståelse av hedersrelaterat våld, som uppmärksammas som
en specifik våldskategori. Så har det dock inte alltid varit, att hedersrelaterat våld idag
uppmärksammas specifik är ett resultat av en lång process. (Connors, 2005) Först 2001
undertecknades en resolution i syfte att bekämpa brott som begås i hederns namn: Working
towards the elimination of crimes against women committed in the name of honour. (UN
Resolution, 55/66) I resolutionen explicitgörs hedersrelaterat våld som en särskild kategori av
våld. Idag uppmärksammas hedersbrott, s.k. ”crimes of honour” eller ”honour-killings”, inom
flera olika FN-organ. (Connors, 2005)
Utifrån ett kulturellt perspektiv kan även pojkar och män bli utsatta för hedersrelaterat våld.
En pojke eller man kan utsättas för våld från familjen om han exempelvis har ett förhållande
med en flicka som är opassande enligt familjen, eller om han är homo-, bi- eller transsexuell
(HBT). (Samad, 2010) Pojkar/män kan även bli offer för exempelvis tvångsäktenskap
indirekt, då en del flickor gifts bort med anledning av att hon har en enligt familjen opassande
pojkvän. Pojkvännen kan i dessa fall bli utsatta för både hot och våld från flickans familj och i
värsta fall även bli mördade. (Khanum, 2008) Även Purna Sen (2005) uppmärksammar detta,
även om hon poängterar att våldet främst är riktat mot flickor. Hederskulturen innebär även
att pojkar måste leva upp till normer, som inte alltid är möjligt eller önskvärt. Pojkar kan
därför sägas vara offer för en dubbel utsatthet i rollen som förövare. Å ena sidan kan de bli
utsatta för repressalier från familjen om de inte lever upp till de förväntningar som finns på
dem i rollen som pojkar/män inom hederskulturen, å andra sidan riskerar de att bli straffade
för brott av det svenska samhället om de begår de handlingar som förväntas av familjen.
(Schlytter et al., 2009)
3.4 Insatser i sex europeiska länder Jensen, Schmidt, Nordin & Roselius (2006) har gjort en kartläggning av insatser mot
hedersrelaterat våld i sex europeiska länder2. Generellt visar resultaten att de insatser som
finns i dessa länder främst är riktade mot kvinnor, samt att insatserna är riktade mot grupper
med utländsk bakgrund, främst med ursprung i Mellanöstern och Sydasien. Det verkar finnas
2 Sverige, Danmark, Norge, Frankrike, Storbritannien och Holland. 10 vissa tendenser till att insatser även börjar riktas mot pojkar/män och i Holland och Sverige
uppmärksammas även HBT-personers situation. Primärt är insatserna inriktade på akuta
hjälpinsatser, exempelvis i form av skyddat boende. Färre insatser är förebyggande eller
inriktade på eftervård, vilket är intressant med tanke på att de undersökningar som gjorts tyder
på att de utsatta ofta är i behov av ett långvarigt stöd och står utan nätverk efter ett uppbrott
med familjen. (jmf Jemteborn, 2005)
Generella resultat från studien visar också att det finns två dominerande perspektiv; antingen
ett familjeperspektiv (som i Sverige) eller ett individperspektiv. Finns ett familjeperspektiv så
är insatserna primärt riktade mot att arbeta med relationerna inom familjen, exempelvis
genom medling. Finns ett individperspektiv däremot är insatserna mer fokuserade mot
empowerment. I länderna med individperspektiv ses medling som rent av märkligt, då det
anses farligt för den utsatta att möta sin familj på det sättet. (Jensen et al., 2006) I
Storbritannien varnas till och med professionella uttryckligen i riktlinjer för medling i
familjerna, då det anses extremt farligt för flickan. Det pekas på exempel då flickor mördats
under pågående medling. (Khanum, 2008). I alla länder finns dock röster som eftersöker
kompetensutveckling och riktlinjer i arbetet med målgruppen. Det går dock inte att säga vilka
metoder som fungerar bättre än andra metoder, eftersom det inte finns några systematiska
utvärderingar. (Jensen et al., 2006)
3.5 Socialtjänstens arbete med hedersrelaterat våld 3.5.1 Familjeperspektivet Utifrån den forskning jag tagit del av vad gäller svenska socialtjänstens arbete med
hedersrelaterat våld är det tydligt att ett familjeperspektiv dominerar socialsekreterares
förhållningssätt. Vidare verkar hedersrelaterat våld ofta av socialtjänsten tolkas som
tonårskonflikter, tonårsfrigörelser eller generationskonflikter (ibland ”kulturkonflikter”) som
ska lösas genom dialog mellan familjemedlemmarna. (Jemteborn, 2005; Schlytter, 2004;
Schlytter & Linell, 2008; Sjöblom, 2002; Sjöblom, 2006) Schlytter (2004) påpekar att
begreppet tonårsfrigörelse grundar sig i en föreställning om att tonåringar förväntas genomgå
en frigörelseprocess som ska resultera i att de ska klara av att stå på egna ben. Ett antagande
som inte är förenligt med alla kulturer, utan snarare är ett typiskt västerländskt antagande.
Föreställningen om tonårsfrigörelser har enligt min tolkning sin utgångspunkt i den
västerländska ideologin individualism. Enligt Sjögren (2006) utgör individen det högsta
värdet inom ramen för denna ideologi och prioriteras framför gruppen som helhet. Personlig
11 integritet och autonomi tilldelas vidare högt värde. Utifrån ett individualistiskt perspektiv
förfogar varje individ över makten att förbättra sina egna villkor och fatta egna självständiga
beslut. Denna ideologi utgör således kollektivismens motsats som jag presenterade tidigare,
där gruppen utgör det högsta värdet. Det svenska samhället präglas till större del av en
individualistisk ideologi menar Sjögren (ibid.). Med det svenska samhället syftar hon särskilt
på ”institutionssverige” 3, vilket svensk barnavård är en del av. ”I dagens Sverige utgår
samhällets uppbyggnad från individen som grundläggande enhet, en ideologi som anger
riktlinjer för institutionerna.” skriver Sjögren (ibid., s. 21)
Sjöblom (2002) har i sin studie På väg ut – När ungdomar rymmer och kastas ut hemifrån –
ur socialtjänstens perspektiv identifierat en dominerande arbetsmodell som socialtjänsten har
med ungdomar som lämnat sitt hem som hon kallar för den familjeorienterade
arbetsmodellen. Denna innebär att socialsekreterarna ser som sin huvudsakliga uppgift att
arbeta med relationerna inom familjerna. Målet är att ungdomen ska ”jobbas hem” genom
samtal. Familjen ses både som orsaken, liksom lösningen på problemet. Att jobba utifrån ett
familjeperspektiv är ett ideal, att förhålla sig opartisk och inte ta någons parti likaså. Arbetet
består i huvudsak av att arbeta med samspelet mellan ungdomarna och föräldrarna. ”Ett annat
uttryck för familjeperspektivets dominans var att socialsekreterare uttalade som sin uppgift att
söka föräldrarnas samförstånd i samband med olika insatser.” (s. 220) De såg dock inte lika
tydligt som sin uppgift att söka samförstånd med ungdomen.
3.5.2 Osäkerhet bland socialsekreterare I Björktomtas (2007) studie uttryckte socialsekreterarna en särskild osäkerhet när det gäller
arbetet med hedersrelaterat våld. Vissa ansåg det svårt att skilja på vad som är hedersrelaterat
våld och vad som är ”vanligt” våld. Det finns vidare en rädsla för att ”göra fel”. Några
socialsekreterare framhöll även att det kan vara svårt att bedöma sanningshalten i flickornas
berättelser. (jmf Sjöblom, 2006) Samma osäkerhet verkar finnas i Norge. Endast 3 % av de
tillfrågade socialsekreterarna i Bredal & Skjervens (2007) studie bedömde sin kompetens som
god. Flickorna som söker hjälp hos socialtjänsten där upplevs som ambivalenta och det är
enligt socialsekreterarna svårt att bedöma trovärdigheten i deras berättelser.
3 Berggren & Trädgårdh (2006) använder begreppet ”stadsindividualism” i beskrivningen av institutionssverige
och den svenska välfärdsmodellen. Individens suveränitet är särskilt stark i förhållande till välfärdsstaten, vars
system är uppbyggt för att trygga individen och minska beroendeförhållanden till andra människor.
Individualismen är således djupt internaliserad i välfärdsmodellens struktur enligt författarna.
12 I de aktstudier som gjorts framkommer vidare att socialsekreterare sällan själva definierar
våldet som hedersrelaterat. (Schlytter et al., 2009; Schlytter & Linell, 2008) I ärenden som rör
pojkar görs inga hänvisningar alls till hedersstrukturer. (Schlytter et al., 2009) Att
socialsekreterare inte hänvisar till hedersstrukturer kan tolkas som att socialsekreterarna vill
vara neutrala och icke-diskriminerade, men istället framstår de som kulturrelativistiska 4
skriver Schlytter & Linell (2008). Inte heller syskons situation, eller att våldet upprätthålls av
ett kollektiv uppmärksammas i någon större utsträckning. Det görs inte heller någon ordentlig
riskbedömning och Länsstyrelsernas metodstöd används inte. Många flickor skyddas heller
inte initialt i utredningen. De placeras istället hos en släkting eller nära vän till familjen,
ibland mot flickans vilja. Det är vidare vanligt att flickorna under utredningen förminskar
eller tar tillbaka uppgifter. I flera fall låter socialtjänsten flickan flytta tillbaka till familjen
under utredningens gång utan att det finns någon säkerhetsplanering. (Schlytter & Linell,
2008)
Schlytter m.fl. (2009) påpekar att det verkar föreligga otillräcklig kunskap om
hedersstrukturer inom socialtjänsten. Det fanns dock ärenden där författarna menar att
socialsekreterarna handlat adekvat utifrån omständigheterna. De fallen präglas av att
socialsekreterarna lyssnat på flickan och bedömt hennes historia som trovärdig, samt agerat
utifrån detta på ett, enligt författarna, lämpligt sätt och erbjudit henne skyddat boende. En
lärdom från studien är att det verkar som att det är till flickans fördel om hon har en
kontaktperson via en frivilligorganisation som lobbar för henne. (jmf Jemteborn, 2005) Även
Schlytter & Linell (2008) lyfter fram ett exempel där socialtjänsten har ett tydligt
ungdomsperspektiv och handlar enligt författarna på ett lämpligt sätt. Flickans berättelse tas
på allvar och hon blir lyssnad på. Socialtjänsten gör en adekvat riskbedömning och placerar
flickan omedelbart. Hedersstrukturen lyfts fram specifikt och relevanta frågor har ställts som
är förbundna med flickans speciella situation.
4 Kulturrelativism är ett socialantropologiskt begrepp. Den grundläggande innebörden i begreppet handlar om att
möta människor från andra kulturer genom att försöka förstå dem utifrån deras egna unika förutsättningar.
(Hylland Eriksen & Nielsen, 2004) ”Men det som börjar som ett försök till förståelse, slutar snabbt som en
omyndigförklaring.” skriver författarna (ibid., s. 14) Jag tolkar begreppet som att kulturrelativismen i grunden är
en god tanke, men att det snabbt kan övergå i grova generaliseringar och särbehandling.
13 3.6 Sammanfattande kommentarer Det har sammanfattningsvis forskats en hel del på området, både kvantitativt och kvalitativt.
Kvantitativ forskningsmetod har använts för att försöka kartlägga omfattningen av
problematiken, medan kvalitativ forskning har använts för att söka förståelse för
problematikens karaktär och hur professionella arbetar. Även rättssociologisk metod har
använts, där enskilda akter och domstolsbeslut har analyserats.
Den forskning som jag tagit del av angående svenska socialtjänstens arbete med målgruppen
är samstämmig; ett familjeperspektiv dominerar. Familjestödstraditionen som Wiklund (2008)
redogör för inom svensk barnavård tycks stå sig stark även i arbetet med hedersrelaterat våld.
Ingen forskning som jag tagit del av har dock studerat detta djupgående genom diskursanalys.
Vanliga teoretiska perspektiv har exempelvis istället varit olika genusteorier och Bauböcks
teori om ”det moderna samhället”. Liksom jag skrivit inledningsvis är min förhoppning att
jag genom att göra en diskursanalys ska kunna bidra till en fördjupad förståelse för vad
familjestödtraditionen får för konsekvenser för arbetet med målgruppen, samt se hur andra
diskurser konkurrerar om utrymme och på vilket sätt. Det går nämligen att se en viss
förändring över tid. Senare studier har visat på att kunskapsläget till viss del förändrats de
senaste åren. Både Schlytter & Linell (2008) och Schlytter m.fl. (2009) pekar på att det finns
exempel där socialtjänsten agerat på ett adekvat sätt. Min förhoppning är att min studie ska
bidra till att ytterligare fördjupa hur denna kunskapsutveckling på fältet ser ut.
14 4. Teoretiska perspektiv 4.1 Diskursteori Den analysmetod jag använt i denna studie är diskursanalys, vilket är det mest naturliga
utifrån studiens syfte då jag velat studera de olika diskurser som kommer till uttryck i
socialsekreterares bedömningar i ärenden med inslag av hedersrelaterat våld. Begreppet
diskurs går att definiera som ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt
av världen)” (Whinter Jørgensen & Philips, 2000, s. 7) Det diskursanalytiska fältet består av
olika riktningar. Något gemensamt för hela fältet är dock den socialkonstruktivistiska
utgångspunkten, dvs. att det inte finns någon objektiv kunskap, utan att verkligheten är
subjektiv och skapas genom sociala interaktioner. (ibid.) Här är språkteori, dvs. ”språkets roll
i den sociala konstruktionen av världen” (s. 10), en viktig komponent som i sin tur
härstammar från den strukturalistiska och poststrukturalistiska teoribildningen. Inom dessa
teoribildningar är språket centralt när det kommer till hur vi tolkar och förstår världen. (ibid.)
Whinter Jørgensen och Philips (2000) beskriver vidare fyra olika grunder för det
socialkonstruktivistiska perspektivet. För det första finns det en kritisk inställning till objektiv
kunskap. Kunskap är snarare en produkt av social kategorisering enligt perspektivet. För det
andra är kunskap avhängigt dess historiska och kulturella kontext, dvs. att viss kunskap är
giltig i vissa kulturella kontexter, men inte i andra. Vilket i sin tur också kan förändras över
tid. För det tredje betonas att kunskap produceras genom social interaktion och för det fjärde
begränsas våra handlingar av den upplevda sociala verkligheten. I en viss social verklighet
blir vissa handlingar möjliga och i andra inte.
Det var Foucault som var först med att utveckla den diskursanalytiska metoden. Foucault
lyfter in begreppet makt som starkt sammankopplat med diskurser. ”Makt är både det som
skapar vår sociala omvärld och det som gör att omvärlden ser ut och kan omnämnas på vissa
sätt men inte andra. Makt är således både produktiv och begränsande.” (Whinter Jørgensen &
Philips, 2000) Jag tolkar det som att detta innebär att diskurser är uttryck för makt. Diskursen
kan vidare därför både vara produktiv i det avseende att denna skapar ”förståelse” och
gemensamma överenskommelser om vår omvärld, samtidigt som den kan vara begränsande i
det avseende att den skapar ramar för hur vi kan och inte kan handla och uttrycka oss.
Maktaspekten är alltså central inom det diskursanalytiska fältet. ”Makt är inget som utövas av
15 ett subjekt eller mot ett visst subjekt, utan utvecklas i relation mellan människor och innebär
begränsningar för vissa, möjligheter för andra.” (Bergström & Boréus, 2005)
Det finns som jag nämnt tidigare olika riktningar inom det diskursanalytiska fältet, men det
som är gemensamt för dem alla är den socialkonstruktivistiska utgångspunkten och maktens
centrala aspekt som jag redogjort för ovan. Den riktningen som jag har valt att använda mig
av i min analys är Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursteori, så som den beskrivs av
Whinter Jørgensen och Philips (2000). Enligt dem är Laclau och Mouffe främst intresserade
av att uppmärksamma abstrakta diskurser som finns i samhället eller inom ett visst socialt fält.
Vidare är fokus för analysen hur diskurserna begränsar våra handlingsmöjligheter på olika
sätt. En viktig utgångspunkt är också att diskurser är föränderliga över tid och rum. En diskurs
är ett bestämt sätt att tala och handla, men kan också förändras över tid. Mouffe och Laclau
skiljer inte heller på diskursiv och icke diskursiv praktik, utan har som utgångspunkt att all
samhällelighet är diskursiv. (Whinter Jørgensen & Philips, 2000) I mitt fall är jag intresserad
av att uppmärksamma de diskurser som finns inom den sociala barnavården i förhållande till
hedersrelaterat våld, hur olika diskurser möjligen samspelar med varandra och hur de i sin tur
påverkar socialsekreterarnas handlingsmöjligheter. (Se syfte och frågeställningar)
4.1.2 Analytiska begrepp Inom Laclaus & Mouffes diskursteori finns utgångspunkten att det inom diskurser finns
motsättningar, s.k. antagonism. Det pågår med andra ord en ständigt meningsskapande
språklig konflikt. (Bergström & Boréus, 2005) Jag tolkar det som att Laclau (1990) skriver att
det är just antagonismen i diskurser som omöjliggör diskursernas objektivitet. Med
antagonismen som utgångspunkt finns två viktiga begrepp som Whinter Jørgensen & Philips
(2000) presenterar och som jag har använt mig av i min analys. Det första begreppet är
diskursiv kamp, vilket innebär att det ständigt pågår en konkurrens mellan olika diskursers
giltighet och företräde inom olika sociala fält. Det andra begreppet är diskursordning, vilket
är ett uttryck för när flera olika diskurser försöker ”etablera sig i samma domän.” (s. 64)
Andra viktiga begrepp i min analys är nodalpunkter och moment. Nodalpunkter är de begrepp
som organiserar en diskurs. De kan också kallas för ”priviligierade tecken”. Det är utifrån
dessa begrepp som andra begrepp inom diskursen får sin betydelse. Moment är de olika
tecken som finns inom diskursen, dvs. de tecken som omringar nodalpunkterna och får sin
16 betydelse i förhållande till dem, men också i förhållande till varandra. (Whinter Jørgensen &
Philips, 2000)
4.2 Ideologiska dilemman I analysen har jag även använt mig av Billig och hans kollegors (Billig, Condor, Edwards,
Gane, Middleton & Radley, 1988) begrepp ideologiska dilemman. De ser inte på ideologi som
ett fullständigt, enhetligt tankesystem vilket avgör hur individen ska reagera, känna och tänka.
Istället betonar de individen som självständigt tänkande, men i ständig relation till olika
ideologier som hon omringas av, vilket skapar ideologiska dilemman. Sådana dilemman
aktiveras vanligtvis i olika valsituationer. Traditionellt definieras ett dilemma som ett val
mellan två eller flera olika dåliga alternativ. Billig m.fl. (ibid.) menar dock att ett dilemma
också kan bestå av svåra val mellan olika bra alternativ. Ur detta perspektiv består dilemmat
av frågan vilket val som orsakar mest nytta eller minst skada.
Dilemman präglas av sociala föreställningar och värderingar, dvs. ideologier, som står i
konflikt med varandra. Det är denna konflikt som skapar dilemmat enligt perspektivet. Utan
denna värdekonflikt skulle sociala dilemman inte uppstå. Det är dilemman vars innehåll
består av värderingar och sociala föreställningar som kan definieras som ideologiska
dilemman. Dessa dilemman är därför beroende av tid och rum eftersom värderingar och
sociala föreställningar är föränderliga inte bara ur en tidsaspekt, utan kan även skilja sig
mellan olika sociala kontexter. (Billig et al., 1988) (jmf Whinter Jørgensen & Philips, 2000)
I Nationalencyklopedin (http://www04.sub.su.se:2096/enkel/ideologi, hämtat december, 7,
2011) definieras begreppet ideologi som ”en samling tankar, idéer och föreställningar om vad
som är viktigt i världen och i livet. Det handlar också om vad man bör och kan göra för att
detta ska bli verklighet för så många människor som möjligt.” Billig m.fl. (1988) delar upp
ideologibegreppet i två olika kategorier; intellektuell ideologi och levd ideologi. Den
intellektuella ideologin består av politiska, religiösa eller filosofiska idéer som till stor del är
en skapelse av intellektuella personers tänkande, såsom vetenskapsmän och filosofer. Den
levda ideologin å sin sida härleds till vad som i samhället generellt anses vara ”sunt förnuft”
(common sense). Diskrepansen mellan intellektuell och levd ideologi är det som författarna
menar är ideologiska dilemman, eftersom de ofta är motsägelsefulla och inkonsekventa.
Dilemman kan alltså uppstå när två ideologier hamnar i konflikt med varandra. Ideologiska
dilemman kan dock även uppstå inom en och samma ideologi. Att ideologiska dilemman
17 uppstår är inte av ondo menar författarna, utan är istället en viktig förutsättning för sociala
interaktioner som är till godo för samhällsutvecklingen. Utan motstridiga ideologier, skulle
individer varken kunna grubbla över sin sociala värld eller uppleva sociala dilemman.
Enligt Billig m.fl. (1988) kan man göra en grov distinktion mellan dilemman som utrycks
explicit och de som utrycks implicit. Explicita dilemman är direkt uttalade, där två eller flera
alternativ ställs öppet mot varandra i ett sätt att demonstrera hur valet görs. Implicita
dilemman är däremot outsagda, men ändå underliggande motstridiga teman som formar
diskursen. En diskurs som verkar oemotsagd kan innehålla sådana implicita dilemman. I en
diskursanalys ska man därför enligt Billig och hans kollegor inte vara rädd för att söka efter
sådant implicit meningsinnehåll.
4.2 Motivering av teoretiska perspektiv Både diskursteorin och det teoretiska begreppet ideologiska dilemman är inbakade i studiens
grundläggande syfte och frågeställningar (se sida 3) och utgör på så vis en naturlig del av
studiens upplägg. Min tanke är att användningen av begreppet ideologiska dilemman ska
fördjupa diskursanalysen ytterligare genom att sätta ljuset på vilka olika ideologier som
diskurserna grundar sig i. Diskurs och ideologi är nära sammankopplade begrepp och
användningen av de båda begreppen hoppas jag ska bidra till en förhöjd abstraktionsnivå som
ska fördjupa analysen av empirin.
18 5. Metod 5.1 Insamling av empiri Studiens empiri har insamlats genom en kombination av två individuella intervjuer och en
fokusgruppintervju med socialsekreterare. Intervjuerna har varit strukturerade kring vinjetter
(se nästa rubrik) som socialsekreterarna fått reflektera kring. Min ursprungliga tanke var att
empirin endast skulle bestå av fokusgruppintervjuer. Kvale & Brinkmann (2009) skriver att
fokusgruppintervjuer syftar till att få fram olika synpunkter och vinklar på det ämne som
undersöks. Målet med fokusgruppintervjun är inte att nå samförstånd kring ämnet, utan att få
igång en diskussion där olika uppfattningar presenteras. Halkier (2010) skriver vidare att
fokusgrupper är en bra metod för att ta fram empiri om meningsskapande i grupper, dvs. hur
normer skapar förutsättningar för olika gruppers sociala praktiker och tolkningar. Vidare
skriver han att det i fokusgrupper uppstår en interaktion mellan deltagarna där de potentiellt
uttrycker annars förgivettagna och outtalade antaganden som finns inom olika diskurser.
”Deltagarna får nämligen här möjlighet att ’tvinga’ varandra att vara diskursivt explicita i sina
förhandlingar med varandra.” (s. 8) Denna metod är med andra ord väl kompatibelt med
denna studies syfte. Det visade sig dock vara svårt att mobilisera tillräckligt många
socialsekreterare vid samma tillfälle för att kunna bilda fler än en fokusgrupp. Materialet
kompletterades således med två individuella intervjuer, utifrån samma koncept med vinjetter.
Att kombinera fokusgruppintervjuer med individuella intervjuer är inte ovanligt, utan
praktiseras inom den samhällsvetenskapliga forskningen. Det kan bidra till olika perspektiv
på samma problemställning skriver Halkier (2010). Till en början hade jag tre individuella
intervjuer inbokade, men den tredje intervjun blev avbokad två gånger och till slut räckte inte
tiden till för att genomföra intervjun och inkludera den i empirin. Jag gjorde dock
bedömningen att den empiri som jag fått in var tillräcklig för att göra en diskursanalys och
kunna svara på mina frågeställningar.
Skillnaden mellan de individuella intervjuerna och fokusgruppintervjun var att olika
synvinklar framträdde på ett tydligare sätt i grupp än individuellt, samt att de individuella
intervjuerna blev kortare. De individuella intervjuerna tog mellan 30-45 minuter, medan
fokusgruppintervjun pågick i cirka 80 minuter. Vidare blev min roll som intervjuare mer aktiv
i de individuella intervjuerna, medan jag i fokusgruppintervjun fick en mer tillbakadragen roll
då deltagarna främst stod för konversationen. Detta skriver också Billinger (2005) är en av
fokusgruppintervjuns specifika egenskaper. Halkier (2010) skriver också att intervjuaren i
19 fokusgruppintervjuer först och främst ska ”skapa förutsättningar för den sociala interaktionen
i fokusgruppen – inte kontrollera den.” (s. 47)
Enligt Billinger (2005) bör en fokusgrupp ha mellan fyra och sju deltagare, detta var således
min ambition och i fokusgruppen deltog totalt fyra socialsekreterare. Det var meningen att det
skulle vara fem, men en socialsekreterare fick förhinder. Alla socialsekreterare arbetade i
samma kommun/stadsdel. Detta är en fördel enligt Billinger (2005), eftersom det stimulerar
till diskussion om deltagarna känner varandra. Alla intervjuer ägde rum i socialsekreterarnas
egna lokaler, antingen i besöksrum, kontor eller konferensrum. Halkier (2010) kallar detta för
en ämnesrelevant plats. Fördelen med ämnesrelevant plats menar Halkier är att deltagarna
befinner sig i en välbekant kontext som inbjuder till samtal om det tänkta ämnet.
Innan jag genomförde intervjuerna som ligger till grund för denna studie gjorde jag en
pilotfokusgruppintervju med fem studenter på socialhögskolan. På så sätt fick jag möjlighet
att se dels på vilket sätt vinjetterna stimulerade till olika diskussioner, dels hur jag själv
fungerade och reagerade i min roll som intervjuare i fokusgruppen. Vilket Halkier (2010)
också lyfter som en stor fördel med pilotintervjuer. Efter denna pilotintervju gjorde jag vissa
justeringar i vinjetterna, samt lade till en intervjufråga i anslutning till varje vinjett.
Alla intervjuer spelades in med socialsekreterarnas godkännande för att sedan transkriberas av
mig. Kvale & Brinkmann (2009) skriver att det inte finns några självklara regler för hur en
transkribering ska genomföras, utan att det handlar om en avvägning från fall till fall och är
avhängigt studiens syfte. Eftersom avsikten med denna studie var att göra en diskursanalys
med fokus på språket var en noggrann transkribering av vikt. Även upprepningar,
tveksamheter och känslouttryck såsom suckar och skratt nedtecknades i transkriberingen. I
transkriberingen av fokusgruppintervjun var jag noga med att nedteckna vem som uttryckte
vad. Detta för att i analysen kunna utläsa hur socialsekreterarna påverkade varandra i
diskussionen och om de befann sig inom olika diskurser.
5.2 Vinjetterna Jergeby (1999, s. 12) definierar vinjetter som ”korta historier som beskriver en person, en
situation eller ett skeende som försetts med karakteristika som forskaren kommit fram till är
viktiga och avgörande i en val- eller bedömningssituation.” Det finns många olika sätt att
använda sig av vinjetter i forskningen, det går bra att använda både i kvantitativa och
20 kvalitativa studier beroende på hur de utformas och vilka följdfrågor som ställs. (ibid.) Lilja
(2005) beskriver vidare hur det går att arbeta med videovinjetter (korta filmsekvenser) under
intervjuer. Videovinjetter beskrivs som en bra metod att använda när forskaren vill studera
omedvetna processer, exempelvis vad som leder fram till att en socialsekreterare tar ett visst
beslut. Principen är densamma med skriftliga vinjetter som jag har använt mig av i denna
studie, då mitt syfte var att socialsekreterarna skulle få möjlighet att reflektera mer fritt kring
dessa än om jag ställt direkta frågor.
Enligt Jergeby (1999, s. 26) ska en vinjett uppfylla fyra grundkriterier. För det första ska den
vara ”lätt att följa och förstå”, för det andra ska ”den vara logiskt”, för det tredje ska ”den vara
trovärdig” och för det fjärde ska den ”inte vara så komplex att respondenten tappar tråden”. I
utformningen av vinjetterna har jag försökt följa dessa fyra principer. Alla vinjetter (som
presenteras i resultatdelen) är exempel på olika fiktiva anmälningar eller ansökningar gällande
ungdomar med olika inslag av hedersrelaterat våld. Totalt var det fyra olika ärenden som
avhandlades i intervjuerna. Alla ärenden har två olika vinjetter knutna till sig. Den andra
vinjetten utgör en fortsättning på den första och tillför mer information om ärendet. Jag valde
att göra så för att kunna analysera om socialsekreterarnas bedömningar förändrades efter att
ytterligare omständigheter presenterats. I vinjetterna finns både pojkar och flickor
representerade. Pojkar uppmärksammas i vinjetterna som både förövare och offer. Vinjetterna
har vidare sin utgångspunkt i de olika risk- och skyddsfaktorer som presenteras i de riktlinjer
som Stockholms Länsstyrelse har utarbetat. Riskfaktorer som särskilt uppmärksammas är
bland annat att den utsatta tar tillbaka tidigare lämnade uppgifter, att den utsatta har annan
social problematik, att den utsatta agerar aggressivt och impulsivt samt att den utsatta hotas
att bli bortgift mot sin vilja eller skickas till hemlandet. Skyddsfaktorer som särskilt
uppmärksammas är att det finns någon i det sociala nätverket som stödjer den utsatta, samt
god intellektuell och social förmåga. (jmf Länsstyrelsen i Stockholms län, 2009)
För att ge socialsekreterarna utrymme att göra egna tolkningar utformade jag vinjetterna med
mer eller mindre uppenbara inslag av hedersrelaterat våld. Detta uppmärksammade jag också
socialsekreterarna om innan intervjuerna. Kopplat till vinjetterna formulerade jag även
intervjufrågor (se bilaga 1) som stöd. Dessa frågor var allmänt formulerade och syftade till att
sätta igång en diskussion kring vinjettbeskrivningarna. Alla socialsekreterare fick en varsin
utskrift att läsa själva, så att de vid behov också kunde gå tillbaka i texten och läsa under
intervjun.
21 5.3 Urval ”Inom kvalitativa designer är urvalen så små att de inte kan vara slumpmässiga. Snarare ska urvalet vara
analytiskt selektivt. Det betyder att man ska se till att få viktiga karakteristiska i förhållande till
problemställningen representerade i urvalet, annars kan det bli svårt att generalisera empiriska mönster.”
(Halkier, 2010, s. 53)
Urvalet i studien har alltså varit analytiskt selektivt. Det har det således varit viktigt att de
socialsekreterare som deltagit i studierna haft tidigare erfarenheter av ärenden med inslag av
hedersrelaterat våld, eftersom de först då kan anses ingå i diskursen. Jag har därför medvetet
sökt efter socialsekreterare som haft sådan erfarenhet, för att de skulle kunna relatera till
ärenden de hanterat tidigare. Av de som slutligen deltog var det lika många socialsekreterare
som arbetar med förhandsbedömningar av anmälningar/ansökningar som det var utredande
socialsekreterare, dvs. som tar över ärenden efter att förhandsbedömning gjorts. Alla som
deltog i studien var kvinnor och arbetade särskilt med barn och ungdomar, förutom en
socialsekreterare som också hade en del av sin tjänst som kvinnofridssamordnare. Att alla var
kvinnor var en slump och jag bedömer att det inte har någon betydelse för studiens resultat.
De har deltagit i studien i sin roll som socialsekreterare och inte i sin roll som kvinnor.
För att få tag i deltagare har jag både ringt och mailat olika socialkontor, där jag antagit att det
finns erfarenhet av hedersrelaterat våld. Jag har endast kontaktat kommuner och stadsdelar
som hör till Stockholms län. Efter att en första kontakt tagits har jag skickat ett brev (se bilaga
2) där det framkommit mer om studiens syfte, frågeställningar och metod. Därefter har
socialsekreterarna fått ta ställning till om de ville delta eller inte. Alla socialsekreterare som
deltagit i studien har även fått fylla i en blankett med, enligt min uppfattning, relevanta
bakgrundsuppgifter (se bilaga 3). Det visade sig att socialsekreterarna har arbetat med socialt
arbete med ungdomar i alltifrån 3-9 år och att alla är utbildade socionomer. De
socialsekreterare som deltog i fokusgruppen angav att de använde sig av Länsstyrelsens
riktlinjer5 i hedersärenden. Detta angav inte socialsekreterarna som jag gjorde individuella
intervjuer med. En av dessa socialsekreterare hade dock själv utarbetat en handlingsplan i
våldsärenden, där Länsstyrelsen riktlinjer var en del. Alla arbetade också med BBIC6 som
5 Riskbedömningar i ärenden med hedersrelaterat våld: metodstöd för socialsekreterare som arbetar med barn
och ungdomar (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2009) De riktlinjer/metodstöd som jag tidigare refererat till, dels
inledningsvis angående kunskapsutveckling, dels i förhållande till hur jag utformat mina vinjetter.
22 utredningsverktyg. Några hade gått på fortbildningskurs/föreläsningar om hedersrelaterat våld
och en socialsekreterare hade gått kurs i Signs of Safety7. Vad gäller socialsekreterarnas
erfarenhet av ärenden med hedersrelaterat våld skiftade det alltifrån mindre än ett ärende om
året till cirka ett ärende varannan månad.
5.4 Bearbetning av intervjutext och analys Som framgått tidigare har empirin analyserats genom diskursanalys. De teoretiska begrepp
som presenterats under rubriken teoretiska perspektiv har använts i denna analys. För att
kunna identifiera vilka olika diskurser som socialsekreterarna befinner sig i har jag även
använt mig av delar som finns presenterat under kunskapsläget i analysen.
Utifrån mina frågeställningar har jag identifierat olika återkommande teman i det
transkriberade materialet. Utifrån dessa teman har jag klippt samman material i mindre delar
för att sedan gå tillbaka för att titta på helheten. Jag har med andra ord pendlat i analysen av
empirin genom att studera både delar och helhet i en hermeneutisk cirkel. ”Utifrån en ofta vag
och intuitiv uppfattning om texten som helhet tolkas de enskilda delarna, och utifrån dessa
tolkningar relateras delarna i sin tur till helheten och så vidare.” (Kvale & Brinkmann, 2009,
s. 226) Hermeneutiken har sitt avstamp i en idealistisk ontologi och är en vanligt
förekommande utgångspunkt i textanalyser. (Sohlberg & Sohlberg, 2009) Hermeneutiska
tolkningar är aldrig förutsättningslösa, utan är beroende av mig som forskare och min
förförståelse. (Kvale & Brinkmann, 2009) Särskilt i en diskursanalys kan förförståelse
påverka analysen. Whinter Jørgensen & Philips (2000) skriver att ett grundläggande problem
med diskursanalysen är att forskaren ofta själv befinner sig inom diskurserna som analyseras.
När diskursen står en nära kan det vara svårt att identifiera diskursernas sociala konstruktion,
6 BBIC (Barns behov i centrum) är ett ”system för socialtjänstens arbete med att utreda, planera och följa upp
beslutade insatser för barn och unga.” (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2009, s. 22) På Socialstyrelsens hemsida
beskrivs syftet med BBIC på detta sätt: ”Syftet med BBIC är att stärka barnperspektivet och delaktigheten för
barn, unga och deras familjer. Systemet ska också skapa enhetlighet över landet samt förbättra och bibehålla
kvaliteten i den sociala barn- och ungdomsvården.” (http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/bbic, hämtat
december, 6, 2011) BBIC utgår från en triangel med barnet i fokus och tre olika områden att utreda: barnets
behov, föräldrarnas förmåga och familj och miljö. Vidare finns en rad områden inom dessa att fördjupa sig inom
utifrån ärendets frågeställningar och karaktär. (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2009)
7 Signs
of Safety är en särskild metod/förhållningssätt i barnavårdsärenden. Metoden är lösningsfokuserad,
samtidigt som det finns ett tydligt fokus på säkerhet och skydd för barnet. Att arbeta med att etablera en god
relation och ett gott samarbetsklimat med familjerna är vidare en viktig princip i programmet, vilket kallas för
”partnership”. Andra viktiga principer är bland annat att fokusera på att sätta upp mål och uppmärksamma
förändring, även om förändringen kan tyckas vara liten. Signs of Safety kommer från början från Australien och
har utarbetats av praktiker. (Turnell & Edwards, 1999)
23 då de ofta uppfattas som självklarheter. Det är möjligt att jag på detta sätt blivit ”blind” för
diskursernas uppbyggnad och att någon som inte är en del av diskursen skulle se andra
mönster än jag gjort. Även om jag inte själv arbetar som socialsekreterare inom svensk
barnavård har jag gjort praktik inom fältet och läst en hel del böcker på området. Enligt Kvale
& Brinkmann (2009) går det dock inte att komma runt sin förförståelse, utan istället ska
forskaren göra dessa förutsättningar klara för sig för att på så sätt öka sin egen medvetenhet.
5.5 Etiska överväganden Alla socialsekreterare som deltagit i studien har blivit informerade om syftet med studien och
hur den är upplagd. Vidare har de informeras om att deltagandet bygger på frivillighet och att
det är tillåtet att dra sig ur när som helst, eller välja att inte svara på frågor. Det är detta som
Kvale & Brinkmann (2009) kallar för informerat samtycke. Dessutom har socialsekreterarna i
den mån det är möjligt garanterats konfidentialitet. I uppsatsen kommer det därför inte att
framgå vilken kommun/stadsdel socialsekreterarna arbetar i och inga namn har skrivits ut.
Däremot ligger det i sakens natur att de som deltagit i fokusgruppintervjun kommer att känna
igen varandras uttalanden.
Enligt Kvale & Brinkmann (2009) präglas även analysen i en intervjustudie av olika etiska
ställningstaganden. ”De etiska problemen gäller här frågan om hur djupt intervjuerna kan
analyseras, och om intervjupersonerna ska ha inflytande över hur deras uttalanden tolkas” (s.
79) Det finns således en risk att jag i analysen tolkar socialsekreterarnas utsagor på ett sådant
sätt som de själva upplever som felaktigt. På grund av denna aspekt har jag erbjudit alla
socialsekreterare att ta del av det material som senare använts i analysen för ett godkännande
från dem. Det var dock ingen av socialsekreterarna som ville detta.
5.6 Metoddiskussion Inom forskarvärlden finns en intensiv diskussion om den kvalitativa forskningens anspråk på
kunskapsproduktion. Exempelvis ifrågasätter kritiker intervjustudiers giltighet, utifrån att
olika forskare kan göra olika tolkningar av samma material. (Larsson, 2005) Kvale &
Brinkmann (2009) hävdar dock att ett diskursanalytiskt angreppsätt innebär att många av
invändningarna mot kvalitativ forskning förlorar sin kraft, eftersom grundantagandet inom
diskursanalysen är att kunskap är föränderlig och produceras genom social interaktion. Med
24 detta sagt vill jag ändå redogöra för några olika aspekter som jag menar stärker denna studies
reliabilitet och validitet. Jag kommer även att diskutera generaliserbarheten i denna studie.
5.6.1 Reliabilitet Begreppet reliabilitet härleds till studiens trovärdighet och huruvida resultaten skulle bli
likadana om studien reproduceras igen av andra forskare. Inom intervjuforskning hänförs
begreppen kanske främst till hur intervjufrågor ställs och om svaren skulle blivit annorlunda
om någon annan gjort intervjun. (Kvale & Brinkmann, 2009) Som jag nämnt tidigare var min
roll som intervjuare annorlunda i de individuella intervjuerna jämfört med min roll i
fokusgruppintervjun. Min egen påverkan bedömer jag som något starkare i de individuella
intervjuerna, då jag var tvungen att inta en mer aktiv roll och ställa fler följdfrågor. Jag var
dock noga med att inte ställa ledande frågor för att leda in socialsekreterarna på olika
diskurser. I den mån det var möjligt ställde jag under intervjuerna klargörande frågor om jag
upplevde något som motsägande eller svårtolkat för att på så sätt stärka reliabiliteten.
Däremot påverkade självklart deltagarna i fokusgrupperna varandra under intervjun på ett sätt
som inte uppstod under de individuella intervjuerna. Detta kan möjligtvis sänka reliabiliteten.
Min uppfattning är dock att fördelarna med fokusgrupp, som jag redogjort för ovan, väger
upp detta faktum. Däremot är ju diskurser föränderliga, vilket innebär att om denna studie
utförs i en annan tid kommer diskursen sannolikt att förändrats och resultaten skulle bli
annorlunda. En sådan studie skulle ju dock vara intressant just ur det perspektivet, eftersom
den skulle belysa hur diskursen förändrats.
5.6.2 Validitet Validiteten i kvalitativa studier handlar om huruvida den metod som används faktiskt
undersöker det som forskaren avser att undersöka. (Kvale & Brinkmann, 2009) Ett sätt att
stärka validiteten i denna studie var att använda vinjetter i intervjuerna, då min uppfattning är
att dessa har lett till mer spontana och ärliga reflektioner än om jag ställt direkta
intervjufrågor kring ämnet.
”Liksom laboratorieexperiment visar vinjettmetoden god ’intern’ validitet, det vill säga att man kan vara relativt
säker på att respondenterna har samma referens i sina svar. Detta sker möjligen på bekostnad av ’extern’
validitet, dvs att resultaten har en begränsad generaliserbarhet till verkligheten.” (Jergeby, 1999, s. 34)
25 Å ena sidan är det alltså ett problem att socialsekreterarnas utsagor i denna studie är teorier
om hur de föreställer sig att de skulle tänka och handla om de ställdes inför de situationer som
presenteras i vinjetterna. Det är inte säkert att de skulle agera likadant i verkligheten. Å andra
sidan är det diskurserna jag velat studera, vilket jag anser bör kunna uppnås oavsett om det är
fiktiva eller verkliga ärenden som diskuteras.
Något annat som är viktigt att uppmärksamma är att utformningen av vinjetterna påverkat
mina resultat, detta eftersom jag på förhand avgjort vilka omständigheter som presenterats för
socialsekreterarna. Självklart finns därför en möjlighet att jag gått miste om infallsvinklar som
jag skulle ha upptäckt med en annan metod. Jergeby (1999) skriver att skeptiker till
vinjettmetoden hävdar att det finns en risk att de hypotetiska situationer som
intervjupersonerna ställs inför forcerar fram ställningstaganden som de kanske egentligen inte
skulle ha praktiserat i verkligheten. Andra hävdar däremot att vinjetter främjar till att vidga
perspektiven. Eftersom syftet med studien har varit att studera diskurserna som kommer till
uttryck i socialsekreterarnas bedömningar anser jag att det endast varit positivt att de har haft
fallbeskrivningar att diskutera kring, då diskussionen förhoppningsvis blivit mer konkret och
diskurserna framträtt tydligare.
Den första strategin jag använde för att stärka validiteten var alltså att använda vinjetter, den
andra strategin är kopplat till mitt urvalsförfarande. Eftersom jag medvetet sökt efter
socialsekreterare som har erfarenhet av arbete med hedersrelaterat våld har också resultaten
påverkats. Hade jag istället valt att göra ett representativt urval, exempelvis gjort intervjuer
med socialsekreterare från alla Stockholms olika stadsdelar, utan hänsyn till vilken erfarenhet
socialsekreterarna hade av problematiken kanske diskursen hade framträtt annorlunda. Vilket
skulle ha varit problematiskt eftersom att dessa socialsekreterare inte skulle ha ingått i den
diskurs jag velat studera. Hade socialsekreterarna jag intervjuat inte haft någon erfarenhet av
ärenden med hedersrelaterat våld skulle deras utsagor helt och hållet ha byggts på
teorier/hypoteser om hur de skulle agera i de olika situationerna som presenteras.
5.6.3 Generaliserbarhet För att öka generaliserbarheten i studien valde jag att göra ett analytiskt selektivt urval. Enligt
Kvale & Brinkmann (2009) är det inte nödvändigtvis så att resultaten i kvalitativ forskning
ska kunna generaliseras i största allmänhet, utan snarare handlar generaliserbarhet om
huruvida resultaten kan överföras på andra relevanta situationer. Enligt min uppfattning är
26 det högst troligt att fler socialsekreterare än dem som deltagit i denna studie befinner sig inom
samma diskurser, eftersom de ingår i en gemensam social praktik. Genom ett
diskursanalytiskt angreppssätt är min ambition att synliggöra generella diskurser inom svensk
barnavård. ”Analytisk generaliserbarhet innebär att man gör en välövervägd bedömning om i
vad mån resultaten från en studie kan ge vägledning för vad som kan hända i en annan
situation.” (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 282) Min uppfattning är att resultaten från den här
studien kan vara vägledande för hur den generella diskursen är uppbyggd, men att det
självklart kan förekomma undantag.
27 6. Resultat och analys
6.1 Disposition Jag kommer i detta kapitel att presentera mina resultat utifrån vinjetterna. Totalt är det åtta
vinjetter, men bara fyra ärenden eftersom varje ärende har två vinjetter knutna till sig. Jag har
valt att göra på detta sätt för att det ska vara lätt att förstå utifrån vilken information som
resultaten har sin utgångspunkt. Varje avsnitt kommer att inledas med att vinjetterna
presenteras och ordningen är densamma som under intervjuerna. Därefter kommer resultat
och analys att presenteras i löpande text. I texten redovisas relativt många citat, eftersom jag
vill att diskurserna som presenteras ska framträda på ett tydligt sätt. I vissa fall har jag gjort
understrykningar i citaten för att betona vilka begrepp och uttryck som jag anser är
karaktäristiska för diskurserna. När jag har klippt i citaten har jag markerat detta med (…) och
pauser är markerat med tre punkter … Socialsekreterarna i fokusgruppen kommer att
betecknas: S:1, S:2, S:3 och S:4. De andra socialsekreterarna som intervjuats individuellt
betecknas som S:a respektive S:b. Avslutningsvis kommer analysen kort att sammanfattas
inför vidare diskussion.
6.2 Första ärendet En anmälan kommer in från en närbelägen skola. Kuratorn på skolan är orolig för Sudeshna Megvahl,
en flicka på 15 år. Föräldrarna är födda i Indien och kom till Sverige ett år innan Sudeshna föddes.
Enligt kuratorn är Sudeshna bortförlovad med en man i Indien som hon aldrig har träffat. Till
sommaren planerar familjen en resa till hemlandet. Sudeshna är rädd för att hon då kommer att bli
bortgift mot sin vilja och tvingas stanna i Indien. Föräldrarna har hotat henne och sagt att om hon vägrar
följa med på resan frivilligt så kommer de med våld se till att hon följer med.
Kuratorn beskriver vidare i anmälan att Sudeshna är begränsad i skolan och på fritiden. Hon får inte
delta på skolidrotten och sexualkunskapen. Hon måste gå direkt hem efter skolans slut och får speciellt
inte umgås med pojkar för sina föräldrar. Flickan har uppgett att hon är rädd för sina föräldrar.
Efter första mötet med Sudeshna framkommer att hon är strikt kontrollerad av sina föräldrar. Flickan
nekar till att hon blivit utsatt för fysiskt våld, men ni noterar att hon har blåmärken på armarna. Hon vill
inte att socialtjänsten kontaktar hennes föräldrar. Hon säger att deras beteende beror på deras kultur och
att hon förstår sina föräldrar. Hon är rädd för att om socialtjänsten kontaktar föräldrarna så kommer det
bara att bli värre.
6.2.1 Perspektiv på hedersrelaterat våld Denna anmälan har jag har konstruerat att innehålla flest uppenbara inslag av hedersrelaterat
våld. Det framgår helt tydligt att Sudeshna riskerar att bli bortförd till Indien och där bli
bortgift mot sin vilja. Hon är vidare utsatt för kontroll och är begränsad både i skolan och på
28 fritiden. Flickan säger själv att det beror på hennes kultur. När jag granskat
socialsekreterarnas utsagor konstaterar jag också att de fångar upp dessa omständigheter och
det är kultur som socialsekreterarna utan undantag hänvisar till i förståelsen av vad Sudeshna
är utsatt för. Den kulturella diskursen i förståelsen av hedersrelaterat våld blir således i
socialsekreterarnas utsagor tydlig. (jmf Wikan 2004, 2009) Dels i förhållande till vilka frågor
de skulle vilja ställa till Sudeshna, dels i förhållande till vilka omständigheter som de särskilt
lyfter fram som betydelsefulla i sina bedömningar. I fokusgruppen var socialsekreterarna
överens om att situationen som Sudeshna befinner sig i är väldigt allvarlig. De ville ställa
frågor som anknyter till om det finns en tradition inom släkten av tvångsäktenskap, men också
andra frågor för att mer få en helhetsbild av flickans vardag och den kontroll som hon utsätts
för.
S:1: ”Kanske mer om hon har varit med om att det har hänt släktingar, att hon har erfarenhet av att det har
hänt tidigare, eller känner till om det har hänt med föräldrarna eller syskon till exempel, kusiner…”
S:4: ”Och på vilket sätt som hon blir kontrollerad. Är det även vad gäller kläder, umgänge med kompisar och
hur det ser ut i hennes liksom vardag. Och också såklart om det förekommer olika typer av våld, både fysiskt och
framförallt psykiskt då.”
S:1: ”Har hon gjort något innan som liksom varit emot vad föräldrarna tycker är accepterat och vad har hänt
då?”
Att våldet troligen utövas av ett kollektiv uppmärksammas särskilt, både i fokusgruppen och i
de individuella intervjuerna. Detta gör de dock i förhållande till tanken att nätverket skall
involveras i utredningen och i arbetet med familjen, vilket har sin grund i
familjestödsdiskursen. Å ena sidan säger socialsekreterarna att nätverk ska kartläggas och
möjligen vara till hjälp i arbetet med familjen, å andra sidan uppmärksammar de också att
nätverket kan vara en del av problemet. S:4 säger: ”Också kolla lite vad dom har för nätverk
kan ju va bra, om det är så att dom har ett stort nätverk här som, ja, både kan vara en fara
för henne, och kanske någon som är en tillgång för henne.” Att rita nätverkskartor och ha
nätverksmöten är två olika handlingsmöjligheter som socialsekreterarna uttrycker som
alternativ. Detta tolkar jag som en diskursiv kamp (jmf Whinter Jørgensen & Philips, 2000)
mellan att å ena sidan beskriva familjen och nätverket som hot mot flickan, vilket är en del av
den kulturella diskursen om hedersrelaterat våld och å andra sidan beskriva familjen och
nätverket som en del av lösningen på flickans situation, vilket är tydligt kopplat till
29 familjestödsdiskursen. De båda diskurserna konkurrerar här om utrymme i socialsekreterarnas
bedömningar av hur ärendet bör utredas och hur våldet ska förstås.
S:b lyfter också fram föräldrarnas utbildning som relevant, vilket jag tolkar som att hon lyfter
in ett klassperspektiv på hedersrelaterat våld. Dels betonar hon att deras beteende grundar sig
i deras kultur, att det är ett synsätt som föräldrarna har och har växt upp med. Hon betonar
även att det kan förekomma påtryckningar från släkten så att situationen kan vara komplex för
föräldrarna att hantera. Dels betonar hon att utbildning kan vara avgörande för hur arbetet
med föräldrarna kommer att bli.
S:b: ”Jag tänker att det beror lite på, vad det är för bakgrund som föräldrarna har. Är dom utbildade, alltså har
dom utbildning så är det kanske lättare att jobba med dom föräldrarna. För att dom föräldrarna… alltså har
hon föräldrar som kanske inte har så mycket utbildning, då är det, då brukar det ju vara det här kulturella som
blir mycket starkt. Säger jag utifrån min egen erfarenhet.”
6.2.2 Diskursiv kamp mellan skyddsdiskurs och familjestödsdiskurs I bedömningen av detta ärende pendlar socialsekreterarna mellan en vilja att skydda flickan
från sina föräldrar och att erbjuda stödinsatser till föräldrarna och familjen. Jag tolkar detta
som en diskursiv kamp (jmf Whinter Jørgensen & Philips, 2000) mellan en skyddsdiskurs och
en familjestödsdiskurs. Begreppen skydd och stöd är återkommande i socialsekreterarnas
utsagor och utgör enligt min tolkning nodalpunkter, eller s.k. ”priviligierade tecken” (Whinter
Jørgensen & Philips, 2000), i de två diskurserna. Begreppen risk, säkerhet och hot är nära
knutet till begreppet skydd och kan tolkas som viktiga moment i skyddsdiskursen, dvs. de
begrepp som omringar det priviligierade tecknet och i sin tur får sin betydelse i relation till
varandra (ibid.). Medan begreppen samarbete, relation, behandling och insats är nära knutet
till begreppet stöd och kan tolkas som viktiga moment i familjestödsdiskursen. Nedan följer
ett citat från hur diskussionen gick i fokusgruppen kring hur de skulle arbeta med föräldrarna,
vilket enligt min uppfattning är ett tydligt exempel på hur familjestödsdiskursen kommer till
uttryck i deras bedömning.
S:4: ”Vi är ju en ren utredningsenhet och om vi t ex skulle då komma fram till att, jo men det förekommer en
massa kontroll och sånt i familjen, då skulle ju vi då kanske föreslå kanske att man tog emot insatser ifrån oss.
Vad det nu kan vara? Familjebehandling är väl det första vi tänker, att vi kan erbjuda det. Och så försöker man
motivera dem att ta emot det också och förklara att det kanske är en förutsättning att man gör det, att
föräldrarna gör det, för att, ja inte vet jag, för att flickan kanske ska kunna komma hem någon gång.”
30 S:3: ”Men man har ju ganska tajt samarbete med föräldrarna väldigt tidigt också…”
S:1: ”Och man skulle nog skapa liksom en relation med föräldrarna väldigt tidigt också, som bygger på så
mycket tillit och trygghet som möjligt för att överhuvudtaget liksom kunna närma sig och erbjuda och få in
stödinsatser och kunna jobba på det liksom.”
I en diskursanalys är fokus för analysen hur diskurser påverkar våra handlingsmöjligheter, en
diskurs gör vissa handlingar möjliga, medan andra handlingar utesluts. (Whinter Jørgensen &
Philips, 2000) De handlingsmöjligheter som socialsekreterarna uttrycker här är insatser
riktade till familjen, för att så som jag tolkar det, komma till samförståndslösningar genom
medling och samtal mellan familjemedlemmarna.
Alla i fokusgruppen var dock överens om att Sudeshna initialt behöver skyddas. De menade
att kombinationen av hotet att bli bortgift i Indien och uppgifterna om begränsningarna i
skolan och på fritiden gjorde anmälan särskilt ”alarmerande”. Att det blir fråga om en
riskbedömning uttrycks explicit i fokusgruppen och av S:b, men också implicit av S:a som
från början gör bedömningen att hon vill träffa flickan i skolan själv innan hon kontaktar
föräldrarna. Eftersom föräldrarna är hotet så kontaktas inte dem i första hand. S:a säger: ”För
så går det ju till i andra ärenden, att det är föräldrarna som (vi) ska prata med”. I det här
fallet bedömer hon alltså att risken att flickan ska fara illa, väger tyngre än den första
kontakten med föräldrarna. Här får således skyddsdiskursen företräde. Detta är alla
socialsekreterare överens om.
S:b: ”Man måste ju absolut träffa den här flickan och höra mer i hennes hemsituation och göra en
säkerhetsbedömning först och främst. För hon är ju rädd för sina föräldrar, vad händer om socialtjänsten tar
kontakt med föräldrarna? Vilka risker som finns. Så att en… absolut en säkerhetsbedömning när man träffar
flickan. Och efter att man har träffats och det verkar som hon är jätterädd och att det kan bli allvarligt för
hennes liksom liv och att det kan förekomma våld, då måste man ju skydda flickan. ”
Det
finns
dock
indikationer
på
att
vissa
av
socialsekreterarna
lämnar
över
risk/säkerhetsbedömningen på flickan själv utifrån vilka frågor de tänker sig att de skulle
ställa till henne. De vill ställa frågor som får flickan att spekulera i vad som skulle kunna
hända, till exempel om socialtjänsten tar kontakt med föräldrarna. S:b skulle exempelvis vilja
fråga: ”Vad är det värsta som kan hända?” Detta istället för att ställa relevanta frågor för att
kartlägga familjens struktur, traditioner och relationer och på så sätt själva göra
31 riskbedömningen. Sådana frågor ställs dock också, vilket jag uppmärksammade ovan under
tidigare rubrik.
Skyddsdiskursen som således får stort utrymme i socialsekreterarnas bedömningar bidrar
också till att fler handlingsmöjligheter än stödinsatser till familjen blir möjliga. De
handlingsmöjligheter som socialsekreterarna uttrycker är placering av flickan i skyddat
boende, alternativt jourhem, utifrån att skyddsaspekten bedöms vara väldigt stark. Detta är
något som ska ske före andra stödinsatser erbjuds eller föräldrarna ens kontaktas. De var även
överens om att en polisanmälan skulle bli aktuell och eventuellt också ett samarbete med
polisen vad gäller riskbedömningen.
De insatser som socialsekreterarna nämner, både vad gäller stöd till familjen och skydd till
flickan, uttrycks i sådana termer som: utbud, tillgång och ”vad vi har att erbjuda”. Det verkar
till stor del som att de handlingsmöjligheter som socialsekreterarna ser i ärendet är styrt av
vilka tillgängliga insatser som kommunen/stadsdelen har att erbjuda. Detta menar jag också är
styrt av de olika diskurserna som socialsekreterarna befinner sig i, eftersom de insatser som
kommunen har i sitt ”utbud” också är diskursivt. Enligt Laclau och Mouffe är all samhällighet
diskursiv (Whinter Jørgensen & Philips, 2000). Detta menar jag ytterligare kan bidra till att
socialsekreterarna låser sig i sina bedömningar och inte ser fler handlingsmöjligheter. Jag ser
här en indikation på att det snarare är tillgång än efterfrågan som styr vilka insatser som
föreslås. En socialsekreterare uttrycker detta direkt angående insatsen skyddat boende:
S:4:” …oftast så får vi ju inte tag på jourhem så snabbt tyvärr som har den här kompetensen. Så att många
gånger är vi tvingade också att placera på boenden, på skyddat boende. Fast vi kanske inte alls tycker att det är
så himla bra, men det är dom möjligheter vi har. Det är det utbudet som finns. Det viktiga är ju liksom att hon är
skyddad.”
6.2.3 Ideologiskt dilemma
Jag har kunnat identifiera ett återkommande ideologiskt dilemma som socialsekreterarna ställs
inför i detta ärende. Ett ideologiskt dilemma aktualiseras i olika valsituationer (Billig et al.,
1988) och detta dilemma aktualiseras när Sudeshna motsäger sig hjälp och socialsekreterarna
måste ta ställning till huruvida de ska gå emot flickans vilja eller inte. Flickan vill inte att
socialtjänsten kontaktar hennes föräldrar, men samtidigt är det något som socialtjänsten måste
göra om de ska ingripa. Detta kan också tolkas som en diskursiv kamp mellan ett
32 skyddsperspektiv, som presenterats ovan, och en vilja att ta hänsyn till flickans vilja och
lyssna till hennes röst. En diskurs som är stark inom barnperspektivet, där hänsyn skall tas till
barnets vilja i förhållande till ålder och mognad8. En alternativ tolkning skulle kunna vara att
socialsekreterarna har en rädsla för att ”göra fel” och därför väljer att lämna över valet till
flickan själv, vilket jag tolkar som ett uttryck för kulturrelativism. Detta är dock något som
jag kommer att återkomma till i redovisningen av det tredje ärendet.
Dilemmat utgörs av ett val av två dåliga alternativ. Antingen tar socialsekreterarna fasta på
flickans vilja och riskerar att hon utsätts för misshandel i hemmet och blir bortförd till Indien
och blir bortgift. Eller så går socialsekreterarna emot flickans vilja och prioriterar att skydda
henne, men riskerar då att flickan känner sig sviken av socialtjänsten. I alla intervjuer lyfts
också den eventuella konsekvensen att Sudeshna kan bli utfryst från familjen, eller isolerad,
om socialtjänsten gör ett ingripande som en del av dilemmat. Detta uttrycks explicit.
S1:” …samtidigt blir det jättejobbigt för henne och frågan är: mår hon bättre kanske bättre av att bryta helt?
Hon kanske kan… apropå handlingsutrymme, hon kanske mår bättre av att leva under, eller acceptera
föräldrarnas hederskultur. Och trots att hon inte tycker om dom, för att kunna vara kvar med sin familj. Och den
baktanken har ju vi när vi jobbar, som gör att man liksom har väldigt svårt att agera. Det vill man inte få henne
att bryta det, men samtidigt kan inte vi… vi kan inte säga att det här är okej heller. ”
S:a:” För det är det jag tänker är lätt att glömma bort. Att det finns antingen det här att bli bortgift, eller och bli
misshandlad, eller att bli omhändertagen av det snälla svenska systemet. Men det är inte riktigt så. Det är inte
lätt och leva sen heller utan familj, utfryst. Utan att man måste få med båda aspekterna innan man går.”
Vilken bedömning socialsekreterarna slutligen gjorde skiljde sig åt. I fokusgruppen fick
skyddsperspektivet företräde och socialsekreterarna bedömde att de i detta fall blir ”tvingade”
att ingripa mot flickans vilja. Skyddsperspektivet var i fokusgruppen oomtvistat i detta
ärende. Även S:b hade ett starkt skyddsperspektiv i sin bedömning. S:a var dock tydlig med
att hon inte skulle ingripa utan flickans godkännande. Hon beskrev det som ett val som
flickan själv behövde göra. Efter att den andra vinjetten presenterats säger S:a:
8 Barnperspektivet är starkt sammankopplat med diskursen om barnets bästa, en diskurs som även finns
formulerad som en grundprincip i socialtjänstlagen § 1:2:”När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad
hänsynen till barnets bästa kräver. En av aspekterna av barnets bästa anses vara att barnets ska få göra sin röst
hörd och att hänsyn ska tas till barnets egen vilja. (Schiratzki, 2003) En princip som även den finns formulerad i
LVU 1§ st 6: ”Den unge ska få information och hans eller hennes inställning skall så långt möjligt klarläggas.
Hänsyn skall tas till den unges vilja med beaktande av hans eller hennes ålder och mognad.” 33 ”Det kanske är det rätta att göra en polisanmälan och gå den vägen, men jag tycker ändå att det är viktigt att du
har flickan med på tåget. Att hon måste komma fram till att det är den vägen hon vill gå.”
I denna bedömning får följaktligen ideologin om hänsyn till barnets egen vilja stort utrymme.
Socialsekreteraren bedömer att Sudeshna förmodligen blir slagen hemma och är utsatt för ett
reellt hot att bli bortgift, men vill inte starta utredning och kontakta föräldrarna för att hon
menar att det enda alternativet för flickan då blir att lämna familjen och aldrig mer komma
tillbaka.
6.3 Andra ärendet Dana Feyli, 17 år, från Iran och hans svenska flickvän Lovisa Andersson, 16 år, kontaktar er för att få stöd.
Enligt paret är de utsatta för hot från Danas familj då de inte accepterar deras förhållande. Hans föräldrar har
sagt till honom att om han inte gör slut med sin flickvän så kommer han skickas till sina släktningar i Iran.
Paret uppger vidare att Danas familjemedlemmar förföljer dem och att Dana inte känner sig trygg hemma.
De ber om hjälp att få tag i egen bostad då det skulle göra att de känner sig säkrare.
Samma vecka kontaktar Danas mamma er med anledning av att hon är orolig för Dana. Hon har fått reda på
att Dana kontaktat er och hon medger att hennes man och andra söner har hotat honom. Hon säger att hon är
på Danas sida och vill att han ska vara lycklig.
6.3.1 Perspektiv på hedersrelaterat våld Denna ansökan uttryckte socialsekreterarna som särskilt svår att tolka. Att det skulle röra sig
om hedersrelaterat våld var inte lika självklart i denna vinjett som i den förra beskrev
socialsekreterarna, vilket också var min tanke när jag konstruerade vinjetten. Jag har medvetet
formulerat denna vinjett tvetydigt, samtidigt som det finns starka inslag av hedersrelaterat
våld i form av förföljelse av familjemedlemmar och hot om bortförande till Iran. I detta
ärende var det tydligt hur diskursen förändras när ny information presenteras om att mamman
ringer och bekräftar uppgifterna som Dana och flickvännen lämnat. Innan den andra vinjetten
presenterades tolkar flera av socialsekreterarna det som att det skulle kunna röra sig om ett
ungt par som bara vill ha egen bostad. Flera hakar upp sig på den sista meningen i den första
vinjetten vilket bidrar till att ansökan tolkas mer restriktivt.
S:3: ”Hade man strukit den här sista raden… För det är ju alltid det här: hjälp med egen bostad. Det gör att det
blir en ganska stor hand för oss, för det kommer liksom från så många håll. Och det gör att man tänker mer på
andra saker. Tänker mer att: vad är det som gör att de vill ha egen bostad? Är det bara bostaden egentligen?
Och resten är en ursäkt?"
34 S:b: ”Kommer man till socialtjänsten, 17 år, och vill ha bostad så blir det: tyvärr vi har inga bostäder och
erbjuda. (…) Och en 16-åring som ska ha en, ja en 17-åring, som ska ha en egen bostad, nä dom har inget att
kontakta socialtjänsten.”
Jag tolkar detta som att de misstänker att det egentligen handlar om en tonårsfrigörelse, vilket
grundar sig i en individualistisk ideologi. (jmf Sjögren, 2006) Vidare tolkar jag det som att
detta är ett uttryck för en misstro till Dana och flickvännens trovärdighet.
S:b uttrycker även en misstro mot att Danas föräldrar skulle ha ett så stort inflytande på
honom. Hon säger: ”Han är kille, 17 år, blir 18 om ett år. Hur stort inflytande har
föräldrarna att skicka honom till Iran?” Denna utsaga tolkar jag återigen som ett uttryck för
en individualistisk ideologi, där varje individ förfogar över makten att själva bestämma över
sina liv och göra egna val. (jmf Sjögren, 2006) Jag tolkar det också som grundat i en
föreställning om att Dana som kille inte skulle kunna vara lika utsatt för fara och i behov av
skydd, det vill säga att hon har ett könsperspektiv på hedersrelaterat våld. (jmf de Los Reyes,
2003; Eldén, 2003) I fokusgruppen uppmärksammades denna aspekt också, men utifrån att de
hoppades att de inte reagerade på ett annat sätt bara för att det var en kille. Däremot sa de att
de troligen hade blivit mer oroliga om det var en pojkvän som Dana hade. S:1 sa att detta
berodde på att ”hederskulturen är mer emot homosexualitet och kanske reagerar starkare på
det än att det är en svensk flickvän.” S:b gjorde samma reflektion då hon först trodde att
ansökan kom från ett lesbiskt par och menade att oron då hade ökat. Detta tolkar jag som ett
uttryck för den kulturella diskursen om hedersrelaterat våld, som riktar fokus på kulturella
koder om sexualitet. (jmf Samad, 2010) Däremot uppmärksammar socialsekreterarna inte att
Dana troligen har normer att leva upp till i sin roll som pojke/man inom hederskulturen, vilket
antyder att hedersrelaterat våld främst tolkas som våld mot flickor/kvinnor. (jmf de Los
Reyes, 2003; Eldén, 2003)
35 6.3.2 Diskursiv kamp mellan skyddsdiskurs och familjestödsdiskurs Skyddsdiskursen blir tydligare efter att den andra vinjetten lagts fram för socialsekreterarna.
Innan denna vinjett presenterats var det mest diskussion kring trovärdighet. I fokusgruppen
var socialsekreterarna dock överens om att de skulle ha bedömningssamtal med Dana i ett
första skede för att bedöma hur stort hotet mot honom var och om det fanns behov av att
skydda honom. När även Danas mamma bekräftar uppgifterna om hoten lyfts skyddsaspekten
upp ännu tydligare i fokusgruppen. Särskilt S:b pendlar tydligt från att till en början fokusera
på trovärdigheten i Danas berättelse, till att efter mammans samtal övergå i en skyddsdiskurs:
S:b: ”…kommer det från mamma och mamma är lika orolig att det kan hända saker och både pappa och bröder
har hotat honom, vilket är olagligt. Polisanmälan kanske. Och där kan ju en skyddsaspekt komma liksom. Hur
ska man skydda honom? Är det så pass (stort) hot att han måste skyddas? Så där kan ju det komma liksom. Men
inte någon egen bostad, där har han inte någon skydd.”
Den handlingsmöjlighet som blir aktuell i socialsekreterarnas utsagor är återigen en placering
på skyddat boende. S:a betonar dock att en sådan placering inte är särskilt lätt att hitta och
säger: ”Jag vet inte ärligt talat hur många det finns för tonårskillar. Det är nog lätträknat
tror jag. Det är svårt att få tag på för kvinnor, det är ändå den målgruppen som får den
insatsen.” Även risken att Danas mamma skulle kunna behöva skydd diskuteras och uttrycks
som något som behöver utredas, i fokusgruppen diskuteras om de eventuellt kan bli aktuellt
att placera dem tillsammans. Att mamma står på Danas sida lyfts också upp som något
positivt både i fokusgruppen och i de individuella intervjuerna och i det sammanhanget blir
familjestödsdiskursen tydlig. Deras relation uttrycks som betydelsefull och mamman uttrycks
nu som en tillgång i utredningsarbetet som ökar deras handlingsmöjligheter.
S:4: ”Men det här ger ju oss också en bra ingång tänker jag till familjen, att få information. Eftersom att det är
mamman, det är ju hon som kontaktar oss, hon tar första steget så att säga, bjuder in oss. Så det är ju en stor
fördel för oss.”
Samarbete med mamma och ett arbete att hitta samförståndslösningar med henne diskuteras
vidare i både fokusgruppen och i de individuella intervjuerna, vilket är i linje med
familjestödsdiskursen. Detta samtidigt som skyddsdiskursen är central i socialsekreterarnas
uttalanden. Jag tolkar detta återigen som en diskursiv kamp (jmf Whinter Jørgensen &
Philips, 2000) mellan en skyddsdiskurs och en familjestödsdiskurs.
36 6.4 Tredje ärendet En anmälan kommer in från polisen angående Mariam, 17 år, från Somalia. Enligt anmälan har hennes
pojkvän blivit allvarligt misshandlad av Mariams bröder och i förhör uppgett att de gjort det för att han haft
sex med deras syster. Mariam har uppgett för polisen att hon är rädd för sina bröder, men att hon inte vill
överge sina yngre systrar.
När ni söker på Mariams personnummer i registret ser ni att familjen tidigare varit föremål för utredning. Då
med anledning av en anmälan från förskolan angående hennes två yngre systrar, då det fanns misstankar om
brister i hemförhållanden. Utredningen avslutades utan insats då barnen bedömdes ha det bra hemma.
Föräldrarna hade varit samarbetsvilliga och kommit på alla inbokade tider.
Ni kontaktar Mariam, men hon säger att hon inte alls är rädd för sina bröder. Hon har det bra hemma och
behöver ingen hjälp från socialtjänsten. Angående misshandeln säger hon att hennes pojkvän har repat sig
och att de fortfarande är ett par. De har enligt Mariam löst konflikten inom familjen.
6.4.1 Perspektiv på hedersrelaterat våld Detta ärende har jag utformat med utgångspunkt i en rad riskfaktorer kopplade till den
kulturella diskursen om hedersrelaterat våld. Det var också den kulturella diskursen som
dominerande socialsekreterarnas utsagor i detta ärende. (jmf Wikan, 2004, 2009) Särskilt i
fokusgruppen diskuterades sådana omständigheter som kan härledas till denna diskurs.
Exempelvis diskuterades den fara som Mariam kan befinna sig i då hennes familj fått reda på
att hon har haft sex, vilket går att härleda till oskuldsnormen inom hederskulturen.
Sannolikheten att även Mariam blivit misshandlad lyftes också som en omständighet värd att
ta hänsyn till. Särskilt efter att polisanmälan gjorts på bröderna bedömdes faran som särskilt
akut.
S:a skiljer sig dock från de andra i hur hon skulle agera utifrån den information som hon fick i
första vinjetten, vilket jag tolkar som att den kulturella diskursen inte var lika stark i hennes
bedömning. Hon säger att bröderna ”uppenbart” misshandlar Mariam på grund av heder, men
samtidigt tar hon inte hänsyn till detta i sitt sätt att agera då hon vill kalla föräldrarna till möte
utan att först prata med Mariam. Socialsekreteraren reflekterade med andra ord inte över att
det kan vara föräldrarna som utgör hot mot Mariam och är de som påverkat bröderna till att
misshandla pojkvännen. Hon skulle också vilja fråga föräldrarna: ”…hur kommer det sig att
bröderna har att göra med Mariam överhuvudtaget?” Med andra ord reflekterar hon inte
över att våldet utövas kollektivt i en hederskultur. (jmf Sjögren, 2006; Wikan, 2004, 2009)
Jag tolkar det istället som att hon diskuterar vinjetten utifrån ett individualistiskt perspektiv,
37 då hon bortser ifrån det eventuella hotet som föräldrarna utgör, samt ifrågasätter brödernas
inblandning i Mariams liv.
6.4.2 Diskursiv kamp mellan skyddsdiskurs och familjestödsdiskurs Att det i socialsekreterarnas utsagor förekommer en diskursiv kamp mellan skydd och stöd är
ett återkommande tema i alla fyra ärenden. Vilken diskurs som tar mest utrymme skiljer sig
dock åt, dels mellan olika ärenden, dels mellan olika socialsekreterare. I detta ärende var det
särskilt tydligt hur olika socialsekreterare tog fasta på olika information i vinjetterna och
utifrån det diskuterade ärendet med utgångspunkt i olika diskurser. Jag tolkar det som att de
socialsekreterare som tog särskild fasta på Mariams rädsla för sina bröder diskuterade ärendet
främst med utgångspunkt i en skyddsdiskurs, medan den socialsekreterare som främst tog
fasta på den tidigare utredningen och föräldrarnas samarbetsvillighet främst diskuterade
ärendet utifrån en familjestödsdiskurs.
I fokusgruppen dominerar skyddsdiskursen. Mariam bedöms vara i en ”väldig” risksituation
utifrån att familjen fått reda på att hon har haft sex med sin pojkvän. De är alla överens om att
de initialt skulle ha bedömningssamtal med Mariam ensam för att kunna göra en
riskbedömning. Även i intervjun med S:b var skyddsdiskursen stark. I hennes fall var det
extra tydligt hur diskursen förändrades efter att den andra vinjetten presenterades. Utifrån den
första informationen var skyddsdiskursen dominerande i hennes utsagor. Hon säger att:
”…hon är i väldig risk, en risksituation. (…) hon ska placeras, hon behöver skydd. Kan
bröderna slå, misshandla hennes pojkvän, så kan dom misshandla även henne.” Men efter att
den andra vinjetten presenterats förändrades diskursen, och valet lämnas istället över på
flickan: ”… det gäller att inte pusha henne så mycket.”
De yngre syskonens situation och eventuella utsatthet uppmärksammas vidare av både
socialsekreterarna i fokusgruppen och av S:b och S:a med utgångspunkt i en skyddsdiskurs.
S:b säger bl.a.: ”…där behöver man nog skydd för alla. Både Mariam och dom yngre
syskonen.”
I den andra individuella intervjun dominerade dock familjestödsdiskursen, utifrån att S:a tog
fasta på föräldrarnas samarbetsvillighet. Denna socialsekreterare skulle kalla föräldrarna på
möte utan att prata med Mariam om saken först. Samarbetet med föräldrarna beskrivs som en
38 viktig utgångspunkt för att ”komma fram till någonting bra”, vilket jag tolkar som en strävan
efter samförståndslösningar.
S:a: ”…om man (föräldrarna) vill vara med så kan man liksom, så kan man göra en frivilligplacering.
Exempelvis om hon är hotad, om hon känner sig hotad av sina bröder och sådana saker. Att sånt går att komma
fram till om man har ett bra samarbete.”
Att sträva efter frivilliga placeringar tolkar jag som starkt knutet till familjestödsdiskursen
inom svensk barnavård, då en förutsättning för frivillighet bygger på ett samarbete med
föräldrarna. Denna strävan finns ju också formulerad i lagstiftningen, då all frivillighet ska
vara uttömd innan tvångsvård kan bli aktuell9. Familjestödstraditionen är på så sätt inbyggd i
lagstiftningen, vilket givetvis styr socialsekreterarna i deras bedömningar och hur de uttrycker
sina handlingsmöjligheter.
6.4.3 Ideologiskt dilemma I detta ärende aktualiseras samma ideologiska dilemma som i det första ärendet. Mariam tar i
samtalet med socialtjänsten tillbaka uppgifterna hon lämnat till polisen om att hon skulle vara
rädd för sina bröder och vill inte ha stöd från socialtjänsten, men socialsekreterarna tolkar det
som att det finns en stor risk att det hon säger inte är sant. Det dilemma som då uppstår
handlar om ett val att gå emot flickans vilja eller inte. Ska socialsekreterarna välja att lyssna
på flickan, trots att de misstänker att hon ljuger, eller ska de gå emot hennes vilja och
prioritera att skydda henne?
Ålderns betydelse i diskussionerna om Mariam är tydlig. Det verkar som att det finns en
diskurs om att ju äldre flickan är, desto mer hänsyn ska tas till hennes egen vilja. Vilket också
går i linje med lagstiftningen10. Denna lagstiftning bygger dock, enligt min tolkning, på en
individualistisk ideologi, där individer förväntas att i fas med sin ålder frigöra sig från sin
familj och bli kapabel att fatta egna beslut om sitt liv. (jmf Sjögren, 2006) I fokusgruppen
diskuterades ålderns betydelse med utgångspunkt i ett ärende de haft tidigare och här tolkar
jag det som att det fanns en polarisering inom gruppen vilken betydelse åldern egentligen kan
få ha.
9 I första hand skall insatser bygga på frivillighet enligt LVU 1§: ”Insatser inom socialtjänsten för barn och
ungdom skall göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen (2001:453). Insatserna skall präglas av respekt för den unges människovärde och integritet.”
10 LVU 1§ st 6: ”Den unge ska få information och hans eller hennes inställning skall så långt möjligt
klarläggas. Hänsyn skall tas till den unges vilja med beaktande av hans eller hennes ålder och mognad.” 39 S:2:” Det är klart att man inte helt ska ta ställning till ålder utifrån finns det en oro så finns det ju en oro. Men
samtidigt så, om hon snart är 18 år och har ett… fyller hon 18 år om 3 månader och är snart myndig så kan det
liksom påverka hennes liv på ett annat sätt och kanske göra att hon också är mer medveten om… Man kanske
kan prata med henne om hennes liksom handlingsmöjligheter. Hon kanske själv känner att: jag står ut med det
här ett tag, för sen kan jag göra på ett annat sätt. Hon kan själv sticka. Hon kan själv, utifrån sin ålder, agera på
ett visst sätt. Medan en 15-åring inte har samma möjligheter.”
S:4: ”Desto yngre du är, desto mer beroende är du av dina föräldrar och din familj. Än om du är äldre.”
S:2: ”Sen tänker jag också på LVU. LVU-lagstiftningen är ju, det krävs ju väldigt, väldigt mycket mer för att
omhänderta någon som är 17 än någon som är 15.”
S:1: ”Fast behöver någon skyddas, har man verkligen ett behov av skydd här och nu…”
S:2: ”Om hon säger nej. Jag hade precis ett sånt här ärende för 1,5 år sen med en flicka som var… ja men jag
har väl aldrig sett på maken.”
S:1: ”Ja men det beror på hur stort hotet är…”
S:2: ”Ja men, herregud! Jag kan säga att hotet var inget snack om saken. Det fanns ett hot, hon var
jättetrovärdig, men hon tog tillbaka det. Hon var jättetrovärdig när hon berättade om saker och ting, men sen
fick hon veta vad vi har för möjligheter. Jourhem, skyddat boende. Hon ser framför sig hur hennes liv kommer se
ut. Ångrar sig, väljer att flytta hem igen, och hon fyller 18 om sådär 2-3 månader kanske. Och då var ju våran
bedömning att vi kan inte omhänderta henne för att hon är så nära 18 år.”
I detta urklipp påpekar S1 vid två tillfällen att åldern inte borde ha betydelse i bedömningen.
Jag tolkar det som att hon menar att om det finns ett hot så behöver flickan skyddas och då
ska inte åldern ha någon betydelse. Detta tolkar jag vidare som en diskursiv kamp inom
gruppen, där olika diskurser får olika företräde i socialsekreterarnas utsagor. En slutsats är
således att det finns antydningar om att skyddsdiskursen kan få mindre utrymme ju äldre
flickan är. Valet lämnas över på flickan själv. Detta resonemang tolkar jag som grundat i
individualistisk
ideologi.
(jmf
Sjögren,
2006)
Socialsekreterarna
tolkar
Mariams
handlingsmöjligheter utifrån hennes ålder, med utgångspunkt i att hon i takt med sin ålder ska
kunna ”frigöra” sig från sin familj och göra egna självständiga val. Särskilt S4:s uttalande
tycker jag är talande för denna uppfattning: ”Desto yngre du är, desto mer beroende är du av
dina föräldrar och din familj. Än om du är äldre.” Det ideologiska dilemmat grundas således
implicit i en konflikt mellan individualism och kollektivism, där den individualistiska
40 ideologin får företräde. Sjögren (2006) skriver att ”institutionssverige”, inklusive
barnavården, präglas av individualism och utgör därmed tolkningsschema för hur olika
ärenden tolkas och hanteras. Detta uttrycker inte socialsekreterarna själva, men jag tolkar det
som att deras utsagor grundar sig i en föreställning om individers förutsättningar att göra egna
val och reflekterar inte över att denna ideologi inte är den dominerande inom alla kulturer.
(jmf Schlytter, 2004)
En alternativ tolkning skulle kunna vara att anledningen till att socialsekreterarna lämnar över
valet på flickan grundar sig i kulturrelativism. (jmf Hylland Eriksen & Nielsen, 2004) Jag
tolkar det som att de är rädda för att ett ingripande mot hennes vilja skulle kunna innebära
långtgående konsekvenser för henne i form av isolering och utfrysning från familjen. Att
lämna över valet på flickan och på så sätt gardera sig för att ”göra fel”, skulle kunna vara ett
uttryck för kulturrelativism i det avseendet att de med hänvisning till kultur avstår från att
ingripa. Utifrån denna alternativa tolkning består det ideologiska dilemmat istället av en
implicit konflikt mellan å ena sidan en kulturrelativistisk utgångspunkt och å andra sidan en
individualistisk utgångspunkt med grundprincipen om individens autonomi och fri-och
rättigheter. (jmf Sjögren, 2006) Återigen består valet av två dåliga alternativ. Antingen tar
socialsekreterarna hänsyn till flickans kultur i sin bedömning och lämnar över valet till flickan
själv, men riskerar då att hon utsätts för våld och inskränkningar. Eller så ingriper
socialsekreterarna mot flickans vilja utifrån att det finns en oro för henne, men riskerar på så
sätt att göra situationen ”värre".
De handlingsmöjligheter som socialsekreterarna uttrycker i detta fall är begränsade. Eftersom
valet lämnas över på Mariam själv ser de inte många andra möjligheter än att informera henne
om vilka möjligheter som finns för henne att få stöd och hjälp om hon i en framtid väljer att
komma tillbaka och be om hjälp från socialtjänsten.
S:a: ”Jag skulle tala om vad det finns för möjligheter inom kommunen och att hon är välkommen att göra en
ansökan när hon vill.”
S:1: ”Jag skulle nog förklara för henne och om olika handlingsmöjligheter. Berätta hur det kan vara för andra i
samma situation, (…) Berätta vilket stöd vi kan ge om det är så att hon utsätts och att hon… ge telefonnummer
och grejer. Så att man kan ge henne möjligheter att kontakta oss också.”
41 I fokusgruppen kretsade diskussionen kring om det fanns någon annan möjlighet att öppna
utredning på familjen, fast utifrån andra grunder. En handlingsmöjlighet som de uttryckte var
att istället öppna utredning på bröderna utifrån kriminalitet, om de var under 18 år, och på så
sätt komma in i familjen. S:a uttryckte i sin tur möjligheten att öppna utredning på de yngre
systrarna. Jag kan här se en vilja att utvidga handlingsutrymmet från socialsekreterarnas sida
för att komma runt det ideologiska dilemmat som de ställs inför.
42 6.5 Fjärde ärendet En begäran om ett yttrande angående en flicka på 16 år kommer in från åklagaren. Hon är misstänkt för
ringa narkotikabrott. Hon har aldrig varit aktuell hos socialtjänsten tidigare. Ni kallar till möte med flickan
och hennes föräldrar. Flickan agerar aggressivt mot både socialsekreterare och föräldrar. Hon säger att det är
hennes föräldrars fel att hon röker hasch. Hon säger att de tvingar henne att leva ett liv hon inte själv valt.
Hon får inte vara ute på helgerna och inte träffa sina kompisar och inte ha någon pojkvän. Hon tycker att de
behandlar henne orättvist.
Hennes mamma blir uppenbart upprörd under mötet och höjer rösten och talar till flickan på deras
hemspråk. Flickan säger att mamman hotar henne, att hon säger att om hon inte är tyst så kommer hon att
råka illa ut, att hon ska akta sig för vad hon säger.
Ni kontaktar skolan för att få reda på mer information. Det framkommer att flickan ligger efter med skolan
och riskerar att bli underkänd i många ämnen. Hon umgås med många ”stökiga” ungdomar som har dåligt
inflytande på henne, uppger den person ni pratar med. Men samtidigt beskrivs hon som mycket omtänksam
och intelligent.
6.5.1 Perspektiv på hedersrelaterat våld Detta ärende konstruerade jag med utgångspunkten att det skulle vara mycket öppet för
tolkningar. Det är det ärende som innehåller minst uppenbara inslag av hedersrelaterat våld.
När jag granskade socialsekreterarnas utsagor kring detta ärende tolkar jag det också främst
som att socialsekreterarna bedömer detta ärende som en ”vanlig tonårskonflikt”. (jmf
Jemteborn, 2005; Schlytter, 2004; Schlytter & Linell, 2008; Sjöblom, 2002; Sjöblom, 2006)
Begrepp som uppror och tonårsproblematik används i hög grad i tolkningen av vinjetterna. I
fokusgruppen lyfte dock en av socialsekreterarna att det aggressiva beteendet som flickan
uppvisar kan vara en riskfaktor värd att uppmärksamma, särskilt i hedersärenden:
S1: ”…om det handlar om heder, så kan det vara större risk utifrån att hon är en obstinat tonåring och inte är
medveten om sina egna risker. (…) Och ibland är det ju så, att faktiskt dom som har ett beteendeproblem löper
större risk för att utsättas än dom som är väldigt fogliga och gör precis som föräldrarna säger.”
Senare fortsätter hon detta resonemang:
S1: ”…det är ju säkert så att man på grund av att det är så många vi träffar som har olika… alltså aggressivt
beteende, narkotikabrott kanske inte lika många, men aggressivt beteende träffar vi ju hur många som helst.
Vilket gör att vi lättare skulle missa hedersärenden, för att det står för så himla mycket annat liksom. Än dom
som är helt timida och sen kommer till nån och säger att dom är rädd. Då tar man det ju, med en annan
allvarlighetsgrad liksom. Så är det ju.”
43 Ingen i fokusgruppen säger emot S1 när hon gör dessa uttalanden, vilket jag tolkar som att de
håller med henne. Att flickor som är utåtagerande också kan utsättas för hedersrelaterat våld
uttrycker alltså fokusgruppen som något som är lätt att missa. Offer för hedersrelaterat våld
förutsätts istället vara ”timida” och ”fogliga”. Oron för att det skulle vara fråga om
hedersrelaterat våld i detta ärende uttrycks inte av socialsekreterarna som akut. Däremot
skulle de vilja ställa frågor om kontroll och utreda vilka regler som gäller hemma. Att inte få
vara ute sent på kvällarna, eller träffa sina kompisar, ja det kanske inte är så konstigt om det
är så att hon röker hasch och har stökiga vänner, säger S:3, och de andra håller med.
S:3 fortsätter:
”Samma sak med pojkvännen. Vad är det för pojkvän? Det beror ju väldigt mycket på. Det kanske är så att de
förbjuder allt det där, men att det inte är någonting konstigt liksom.”
S:b reflekterar överhuvudtaget inte kring att flickan kan vara offer för en hederskontext, utan
tolkar ärendet uteslutande som en relationskonflikt och använder uttrycket ”uppror” och
”tonårsproblematik”. Hoten som flickan utsätts för i besöksrummet understryker hon dock att
mamman måste förklara. S:a däremot skiljer sig åt i förhållande till de andra i sin tolkning av
vinjetterna. Hon tar inte alls fasta på fickans narkotikaanvändning, utan reagerar kraftigast på
det hot som flickan utsätts för under mötet. Hon tolkar rökningen som ett sätt att protestera
mot föräldrarnas kontroll och hot.
6.5.2 Diskursiv kamp mellan skyddsdiskurs och familjestödsdiskurs I detta ärende dominerar familjestödsdiskursen kraftigt i socialsekreterarnas bedömningar
utifrån att ärendet tolkas som en tonårskonflikt. Huvudfokus i utredningen av ärendet bedöms
vara flickans beteendeproblematik och relationerna inom familjen. Konflikterna mellan
flickan och hennes föräldrar tolkas som en relationskonflikt. S:b uttrycker sig särskilt explicit
utifrån en familjestödsdiskurs i sina uttalanden och bedömer att flickans aggressiva beteende
troligen bottnar i relationsproblem inom familjen:
S:b: ”Hur ser relationerna ut? Vad händer hemma? Finns det andra syskon och hur ser det ut liksom? Hur
mycket tid får hon med sina föräldrar? Umgås dom, eller är det att dom bara bor under samma tak? Så sån
information är ju viktig.”
Utifrån att familjestödsdiskursen är så stark i denna socialsekreterares bedömning begränsas
också hennes handlingsmöjligheter. Enligt Laclau & Mouffe utgör diskurser ramar för vilka
handlingsmöjligheter som blir möjliga. (Whinter Jørgensen & Philips, 2000) Relationerna
44 inom familjen uttrycks vara både fokus för utredningen och för de insatser som S:b föreslår
skulle vara relevanta i detta ärende. Insatser som hon föreslår är familjebehandling eller
föräldracoaching och kometutbildning, vilket är föräldrautbildningsprogram. Tre insatser som
enligt min tolkning alla är starkt knutna till familjestödsdiskursen eftersom de bygger både på
frivillighet och relationsarbete. (jmf Wiklund, 2008)
Den socialsekreterare som skiljde sig från de andra i tolkningen av vinjetterna och som
särskilt tog fasta på hoten som flickan utsattes för diskuterade dock ärendet mer med
utgångspunkt i en skyddsdiskurs. Hon uttrycker att det skulle kunna bli aktuellt med ett
omedelbart omhändertagande då hoten finns så tydligt i besöksrummet. Det finns dock
indikationer på att hon skulle lämna över riskbedömningen på flickan själv, precis som med
Sudeshna, utifrån vad hon skulle vilja ställa för frågor:
S:a: ”Hur allvarligt är hotet? Vem tror hon att hon skulle kunna råka illa ut för? Kan hon åka hem
överhuvudtaget eller måste man placera henne på en gång?”
I fokusgruppen pendlade diskussionen mellan en skyddsdiskurs och en familjestödsdiskurs,
utifrån att de både tog fasta på hotet som flickan utsätts för i besöksrummet och på den
konflikt som utspelas, vilket de tolkar som en relationskonflikt. Utifrån det hot som flickan
utsätts för diskuterar socialsekreterarna i fokusgruppen möjligheten att upprätta en
säkerhetsplan som både föräldrarna och flickan får skriva under. En handlingsmöjlighet som
jag tolkar är styrd av skyddsdiskursen. Det är dock familjestödsdiskursen som är dominant i
diskussionen och de insatser som de föreslår är inriktade på stöd till familjen i form av
familjebehandling.
S:3: ”Jag tänker kanske att man skulle ha en insats under utredningstiden, för den här mamman. Alltså riktat
mot henne. (…) Om det är såhär aggressivt här hos oss om man säger så, så kanske det är så hemma också. Och
att det vore väldigt bra om dom fick möjligheten att prata om det redan nu på en gång.”
S:1: ”Mm, jag tror också att jag skulle vilja hänvisa familjen till våra familjebehandlare. (…) För då kan man
jobba hemma litegrann också.”
Lösningen på problemet är följaktligen att jobba med relationerna inom familjen enligt
socialsekreterarna i fokusgruppen. Jag har gjort en understrykning av uttrycket ”hänvisa
familjen” i det andra citatet ovan, utifrån att jag menar att det sättet att uttrycka sig är
karaktäristiskt för hur familjestödsdiskursen är uppbyggd. Begreppen ”hänvisa”, ”erbjuda”
45 och ”föreslå” är återkommande i alla intervjuer och jag menar att dessa uttryck utgör viktiga
moment i familjestödsdiskursen. Moment i en diskurs får sin betydelse i förhållande till
varandra, men också till ”priviligierade tecken”, nodalpunkter, inom diskursen. (Whinter
Jørgensen & Philips, 2000) Att hänvisa till, erbjuda, eller föreslå stödinsatser får sin betydelse
i förhållande till frivillighetsprincipen, dvs. att insatser riktade mot den unge ska bygga på
frivillighet och samarbete. (jmf Wiklund, 2008)
6.6 Slutsatser I det följande kommer jag att kort sammanfatta studiens slutsatser. För att göra detta på ett
tydligt sätt har jag valt att organisera slutsatserna utifrån studiens frågeställningar.
1. Vilka omständigheter lyfter socialsekreterarna fram som betydelsefulla i sina
bedömningar? Finns det olika diskurser som konkurrerar om utrymme?
Jag har utifrån socialsekreterarnas utsagor kunnat identifiera att det finns en antagonism, dvs.
en språklig konflikt (jmf Bergström & Boréus, 2000) när de ska göra bedömningar i ärenden
med inslag av hedersrelaterat våld. Jag har formulerat denna antagonism som en diskursiv
kamp mellan en skyddsdiskurs och en familjestödsdiskurs. De två diskurserna konkurrerar om
utrymme och vilken diskursordning som gäller skiljer sig åt i de olika ärendena och också
beroende på vilken socialsekreterare som gör bedömningen. Beroende på hur ett ärende
tolkas, antingen som hedersrelaterat våld eller som tonårskonflikt, dominerar olika diskurser i
socialsekreterarnas utsagor. Tolkas ärendet som hedersrelaterat dominerar en skyddsdiskurs,
medan om ärendet tolkas som en tonårskonflikt så dominerar en familjestödsdiskurs. De båda
diskurserna existerar dock sida vid sida i alla ärenden, men diskursordningen (jmf Whinter
Jørgensen & Philips, 2000), dvs. vilken diskurs som får företräde skiljer sig åt beroende på
hur ärendet förstås.
Vilket perspektiv socialsekreterarna har på hedersrelaterat våld varierar. Det perspektiv som
dominerar är dock främst knutet till den kulturella diskursen (jmf Wikan, 2004, 2009) om
hedersrelaterat våld. Det finns dock även exempel på när socialsekreterarna ålägger ett
könsperspektiv på hedersrelaterat våld, vilket jag tolkar påverkade bedömningen i det andra
ärendet när det var en pojke som var utsatt.
46 2. Vilka handlingsmöjligheter uttrycker socialsekreterarna?
De handlingsmöjligheter/insatser som socialsekreterarna uttrycker är starkt knutna till den
diskurs som de befinner sig i. Dominerar skyddsdiskursen blir främst insatsen skyddat boende
aktuell, medan om familjestödsdiskursen dominerar så blir insatser riktade mot familjen i
form av relationsarbete aktuella. Båda insatserna kan dock bli aktuella i ärenden med inslag
av hedersrelaterat våld, då de båda diskurserna samspelar sida vid sida. Detta exemplifierades
i det första ärendet med Sudeshna, när både skyddat boende och familjebehandling föreslogs
som relevanta insatser. Vissa utsagor tyder dock på att det snarare är tillgång än efterfrågan
som styr vilka insatser som socialsekreterarna uppfattar som möjliga i dessa ärenden.
3. Går det att identifiera några ideologiska dilemman som socialsekreterarna ställs inför i
sina bedömningar?
Ett centralt ideologiskt dilemma aktualiseras i ärenden då den utsatta tar tillbaka tidigare
lämnade uppgifter, eller motsäger sig hjälp från socialtjänsten. Socialsekreterarna måste då ta
ställning till huruvida de ska gå emot den utsattas vilja och prioritera skydd, eller ta fasta på
det den utsatta säger och prioritera att ta hänsyn till den utsattas egen vilja. Den utsattas egen
vilja verkar prioriteras högre i takt med stigande ålder, då äldre ungdomar förutsätts ha en
förmåga att göra egna val. En utgångspunkt som jag tolkar som grundat i individualism. Detta
dilemma kan också tolkas som ett uttryck för kulturrelativism, dvs. att socialsekreterarna i en
rädsla för att ”göra fel” med hänvisning till kulturella normer väljer att lämna över valet på
den utsatta ungdomen.
47 7. Diskussion 7.1 Sammanfattning av studien Syftet med denna studie har varit att studera vilka olika diskurser som kommer till uttryck i
socialsekreterares utsagor när de gör bedömningar i ärenden med inslag av hedersrelaterat
våld, hot och förtryck. För att studera detta har jag gjort kvalitativa intervjuer med
socialsekreterare, både i grupp och individuellt. Intervjuerna har varit fokuserade kring
vinjetter som alla har varit fiktiva anmälningar och ansökningar med inslag av olika former av
hedersrelaterat våld. Utifrån dessa intervjuer har jag gjort en diskursanalys med Laclaus och
Mouffes diskursteori som grund. Även det teoretiska begreppet ”ideologiska dilemman” har
använts i analysen. Det huvudsakliga resultatet från studien är att jag har identifierat en
antagonism i socialsekreterarnas utsagor med en tydlig kamp mellan ett skyddsperspektiv och
ett familjestödperspektiv. Om ett skyddsperspektiv dominerar blir insatsen skyddat boende
aktuell som handlingsmöjlighet, medan om familjestödsperspektivet dominerar så blir insatser
såsom familjebehandling och föräldrautbildningsprogram aktuella handlingsmöjligheter. Ett
annat huvudsakligt resultat är att det aktualiseras ett ideologiskt dilemma i dessa ärenden när
den utsatta ungdomen motsäger sig hjälp från socialtjänsten eller tar tillbaka uppgifter. Då
måste socialsekreterarna ta ställning till huruvida de ska ingripa mot den utsattas vilja eller
inte.
7.2 Resultat i förhållande till tidigare forskning Att familjestödsdiskursen var stark i socialsekreterarnas utsagor går i linje med tidigare
forskning på området. Att insatsen familjebehandling föreslås av socialsekreterarna är inte
heller förvånande med tanke på detta. Exempelvis drar Jensen m.fl. (2006) slutsatsen i sin
studie av insatser i Sverige att ett familjeperspektiv dominerar och att olika former av medling
i familjerna är det som vanligtvis erbjuds.
I de fall där socialsekreterarna gör bedömningen att den utsatta ungdomen bör omhändertas
diskuterar de vidare ärendet som att målet är att den placerade ungdomen så småningom
eventuellt ska kunna komma hem igen. Även detta går i linje med resultat från tidigare
forskning. Exempelvis beskriver Sjöblom (2002, 2003) det som att målet med insatserna i
familjerna är att flickan ska ”jobbas hem” genom samtal och medling mellan
familjemedlemmarna. Även samförståndslösningar, samarbete och relationsarbete under
utredningens gång är återkommande teman i socialsekreterarnas utsagor, vilket går i linje med
48 den familjeorienterade arbetsmodellen som Sjöblom (2002) i sin studie identifierar som den
mest dominerande inom svensk barnavård när det gäller ungdomar som lämnat sitt hem.
Att hedersrelaterat våld tolkas som tonårskonflikter/frigörelser är också återkommande i
tidigare forskning. (Jemteborn, 2005; Schlytter, 2004; Schlytter & Linell, 2008; Sjöblom,
2002; Sjöblom, 2006) Även detta är ett återkommande tema i denna studie. I synnerhet är
denna tolkning dominerande i det fjärde ärendet, men även ärendet Dana tolkas till viss del
som en tonårsfrigörelse.
I tidigare forskning har även en viss osäkerhet bland socialsekreterare uppmärksammats när
det kommer till hur hedersrelaterat våld skall tolkas och hanteras. I tidigare studier har
socialsekreterare angett att de upplever det som svårt att bedöma trovärdigheten i berättelser
om hedersrelaterat våld. (Björktomta, 2007; Bredal & Skjerven, 2007; Sjöblom 2006) Denna
osäkerhet finns även representerat i resultaten i denna studie. Socialsekreterarna uttryckte det
som svårt att bedöma trovärdigheten i vinjetterna i egentligen alla ärenden och detta
uttrycktes både implicit och explicit. I fallet Sudeshna misstänker socialsekreterarna att hon
blir utsatt för fysiskt våld av sina föräldrar, trots att hon förnekar det. I fallet Dana misstänker
de att det finns en möjlighet att paret egentligen bara vill ha egen bostad och att hotet inte är
reellt. I det tredje ärendet misstänker socialsekreterarna att Mariam ljuger om att de löst
konflikten inom familjen; och i det fjärde ärendet tolkar socialsekreterarna flickans berättelse
som att de begränsningar hon utsätts för av sina föräldrar kan vara adekvata utifrån flickans
beteende.
Jag har även i linje med tidigare forskning (Sjöblom, 2006; Björktomta 2007) kunnat se
indikationer på att socialsekreterarna är rädda för att ”göra fel” i dessa ärenden och därför
lämnar över ansvaret på den utsatta ungdomen att själv ta beslutet huruvida denne ska lämna
familjen eller inte.
I det stora hela finns det följaktligen många likheter med resultaten från denna studie med
resultat från tidigare forskning på området. Att skyddsperspektivet var så starkt är dock något
som skiljer denna studie från andra. I senare studier baserade på akter och domstolsbeslut har
forskare dock sett exempel på när socialsekreterare agerat på ett adekvat sätt och prioriterat att
skydda den utsatta flickan. (Schlytter et al., 2009; Schlytter & Linell, 2008) Dessa två studier
och denna studie tillsammans skulle eventuellt kunna tyda på att diskursen inom svensk
49 barnavård, när det kommer till hanteringen av ärenden med hedersrelaterat våld, utvecklas
mer och mer emot ett skyddsperspektiv och att familjestödsdiskursen får mindre och mindre
utrymme, dvs. att diskursordningen genomgår en förändringsprocess. Ur ett diskursteoretiskt
perspektiv är det en viktig utgångspunkt just att diskurser är föränderliga över tid och rum.
(Whinter Jørgensen & Philips, 2000) Möjligtvis har denna utveckling att göra med att den
kulturella diskursen (jmf Wikan, 2004, 2009) om hedersrelaterat våld fått mer utrymme och
att perspektivet på hur dessa ärenden bör hanteras på så sätt också förändrats i och med detta.
Jag vill dock betona att detta bara är en spekulation från min sida.
7.3 Betydelse av riktlinjer och fortbildning Inledningsvis i denna uppsats nämnde jag att när Socialstyrelsen (2005) gjorde en utvärdering
om kunskapsläget bland professionella på området så drog de slutsatsen att kompetensen ökat
sedan år 2002, men att det fortfarande fanns ett utbrett behov av ett nationellt konsultativt
stöd. Sedan dess har exempelvis riktlinjer/metodstöd utarbetats på länsnivå för att stödja
socialsekreterare i utredningsarbetet. Av de socialsekreterare som deltog i min studie angav
alla utom S:a att de på ett eller annat sätt använde sig av dessa riktlinjer i utredningsarbetet i
hedersärenden. Utifrån de resultat jag presenterat går det också att se att S:a är den som skiljer
sig mest från de andra i sina utsagor. Särskilt i fallet Sudeshna skiljer hon sig gentemot de
andra i sin bedömning, när hon lämnar över valet på flickan och inte gör en egen
riskbedömning. En spekulation jag gör angående detta är att det till viss del kan ha att göra
med att hon inte har satt sig in i Länsstyrelsens metodstöd. (jmf Länsstyrelsen i Stockholms
län, 2009)
Det var också två socialsekreterare (S:1 och S:4) i fokusgruppen som angav att de har gått
fortbildningskurs med fokus på hedersrelaterat våld. Det var också dessa två socialsekreterare
som jag bedömer hade både starkast skyddsperspektiv och flest utsagor kopplade till den
kulturella diskursen om hedersrelaterat våld. Vad kan då detta innebära? En hypotes är att de
påverkats i en sådan riktning på grund av den fortbildningskurs som de gått, men även av
Länsstyrelsens metodstöd. I en genomgång av metodstödet är det nämligen väldigt tydligt,
enligt mig, att det finns en inriktning just mot risk- och skyddsbedömningar snarare än
familjestöd. Begrepp som skydd, risk, hot och säkerhet används frekvent i denna skrift. Det
finns dock även inslag av familjestödsdiskurs i skriften. Exempelvis betonas att samarbete
med familjen är nödvändigt och insatser som föreslås i metodstödet är bland annat just
stödsamtal och familjebehandling. Att skyddsdiskursen ska ha företräde i hedersärenden
50 verkar dock vara Länsstyrelsen utgångspunkt. I skriften står det bland annat att: ”Strävan efter
att etablera ett gott samarbete med familjen får dock aldrig gå före målet att skydda och stödja
flickan.” (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2009, s. 23)
Att arbeta med implementeringen av dessa riktlinjer ute i kommunerna är således något som
jag tänker skulle kunna stärka skyddsdiskursen. Något annat jag spekulerar i är om en
utbredning av programmet Signs of Safety 11 skulle kunna förändra synen på hur
hedersärenden skall hanteras. Metoden är enligt min tolkning en förening av en skyddsdiskurs
och en familjestödsdiskurs, men där skyddsdiskursen alltid får företräde då barnets säkerhet
och behov alltid ska prioriteras. I Signs of Safety är fokus väldigt mycket riktat mot att utreda
just risk- och skyddsfaktorer. Samtidigt finns starka inslag av familjestödsdiskurs i Signs of
Safety enligt min tolkning. Det som Turnell & Edwards (1999) kallar för ”partnership”, dvs.
metoden att utveckla ett gott samarbetsklimat med föräldrarna, är ett exempel på detta. S:b
angav att hon gått en utbildning i Signs of Safety. Skyddsdiskursen i hennes utsagor var
varierande, så jag kan inte dra någon slutsats om huruvida denna utbildning påverkat henne i
hennes utsagor. Det skulle dock vara intressant att göra en fördjupad analys kring detta. Att
använda Signs of Safety i mötet med familjer där det förekommer hedersrelaterat våld är
också något som förespråkas i de riktlinjer som jag diskuterat ovan. (Länsstyrelsen i
Stockholms län, 2009, s. 36-43)
7.4 Fortsatt forskning Att genomföra denna studie har varit väldigt intressant och många nya spännande
frågeställningar har väckts under processens gång. Vad gäller fortsatt forskning vore det
intressant att genomföra studien igen, men med ett annat urval. Exempelvis skulle andra
professionella från andra professioner kunna få reflektera kring vinjetterna och på så sätt
skulle analysen kunna visa på skillnader i förhållningssätt och diskurs. Det vore exempelvis
intressant om personal från skyddade boenden, poliser eller kanske stödpersoner från
frivilligorganisationer fick uttala sig.
En annan fråga som har väckts under arbetets gång är i vilken utsträckning lagstiftningen som
socialsekreterarna förhåller sig till påverkar deras utsagor. I resultatredovisningen har jag vid
ett flertal tillfällen gjort hänvisningar till olika lagrum, bland annat i förhållandet till diskursen
om barnets bästa. Det vore intressant att ytterligare djupdyka i lagstiftningen och göra en
11 Se förklaring i fotnot 7. 51 diskursanalys av förarbetena till lagarna och vidare sätta detta i förhållande till den specifika
kontext som ärenden med hedersrelaterat våld präglas av. På vilket sätt kommer exempelvis
familjestöd- och skyddsdiskursen till uttryck i lagstiftningen? Vidare, på vilket sätt är
lagstiftningen präglad av individualism och vad får det för konsekvenser när lagen skall
tillämpas i familjen där den dominerande ideologin är kollektivism?
En annan fråga som jag inte berört tidigare, men som jag tycker är av stor vikt är betydelsen
av BBIC12. Alla socialsekreterare som deltog i denna studie angav att de använde sig av
BBIC-triangeln i utredningsarbetet. Jag ställer mig frågan hur socialsekreterarna påverkas av
detta i sina bedömningar? Detta vore intressant att studera närmare utifrån ett
diskursanalytiskt angreppssätt, dvs. undersöka vilka diskurser som ligger till grund för
utformningen av triangeln och i sin tur sätta detta i förhållande till en hederskontext. Vidare
vore det intressant att studera detta utifrån socialsekreterares egen uppfattning kring BBICtriangelns betydelse i deras bedömningar.
Avslutningsvis verkar det finnas ett behov av att göra en mer djupgående analys kring likheter
och skillnader i socialsekreterares bedömningar utifrån ett köns- och genusperspektiv. Att
även pojkar kan vara utsatta för hedersrelaterat våld har uppmärksammats i forskningen
(Khanum, 2008; Samad, 2010; Schlytter & Linell, 2008; Schlytter et al., 2009; Sen, 2005;
Socialstyrelsen, 2007), men detta verkar inte vara särskilt uppmärksammat inom svensk
barnavård. Denna slutsats drar jag dels med hänvisning till det metodstöd/riktlinjer som jag
diskuterat tidigare, där det utan undantag hänvisas till utsatta flickor. Att pojkar kan vara
utsatta uppmärksammas inte överhuvudtaget. (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2009) Dels
med hänvisning till de aktstudier som Schlytter m.fl. (2009) har gjort av omhändertagna
flickor och pojkar, där det visade sig att de utredande socialsekreterarna inte i ett enda fall
hänvisade till en hederskontext i fallen där det var pojkar som blivit omhändertagna. Även i
min studie finns det indikationer på att ärenden bedöms annorlunda med hänvisning till
könstillhörighet. Det verkar således finnas ett stort behov av kunskapsutveckling inom detta
område.
12 Se förklaring i fotnot 6.
52 8. Referenser 8.1 Tryckta referenser Al-Baldawi, R. (2003). Migration och familjestruktur: om psykosociala konsekvenser av
förändringar i familjestrukturen hos invandrare. I: Ahmadi, N. (red.) Ungdom, kulturmöten,
identitet. (2. uppl.) (s. 106-138) Stockholm: Liber i samarbete med Statens
institutionsstyrelse. (SIS)
Berggren, H. & Trädgårdh, L. (2006). Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i
det moderna Sverige. Stockholm: Norstedts Förlag.
Bergström, G. & Boréus, K. (2000). Textens mening och makt. Metodbok i
samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur.
Björktomta, S. (2007). Personalens möten med utsatta flickor: arbete mot hedersrelaterat
våld. Stockholm: Länsstyrelsen i Stockholms län.
Bredal, A. & Skjerven, L-S. (2007). Tvangsekteskapssaker i hjelpeapparatet Omfang og
utfordringer. Oslo: Senter for kvinne- og kjønnsforskning.
Billig, M., Condor, S., Edwards, D., Gane, M, Middleton, D. & Radley, A.
(1988). Ideological dilemmas: a social psychology of everyday thinking. London: SAGE
Publications.
Billinger, K. (2005). Fokusgrupper. I: Larsson, S., Lilja, J. & Mannheimer, K. (red.)
Forskningsmetoder i socialt arbete. (s. 169-178) Lund: Studentlitteratur.
Connors, J. (2005). United Nations approaches to ’crimes of honour’. I: Welchman, L. &
Hossain, S. (red.) ’Honour’ crimes, paradigms, and violence against women. (s. 22-41)
London: Zed Books.
de Los Reyes, P. (2003). Patriarkala enklaver eller ingenmansland? våld, hot och kontroll
mot unga kvinnor i Sverige. Norrköping: Integrationsverket.
53 Eldén, Å. (2003). Heder på liv och död: våldsamma berättelser om rykten, oskuld och heder.
Diss. Uppsala: Univ., 2003. Uppsala.
Halkier, B. (2010). Fokusgrupper. (1. uppl.) Malmö: Liber.
Heller, A. (1999). A theory of modernity. Malden, Massachusetts: Blackwell Publishers.
Jemteborn, A. (2005). "Å stå på sig, på egna ben": en fallstudie om en flicka i en hederskultur
och hennes motstånd mot att inordna sig efter släktens krav. Lic.-avh. Stockholm:
Stockholms universitet.
Jensen, T-G., Schmidt, G., Nordin Jareno, T. & Roselius, M. (2006). Indsatser mod
æresrelateret vold: en undersøgelse af indsatsen i seks europæiske lande. København:
Socialforskningsinstituttet.
Jergeby, U. (1999). Att bedöma en social situation: tillämpning av vinjettmetoden.
Stockholm: Centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS).
Khanum, N. (2008). Forced marriage, family cohesion and community engagement: national
learning from a case study in Luton. Oxford: Equality And Diversity.
Kurkiala, M. (2005). I varje trumslag jordens puls: om vår tids rädsla för skillnader.
Stockholm: Ordfront.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. (2. uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Larsson, S. (2005). Kvalitativ metod – en introduktion. I: Larsson, S., Lilja, J. &
Mannheimer, K. (red.) (s. 59-90) Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.
Lilja, J. (2005). Problemformulering. I: Larsson, S., Lilja, J. & Mannheimer, K. (red.) (s. 3958) Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.
54 Laclau, E. (1990). New reflections on the revolution of our time. London: Verso.
Länsstyrelsen i Stockholms län. (2009). Riskbedömningar i ärenden med hedersrelaterat
våld: metodstöd för socialsekreterare som arbetar med barn och ungdomar. (2 uppl.)
Stockholm: Länsstyrelsen i Stockholms län.
Nationellt centrum för kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck: en kunskapsoch forskningsöversikt. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK).
UN Resolution, 55/66. (2001). Working towards the elimination of crimes against women
committed in the name of honour. United Nation: General Assembly.
Samad, Y. (2010). Forced marriage among men: An unrecognized problem. Critical social
policy, 30, 189-207.
Schiratzki, J. (2003). Barnkonventionen och barnets bästa – globalisering med reservation. I:
Sandin, B & Halldén, G. (red.) Barnets bästa – en antologi om barndomens innebörder och
välfärdens organisering. (s. 25-52) Eslöv: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
Schlytter, A. (2004). Rätten att själv få välja. Lund: Studentlitteratur.
Schlytter, A. & Linell, H. (2008). Hedersrelaterade traditioner i en svensk kontext: en studie
av omhändertagna flickor. Sollentuna: FoU Nordväst i Stockholms län.
Schlytter, A., Högdin S., Gahdimi, M, Backlund, Å. & Rexvid, D. (2009). Oskuld och heder En undersökning av flickor och pojkar som lever under hedersrelaterad kontroll i Stockholm
stad – omfattning och karaktär. Stockholm: Stockholms stad.
Sen, P. (2005). ’Crimes of honour’, value and meaning. I: Welchman, L. & Hossain, S. (red.)
’Honour’ crimes, paradigms, and violence against women. (s. 42-63) London: Zed Books.
Sjöblom, Y. (2002). På väg ut: när ungdomar rymmer och kastas ut hemifrån - ur
socialtjänstens perspektiv. Diss. Stockholm: Univ., 2002. Stockholm.
55 Sjöblom, Y. (2003). Att rymma och kastas ut hemifrån – ett icke legitimt uppbrott från
familjen. I: Ungdom, kulturmöten, identitet. (2. uppl.) (s. 208-229) Stockholm: Liber i
samarbete med Statens institutionsstyrelse. (SIS)
Sjöblom, Y. (2006). I skuggan av Fadime och socialsekreterares arbete med hedersvåld.
Sollentuna: FoU Nordväst i Stockholms län.
Sjögren, A. (2006). Här går gränsen: om integritet och kulturella mönster i Sverige och
Medelhavsområdet. (2. uppl.) Stockholm: Dialogos.
Sohlberg, P. & Sohlberg, B-M. (2009). Kunskapens former: vetenskapsteori och
forskningsmetod. (2. uppl.) Malmö: Liber.
Socialstyrelsen. (2005). Nationellt konsultativt stöd för socialtjänst och andra verksamheter i
arbetet mot hedersrelaterat våld. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2007). Frihet och ansvar: en undersökning om gymnasieungdomars
upplevda frihet att själva bestämma över sina liv. Allmänna tendenser med fördjupad analys
kring utsatthet för kränkande behandling, hot och/eller våld, särskilt hedersrelaterat våld från
nära anhöriga. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOU 2009:68. Barn och ungas rätt till bistånd. Stockholm: Fritzes.
Turnell, A. & Edwards, S. (1999). Signs of safety: a solution and safety oriented approach to
child protection. New York: W.W. Norton.
Wikan, U. (2004). En fråga om heder. Stockholm: Ordfront.
Wikan, U. (2009). Om heder. Göteborg: Daidalos.
Wiklund, S. (2008). Individ- och familjeomsorgens barnavårdsarbete. I: Bergmark, Å.,
Lundström, T., Minas, R. & Wiklund, S. Socialtjänsten i blickfånget: organisation, resurser
och insatser: exempel från arbete med barn, ungdom, försörjningsstöd och missbruk. (s. 105140) Stockholm: Natur och kultur.
56 Winther Jørgensen, M. & Philips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund:
Studentlitteratur.
8.2 Elektroniska referenser Ideologi. (n.d.). I Nationalencykopedin. Hämtad december, 7, 2011 från
http://www04.sub.su.se:2096/enkel/ideologi
Socialstyrelsen. Hämtad december, 6, 2011 från
http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/bbic
Spanner, M. (2002). Våldet passar inte vår mall. Hämtad september, 13, 2011, från
http://www.aftonbladet.se/debatt/article55186.ab
57 Bilaga 1 Intervjufrågor Första vinjetten:
Vilka är era spontana reaktioner?
Hur skulle ni agera och varför?
Vad skulle ni fråga flickan/pojken/flickvännen/föräldrarna/övriga om och varför?
Vilken information tar ni särskilt fasta på?
Andra vinjetten:
Vilka är era spontana reaktioner?
Hur skulle ni gå vidare och varför?
58 Bilaga 2 Hej! Jag heter Sara Lyckman och studerar till socionom på Stockholms universitet. Jag ska
skriva C-uppsats denna termin på ämnet hedersrelaterat våld. Som metod kommer jag att
använda mig av fokusgruppintervjuer med socialsekreterare som arbetar med att göra
förhandsbedömningar av anmälningar/ansökningar. En fokusgruppintervju innebär att det
måste vara 4-5 socialsekreterare som deltar.
Jag är intresserad av att studera vilka omständigheter som socialsekreterare lyfter fram som
betydelsefulla i bedömningarna av ärenden med inslag av hedersrelaterat våld, samt hur
familjestödstraditionen som finns inom svensk barnavård kommer till uttryck. Vidare vill jag
undersöka vilka handlingsmöjligheter som finns i arbetet med ungdomar som är utsatta för
hedersrelaterat våld. Under fokusgruppintervjun kommer socialsekreterarna tillsammans få
diskutera olika vinjetter. Vinjetterna är beskrivningar av fiktiva ärenden med olika
omständigheter som ska diskuteras tillsammans i gruppen. Ni behöver inte komma fram till
ett gemensamt beslut, utan syftet är att ni kan lyfta olika tankar och reflektioner som ni har.
Tanken är att dessa diskussioner ska ge mig material för en diskursanalys i min C-uppsats,
men förhoppningsvis också att det ska upplevas som meningsfullt för arbetsgruppen och
öppna upp för en viktig diskussion som kan vara till nytta för er i ert dagliga arbete.
Min fråga är således, som ni kanske redan förstått, om ni i er arbetsgrupp är intresserade av att
delta i min studie? Jag beräknar att intervjun kommer att pågå i max två timmar. Min tanke är
att intervjuerna kommer att genomföras under vecka 45, 46 och 47 i november. Jag kan
anpassa mig helt efter vilken dag och tid som skulle passa er dessa veckor. Självklart kommer
varken era namn eller vilken kommun ni arbetar i att nämnas i uppsatsen.
Jag är mycket tacksam för ett svar så snart som möjligt för att kunna planera min studie, även
om ni väljer att inte delta! Om ni har några kompletterande frågor svarar jag gärna på dem.
Det går bra att kontakta mig antingen via mail: [email protected] eller på
telefonnummer: 070 733 74 16.
Med vänliga hälsningar,
Sara Lyckman
59 Bilaga 3 Bakgrundsuppgifter 1. Hur länge har du arbetat med socialt arbete med ungdomar?
2. Kan du uppskatta hur ofta du hanterar ärenden med inslag av hedersrelaterat våld?
3. Har du någon vidareutbildning förutom socionomutbildning?
4. Använder ni något särskilt utredningsverktyg när ni gör förhandsbedömningar?
5. Arbetar ni efter någon specifik policy i ärenden med hedersrelaterat våld?
6. Kontaktuppgifter?
60